Dags att ta kommandot över invandringsdebatten

I en aktuell debattartikel på SvT Debatt skriver Ali Esbati klokt om faran med att överge klassdimensionen i politiken till förmån för en ”värderingsbaserad” politisk retorik. Om progressiva debattörer accepterar Sverigedemokraternas debattagenda, riskerar bollen att gå över till motståndarna. Vi ska vägra debattera de frågor som högerpopulister vill tala om, menar Esbati, som invandring, integration eller muslimer. ”Etnifieringen av sociala problem är just den samtida högerpopulismens livsluft.”

Esbati har en poäng, men jag tror att det också behövs kompletterande debattstrategier. Det går inte alltid att undvika högerpopulismens ämnen, och även värderingar måste diskuteras – men vi kan ändra innehållet i diskursen. Inte minst handlar det om att ta debatt om verklighetsbilden.

Alltför sällan utmanas den bild av invandring och integration, som högerpopulismen vill nagla fast: bilden av en i grunden misslyckad integrationspolitik och invandrargrupper i permanent ”utanförskap”. Politiker från höger till vänster bidrar till att ensidigt fokusera på invandring som ett misslyckande och ett samhällsproblem. Men det finns andra fakta. Varför talar vi så lite om dem?

Tabellen nedan är klippt ur Social Rapport 2010. Den visar hur situationen för fyra invandrargrupper förändras under de första tio åren i Sverige. Som nyanlända är en stor andel hushåll beroende av samhällets stöd, men steg för steg etablerar sig de nya medborgarna på arbetsmarknaden och i familjelivet. Flyktingar från Bosnien Hercegovina, till exempel, hade en sysselsättningsgrad på 19 procent år 1996. Tio år senare var sysselsättningen i gruppen nästan 80 procent. På motsvarande sätt ökade gruppen irakier sitt förvärvsdeltagande från 11 procent år 1996 till 57 procent tio år senare.

Vi kan tycka att processen går för långsamt. Vi kan notera att integrationen är mer framgångsrik för vissa invandrargrupper än för andra.  Likväl har denna tabell en historia att berätta, som berättas alltför sällan. Det är dags att ta kommandot över invandringsdebatten.

Social Rapport 2010

Faran med att låta Sverigedemokraterna sätta agendan för debatten lyfts också av Jesper Strömbäck, som kritiserar Paulina Neudings och Johan Lundbergs olycksaliga maning till mer debatt om invandringens problem i SvD.

Tidigare debatt, bl.a. Kajsa Borgnäs i Expressen, Anna-Lena Lodenius och Mats Wingborg i SvD. Klokt bloggat: Fogelqvist, Ulf Bjereld. Från ett liberalt perspektiv, Lennart Nordfors i UNT, som till skillnad från Esbati anser att man bör sätta fokus på värderingarna. Ytterligare inlägg söndag 25 september: Peter Wolodarski i DN och Åsa Petersen i Aftonbladet.


Annonser

13 kommentarer

Filed under Uncategorized

13 responses to “Dags att ta kommandot över invandringsdebatten

  1. Sten Svensson

    En sällan diskuterat perspektiv är att dagens väld blir allt mer globaliserad. Det krävs kunskaper om andra länder och andra kulturer för att vi skall kunna manövrera i denna värld, både som individer och som samhälle.
    På våra gator och torg finns levande bevis på denna utveckling, men också människor med nycklar till förståelse och djupare kunskap kring ekonomisk, politisk och kulturell utveckling i alla delar av världen. Nycklarna heter språkkunskaper, erfarenheter och kunskaper men också kontakter och nätverk. Detta är en möjlighet för dig som individ att berika ditt liva, fördjupa dina kunskaper och utveckla dina nätverk, men en fantastisk möjlighet för samhället som helhet att utveckla samarbete, kunskapsutbyte, handel med varor och tjänster osv. Varför är vi så dåliga på att ta tillvara möjligheterna?

  2. Carl Svensson

    Vi måste definiera klassamhället. Inte linda in det i naturlagar och att det är skrivet i varje människa vilken kast man tillhör. Men idag har socialdemokraterna accepterat kapitalismen fullt ut sedan finns det frasradikala unga sossar som vill beskriva samhället från att man är demokratisk socialist. Det är skrattretande och ingenting annat än att man själv lever på systemet. Man pratar väl om det som gynnar en. Någon förändring kommer inte att ske fram till 2014 utan (S) kommer att då bli ett 20% parti. Men det går ingenting för dessa frasradikala sossar för de har sin försörjning kvar av arbetarrörelsen och då fortfarande dess språkrör. Jag ser inget hopp för de arbetslösa och de utförsäkrade eller sjuka. Vi har idag och kommer att få ett förstärkning av ett 80 – 20 samhälle. Arbetarklassens barn kommer att städa i medelklassen och de rikas hem.

