Ett effektivt samhälle kräver specialisering och social tillit

Peter Malmqvist skriver idag på DN:s debattsida om hur de senaste tio årens snabba förändringar i det svenska pensionssystemet har lett fram till en extrem aktieexponering, som skapar en stor risk för spararna. ””Valfrihet har varit honnörsordet” skriver Peter Malmqvist och efterfrågar ett större ansvarstagande från politiker och arbetsgivare. Pensionsspararna behöver stöd för att kunna begränsa sitt risktagande, hävdar han.

Det är intressant att se hur det idag dominerande marknadsparadigmet leder till bekymmer på område efter område. Det är samma grundläggande idéer om att minska statens inflytande och lägga större ansvar på individen och marknaden som nu slår tillbaka mot den enskilde medborgaren i pensionssystemet, i utbildningssystemet, på energimarknaderna och i transportsystemet. Ifråga om pensionssystemet  som i så många andra fall saknar vi som medborgare den perfekta information som vi skulle behöva ha för att få det optimala utfall av valfriheten,som den ekonomiska teorin utlovar.

Peter Malmqvist föreslår en lösning som vi känner igen: mer information och mer utbildning . ”Pensionskunskap” ska införas som obligatoriskt ämne redan på gymnasiet, tycker Malmqvist.

Malmqvist har så rätt i att mer kunskap behövs, men min fråga är: vad händer med vårt samhälle om vi inte längre kan utnyttja de produktivitetsfördelar, som ligger i yrkesmässig specialisering? Vad händer med effektivitet och tillväxt om jag och alla andra yrkesutövare, som har specialiserat oss på ett av många nischområden, ska ägna mer och mer av vår tid åt finansiell ekonomi, skolsystemets kvalitet och uppbyggnad, olika vårdföretags kvalitet och allt annat som vi behöver veta för att inte blir lurade när det gäller för vårt liv grundläggande frågor som pension, sjukvård och skola? Och hur ska vi därtill ha tid att hålla kolla på energimarknaderna, telemarknaderna och alla andra svåröverskådliga marknader där ansvaret för kontroll har överlåtits på konsumenten?

Modern forskning visar att social tillit är viktig för ekonomiskt välstånd. Social tillit möjliggör en långtgående specialisering och minskar transaktionskostnaderna. De får vårt samhälle att fungera väl.

Konsumentmakt är viktig och fungerar väl på många områden, men den räcker inte till i alla sammanhang. Peter Malmqvist argumenterar väl för att frågor av grundläggande betydelse för människors välfärd kräver ett gemensamt ansvarstagande.

Annonser

48 kommentarer

Filed under Uncategorized

48 responses to “Ett effektivt samhälle kräver specialisering och social tillit

  1. Purple

    Vad som gör pensioner, elmarknad etc så komplicerade är statliga regleringar. Om staten slutade lägga sig i skulle det finnas en pensionsmarknad som var självreglerande, bilagor i tidningen ”vilken pension passar dig bäst?”, frivilligorganisationer som hjälpte till, etc.
    Hade vi ett skattesystem där någon som gått ur 6-an kunde fylla i en självdeklaration, utan revisors hjälp så vore livet mycket enklare också.

    Fast de flesta tror väl på struntpratet att ”samhället är så mycket mer komplicerat nu”. Skitsnack.

    År 1900:
    – 7% av BNP skattetryck,
    – inget socialförsäkringssystem alls utom fattighuset.
    – 6 år i skolan i medel.

    År 2011:
    – 47% av BNP skattetryck ungefär
    – Otroligt komplext socialförsäkringssystem baserat på tvång.
    – Över 14 år i skolan i medel.
    – 10 gånger rikare per person än år 1900.
    – Antagligen jämnare inkomstfördelning.
    – 2-10 gånger lägre risk att dö beroende på ålder.

    Tydligen är man i Sverige år 2011 omyndig tills man dör. Ett alternativ är att anta att under de senaste 2 miljoner åren, fram till 1970 ungefär, gick folk omkring med ständig ångest, ”jag har så många saker att bestämma själv, kan ingen ta min frihet ifrån mig och bestämma i mitt ställe?”.

    • HM

      Jag förstår inte riktigt vad du menar? Det finns ju bilagor om vilken pension som passar en bäst; man överöses med uppmaningar om att välja olika fonder, och gärna byta så mycket som möjligt, till glädje för finansinstitutioner som tar in avgifterna i procent på det.

      Till jämförelse med hur Sverige såg ut 1900 verkar också en smula märklig. Var det bra att det bara fanns fattighus? Och verkar inte dagens samhälle en aning mer komplext när du pratar om det?

