Okunnigt DN om fattigdomen!

Man kan skräddarsy siffror som passar budskapet, noterar Niclas Ericsson i sin krönika om fattiga barn, DN 22 juli. Detta gäller i hög grad Ericsson själv, som visar en pinsam okunnighet om hur fattigdom mäts och definieras.

Fattigdom är enligt Ericsson att leva under socialbidragsnormen. Socialbidragsnormen är emellertid politiskt bestämd och hur stor fattigdomen är i ett land blir därmed helt godtycklig. Detta problem gäller alla försök att mäta fattigdom som en absolut levnadsnivå. Visst kan det i vissa sammanhang vara relevant att diskutera absolut fattigdomsnivå, men att som Ericsson hävda att detta skulle vara det ”rätta” sättet att definiera fattigdom saknar all grund i vetenskaplig diskussion. Redan Adam Smith lyfte diskussionen om fattigdom som en fråga om relativ standard, och denna linje är helt dominerande i dagens internationella fattigdomsforskning. En av dem som utförligt har analyserat just frågan om absolut och relativ fattigdom är nobelpristagaren Amartya Sen.

Ett relativt fattigdomsmått är inte bara mindre godtyckligt än ett absolut mått. Det fångar också en dimension av fattigdomen som en absolut fattigdomsdefinition försummar, nämligen att fattigdom inte bara innebär låg materiell levnadsstandard utan också att utestängas från möjligheten att delta i samhällslivet och utveckla sociala relationer med andra människor. Den som lever på en standard långt under vad som är normalt i samhället i övrigt uppfattas som fattig och ses som fattig av andra människor. Därför är just avståndet till levnadsnivån i det egna samhället så viktig.

EU har sedan lång tid tillbaka använt den relativa fattigdomsdefinitionen, 60 procent av medianinkomsten. Alliansregeringen har dock under det senaste halvåret systematiskt arbetat för att EU ska lämna denna fattigdomsdefinition, till förmån för ett absolut mått som ger Sverige bättre image. En stor framgång vanns vid Europeiska rådets möte i juni, då medlemsländerna enades att det skulle vara tillåtet för  varje land att självt definiera vad fattigdom är, utifrån tre vaga indikatorer. Det fattigdomsmål som samtidigt beslutades, inom ramen för strategin Europa 202o, blev därmed helt meningslöst och en tidigare stringent, vetenskapligt baserad definition av fattigdom övergavs. Regeringen har parallellt sett till att Försäkringskassan har lanserat en ny, absolut fattigdomsdefinition som i fortsättningen ska användas parallellt med det gängse, för EU gemensamma relativa fattigdomsmåttet.

Jag har tidigare skrivit om detta dels i Göteborgsposten (Regeringens nej ökar klyftorna i Europa), dels på min blogg, Förändrad statistik ska minska svensk fattigdom och Regeringen slog sönder EU:s fattigdomsmål. Om det är något som är beklämmande är det hur journalister låter sig duperas av politiskt trixande med statistik. Jag rekommenderar Niclas Ericsson att själv sätta sig in i modern forskning om fattigdom innan han tjänstvilligt ställer upp som supporter för en politiserad statistikproduktion.

Mer bloggat: Högbergs tankar, Kulturbloggen, Claes Krantz.

Annonser

19 kommentarer

Filed under Kunskap och demokrati, Välfärd

19 responses to “Okunnigt DN om fattigdomen!

  1. Pingback: DN:s falska bild av barnfattigdomen « Claeskrantz.se

  2. Pingback: Högbergs tankar: Efter att förminskat sjuka och arbetslösa är det nu barnens tid

  3. Pingback: Cyniskt om barnfattigdom « Storstad

  4. Pingback: Peter Andersson - med rätt att tycka....: Tragisk förnekelse av de växande klyftorna

  5. Pisal

    Som jag skrev tidigare är att vara fattig i sig ett tillstånd som hela tiden gör att man blir allt fattigare. Allra synnerhet om maan är fattig pga överskuldsättning (orsaker i vårt fall: konkurs, skilsmässor och sjukdom)
    Skulderna ökar hela tiden och inkomsterna minskar. Även om minskningen inte sker i kronor och ören minskar det genom att normerna inte följer prisutvecklingen.
    Är det dessutom så att man är beroende av färdtjänst för att ta sig nån stans blir det än tydligare.
    Jag kan handla i den affär jag klarar att gå till. Lågprisbutiker och köpcentra är byggda för den bilburne. Försök att med värk och gående med rollator ta dig runk på ett köpcentrum ensam!!

    Så, det kostar att vara fattig och skuldsatt. Som ett exempel kan jag nämna avv av vår disponibla inkomst går nästan 50 % till hyra. Resterande ska vi leva på. Du kanske tror att vi får bidråga? nej, inga bidrag eftersom jag har en årsikomst som motsvarar ca 12000:-/mån brutto så är jag och maken inte brättigade till bostadstillägg.

