Irlands största kris: de unga lämnar

Illustrated London News, December 22, 1849

Illustrated London News, December 22, 1849

En gång – på 1840-talet – var det en verklig farsot, potatispesten, som slog Irlands ekonomi sönder och samman. Bilden med den svältande mamman och hennes barn är en välkänd illustration av den förödande irländska svälten. Hon återfinns också på andra sidan Atlanten, bland annat som staty i Boston dit många av de svältande irländarna den gången flydde. Emigration blev lösningen på Irlands problem.

Idag står Irland igen på ruinens brant och flyttlassen packas. Men farsoten är en annan och denna gång mänskligt skapad: det illa utformade europeiska valutasystemet. Krisen för ”den keltiska tigern” blev en  överhettad ekonomi, framdriven av en gemensam europeisk penningpolitik som inte var avpassad till Irlands ekonomiska förutsättningar.

Paul Lynam, student i Dublin, säger att den största förtjänsten med  ”den keltiska tigern” var att unga som ville stanna kunde hitta ett jobb (SvD). Den som tittar närmare på Irlands befolkningsstruktur förstår att Lynam talar om något som är viktigt inte bara för ungdomarna själva, utan för landets framtid. Irland är ett av få länder i Europa med en ung, växande befolkning. Diagrammet nedan visar åldersstrukturen på Irland vid fyra tillfällen -från 1990 och med en prognos till 2020.

Här ser vi att Irland ända fram till sekelskiftet 2000 var ett land som dominerades av barn och unga, men att de största årskullarna på Irland just nu befinner sig i åldrarna mellan 20 och 40 år. Detta är ett unikt gynnsamt läge för att skapa en stark ekonomisk tillväxt och befästa den position som utvecklad nation, som  Irland har uppnått under det senaste decenniet . Ekonomer brukar beteckna denna fas i ett lands ekonomiska historia som en ”demografisk gåva”. Den arbetsföra befolkningen är stor medan antalet barn och äldre, som ska försörjas, är litet.

Problemet för Irland är alltså inte att landet saknar potential för ekonomisk tillväxt. Tvärtom. De realekonomiska förutsättningarna för välstånd på Irland är mycket goda. Problemet för Irland är att landet valde att gå in i den europeiska valutaunionen, som domineras av länder som befinner sig i ett helt annat skede i sin ekonomiska utveckling. De flesta länder i Europa har inte långre någon ”demografisk gåva” att inkassera; tvärtom. Europa Europa domineras av åldrande befolkningar. Läget är ännu gott, men på sikt ökar försörjningsbördan. Diagrammet nedan visar Tyskland.

Kontrasten mot Irland är markant. I Tyskland är de största generationerna 20 år äldre än i Irland, mellan 40 och 60 år. Det skapar ett helt annat samhälle – och andra förutsättningar för ekonomin. Irland domineras av unga vuxna med stora konsumtionsbehov, på jakt efter bostad. Tyskland domineras av medelålders, på väg mot pension. Irland hade behövt en annan penningpolitik än Tyskland när överhettningen slog till i denna ungdomliga ekonomi – men den balansgången klarade inte ECB. Länderna var för olika, och Irland för svagt för att få sina intressen tillgodosedda.

Det djupt tragiska i denna ekonomiska kris är att Irland nu är på väg att förlora sin stora rikedom – sina ungdomar. Denna ungdomsgeneration har krävt stora resurser under många år att försörja, uppfostra och utbilda. Ingenting är så resurskrävande för ett land som att föra stora ungdomsgenerationer in i vuxenlivet.

Aldrig mer kommer Irland att ha ett sådant gyllene läge som man har just nu, realekonomiskt. Den demografiska gåvan ligger färdig att inlösas. Skördetiden står för dörren.

Förhoppningsvis finns i Irland en ungdomens kraft, som ändå får landet genom krisen. Men eurons blöta filt gör färden svår. Många av de unga som hade kunnat bidra med sin kunskap och kompetens, de lämnar nu den gröna ön.

