Efter bomben: det viktigaste – och svåraste

”Den viktigaste – och svåraste – frågan för Europa de närmaste decennierna är hur man löser de ekonomiska och sociala problem som gör att al-Qaida och salafisterna förblir attraktiva för unga muslimer.”

Det säger Jonathan Stevenson, terroristforskare från London i en intervju med Erik Ohlsson (DN pappersupplaga 15 december).

Erik Ohlsson skriver om hur den fundamentalistiska rörelsen salafismen har fått fäste i europeiska och amerikanska storstäder, ”bland muslimska grupper som saknar politiskt inflytande, som är marginaliserade i samhället och överrepresenterade i arbetslöshetsstatistiken”. Han noterar att bara någon procent av världens 1,6 miljarder muslimer delar en fundamentalistisk tolkning av islam, och bland salafister är det långt ifrån alla som förespråkar våld. Terrorism är i grunden och botten inte en fråga om religion. Den växer ur fattigdom, ojämlikhet och maktlöshet; och den sprids därifrån, i vidare cirklar.

Vad gör då Europa och Sverige för att åtgärda de ekonomiska och sociala problem, som gör fundamentalismen attraktiv och våldet till dess språk? Svaret är: alltför lite. Storbritannien, där den svenske självmordsbombaren Taimour Abdulwahabs bodde och mötte den fundamentalistiska rörelsen Hizb-ut-Tahrir, är ett land präglat av ojämlikhet och fattigdom. Skolan är starkt segregerad och den sociala rörligheten är låg, dvs. möjligheterna är små för dem som föds in i fattigdom att utbilda sig och förbättra sin ställning. I denna miljö har muslimsk fundamentalism vuxit till ett samhällsproblem.

Sverige har tidigare varit ett radikalt annorlunda samhälle; med små inkomstskillnader, begränsad fattigdom, hög social rörlighet och en likvärdig skola för alla barn. Men Sverige är på väg att förändras. Trenden är tydlig, menar Daniel Lind, författare till rapporten Hur långt från trädet faller äpplet? Faktorer som tidigare har bidragit till en gynnsam social rörlighet i Sverige är på väg att försvagas. Inkomstskillnaderna ökar och omfördelningen mellan hushåll minskar. Kraven skärps i socialförsäkringarna. Möjligheterna till en andra utbildningschans har blivit mindre.

I dagarna kom också en ny rapport som bör oroa alla som värnar om ett sammanhållet, solidariskt samhälle: PISA-rapporten 2009 (se Skolverket). Rapporten visar att skolresultaten i Sverige försämras och att elevers bakgrund blir allt viktigare för deras skolresultat. Skolverket konstaterar att de försämrade skolresultaten kan förklaras med ökad segregation och individualisering. Skolgrupperna blir alltmer homogena och inslaget av egenarbete ökar.

Särskilt illavarslande är det att resultaten är sämre för pojkar och sämre för barn med utländsk bakgrund (även för barn med utländsk bakgrund som fötts i Sverige).  Pojkar med utländsk bakgrund har i dagen svenska skolsystem alltså en dubbel uppförsbacke. Valfrihetens nya skola har blivit en nitlott för pojkar med utländsk bakgrund och små ekonomiska resurser. Vad betyder det för ett Sverige, som vill främja integration och motverka fundamentalism och våld?

Terrorism och våld har många rötter. Olika omständigheter kan driva en enskild människa över gränsen till ett våldsdåd. Mötet med en fundamentalistisk ideologi kan locka och radikalisera. Vad vi dock vet är att social och ekonomisk miljö kan spela roll som grogrund för fundamentalism. Vad vi också vet är att detta är något som vi själva har makt att påverka. Är det inte nog? Gnistor kan kvävas innan elden sprids och tar fart.

Mer om bombdådet: DN, SvD. Birgitta Ohlsson skriver på Brännpunkt om vikten av att bekämpa extremismen lokalt.

DN Ledare 16 december skriver klokt om att ”Bästa sättet att motverka radikalisering bland muslimer är sannolikt att bemöta dem värdigt, respektera deras religion, ge dem arbete och bekämpa boende- och skolsegregering.” Om hur radikalisering drivs fram, SvD.

Läs gärna också en ögonblicksbild från klassklyftornas England: revolten mot höjda avgifter på universiteten (Dagens konflikt).

