Borgs politik förvärrar eurokrisen

Efter det ödesmättade grekiska valet lyfts nu äntligen – även i Sverige – den fråga som länge diskuterats internationellt: att den europeiska åtstramningspolitiken driver in oss i fördjupad kris och recession. I dagens SvD refereras tunga ekonomer som efterfrågar en mer expansiv politik från länder som Tyskland och Sverige (”Tunga ekonomer dömer ut åtstramningar”).

Om ett valutasystem som EMU överhuvudtaget ska fungera, måste neddragningarna i krisländerna balanseras genom en mer expansiv politik i de länder, som har ett finanspolitiskt utrymme. Viktigast är självklart att Tyskland, Europas ekonomiska stormakt, lägger om kurs. Men samma krav på en mer ansvarsfull, expansiv politik som kan ställas på Tyskland, måste också ställas på Sverige.

Till skillnad från de flesta andra länder i Europa har Sverige en solid finansiell situation, med en statsskuld som sjunker ner mot 30 procent. I detta läge väljer dock finansminister Anders Borg att istället för att stimulera efterfrågan, aktivt bidra till den europeiska recessionen genom en ansvarslöst stram politik. Borg hör också till dem som inom EU aktivt har understött den förödande åtstramningspolitik, som nu hotar den sociala och politiska stabiliteten i Europa.

Det mest märkliga är att den svenska åtstramningspolitiken under lång tid har applåderats som ansvarsfull. Hur ska en gemensam europeisk marknad fungera, om alla länder stramar åt samtidigt?

Problemet i grunden är naturligtvis att den europeiska valutaunionen är felkonstruerad, genom att förhindra enskilda länder att anpassa sig till försämrad produktivitet genom växelkursen. Den enda vägen framåt för länder som Greklandoch Spanien är idag ”intern devalvering”; en socialt och politiskt plågsam och – i en demokrati – i många fall omöjligt process.

Det minsta man kan begära i dagsläget är att en euroförespråkare som Anders Borg driver den politik som krävs för att inte ytterligare fördjupa krisen: lägg om till en mer expansiv ekonomisk politik.

Att Europa till sist skulle hamna i den svåra situation som vi nu befinner oss i kunde förutses, med den historiska kunskap vi har om valutasystem av eurons typ. Leif Pagrotsky uttrycker det kort och koncist i dagens DN (Detta är uppenbart en systemkris): ”Det hemska är att det här visste man innan, men man valde att blunda.”

Daniell Swedin på Aftonbladet  pekar på de stora risker som åtstramningspolitiken rymmer. DN:s ledare på onsdagen  biter sig fast i uppfattningen att det inte finns några alternativ till dagens åtstramningspolitik. Mer bloggat och skrivet: Danne Nordling, Grekiska vänstern vill riva upp avtalet, Allt mer kaotriskt i Grekland, Ekonomer vill förbereda grekisk euro exit.

15 kommentarer

Under EU, EMU, euron

15 svar till “Borgs politik förvärrar eurokrisen

  1. Pingback: Förslag till en europeisk clearingunion

  2. Peter

    Eurons felkonstruktion är inte bara att den omöjliggör anpassning till försämrad produktivitet genom växelkursen. Lika allvarligt tycker jag det är att man utelämnat de skuldtyngda länderna åt marknadens parasiterande godtycke genom att inte tillåta att ECB lånar ut direkt till EMU-staterna.

    Det verkar uppenbart tycker iaf jag att länder utanför valutasamarbetet kan hantera långt större statsskulder än vad EMU-länderna kan eftersom dessa länder alltid har en centralbank tillgänglig för att när så behövs agera ”lender of last resort” och driva ner räntorna på statsobligationerna. Titta bara på Japan som under lång tid haft en fungerande ekonomi trots en statsskuld på runt 200 % av BNP.

    Stefan de Vylder skrev förresten intressant på economistas för ett tag sedan om EU:s budgetpakt utifrån ett synsätt som jag tror på uttrikiska brukar kallas sectoral balances. Han förklarar det så här:

    ”Ett lands finansiella sparande är definitionsmässigt lika med saldot på landets bytesbalans, alltså skillnaden mellan export och import av varor och tjänster. Det är också lika stort som summan av det privata och offentliga finansiella sparandet.

