Politik ska bygga på kunskap

Svenska Dagbladet har i en serie artiklar belyst de problem som följer i spåren på regeringens  stora och snabbt genomdrivna apoteksreform. Konkurrensutsättning och privatisering har drivit upp försäljningen av receptfria läkemedel. Experter varnar för följderna av ett växande missbruk. Göran Hägglund uttrycker en stor oro och betecknar reklamkampanjerna som ”oacceptabla” (SvD).  Han efterfrågar mer information, bättre tillsyn och mer ansvarsfull reklam. Han manar branschen till mer ansvar och återhållsamhet; annars ”kommer det att höjas röster för regeländringar”.

Det gör mig förtvivlad att läsa om apoteksreformen och det växande missbruket av läkemedel, inte bara på grund av svåra följder som läkemedelsmissbruket får för unga människor i Sverige, utan också därför att apoteksreformen är ett av många aktuella exempel på slarv och naivitet i genomförandet av stora politiska reformer. Göran Hägglund har burits av en idé om  att konkurrensutsättning är en god princip, oavsett verksamhetens art. Han har negligerat den omfattande kunskap som finns om de problem som kan uppstå både med avregleringar i allmänhet och med avreglering av en marknad för läkemedel i synnerhet. Han har velat tro att det omöjliga är möjligt: att alla goda mål ska uppnås samtidigt. Marknadens frihet ska vara maximal och det ska inte resultera i några problem eller kostnader, som kräver analys eller avvägningar. De begränsningar och regelverk som har byggts upp kring försäljning av läkemedel i Sverige under decennier av reformverksamhet har ju bara varit ett uttryck för socialdemokratisk klåfingrighet… När verkligheten nu kommer ikapp blir svaret detsamma som så ofta när en avreglering visar sig öppna upp för aktörer som är mindre ansvarsfulla: växande krav på kostnadskrävande information, tillsyn och kontroll. Tyvärr ställer dock Hägglund ännu inte den fråga som borde ställas:  om de goda mål som avregleringen var tänkt att främja verkligen kan förväntas väga upp de ökade risker och kostnader för tillsyn och information som avregleringen för med sig. (Den frågan är överhuvudtaget frånvarande i svensk samhällsdebatt idag, se t.ex. Sanna Raymans tidstypiska argumentation till försvar för privata assistansbolag i SvD).

Alliansregeringens problem är att visionen om ett samhälle med större frihet för företagande har skapat en ovilja att lyssna på argument som säger att konkurrensutsättning också kan vara förknippad med problem. En stark ideologisk övertygelse förblindar. Risken för att stora politiska reformer genomförs utan att tillräckligt beakta den kunskap, som motsäger den egna övertygelsen, är dock i grunden självklart inte något problem endast för borgerligheten. Risken att den politiska övertygelsen skymmer sikten för sakligt baserade argument är något som vi alla måste ta till oss och komma ihåg. För egen del ser jag vikten av att stärka respekten för kunskapen i politiken som en avgörande utmaning för svensk demokrati. Om detta har jag skrivit mer utförligt i andra sammanhang. Med anledning av den aktuella debatten om apoteken vill jag gärna lyfta följande rader om kunskap och politik som jag under valrörelsen skrev för Akademikern, som i sin läsekrets har många av de akademiskt skolade experter vars kunskap måste tas till vara i den moderna demokratin:

”Ända sedan det tidiga 1900-talet har svenska akademiker spelat en nyckelroll i de omfattande utredningar och remissrundor som föregått stora beslut – från välfärdsreformer till miljölagstiftning. Traditionen att förbereda beslut i breda samråd har lett till att reformer har tagit tid, men väl på plats har de hållit. Steg för steg byggdes det svenska samhället upp med väl fungerande institutioner ett stort förtroende för demokratin.

Men Sverige och svensk politik förändras. Under de sista 20 åren har kunskapstraditionen försvagats. Offentliga utredningar har blivit tunnare. Enmansutredare dominerar. Samtidigt ökar avståndet mellan specialiserade politiker och samhällets professioner. Det finns skäl att fråga sig om svenska akademiker i framtiden kan och vill ta det ansvar som krävs i en kunskaps­baserad demokrati. Personligen känner jag oro.

Inför valet i september är det lika viktigt att diskutera sättet att bedriva politik, som att diskutera politikens inriktning. Jag är som socialdemokrat upprörd över att regeringen driver en politik som ökar klyftorna i samhället . Men jag är lika upprörd över att regeringen så tydligt tar avstånd från en kunskapsbaserad politik. Snabba reformer tycks i dag vara viktigare än en väl genomarbetad reformpolitik….

