Krispolitiken borde ha varit en nackdel för Borg

I valanalyser och debatt pekas nu finanskrisen ut som en viktig förklaring till socialdemokraternas nederlag i valet.  Anders Borg vann förtroende genom en ansvarsfull ekonomisk politik, menar borgerliga observatörer. Från Socialdemokraterna noteras att finanskrisen gav regeringen något att skylla på, när politiska löften inte kunde infrias. Få ställer frågan om regeringens krispolitik överhuvudtaget var ansvarsfull och framgångsrik. När Leif Pagrotsky häromdagen i SvD:s Korseld påpekade att svensk krispolitik inte alls har varit framgångsrik, tappade programledaren Sanna Rayman alldeles fattningen. Därför är det med stor glädje jag noterar att Per Lindvall, E24, tar bladet från munnen med en skarp analys: Borgs hyllade politik – inte särskilt ansvarsfull. Lindvall konstaterar att Borgs politik – med ständig betoning på ordning och reda i stadsfinanserna, budgetbalans och sparande är långt ifrån ansvarsfull i ett europeiskt eller globalt sammanhang: ‘För sanningen är att Sverige, eller för den delen Tyskland eller Finland för att ta några andra exempel, inte behöver eller bör ha någon åtstramande roll i den internationella ekonomin’, skriver Lindvall.

Vi sparar redan för mycket, då dessa sparmedel har mycket svårt att leta sig till några riktiga produktiva investeringar i den privata sektorn. Istället jagar de bara upp priserna på befintliga finansiella tillgångar, fastigheter och aktier, eller letar sig till redan överhettade tillväxtländer. Sverige, liksom många andra länder, har nämligen exceptionellt goda förutsättningar för att göra stora offentliga investeringar. Det kan exempelvis vara infrastruktur, utbildning, forskning, rättsväsende eller varför inte integration av nysvenskar.

Lindvalls analys är mitt i prick och den gäller tyvärr i lika hög grad Socialdemokraternas ekonomisk-politiske talesman Thomas Östros. Socialdemokraterna kunde redan långt före valet ha formulerat en alternativ ekonomisk politik – en ekonomisk politik inriktad på att långsiktigt stärka näringsliv och välfärd genom investeringar och jobb, istället för att ytterligare förstärka den nedåtgående spiralen i europeisk ekonomi. Men Östros gjorde tvärtom. Han har ytterligare drivit på retoriken om ‘ordning och reda i ekonomin’ och hejat på den fatala nedskärningspolitiken i Europa. Nu jäser det på Irland, i en förtvivlad situation där Sverige, med Per Lindvalls drastiska men träffande formulering väljer ‘att ställa upp som procentare, likt doktor Borg i Strindbergs Röda Rummet, på det irländska eländet —  (Irland behöver skuldavskrivning, inte mera lån för att lösa ut tyska, danska och andra banker.)’

För den som vill läsa mer om den förtvivlade situationen på Irland, där en hel befolkning har drivits in i skuld av ansvarslösa banker och politiker, som försvarar kapitalägare istället för medborgare, rekommenderar jag Kevin O’Rourkes Letter from Dublin.

Min slutsats om valet är att finanskrisen och den ekonomiska krispolitik som fördes av den borgerliga regeringen inte borde ha varit någon fördel för Anders Borg. Den borde ha varit en nackdel.

Valanalyser och kommentarer i media:  DN ledareDN Valanalys S, SvD Sahlins sista show, (Sanna Reyman i SvD), DN Valanalays M.

Några av mina egna debattartiklar om Borgs politik: Besparingar dålig krismedicin (SvD25 juni), Stimulanspolitik är inte slöseripolitik (Uppsalademokraten ETC 19 juli),  Borg skönmålar svensk ekonomi (Göteborgsposten 27 juli), Åtstramning kväver ekonomisk tillväxt,  LO-tidningen 27 oktober).

22 kommentarer

Filed under Ekonomi, EU, EMU, euron

22 responses to “Krispolitiken borde ha varit en nackdel för Borg

  1. Martin

    Tillåt mig att häpna.

    Du menar, på fullaste allvar, att när en global finanskris träffar det lilla exportberoende Sverige, så skulle den bästa lösningen vara att spendera MER pengar. Är det inte just det som regeringarna i Grekland/Irland/Portugal/Spanien/England gjorde? Och vart ledde det dom?

