Pressad Carlgren höjer insatsen

I måndags fick miljöminister Andreas Carlgren Greenwash-priset av Miljöförbundet Jordens Vänner. Greenwashing är beteckningen på bedräglig och missvisande grön marknadsföring. Carlgren fick priset för sitt sätt att försvara Förbifart Stockholm som en miljöinsats.

Men Carlgrens greenwashing i fallet Förbifart Stockholm är ingen isolerad företeelse. Tvärtom. Dagens artikel på SvD är ett belysande exempel. Hårt pressad av  miljörörelsen höjer Carlgren insatsen med en stenhård attack mot Miljöpartiet, och indirekt den tidigare socialdemokratiska regeringen. Hans budskap är i korthet att alliansregeringen är enastående och överlägsen på alla miljöpolitiska områden. Greenwashing kombineras med en systematisk svartmålning av  alliansens motståndare.

Var och en som läst någon av de oberoende analyser som har gjorts av regeringens politik, till exempel Naturskyddsföreningens vitbok om naturvårdspolitiken, inser att Carlgren bedriver en greenwashing som är näst intill skamlös. Till skillnad från t.ex. Maria Wetterstrand och andra kritiker, väljer Carlgren också en hård konfrontationsretorik . Wetterstrand ger i SvD regeringen beröm på de punkter där den förtjänar beröm, t.ex. ifråga om förbudet mot fosfater i tvättmedel och ökade resurser till energiforskningen. Andreas Carlgren, däremot, ger inte på någon punkt ett erkännande till någon annan än sig själv.

Som politiker har jag själv under många år pläderat för en saklig och kunskapsbaserad politik. Jag konstaterar dock, efter att ha följt Carlgren i debatten under de senaste åren, att sakliga argument inte tycks bita. Nästan oavsett vilka fakta och vilka argument som presenteras driver Carlgren linjen att regeringens beslut är de bästa för miljön och att den egna politiken är ”exceptionellt framgångsrik”. Denna morgon väljer jag därför att inte punkt för punkt gå i saklig polemik med Carlgren om hans ”13 rätt i miljöpolitiken”. Låt oss istället granska den retoriska berättelse som bär upp regeringens miljöpolitik.

1. När Andreas Carlgren klev in på Miljödepartementet hade ingenting uträttats. Andreas Carlgren upprepar ständigt hur han kommer in som miljöminister till ett Miljödepartement där allt återstår att göra. Ett favoritelement i denna berättelse är havsmiljöpolitiken, där formuleringen lyder, som i dagens SvD: ”När jag blev minister fanns inga spårbara budgetmedel för Östersjön”. Detta är ett helt innehållslöst argument, eftersom det inte spelar någon roll annat än ur PR-synpunkt om budgetmedel för Östersjön ligger på ett konto som heter Havsmiljö eller någon annanstans. Den tidigare regeringen satsade miljarder på Östersjön och havsmiljön. Jag tycker det är utmärkt att Andreas Carlgren har fortsatt dessa satsningar men jag beklagar att han gör budgetposterna till huvudpoängen – inte innehållet i politiken.

2. Alliansregeringen har gjort mer och kommit längre än den förra regeringen. Andreas Carlgrens berättelse har som huvudpoäng att jämföra sig med föregående regering, nedvärdera eller förneka dess resultat och lyfta varje beslut där nuvarande regering har gått ett steg längre. Retoriken är ofta effektiv, men som Maria Wetterstrand påpekar i sin artikel om Reinfeldts kolsvarta miljöbokslut har varje mandatperiod under de senaste 25 åren inneburit stegvisa förstärkningar av miljöpolitiken. Så bör det vara, eftersom varje regering bygger vidare på vad den tidigare regeringen har gjort. Det anmärkningsvärda med alliansregeringen är inte att man på några punkter, som t.ex. förbudet mot fosfater i tvättmedel, har kommit längre än den förra regeringen. Det anmärkningsvärda är att man på så många områden har gått bakåt, t.ex. genom att försvaga miljöbalken, försvaga strandskyddet, avskaffa skatten på handelsgödsel, och backa i kemikaliepolitiken, t.ex. genom att åter tillåta det bromerade flamskyddsmedlet dekaBDE.

3. Alliansregeringen är exceptionellt framgångsrik och ingen annan har någon trovärdighet. Regeringens miljöpolitik har ifrågasatts inte bara av miljörörelsen utan också av forskare och myndigheter. Andreas Carlgrens svar på detta har varit att höja tonläget när det gäller hans egen förträfflighet och att svartmåla andra aktörer med allt hårdare ord. Dagens artikel är typisk. Miljöpartiet är det parti i Sverige som har i särklass högst trovärdighet för sin miljöpolitik bland väljarna. Detta är ett förtroende som de enligt min uppfattning förtjänar efter att i åratal konsekvent och kunnigt ha fört svensk miljöpolitik framåt. I Carlgrens ögon är de dock inte vatten värda. ”Tomma tunnor skramlar mest”.

