Hälsa och utbildning är grunden för tillväxt

På midsommarafton skriver jag  om  besparingar som en farlig krismedicin på SvD Brännpunkt tillsammans med Martia Ulvskog, Göran Färm och  Olle Ludvigsson. Samma tema återkommer nu i Aftonbladets ledare.

Vi pekar på risken för en nedåtgående spiral när alla länder sparar samtidigt. Det är en klassiskt insikt från tidigare kriser med vikande efterfrågan. Men vi lyfter också en annan sida av den ekonomiska dynamiken: den risk det innebär att skära i offentlig sektor och därmed minska investeringarna i hälsa, utbildning och miljö.

En växande internationell forskning visar att nyliberalismens fokus på marknadskonkurrens som nyckeln till ekonomisk tillväxt är förenklad och felaktig. Fungerande marknadskonkurrens och handel är förvisso av stor betydelse för att skapa effektivitet och driv i ekonomin, men grunden för långsiktig ekonomisk tillväxt är inte marknadskonkurrens utan de resurser som ett samhälle förfogar över, främst i form av kompetenta människor. Hälsa och utbildning är nyckelfaktorer, men tillväxten påverkas också av befolkningens sammansättning, främst åldersstrukturen. Länder med en mycket stor andel barn har generellt låga inkomster och svag ekonomisk utveckling (som i södra Afrika, där andelen barn och unga är över 40%). Tillväxten avtar också i länder och regioner som åldras, som Europa idag.

Om vi vill värna en långsiktigt konkurrenskraftig och hållbar samhällsekonomi, kan vi inte spara på ekonomins mest värdefulla resurs: människors kunskap och hälsa. Vi kan inte heller undlåta att investera kraftfullt i en hållbar miljö. Ekosystemen och atmosfären är grunden för vår civiliation. Det är dags att satsa på en hållbar ekonomi!

För debatt i frågan, se Norah4you’s Weblog och Gustav Andersson, med kommentarer. Bloggarna liksom kommentarerna till vår artikel visar att det tyvårr finns många förenklade och felaktiga uppfattningar om keynesiansk politik. Den beskrivs som en väg mot slöseri och ännu större budgetunderskott. Det finns skäl att påminna om att poängen med keynesiansk politik är att underbalansering av budgeten i en efterfrågekris leder till en positiv spiral i samhällsekonomin. Keynes talade om multiplikatoreffekter, när en ursprunglig efterfrågestimulans vidarebefordras genom att skapa efterfrågan och jobb i andra sektorer. Slutresultatet blir högre nationalinkomst och högre skatteinkomster. J. M. Keynes har själv beskrivit dynamiken i en ypperlig essä, ”Means to Prosperity” (1933).  För ytterligare perspektiv på farorna med åtstramningar, se specialbilaga om Toronto-mötet i Financial Times 25 juni, DN, och SvD (1) och SvD (2).

Lämna en kommentar

Filed under EU, EMU, euron, Global utveckling, Hållbar samhällsutveckling

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s