I Svenska Dagbladet ser jag att Rolf Gustavsson glädjande nog i sin analys av den irländska krisen äntligen börjar reagera mot tendensen att ständigt skuldbelägga de drabbade (”Populism lägga hela skulden på enskilda länders regeringar”). Likväl faller även han tillbaka på tanken att Irland i grunden har sig självt att skylla: (”Till stor del kan det till och med vara moraliskt befogat att lägga skulden för den grekiska krisen på grekerna och för den irländska på irländarna…”. SvD).

Euro-krisen är en ekonomisk kris, men det är också i högsta grad en intellektuell och politisk kris. Jag menar att det är och förblir oförsvarligt att sjösätta ett valutasystem, som saknar förutsättningar att fungera. När ska misstaget äntligen erkännas? Ju fortare det sker, desto större förutsättningar har Europa att hantera den svåra kris som vi nu befinner oss i.

Mer om eurokrisen: ett par artiklar i Dagens Nyheter: DN, DN. Aftonbladet tar upp den historiska tråden. Jag har fått frågor om akademiska lästips. Här finns t.ex. en artikel av David Boom och David Canning om den keltiska tigern, ”Contraception and the Celtic Tiger”. Den handlar främst om tillväxten. Om samspelet demografi och penningpolitik skrev jag själv en artikel för ett antal år sedan, vars principiella innebörd fortfarande håller trots att vi då inte visste något om Irland: ”Inflation och arbetslöshet. Lärdomar från mellankrigstiden.

Mer om Irland 25 november:Gustav Fridolin i SvD pekar på problemen med euron, De svaga drabbas hårdast (SvD).

Mer den 26 november: Paul Krugmans bitska kommentar i New York Times.

15 kommentarer

Filed under EU, EMU, euron

15 responses to “Irlands största kris: de unga lämnar

  1. M. E.

    Håller fullständigt med!

  2. Man kan ju vända lite på resonemanget: med en stor del av befolkningen i åldersklasser som redan har vad de behöver så kan det betyda en lättnad på det konsumtionstryck som redan nu kräver att vi har tillgång till ett extra resursfullt jordklot. Gårdagens och dagen demografiska gåvor kanske inte ser likadana ut?

    Krisen på 1840-talet berodde väl inte bara på naturen, dåtidens manchesterliberalism (som är ungefär som dagens nyliberalism) hade väl en del i det hela. Avslutningsvis: jag håller med om att euron är rent åt h-e och ett rent tokprojekt. Hade man slagit ihop några länder med permanent överskott i utrikeshandeln hade det kanske fungerat, men inte när alla möjliga ekonomier från de stenrikaste till de fattigaste skall samlas under en hatt.

    • lenasommestad

      Jag håller med om att länder som – liksom Sverige och Tyskland – redan har nått en hög konsumtionsnivå och därtill har byggt upp den resursbas man behöver i form av bostäder mm har mycket goda möjligheter att ställa om ekonomin så att resursutnyttjandet minskar. Det är precis det vi måste göra. Likväl kommer det bli krävande när försörjningsbördan ökar – men här finns det naturligtvis många strategier. På den nivå vi befinner oss på är det inte behoven i sig som är problemet – det är att politiskt hantera en omfördelning och omläggning av ekonomin.
      Du har helt rätt om den förfärliga politiska regim som djupt förvärrade Irlandskrisen på 1800-talet. Den har ju för övrigt likheter med dagens idéer om en självreglerande marknadsekonomi. Här finns trådar att nysta i som jag lämnade därhän denna gång. Tack för den kommentaren!

    • Jo, den krisen var människoskapad så det stänkte om det. Folk svalt ihjäl medan matexporten till England fortsatte obehindrat. Det var det systemet var uppbyggt för.

      Men det var värre än så. När amerikaner hade samlat ihop till nödhjälp och skickat iväg fartyg lastade med mat vägrades dessa hamnplats med motivet att de ”störde marknadskrafterna”. Så hjärtlösa var inte ens sovjetiska kommunistpartiet under svälten i Ukraina.

      • lenasommestad

        Och samma hjärtlösa politik bedrevs i Indien, när svälten slog till… Ja det finns en historia som vi kanske borde läsa och berätta mer om.

  3. Arne Carlsson

    Att euron är ett riskprojekt som nu visar sina svagheter är ingen överraskning men ett fruktansvärt pris för dem som bortsåg från dessa risker. Men den självreglerande marknadsekonomin är väl en lika stor bov i såväl Irland som Portugal, Spanien, Grekland och i andra länder huvudorsaken till ekonomisk kris som i Estland, Lettland, England och kanske inbäddad i Sverige som en landmina som kan brisera när bostadsbubblan sväller.