    Av detta följer att den offentliga och den privata sektorns finansiella sparande är som kommunicerande kärl. Om vi antar att saldot på bytesbalansen är noll är landets finansiella sparande lika med noll. Landet förbrukar exakt lika mycket som det producerar. Men om budgetunderskottet i landet ifråga är, säg, fem procent av BNP måste det privata sparande vara plus fem procent av BNP.

    Följdsatsen av detta enkla samband är viktig: vid oförändrat saldo på ett lands bytesbalans måste en minskning av budgetunderskottet med nödvändighet innebära att det privata sparande minskar. Eller, annorlunda uttryckt: att företag och hushåll ökar sin konsumtion och/eller sina investeringar och drar ned på sitt sparande.”

    Eftersom vi i Europa och även i Sverige har extremt hög privat skuldsättning och denna skuldsättning på vissa ställen har lett till tillgångsbubblor ofta fastighetsbubblor som spruckit så är det i min uppfattning både oundvikligt i det långa loppet och önskvärt på kort sikt att den privata sektorn minskar sin skuldsättning.

    När privat sektor betalar av skulder(ökar sparande) så ökar följaktligen statens underskott(generellt om man inte kan hitta skapa nya exportunder på en svag världsmarknad på extremt kort tid). Att staterna inom EU har krav på sig att trots dessa förutsättningar spara, skära ner och privatisera kommer inte leda till något annat än att ekonomin utarmas och stora delar av befolkningen får ett helvete och ändå inte lösa varken staten eller privata sektorns skuldsättning.

    • Janne

      Jag förstår nog inte riktigt. Då skulle en stängd ekonomi som inte handlar med någon aldrig kunna bygga ett större välstånd. Eller om man lyfter upp det globalt så skulle jorden som helhet inte kunna skapa mer välstånd utan att exportera till nån annan planet. Du inser ju snabbt att så inte är fallet, varför? Jo för att man producerar många saker under ett år som håller längre än ett år, tex bostäder.

      Jag tror mer på att spara under några år för att då byggs ju ett behov upp i ekonomin. Till slut blir folk tvungna att renovera sitt hus, köpa nytt kylskåp mm. Så låt ekonomin stagnera ett tag och omgruppera, betala av på skulder, fortsätt bara med nödvändiga investeringar i infrastruktur och utbildning så kommer befolkningen vara redo att åka sen när det är dags. Men tänk på att ekonomin kommer ändå bara växa med 3-4% under en femårsperiod när det kommer igång. Därför kan du inte öka skulderna med särskilt mycket. Smartare att fortsätta betala av under lågkonjunkturen, så blir allting vinst sedan när det vänder upp. Ökar du skulderna lite för mycket kommer hela vinsten gå till räntebetalningar, och då sitter du verkligen i dyn när det vänder ner igen. Det borde vara lätt att räkna på hur mycket man kan skuldsätta sig under lågkonjunkturen, givet att det blir 3% tillväxt under 4 år när det väl vänder.

  3. Pingback: Kan något gott komma ur eurokrisen? « strötankar och sentenser

  4. scaningen

    Sverige har inte extremt hög skuldsättning, privat sektor nettosparar. Men det är endast mindre än 10 % som i huvudsak står för detta. Offentlig sektor har också ett ofantligt sk finansiellt ”sparande”, vilket är meningslöst att kalla sparande i ett fiat monetärt system. Om det inte behövs för att stävja inflation är det fråga om ren överbeskattning.

    Om man summerar de inflationsjusterade exportöverskotten (inte det samma som bytesbalansen som även innehåller annat än konsution/produktion) från 1994 tom 2009 så var detta ungefär lika stort som hela 2009 års BNP.

    Alltså svensken producerade ett helt års BNP mer än denne konsumerade. Detta åstadkoms med omhuldad sparsamhetspolitik och nedskärning av svenskens konsumtion, sk interndevalvering. Det har varit till stort förfång för folkflertalet och är förstås ren galenskap att göra för att ett fåtal ska bli oerhört förmögna.