    • lenasommestad

      Jag är inte alls lika pessimistisk som du. Att döma ut det största parti som företräder jämlikhet och social rättvisa är inte särskilt klokt, oavsett om du kan känna misstro mot partiets företrädare. Att ta ut nederlag i förskott är helt enkelt destruktivt. Att bekämpa dagens arbetslöshet, minska inkomstklyftorna och skapa rimliga villkor i socialförsäkringarna är en långt enklare och mindre uppgift en den som arbetarrörelsen ställdes inför för hundra år sen, då flertalet medborgare inte ens hade rösträtt. Jag hoppas att du kommer upp ur gropen och vänder din vrede i konstruktiv riktning.

  3. nakenkatten

    Hej!

    Din blogg är intressant. Hade varit otroligt roligt om du ville svara på min kommentar. Är en relativt nybliven s-medlem.

    Dumbommar går inte att debattera med. Sådana tiger man bäst ihjäl. Låt inte massmedia lura oss att öda tid på dem. Nu behöver vi i s förnya vårt språkbruk som varit detsamma i 100 år. Vi behöver förklara vad vi menar med jämlikhet, men jag anser att vi bör undvika att använda antika formler som ”Av var och en efter förmåga . Åt var och en efter behov.” Uttryckets första mening kan sammanfattas som arbetslinje enligt arbetsgivares villkor? Den andra meningen får människor att undra. Vems behov? Statens, mina eller den budgetansvariges? Jag anser att vi helt enkelt behöver vara intellektuellt hederligare och modernisera vårt språkbruk så att det blir begripligt och adekvat på 2000-talet. Kanske tala mer om allas rättigheter än ”andras behov”?

    • lenasommestad

      Så roligt att du har blivit medlem. Vi behöver fler som deltar i debatten.
      Jag tror att du har rätt i att vi behöver förnya vårt språkbruk, men kanske främst för att inte dras tillbaka i tankarna till ideologiska ramverk som inte längre är relevanta. Kommunismen som ideologi – som är det sammanhang där uttrycket ovan myntades – är något helt annat än dagens socialdemokrati, även om rötterna är gemensamma.
      I sak tycker jag dock själv ganska mycket om uttrycket ”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”. Det fångar något viktigt tycker jag, även om man – som du påpekar – kan fråga sig hur detta uttryck egentligen ska tolkas. Jag tolkar det så att vi alla har både rättigheter och skyldigheter och att en solidarisk gemenskap inte utgår från att vi alla har samma kapacitet och samma behov, även om vi alla har samma människovärde. De som har större resurser bidrar mer, till exempel genom skatter och arbete. Denna solidaritetsprincip kan uttryckas också på andra sätt. Per Albin Hansson använde familjen som symbol när han talade om folkhemmet: ”Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage…”

      Vad är ett modernt språkbruk? Här tycker jag att du lyfter en svår och viktig fråga. Vi har nog inget riktigt bra uttryck, men det som är modernt, tycker jag, är att knyta ansvar och skyldigheter tydligare till vårt långsiktiga ansvar för en hållbar samhällsutveckling. Som människor har vi alla ett ansvar för att långsiktigt värna jordens och samhällets resurser – miljö och hälsa, kunskap och kultur, samhällets infrastruktur och den sociala sammanhållningen. Detta ansvar går utöver våra egna personliga behov och intressen, och precis som i det gamla uttrycket ”av var och en efter förmåga” har vi olika förutsättningar att bidra. Ett exempel på hur vi uttrycker detta idag är det internationella miljösamarbetet, där man ofta hänvisar till ”common but differentiated responsibilities”. Varje land har ett ansvar att bidra till att lösa de globala miljöproblemen, men insatsen kan vara olika beroende på kapacitet.

      När det gäller den individuella rättighetssidan, eller de personliga behoven, brukar vi idag tala om ”sociala rättigheter” (”social citizenship”). Precis som vi har politiska rättigheter som medborgare har vi också sociala rättigheter. I grunden handlar detta om respekt för alla människors lika värde. Du har rättigheter därför att du är en medmänniska och en medborgare, oavsett vad du presterar.

