Regeringen slog sönder EU:s fattigdomsmål

Regeringen har lyckats på EU-toppmötet. Det finns inte längre i EU någon gemensam, vetenskapligt baserad definition som anger vem som är fattig och hur fattigdom ska mätas.

Mer än femtio års forskning om fattigdom, med bl.a. nobelpristagaren Amartya Sen som ledande företrädare, har hittills legat till grund för EU: definition av fattigdom: fattigdom är att ha en inkomst på under 60 procent av medianinkomsten. Så definierades fattigdom så sent som i mars i år, när EU-kommissionen förslog ett mål om att 25 procent färre fattiga, dvs, personer med mindre än 60 procent av medianinkomsten. 20 miljoner färre människor skulle därmed leva i fattigdom 2020.

Men igår togs ett helt annat beslut, med den svenska regeringen som drivande kraft bakom förändringen. Siffran 20 miljoner färre fattiga nämns fortfarande, men det finns inte längre någon hänvisning till gängse fattigdomsdefinition. Istället ska varje regering själv i fortsättningen bestämma hur fattigdom ska definieras och mätas. Man kan utgå från tre fluffiga politiskt framförhandlade indikatorer: risk för fattigdom, utarmning (”deprivation”), eller hushåll utan jobb.

Beslutet har två allvarliga konsekvenser. För det första har EU inte längre något fattigdomsmål, som inbegriper ojämlikhet. Det gängse, vetenskapligt baserade målet  har just detta som utgångspunkt. Fattigdom handlar inte bara om vilken absolut levnadsstandard man har. Det handlar om att låg inkomst jämfört med alla andra i ett samhälle gör det omöjligt att leva ett normalt och värdigt liv. Den andra konsekvensen är att politiskt godtycke ersätter en definition baserad på oberoende forskning. Det är ett allvarligt angrepp på en upplyst, kunskapsbaserad politik. Regeringscheferna understryker till och med att definitionen av vad som är fattigdom ska spegla deras egna politiska prioriteringar: ”…. leaving member States free to set their national targets on the basis of the most appropriate indicators, taking into account their national circumstances and priorities.”

Det kan noteras att regeringarnas beslut går rakt emot Europaparlamentet, som i sin resolution från i onsdags slog fast att EU-strategin explicit skulle inbegripa mål för att minska ojämlikhet, dvs. gapet mellan rika och fattiga. Europaparlamentet slår också fast att det är den gängse vetenskapliga fattigdomsdefinitionen som ska gälla.

Alliansens politiker i parlamentet har ställt sig bakom resolutionen. Det är bra – vad det nu betyder? Finns ingen gemensam linje i denna viktiga fråga i alliansen?

Om EU-toppmötet rapporteras i nästan inte alls i svensk press idag, än mindre rapporteras det om fattigdom. Prinsessbröllopet dominerar. Debatten har dock funnits på Europaportalen, se om toppmötet och rapport om när socialministrarna beslutade om ett nytt fattigdomsmål. Förändrad statistik ska minska fattigdom). Klokt om smusslet i EU i Sydsvenskan – varför får vi veta så lite om vad som händer på toppmötena? Jag har tidigare skrivit om fattigdomsmålet och regeringens strävan att öka ojämlikheten  i Göteborgsposten och på min blogg.