Var finns en ekonomisk politik bortom budgetbalans?

Kritik och besvikelse dominerar kommentarerna efter presentationen av alliansregeringens budget. Även kommentatorer i borgerliga media har tröttnat på Anders Borgs politik, som under valrörelsens lyftes fram som så enastående skicklig.

Men det är få som går på djupet med det ekonomiska och politiska synsätt som Borg representerar: en fixering vid budgetdisciplin och ekonomisk utbudspolitik och en övertro på ekonomerna som fältherrar i politiken.

Finanskrisen har skapat en internationell debatt om problemen med de ekonomiska teorier, som väglett ekonomisk politik i västvärlden sedan 1980-talet. Avreglerade finansmarknader och normpolitik har inte skapat de framgångar som utlovades, utan istället resulterat i en finansiell kollaps.Utbud på marknaden möter inte alltid en efterfrågan. Nobelpristagaren Paul Krugman talar om vikten av att återknyta till lärdomarna från 1930-talet, ”depression economics”. Det krävs stimulans av efterfrågan för att återställa sysselsättning och välstånd. Sådana stimulanser kan generera nya inkomster och  behöver därmed inte långsiktigt motverka hållbara statsfinanser. I Sverige lyser dock denna debatt i stort med sin frånvaro.

Ekonomernas makt över politiken har också tilltagit sedan 1980-talets nyliberala uppsving. De ekonomiska marknadsmodellerna anses idag tillämpliga på snart sagt varje samhällsområde. Effektivitet och tillväxt är målet för de flesta politikområden – inklusive miljö och kultur.  Finansministerns ekonomiska budgetperspektiv dominerar samhällsdebatten, inte de politiska problemperspektiven. Och tyvärr är mönstret detsamma inom oppositionen. Socialdemokraterna förordar betydligt större satsningar för att stärka välfärd och sysselsättning, men fixeringen vid budgetbalans och överskottsmål är densamma.

Jag saknar en mer dynamisk idé om statens roll i en samhällsekonomi i kris. Politiken måste börja i samhällsproblemen och budgeten våga användas för att investera kraftfullt i hälsa, utbildning, miljö och infrastruktur. Att spara överskott i en kassakista medan hundratusentals människor är utan jobb, sjukvården går på knäna och våra barn får otillräcklig utbildning är ingen bra framtidsstrategi. Framtidens rikedom är inte pengar utan ett väl utrustat samhälle med en kompetent och resursstark befolkning.

Om budgeten, bl.a.: DN, SvD. Mer bloggat: Bl.a Röda berget, Mats Engström, och Peter Andersson med fler bloggtips.

Annonser

3 kommentarer

Filed under Ekonomi

3 responses to “Var finns en ekonomisk politik bortom budgetbalans?

  1. Pingback: Är Borgs långa smekmånad över nu? « Röda Berget

  2. Speciellt det där med överskottsmål är något som är märkligt, när man hör de olika parterna argumentera för detta, såväl Borg som Sahlin så får man intrycket av att de har föreställningen att nationens ekonomi fungerar som ett hushåll. Vilket de bevisligen inte gör. Det är inte bra när de som ska styra landet har sådana villfarelser. När man även hör dem prata förnumstigt om att typ Piigs har problem för att de inte skulle ha haft ”budgetdisciplin” blir man än mer bekymrad om de förstår den grundläggande nationella bokföringen.

    Domestic Private Sector Financial Balance + Fiscal Balance + Foreign Financial Balance = 0
    Note that it is impossible for all three sectors to net save – that is, to run a financial surplus – at the same time. All three sectors could run a financial balance, but they cannot all accomplish a financial surplus and accumulate financial assets at the same time – some sector has to be issuing liabilities.

    Det offentliga överskott som våra nitiskt sparade regimer har byggt upp har endast varit möjligt tack vare ihärdig ”beggar thy neighbour” politik. Sådant kan bara en enskild nation ägna sig åt mot resten av världen, en hel kontinent som Europa där största delen av handeln är inom kontinenten kan man inte ägna sig åt en sådan politik. En ”beggar thy neighbour” politik har som absolut krav att där finns en expansiv världsmarknad, att där finns länder som har livaktig hemma ekonomi som gynnar import. Överskott mot utlandet har som absolut krav att någon annan har underskott. Ytterst är det USA och även Piigs som gjorde den svenska budgetsaneringen och överskott i det offentliga möjlig. Alltså de ”oansvariga” som inte har vår ”ordning och reda” i finanserna. Det blir nästan lite bisarrt när svenska politiker ”pekar finger” åt dess för att de inte är lika ”duktiga”.

    Dessutom är det mycket tveksamt om denna politik varit bra för svensken i gemen. Även överskottsmålet i sig är ett mycket tveksamt koncept, att en nation sparar i sin egen valuta som den är monopoltillverkare av.

    Om budgetbalans säger Paul Samuelson:

    I think there is an element of truth in the view that the superstition that the budget must be balanced at all times [is necessary]. Once it is debunked [that] takes away one of the bulwarks that every society must have against expenditure out of control. There must be discipline in the allocation of resources or you will have anarchistic chaos and inefficiency. And one of the functions of old fashioned religion was to scare people by sometimes what might be regarded as myths into behaving in a way that the long-run civilized life requires.

    Som Paul Samuelson säger handlar det här med budgetbalans inte om att det skulle fungera som en hushållsbudget utan om en stor misstro mot de valda demokratiska företrädarna, de skulle löpa amok om det fanns denna myt. Med det synsättet på de som väljs att styra är det fråga om man överhuvudtaget ska ha demokrati. Men jag frågar mig vilka belägg det finns i den moderna demokratiska världen som nu funnits i så där ett sekel, att valda företrädare skulle vara totalt oansvariga i sitt handlande. I stort sett tycker jag att det som helhet inneburit ett stort framsteg och ett mer ordnat och civiliserat styre. Att dessa skulle bete sig som vettvillingar om de inte skrämdes med myter ser jag inga större belägg för under det sekel som modern demokrati funnits.

  3. Samuelson är i grunden av samma skrot och korn som de andra ekonomerna – han är lika övertygad som dom om ekonomi som en fråga om jämvikter. Vad som skulle behövas är den dynamiska synen på ekonomi som ”att bygga landet” som dominerade från renässansen fram till sjuttitalet.

    Tillväxt skapas av lärande, av stordriftsfördelar, av samverkan och av infrastruktur. Det är politikens uppgift att se till att sådant skapas. I en generations tid har man haft för sig att sånt ska uppstå av sig själv pga ”marknaden” men det enda som har skapats är spekulationsbubblor, förruttnelse och arbetslöshet.

    Socialdemokraterna har en gigantisk uppgift – om de vill ta på sig den! Nu närmast behöver vi skära ner behovet av fossil energi. Där behövs massor av infrastruktur – och inte minst ersätta den vansinnigt energikonsumerande infrastruktur vi har idag. Det finns naturligtvis också andra angelägna projekt. Men då får man inte vara rädd att inkräkta på ”marknadens” alltför tilltagna utrymme!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s