När blev försvar av icke-vinstdrivna skolor en vänsterposition?

Svenska Dagbladets PJ Anders Linder hyllar i dagens ledare Miljöpartiet därför att man inte har tagit en tydlig position för en non-profit princip för skolan (SvD). LO-kongrssen däremot får kritik,  därför att man enligt Linder sätter ”ideologisk vänsterism” före kvalitet.  Ingen kritiker har nämligen (såvitt PJ Anders Linder vet) lyckats visa att dåliga resultat i svensk skola ”beror på att det existerar skolor som drivs av privata företag”.

Låt mig kommentera PJ Anders Linders argumentation på två punkter. För det första har han uppenbart fel när det gäller sambandet mellan skolval/ vinstdrivna skolor och dåliga skolresultat. För det andra driver han en märklig argumentation när det gäller vad som är tydlighet i skoldebatten.

Internationella jämförelser visar att det valfrihetssystem med vinstdrivande skolor, som vi har i Sverige, driver fram skolor som är allt mindre likvärdiga. Detta ligger i linje med marknadens logik, som syftar till att elever ska välja de skolor som man uppfattar som bättre, medan de sämre skolorna ska slås ut. Mindre likvärdiga skolor betyder i sin tur sämre resultat. Just likvärdiga skolor är till exempel utmärkande för Finland, som har goda skolresultat, medan stora skillnader mellan skolor utmärker till exempel USA, med sämre skolresultat. Vi kan inte förvänta oss annat i Sverige än att skolresultaten blir sämre i takt med att våra skolor blir allt mindre likvärdiga.

Den viktigaste åtgärden för att få till stånd likvärdiga skolor i Sverige är att skapa ett system, som inte bygger på att skolor ska konkurrera ut varandra. Ett första, centralt steg är att förbjuda vinstuttag, eftersom vinstdrivna skolor inte kan förväntas samarbeta effektivt med andra skolor i ett gemensamt uppdrag för en god kvalitet på hela skolan. Ett sådant samarbete kan däremot fungera med verksamheter som drivs non-profit med elevens bästa och samhällsuppdraget i fokus.

PJ Anders Linder diskuterar skolans kunskapsresultat, vilket är en helt central aspekt av skolans uppdrag. När friskolor och den skolmarknad, som utgör ramverket för deras verksamhet, bidrar till sämre skolresultat, då är skolföretagen illa ute. Men det finns också andra aspekter av skolmarknaden, som kräver politikens uppmärksamhet. Forskningen visar till exempel att skolmarknaden skapar ökad segregation mellan barn med olika bakgrund. Detta motverkar integration och lika livschanser för alla barn (se DN).

Skolmarknaden bidrar också generellt till att stärka marknadens normer om egenintresse och konkurrens, på bekostnad av demokratins normer om solidaritet, gemensamma mål och alla människors lika värde. Det är allvarligt i ett läge, när demokratiska normer försvagas inte minst bland ungdomar (DN).

Så till tydligheten i budskapet:

PJ Anders Linder berömmer Miljöpartiet för att vara tydliga i sin ståndpunkt. Jag kan inte instämma i detta.

Miljöpartiet vill att skolföretag ska ha inskrivet i bolagsordningen att vinster inte är huvudsyfte och att det inte ska vara möjligt att ta ut vinst ur företag när man har tummat på kvaliteten. Frågan är vad det betyder att vinst inte ska vara huvudsyfte och på vilket sätt man kan kontrollera att ett företag inte har tummat på kvaliteten? Hur bedrivs en verksamhet med det oklara, dubbla målet att värna både vinst och kvalitet? Hur görs avvägningen? Hur stora resurser ska läggas på att kontrollera kvaliteten och vem avgör vilken kvalitet som är tillräcklig för att dela ut vinst?

Det finns redan idag möjlighet att organisera en verksamhet i en bolagsform som inte syftar till vinst (se här). Miljöpartiet borde bestämma sig. Antingen tror man att skolmarknaden fungerar. Då kontrolleras kvalitetsnivån av konsumenterna, som på alla andra marknader där företag bedriver verksamhet. Eller också tror man inte att marknaden kan garantera kvalitet. Då lämpar det sig bättre att ha en annan modell är aktiebolag som arrangörer av utbildning.

Till sist: När PJ Anders Linder försöker hävda att kritik mot vinstintressen i skolan är en position motiverad av ”vänsterism” och inte av välgrundade argument hamnar han fullständigt fel. De, som liksom LO-kongressens ombud, vill se en non-profit skola i Sverige är inte mer radikala än att de delar uppfattning med tyska kristdemokrater, danska konservativa eller brittiska tories.

De som är extrema i sin uppfattning om skolmarknaden och rätten att driva bolag med vinst i skolan är debattörer som PJ Anders Linder. Linder bör fundera över varför konservativa partier i andra länder inte välkomnar de svenska, vinstdrivande skolbolagen på de liberala villkor som i dag råder i Sverige. Han borde också fundera över, varför privat utbildning i regel drivs non-profit till och med i marknadens förlovade land – USA.

Kan det kanske vara därför att man inser, att privat vinst inte är till gagn för en verksamhet, där effektiv konkurrens inte kan uppnås, och där det finns andra samhällsmål än individuell konsumtion av utbildningstjänster?

Även i Aftonbladet anses vi, som pläderar för en vinstfri skola, tillhöra en ”vänsterfalang”: AB. Varför? Jag tittar tillbaka på LO-bloggen som inför kongressen presenterade några av de fakta som visar, varför det krävs mod och politik för att rädda den svenska modellen – från socialdemokrater i alla positioner (”Sverige har blivit högerns välfärdspolitiska experimentverkstad”).

