Låt er inte duperas av ”Jämlikhetsbluffen”

Timbro har översatt den engelske journalisten Christopher Snowdons kritik mot den uppmärksammade boken Jämlikhetsanden (av Richard Wilkinson och Kate Pickett). Snowdon’s polemiska inlaga har i svensk översättning fått rubriken ”Jämlikhetsbluffen”.

Bo Malmberg konstaterar idag på sin blogg att det höga tonläget i ”Jämlikhetsbluffen” inte motsvaras av några bärande argument mot Wilkinsons och Picketts analys. Snowdon beaktar överhuvudtaget inte den omfattande forskning, som boken baseras på. För den som själv vill bedöma styrkan i argumenten rekommenderar jag Wilkinsons och Picketts egna svar till sina kritiker, t.ex. deras svar till Christopher Snowdon eller deras svar till kritiker i Wall Street Journal.

Det är tråkigt att läsa den annars så kloke Henrik Berggren i DN, när han marknadsför ”Jämställdhetsbluffen” uppenbart utan kunskap om den omfattande forskning som pågår inom detta område. Berggren torgför som historiker uppfattningen att någon generell kunskap inte kan vinnas om samhällen och deras utveckling. Han faller tillbaka på den gamla föreställningen om en artskillnad mellan naturvetenskap och samhällsvetenskap: ”…människan och de samhällen hon har skapat är oftast alltför komplicerade och oförutsägbara för att fångas i otvetydiga orsakssamband bortom tid och rum”. ”Forskarna bör respektera den politiska verklighetens komplexitet…”

Genom att förneka möjligheten att nå generell, empirisk kunskap om samhället, förnekar Henrik Berggren den upplysningstradition som har bidragit inte bara till ökad kunskap och ekonomiskt välstånd utan också till bättre fungerande samhällen.

Generell kunskap  om hur ojämlikhet uppstår och vilka effekter den har låg till grund redan för den tidiga välfärdsstatens reformer, däribland familjepolitiken. Det faktum att barn ökar risken för fattigdom, till exempel, och fattigdomens negativa effekter på hälsa, blev redan på 1930-talet motiv till en långtgående politik för att stärka barnfamiljers ekonomi. Om svensk välfärdspolitik ska kunna utvecklas och ge människor goda livschanser också i framtiden, duger det inte att låta lättviktiga lobbyrapporter som Jämlikhetsbluffen sätta tonen i samhällsdebatten.

28 kommentarer

Under Hållbar samhällsutveckling

28 svar till “Låt er inte duperas av ”Jämlikhetsbluffen”

  1. Nymnchen

    Jag vill tipsa alla som är intresserade av forskning kring effekterna av inkomst-ojämlikheter (income inequality) att besöka kommentarsfältet i Andreas Berghs blogg http://goo.gl/2NJt

    Andreas har skrivit förordet till den svenska upplagan av Jämlikhetsbluffen. I Andreas eget blogg-inlägg framgår det att han bara tror att det finns 3 artiklar som stöder The Spirit Level och samtidigt korrigerar för individuell inkomst (vilket Andreas tycker är viktigt). Detta är naturligtvis fel, det finns massor av litteratur, som jag går igenom i kommentarsfältet. Hittills har jag redogjort för fler än 10 artiklar. Jag fortsätter att posta kommentarer där regelbundet och svara på frågor. Tyvärr verkade Andreas tappa sugen att diskutera alla de artiklarna som stödjer The Spirit Level.

  2. Richard

    Jag hängde inte riktigt med i ditt resonemang som landade i slutsatsen att boken är en ”lättviktig lobbyrapport”. Du hänvisar till annan kritik (som du inte fäller några omdömen kring) och framför kritik av Henrik Berggren, men var är din egen analys som leder fram till den slutsatsen?