Som historiker har jag under årens lopp läst många utredningar från 1900-talets första hälft. Dessa utredningar speglar en tid då få svenskar hade en chans att läsa på universitetet. De speglar en tid då samhällsforskningen knappt var etablerad. Ändå levererar de imponerande analyser. Ändå lägger de basen för reformer, som än i dag bär samhället. Av vilket skäl ska dagens reformer slarvas igenom? Finns det någon reform som är så bråttom att genomföra, att den inte bör genomföras med kvalitet?

Sveriges kunskapsbaserade politiska tradition är stark, men det finns ingen anledning att ta den för given. Om Sverige vill behålla en position i internationell toppklass, krävs att politiker och akademiker tillsammans tar ansvar för den kunskapsbaserade demokratin.”

Idag debatteras S framtid i pressen, t.ex.  i SvD. På SvD:s ledarsida är mina linje i politiken inte uppskattad. (SvD).

Annonser

56 kommentarer

Filed under Kunskap och demokrati, Välfärd

56 responses to “Politik ska bygga på kunskap

  1. osunt

    Ibland känner man att det bara går utför med politiken. Det är lätt att få uppfattningen att visionerna i politiken har bytts ut mot kronor och ören i plånboken, djupa samtal och diskussioner har bytts ut mot slagkraftiga repliker och kunskap har ersatts av kändisskap och medieprofilering.

    Jag uppskattar din blogg för den tunga motvikt som den utgör – tack!
    (trots att jag aldrig röstat på S)

    • Björn Marklund

      Jag håller med ”osunt”, läser idag 27/1 på DN-debatt hur regeringen höjer sig till skyarna som varande det nya Sverige och hur de hyllas i Davos, men också att vi måste fortsätta på aliansens väg, annars går det oss illa. Jag skulle vilja gå i polemik men hittar inte ut ur deras argument, det känns som nyspråk alltihop. Och när ska vi orka tänka efter när vi skall välja apotek, vårdcentral, skola åt barnen, elleverantör, teleoperatör, se över våra pensionsplacéringar, spara till en årslön i reserv och orka lyssna på grannens förtvivlade kamp mot att inte utförsäkras. Lena, om du läser mitt inlägg, jag skulle uppskatta din analys av Reinfeldt och kompanis inlägg från Davos, behöver hjälp att förstå varför jag känner att dom lurar mig! Det känns som om dom betraktar oss från ovan och ser oss som något dom har ansvar att manipulera och medan vi har ansvar att skaffa oss välfärd, individ för individ, klättrandes på varann.

  2. Pingback: Jämlikhet, tillväxt och konkurrenskraft förutsätter varandra! | LO Bloggen

  3. Lorens Axelson-Fisk

    Vi behöver inte Nuders påstådda briljans. Tvärtom, vi behöver en ny organisation för SAP. En organisation, som utrustas med både sändare och mottagare. En organisation i vilken både medlemmar och andra intresserade kan komma till tals. En organisation, som sätter kunskap,
    solidaritet med förtryckta och gemenskap i första rummet.
    Mvh
    Lorens

    • lenasommestad

      Jag tror som du att vårt sätt att arbeta i partiet är helt grundläggande, och att det finns många möjligheter att pröva helt nya arbetssätt. Det har funnits en ambition inom SAP att ha en både sändande och lyssnade organisation, men om detta ska fungera i praktiken måste vi våga lita på att kunskap och idéer verkligen kan växa fram i ett samspel, där argumentens tyngd inte handlar om position utan om innehåll.

      • Lorens Axelson -Fisk

        Jo, det har gjorts många vällovliga försök. Ändå uppfattar sig organistionen sig nog som sändare i första hand. Det håller inte längre.
        Folk har alltid velat ha sin röst med i laget. Precis så, tror jag.
        Allt som kan underlätta kommunikation i st.f information inom SAP är av godo. Prova gärna nätets möjligheter och skapa en rörelse för hembesök, för dem som vill. Utrusta också den med både sändare och mottagare.

      • Vi kan ju börja med att plocka fram rådslagens material som av någon anledning hamnade under bordet.

    • Björn

      Precis, partiet måste präglas av en bra dialektik, en välfungerande växelverkan mellan gräsrötter och ledning.

      Socialdemokratin har alltid varit beroende av sina folkrörelse-rötter. Socialdemokraterna är inte ett elitparti på samma sätt som ex. Moderaterna utan ett folkrörelseparti och bör därför vara försiktiga med att anpassa sig för mycket till PR, media och envägskommunikation.

