Medborgarnas rättigheter i skuggan av företagarnas

Hyresgästerna måste acceptera affärsmässigt satta hyror i de kommunala bolagen, skriver idag Fastighetsägarnas VD Reinhold Lennebo på DN Debatt. Lennebo hänvisar till en överenskommelse ifråga om framtidens hyressättning mellan Hyresgästföreningen, Fastighetsägarna och Sabo, som företräder de kommunala bolagen. Men framförallt vill han ta sin utgångspunkt i den nya svenska lagstiftning, som blev resultatet av den kritik som EU-kommissionen har riktat kritik mot det traditionella svenska systemet för hyressättning. I det traditionella svenska systemet är det kommunala bolag som sätter hyra efter självkostnadsprincipen som avgör  hyresnivån på bostadsmarknaden. Kritiken från EU handlade om att  detta system ”skapade konkurrensnackdelar för de privata”. Därför ska även kommunala bolag idag arbeta ”affärsmässigt”. Regeringens har också varit tydlig med vilken utveckling man vill se framöver.  Genom att kommunala bolag inte tillåts sätta hyror efter självkostnad, ska hyresnivåerna kunna höjas så att det blir ”ett större intresse för att investera i hyresrätter”.

Lennebos artikel riktar sig mot hyresgästerna, eftersom han anser att Hyresgästföreningen nu – när överenskommelsen ska tillämpas – i praktiken inte accepterar den nya modellen där ”normala avkastningskrav” ska gälla även i kommunala bolag. Hyresgästföreningens ordförande Barbro Engman har en en helt annan uppfattning (se Barbros bostadsblogg). Denna viktiga debatt ska jag dock inte fördjupa mig i just nu. Låt mig istället peka på hur utvecklingen på bostadsmarknaden följer större trender i det svenska samhället:

Debatten om hyressättningen är av stor principiell betydelse. Den handlar inte bara om bostadsmarknaden utan bör snarast ses som ett av många exempel på den nya princip som knäsatts i svensk demokrati: företagens rättigheter överordnas medborgarnas. Rätten för ett företag att inte möta ”konkurrensnackdelar” på marknaden i form av kommunala bolag med självkostnadsprissättning, går före medborgarnas rätt att inom ramen för den lokala demokratin organisera en egen produktion av varor eller tjänster, utan vinstintresse. Självkostnadspris är i Sverige idag fortfarande tillåtet inom sektorer, där privata aktörer inte finns. Så kan t.ex. svenska kommuner fortfarande prissätta vatten till självkostnadspris. Priset på el från kommunala bolag sätts däremot inte efter självkostnad utan ingår numera i en nordisk marknad, med marginalprissättning. Även fjärrvärme ska enligt lag drivas affärsmässigt (men här är konflikterna mellan privata och kommunala bolag mindre eftersom de i regel verkar på olika marknader – varje ort är ett naturligt monopol). I avfallshanteringen arbetar privata och kommunala bolag parallellt, men med återkommande konflikter, framförallt när det gäller upphandling. Det förekommer en ständig kritik från privata aktörer mot kommunala bolag, eftersom dessa genom sin ambition att värna den kommunala verksamheten och ge prisvärd service till sina medborgare anses ”skapa konkurrensnackdelar för de privata”. Privata företag har också successivt fått allt större utrymme att verka inom avfallshanteringen.

Regeringen har med kraft agerat för att stärka principen att företagens rättigheter ska gå före medborgarnas, senast genom en särskild lagstiftning som tydliggör att det råder generellt förbud för kommuner att bedriva verksamhet som kan skada privata företags möjligheter att konkurrera (Ny lagstiftning mot osund konkurrens, 20 augusti 2009). Maud Olofsson talar om ”osund konkurrens”:

Det är angeläget att komma till rätta med de problem som uppstår när offentliga aktörer ägnar sig åt affärsverksamhet som snedvrider konkurrensen på marknaden och därmed tränger undan privat näringsverksamhet.

Reinhold Lennebo påminner oss om att också boende nu räknas till sådan affärsverksamhet, där medborgarna inom ramen för demokratin inte ska ha rätt att bedriva egen verksamhet till självkostnadspris. Som socialdemokrat vill jag fråga: Sedan när upphörde boendet att utgöra ett grundläggande element i välfärdspolitiken? Av vilket skäl ska företagens rättigheter att utvidga marknaden till nya områden överordnas medborgarnas rätt att själva bedriva produktion av varor och tjänster, till självkostnadspris?