    • Nymnchen

      Det finns en detalj till som jag tycker är allt mer störande ju mer jag tänker på det. Det är Christopher Snowdons kvalifikationer. Inte bara det att han inte är forskarutbildad. Hans tidigare bok heter “A History of Anti-Smoking” och var skriven för att misskreditera forskningen kring passiv rökning. För övrigt är han kolumnist på freesociety.org som som drivs av UK Libertarian party och vars huvudsakliga agenda är att avskaffa inkomstskatt…
      Här har vi en person lierad med vad vi skulle kunna kalla ideologisk extremism och som utan kända kvalifikationer förkastar ett vedertaget forskningsfält enbart baserat på icke peer-reviewed grafer i en populärvetenskaplig bok, grafer mest där för att illustrera vad litteraturen redan beskriver.
      Men ok, jag har en stark övertygelse om att lekmän kan ta till sig forskningsresultat. Men, om man då ska skriva en starkt ideologisk bok och vill ha minsta gnutta vetenskaplig trovärdighet då behöver man liera sig med en forskare inom fältet som styrker ens slutsatser. En endaste medförfattare som åtminstone har någon sorts formell utbildning för att kunna göra de statistiska analyserna?
      Det brittiska förordet är skriven av en Patrick Basham som kallar sig professor, men som inte har mer än en enda artikel i en vetenskaplig peer-reviewed tidskrift – medförfattare till en minireview-artikel om fetma (fetma är också falskt alarm). http://goo.gl/ESdr (För övrigt har han bara publicerat böcker, tidningsartiklar, rapporter för liberala tankesmedjor och en avhandling på ”British and American political marketing”)

      Det är inte det att jag menar att de nödvändigtvis är inkompetenta. Det jag menar att de är professionella opinionsbildare som inte lyckades få någon forskare med på tåget – för det finns ingen forskare som skulle kunna tänka sig att skriva under på analysen. Det är min enda tolkning.
      De lyckades bättre i Sverige efter att boken väl vart publicerad; Andreas Bergh som kan statistik, är publicerad och har ett visst anseende bland nationalekonomer skriver förordet.
      Man kan inte som forskare skriva under på vad skit som helst han har en integritet att försvara.

      Så, det var för att ta reda på exakt hur djupt vatten Andreas gett sig ut på (och som ingen av hans trovärdiga brittiska kollegor velat närma sig) som jag börjat gräva i forskningslitteraturen. Hade inte han satt sitt namn på det hade jag, som övriga forskare, aldrig brytt mig.

      Jag kan för mitt liv inte förstå hur någon med forskarutbildning kan ifrågasätta att ”income inequality” är kopplat till ohälsa på väldigt många plan, speciellt inte efter 2008, då jag skulle säga att de accepterades generellt av forskarsamhället. Därefter, efter att The spirit level publicerades, så har det ramlat in drösvis med publikationer.

      Det faktum att det intellektuella motståndet mot ”income inequality”-hypotesen har degenererat till icke vetenskaplig kritik av en populärvetenskaplig bok, det är det tydligaste tecknet vi kan få på acceptansen för hypotesen.
      Sen att det kommer att ta länge innan högern pratar om det, det är inte konstigare än det högst ovetenskapliga och allt mer marginaliserade motståndet mot klimatforskningen.
      Jag tror att de forskare som gjorde misstaget att få sina händer skitiga av den här soppan, de kommer antingen att bittert ångra det allteftersom ny forskning trillar in (eller hålla sig till en högst begränsad krets arbetsgivare). Och det kommer det att göra. Det går att publicera, det går att få anslag, en ny tidskrift har startats http://goo.gl/2m8s och det finns en massa data liggande som bara väntar på att analyseras ur income inequality-perspektivet.

    • lenasommestad

      Hej Richard.
      Klok analys finns i den blogg som jag hänvisar till liksom i Wilkinssons och Picketts egna svar.

  3. Ping: Marknadsmyter « Storstad

  4. ”I Andreas eget blogg-inlägg framgår det att han bara tror att det finns 3 artiklar som stöder The Spirit Level och samtidigt korrigerar för individuell inkomst (vilket Andreas tycker är viktigt).”

    Detta är inte någon korrekt beskrivning, vilket blir tydligt för alla som faktiskt läser inlägget.

