Ge de unga chansen att lyfta S

Socialdemokraterna saknar ledarskap. Krisen värker ut i en stor tomhet, efter Mona Sahlins tal. Men i denna tomhet finns inga skäl att förtvivla. Grunden finns för en förnyelse – men en annan förnyelse än den defensiva anpassningsstrategi som under de sista åren har präglat svensk socialdemokrati. Och den processen har redan börjat, i det unga S. Här ser jag den kraft och det engagemang som behövs för att lyfta socialdemokratin. Här ser jag framtidens politiker, burna av ett starkt kunskapsintresse och starka värderingar.

De unga S är en rörelse fylld av intellektuell och politisk aktivitet. Här finns Arbetarrörelsens forskarnätverk och Wigforssakademin. Här finns inspirerande  tidningar och tidskrifter som Tvärdrag, Frihet och Libertas. Unga socialdemokrater syns och hörs också i debatten utanför partiet, till exempel i tidskriften Fronesis. År 2009 gav ett 20-tal unga ut boken Snart går vi utan er, där de påminde om ett viktigt faktum: När arbetarrörelsens pionjärer bildade det Socialdemokratiska partiet, i april 1889, var det knappt 30 år gamla. Arbetarrörelsen var, när den föddes, en ungdomens rörelse, en rörelse där de unga fick utrymme och möjlighet att forma sin framtid. Nog finns det skäl att lyssna på dem som idag är är lika unga, drivande och kloka som Branting, Danielsson och Sterky var när de bildade partiet?

Här finns många som kan bidra på olika positioner och med olika uppdrag – som Marika Lindgren-Åsbrink, Kajsa Borgnäs, Daniel Suhonen, Magnus Wennerhag (tidskriften Fronesis), Maja Nordström…. Ge de unga chansen att lyfta S!

Mer skrivet: Karine Kielos i Aftonbladet. Leif Pagotsky, GP.

Annonser

21 kommentarer

Filed under Demokrati

21 responses to “Ge de unga chansen att lyfta S

  1. Du har helt rätt. Men även om du antagligen är en gamling vill jag och många andra se dig som ny partiledare…..

  2. M. E.

    Hej,

    håller med, ville bara säga att årtalet verkar ha hamnat fel här:

    ”När arbetarrörelsens pionjärer bildade det Socialdemokratiska partiet, i april 2009, var det knappt 30 år gamla”

    Rätta på det, så blir det perfekt!

  3. Pingback: Vad som fattas är den politiska viljan « Ett hjärta RÖTT

  4. Pingback: Lucka 10: Fredagspepp! | Libertas

  5. Krister Strömberg

    …eller tillsammans med äldre S-medarbetare som har både bakgrund och är förändringsbenägna. Ålder är underordnat klokskap, mod och en vision för morgondagen, dock är det dags för yngre att ta plats vid årorna. Varför inte Lena Sommerstad vid rodret och låta de som ror ta ut färdriktning tillsammans med Östros, Österberg och Pagotsky

  6. sossemannen

    Tänk om någon med de här åsikterna kunde bli partiledare. När jag vill tala klarspråk blir jag tystad av folk som tycker att jag inte ska vara så hård i min kritik. Det har genom åren gått åt flera hektar åt att polera självkänslan hos äldre både dugliga och odugliga män på olika uppdrag.
    <b
    Det är dags att ta i med hårdhandskarna mot allt jävla betonghäckar. Det är dasg att rensa ut odugliga valberedare som inte är beredda att ta konflikter med äldre herrar som närmat sig eller passerat nordkoreanska dikatotorn Kim Il Sung i sammanhängande ämbetsperiod.

    Om vi inte gör det här kommer det att vara läkare och inte medlemmar som avsätter dessa gubbJÄVLAR. Och på så vis fasat Sveriges genom tiderna största arbetarparti ut. Men det behöver inte bli så-

    • lenasommestad

      Det finns mycket vrede. Jag tror att det är viktigt att vi nu försöker kanalisera ilskan konstruktivt – och att vi hittar sätt att mobilisera kraften hos alla, både de som har jobbat och haft positioner länge och de som kommer in som nya. Kraven på oss alla som företräder partiet måste vara höga, annars är det slut för partiet. Men vi måste också bli bättre på att hitta de uppdrag som passar var och en.