      Socialdemokraterna är fortfarande tillräckligt stora, starka och intressanta att partiet faktiskt inte behöver anpassa sig till den massmediala agendan och kommunikationsformen. Socialdemokraterna behöver inte ens vara med i partiledardebatter på TV4 och det redan på förhand utstakade valspektaklet utan kan sätta sin egen agenda, ta egna initiativ så får medierna gott anpassa sig efter socialdemokratin istället om de inte vill förlora tittare. Alltså, agera med självförtroende!

      A-pressen är visserligen nedlagd men kan byggas upp igen från grunden, starkare än någonsin, utifrån den mest ändamålsenliga kunskap som finns i dag. I övrigt har Socialdemokraterna fortfarande en rätt stark infrastruktur, Folkets Hus t.ex. finns i nästan varenda ort i hela landet och har potential att vara en träffpunkt för miljoner människor.

      Jag tror att partiet måste göra rejäla infrastruktursatsningar, man måste investera i ett rusta upp alla gamla rörelseskelett som ligger och dammar, samt satsa nytt, t.ex. ett rejält sosse-community, ett slags rött facebook som är anpassat för intern kommunikation, nätverksbyggande, samordnade av praktiska projekt, studieverksamhet osv.

      Socialdemokraterna måste skapa medel för människor att mötas som politiska subjekt, som medborgare. Det är genom att mötas som medborgare och handla tillsammans politiskt som det byggs upp ett socialdemokratiskt medvetande hos folket. Människor blir ju faktiskt som de lever och om de lever ett liv som passiva konsumenter så tänker de som passiva konsumenter.

      Således: Skapa förutsättningarna för att miljoner svenskar ska kunna leva som socialdemokrater!

    • Umar

      Ska vi jobbare då komma i andra rummet?

  4. Tack för en välskriven och intressant blogg!

    Jag tror att ett svar på frågan om varför ”reformer” slarvas igenom är att den borgerliga politiken i dag styrs av blind ideologi och egenintresse – då får samhällsnytta och kunskap stå tillbaks. Det är som om ingenting kan rubba den blinda tron på marknadslösningar. Då spelar det ingen roll vad remissinstanser och experter säger eller vad erfarenheter visar. Det är skrämmande, och jag hoppas att fler inser hur vi i efterhand får betala för alla slarvfel och hafsverk – i många år framåt.

    När det gäller apoteksreformen kritiserade faktiskt åtminstone en borgerlig ledarskribent – Hanne Kjöller (av alla!) den reformen – efter valet. Skrev en bloggpost i ämne, härt; http://ilsemarie.wordpress.com/2010/10/13/efter-valet-kommer-kritiken/

    • lenasommestad

      Tack Ilsemarie för bloggtipset. Kanske det ändå kan komma något gott ur dessa illa genomtänkta reformer, om de väcker debatt och eftertanke också bland borgerliga debattörer.

  5. Det har inte byggt politik för vetenskap och kunskap och bedömning av resultaten, skulle effekten bli katastrofalt, särskilt med utvecklingen på de globala utmaningarna.

    • lenasommestad

      Som tur är finns det ju politikområden där det är mycket mer självklart än i t.ex. näringspolitiken att bygga på kunskap. Det gäller inte minst miljöpolitiken, som ju konfronteras med många av de globala utmaningar som du nämner. Jag tror att andra politikområden har mycket att inspireras av här; t.ex. när det gäller vetenskapliga paneler till stöd för politikers beslutsfattande och genomtänkta förhållningssätt till osäkerhet och risk.

  6. Kerstin Rosén Nilsson

    har aldrig röstat på sossarna, men om du blir ordförande har du en röst! heja dig!

  7. Pingback: Ring Reinfeldt, och sörj inte – organisera er! « Ett hjärta RÖTT

  8. Lars Nordin

    Och jag som nästan hade lovat mig själv att sluta klicka på alla dessa bloggar – och så läser jag detta: Lysande!

  9. Per-Erik Andersson

    Tack Lena! Det värmer att läsa så kloka reflektioner som du, i detta ämne som i många andra, ger uttryck för!
    När får vi ett öppet ja från dig i partiledarfrågan? Vi behöver dig!

  10. Pingback: Varför lägger sig DN i vem som ska bli Socialdemokraternas partiledare? | Kulturbloggen

  11. Det här kommer mig att tänka på ett brev jag fick, då jag i början av 90-talet var studierektor för en institution vid Göteborgs universitet. Brevet var skrivet av Per Unckel (på usel svenska) och ställt till OECD, som den gången undrade vad den svenska regeringen höll på med då den angrep den förnämliga vuxenutbildningen: Unckel svarade , fritt ur minnet: Förr tillsatte man en utredning som höll på i flera år, sedan gick förslagen ut på remiss och slutligen beslutade man. Nu har vi moderniserat/snabbat upp beslutsfattande. Vi fattar beslut och ser hur det går och blir det inte bra så får vi väl ändra besluten igen.