Annonser

22 kommentarer

Filed under Demokrati, Välfärd

22 responses to “Efter bomben: det viktigaste – och svåraste

  1. Anders Romelsjö

    Utmärkt inlägg som vanligt. Vill nedan fästa uppmärksamheten på det negativa inflytandet av USA:s politik. Övedriver jag?

    ”Terrorism här och där
    I måndags publicerade DN en utmärkt artikel ”Säkerhetspolitiken bäddar för terrordåd” av den pensionerade militärpsykologen Karl-Ynge Åkerström. Denne ger goda argument för att USA:s krigspolitik i bl.a Afghanistan, med deltagande av Sverige, i strid mot folkrätt kan främja rekryteringen till terrorism. Jag menar att man faktiskt kan hävda att USA:s regering i sin utrikespolitik och militärt använder terror-metoder. Supermakten USA, nu lett av presidenten och Nobelpristagaren Obama som överbefälhavare, har i strid med Geneve-konventioner givit tortyren ett ansikte. I kriget används bl.a. små obeväpnade flygplan ”drones”, drönare, som drabbar civilbefolkningen, även i Pakistan. Därtill kommer USA:s stora militära stöd till och acceptans av Israels övervåld mot palestinier (t.ex. anfallet mot Gaza). En kraftig ökning av cancer, barnadödlighet och snedvriden könsfördelning bland nyfödda i delar av Irak enligt vetenskapliga publikationer av forskare från USA, Storbritannien och Irak indikerar att USA och Storbritannien åter använt utarmat uran i konventionella vapen (Romelsjö & Brahme Läkartidningen nr 3 och 43). Rekryteringen till terrorism underlättas troligen också av korrupta marionettregimer i bl.a Irak och Afghanistan, där alltför kritiska organisationer och personer hindras eller dödas. Wikileaks har kunnat dokumentera över 100 000 dödade i kriget i Irak, Den korrekta siffran är sannolikt betydligt högre. Redan 2006 rapporterade forskare i den ansedda tidskriften Lancet om 600 000 dödsfall till följd av kriget i Irak. Statsapparaten och infrastrukturen har slagits i spillror (Baker, Ismael & Ismael. Cultural cleansing in Iraq; Davies. Blood on our hands).
    I kampen mot terrorismen är det tid att sätta fokus på USA:s regering och dess politik, som initierat flera krig och statskupper än andra länder med dödandet av miljontals oskyldiga i stundtals terrorlika handlingar. Är det inte dags att kritiskt granska vår bild av USA som demokratins förkämpe och terorrismens goda bekämpare? När vågar utrikesminister Bildt, statsminister Reinfeldt och socialdemokraterns utrikespolitiske talesman Urban Ahlin rikta någon kritik också mot vissa delar av USA:regeringens sannolikt terrorismbefrämjande handlingar? Då kan man i bästa fall bidra till att motverka terrorism både här och där. Nu kan dessa politiker tyvärr uppfattas som okritiska medlöpare i en terrorismbefrämjande stormakts handlande”

    Anders Romelsjö, Stockholm

    • lenasommestad

      Tack Anders för ditt inlägg. Jag är inte insatt i alla de exempel som du tar upp, men jag gör som du bedömningen att USA:s krigföring inte bidrar till avspänning utan tvärtom bidrar till att underblåsa extrema rörelser. De konflikthärdar som driver fram extremism – som Palestina, Tjetjenien och Pakistan – präglas av fattigdom och en stor ung befolkning utan jobb och framtidsutsikter. De är krutdurkar för utbrott av konflikt och våld, på grund av fattigdom och instabilitet. Jag anser att det borde vara de rika, mogna ländernas ansvar att med alla medel bidra till att dämpa konfliktnivån på platser som dessa, och för detta krävs framförallt jobb och framtidsutsikter för befolkningen – inte medverkan i krigsinsatser som riskerar att driva fram än mer förtvivlan och våld.

  2. ”Extremister” och ”fundamentalister” är ord som demoniserar. Självmordsbombare handlar i någon mening om människor som lever på gränsen mellan liv och död, men i övrigt vet jag inte om jag tycker det är så ”extemistiskt” eller ”fundamentalistiskt” att känna stor avsky för Israels mord på t ex 1400 palestiner i början av året, eller för en afghan att vilja använda vapen och döda dom som skickar sina soldater för att delta i dödandet i Afghanistan.