  4. För att klara en förändrad försörjningsbörda borde vi väl försöka göra vad vi kan för att den aktiva generationen nu och då är så produktiv som möjligt. Det mest uppenbara borde vara att ge de unga så bra förutsättningar som möjligt. Det lär vara så att ungdomsarbetslöshet är något som ofta sätter bestående men för de drabbade resten av deras aktiva tid i form av låg produktivitet.

    Därför är det märkligt att i Europa idag verkar samma politiker och experter som har sådana bekymmer med hur man ska förändra speciellt det finansiella t.o.m. nu för att åtgärda något som händer flera decennier fram i tiden inte ser ungdomsarbetslösheten idag som ett problem i detta sammanhang.

    Finansiella institutioner kan tydligen vara ”to big to fail” men inte den generation som ska producera framtidens välfärd.

    Vi och generellt i Europa anser ”vi” oss ha råd att inte bara försörja de som naturligt är utanför den nu aktiva generationen ”vi” anser också att vi kan försörja ett stort antal i den aktiva generationen som finns i arbetslöshet och stor undersysselsättning. Konstigt nog räknas inte dessa in i det som anses som försörjningsbördan i de beräkningar som görs.

    En annan sak för speciellt Sverige är att vi de senaste decennierna producerar långt mer än vi konsumerar själva, om och när försörjningsbördan ökar är det knappast rimligt att med den ekonomiska politiken ha stor arbetslöshet och undersysselsättning eller att skicka en stor del av produktionen för konsumtion utomlands. Som det är i dag handlar det om stor del av vår produktiva förmåga som vi avstår att använda och konsumera.

    Varför berörs detta så lite av de som är bekymrade för den framtida försörjningsbördan?

    Varför är bekymret i så stor utsträckning fokuserat på det finansiella?

    Det finns t.o.m. de som menar att finansiellt sk sparande i dag skulle vara nödvändigt. Att vi stramar åt ekonomin i dag och har sk överskott i de offentliga finanserna primärt i vår egen valuta. Inget finansiellt sparande kan i framtiden skapa resurser som inte finns. Det är lika naivt som att tro att om man trycker mer pengar när det är fullt resursutnyttjande skulle man kunna skapa mer reala resurser att ta i anspråk.

  5. ”Europa” är besatt av den ”guldstandard” som fanns när det koloniala Europa stod på sin höjd av global makt. 1968 upphörde de facto guldstandarden i Breton Woods när USA inte längre villkorslöst bytte guld mot dollar på centralbankers begäran. 1969 började dåvarande EG att dra upp sina planer för fasta växelkurser och en valutaunion. Mars 1972 bildar de den sk valutaormen, den 1:a maj ansluter sig Storbritannien, 23 juni lämnar de efter stor valutakris. Det fasta växelkurssamarbetet kantas av kriser och olika länder lämnar och kommer in igen. 1979 försöker man igen med EMS, även det kantat av kriser i olika länder för att med 90-tals krisen i praktiken kollapsa. Man drar då upp nya planer för att det ultimata fasta växelkursen, en gemensam valuta. Som om man tänkte att låser vi in de europeiska länderna och kastar bort nyckeln så ska det nog gå.

    Albert Einstein lär ha sagt att definition på galenskap är att göra samma sak om och om igen och varje gång förvänta sig ett annat resultat.

  6. När det begav sig med svälten i Irland skrev The Economist chefredaktör:
    It is no man’s business to provide for another, If left to the natural law of distribution, those who deserve more would obtain it.

    Det var inte bara på Irland som potatissjukdomen härjade, vid den här tiden, med liknande förödande konsekvenser för skördarna. Men hos andra som var hemsökta fanns det möjlighet för de drabbad att äta annat. Att det fick så förfärliga konsekvenser på Irland var inte primärt samhällets förmåga att realt försörja folk med föda utan viljan att göra det.