    Tyvärr hör Nymnchen till dem som besvarade inlägget utan att ha läst det (jag vet, ty jag frågade henne), vilket i kombination med det uppskruvade tonläget efter några inlägg lät henne få sista ordet.

    Själv menar jag dock, efter att ha läst forskningsartiklar, både sådana som som Wilkinson och Picket hänvisar till, och sådana de inte hänvisar till, att frågan inte alls är så enkel och avgjord som W&P menar att den är.

    • Nymnchen

      Men den är betydligt mer avgjord än vad du försöker få det att framstå som. Andreas, jag lyssnar på underbyggda argument. Därav att att först valde att ta en diskussion om din referenslista, INNAN jag började närstudera dina bluffanklagelser. Jag skulle gjort exakt samma sak om du börjat beskriva månlandningen som bluff eller hävdat att koncentrationslägren var påhitt. Detta är i princip inte annorlunda. När då fått ordning på dina källor, då läser jag mer än gärna din analys. Det gäller att börja i rätt ände.

  5. Lena, detta uttalande

    ”Det faktum att det intellektuella motståndet mot ‘income inequality’-hypotesen har degenererat till icke vetenskaplig kritik av en populärvetenskaplig bok, det är det tydligaste tecknet vi kan få på acceptansen för hypotesen.”

    ter sig tokigt i många delar för mig, i synnerhet det andra ledet. Men när man läser forskningsartiklar är det uppenbart att även första ledet är fel: motståndet har inte ”degenererat”. Men det pågår en debatt om kausalitet, mekanismer, storlek och existens.

    Ska man sammanfatta läget just nu är det att effekten förmodligen finns, men inte i alla länder, inte med alla hälsomått och effekten är inte så stor och allenarådande som W&P gör gällande.

    Rörande mekanismer och kausalitet finns fortfarande inte tillräckligt med kunskap.

    När det gäller hypotesen i fråga, skulle jag säga att den vetenskapliga synen.

    När det gäller boken jämlikhetsbluffen är den på en helt annan nivå, de visar ju att W&P skatterplots inte är robusta för användande av nya data.

    Se gärna också diskussionen mellan wilkinson och en av hans ekonomkritiker som uppstod hos bloggaren August Thorngren Wartin, den är mycket upplysande eftersom August så uppenbart bara vill veta vem som har rätt, nästan utan ideologiska skygglappar.

    Något som tyvärr är ganska sällsynt…

    http://augusttorngrenwartin.blogspot.com/2010/02/wilkinson-ger-norberg-och-nordling-svar.html

  6. Och naturligtvis: kritiken av Nymnchen-citatet var en kritik av Nymnchen, inte av Lena.

  7. Det här att Wilkinson & Pickett övertolkar forskningsresultat och drar lite väl stora växlar på skakiga korrelationer är de ju knappast ensamma om: sådant ser man t ex på högerinriktade ekonombloggar varje dag. (Jag har t ex själv upprepade gånger i sådana sammanhang tvingats argumentera emot helt orimliga tolkningar av min egen forskning om förhållandet mellan skatter och tillväxt).

    Vad jag däremot för mitt liv inte kan begripa är varför Timbro låter en så oseriös individ som Snowdon leda motattacken. Att man släpper fram en representant för tobaksindustrin på det här sättet visar bara att man antingen har en total brist på omdöme, eller att man endast är ute efter att obstruera debatten.

    Varför har man inte istället plockat fram någon av alla de seriösa forskare som genom åren gett Wilkinson välförtjänt kritik?

    Gissningsvis är förklaringen att dessa skulle medge att Wilkinson faktiskt har rätt på en del punkter.

  8. Martin,

    Snowdon förtjänar väl att bemötas i sak oavsett vad han tycker om rökning?

    F ö har jag alltså skrivit ett förord som är relativt kritiskt mot både Snowdons bok och mot Jämlikhetsanden.

    Timbro har, som du kanske skulle uttrycka det, ”släppt fram mig”.