    ”svenska hushåll har nettosparat under de senaste 15 åren och fortsätter att göra det …
    … Medelförmögenheten i Sverige är världens sjätte högsta. Men de rikaste 10 procenten äger 72 procent av tillgångarna, betydligt mer än i de flesta andra länder. En tredjedel av svenskarna saknar förmögenhet eller ligger på minus. ”
    Det ekonomiska läget, december 2010 – Svenskt Näringsliv

    Det offentliga ”sparar” och stryper folks köpkraft (skatternas primära uppgift i ett fiat-monetärt system) medan större delen av de vanliga hushållen lånar för att hålla igång landets ekonomi.

    Överskott i utrikesaffärerna har överstigit det offentligas sparsamhet vilket gjort nettosparandet möjligt. Problemet för delar av folkhushållet (>90 %) som inte tillhör de privilegierade är att detta hamnat hos de få privilegierade. Vi vet också att massarbetslösheten permanentats under denna tid. Det är förstås en övermäktig uppgift för den ordinära hushållen att låna i den omfattningen som skulle behövas för att motverka detta.

    Alla kan naturligtvis inte vara exportöverskottsländer, någon måste stå för underskotten i denna balansräkning.

  5. ”Hur ska en gemensam europeisk marknad fungera, om alla länder stramar åt samtidigt?” Förslag: exportera och sälja till månen kanske, eller till någon annan galax. Det är ju bland stjärnorna ekonomer och politiker befinner sig, och har befunnit sig sen 70-talet.

  6. Pingback: Ekonomihistoriker med koll på den ekonomiska politiken « Lars P Syll's Blog Docendo discimus

  7. Vidi

    I denna spalt kommenterar politiker den ekonomiska krisen i Sydeuropa.
    Slutsatsen blir att allt är eurons fel, inget optimalt valutaområde etc. En
    motsatt slutsats, som man dragit i Tyskland, är att länder som inte i lag,
    helst i författning, förbjuder ohämmade röstköp, upplåning, ger oansvariga
    politiker otillbörligt utrymme. Alltså är det politikens/demokratins misslyckande som är grunden. Var finns nu Feldts sjätte semestervecka
    som tillväxten skulle finansiera? Hur var det med skattereformens dyna-
    miska effekter, de som nästan förstörde svensk ekonomi? Grekiska politiker
    är inte unika.

  8. Förhoppningsvis kommer snart den dagen då folk börjar inse att det finns ett tredje alternativ (varken Borgs åtstramningspolitik eller Keynes tillväxtpolitik duger i längden): ekonomisk demokrati. Låt oss demokratiskt besluta över investeringsflöden. Ge oss medborgarstatus på arbetsplatserna. Det kommer att lösa upp många av de knutar som vår värld går och bär på.

    • Skulle vara ännu bättre om man ändrade socialförsäkringssystemet, skattesystemet och arbetsmarknadspolitik. (www.basinkomst.net)

      Mina studiekamrater från andra länder arbetar idag på Vita huset och ambassader runt om i världen.

      Själv är jag arbetslös sedan jag drabbats av Sverige.

      Totallista utbildning
      2000-2007: Lunds universitet
      Nationalekonomi, Grundkurs
      Ekonomisk historia
      Kandidatkurs
      Magisterkurs
      1995-1996: Kansai Gaidai (Japan), Samhällsvetenskap
      Japanska tal & skrift
      Stillahavsrivalitet
      Japan och Kina historisk och kulturell interaktion
      Asiens ekonomier
      Självständigt arbete (uppsatsskrivning), (Japan´s official Development help to Malaysia in the 1990´s
      1992-1997: Göteborgs universitet, Samhällsvetarlinjen & enstaka kurser
      Statskunskap, 60 p
      Ekonomisk historia, 40 p
      Samhällsvetenskaplig grundkurs, 20 p
      Folkbildningspedagogik, 10 p
      Japans kulturhistoria, 10 p
      Skriftlig japanska
      Statistik
      1988-1992: Östra Vuxengymnasiet, Humanistisk och Samhällsvetenskaplig linje
      1986: Mount Wachusetts Community College & Fitchburg State College (USA)
      1983-1984: Annedals Vårdgymnasium, Barna- och ungdomsvårdslinjen