    • lenasommestad

      Jag tycker att du påminner om något viktigt när det gäller språkbruket. I beskrivningar av t.ex. europeiska motståndsrörelser beskrivs våldsaktioner ofta i helt andra termer. Samtidigt är det för mig tveklöst extremt och framförallt tragiskt och helt felriktat att försöka nå politiska mål med våldsaktioner. Jag anser att vårt ansvar är att driva fram ett annat språk än våldets språk. Då är ett första steg insikt om vårt eget ansvar, både i vad vi gör här hemma för att skapa ett samhälle där alla människor bemöts med värdighet, och vad vi gör internationellt för att skapa avspänning och fred istället för att underblåsa våld.

  3. Pingback: Imorgon blir Sverige en diktatur « Nemokrati

  4. Vad vi dock vet är att social och ekonomisk miljö kan spela roll som grogrund för fundamentalism.

    Vet vi verkligen det? Har Erik Ohlsson rätt när han pekar ut ”muslimska grupper som saknar politiskt inflytande, som är marginaliserade i samhället och överrepresenterade i arbetslöshetsstatistiken”? Finns det några siffror som stöder att muslimska (eller för den delen andra) terrorister i väst kommer huvudsakligen från fattiga och lågutbildade bakgrunder?

    Nedanstående är ett citat från Julia Caesar, som i sin tur som synes citerar någon annan. Men detta är ju uppenbarligen helt på tvärs med var Erik Ohlsson säger, så någon av dessa förståsigpåare måste helt enkelt ha fel.

    I boken ”From Fatwa to Jihad. The Rushdie Affair and its Legacy” gör den indisk-brittiske statsvetaren och författaren Kenan Malik upp med vrångbilden av de islamistiska terroristerna. Föreställningen att terrorism kommer ur fattigdom, psykisk omognad, isolering och utanförskap eller jagsvaghet som skapar mottaglighet för politisk-religiös hjärntvätt – kort sagt terroristen som ideologiskt vilseledd fanatiker och sociopat – den stämmer inte. Islamistiska terrorister kommer för det mesta från vanliga medelklassfamiljer. De är välutbildade, uppvuxna i Väst eller har kommit hit för att studera och talar ofta fem, sex språk. 75 procent är yrkesverksamma. De är ingenjörer, arkitekter, civilingenjörer, läkare. Eller som Taimour Abdulwahab: fysioterapeut.

    • Jag har nu läst på en liten aning om Kenan Malik. Han verkar vara seriös och respekterad. Dessutom är han intressant, i det att han står till vänster politiskt och är en människorättskämpe, men ändå kritiserar det multikulturella samhället. (Sådan kritik brukar ju annars oftast komma från höger.)

      Därmed måste man väl ta Maliks siffror som jag citerade ovan på allvar. Men om en försvarlig del av de islamistiska terroristerna i Väst är välutbildade, ekonomiskt välmående och till synes integrerade, då faller ju hela förklaringsmodellen. Det ligger kanske nära till hands att hävda att det är fattigdom, marginalisering och segregation som föder terrorismen, för det är det man på något sätt vill tro. Då finns det ju ett enkelt (i teorin åtminstone) sätt att göra något åt saken. Men om det helt enkelt inte stämmer, då måste en helt ny förklaringsmodell tas fram. Vad är det som driver välanpassade män ur medelklassen att vilja spränga sig själva och andra i luften i islams namn? Och hur kan det motverkas?

      • M. E.

        Hm, den typ av medeklassterrorister du och andra skissar på hyser väl gärna en ganska stor avsky till sig själv på något sätt för att kunna spränga sig i luften. En avsky som rimligen har att göra med ojämlikheten i världen och hur vi lever i en värld med imperialism och förtryckande hierarki. Deras sätt att spränga sig i luften på kan ses som ett sätt att ta avstånd från det borgerliga liv de hatar och som om de inte ser något bättre sätt att visa sin solidaritet gentemot de som fötts in i fattigdom osv.

        Sedan är det klart att religionen blir ett sätt att nära denna agression mot något (västvärldens dominans) som inte förknippas med denna religion. Eftersom den form av terrorist du skissar på verkar kunna vara rätt medveten, är frågan i hur hög grad de är enbart religiösa och i hur hög grad de helt enkelt vill strida mot den värld Västvärlden skapat.

        Sedan kan man tänka sig att de allra flesta av dem verkligen är religiösa fundamentalister, men att det kopplas till en avsky mot den klass de tillhör och dess leverne. För icke-västlänningar kan ju västerländska medelklasstillvaromodellen framstå som ytterligt grym, eftersom vi lever gott på kolonialism och imperialism samtidigt som vi kan verka låtsas som om vi skulle vara sådana världens frälsare.