    Min åsikt i sakfrågan, som jag skriv ovan och har skrivit flera gånger tidigare är

    ”Ska man sammanfatta läget just nu är det att effekten förmodligen finns, men inte i alla länder, inte med alla hälsomått och effekten är inte så stor och allenarådande som W&P gör gällande.”

    Håller du med om den sammanfattningen?

  9. Martin,

    när du ändå finns i diskussionstråden undrar jag vad du, som nationalekonom och en av få som med övertygande metod funnit någon form av stöd för ojämlikhetshypotesen, tycker om Lenas uttalande i nästa inlägg:

    ”Dagens svenska samhällsdebatt är starkt präglad av nationalekonomiska forskningsresultat. Wilkinson och Pickett lyfter fram annan forskning, bland annat inom epidemiologi och psykologi. Dessa nya forskningsresultat är svåra att hantera för dem som har nationalekonomins teorier och metoder som självklar utgångspunkt.”

    ?

  10. Martin

    Nej, jag tycker absolut inte att Snowdon förtjänar att bemötas i sak. För det första är livet för kort, man måste sålla lite och rikta in sig på debattörer som kan tänkas uppnå en viss nivå (exempelvis i form av någon typ av expertkunskaper på det område de uttalar sig om). För det andra är det i detta fall ganska uppenbart att vederbörande inte har ett ärligt uppsåt med sina debattinlägg: om man har ett minimum av livserfarenhet vet man att man ger upp alla anspråk på trovärdighet om man lierar sig med tobaksindustrin. Snowdon fann uppenbarligen den dealen okej och får då rimligtvis ta konsekvenserna.

    Vad gäller sammanfattningen, och givet att vi talar om IIH kontrollerat för individuell inkomst, så är jag benägen att hålla med om din beskrivning. Däremot är jag inte säker på att jag delar din uppfattning att vår studie använder sig av en ”övertygande metod”. Som jag argumenterat på annat ställe (utan att bli bemött, för övrigt…) är det i princip omöjligt att med övertygande metod testa IIH på ländernivå. På denna punkt vore det för övrigt spännande för debatten om du inte gjorde en Wilkinson utan förklarade vad som är fel i mitt påstående — eller vilken genial metod det är jag missat.

    Beträffande citatet av Lena är jag också benägen att hålla med. Alla som försökt förklara för icke-ekonomer vad endogenitet är, vet hur hopplöst det är. Men jag tycker det finns skäl att göra åtskillnad mellan psykologi och epidemiologi, som tycks ha väldigt olika metodologiska utgångspunkter.

  11. bergh

    Tack för svaret.

    Naturligtvis kan man anse att livet är för kort för att lägga tid på att bemöta Snowdon (eller Wilkinson för den delen).

    Men givet att man lägger tid på att kritisera honom, tycker jag att man bör ta hans argument på allvar och bemöta honom i sak.

    (Jag vet inte vilken livserfarenhet du syftar på rörande tobaksindustrin, men det beror kanske på att jag inte röker).

    Tack för ditt klara svar ang beskrivningen. Är det ok att citera dig, eller är detta en ståndpunkt du helst ligger lågt med?

    Rörande huruvida er studie är övertygande: Jag jämför med andra studier på området jag läst, inte med ett teoretiskt ideal. Då skulle man få kasta de flesta empiriska studier.

    Skälet till att jag inte bemött det uttalande du beskriver, är fö att det är korrekt så det är bara att hålla med. Trodde du något annat?

  12. Martin

    Oj, jag noterade först nu att jag fått svar.

    Jag tycker Snowdons vetenskapssyn är mkt mer anmärkningsvärd än eventuella ”resultat” av hans övningar, därför blir det inget bemötande i sak. Jag tänker inte heller gå in på Snowdons domän och uttala mig om historisk forskning.

    Vad gäller ståndpunkten ovan så är den en ren spekulation och därför väljer jag nog helst att ligga lågt med den. Däremot går det alldeles utmärkt att citera mina vetenskapliga publikationer på området.