      Totallista arbete
      2010-2012: SALO, Administratör
      2009-2010: Lunds universitet, Forskningsassistent
      2007-2008: Berent AB, Marknadsanalytiker
      2005-2006: Länsstyrelsen Gävleborg, EU-samordnare
      2004: Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Statsvetare
      2002: Malmö stad, Utvärderare
      1997-2000: ABF Göteborg, Lärare/studiesamordnare
      1997, ABL; Lärare
      1996-1997, Studieförbundet Vuxenskolan, Projektassistent
      1996: Städerska (timanställd)
      1996: Nykarleby Konsthögskola Finland; föreläsare
      1996: Minacuchi, Japan; Översättare
      1994: Eva´s Paley, Göteborg; städerska
      1993 : Dayly´s, Göteborg; Diskare
      1990-1991: Föräldrakooperativet Polarna; Barnskötare
      1988-1992: Göteborgs Sjukvård; Skötare inom psykiatrin(timanställd)
      1988-1989: Göteborgs socialförvaltning; Personlig assistent MBD-barn
      1988: Marinmotor AB, Mässvärdinna
      1988: Hällsviks maskinkonvertering; Montör (sommarjobb)
      1987: Bostadsbolaget; Cafébiträde
      1987: Nykarleby stad, Finland; Hemsamarit (halvtid)
      1987: Skogsparkens skola, Finland; Skolassistent (halvtid)
      1986. Familjen Bogojavlensky, USA; Au-pair
      1985: TB, Finland; Bensinmackskassörska
      1985: Familjerna Olofsson/Franzen & Elmér; Barnflicka (halvtid)

      1982: Familjen Olofsson/Franzen; Barnflicka
      1982: Hagenskolan; Praktikant
      1981: Salong Bug; Frisörs praktikant
      1981: Kapp Ahl; Butiksbiträde
      1979-1984: Bostadsbolaget; Städerska (sommarjobb)
      1984: Konditorikedja i Angered, konditoribiträde
      1978-1982: Familjen Hansson; Barnflicka (timanställd)
      1976: Familjen Martinsson, Barnflicka (timanställd)

  9. Lars52

    Det är stora ord att hävda att Borg’s politik förvärrar Eurokrisen. Med Grekland’s oförm,ågaatt skapa en regering, med Spaniens ökande kris så känns det som konstigt att Svensk politik skulle kunna spela nån som helst roll, luktar partipolitik, tycker jag.

    • lenasommestad

      Sverige är ett litet land och kan därmed inte göra stor skillnad i de stora processer som pågår, i detta ger jag dig rätt. Likväl bedriver Borg en politik som på marginalen förvärrar istället för främjar en god ekonomisk utveckling i Europa. Sverige, liksom Tyskland, har utrymme att expandera efterfrågan till gagn för alla dem, som på grund av stora underskott nu har verkliga skäl att bedriva en besparingspolitik. Anders Borg har därtill ett stort moralsikt ansvar, genom att han i EU inte argumenterar för en klok expansiv politik i de länder som har möjlighet till en sådan, utan tvärtom hejar på sparpolitiken. Han kunde med sin starka ställning som en av de finansministrar som har suttit längst spela en nyckelroll för att vända debatten.
      Om Europas ledande ekonomi, Tyskland, bedrev den expansionspolitik som man kan och bör göra, skulle detta göra stor skillnad. Detta faktum lyfts nu gång på gång i den europeiska ekonomisk-politiska debatten.
      Jag jämför med klimatpolitiken. Sverige har en marginell roll när det gäller hur många ton CO2 vi kan minska; men vi kan spela en nyckelroll som förebild och i den klimatpolitiska debatten genom att driva på i rätt riktning.

  10. Alltså europakten ska ju genomgå nån slags ratificeringsprocess rent parlamentariskt. Och det kan faktiskt hänga på enskilda länder, ifall Irland röstar nej och Frankrike säger att dom inte ratificerar. I det läget kan det inom EU-politikens snårskogar visa sig att Borgs röst avgör.
    Jag hoppas verkligen de som skrev på detta för ”att påverka” har förstått de parlamentariska detaljerna och eventuellt backar i tid…… Även Löfven är alltså pro-austerity , på annat sätt går det inte att tolka.

  11. Pingback: Två inlägg på Lena Sommesstads blogg | Globaliseringen 3.0

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s