    Vi på institutionen skakade bara på huvudena och tyckte att Unckels försvar var ofattbart dumt. Det är ju dessvärre så att somliga beslut får konsekvenser som man sedan inte kan komma ifrån. Somligt kan inte göras ogjort, annat kanske man kan förbättra igen, men alltid till mycket stora kostnader, både i pengar och mänskligt lidande. Avregleringarna och privatiseringarna av våra gemensamt ägda offentliga verksamheter tillhör den gruppen av beslut. Skulle man vilja ta tillbaka ett bättre, tidigare system, ja då får man räkna med att tar sådär en 50 år, om det alls går utan att vi blir bombade av länder som anser sina ekonomiska intressen hotade.

    • Jag drar mig till minnes den sista intervjun Gunnar Stäng gav (i Kommunalarbetaren, något år innan han dog, tror jag). Han sa ungefär så här, fritt ur minnet:
      – Jag begriper mig inte på politiken nuförtiden. När jag var minister la jag aldrig ett förslag som inte hade diskuterats på minst hundra lokala partimöten med vanliga medlemmar. Nu lägger man lagförslag som aldrig har varit utanför kanslihuset”.

      Han pekar på två viktiga faktorer. 1. Inte bara borgarna slarvar. 2. Det är viktigt med bredd, inte bara forskare har synpunkter på hur reformer fungerar i praktiken.

      • Chris B

        Jag skulle vilja påpeka att även stöd ifrån forskning utgör en form av ”bredd”. Att bara stödja förslag för att många gillar dem är ”populism”. Men visst det är bra om förslag både är folkligt förankrade och ligger i linje med god forskning.

      • Än så länge har vi officiellt ett system som ytterst ska bygga på demokrati och inte meritokrati, jag förmodar att S anser sig vara en demokratisk organisation. Det finns ingen motsägelse i att också demokratiska beslut – populism – skulle kunna grunda sig på en rationell faktabaserad analys men det är ytterst de som ska leva med besluten som i en demokrati tar beslutet.

        Vad som är ”god” forskning är ett subjektivt begrepp när det gäller de flesta samhällsfrågor, det finns också oftast så pass ”bredd” att det kan vara ganska olika resultat forskningen visar och någon absolut sanning inte finns, det är oftast inte som att anlita ingenjörsvetenskapen för att räkna på hållfastheten i en bro.

    • På usel ”engelska” skulle det var förstås.
      Ber om ursäkt för felskrivningen.

  12. Lena Källman

    Tack för ett bra inlägg! Apropå utredningsväsendet, hade jag stor glädje av statliga utredningar i mitt arbete som lärare under 80-talet. Riksdagstryckeriets publikationer var en outsinlig källa till kunskap

    För att demokratin ska hållas levande, är det viktigt att ta tillvara olika slags kunskap. Att var och har något att bidra med genom sin livserfarenhet. Att den kunskapen också räknas, inte bara den akademiska.

    Idag är vi i alltför hög utsträckning beroende av s.k experter som uttalar sig i media. Det rör sig om några stycken inom olika discipliner. Istället borde fler akademiker engagera sig i samhällsdebatten. Helst då fler som inte är ekonomer.

    • lenasommestad

      Jag tror som du, och att vi också måste ta första steget som politiker ibland. Det är inte alltid självklart att med sin kunskap ta steget ut i en diskussion som berör politik, men de flesta vill dela med sig och bistå om det sker i ett bra sammanhang.

    • Nu var ju inte det omfattande remissandet bara en fråga om att forskare skulle säga sitt, utan även människor som var verksamma inom det område som berördes fick uttala sig, liksom politiker på olika nivåer.

      lasse:
      Det är förvisso ofta svårt att tala om ”sanningar” inom samhällsvetenskaperna – men ibland går det faktiskt att göra det. Det där postmodernistiska snacket om att ingenting är sant och att var och en lever med sin egen sanning, i sin egen berättelse, tjänar bara reaktionen, ger den alibi och möjligheten att strunta i uppenbara konsekvenser av sina beslut. Konsekvenserna är ju inte sanna i alla fall, de är ju precis sådana var och en av oss vill att de ska vara.
      Drar du ut konsekvenserna av vad du säger ovan dessutom, så har du ingen anledning att rada upp alla de fakta du ofta radar upp, både i kommentarer och på din blogg. Om du har rätt här så finns det inga fakta och då är det poänglöst att dra fram sådana.

