Var finns Socialdemokraterna i debatten om den globala ekonomin?

Katrine Kielos skriver idag vasst och klokt om socialdemokratins kris i Aftonbladet. Kielos noterar ”…bristen på uppdaterad politik, bristen på egen ekonomisk analys, oförmågan att ta till sig nya idéer, bristen på kreativitet och fantasi.”

Det finns mycket att säga om orsakerna till denna intellektuella kris. Men exemplen är många – varje dag. Mest plågsam, tycker jag själv, är bristen på egen socialdemokratisk samhällsanalys och offensiv debatt inom den ekonomiska politiken. Socialdemokratins ledning förblir tyst och frånvarande när de stora europeiska och globala framtidsfrågorna diskuteras: krisen för det europeiska valutasystemet (EMU),  de massiva budgetåtstramningarna i finanskrisens spår, och Europas oförmåga att hantera en allt svagare ställning i världsekonomin. Tystnaden ä fatal för socialdemokratin, men den är också fatal för svensk samhällsdebatt. Socialdemokraterna försitter en chans att höja nivån i diskussionen om framtiden vägval och att sporra svensk media till bättre analys och bevakning.

Dagens exempel är kampen om makten inom IMF (Internationella valutafonden), världens viktigaste, multi-laterala ekonomiska institution. USA har inför nästa veckas möte ställt hårt mot hårt för att Europa ska dela med sig av makt och inflytande i IMF till världens nya, växande ekonomier. Europa har idag 9 av 24 platser i IMF:s styrelse  – en orimlig maktkoncentration för en kontinent som stadigt minskar i ekonomisk makt och betydelse. Av fem permanenta platser har EU tre, som besätts av Tyskland, Frankrike och Storbritannien. Av världens nya växande ekonomier – som Kina, Indien och Brasilien – har ingen en permanent styrelseplats.

Igår kom EU:s svar på kraven om anpassning. EU:s finansministrar utlovar att backa med två platser i IMF:s styrelse, i utbyte mot ett nytt rotationssystem. Finansminister Anders Borg strålar belåtet mot mig i morgontidningen, där nyheten har fått en minimal plats – så minimal att innebörden i beslutet blir närmast obegriplig (DN). Vad vi får veta är att Sverige står bakom förslaget och Borg får en ny chans att synas i sin favoritroll som internationellt ledande politiker. ”Det finns uppenbarligen ett behov av en europeisk ansträngning här”.

Vad som inte förmedlas till svenska nyhetsläsare är att EU-ministrarnas förslag om att minska Europas representation i IMF:s styrelse från 9 till 7 har mötts av stenhård kritik från en rad kommentatorer, i USA och Europa. Budskapet är att förslaget är helt otillräckligt och att EU-ledarnas kortsynthet försvagar EU:s legitimitet i internationell politik. Det faktum att EU har åtta platser (och Schwiez därtill en egen) återspeglar inte längre ekonomiska realiteter, varken i världen eller i Europa (där ju flertalet EU-länder idag har en gemensam valuta). Hela systemet för representation borde ses över, menar till exempel Domenico Lombardi vid Brookings Institution i Washington (se Business Spectator).

Europas ekonomiska kollaps har idag nått dithän att flera länder själva är beroende av lån från IMF . Samtidigt växer Kinas betydelse som långivare. SvD berättar idag om hur Kinas preminärminister Wen Jiabao erbjuder Greklands premiärminister Giorgos Papandreou ett kraftigt finansiellt stöd för att klara landets kris (även SVTDN, GP, Sydsvenskan). Medan EU:s finansministrar envist klamrar sig fast vid sina positioner i IMF, är de på väg att helt tappa greppet om Europas egen ekonomiska utveckling.

Men var finns socialdemokraterna i denna debatt om den globala ekonomins framtid? Var finns analysen, synpunkterna, initiativen?

Vad jag önskar är en socialdemokrati som vågar ge sig i kast med de stora frågorna – inte för att anpassa sig efter en ny tid, utan för att forma en ny tid. En ny global världsordning är på väg att skapas, efter finanskrisens stålbad och den gamla världens möte med nya växande ekonomiska stormakter. Kartan ska ritas om. Hur denna process förlöper kommer att få en avgörande betydelse för socialdemokratins  framtid, i Sverige och världen. Här krävs politisk närvaro, för att visa alternativ och möjligheter.