  7. Både håller med och gör det ej. Inte för att jag vet så mycket om dina lästips, men skall titta. Men givetvis måste ett parti arbeta generationsöverskridande. Speciellt ett parti som vårt, med så lång historia. Däremot så måste det vara de med lust, med visioner och som vill förändring snarare än makt som släpps fram. Men när vi alla ropar om förändring så definierar ingen det. Förändring måste givetvis vara till Omställning för att hålla oss inom vår planets begränsningar. Med global uppvärmning och slutet på den billiga oljan. Då krävs något annat än tillväxt och mer av rättvis fördelning och i solidaritet globalt. Till denna förändring behövs alla vår kunskap och inte minst din kunskap, Sommestad.

    Jag säger som en klok mitt livet man, som heter Rob Hopkins sa, när några unga ungdomar undrade om det verkligen var de som skulle rädda världen, att givetvis är det inte de ungas ansvar utan de vuxnas. Så inte skall vi lämna över till de unga, men lyssna och ge plats till alla klokheter – oberoende av ålder.

    • lenasommestad

      Jag tror som du att vi behöver både unga och äldre i partiet. När jag nu vill lyfta de unga är det heller inte i första hand därför att de är unga, utan därför att de har så mycket att säga. Parallellen till de unga socialdemokrater som en gång startade partiet är intressant, därför att den pekar på något som utmärker vår tid: att det tar allt längre tid att bli vuxen och få en plats i arbetsliv och demokrati, även om unga människor står i centrum på vissa samhällsområden – som i populärkulturen.
      En annan fråga, som är aktuell i politiken, är på vilket sätt unga ska ges utrymme och möjligheter. Personligen tror jag att det är bra att få utvecklas stegvis i olika uppgifter. Höga positioner kräver också stor erfarenhet.
      Utbyte över generationerna är viktigt!

    • Men när vi alla ropar om förändring så definierar ingen det.

      Precis så är det! Jag är inte sosse, men följer ändå nyfiket debatten i (S) efter valet. ”Förändring” är nog det mest använda ordet av alla, men de allra flesta verkar bara resonera i termer av att ”vi lockade inte tillräckligt med väljare, så nu måste vi ändra oss för att få fler”. Var är samhällsdebatten? Var är önskan att faktiskt åstadkomma något med sin politik? Var är lösningarna på Sveriges och världens problem? Här på Lena Sommestads blogg förs debatten, och kanske på några få ställen till, men den drunkar i myllret av röstjägare.

      En början till riktig förändring kunde kanske vara insikten att jobbfrågan och miljöfrågan hänger ihop, med ”rovglobaliseringen” som gemensam nämnare. Alliansen kommer aldrig att börja resonera i de termerna, det går emot allt de tror på, så det måste vara (S) som lyfter frågan. Jag har utvecklat tankegångarna i min blogg.

      • lenasommestad

        Tack för kommentar. Jag har just läst ditt långa och intressanta blogginlägg. Jag håller med om mycket, inte minst när det gäller den nära kopplingen mellan samhällsproblem som arbetslöshet och miljö. Dock har jag en del reflektioner kring analys och förslag; jag återkommer vid tillfälle!

      • Tack för det, Lena! Att du har tagit dig tid att läsa inlägget, och dessutom kallar det intressant, gör att det var väl värt besväret att skriva det. Dina reflektioner ser jag mycket fram emot att få ta del av.

      • Hej igen, Lena!

        Jag förstår ju självklart att det är bråda dagar nu för en socialdemokratisk partiledarkandidat, och att tid för att blogga är en bristvara. Men bara utifall att det är glömska och inte tidsbrist som ligger bakom de än så länge uteblivna reflektionerna kring mitt blogginlägg som diskuterades ovan (du tänkte ju återkomma vid tillfälle) så är jag fräck nog att komma med denna påminnelse! 🙂

        Hinner du inte så är det naturligtvis helt OK. Men har du tid och lust så är jag väldigt nyfiken på vad du har att säga.