    Sverige mår väl, kanske lite för väl, för det finns en kraftig baksida till ekonomisk framgång och det är just överhettning. Snurrar hjulen för fort måste man dra i bromsen. Det är då enklare att dra i den om man redan har saktat ner farten, istället för att ha tryckt på gaspedalen till mattan.

    Sverige står nu välrustat efter finanskrisen, det är ett faktum. MEN vi är alltid beroende av omvärlden. Om det kommer en till kris, om något av Euro-länderna skulle kollapsa fullständigt, vad händer då?

    Att konsekvent aldrig medge att motståndaren gör någonting bra, och alltid kalla det man själv gör för gudabegåvat bra är ett recept för katastrof. Detta gäller naturligtvis BÅDA sidor i politiken.

    • En central mekanism i den nuvarande krisen är att många aktörer söker ackumulera likvida tillgångar. Det gäller även den svenska regeringen. Detta förstärker den ekonomiska kris som världen befinner sig i. Irlands kris har förvärrats av de stora neddragningar de genomfört.
      Notera att krisens förlopp under den senaste tiden hänger samman med de fria kapitalrörelserna. Genom att kapitalet kan söka sig från länder man uppfattar som smittade skapas kriser som inte är direkt kopplade till ekonomiska fundamenta. Notera också att när världens mäktiga 1944 konstruerade en framgångrsik modell för efterkrigstiden så förbjöd man spekulativa kapitalrörelser, just för att möjliggöra en effektiv nationell efterfrågepolitik.

    • HM

      Martin, du får läsa på mer om krisen. Att slänga in Grekland och Irland i samma fack är att bland äpplen med päron.

      Greklands kris byggde på att de hade ett strukturellt underskott: deras stat spenderade konstant mer än de tog in, och en statsfinansiell kris var följden. Det var alltså en reell kris på grund av för mycket kostnader och för lite skatteintäkter, men det hade mycket litet att göra med efterfrågestimulanser under krisen.

      Irland hade överskott år efter år innan krisen, och förde alltså en på ytan ansvarsfull politik. När krisen träffade började de inte alls spendera mer: tvärtom gjorde de omedelbart stora neddragningar. Krisen bygger på att man garanterade bankernas skulder, en garanti som har tvingat dem till en restriktiv politik som förvärrat krisen.

      Att sedan köra rakt av på en bilmetafor och tro att man härlett den sanna politiken är väl en smula vågat? Överhettning är ju när man slår i kapacitetstaket, och nu är det snarare så att vår tillväxt är att vi fyller på det vi förlorade under krisen: BNP är inte högre nu än innan 2008 vad jag vet.

      Problemet skulle ligga snarare i bostadssektorn, men där handlar det just om brist på investeringsmöjligheter. Alla vill ha säkra investeringar, så kontanter ligger och skvalpar överallt. I brist på annat går det till mer och mer tveksamma bostadslån. Att sätta igång rejäla investeringsprojekt som stimulerar företagen att utveckla ny teknik skulle då kunna vara bra.

      Sedan tycker jag att det är orättvist att framställa att Lena hävdar att mostståndaren har fel och den egna sidan rätt: läs mer av bloggen och hennes kritik av socialdemokratin. Det överraskande med Borg är snarare att ingen har formulerat ordentligt skarp kritik mot honom förrän nu, trots att hans politik inte är den enda lösningen som han själv vill framställa den som, utan tvärtom är tämligen kontroversiell i många kloka observatörers ögon.

      • Mikael

        Vilka kontanter pratar du om? Svensken har inga pengar sparade i stort sett.. All tillgång ligger i bostadsbubblan och börsen och bostadsbubblan är ju byggd på lån inte fundamenta. Därtill vet vi ju hur stabil börsen är…

      • lenasommestad

        Ett lands viktigaste tillgång är inte det finansiella kapitalet utan det reala – i form av produktivt kapital, humankapital, naturkapital och socialt kapital. Se t.ex. följande rapport. Vikten av det reala kapitalet framgår om du ser vad som händer med i grunden fattiga länder som plötsligt får stora finansiella inkomster t.ex. pga råvarutillgångar. Utan utbildad, erfaren arbetskraft och fungerande infrastruktur ger de finansiella rikedomarna inget välstånd. Tillväxt går via människor och investeringar i den reala ekonomin. Sveriges största tillgång är en frisk och väl utbildad befolkning, fungerande infrastruktur, tillgång i form av fastigheter, industrilokaler etc, socialt kapital i form av social tillit och en fungerande stat, etc.