Mer om skolvinster mm: Lärarnas Nyheter, Svensson, Röda BergetFortsatt envist försvar för vinstintressena: Nerikes Allehanda och, givetvis, Widar Andersson i Folkbladet. Jag konstaterar att Widar Andersson idag bygger sin krönika på argumentet att vinster i välfärden är en ”icke-fråga”.  Onekligen ett intressant argument från en av dem som i åratal har ägnat sitt politiska engagemang åt att genomdriva en kommersialiserad välfärdsstat.

7 kommentarer

Under Utbildning

7 svar till “När blev försvar av icke-vinstdrivna skolor en vänsterposition?

  1. DN skildrar idag ytterligare en ny, segregerande faktor, nämligen RUT-avdragsfinansierad läxhjälp (ännu inte utlagt på nätet). Egentligen får inte RUT användas till detta, men genom att kalla läxhjälp för barntillsyn, kommer man runt denna regel.
    Vi har alltså en situation där de ekonomiska ramarna för våra skolor inte räcker till för att ge extra stöd till alla barn som behöver läxhjälp. I alliansen och Jan Björklunds Sverige finns det däremot uppenbarligen utrymme att satsa ytterligare pengar på att ge barn till välbeställda föräldrar möjlighet att läsa upp sina i genomsnitt redan ganska bra betyg. RUT-avdraget är ju till sin grundstruktur i praktiken i första hand tillgängligt för dem som redan har marginaler i sin privatekonomi, dvs ytterst få låginkomsttagare kan utnyttja avdraget. En klasslagstiftning, helt enkelt…

    Magnus Nilsson

    • lenasommestad

      Tack för en viktig kommentar. Det faktum att RUT-avdraget utnyttjad för läxhjälp innebär en ytterligare utveckling mot en välfärdsstat inriktad på selektiva åtgärder för de mest privilegierade, istället för en gemensam politik som gagnar alla samhällsgrupper. I den gemensamma skolan kan engagerade föräldrar vara en fantastisk tillgång. Om insatserna riktas enbart mot de egna barnen, blir utfallet ett helt annat. Jag är övertygad om att många, många föräldrar med starka egna resurser hellre skulle se att vi bygger upp institutioner som främjar det gemensamma. Nu driver vi alla att se till sina egna intressen först.

      • Janne

        Jag förstår inte varför engagerade föräldrar inte kan vara en tillgång även i privatägda skolor? Du får gärna förklara.

        Sedan ser jag heller inget motsatsförhållande i att se till sina egna intressen först och en bra samhällsutveckling. Det är ju därför länder med marknadsekonomi gått så bra de sista 100 åren. För att om alla försöker fixa det bästa för sig själva så blir samhället totalt sett bättre. Det är en vänstermyt att kapitalister inte är långsiktiga, det är en myt att det går sämre för en part bara för att det går bra för en annan. Ekonomi är inget nollsummespel, även om många vänsterideologer vill få oss att tro det genom att använda relativa mått. Det är så man göder jantelagen och gör folk rädda för att lyckas. När grannen får löneförhöjning innebär det ju att jag fått det sämre med vänsterlogiken. Medan det egentligen är så att samhället fått det bättre som helhet eftersom grannen fått det bättre utan att jag fått det sämre.

        Och till sist, hur kan det vara dåligt att någon själv betalar extra läxläsning för sitt barn? Igen, samhället som helhet har fått det bättre då ett barn fått det bättre utan att någon fått det sämre, dessutom har en lärare fått extrajobb. Egentligen innebär det ju bara att staten kan lägga lite mer pengar på de som har det lite sämre, fokusera resurserna dit de gör mest nytta. Hur det ska göras ska man väl fråga Björklund om som verkar tänka framåt istället för bakåt.

  2. Jag tror att endast ett antal partiinterna ömma tår ligger mellan MP och en mer uttalad kritik mot vinstuttag inom skattefinansierad utbildning. Det återstår att se om deras nuvarande kniptångsposition kan upprätthållas ens kongressperioden ut.

  3. Pingback: Miljöpartiet vacklar om vinstdrivna skolor « Lars P Syll's Blog

  4. Morgan S

    Lena

    Min fråga blir snarare;

    När blev det fult/fel att anse att socialdemokraterna befann sig till vänster på väljarskalan?!

    Det obehagliga är att när en majoritet av befolkningen levde under påvra omständigheter, då stod socialdemokratin fast förankrad i deras vänsterrealitet och förde en socialdemokratisk blandekonomisk politik till syfte att lyfta upp dem, från ett klassamhälle utan möjligheter till ett jämlikt samhälle där alla skulle få samma chans att lyckas.

    Nu när en majoritet redan har lyfts upp så överger socialdemokratin sin ideologi (och de som inte lyckades hänga med i förändringen, eller som av andra skäl slås ut i det nya samhället) och söker nya (liberala) verktyg att utveckla den stora massans individuella fria val, så som ett tydligt mittenparti.

    Frågan för mig blir därför; Varför skäms socialdemokratin för de frågor som borde vara tydligt ideologisk socialdemokratisk (vänsterpolitik) när de i själva verket borde ligga i mitten av den socialdemokratiska rörelsens åsiktsfåra?!

    Är det så enkelt som att socialdemokraterna numera är ett liberalt mittenparti med hjärtat ngt till höger?

  5. Pingback: Vinstvansinnet till nya nivåer – exemplet Uppsala. « PEPPRAT RÖDGRÖNT

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s