Fjällen väcker andra tankar

När EU-skribenten Annika Melin i DN signerar en ledare om välfärdsstaten ligger fokus på ett glas vin. Annika Melin har vandrat i fjällen och njutit av de trerättermiddagar och goda viner, som numera finns på Svenska Naturskyddsföreningens fjällstationer. Det får henne att tänka på valfriheten inom offentlig sektor (för hon har också Bengt Göranssons Tankar om politik i packningen). Om det går att få ett glas vin på STF:s fjällstationer måste det också gå i äldreomsorgen, som enligt Melin behöver en ”rejäl dos av Göranssons förhatliga välfärdssamhälle”.

Jag håller med Annika Melin om vinet. Det är härligt att fjällsemestrar inte längre behöver vara bara härdande vildmarksliv och gärna ett glas vin i äldreomsorgen. Men när hon ser tillbaka på hur det var för 30 år sedan, kanske hon också minns hur lite pengar vi alla då hade i fickan? Alla har inte råd att betala tre-rätters, även om de finns. Idén var en gång att den svenska välfärden skulle erbjuda en kvalitet och en standard av högsta klass, just för att kunna tillgodose ständigt växande krav och förväntningar från medborgare av alla samhällsklasser. Detta blir allt svårare, inte bara därför att inkomstklyftorna ökar och många medborgare är mer bekymrade över om de får vin på äldreomsorgen än om de får någon omsorg alls (det sista är ju självklart). Problemet är att samtidigt som kraven på service och kvalitet ökar, minskar viljan att betala. Den svenska välfärdsstaten är generell, dvs. baserad på medborgarskap. Just därför har den ett finansieringssystem som också är generellt och omfattar alla – i första hand skatt. När kritiken växer mot att betala skatt, samtidigt som förväntningarna ökar, då går ekvationen inte längre ihop. I denna situation har en märklig tudelning av diskussionen utvecklats, i synnerhet när det gäller alternativet offentligt och privat finansierad omsorg.

När det gäller offentligt styrd verksamhet, som en gång rymde utrymme för både goda arbetsmiljöer och lyx i kanten, ska nu alla med piskan drivas för att leverera det som kallas ekonomisk effektivitet. Konkurrens, upphandlingssystem och styrsystem går alla ut på att optimera ekonomin. Om och om igen upprepas att det alldeles säkert ändå fortfarande är ineffektivt.

Samtidigt ska det goda i form av tillgänglighet, bättre service och kvalitet istället tillgodoses med privata lösningar. De krävande medborgarna i Stockholms innerstad och andra höginkomstmiljöer kan därmed plötsligt erbjudas ett stort utbud av t.ex. vårdcentraler och privata skolor som genom vinstkrav, ökad uppsplittring, segregation och dåligt kapacitetsutnyttjande kraftigt driver kostnaderna. Detta anses dock acceptabelt eftersom privata företag i sig anses vara positiva och dynamiska för tillväxten och kanske kan bli grund för exportkoncerner i vård och utbildning. På liknande sätt privatiseras högeffektiva, väl fungerande apotek (som liksom STF kommit långt i att utveckla kvalitet och service). Privatiseringen ska resultera i en tillgänglighet och servicenivå som lika gärna hade kunnat utvecklas i statliga Apoteket om man hade tillåtits höja priserna.

Enkelt uttryckt: genom att strypa finansiering av offentlig sektor skapar vi ett missnöje och en föreställning om att offentlig sektor inte kan erbjuda mångfald och kvalitet. Detta goda ska istället erbjudas genom en privat sektor, som hittills finansieras offentligt och växer som en gökunge.

Annika Melin glämde att uppmärksamma en viktig aspekt av STF:s nya, mer mångsidiga och kvalitetsinriktade koncept för sina fjällstationer. STF är en organisation som drivs utan vinstintresse, non-profit. Ingen har tvingat STF att sälja ut några av sina fjällstationer för att skapa konkurrens om fjällturisterna. STF visar med sitt exempel att det finns andra drivkrafter än vinst för att skapa utveckling och god kvalitet.

Boken i Annika Melins packning, Bengt Göranssons ”Tankar om politik” måste jag genast läsa. Bengt Göransson har fokus på folkrörelserna och deras kraft. STF är en. Här finns en viktig tråd att utveckla in i det nya århundradets välfärdspolitik – en välfärdspolitik som värnar  hög kvalitet men också alla medborgares lika rättigheter och lika värde – non-profit.

Skarpa observationer om Annika Melins fjällvandring finns hos Johannes Danielsson, ”I fjällvärlden slipper man dåliga liknelser från Stockholmstidningarnas skribenter”.

Annonser

1 kommentar

Filed under Uncategorized

One response to “Fjällen väcker andra tankar

  1. Mållgan

    Privata aktörer kommer snart att adinistera nationalparkerna och kräva spåravgifter, som redan skett när det gäller vinterturismen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s