  13. Om Sanna Rayman säger att sossarna borde satsa mer på samma gamla Sahlin/Östros/Nuder-politik, är det det tyngsta beviset på att Sommestad och liknande förnyare behövs mer än någonsin.

    För Sanna Rayman och ledarna på SvD, Expressen och DN vill ju inget annat än att Socialdemokraterna vinner nästa val.

    Jag gläds över att så många – såväl sossar som blivande sossar – säger ”äntligen” när de kommer i kontakt med Sommestads analyser, diskussioner och visioner. Jag har inget minne av att Sahlin, Östros, Österberg eller Nuder någonsin fått en enda person att säga ”äntligen” och bli så hoppfull som de jag sett på denna blogg, andra bloggar, facebook och på komigenlena.nu

    Det här känns nytt och fräscht!

    • Jo SvD:s ledarredaktion fick säkert en klump i halsen och hade nära till tårarna när S hade halkat under 25% i senaste opinionsmätningen. Då beslutade de sig för att propagera för att S måste ha en ”Bo Lundgren” som kan rädda partiet.

  14. Erik Gertkvist

    Så politik ska bygga på kunskap? Intressant. Hur gick resonemanget bakom löntagarfonderna, ATP, kvarhållandet av andra världskrigsregleringarna långt efter andra världskrigets slut, bara en TV-kanal och partistödet?

    Bah! Politik går ut på att den sida som för tillfället har 51% av rösterna kan genomdriva sin politik, hur knäpp och defekt den än är.

    Vad gäller apotektsavregleringen: det enda jämförbara landet inom EU är Storbritannien. Alla andra länder tillåter bara 1 apotekare – 1 apotek (något land tillåter 2 apotek). Det är också i Storbritannien som recepetfria läkemedel är billigast (köpkraftsrelaterat) inom EU. Regeringen har helt enkelt missat att kräva prispress utan gått på apotekarmaffians påståenden om att minst 17% vinstmarginal är nödvändigt. Å andra sidan gick regeringen före 2006 på massor av andra påståenden från apotekarmaffian.

    Personligen är jag rackarns glad över att öppettiderna blivit generösare. Och gissa bara vad människorna som inte kunde ta T-banan till apoteket Scheele tycker?

    • Martin H

      Jag kan bara hålla med, det är en ren fantasi att alla de reformer som S genomförde var så fantastiskt genomtänkta. Det är alltid omöjligt att förutse alla effekter av en reform (sedan finns det en skamgräns för hur lite man bryr sig, som reformen av sjukförsäkringen).

      Dessutom har jag för mig att det inte fanns några belägg i SvD artikelserie att avregleringen skulle ha något samband med ökat missbruk.

    • ”Hur gick resonemanget bakom löntagarfonderna, ATP, kvarhållandet av andra världskrigsregleringarna långt efter andra världskrigets slut, bara en TV-kanal och partistödet?” En intressant blandning men jag undrar om du har riktig koll.
      * Löntagarfonderna fick väl inte finnas kvar så länge att de hann uppvisa varken brister eller förtjänster. Var heller inga hugskott utan förslaget togs fram av en av arkitekterna bakom den framgånsrika tillväxtpolitiken efter andra världskriget.

      *ATP var en framgångsrik reform som bidrog till god tillväxt under 1960-talet och en god standard för miljontals pensionärer. Var också väl utredd och fungerade bra i många decennier. Den justering som gjordes på 90-talet är knappast kvitto på något misslyckande, lika lite som när Volvo tar fram en ny bildmodell.

      * Valutareglering var inte en krigsreglering utan en integrerad del Bretton Woodssystemet som gav Västvärlden 25 år av mycket stark tillväxt. Bretton Woods bröts sönder i början av 1970-talet och valutaregleringen hade kunnat avskaffas om man infört rörlig växelkurs. Liberaliseringen av kapitalröreksena under 1980-talet samtidigt som man behöll en fast växelkurs ledde till den katastrofala 90-talskrisen. Den krisen kostade Sverige 9 placeringar i tillväxtligan, se min blogg :http://bomelkermalmberg.blogspot.com/search/label/Välståndsligan

      * En TV-kanal? Är inte en TV-kanal bättre än ingen? Du menar kanske förbud mot reklam-tv.

      * Partistödet är ordentligt vetenskapligt granskat. T ex Gidlunds avhandling från 1983 på 367 sidor.

      Samtidigt är du är på ”apotekarmaffian”. Men väl genomtänkta reformer är den enda boten mot att hamna i klorna på högljudda säritressen.