        Jag tror att till exempel mainstreamamerikanen (som förövrigt i högre och högre grad uppfattas av vissa som det samma som mainstreamvästerlänningen efter kalla kriget och USA:s expanderande roll, ja, till och med Ryssland associeras mer och mer med det där) är något ytterst provocerande i stora delar av dagens värld. Förut hade nog vi européer en viss medvetenhet om vilka hemskheter vi är ansvariga för, men även vi associeras mer och mer med en sorts amerikansk omedvetenhet, som väl har en del att göra med idén om USA som ”den nya världen”, ”Garden of Innocence”, med Gud på sin sida osv.

        Summa summarum, jag tror Sommestad har helt rätt i det hon säger och att en värld som baseras på ojämlikhet såsom våran inte alldeles oväntat – om man tänker efter – kan leda till ”medelklassförrädare” till denna världsordning.

      • Med all respekt, M.E., så verkar du ha fastnat i ett klassperspektiv och tycks inte kunna tänka dig någon annan förklaringsmodell än den. Är de inte själva underklass så hatar de sig själva för att de inte är det. Nog finns det annat än klasskamp som väcker konflikter här i världen! Men det är kanske ett klassiskt socialdemokratiskt sätt att se på världen? Det vore ju ganska naturligt på en sosseblogg som denna.

      • M. E.

        Jag låser inte fast mig, jag ger bara min åsikt. Vi lever i en värld som skapar konflikter. För mig är det logiskt att säga att något annat än enbart religiösa texter när ”religiös extremism”, medan det för andra är logiskt att säga att religiös extremism har att göra med en viss eller vissa religioner.

        Intressant att du verkar betrakta Västvärldens agerande genom tiderna i världen som ligger bakom Västvärldens i dagsläget dominerande roll som något som inte skulle ha att göra med saker som det som hände i Stockholm. Du är alltså alldeles säker på att vad som hände i Stockholm hade hänt oavsett om USA till exempel hade dragit tillbaka sina trupper från bland annat Saudi-Arabien efter kalla kriget och fört en mindre imperialistisk politik?

        En gång i tiden var persiska imperiet före oss. Nu har Västvärlden varit före ett tag. Problemet är just detta, en världsordning som bygger på att vissa är före och vissa efter. Religion har inget med saken att göra.

        Hade USA valt en mindre imperialistisk politik efter kalla kriget, hade vi inte haft denna utveckling. Begrunda dessa citat från boken ”Blowback: the Costs and Consequences of American Empire” av Chalmers Johnson (2000, London: Little, Brown and Company):

        ”[A] former State Department official […] wrote that ‘Madeleine Albright is the first secretaty of state in American history whose diplomatic speciality, if one can call it that, is lecturing other governments, using threatening language and tastelessly bragging of the power and virtue of her country.’ […] In February 1998, […] Madeleine Albright […] declared, ‘If we have to use force, it is because we are America. We are the indispensable nation. We stand tall. We see farther into the future.'” (Johnson 216, 217).

        ”Once the Cold War had ended […], it [the United States] set out to compel every significant economy on earth to remodel itself along American lines” (Johnson 224-25).

        Osama bin Laden has ”long denounced his country’s rulers and their American allies” (Johnson 10).

        Johnson skriver att det att reducera eller ta bort USA:s militära närvaro i Saudi Arabien kunde ha varit bättre för att undvika framtida terroristattacker från Bin Laden och hans följeslagare, efter bombningarna av amerikanska ambassadbyggnader i Nairobi och Dar es Salaam den sjunde augusti 1998, mycket bättre än USA:s bombningar av ställen i Sudan och Afghanistan (10-11).

        Intressant nog skriver Johnson denna bok innan 9/11. Synd att ingen vid makten vill lyssna på honom.

      • M. E.

        För övrigt är det ju det samma med många radikala människor i Västvärlden på 60-talet: De var från medeklassfamiljer, ja, till och med överklassfamilier, men det förhindrar inte att man kan koppla ojämlikheterna i världen till deras ”förräderi”.

  5. Pingback: Terror i Skandinavia « johanrsjoberg

  6. Pingback: Videocracy – Regeringen har infört tv-censur – media tiger « Nemokrati

  7. Joakim

    Skönt med en socialdemokrat som inte agerar i affekt och ändrar uppfattning om FRA, eller något annat oöverlagd. Jag håller tummarna för att du får en framskjuten position inom partiet till våren.