    • Chris B

      Jag vet inte om jag kan hålla med dig om att man sänkt farten i tid. Under 2008 när vi egentligen visste att en kris var på väg och den redan var ett faktum i t.ex. Usa, då sänkte Borg och Reinfeldt skatter för glatta livet. När sen krisen var här stod man passiv. Då verkade det inte finnas några pengar till stimulanser och framtidssatsningar i form av utbildning, infrastruktur etc som hade gjort oss bättre rustade efter krisen. Skall man likna Sveriges agerande vid något så är det en tvärnit. Bromsade i tid gjorde man inte. Man kan förstås även skylla på riksbanken som borde varit tuffare med räntan tidigare som ett svar på regeringens ansvarslöshet.

  2. Problemet är att den syn på ekonomin som Borg, Östros etc har omfattas av EU-eliten och inte minst Jean Claude ”Pangloss” Trichet. Även om den borgerliga pressen också är med på det tåget hade förstås skriverierna om ekonomin sett helt annorlunda om det varit en S-regim som styrt under den internationella krisen, då hade det säkert tapetserats med dystra rubriker om BNP-fall och arbetslöshetssiffror, konkurser etc. Något som ens avlägset liknar objektiv bevakning av ekonomiska frågor upphörde helt inför valet 2006 och har sen inte återkommit.

    På ledarplats i den malligaste av de malliga morgontidningarna skriver de utan att skämmas:

    … lögnaktiga greker som inte vill lägga om livsstil och av diverse andra europeiska latmaskar som ägnat sig åt att gå i förtidspension eller sorglöst bygga hus för pengar deras banker billigt lånat ut till dem.

    om man nu ska hålla med G Persson om något så är det nog att det är en verkligt ”otäck tidning”.

  3. Pingback: Lördagsläsning v 48 « Jöran Fagerlund

  4. Martin H

    Jag förstår inte alls det här inlägget, det är väl den förda politiken som ska se till att vi inte blir ett Irland. Det är väldigt lätt att se ett scenario där bostadsmarknaden brakar ihop totalt kombinerat med en kraftig nedgång av världsekonomin (jmf Irland), då kommer vi vara glada för att vi har ett bra budgetläge. Ni verkar mena att vi ska ha stora budgetunderskott för att vara solidariska med omvärlden. Det är i så fall ett feltänk, det bästa vi kan göra för omvärlden är att ha en sund ekonomi med en varaktig stabil tillväxt (jmf t ex med importen som nu ökar)

    För övrigt kan man av den här typen av inlägg få intrycket att vi inte alls satsar på utbildning och infrastruktur, så är det naturligtvis inte. Man bör dock vara försiktig med den typ av storsatsningar som här förordas, det leder ofta till felsatsningar, dålig kvalitet eller att någon typ av bubbla skapas.

    • Irland hade ett bra budgetläge innan krisen slog till. Har det hjälpt dem?

      • Martin H

        Irland är undantaget som bekräftar regeln, sådana enorma förluster som irländska bankerna gjort kombinerat med en huskrasch går i princip inte att gardera sig emot. Storbritannien, USA och de flesta av EU-länderna skulle haft det mycket lättare om de haft en starkare finansiell ställning innan krisen (för att inte tala om hur mycket bättre Euron legat till om man följt stabilitetspakten). Sedan är det självklart så att med de fantastiskt goda prognoser som nu finns vad gäller statsbudgeten finns det inga skäl att fortsätta hålla emot vad gäller rimliga ökningar av satsningar på infrastruktur och, framförallt, arbetsmarknadsutbildningar.

      • Martin H

        Bo – EU som helhet hade ett underskott mitt under brinnande högkonjunktur 2007, vilket väl är den empiri du hänvisar till. Känns fascinerande att behöva försvara något så självklart som att en god ekonomi är en bra sak. Om du läste lite mer noggrant kunde du också se att undantaget med Irland är de enorma underskotten, är väl runt 25 % av BNP i år, i ett sådant läge spelar det ingen roll hur bra ekonomin är.