  15. Vad jag har lärt mig under livets gång är att folk som inte vill ge en tid att tänka efter och ska forcera fram beslut har något att dölja, inte sällan en metod som används av rena skojare och charlataner som vill lura en på något sätt.

    Såg ett avsnitt från Dan Josefssons November revolutionen på youtube, där togs t.ex. beslutet om kreditavreglering som så att de politiskt tillsatta ledamöterna i fullmäktige fick underlaget för beslutet när de kom till fullmäktigemötet, ett dokument om sju A4 sidor, det finns inte en rimlig chans att sätta sig in i ett så stort beslut och argumenten för och emot detta eller överblicka konsekvenser av det på sittande möte. Det är rena skojarmetoderna fattas bara att de hällt i dem en massa brännvin också innan det skulle skriva under och klubba beslutet. Det liknar sk hästhandlarmetoder eller som när vår variant på rövarbaronerna dvs de stora skogsbolagen åkte runt och köpte upp skog av småbönder.

  16. Erik Gertkvist

    @Lasse: Hur såg situationen ut vid införandet av kreditregleringen? Hur såg situationen ut efter andra världskrigets slut, när kreditregleringen borde ha avskaffats? På vilket sätt skiljde sig dessa beslut från avvecklingen av kreditregleringen?

    • Det är lättare om du säger vad du menar, i stället för att ställa retoriska frågor som kan betyda lite vad som helst, så slipper jag gissa.

      I ett fastkurssystem som Breton Woods är kapitaltillgången begränsad, det som prioriterades här var primärt industrins behov och sen nya bostäder.

      Man kan nog säga att svenska politiker och makthavare inte riktigt hängde med i svängarna när Breton Woods kollapsade och den ledande supermakten gick över till fiat-monetärt system och flytande växelkurs. Man sitter fortfarande fast i guldstandard tänkande när det gäller idéerna som styr.

      Som vi kunnat se så förstod man inte alls komplexiteten i de skeenden man satte igång, en bättre genomlysning hand förstås varit bra men om kunskaperna är skrala är det inte så lätt.

    • Erik Gertkvist:
      Nu är det nog aldrig så att man kan hitta den politik som är perfekt för evigt. De regler du kritiserar var mycket bra under nära 50 år, och OM de inte fungerade sen (vilket vi inte vet om de hade gjort) så är det inte skäl att döma ut dem för den tid då de skapade en fantastisk utveckling och ett välstånd som man inte kunde drömma om tidigare.

      Idag börjar vi emellertid veta att avregleringarna inte fungerar väl för att skapa goda betingelser för de flesta. Det som lovades att avregleringarna skulle medföra, har inte inträffat:
      1: Pengarna har inte sipprat ner från de rikaste till de sämre ställda, varken här eller i USA eller annorstädes, tvärtom har de forsat uppåt i samhällshierarkin, från de sämre ställda till de rikaste.
      2: De offentliga tjänster som skulle bli billigare bara man privatiserade dem, har blivit dyrare (det enda exempel nyliberaler finner på motsatsen, telefonin, är knappast representativt då det har blivit billigare av andra skäl).
      3: Alla har inte fått det bättre, som de fick under ”regleringstiden” och medan staten ägde SJ ex. och Vattenfall hade som uppgift att serva Sverige med el till lägsta möjliga kostnad. Tågen gick, då man hade reservkapacitet, men det anses inte lönsamt idag – för de företag som handhar tågtrafiken, fast det kostar antagligen andra företag stora pengar, framför allt mindre företag.
      4: Företagen, som fått enorma skattesänkningar, för att de skulle investera i sysselsättningsskapande verksamheten, har inte investerat i sådan.
      5: Skolorna har blivit sämre, och resultaten har blir sämre och sämre sedan vi fick den s.k. valfriheten på området.
      6: Sjuka och arbetslösa författigas på ett sätt som vi inte sett sedan före andra världskriget, alltmedan Sverige som nation är rikare än någonsin.
      Så vad pratar du om?

  17. Även socialdemokraterna var för att receptfria läkemedel skulle kunna säljas på bensinmackar och livsmedelsbutiker:

    ”På ett område anser vi att det behövs förändringar i dagens apotekssystem. Det gäller receptfria läkemedel, där vi anser att tillgängligheten kan och behöver öka genom fler försäljningsställen. Vi stöder därför regeringens grundförslag i propositionen om att tillåta försäljning av receptfria läkemedel på andra försäljningsställen än på apotek. God tillgänglighet och säkerhet är viktigt när det gäller läkemedel. Receptfria läkemedel är det enda läkemedelssegment som påminner om en vanlig marknad. Där avgör patienten själv om ett läkemedel ska inköpas och betalar i allmänhet också själv utan subventioner. Många skulle uppskatta om det blev enklare att köpa dessa läkemedel…”

    Motion till riksdagen
    2008/09:So18
    av Ylva Johansson m.fl. (s, mp)

    Resultatet hade alltså blivit detsamma med den ”kunskapsbaserade” politik som socialdemokraterna står för.