Sveriges kommuner driver idag ett aktivt arbete för att hitta ett sätt att värna samhällsintresset, trots de ökade krav på ”affärsmässighet” som drivs politiskt – inte bara från EU utan i än högre grad nationellt.  Man talar om ”affärsmässig samhällsnytta”.  KFS Företagsservice formulerar det så här på sin hemsida:

Ett privat bolag har till uppgift att uppfylla bolagets affärsidé och normalt maximera vinst enligt ägarens uppdrag. Även de samhällsnära bolagen arbetar efter en verksamhetsidé, men förutom en sund ekonomi drivs de framför allt av verksamhetens långsiktiga mål och inriktning att utveckla samhället inom sin sektor. Samhällsnyttan står alltså före affärsnyttan genom ett mer långsiktigt åtagande i samhällets tjänst.

Det är utmärkt att kommunerna agerar i denna fråga, men det behövs också, menar jag, ett tydligare politiskt engagemang till stöd för allmännyttan och demokratin. Socialdemokraterna måste nu med större kraft ta tag i uppdraget att värna medborgarnas och kommunernas rätt att själva ta beslut om vilken verksamhet man vill bedriva. Vinst och konkurrens är ett viktiga inslag i en väl fungerande marknadsekonomi, men det betyder inte att företagarnas rättigheter självklart ska överordnas medborgarnas.

Reinhold Lennebo uttrycker på DN Debatt idag sin förhoppning om att det ska bli slut på tolkningsstrider om vad ”affärsmässighet” ska innebära för de kommunala bostadsbolagen. Jag är övertygad om att debatten om vad ”affärsmässighet” ska innebära för kommunala bolag tvärtom kommer att fortsätta, av det enkla skälet det här finns en djup ideologisk konflikt. Det handlar om demokratin, och dess räckvidd.

Barbro Engman med replik i DN 4 januari.

Annonser

13 kommentarer

Filed under Välfärd

13 responses to “Medborgarnas rättigheter i skuggan av företagarnas

  1. Hyresgästföreningens ordförande Barbro Engman i bloggreplik på fastighetsägarnas DN Debatt.

    http://barbroengman.blogspot.com/2011/01/fastighetsagarna-hotar-med-eu-igen.html

    • lenasommestad

      Tack för ditt tips om länken till Barbro Engmans replik till Fastighetsägarna, som nu har förts in i mitt blogginlägg så att alla enkelt ska hitta det.

      Jag har inte i detalj kunnat följa hela processen av förhandlingar och debatt fram till den nya lagstiftningen om de allmännyttiga bostadsföretagen, men jag känner med det perspektiv jag har från andra verksamheter en större oro än Barbro Engman för vad kravet på ”affärsmässighet” på sikt kan komma att betyda för de allmännyttiga bostadsbolagen. Låt oss hoppas att de kommunala bostadsbolagen förmår bevara ett starkt inslag av långsiktighet och socialt ansvar i sin verksamhet.

  2. Det fundamentala problemet med att avreglera hyresmarknaden är att det under rådande förhållanden är omöjligt för utbud att matcha efterfrågan. Vare sig man är för eller emot det är rätten att bygga starkt reglerad (för att ta ett lokalt exempel: Hur lång tid kommer det att ta för planeringsprocessen att få bygga mellan Norby- och Blodstensvägen nu när boende får klaga i UNT var och varannan dag?). Att släppa fri prissättningen på varan när möjligheten att producera varan är begränsad kommer la rimligen på kort sikt – vilket i stadsbyggnadssammanhang är 5-10 år – bara leda till att priset skjuter i höjden utan att utbudet stiget.

  3. ”företagens rättigheter överordnas medborgarnas” kan också uttryckas med ett ord: klassamhälle. En klass styr och andra klasser är underordnade.

    Här skulle S, om man inte vore så insyltat själv i rådande system, kunna jaga fram en folkstorm mot EU-direktiven. En gång för tre-fyra generationer sedan fanns unga röda socialdemokrater som ville rensa bort klassamhället och de rikas snyltande på de fattiga. Hade Arbetarrörelsens efterkrigsprogram genomförts hade det offentliga ägandet varit mycket större på bostads- och marksidan. Nu håller väl de sista av den generationen på att dö undan, och de nya saknar visioner och/eller mod att sätta klackarna i marken inför kapitalets direktiv. Det är faktiskt ynkligt. Vad kan byråkraterna i Bryssel göra om vi helt enkelt säger NEJ!