      • lenasommestad

        Hej!
        Jag får be om ursäkt för uteblivna reflektioner. Ditt inlägg skulle egentligen kräva ett långt samtal, för det är både mycket som jag håller med om och en del om jag sätter frågetecken inför. Jag ser också att vissa frågor har diskuterats i ditt kommentarsfält.
        När det gäller tillhörighet politiskt är det intressant att läsa början på ditt inlägg. Jag är själv född i en borgerlig familj – dock utan stark politisk profil – och jag tror att medlemskap i socialdemokratin har varit mycket starkt kulturellt betingat. Detta är viktigt att tänka på eftersom många av de värderingar som bär partiet borde kunna omfattas av fler. Men samtidigt som den kulturella aspekten har stött bort vissa, har den förstås gjort att andra har haft starkare band till socialdemokratin. I takt med att tiden går tror jag dock att det blir allt viktigare att skapa en ny nyp av tillhörighet som inte är kopplas till arbetarklassen i klassisk mening.
        Jag instämmer helt i synen på att vår produktion långsiktigt måste vara miljömässigt hållbar men jag har problem med det konfliktperspektiv som du målar upp mellan oss i de gamla industriländerna och de som bor i de nya. De låga lönenivåerna och den dåliga miljösäkerheten i nya industriländer är inte i första hand ett uttryck för ett osunt sätt att konkurrera utan ett uttryck för en lägre nivå av ekonomisk utveckling. Risken med en ensidig Fair Trade politik i statlig regi i syfte att både värna miljön och stärka vår egen konkurrenskraft är att det innebär en krigsförklaring mot de länder som under 100 år har varit koloniserade och exploaterade av väst. Ett stort problem när det gäller att komma framåt i globalt miljöarbete är just att många u-länder uppfattar miljöpolitiken som en dold handelsagenda i syfte att pressa dem tillbaka och stoppa deras ekonomiska utveckling.

        Min uppfattning är att den lösning som du skisserar måste vara ett gemensamt globalt projekt. Detta är också utgångspunkten för det omfattande arbete med att säkerställa globala miljöregler som pågår inom ramen för ett stort antal konventioner som berör t.ex. tungmetaller, kemikaliesäkerhet, utsläpp etc. Ett problem som miljöföreträdare har haft i dessa förhandlingar är dock att frihandeln ges företräde framför miljökonventionerna. På världstoppmötet i Johannesburg 2002 utspelades en stor strid kring detta som slutade med att handelssidan fick backa och åtminstone erkänna att handelsregler och miljöregler ska vara ”ömsesidigt stöttande”. För att nå framåt måste vi se till att miljöreglerna går först, men detta krav ska drivas tillsammans med miljöministrar och miljörörelsen i fattiga länder och de nya tillväxtländerna.

        Den utveckling som vi kommer att se är att de nya industriländerna undan för undan ser sina löner och kostnader öka. Av allt att döma kommer det att dröja in på 2050-talet innan även södra Afrikas befolkning har uppnått en levnadsstandard i närheten av vår, men det vi redan nu måste jobba med, som jag ser det, är att hitta våra KOMPARATIVA FÖRDELAR. Intresset för högteknologisk produktion har varit ett sätt att försöka utnyttja komparativa fördelar, men precis som du skriver kan ju Kina och Indien snart tillverka allt.

        Jag tror vidare att det är viktigt att inte fixera sig alltför mycket vid den globala konkurrensen. Om vi ser Europa och EU som en helhet så har vi i Europa liksom USA den största marknaden internt. För att nå välstånd i framtiden handlar det därför om att utveckla våra egna samhällen så att de är väl fungerande och produktiva. För att detta ska uppnås är det inte bara export som är viktigt. Lika väsentligt är det att utveckla hälsovård, skola etc. dvs jobb i offentlig sektor. Du skriver om välfärden som en kostnad eller fördelningsfråga, men detta är enligt min uppfattning ett alltför snävt sätt att se på saken. Skola, sjukvård etc är i första hand att se som investeringar i humankapitalet. Om vi utvecklar ett väl fungerande samhälle kommer vi alltid att kunna skapa ett ekonomiskt välstånd.

        Till sist: jag uppskattar verkligen ditt engagemang för miljön, som jag delar. Ett viktigt sätt att stärka miljöskyddet världen över, som jag ser det, är att vi själva går före i miljölagstiftning och miljöpolitik, dels att vi stöttar fattigare länder i deras strävanden att utveckla egen miljölagstiftning, miljömyndigheter, etc. Jag tror inte att det finns något område inom utrikespolitiken där Sverige har haft större inflytande än inom miljöfrågorna. Tack vare att vi ligger långt framme i den egna lagstiftningen har vi kunnat ta täten i kraven på bindande krav även för andra, inom EU och internationellt. Det gäller inte minst kemikaliefrågorna. Jag var t.ex. själv med när Sverige tillsammans med världens alla länder tog beslut om den första globala kemikaliestrategin, Strategic Approach to International Chemicals Management, 2006. Sveriges miljöambassadör Viveca Bohn ledde förhandlingarna. Inom EU har Sverige på samma sätt gått i täten för skapare förslag för den europeiska kemikalielagstiftningen Reach.

        Fairtrade-initiativ är mycket bra och kan stöttas upp på många sätt men de bör ske i konstruktiv samarbetsanda, som jag bedömer det.