    Jag håller med om att intresset att engagera akademiker i det politiska utvecklingsarbetet i regeringskansliet borde vara större, men det är en brist som går flera decennier tillbaka. Modet med enmansutderade tillkom redan på 80-talet.

    I övrigt tror jag att graden av dumhet resp. intellekt är ganska jämt fördelat mellan de två politiska blocken. Graden av ”ideologisk blindhet” likaså.

    • UM

      Problemet är att den ideologiska blindheten till stor del tyvärr har har varit samma ideologiska blindhet. S har tyvärr dessutom mörkat detta. Enligt min mening en av anledningarna till att trovärdigheten ifrågasätts av många väljare. Alternativet att öppet utgå ifrån nyliberala värderingar skulle antagligen innebära slutet för S som vi känner det, då skulle det i praktiken inte finnas något som skiljer det ifrån M. De väljare som vill ha ett sådant S röstar (som vi har sett) glatt på M. För S återstår enligt min mening att hitta ett eget sätt att förhålla sig till marknaden och den allmänna nyttan som uppfattas som ett alternativ till den nyliberala ideologin för att trovärdigheten skall återvinnas. Att ha en känsla för och kunskap om sin egen historia på gott och ont är en viktig förutsättning för att kunna ha en framtid.

    • Attacken mot Apoteksmonopolet inleddes i början av 2000-talet och leddes då av läkemedelsbolaget Bringwell. En av deras rådgivare och styrelseledamöter var Erik Åsbrink, då nyss avgången finansminister … Några år senare drogs Vårdforum i gång, där bland annat Apoteket och läkemedelsbolaget Pfizer deltog.

      Vårdforum sköttes av JKL och Anders Lönnberg, tidigare statssekreterare på socialdepartementet och politiker för Socialdemokraterna i Stockholms läns landsting och JKL-konsult. Vårdminister var då Ylva Johansson, sambo med Erik Åsbrink, som hade Lil Ljunggren Lönnberg, gift med Anders Lönnberg, som statssekreterare. När Ylva Johansson ville utreda ett första steg mot apoteksavreglering gick uppdraget till – Anders Lönnberg. Efter utredningsuppdraget blev Anders Lönnberg public affairschef på läkemedelsbolaget Novartis.

      Också flera andra läkemedelsbolag har (S)uperlobbyister. På Pfizer finns den tidigare statssekreteraren Sven-Eric Söder och på AstraZeneca den tidigare statssekreteraren Ingrid Petersson. GlaxoSmithKline är helgarderade: Johan Thor, Årets lobbyist 2008, täcker högerflanken, medan Agneta Karlsson, tidigare S-statssekreterare i socialdepartementet, tar hand om vänsterflanken.

      På Läkemedelsindustriföreningen är Jan Ström kommunikationschef, tidigare informationschef hos Göran Persson. Per-Egon Johansson är tidigare kristdemokratisk statssekreterare och numera konsult på Interpares. Som sådan har han anlitats av Apoteket. Att han är gift med Karin Johansson, statssekreterare hos Göran Hägglund, ledde till en intressekonflikt när hon till en början sattes att ansvara för avregleringen av apoteksmonopolet. … Farmacevtföretagarna som har startats av Farmaciförbundet leds av Sverker Littorin, som tidigare har verkat i läkemedelsindustrin, och är bror med arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin.
      Resumé 30/4 2009

  18. Pingback: Intoleransen vinner mark i Sverige

  19. Technical development lead to the removal of work from the field of social activity.

    Problematic can be solved only with the knowledge and science.

    Can not ideology and the market economy to solve this dilemma.

    The evolution of technologi became clear lead to the exclusion of the labor force living from the field of social activity. The development of scientific technology might lead to the cancellation of jobs and professions. That these problems can not be solved in the market economy or ideology. That the solution of these problems requires knowledge and the need for social organization at different levels. That science and knowledge develop their role in politics and making history and future.

    The future to left because of social thinking to the left.
    Science and knowledge with social thinking to the left.

    I have an idea can be summarized in:

    1. Distribution of working hours necessary for the reproduction of society at all forces capable of work.

    2. Rehabilitation of the labor force to increase the susceptibility of transformation and transition in the field of social activity.