      • nakenkatten

        Stort tack för svaret.

        Tyvärr håller jag inte med dig om att ansvar och skyldigheter är det vi ska trycka på utan en förståelse av att vi alla är delaktiga i och kan påverka utvecklingen. Jag önskar mig ett språkbruk med mer tydliga och intellektuella ”onliners”. Är övertygad om att de i den yngre generationen -som inte blivit hjärntvättad – kan skapa dessa.

      • lenasommestad

        Ett generationsskifte är på gång i partiet vilket väl bådar gott!
        Du har en viktig poäng. Jag tror att frågan om ansvar och skyldigheter alltid kommer att vara relevant och att vi måste ha en klar idé om denna dimension av politiken, men det betyder ju inte att vi alltid ska tala om just detta.
        Du vill att vi ska trycka på en förståelse av att vi alla är delaktiga i och kan påverka utvecklingen. Jag tycker att du har rätt och analysen finns, även om jag själv ännu inte har de tydliga och intellektuella formuleringar som du skulle önska. Det budskap du vill se har sysselsatt mig under många år.
        Ekonomisk och historisk forskning visar att historisk utveckling bärs av hela befolkningen, inte av ett fåtal ledande personligheter, och att historien inte är ödesbunden utan i långa stycken öppen och påverkbar. Det står i stark kontrast till de senaste årens liberala diskurs, där globaliseringen ofta diskuteras som om den vore ödesbunden och entreprenörerna lyfts fram som ledande aktörer. I min valkampanj valde jag ”Med kunskap bygger vi det hållbara samhället” för att uttrycka vikten av en kunskapsbaserad reformpolitik men också hållbar utveckling som gemensamt projekt.
        Har du någon egen idé om budskap?
        Jag tar med mig din uppmaning och sprider den vidare.

  4. nakenkatten

    Tack för intressant svar. Tror inte att jag har något budskap just nu, men för att återgå till ditt inlägg och vad du gick på val på:
    Jag tror att de som vill och de som kan ta till sig kunskap behöver den. Andra behöver tillit till dem som vill och dem som kan. Tror inte sd-väljare har den tilliten.

  5. FredrikS

    Dags att erkänna invandringens problem och kostnader för Sverige och EU.
    Vänsterpopulister som Ali Esbati förnekar fakta och motverkar pluralism.

    • lenasommestad

      Jag kan inte se att det är någon brist på diskussion om problem med invandring. Däremot saknas i hög grad diskussion om invandringens fördelar och de etiska imperativ, som innebär att vi som individer och nation har ett ansvar för att säkerställa alla människors lika värde – oavsett ursprung.

      • Man måste erkänna de problem som finns innan man kan göra något positivt av det. Invandring folk med svag ställning på arbetsmarknaden sänker värdet på outbildat arbete och pressar därmed de lägsta lönerna neråt. Så outbildades motstånd mot invandring är logisk.
        Det enda som kan motverka det är militant facklig kamp plus en politik för full sysselsättning.
        Och i en militant facklig kamp måste man ha med alla, både invandrare och infödda. Fokusera på skillnaderna motverkar sitt syfte. Men om man inte ser de problem man vill åtgärda blir man inte trovärdig.

  6. H4LFß4CK$

    Som du ser själv i din egen tabell så är personer från irak arbetslösa i dubbel utsträckning tio år senare jämfört med folk från Iran. Så ja, det är skillnad på invandrare och invandrare.
    Man kan inte klumpa ihop invandring från Somalia med invandring från Polen.
    Det blir missvisande.
    Det skulle varit roligt att se dig ta med den Somaliska gruppen i din ”tabell”?

    Men det vågar du väl inte? 😉
    /H4LFB4CKS

    • lenasommestad

      Hej. Jag tror du missar poängen med min blogg om invandringsdebatten. Den handlar inte om huruvida det är skillnad mellan olika grupper av invandrare eller ej. Den handlar om att det sker en ganska snabb integration som vi talar alldeles för lite om.
      Skillnader mellan invandrargrupper kan finnas av alla möjliga skäl. Det kan handlar om skillnader mellan arbetskraftsinvandring eller flyktinginvandring, emigrationslandets utveckligsnivå, vilka grupper i en befolkning som utvandrar etc. Och än en gång: det motsäger inte poängen med mitt argument. Däremot ger det naturligtvis många skäl att reflektera över hur de bäst agerar för att främja integration av grupper med olika bakgrund.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s