    Angående metodfrågan tycker jag du förenklar en aning. Det handlar ju inte om något teoretiskt ideal utan om den klassiska motsättningen mellan intern och extern validitet. Du förespråkar en metod som i bästa fall har hyfsad extern men noll intern validitet.

  13. Med tanke på den gedigna litteraturöversikt ni gjort i er artikel i Social Science & Medicine, är jag förvånad över att din syn på vad forskningen säger är ”ren spekulation”.

    Inte minst då du enbart på basis av att Snowdon haft med tobaksindustrin att göra kan dra slutsatser om hans uppsåt.

    Nåväl, jag är nyfiken på vad du på basis av din livserfarenhet säger om Wilkinsons uppsåt. Ärligt eller oärligt?

  14. Martin

    Tack för svaret. Jag tycker debatten har visat att forskningen på området, som är av mycket skiftande kvalitet, lätt missförstås när debatten förs på kultursidor och av think-tanks. Därför avhåller jag mig helst från skenbart tvärsäkra uttalanden om vad forskningen ”visar”.

    Jag har dessutom gjort mycket dåliga erfarenheter med att försöka kommunicera forskningsresultat i media eftersom journalister tenderar att vara döva för alla brasklappar och reservationer, och dessutom systematiskt förväxlar korrelation och kausalitet.

    Därför är jag benägen att instämma i Wilkinson & Picketts uttalande att debatten om Jämlikhetsanden fortsättningsvis bör föras i vetenskapliga tidskrifter.

    Jag förundras lite över att du inte finner det komprometterande att jobba för tobaksindustrin. Finns det inga gränser för hur stor skada man kan göra på sitt anseende? Ska vi också tillmäta debattinlägg från organiserade nazister och Jehovas Vittnen samma värde som välmeriterade forskares?

    För övrigt var uttalandet om livserfarenhet ett sätt att uttrycka att Snowdon måste ha varit medveten om vad han gav sig in i — inte en referens till min egen.

    Men för att svara på frågan: det är helt klart så att Wilkinson och Picketts propagandakampanj reflekterar negativt på dem som forskare. Som jag skrev inledningsvis är detta tyvärr ett ganska utbrett fenomen.

    …och till sist noterar jag att du återigen passar i metodfrågan?

    • Nymnchen

      Jag ser inte att W&P’s ”propagandakampanj” nödvändigtvis skulle reflektera negativt på dem som forskare. Vad får du det ifrån? Är det åsikt inifrån fältet eller ett generellt uttalande om forskare (inom naturvetenskap) som gör policyrekommendationer?
      Inom W&P’s eget fält hittar jag ingen som numera öppet motsäger deras slutsats och de citeras flitigt i nyare litteratur – knappas i linje med något trovärdighetsproblem. Vad som snarare skulle reflektera negativt på forskare inom medicinsk och naturvetenskap är om de finansierats av mer eller mindre uttalade kommersiella intressen – i många tidskrifter publiceras författarnas finansiering och vid all publicering uppger man för editor hurvida någon av författarna har några kommersiella intressen i forskningen. W&P har alltså, till skillnad från (alla?) sina kritiker, ingen finansiering från näringslivet eller politiska intressen. Deras forskning finansieras av statliga forskningsanslag, i konkurrens med annan forskning, enbart på sina vetenskapliga meriter.
      Att forskare inom medicin engagerar sig i samhällsutvecklingen finns det många exempel på och det utgör alltså inte ett trovärdighetsproblem i sig, så länge engagemanget inte går emot gängse uppfattning inom fältet – inte heller detta ett problem i W&P’s fall (även om vi kan ifrågasätta hurvida deras ÄR den gängse uppfattningen, så kan vi knappast argumentera att deras slutsater står i något motsatsförhållande till den i fältet). Generellt skulle jag säga att det finns en uppfattning bland naturvetare att vi engagerar oss för lite i samhällsutvecklingen och att implikationerna av våra resultat diskuteras för lite utanför institutionerna

