Inte ens moderater stöder folkpartiets högskolepolitik

Det finns många goda skäl till att de röd-gröna knappar in på alliansen (SvD).Ett skäl är en illa utformad högskolepolitik.

I torsdags deltog jag i debatt om högskolepolitiken på Uppsala universitet, tillsammans med moderaternas tidigare utbildningspolitiske talesman, Per Bill.

På debatten som arrangerades av Uppsala studetkår – ”Humanioras Framtid” – riktades stenhård kritik mot regeringens reformer från panelens experter, bland andra Arne Jarrick från Vetenskapsrådet. Det förvånar inte.

Vad som däremot förvånar är att Per Bill så tydligt tog avstånd från sin egen utbildningsminister. Han erkände att regeringen har genomfört reformer som inte borde ha genomförts – som det illa utformade antagningssystemet. Han erkände att de strategiska satsningarna också är illa utformade – dels genom den oacceptabla politisering som sker när regeringens fattar beslut om enskilda forskningsprogram, dels genom den  ensidigt satsningen på naturvetenskap och teknik.

Vad Per Bill däremot inte kunde utlova var en ny färdriktning i högskolepolitiken. Numera sitter han i Konstitutionsutskottet och har därmed minimalt att säga till om i utbildningsfrågorna, som rattas av folkpartiet. Den som de factor styr över politiken för högre utbildning, utbildningsminister Tobias Krantz,  valde att tacka nej till debatten. Istället för att möta opposition och expertis i öppen debatt om humanioras framtid valde han ett soloutspel i Upsala Nya Tidning, dagen före, där han utlovade mer pengar till humaniora (som ett ofinansierat framtidslöfte). Ingen annan från Utbildningsdepartementet ansåg sig heller ha tid att medverka i debatten, som drog en stor publik av humanister från Uppsala universitet.

Det är glädjande att Lena Adamson och Anders Flodström ger klart besked om regeringens högskolepolitik i en artikel på DN Debatt, ”Politisk tafatthet bakom misslyckad högskolepolitik”. Jag har själv tidigare skrivit i bland annat Sydsvenskan om det oacceptabla slarv som kännetecknar den borgerliga regeringens reformpolitik, inte bara inom utbildningsområdet (”Lyssna på expertisen”). Jag har pläderat för en kunskapsbaserad reformpolitik (bland annat i Akademikern, (”Politik ska bygga på kunskap”).

Vad vill vi med högskolan? Lena Adamson och Anders Flodström har en viktig poäng när de ifrågasätter den borgerliga regeringens fixering vid internationell konkurrens. En nationell strategi för den högre utbildningen behövs, skriver de, inte i första hand för att klara ”den tuffa internationella utmaningen”. Nej, den behövs ”framför allt för att bidra till en hållbar utveckling, ekonomisk, miljömässig och social, individuell, nationell och global.” Om detta har jag själv skrivit till Uppsala studenter i tidningen Ergo, (”Studenterna måste inse sin egen betydelse”). Mer om (S)-mål i utbildningspolitiken på I UNT (”S vill satsa på humaniora och samhällsvetenskap”).

För mig är högskolepolitiken en integrerad del i en övergripande progressiv politik, en politik för individens frihet och utveckling, och för hållbar utveckling och demokrati. Den borgerliga regeringens illa utformade högskolepolitik är ett tillräckligt skäl att rösta för en röd-grön regering i morgon, den 19 september.

Se också Storstad.


Annonser

2 kommentarer

Filed under Hållbar samhällsutveckling, Kunskap och demokrati

2 responses to “Inte ens moderater stöder folkpartiets högskolepolitik

  1. Malin Strid

    För Tobias del krockade debatten i Uppsala med en slutdebatt i P4 Jönköping mellan länets toppkandidater till riksdagen.

    Det ”illa utformade antagningssystemet” konstruerades och beslutades i huvudsak på Leif Pagrotskys tid. Alliansregeringen borde ha förutsett en del olyckliga konsekvenser av dem betydligt tidigare, men nu är vi i alla fall på god väg att ändra dem (ett arbete som vad gäller de utländska betygen inleddes för mer än ett år sedan).

    Den kvalitetssatsning som Tobias m fl skrev om i UNT häromdagen är åtminstone lika skarp som den satsning de rödgröna utlovat — men större. Den inleds ett år senare, men innebär en högre nivåhöjning.

    Kritiken mot de strategiska satsningarna hade varit lättare att förstå om de hade varit det enda alliansregeringen gjort. Men nu ligger de utöver den största resursökningen till fri forskning någonsin i kronor räknat, möjligen också som andel av satsningarna i en forskningsproposition.

    Malin Strid
    politisk sakkunnig hos Tobias Krantz

    • lenasommestad

      Tack för din respons.
      Alliansregeringens stora ekonomiska satsning på forskning är jag självklart positiv till. Men denna forskning styrs nu hårdare än någonsin av centralt bestämda kvalitetskriterier. Idén att låta regeringen fatta beslut om forskningsprojekt är obegriplig. Det innebär ju en direkt politisk styrning av forskningens innehåll. Det gladde mig att Per Bill beklagade denna fadäs.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s