Många frågar sig säkert om den globala arenan verkligen är meningsfull för svensk socialdemokrati att agera på. Är det globala ekonomiska systemet verkligen något som vi kan påverka? Spelar vår analys någon roll? Mitt svar är tveklöst ja. Jag är övertygad om att svensk socialdemokrati kan påverka inte bara utvecklingen i vårt eget land utan också i Europa och i världen, om vi vågar profilera oss med egen analys och en egen strategi. Forskare och intellektuella har redan genomskådat bristerna i den starkt marknadsorienterade ekonomiska modell, som sätter ramarna för politiken i världen idag. Vad de saknar är politiker som vill lyssna och förändra.

Mer om förnyelse: Majanen’s World, Ann-Marie Lindgren. Nytt tips den 5 oktober, Jonas Sjöstedt om euron.


Annonser

8 kommentarer

Filed under Ekonomi, Global utveckling

8 responses to “Var finns Socialdemokraterna i debatten om den globala ekonomin?

  1. Jag uppskattar verkligen att du lyfter behovet av en ny ekonomisk analys hos socialdemokraterna. Jag tror det är en förutsättning för framgångar för er.

  2. Herregud så bra du skriver Lena! Så befriande läsvärt och från en socialdemokrat dessutom. Begriper inte själv heller vafrör vi =(s) inte förmår att se globaliseringens konsekvenser för oss och för det politiska fält vi måste beträda. Här skapas framtiden. Inte i ett gathörn på en utfatsgata i Stockholm om man får vara lite elak.

    Jag skrev en text igår som anknyter till den här diskussionen som en del i en socialdemokratisk eftervalsdebatt. http://ekehog.blogspot.com/2010/10/nagra-tankar-kring-umea-arbetarekommuns.html

    • lenasommestad

      Tack Anders för kommentar. Redan tidigare idag läste jag din innehållsrika kommentar till Umeå-budkavlen. Det vore roligt att ses någon gång gör här finns mycket att diskutera! Jag håller med om en del du skriver men inte om allt. Jag tror det viktiga är att vi i partiet ger stort utrymme för diskussion om dessa frågor för att se hur långt vi kan komma i samsyn i tolkningen av vad som har hänt och i förslagen om hur vi vill gå vidare. Värderingarna förenar oss, men vi har ofta olika bild av historien och problemen.

  3. Pingback: Tweets that mention Var finns Socialdemokraterna i debatten om den globala ekonomin? « Lena Sommestad -- Topsy.com

  4. Jag tyckte nog att Sahlins och Östros kungörelse i DN ”Europa behöver en ny och stramare stabilitetspakt” den 7 juni 2010 var ganska klargörande om synen på ekonomi och det internationella perspektivet vad gäller EU.

    Att ha överskott i finanserna är av största betydelse för att få hög tillväxt och fler jobb.

    För de länder som bryter mot pakten måste kännbara konsekvenser vänta.

    Jag frågar mig om de överhuvudtaget satt sig in i vad det innebär i ett makroekonomiskt perspektiv. Jag får intrycket att de på fullt allvar tror att en nations ekonomi fungerar som ett hushålls eller ett företags – delar i den nationella ekonomin. Förstår de inte att krisen i Eurolandet i grunden är en systemkris och inte fråga om att några är skötsamma eller inte.

    Jag blir rädd när jag läser dem.

    I Sverige har vi liknande erfarenheter från 1990-talet.

    Förstår de inte att den verkliga skuldsaneringen var när det offentliga tog på sig skuldbördan från en överskuldsatt privat sektor. Det som gjorde att vi, eller i vart fall en del i det här samhället (alla har ännu inte repat sig från det), kom ur krisen berodde på att vi ägnade oss åt ”beggar thy neighbour” politik och hade och har sen dess rekordstora överskott i exporten, utan detta hade den förmenta budgetsaneringen lett till ren missär. Endast enskilda länder och företrädesvis mindre kan agera så och det kräver att där finns en livaktig internationell ekonomi som drar, en hel kontinent eller en hel värld som det nu är fråga om kan inte göra så, vem är det då som ska importera så alla kan få exportledd tillväxt?

    Förstår de att om man inte har stora överskott i utrikesaffärerna så fungerar inte det där med ”överskott” i det offentliga, ”överskottet” kommer från den privata sektorn som har ett lika stort ”minus” som det offentliga har ”plus”. Att ha en privat sektor på ”minus” är inte ekonomiskt hållbart.

  5. Pingback: En valanalys på lite avstånd | Klas-Herman Lundgren

  6. Pingback: Organisationer och dess frukter | Klas-Herman Lundgren

  7. Pingback: Organisationers kugghjul och mekanismer | Visionerna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s