        För övrigt helt onödigt att börja prata om ”nonsensfraser” och ”dåligt påläst”.

    • HM

      Vill bara trycka mer på Bos poäng: Irland hade en exceptionellt låg statsskuld och överskott innan krisen. Det hjälpte inte speciellt mycket. Det enda som mildrar krisen är en äkta ekonomisk potential att komma upp från krisen med. Det är mycket tragiskt att Sverige har en infrastruktursituation där lokförare skäms så mycket över situationen att de utan problem talar om ”inkompetensverket” i högtalarna. Att vi då har extremt låga räntor och överskott tyder helt klart på att Sverige som land är underinvesterat.

      • Sorry to say this but, Martin, du är dåligt påläst.
        Även Spanien hade överskott innan de gick in i krisen.
        Och att undantaget bekräftar regeln är en nonsenfras.
        Tvärtom. När man hittar empiri som motsäger teorin är det teorin som är i fara.

  5. Framtidens dom över de politiker som vräkte skattepengar – som skulle gått till fungerande infrastruktur, skola och utbildning, vård och omsorg – över kvartalskapitalismen kommer att bli mycket hård.
    Snart kommer regeringar att falla. Åtstramningarna sänker köpkraften – och det blir ännu snabbare nedåtgående rörelse i spiralen mot ekonomiskt dödläge. Protesterna kommer att intensifieras och bli folkrika, särskilt i Sverige, när fastighetsbubblan spricker. Den gangsterekonomiska högerregeringen är på fallrepet. Och det gäller för vänsterfalangen i S att ta makten, för det tal som (M)ona presterade som avslut, samt Urban Ahlins synnerligen odiplomatiska agerande visar, att det är arenahögern som dominerat och de är lika gangsterekonomiskt nyliberala som (M)arionettregeringen.

  6. Jan Hagberg

    Det kan tyckas att Per Lindvalls inlägg den 3 december på E24 borde vara standardgods i den svenska ekonomiska rapporteringen. Det innehåller ju idel självklarheter – och ändå är det ytterligt sällsynt att dess utgångspunkter finns att ta del av på några som helst svenska ekonomisidor, där – som ett exempel från någon standardtext – nedskärningar som en självklarhet konsekvent omtalas som besparingar.

    Logiken i Lindvalls inlägg har några mycket påtagliga följder, som behöver komma upp till ytan och diskuteras mer i detalj.

    Citatet från honom hos Sommestad ovan att ”sparmedel har svårt att leta sig till några riktigt produktiva investeringar” ska ställas mot att Sverige har ett bytesbalansöverskott av enorma proportioner. Det har under många år rört sig på nivån 7 % av BNP. Det är alltså fråga om en löpande gigantisk överföring av svenska besparingar till utlandet utan något som helst förnuftigt syfte – såsom de internationella finansiella marknaderna ser ut idag.

    Bytesbalansöverskottet har, som Lindvall konstaterar, blivit att ”priserna jagas upp på befintliga finansiella tillgångar”. Eller mer konkret: det har blivit del i ett internationellt pyramidspel. Och ett sådant är dömt till undergång; frågan är bara när? Det sannolika är därför, att procentaren Borg aldrig får se röken av insatsen på Irland.

    En skuldavskrivning nu på Irland hade i stället varit ett mer ansvarfullt steg för den långsiktiga utvecklingen av produktion och sysselsättning i Europa. Att hela operationen under alla omständigheter måste göra ont någonstans inses lätt. Frågan som borde vara överordnad men aldrig tycks komma upp på bordet är, hur skadorna för medborgarna som kollektiv ska minimeras?”

    Först ytterligare ett konstaterande. Ett konstant bytesbalansöverskott betyder att antingen ligger sparandet i Sverige konstant på en för hög nivå, eller också att de inhemska investeringarna möjligtvis för små.