      Visst, W&P var tidigt ute med att dra uppmärksamhet till IIH, men det innebär inte problem för trovärdigheten om senare forskning visar på att de hade en viktig poäng, även om ett ungt forskningsfält dras med sina barnsjukdomar. Man kan jämföra med klimatforskningen, där forskare som slog larm tidigt (då dåligt insatta ekonomer och lobbyister talade om klimatbluffen) senare gjort utmärkta akademiska karriärer.
      I likhet med forskares larm om klimatförändringar så finns det också orsak att tro att income inequality-hypotesen kommer att få större betydelse i framtiden, oavsett hur inkomstspridningen förändras. I och med att vi bli allt bättre på att behandla och förebygga allmän ohälsa, som infektioner och ärftliga sjukdomar, så kommer stressrelaterade sjukdomar att orsaka en allt större del av den totala ohälsan (jag kan ge många exempel här). Inte nödvändigtvis för att vi blir mer stressade, utan för att vi åtgärdat andra hälsoproblem. Ju mer vi vet om hur vi förebygger ohälsa, desto mer kommer ett informerat hälsobeteende att spela roll och desto större kommer hälsoskillnaderna bli mellan människor med olika utbildning. Folk är ju otacksamma och kommer ju inte vilja bli sjuka och dö, trots att sker 10 år senare och av andra orsaker än Alzheimers – det kommer att ses som ett lika stort problem oavsett när det sker.

      Om vi medicinare gör vårt jobb när det gäller att eliminera externa hot mot vår hälsa kommer alltså sociala faktorer som fattigdom och inkomstskillnader att i framtiden utgöra ett mycket större problem. Jag tycker vi borde dra lärdom av den skada som ideologiskt motiverade ekonomer och lobbyister gjorde när de fördröjde de politiska reaktionerna på klimatlarmen, och sätta dem på plats den här gången. Det behövs också här en enad politisk handlingskraft om vi ska kunna förhindra en utveckling där social stress får oproportionerligt negativa effekter på folks liv. Om inte fältet åker på ett rejält bakslag framöver så tror jag snarare att The Spirit Level kommer att reflektera positivt på W&P, i och med att problemen blir allt mer uppenbara.

  15. Anders Romelsjö

    Jag vill informera att Wilkinson & Pickett utförligt, och i mitt tycke sakligt och väl, bemöter kritiken från Snowdon och andra på ”The equality Trust”, http://www.equalitytrust.org.uk/docs/response-to-snowdon.pdf. Wilkinson & Picket skriver bl.a.

    ” In contrast to our approach, much the most common strategy used by our critics has been to selectively remove or add countries to our analyses in an attempt to make the damaging effects of inequality disappear. But it is important to note that the criticisms are entirely ad hoc criticisms of each relationship between inequality and a social outcome. This means they are irrelevant to almost all of the very many other demonstrations of similar relationships in different settings published in academic journals by other researchers.”… ”We show (below) the weaknesses of each of these ad hoc criticisms of our data, but it should be remembered that, even if they were all accepted, there are many other demonstrations of these relationships in other settings where the criticisms of our work are entirely irrelevant.”

    ”Almost all of the research we present and synthesise in The Spirit Level (”Jämlikhetsanden”) had previously been peer-reviewed, and is fully referenced therein. De menar vidare (kanske något godtroget) In order to distinguish between well founded criticism and unsubstantiated claims made for political purposes, all future debate should take place in peer-reviewed publications”.

    Så finns det någon bluff? I så fall var? Sök!

    Anders Romelsjö, professor inst folkhälsovetenskap, KI

  16. Ping: Jämlikhet = Lycka + Miljö | Svensson

  17. bergh

    Martin, jag vet inte vad du menar med att jag ”passar” i metoddiskussionen, vi är ju snarlikt skolade, och när jag frågar dig rakt ut är vi ju överens om ungefär vad forskningen faktiskt visat och inte visat.

    Man kan få intrycket att du vill förpassa diskussionen om vad forskningen faktiskt visar till vetenskapliga tidskrifter, och föra metoddiskussionen i bloggosfären, men så kan det väl inte vara?