    Man kan i dagens nationella och internationella diskurs om framtida försörjningsbörda undra om det primärt handlar om vilken real förmåga vi eventuellt kommer att ha i framtiden eller om det inte mest handlar om viljan att bära denna börda, en börda som vi inte helt kan förutse då vi inte vet de reala förutsättningarna då för att bära den. Vilka reala resurser finns tillgängliga och vilken produktionsförmåga och effektivitet vi då har. Hur de resurser som finns tillgängliga då ska fördelas är knappast vår sak att avgöra det är ett beslut som tillhör de som lever då.

    Att offentligt finansiellt ”spara” i dag för att i framtiden få bättre förmåga att sörja för gamla går inte. Men det verkar många tro, Sahlin och Borg verkar vara av den uppfattningen att sk offentligt ”sparande” skulle göra det lättare att sörja för gamla i framtiden. Denna ”sparsamhet” har vi i dagarna sett manifestera sig i rapporter om vanvård av försvarslösa dementa gamlingar. Det är ett rent mysterium hur denna vanvård i dag skulle ge bättre förutsättningar för framtidens gamlingar. Men jag har nog inte den kunskapen som Sahlin och Borg har.

    Tips om en trevlig artikel.
    Victor Quirk australisk Statsvetenskapare som nyligen doktorerat i ”the political constraints to full employment” med ekonomiprofessorn W Mitchell som en av handledarna –
    the final product was an incisive and very challenging critique of the mainstream orthodoxy that erects artificial barriers to the achievement of human potential (in the form of unemployment) to advance its ideology urgency which ultimately is about extracting an ever greater share of real national income
    – skriver en intressant bloggpost om några historiska exempel på ”arbetslinjen” med början i Henrik VIII 1500-tal.

    Advocating full employment

    Vilket förstås borde var det primära för att göra något åt dagens kris I EU och för kommande försörjningsbördor. Men det verkar inte riktigt vara på den politiska och ekonomiska radarn i dagens Europa.

    • lenasommestad

      Tack Lasse för innehållsrika och intressanta kommentarer. Jag delar din uppfattning att det i framtiden i högre grad kommer att handla om vår vilja att klara den växande försörjningsbördan än om real förmåga. Just därför är värderingar så viktiga att diskutera, och just därför behövs politik.
      Samtidigt tror jag själv att det också är betydelsefullt att vi talar om hur den ekonomiska utvecklingen troligtvis kommer att se ut, så att vi skapar en mental beredskap och också tar oss tiden att hitta bra institutionella lösningar.

  7. Sofie

    Snälla, undvik att skriva på svengelska….. Det heter inte ”de lämnar” på svenska – man kan inte direktöversätta engelskans ”they leave” på det sättet… Och det visste alla som talar svenska fram till någon gång runt förra året. De lämnar vaddå?? Sin ö? Sitt land? Lämnar in protester?? Snälla skriv ordentlig svenska!

    • lenasommestad

      Jag är tacksam för språkliga kommentarer, för svengelskan kan ju gripa oss alla. Men i detta fall har jag svårt att förstå din synpunkt. I den Stora svenska-engelska ordboken (Esselte) är en av betydelserna av det svenska ”lämna” just att ”bege sig ifrån”, och samma exempel på översättning anges följaktligen den engelsk-svenska motsvarigheten för engelskans ”leave”: ”I leave England tomorrow” = ”Jag reser från (lämnar) England imorgon: eller ”He left England for France” = ”Han lämnade England och for till Frankrike”.

      • Jag kan inte hitta kommentaren du besvarar, men gissningsvis är det någon som har haft synpunkter på rubrikens ”de unga lämnar”. Det man kan ifrågasätta där är om man verkligen kan använda verbet ”lämna” utan ett objekt. Man lämnar ngn eller ngt, men man kanske inte bara kan lämna (punkt). Om det är en översättning av ”the young are leaving” så kanske man på svenska måste säga ”de unga lämnar landet” eller motsvarande.

        Men det är ju ett ganska harmlöst fel som inte alls inverkar på begripligheten – om det nu alls är fel, vill säga. Jag vet inte säkert!

  8. Pingback: Borgerlig politik sänkte Irland « Röda Berget

  9. Pingback: Carl Bildt och högerpopulismen eller Det Ensidigt myntade tolkningsföreträdet och PIIGS-länderna | Nemokrati

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s