    Men sedan klarlade också Lindvalls inlägg följande om de inhemska behoven: ”Sverige, liksom många andra länder, har nämligen exceptionellt goda förutsättningar för att göra stora offentliga investeringar. Det kan exempelvis vara infrastruktur, utbildning, forskning, rättsväsende eller varför inte integration av nysvenskar”. Ett sådant konstaterande kunde ha varit ett passande, framåtriktat inslag i Mona Sahlins tal på förtroenderådets möte i lördags, ett steg på vägen till en alternativ ekonomisk politik, med siktet inställt på att skapa nya arbeten, att höja sysselsättningen – alltså det enda som kan rädda framtiden för socialdemokratin. Det är oerhört svårt att förstå, att detta ska vara så svårt att förstå.

    Flera slutsatser kan dras ur ovanstående. Om sparandet inte nödvändigtvis är alltför stort, måste kapitalströmmarna styras om till rätt investeringar, eller för att vara mer precis, till infrastrukturinvesteringar i stor skala i vårt land. Det är den enda skäliga användningen av ett stort sparandeöverskott.

    Det gigantiska sparandeöverskottet i Sverige har åtminstone följande delförklaringar. Det är
    1. omläggningarna av de stora svenska pensionssystemen, alltså skrotandet av ATP-systemet och med det införandet av det fullständigt huvudlösa PPM-systemet, liksom omvandlingen av AP-fonderna till rent spekulativt kapital

    och som följd av denna omläggning men också som en konsekvens av den ekonomiska krisen 1991/92 och den efterföljande massarbetslösheten,

    2. nya i huvudsak premiebestämda avtalspensionssystem, där den offentliga sektorn, dvs. staten och kommunerna sedan 1998 står för ett helt nytt sparande – som medborgarna helt tappat kontrollen över.

    Här är inte plats att i detalj analysera det nya offentliga pensionssystemet, men för att se hur sparande och investeringar ska komma till en vettig användning måste en diskussion snarast börja om hur det svenska sparandet ska får mer rimliga proportioner, liksom att det måste ges en helt annan inriktning. Det är en omläggning som måste syfta till något annat än att förse finansbranschen med kapital ur vilken den för egen förtjänst skär tjocka skivor men näppeligen skapar trygghet.

    Visserligen sa Mona Sahlin i en TT-intervju fjorton dagar före höstens val att hon var stolt över det nya offentliga pensionssystemet, men det antyder väl endast bristande kunskaper om vad det hela handlar om. Mot hennes stolthet ska också ställas vad Göran Persson förutspådde, märkligt nog vid ett besök långt borta på Nya Zeeland år 2005, nämligen ett kraftigt missnöje hos medborgarna när de om 20 år ser vad som faktiskt hänt i det offentliga pensionssystemet.

    Finanskris och pensioner måste någon gång kopplas samman i den allmänna diskussionen!

  7. Det svenska folkhushållet är inte mer exportberoende är de flesta andra moderna industriländer i tempererade delar av världen för sin försörjning. Att exportsektorn fått närmast oproportionerligt stor plats i den svenska ekonomin beror på framgångsrikt lobbyarbete av denna. Ekonomiskt fungerar exportindustrin för folkhushållet som något som betalar importen. Man kan spekulera i vad som primärt bidragit till att exporten är mer än 50% relativt BNP, är det hemmaekonomin som utvecklats svagt eller exporten som haft onormalt hög tillväxt. Jämför man med andra OECD länder ser man tydligt hur svenskens konsumtion under lång tid utvecklats betydligt svagare än genomsnittet.

    Trots den internationella krisen som sänkte världens handel och även vår export så förblev exportöverskottet relativt BNP på en hög nivå. Nettot försämras initialt när man som Riksbanken depricerar kronan med som det såg ut paniksänkta räntor hösten 2008. Den sk J-kurve effekten, importen fördyras utan motsvarande prishöjningar på exporten och utan att några reala anpassningar av betydelse sker en tillfällig sänkning av kronan ECB sänkte sen även sina räntor och nu är kronan tillbaks på ”normalrelationen” mot euron.

    Exportindustrin är också den största importören så man kan fråga sig vad netto effekten av akutdepriceringen hade för folkhushållet. Räntesänkningen plus fastighetsskattesänkning drev förstås upp fastighetspriserna och dito lånekarusell. Man kan spekulera i vilken betydelse detta hade för alliansens om än knappa men dock valseger.