    Att höjda hyror skulle innebär något annat än ännu mer omfördelning från fattiga till rika är föga tänkbart (att det skulle leda till radikalt ökat byggande får betraktas som fantasier), och där har vi ju redan en snedbalans som definitivt är skadlig för hela samhällsekonomin.

    • lenasommestad

      Min uppfattning är att det finns en hel del nationellt manöverutrymme i relation till EU-rätten. Det handlar för en regering om att vilja och våga utnyttja den och för en opposition att peka på alternativen. Statsvetaren Sverker Gustavsson brukar påminna om att tolkningen av EU-fördraget kan ses som en enda lång förhandling, där utgången inte alls är given.

  4. EU-kommissionen har riktat kritik … där hyresnivån i kommunala bolag med självkostnadsprincip var normerande, eftersom detta system ”skapar konkurrensnackdelar för de privata”.

    Maud:
    tränger undan privat näringsverksamhet

    Som jag förstår det menar EU och Maud att priserna är dumpade på den svenska marknaden, varför kommer det då utländska bolag hit och ska surfa på den värdestegring som är och har varit på den svenska fastighetsmarknaden och inte minst på bostadsfastigheter. T.ex. norska fondförvaltningsbolag tycker det är ekonomiskt attraktivt att bli ”slumlords” på Rosengård (herrgården) i Malmö etc.

    finns här som Refat el-Sayed sa en gravad hund, har våra fastighetsspekulanter bränt fingrarna och köpt på nivåer där hyrorna inte täcker köpekostnaden i sin spekulation i den eviga värdestegringen på högar av sinnrikt organiserade tegelstenar och brälappar?

    Fastighetsprisindex 1980-2009:

    När man ser detta index undrar i alla fall jag var den modererande effekten av kommunal självkostnad och kvasioffentlig hyresreglering via hyresgästföreningen varit någonstans.

  5. Andra märkligheter med ”affärsmässigheten” är att kommunen inte får bedriva restaurang i sitt eget musikhus (och därmed sponsra konserter), eller när det blir svårigheter för funktionshindrade att driva café, eller röja sly på fornminnen. Är det så att vi med skattemedel BARA ska få bedriva olönsamma verksamheter?

    Bizarrt i mitt tycke

  6. jimsresearchnotes

    Nu när S är tvungen att utforma en vetting partipolitik ska man samtidigt gör en grundlig översyn av bostadspolitiken.

    Det nuvarande korporatistiskt systemet där kommunägda allmännyttan tillsammans med fastigetsägarna och hyresgästföreningar gör upp med kommunen om hyreshöjningar måste bort. Självkostnadshyresrätt ska inte domineras av kommunägda bostadsföretag, som leder allt för ofta till överföring av överskott till kommunens budget i stället för återinvestering i självkostnadsyresrätt.

    • lenasommestad

      Jag håller med! S behöver skapa en ny bostadspolitik, inte bara när det gäller frågan om hyressättning utan också i andra avseenden, t.ex. nybyggnation och ungdomars möjlighet att skaffa ett eget boende. Bostadspolitiken är en grundbult i ett progressivt samhällsbygge, men tyvärr är det ett politikområde som under många år har kommit i andra hand. Här finns verkligen en chans att förändra.

  7. Pingback: Tweets that mention Medborgarnas rättigheter i skuggan av företagarnas | Lena Sommestad -- Topsy.com

  8. Olle J:s synpunkt ovan är naturligtvis helt grundläggande. Att det över huvud taget skapades kommunala bostadsbolag i alla västeuropeiska länder för hundra år sen med uppgift att bygga och hyra ut till självkostnadspris berodde förstås på att bostadsmarknaden i alla växande storstäder är monopolistisk. Skapar därigenom priser som ligger långt över självkostnad. Se Manuel Castells’ lysande bok The city and the grassroots, University of California Press 1983.

    Det finns förstås många saker man behöver göra åt detta. Kommunala bostadsbolag som bygger till självkostnadspris är en. Heltäckande stadsplaner med byggbara tomter på det som nu är impediment och barriärer mellan stadsdelar är en annan – ett av de viktigaste skälen till varför det inte byggs är bristen på stadsplanerade tomter. Huvudsaken är att utbudet motsvarar efterfrågan – något som fastighetsägarna givetvis är helt ointresserade av.

  9. PS. Den som är intresserad av en utveckling av ovanstående kan läsa http://www.alternativstad.nu/Dokument/marknadshyror.html

  10. Pingback: Valet mellan ett ärligt rött hjärta och en falsk röd slips är ju busenkelt | Börjes tankar och idéer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s