När kommer eftertankens kranka blekhet?

Borgerligheten har alltid haft en fördel i alliansen med mäktiga media- och penningintressen.

Pengar och mediamakt är självklart inte alltid någon kungsväg till politisk framgång. Det mest slående exemplet är kanske folkomröstningen om EMU. Men pengar spelar roll – och en allt större roll i takt med att politik blir till reklam och kommers. Förankringen i folkrörelserna försvagas. Möjligheten att sprida politiska budskap från person till person begränsas – på arbetsplatser, skolor och universitet. Sociala medier har öppnat en ny möjlighet till jämlik politisk debatt, men räckvidden är trots allt begränsad.

De flesta inser faran med starka penningintressen i politiken. Därför finns också en bred kritik mot moderaterna och kristdemokraterna, när dessa partier håller fast vid sin linje att hemlighålla stora bidrag till partiets verksamhet (se t.ex. DN;s ledare). Men jag skulle önska en betydligt skapare ton i kritiken. Vore det inte dags för DN och andra mediala stöttepelare till alliansen att kräva besked från regeringens övriga två partier, folkpartiet och centerpartiet, om de vid en borgerlig valseger skulle vara beredda att ställa sig bakom en ny lag om skyldighet att redovisa större bidrag till partierna? Om inte borgerlig media agerar med större kraft har de snart reducerat sig själva till en stödtrupp åt ett högerparti, som med allt större självsäkerhet och arrogans fördärvar demokratins trovärdighet.

Statsvetaren Henrik Oskarsson konstaterar på sin blogg att valdebatter i Sverige nästan enbart blickar framåt, inte bakåt. Det är ett bekymmer, eftersom ett val också bör handla om att utkräva ansvar. Medievalrörelserna blir därefter, konstaterar Oskarsson. ”Nästan tomma på diskussioner kring uppnådda politiska resultat och duglighet i regerande”. Utfrågningen av Fredrik Reinfeldt i TV var ett av få tillfällen då statsministern överhuvudtaget utsattes för en tuff utfrågning om resultaten av alliansregeringens styre. Det är ett dåligt betyg åt övrig media.

Jag saknar inte bara en seriös granskning av alliansregeringens resultat. Jag saknar en seriös diskussion om moderaternas alltmer anmärkningsvärda slogans – som att de är det enda arbetarpartiet och att de är ett parti utan särintressen. Och jag saknar en diskussion om det slarv och den brist på förankring, som har präglat alliansens reformpoltiik (se t.ex. min artikeln i Akademikern, Politik ska bygga på kunskap.)

Det tycks mig ibland som om avskyn mot socialdemokratin får borgerlig media att helt tappa sin journalistiska kompass. I strävan att främja en borgerlig valseger ger man moderaterna och dess stödpartier grönt kort för politik och positioner, som borde lända till större eftertanke. Det är bra att signalen nu är tydlig från DN när det gäller penningstöd till partierna, men frågan är om de alltmer självgoda nya moderaterna bryr sig ett enda dugg. De anser sig ju numera vara inte bara det enda arbetarepartiet. De anser sig vara det enda partiet som överhuvudtaget  behövs i Sverige – det samhällsbärande partiet till värn för allmänintresset, med hemlig finansiering.

När drabbas DN och den borgerliga regeringens övriga liberala stödtrupper av eftertankens kranka blekhet?

Mer bloggat: Högbergs tankar,  Alliansfritt Sverige. Peter Eriksson drog igång debatten med sin artikel på DN Debatt.

1 kommentar

Filed under Kunskap och demokrati

One response to “När kommer eftertankens kranka blekhet?

  1. Pingback: Ohelig allians – Regeringen och Storföretag hand i hand | Smygvinkeln – lite grann från en annan sida

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s