De flesta av oss är inte vana vid att politiker agerar med en sådan hård och missledande argumentation som Andreas Carlgren, och han har därför under lång tid  vunnit ganska gott genomslag för bilden av sig själv som osedvanligt framgångsrik.

För den som har tröttnat på Carlgrens retorik och vill veta något av vad som hände före Carlgrens tillträde kan det vara värt att påminna om att Sverige år 2006 låg tvåa i världen på den rankning som kallas för Environmental Performance Index (idag är vi fyra). För en nyanserad bedömning av tidigare miljöpolitik rekommenderar jag OECD:s utvärdering 2004. Sammanfattningen berömmer Sverige framförallt för en unikt effektiv miljölagstiftning, framgångsrika ekonomiska styrmedel (bl.a.den gröna skatteväxlingen) och ett starkt internationellt ledarskap i kemikaliepolitiken. Samtidigt levererades fyrtio rekommendationer på möjliga förbättringar. Ingen politik är perfekt och varje regeringen kan uträtta mer i miljöpolitiken!

Andreas Carlgren har haft stora nytta av tidigare regeringars höga ambitioner i miljöpolitiken när han har rest världen runt som miljöminister och marknadsfört svenska resultat och insatser. Jag väntar med intresse på den dag när något av detta också ska ges ett värde också i hans retorik på hemmaplan.

Mer bloggat, bl.a. Gustav Andersson, miljölandstingsråd (C). Gustav Andersson och jag är eniga om en sak: att Andreas Carlgren skriver i vredesmod. Däremot är jag inte, som Gustav Andersson, förvånad över varför centerns framgångsrika miljöpolitik inte uppskattas. Svaret är som ovan visats att den inte är så framgångsrik som Andreas Carlgren ständigt påstår. Några positiva miljöpolitiska resultat för centern kan inte väga uppväga bakslagen. Detta är något att fundera över även för Christian Ottosson, som tycker att centern har en skarp miljöpolitik. I Almedalen går Miljöpartiet idag vidare med egna och röd-gröna förslag för framtiden. De gör rätt i att helt nonchalera Carlgrens attacker från marginalen.

Annonser

3 kommentarer

Filed under Miljö

3 responses to “Pressad Carlgren höjer insatsen

  1. Sven

    Många har nog observerat politikern Carlgrens bryska kroppsspråk och självspeglande retorik i anslutning till intervjuer eller andra framträdanden. Jag påminner mig löften om hur Sverige skulle bli framträdande under Köpenhamnsmötet och hur han kom hem med ”svansen mellan benen” efter upptäckten att det fanns andra intressen också att bemöta och som han misslyckades med. Nu skränar han och det vore på sin plats att ta fram de rapporter han inte läst tillräckligt noggrannt för att återföra debatten i sak

  2. Jag tycker definitivt Lena att politiken och argumentationen ska vara kunskapsbaserad; se min länk till ett annat blogginlägg som gäller vindkraftens kraftiga expansion sista åren som ett exempel. Och resultaten som Gustav Andersson lyfte i sitt inlägg för landstinget i Stockholm är ju också tämligen oantastliga. Sen ska ingen tro att Centerpartiet inte har haft utmaningar i Alliansregeringen och det handlar ju bland annat om att övertyga de andra partierna om miljösatsningar. Om Centerpartiet vore starkare skulle de gröna frågorna vara ännu tydligare. Personligen, för att avrunda, skulle jag dock vilja se ännu kraftigare satsningar på kollektivtrafik och främst då tåg (samtidigt ska vi komma ihåg att 80 % av kollektivtrafiken sägs gå på vägar, m a a Förbifart Sthlm), ännu mer spets i Östersjöpolitiken och inte minst fisket, samt en tydligare nationell strategi för ”grönhälsa” dvs koppla samman grönområden/parker med folkhälsa och sjukvård.

    • lenasommestad

      Tack för ditt inlägg – sakligt och klokt. Min erfarenhet som miljöminister är att det under den förra mandatperioden fanns en stor samsyn på de flesta områden i miljöpolitiken. Alla partier hade höga ambitioner, undantaget moderaterna. Denna samsyn har varit viktig och därför beklagar jag den polarisering som nu har utvecklats mellan alliansen och oppositionen i miljöpolitiken. Jag är på flera punkter starkt kritisk till centerpartiets miljöpolitik under mandatperioden, men jag ser också områden där utvecklingen har varit positiv. Vi får tillsammans ta ansvar för en saklig och konstruktiv miljödebatt inför valet 2010.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s