    Alltså vi som permanent har ett av Europas i särklass största exportöverskott och export per capita som är betydligt större än Tysklands och har nått dit med utpräglad ”beggar thy neighbour” politik intensifierade detta när krisen slog till med valuta depricering och fack som villigt ville gå med på interndevalvering.

    Man kan nog säga att spekulationsäventyren Baltikum är en manifestering av de stora exportöverskotten, vilken nytta folkhushållet haft av detta kan man fråga sig, svensken fick förstås glädjen av att ställa halva BNP som garanti för detta äventyr. Och som utvecklingen ser ut i eurolandet är nog inte sista kapitlet skrivet än.

    Martin Wolf i FT och Ambrose Evans-Pritchard i torygraphen har sedan länge skrivit skrivit i ungefär samma anda som Lindvall i E24, dessa båda kan knappast betecknas som vänster eller ens ”keynsianer”, konservativa högermän, Evans-Pritchard är snarast ”Austrian” i sin ekonomitro.

    Svensken verkar ha lite svårt att ta till sig att de exportöverskott vi har är till etthundraprocent beroende av att någon annan är villig att ha ett underskott. Ytterst är det förstås USAs stora underskott som möjliggör exporttigrarnas exportledda tillväxt. I ett EU perspektiv är det de stora underskottsländerna som primärt har varit Spanien och Storbritannien och de andra Piigs. Om nu dessa korrigerar sina underskott mot utlandet kommer våra överskott att försvinna. Balansräkningar och dubbelbokföring fungerar så, det går inte att undvika.

    Att samtidigt bedriva ”beggar thy neighbour” politik som man uppmanar underskottsländerna att göra något åt sina underskott är hyckleri och dubbelmoral av stora mått. Nu är det väl inte helt uteslutet att det förekommer ett stort mått av genuin okunnighet.

  8. Jag minns hur jag 1980 försökte pressa dåvarande handelsministern Staffan Lurenstam Bönder på varför det var så bra med export. Det vill säga, man måste ju exportera för att kunna importera – men om man nu inte behövde importera något särskilt? Varför skulle man då anstränga sig? Det vore ju som att arbeta gratis?

    Och det var tydligen en vinkel han aldrig hade tänkt på. För han hade inga argument alls. Han bara upprepade som ett mantra att det var bra med export.

    • Jo det är lite lustigt det där. Man frågar sig om de funderat på var de menar att gränsen för exportöverskott blir skadligt. Någon i Australien på ett möte drev det till sin spets med en exportivrande politiker, om 10% var bra menar du då att 25% skulle vara ännu bättre? Oh ja. Då är 50% ännu bättre? Oh ja. Då måste 100% var den bästa av världar. … dvs att precis allt som produceras skickas utomlands och inte så mycket som en brödkant kvar till dem själva.

  9. Pingback: Från bäst till sämst med alliansen « Ett hjärta RÖTT

  10. Mikael

    Vilken fullkomlig ekonomisk dårskap!! Det är sparande vi behöver vi behöver en depression för att kunna spara och bygga upp kapital. Har du missat de senaste 10 årens otroliga kreditexpansion. Hela vår ökade bnp de senaste 10 åren består i stort sett av lån! Förstår du inte att vi är på väg att gå samma väg som usa, england, irland, portugal, spanien, japan osv….

    • lenasommestad

      Nej Mikael, om vi alla sparar i en depression så drivs ekonomin djupare ner i en depression. Det handlar inte om att göda den kreditexpansion och de finansbubblor vi har sett under senare år. Det handlar om att göra det möjligt för människor att komma i arbete, att mobilisera de verkliga – reala – resurserna i ekonomin. D
      UDSA, England, Irland, Portugal, Spanien och Japan har olika typer av ekonomiska problem. Jag är liksom du säkert också är glad över att Sverige i dag har ett så pass bra läge som vi har. Det beror dels på att i just i den reala ekonomin har goda resurser just nu, genom en positiv befolkningssammansättning med många i arbetsför ålder och en monetär ekonomi som inte är fastlåst av EMU. Men framåt blir utmaningarna större. När vi är i ett gott läge ska vi se till att skapa verkliga värden, i form av utbildning, infrastruktur etc. Att inte använda vårt samhälles resurser är fel tänkt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s