        Till sist: arbetslösheten är också ett globalt problem. De länder som idag producerar mycket och billigt på världsmarknaderna har i regel stora unga befolkningar, som trots att industrin lokaliseras till nya tillväxtländer alltför ofta saknar jobb. Jag skulle vilja se en global Marshall-plan för miljön, där människor i hela världen mobiliserades för de insatser som krävs för att värna ekosystemen, förhindra nedsmutsning och minska utsläppen av växthusgaser. Det som saknas i många delar av världen för att genomföra detta är inte arbetskraft, utan kapital, kunskap och organisationsförmåga. Detta är något som världens idag rika länder kan bistå med.

        Ja – det finns mycket annat att kommentera och reflektera över i ditt inlägg, men jag tror att jag stannar här!

        Mvh Lena

      • Stort tack för ditt utförliga svar, Lena! Fantastiskt att du orkar ta inspel från löst folk i bloggkommentarer på så stort allvar.

        Instämmer om det kulturellt betingade i socialdemokratin. Mina föräldrar är inte alls politiskt engagerade, även om det pratas lite politik i förbifarten kring middagsbordet ibland, men de har ändå i sig, och har inympat i mig också, en direkt antipati mot S. Sosseväljarna, det är det där träningsoverallsfolket som handlar på Konsum, åker på lillsemester till Fredrikshavn och röstar som de alltid gjort, utan minsta eftertanke. Och sossepolitiker, det är maktfullkomliga karriärister som aldrig haft ett hederligt jobb, som anser att de vet bättre och att staten skall styra allt, och som ser på den enskilda människan med nedlåtenhet och förakt. Inget av detta har sagts explicit, men det är ändå den inställning som förmedlats, och som gått i arv till oss barn. Jag känner också igen den från andra borgerligt röstande svenssons. Undrar om det inte är en polarisering som lever kvar sedan långt tillbaka, sedan den tid då det fanns verkligt starka motsättningar i politiken, i socialdemokratins barndom. Och den sitter djupt. Det är först nu, efter att ha tydligt sett bristerna hos ”mitt” block också, som jag börjar hitta saker att uppskatta hos S. Men då är det framför allt grundtankarna och värderingarna. Jag har däremot fortfarande noll förtroende för att den sittande S-eliten (Östros, brr!) skall kunna leverera något av värde. Det krävs en upprensning i ledningen, och en rejäl ideologisk uppryckning i stil med vad du skissat på i din blogg, för att kunna locka in en sån som mig.

        Visst blir det väl oundvikligen en viss konflikt mellan gamla och nya industriländer med sådana rättvisetullar som jag skissar på. Men konfliktlinjen ligger egentligen inte där, utan mellan politiken och den ohämmade globaliseringen. Så länge vi i väst som har de utvecklade marknaderna glatt köper våra prylar där det är billigast, utan att ställa några etiska krav, så kommer problemen att kvarstå. Skulle t ex Kina på fläcken införa demokrati och miljöskydd så skulle storföretagen bara flytta sin tillverkning någon annanstans och fortsätta förstöra jorden. Producenterna tar inget ansvar, och eftersom de flyttar fritt över gränserna går det inte att påtvinga dem något heller. Konsumtionsmönstren måste ändras så att det inte längre lönar sig att producera oetiskt, det är bara så vi kan komma åt problemets kärna. Och självklart måste kraven vi ställer vara generella och inte bero på vilket land varan kommer ifrån. Rättvisetullar får inte vara orättvisa, då faller ju idén! Enda anledningen att inte applicera samma koncept gentemot våra EU-kollegor är för att jag betraktar det som politiskt omöjligt att införa handelshinder inom EU. Däremot skulle säkert USA få en släng av sleven, vilket kanske skulle kunna trösta Kina lite. 🙂 Och vi kan ju naturligtvis uppmana andra handelszoner att ställa samma krav gentemot oss, så att vår produktion också straffas om vi inte sköter oss.

        Instämmer till hundra procent om värdet av att göra Sverige till ett miljömässigt föregångsland och ett gott exempel för andra att följa!

  8. Pingback: Lördagsläsning v 49 « Jöran Fagerlund

  9. Inte att förglömma att partiet startades för att bekämpa precis den ekonomiska politik som bedrivs idag, av alla partier och i hela världen – nu som då.

  10. Anders Romelsjö

    Bra inlägg. Har en fråga och ber Lena Sommestad kontakta mig på e-mail andersromelsjo@hotmail.com
    Vänliga hälsningar

    Anders Romelsjö

  11. Pingback: Fågel Fenix | AdLiberta

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s