EU tappar kraft i klimatpolitiken

Mitt i sommarhettan och förnyad diskussion om klimatet försöker EU-kommissionären Connie Hedegaard i utspel på DN Debatt (lördag 15/7) ta initiativ inför det kommande klimattoppmötet i Cancún. Det är positivt att se hennes ambition, men tyvärr är utspelet också ett tecken på Hedegaards och EU:s allt svagare position i klimatförhandlingarna.

Connie Hedegaard är som tidigare dansk miljöminister starkt förknippad klimathaveriet i Köpenhamn. Både Danmark  och EU (med Sverige som ordförande) fick där hård kritik för en misslyckad och förfelad förhandlingsstrategi (jag har tidigare skrivit om detta i SvD; se också kritiken från FN mot Danmark). Fiaskot i Köpenhamn ger Connie Hedegaard en tuff uppförsbacke till Cancún, men värre är att hon har så lite nytt och intressant att säga. Hon försöker gå u-länderna till mötes genom att visa beredskap att acceptera en fortsättning på Kyotoprotokollet, men i sak är förhandlingspositionen densamma som i Köpenhamn. Nannan Lundin fångar problemet på pricken i sin blogg: ”EU är nu beredda att öka målet till utsläppningsminskningen fram till 2020 till 30 procent, OM även de andra större ekonomierna i världen är beredda att dra sitt strå;  och EU är öppna inför möjligheten att förlänga Kyotoprotokollet med en andra period, OM de övriga stora utsläppsländerna tar på sig att minska sin del av de globala utsläppen…” Hedegaard upprepar den retorik som knäckte Köpenhamnsmötet – utan att ens diskutera hur samsyn med utvecklingsländerna ska kunna uppnås mer framgångsrik i Cancún än i Köpenhamn.

Jag ser två problem i EU:s klimatpolitik just nu. Det första problemet är att klimatpolitiken leds av högerregeringar, som den danska och den svenska. Det är regeringar som talar vitt och brett om sitt intresse för klimatfrågan, men som i sak gör allt för att minimera sitt eget ansvar på hemmaplan. Högern vill driva klimatpolitik utan hänsyn till social och global rättvisa. Det är en strategi dömd att misslyckas.

Det andra problemet i EU:s klimatpolitik är bristen på analys och nytänkande. Kyotoprotokollet, liksom EU:s klimatpolitik, bygger på nyliberalismens ekonomiska modell. Klimatet ska bekämpas i första hand genom handel med finansiella instrument på globala marknader. Privata företag ska spela huvudrollen. Klimatomställning ska gå hand i hand med avreglering av energimarknaderna. Idag blir det allt tydligare att denna modell är otillräcklig – när finansmarknaderna kollapsar, de privata företagen slutar investera och avregleringar blockerar smarta systemlösningar i energisektorn – men EU biter sig fast i samma argument. Inte ens under de senaste årens djupa ekonomiska kris har EU förmått förnya klimatpolitiken, t.ex. med en Green New Deal som skulle ha kunnat ge regeringarna en mer direkt och offensiv roll.

Kan Connie Hedegaard bryta ny mark? Jag är tveksam. Connie Hedegaard är trots höga ambitioner starkt präglad av sin konservativa grundsyn, inte minst i relationen till utvecklingsländerna. Dessutom har hon i EU fått en liten, isolerad portfölj, sedan klimatfrågan bröts loss från miljökommissionärens större ansvarsområde. Under min tid som miljöminister lärde jag känna Connie Hedegaard som en tuff , skicklig politiker med stark vilja, men också som en politiker som ibland brast i lyhördhet och förhandlingstaktik.

Jag önskar henne lycka till, för klimatets skull, och för EU:s framtida möjligheter att påverka världen i denna viktiga fråga. Initiativ nyligen från några av EU:s större länder ger lite hopp om stöd för hennes ambitioner (Se Aftonbladet, som rapporterar om initiativ från Tyskland, Frankrike och Storbritannien). Men verkliga framsteg kräver ett annat EU än högerns – ett EU som inser sitt ansvar på hemmaplan och som förmår föra en konstruktiv dialog med världens nya stormakter. Vår egen chans att göra skillnad kommer i valet i september.

Mer aktuellt om klimatpolitiken: Karin Svensson Smith i Miljöaktuellt. Mer om Connie Hedegaard på Europaportalen.

Annonser

1 kommentar

Filed under Hållbar samhällsutveckling, Miljö

One response to “EU tappar kraft i klimatpolitiken

  1. Pingback: Säkraste sättet att undvika oljeolyckor är att avveckla oljeberoendet « Jöran Fagerlund

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s