    Totalt har vi på två personer innan löneutmätning ca en normal heltidslön att leva på. Av denna tar fogden 25 % och Skattemyndigheten drygt 30%.

    Jag tycker vi är fattiga, men det kanske vi inte är? Vårt samhälle kanske ska vara konstruerat så att en normal heltidslön räcker till attt försörja en familj?

    Vad tycker ni andra?

  6. Bravo! Igen! Du måste verkligen framträda ofta i debatten – du tillför den substans som helt och hållet saknas. Nivån höjs genast högt över den grumliga göl av hovsamt regeringsfjäsk där den annars vanligen dväljs. Klarhet, stringens, fakta. Och framför allt en angelägen ton som visar att du bryr dig.

  7. Jocke

    Den enda rimliga lösningen på det relativa fattigdomsproblemet måste alltså vara att alla i hela landet Sverige tjänar/erhåller ungefär lika mycket pengar, oavsett om man jobbar, har sjukersättning eller går på a-kassa? Annars kommer ju alltid någon att befinna sig under den relativa fattigdomsgränsen på 60% av medianinkomsten.

    Finns det någon som tror att ett samhälle där alla människor befinner sig inom +/- 40% av medianinkomsten kommer att fungera särskilt bra? Att romantikstörstande kommunister kan tro på det är väl en sak, men någon med lite kunskap om samhällsstrukturer och nationalekonomi?

    • lenasommestad

      Svaret på din fråga om alla ska ha samma inkomst är nej. Att sträva efter social sammanhållning i form av begränsad inkomstspridning betyder inte alla alla tjänar ”ungefär lika mycket” oavsett vad man gör. Det handlar om att begränsa inkomstspridningen så att den inte når nivåer som skadar människor och därmed är till förfång för samhället i stort. Du har en betydande inkomstspridning även utan att låta människor leva på nivån under 60 procent av medianinkomsten.
      En omfattande forskning visar att relativ fattigdom slår hårt på människor i form av utanförskap och ohälsa. Det är därför som forskningen i ämnet – med ledande forskningsprofiler som Peter Tonwnsend, A B Atkinson och Amartya Sen – har kommit till slutsatsen att begreppet fattigdom bäst definieras inte bara i absoluta termer utan också i relation till inkomstnivån i samhället. Om du är intresserad av forskning om hur klok välfärdspolitik kan minska ojämlikhet och därmed skapa bättre fungerande samhällen rekommenderar jag dig att läsa Richard Wilkinssons och Kate Picketts ”Spirit Level” (2009) eller Gøsta Esping-Andersen ”Why we need a new welfare state” (2002). Om du tror att samhällen med stora inkomstskillnader fungerar bra är du inte särskilt väl uppdaterad med forskningen på området.

      • Jocke

        Att vilja begränsa inkomstspridningen kring ett medianvärde måste väl, rent logiskt och defintionsmässigt, betyda att man samlar människors inkomst kring samma värde? Hur definierar du annars medianvärde? Om ingen skall kunna befinna sig under 60% av medianvärdet måste du ha en stor mängd människor som befinner sig just kring detta värde, annars går inte ekvationen ihop.

        Att för låga inkomstnivåer kan vara skadliga för samhället håller jag med om, men att för höga nivåer också skulle vara skadliga vänder jag mig emot. Att låta de människor som vill, sträva efter en hög utbildning, avancerade yrken och i förlängningen välbetalda jobb, kan väl aldrig vara skadligt för samhället? Om vi är beredda att begränsa målen för dessa individer, hur skall vi då samtidigt kunna motivera fler att vara med och föra utveckligen framåt?

        Jag vet att ett flertal av er såg Jämlikhetsanden som en räddande planka i vårt marknadsorienterade samhälle, men Wilkinson & Pickett har blivit ordentligt sågade av ett flertal forskare, främst för bristande vetenskaplighet. Andreas Bergh har t.ex. skrivit en läsvärd sammanställning här: http://berghsbetraktelser.squarespace.com/blogg/2010/2/9/hur-vetenskaplig-ar-the-spirit-level-jamlikhetsanden.html

        För att vara övertydlig: Jag är inte intresserad av ett jämlikt samhälle. Jag ser skönhet och mångfald i diversiteten, att alla människor är olika och mångfacetterade med alla de brister och egenskaper som gör oss till de vi är. Vissa är intresserade av att leva ett jordnära liv och odla sin egen mat, andra vill leva i ett höghus av stål och betong med rusningstrafik och folkmyller nedanför fönstret. Vi är alla olika, varför vill du likrikta oss?

        Notera att min definition av jämlikhet inte innefattar grundläggande axiom som likhet inför lagen eller otillbörlig diskriminering.

  8. @Jocke Jag förstår inte hur alla dessa vänner av djupa inkomstklyftor med bibehållen trovärdighet kan påstå som du gör: ”Att för låga inkomstnivåer kan vara skadliga för samhället håller jag med om, men att för höga nivåer också skulle vara skadliga vänder jag mig emot.”