    That did not dealing with increased unemployment, will lead to social revolution.

  20. Mikael

    Vad är det för kvasiuppmaning från en sosse. Jag ställer upp på att man ska vara så pragmatisk som möjligt och inte fastna i ideologiska spörsmål, för de är alltid teoretiska. Tänk pengar in och pengar ut och vad får vi för slantarna, svårare behöver det inte vara. Jag hävdar bestämt att ursprunget till Sveriges framgångssaga står att finna i BALANSEN mellan statligt och privat. Det ska nog alltså finnas BÅDE statliga och privata företag inom alla områden där kommuner verkar.

    Angående privatiseringar så anser jag att monopol av alla de slag är skadligt, vare sig det är statliga monopol eller privata. Det absolut bästa för dynamiken i ekonomin och utvecklingen av effektiviteten och servicenivån hos de olika företagen är absolut beroende av att det finns alternativ att välja mellan. När ett företag missköter sig, vare sig det är privat eller statligt, ska man som konsument kunna välja ett annat alternativ. Då tvingas alla att på lång sikt sköta sig, annars går man under. Dessutom utlokaliseras makt från staten, makten decentraliseras kan man säga, så att det aldrig är EN person eller politiker som styr hela utvecklingen. Makt korrumperar som det heter.

    Det är också alltid svårt att säga om det blivit dyrare eller inte efter en privatisering, kanske har även servicen blivit bättre? Kanske har andra förutsättningar ändrats? Man måste också väga in minskade ekonomiska risker för staten, transaktionskostnader, minskade ränteutgifter mm.

  21. Lena Källman

    Vi måste vara medvetna om att ny kunskap skapas utifrån prioriteringar. Naturvetenskapen har hög status som en exakt vetenskap, men ändå saknas vetenskaplig forskning på angelägna områden såsom vaccin för de vanliga sjukdomar som dödar barn i utvecklingsländerna. Makten över forskningsrönen privatiseras och de är de ekonomiska intressena som styr.

    Forskningen borde vara i människornas tjänst.

  22. Det hade varit intressant att höra lite mer om Lena Sommestads syn på EU – om projektet har en framtid, om det ens är önskvärt att det ska ha det, i vilken riktning (om någon) Sverige bör försöka påverka EU, osv. (Finns det kanske något gammalt blogginlägg någon kan länka till? Antar att ämnet har varit uppe i åtminstone någon form tidigare, men man får för många träffar om man bara söker på ”EU” i bloggens sökfunktion.)

    Ett intressant avstamp till en EU-diskussion kan vara Birger Schlaugs blogginlägg i dag. Enligt honom är EU först och främst ett ekonomiskt projekt, iscensatt av en liten skara ”konspiratörer” med syfte att skapa en stor och homogen hemmamarknad för de europeiska storföretagen. Det är därför enskilda medlemsländer inte tillåts att sätta högre krav på handelsvaror än det ”tak” som EU definierar. Delar Lena denna ganska dystra syn på EU?

  23. Pingback: Apoteksreformen innebär högre samhällskostnader för läkemedel | Vänsterpartiet Höganäs

  24. Bra att politik ska byggas på kunskap.
    Var har du då för kunskap om Peak Oil och dess eventuella konsekvenser?
    Hur tror du att det kommer att utveckla sig i framtiden Post Peak, står vi rustade för eventuella problem som kan komma i dess fotspår?
    Hur påverkas ekonomin av att vi har mindre energi i framtiden, finns det en sådan koppling?
    Hur kan vår livsmedelsförsörjning påverkas, när det går åt stora mängder energi för att producera livsmedel?
    Du kan titta på vår hemsida där vi tar upp sådana spörsmål.

    • lenasommestad

      Tack Bengt! Jag har försökt följa Peak Oil-debatten, inte minst via Kjell Aleklett här i Uppsala. Men det finns mycket att lära. Här finns några av de stora utmaningar som kräver båda nya tankar och ny teknik för hållbar utveckling.

  25. Pingback: Sommestad om peak oil « Osunt

  26. Pingback: Svenskt näringslivs ekonomer för hafsverk | David Westlund

  27. Pingback: SOLIDARITETSTANKEN – Reblogg av PELLEFANTIA pga tekniska problem « SOLIDARITETSTANKEN

  28. Pingback: Inför en lag om politikers kompetens « Nyhetsmixern

  29. Pingback: Privatisering – ett kapitalt fiasko « Nyhetsmixern

  30. Pingback: Sommestad om peak oil | Osunt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s