    Det finns en del annat klokt skrivet om bombattentatet som jag kan rekommendera:

    http://www.boston.com/bostonglobe/ideas/articles/2010/12/05/the_truth_about_suicide_bombers/?page=full

    http://arbetarbladet.se/ledare/1.2576736-vad-vet-vi-

    http://alazerius.wordpress.com/2009/01/26/om-de-muslimska-vikingarnas-underbara-oden/

    http://www.expressen.se/kultur/1.2252394/sverige-ingen-skyddad-vik

  8. Självklart är det mycket viktigt att ta tag i de sociala problemen förorten, men om man tror att man med det får bort terrorismen är man fel ute tror jag. Att skapa större förståelse och acceptans för islam i majoritetssamhället är viktigt för att skapa ömsesidig respekt och en förståelse för att religionen inte hör ihop med terrorismen. Dessutom har religösa ledare inom islam ett stort ansvar för skapa en mer modern och tolerant islam. I väst borde det satsas hårt på att stöda moderata islamska samfund och att ge stöd till utbildning av imamer i Europa. Allt detta är viktigt för att minska de sociala spänningarna i Europa. Terrorismen får vi nog leva med ändå, men vi vill inte att den ska leda till att alla muslimer pekas ut som ett hot. Då är vi tillbaka i mellankrigstidens hatiska tankemodeller.

    • Visst är det viktigt att stödja framväxten av en moderat islam i väst, men det är minst lika viktigt att aktivt bekämpa de mer radikala islamska samfunden, de som inte tror på demokrati, jämlikhet och yttrandefrihet. I dagens Sverige verkar ingen våga ta den striden. Alla muslimer dras över en kam, och ses som en homogen grupp som det skall tyckas synd om.

      Om en muslimsk gruppering oavsett inriktning bara ser till att säga några väl valda floskler om fred och integration så räcker det för att de skall få inte bara tillstånd utan även aktivt stöd till sin verksamhet. Vad som faktiskt sker innanför moskéns eller den religiösa friskolans väggar är det ingen som bryr sig om att ta reda på. Den här beröringsskräcken måste upphöra och skillnaden mellan islam och islamism tas på allvar. Det är första steget.

      • M. E.

        Intressant det du säger om beröringsskräck, immigrationspolitiken efter andra världskriget har ju handlat mycket om beröringsskräck. Ett extremt exempel är ju Frankrike där man byggde egna bostäder för algerier som kom när man saknade arbetskraft så att de skulle leva för sig själva, sedan när behovet av arbetskraft var mindre har det ju utvecklats till arbetslöshetskoncentration osv. med allt vad det medför. Detta sätt att efter andra världskriget vara räddhågsna för tanken på integration samtidigt som man gärna har velat ha immigration förklarar hur denna tedens att låta immigrerade leva separerade från resten av samhället kan finnas lite överallt.

      • M. E.

        Man har för övrigt gärna använt till exempel algerierna i krig, men någon integration har man liksom inte eftersträvat, vilket ju är synd på alla möjliga sätt och vis.

  9. lenasommestad

    Tack för en lång rad intressanta kommentarer.
    Min utgångspunkt i detta blogginlägg var inte att hävda att ojämlikhet och fattigdom är DET ENDA som spelar roll för våldsdåd med koppling till islam eller att personer som begår våldsdåd själva måste komma från miljöer präglade av marginalisering. Taimour Abdulwahab hade ju själv en annan bakgrund och historia.
    Våldsdåd av detta slag kan framförallt inte förstås frikopplade från det större sammanhanget av kolonialism och global ekonomisk ojämlikhet. Långt mer kunskap än vad jag själv besitter krävs också om individuella motiv och religiösa bevekelsegrunder.
    Min poäng är att vi bör agera på de områden där vi har en möjlighet att göra skillnad. Hur vi bygger våra egna samhällen kan vi påverka. Vi kan bidra till att skapa respekt och jämlikhet där så är möjligt.

  10. Pingback: Lördagsläsning v 50 « Jöran Fagerlund

  11. Carolin

    ” DET ENDA”
    Nej ”ojämlikhet och fattigdom” spelar en ytterst marginell roll i den giftiga cocktail som kallas terrorism. Men det är tyvärr en populär förklarings modell som passar väl i den svenska debatten.

  12. Pingback: Kampen om vad som föder vad | Akoll.net

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s