    Vi har en gangsterekonomisk nyliberalism som gött både en högst osund bonuskultur och en förödande spekulationsekonomi där de alltför höga ”avkastningsmålen” i kombination med slimmade organisationer, just-in-time och New Public Management kortfattat istället kan sammanfattas med ordet rovdrift, en kortsiktig rovdrift som försatt världen i djupdepression, förutom att i rekordfart förbruka naturresurser, skapa enorma fastighetsbubblor som hela tiden spricker och kraschar ekonomin en gång till.

    Se gärna näringslivsveteranernas egen dom över denna höginkomstkultur: ”Direktörers maktmissbruk jämförbart med korruption”
    http://www.dn.se/debatt/direktorers-maktmissbruk-jamforbart-med-korruption-1.797686

    Citat: ”En liten klick privata ekonomiska makthavare gynnar varandra på bekostnad av pensionssparare och löntagare. De svenska direktörernas maktmissbruk är jämförbart med korruption och blir inte bättre av att statens stöd till banksektorn höjer bankoligopolets vinster snarare än hjälper deras kunder”

    Denna höginkomstpolitik med Egenintresset som allena saliggörande drivkraft har haft en förödande verkan på hela världsekonomin – de nyliberalas blinda marknadsreligiösa tro på Egenintresset bygger, likt all fundamentalism, på felslut om vad som gynnar ekonomisk utveckling.

    Och du påstår en sådan sak som ovan – ser du inte att det inte stämmer? Se dig omkring. Det ekonomiska under Kina och Indien genomgått bygger just på rovdrift, innefattande bl a massjälvmord bland bönder, och vår konsumtion på kredit – när den faller kommer det naturligtvis även att påverka den ekonomiska situationen i Kina som för övrigt av samma skäl är hotad av sin egen fastighetsbubbla.

    Utöver alla dessa uppräknade skador alstrar höginkomstkulturen med enorma löneklyftor hela tiden risker för överhettning och är inflationsdrivande.

  9. Pingback: Gäspigt avstressad stresstest tyckte marknaden « Nemokrati

  10. Pingback: Apropå självuppfyllande profetior: ”På det hela taget” en ganska suspekt ”förtroendemätning” « Nemokrati

  11. Pingback: On needs, greed, “the more you have the more you want”… « reflektioner och speglingar – Alice Miller II…

  12. thegayinterpreter

    Mycket bra inlägg, högst berikande!

    /Theo

  13. Den här frågan om skillnaderna i tillgångar kan som synes betraktas ur en hel del olika vinklar. Jockes är ganska trångsynt, och hans syn delas säkert inte av de som är mycket dåligt bemedlade, men han tycker den är rättvis. Det tragiska är de slagträ som användes (avundsjuk, jantelagen o.s.v ) Att ett samhälle mår bättre av att tillgångarna är någorlunda fördelade har lena gått igenom på ett utmärkt sätt Tack!
    Jag vill nämna en annan motivering . som kommer att få allt större tyngd.
    De flesta resurser vi använder för vår levnad är inte oändliga och de flesta av oss har insett att det frosseri ,slöseri, som en del av oss lever i är ohållbart.
    Antingen måste vi acceptera att varje individ har rätt till en del av jordens resurser eller i stort sett godta Hitlers tes om herremänniskan .Det finns säkert de som vill utse sig till herremänniskor med större rätt, men detta har alltid lett till ond bråd död.Alltså finns endast alternativet.VARJE INDIVID HAR RÄTT TILL EN DEL AV JORDENS RESURSER:
    Kapitalismen är i grunden ett ransoneringssystem (allt till den rike ,inget till den fattige) som inte alls kan hantera allas rätt ,därför måste styrsystemet,
    politiken, se till att fördelningen sker. När man ser vad alla klimatmöte och resursmöte kommit fram till , finns det anledning att tvivla på politikens möjligheter ,ja kanske till och med demokratins. Ett bättre system än kapitalismen vore önskvärt,men jag tycker det är hemskt tyst på den fronten. Har vi inte vassa nytänkande ekonomer.
    Jag försökte föra fram ett reviderat monetärt system som skulle förbättra kapitalismens förmåga till rättvis resursfördelning för ett par år sedan, för att få synpunkter , Men tidningarnas debattsidor ville undantagslöst inte ta in alstret. Kanske var det för svårt att enkelt förklara eller ansågs jag för stollig.Ide`n är skickad till vår tankesmedja ( jag gilla föresten inte den benämningen på ett propagandaorgan. Hur kan man kalla propagandamaskinen Timbro för tankesmedja)
    Åke Norrman

    .

  14. Pingback: Efter att förminskat sjuka och arbetslösa är det nu barnens tid | Högbergs Tankar

  15. Pingback: Orsak.Verkan.Sammanhang. | vanstervind

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s