Äntligen fokus på segregationen i skolan!

Under lång tid har segregationen i skolan varit ett bortglömt problem. Därför välkomnar jag att frågan uppmärksammas i DN. Jag är själv aktiv i socialdemokraterna i Uppsala, där vi har haft en intensiv diskussion om segregationsproblemet och förgäves försökt väcka större intresse för frågan inom vårt parti. Det var en stor besvikelse när (S) partikongressen 2009 – trots kloka ord och intentioner – inte ens tog klart ställning mot det mest problematiska inslaget i valfrihetsreformerna: de vinstdrivande skolföretagen. Valfrihet i sig kan driva fram segregation, men om vinstintresset får utrymme skapar vi därtill ett starkt ekonomiskt incitament för vinstdrivande företag att välja de ”lönsammaste” eleverna. Det brukar kallas cherry picking. Det är ingen slump att den typ av skolmarknad som vi har i Sverige inte finns någon annanstans i världen. Det är heller ingen slump att vi numera utgör inspiration för högerkrafter runt om i världen. Idén om skolmarknader har drivits hårdast av Milton Friedman, som hävdar att fritt skolval med vouchers skapar bättre skolresultat. Att empirisk forskning visar motsatsen bryr han sig inte om.

Nobelpristagaren Ellinor Ostrom har introducerat ett begrepp som är viktigt i detta sammanhang: co-production. För skolans del kan hennes analys beskrivas så här: Resultaten i en skola beror inte bara på hur bra skolan är. Den beror också i hög grad på de insatser som görs av eleverna själva och av deras föräldrar. Skolresultaten är helt enkelt en samproduktion, co-production, där många aktörer medverkar. I verksamheter som har den här karaktären är det inte rimligt att enskilda aktörer tar hem den vinst som skapas. Vinsten ska vara gemensam och komma alla till nytta. Idag är det många föräldrar som bidrar med stort engagemang i skolorna, men genom det fria skolvalet och de många friskolorna koncentreras de resursstarka föräldrarna till vissa skolor. Där går värdet av deras insatser till ett begränsat urval barn och en betydande del sugs upp av skolföretagen.

Lika livschanser för alla barn är grunden för ett hållbart välfärdssamhälle. Det är dags att formulera en skolpolitik som ger stort utrymme för valfrihet ifråga om inriktning och innehåll i undervisningen men som inte skiljer barn från olika samhällsklasser från varandra.  För inspiration kan vi se tillbaka på 1960-talet, då resursstarka högstadier och gymnasier för alla ersatte den gamla tidens segregerade skolsystem. Högsta kvalitet är en förutsättning för att en sammanhållen skola ska accepteras. Dags att satsa på barnen!!

Läs mer på Bo Malmbergs blogg, Fler friskolor ger sämre resultat. Se också Marlene Burwick, Uppsalas tillväxt börjar med barnens uppväxt.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s