    Jag håller också med dig om att ”Wilkinson & Pickett övertolkar forskningsresultat och drar lite väl stora växlar på skakiga korrelationer ” (och jag håller med dig om att de inte är ensamma om detta)

    @Nymnchen ”Jämlikhetsbluffen” är alltså titeln Timbro gav Snowdons bok. Du gör inlägg efter inlägg där du får det att låta som om det är jag som anklagar W&P för bluff.

    I själva verket skrev jag ett förord som var ett försök att fördjupa diskussionen och förklara varför det är svårt att fastställa om ojämlikhet på en viss nivå har någon effekt på hälsan.

    Ditt sätt att kasta dig över refererenslistan utan att läsa resonemanget som ledde fram till den imponerade inte på mig.

  18. bergh

    @Anders

    Jag har naturligtvis läst deras svar som du refererar till. Jag tycker inte det är särskilt bra. Låt mig nämna två exempel:

    1. Du har helt rätt i att man bör ha kriterium för vilka länder som tas med i en skatterplot. Detta är faktiskt också vad Snowdon menar!

    Delar av hans kritik går ut på att W&P inte följer sina kriterier för vilka länder som tas med, exempelvis när det gäller kriteriet att ta med rika länder.

    2. Snowdon med flera har också påpekat att
    _även med exakt samma urval av länder som W&P_
    ändras sambandet av att använda mer aktuella data över förväntad livslängd.

    En tredje konstighet rör graden av ojämlikhet i Japan, som hamnar mycket underligt i W&Ps diagram jämfört med vanliga statistikkällor.

    När kritiker ska beskriva Snowdons kritik mot W&P tar de i regel inte fasta på hans bästa poänger. Istället försöker de göra sig lustiga över att han frågat om det är de nordiska länderna som driver tillitskorrelationen (vilket f ö är en mycket vanlig känslighetsanalys) eller över att han jobbat för tobaksindustrin.

    Jag tycker inte detta sätt att argumentera för samtalet framåt.

    F ö påpekade jag ungefär vad jag sagt ovan även för forskaren Bo Malmberg, men den kommentaren har ännu inte dykt upp i hans kommentarsfält.

  19. bergh

    och så den kanske konstigaste frågan, från Martin:

    ”Ska vi också tillmäta debattinlägg från organiserade nazister och Jehovas Vittnen samma värde som välmeriterade forskares?”

    som därmed illustrerar Godwins lag

    http://en.wikipedia.org/wiki/Godwin's_law

    och svaret är naturligtvis att det beror på kontexten och vilka värden vi pratar om.

    Men om någon påpekar att en korrelation byter tecken när man använder nyare data, och det är möjligt för vem som helst att kontrollera att så är fallet, ser jag inte vad Jehovas vittne har med saken att göra.

  20. Jacob

    Ett snabb liten metakommentar bara: shit vad dryg bergh är.

  21. Pellefant

    Min syn är snarare att bergh är otroligt icke-dryg med tanke hur mkt skit han tagit för att han ifrågasatt W&P.

  22. Nymnchen

    @Jacob & Pellefant
    Jag får nog hålla med Pellefant här. Jag tycker att Bergh beter sig väluppfostrat med tanke på omständigheterna.

    @Bergh
    Din tunna och illa uppdaterade referenslista imponerade inte på mig, om vi säger så. Livet är för kort för att läsa Timbro-utgåvor. Om vi ska diskutera vad som påverkar folks hälsa håller jag mig istället till peer-reviewed forskning. Som sammanställning av sådan är The Spirit Level utmärkt.
    Du är inte vulgär nog att använda ordet ”bluff” och det är helt uppenbart att hade du fått bestämma hade du kallat boken någonting annat. (hur tänkte Timbros i vanliga fall väloljade propagandamaskineri där, kan man ju undra). Men essensen är att du inte tror på slutsatserna eller graferna i boken – vill kalla det bluff eller övertolkning är väl en smaksak som reflekterar ens människosyn.

  23. Ping: Elitism, biologism och högergnäll | Svensson

  24. Ping: Jämlikhet.nu

Lämna ett svar till bergh Avbryt svar