      Dom två miljoner innan 1970 kan jag lova att mängden av möjliga handlingsvägar var mer begränsad än vad den var idag, och i den mån den inte var den har människan en fantastisk förmåga att försöka slippa göra val. Det vanliga är att gå på vana, avsiktligt begränsa sig själv med sociala normer eller imitera dina närmaste. Detta finns väl dokumunterat och jag kan rekommendera dig att lyssna på nobelpristagaren Daniel McFaddens föreläsning som finns på internet.

      Det han säger är att för att få fungerande marknader är det viktigt att se till att konsumenters valsituationer passar det mänskliga psyket. I många fall är vi den bästa domaren över våra preferenser, men under andra situationer är vi det inte. Om vi felkonstruerar marknader kommer konsumenter istället få negativa erfarenheter av fria val vilket kan leda till agorafobi, en rädsla för marknader, vilket skadar all interaktion människor emellan. Kort sagt handlar det om att känslan av att bli lurad och dåligt behandlad gör att du i framtiden undviker situationer när du gör bort dig.

      För att kunna använda den välståndsskapande förmåga ett system har som är baserat på decentraliserad beslutsfattning där individuella val styr konsumtion och produktion, en marknad det vill säga, måste vi se till att förtroende byggs människor emellan och inte raseras. Det är poängen med inlägget, men det verkar du inte ha förstått.

    • ”Valfrihets” var det någon som kallade det för, och liknade det vid den manipulativa föräldern som låter barnet välja mellan den blå och den röda mössan för att det ska glömma bort om det vill gå ut över huvud taget.

      På 70-talet hade jag en gudomlig valfrihet. Jag slapp ägna min tid åt att välja mellan telebolag och pensionsfonder utan kunde fundera på vad jag ville ägna mitt liv åt. Kostnaderna för det nödvändiga var låga, det fanns hur mycket jobb som helst. ”Om allt går åt helvete kan man alltid jobba på posten” sas det, och det var sant.

      Men var och en har sin smak. Purple vill tydligen ägna sin tid åt att jämföra telebolagens alla ojämförbara erbjudanden. Jag säger hellre som min vän ekonomen när det ringer nån och vill sälja något: ”Nej, då måste jag upprätta en ny leverantörsreskontra, det är för dyrt.”

      • Jan Wiklund:
        Håller fullkomligt med dig här. På vad sätt blir jag lyckligare och friare för att jag tvingas välja mellan en massa telebolag vars alternativ är ojämförbara och dessutom hopplösa att sätta sig in i. Sak samma med elbolag. Det var 17 så mycket friare att kunna använda sin tid till roligare saker, och dessutom betala mycket mindre för elen och få mycket mer per inbetalad skattekrona.
        Tacka vet jag val-friheten under 70-talet.

  2. Peter Malmqvist föreslår en lösning som vi känner igen: mer information och mer utbildning . ”Pensionskunskap” ska införas som obligatoriskt ämne redan på gymnasiet, tycker Malmqvist.

    Våra ekonomiska vetbästare upphör aldrig att förvåna, Man frågar sig vad de har för perspektiv, här har det globala finansiella systemet precis kollapsat, folk med gedigna universitetsutbildningar för att handha detta system kunde inte förutsäga något eller förstod själva vart det var på väg förrän det var för sent. De främsta internationella kreditvärderingsinstituten gjorde värderingar som inte hade minsta korrelation med hur det verkligen var.

    Också menar Malmqvist att folk ska kunna överträffa dessa genom att det införs ”Pensionskunskap” på gymnasiet, Malmqvist är en optimistkonsult av guds nåde.

    Man förstår allt bättre varför man runt om i världen använder Sverige som varnande exempel för el, pensions etc omregleringar.

    Få verkar förstå hur det här med pensioner fungerar realt. Pensioner ”betalas” alltid med att den förvärvsaktiva delen av befolkningen vid samma tidpunkt avstår från det konsumtionsutrymme som pensionärerna behöver, det finns inget annat sätt. Detta kan förstås organiseras på olika sätt men skulle t.ex. obalans uppstå i meningen att den förvärvsaktiva delen tycker sig förfördelad kommer denna del att korrigera detta på ett eller annat sätt. Det enda som kan säkra framtida pensioner är vår produktiva förmåga då, det finns inget annat sätt.

    När väl Nuders ”köttberg” blir så stort att uttagen ur systemet blir större än insättningarna kommer de finansiella marknaderna för denna förvaltning att rasa, komma i fritt fall. Finansiella marknader styr av efterfrågan som vi kunnat se de senaste 30 åren, ju mer som lämnas över till de få för död finansiell spekulation desto mer stiger värdena på dessa marknader. Det enda som kan säkra framtida pensioner är reala investeringar i ett produktivare samhälle. Att lämna detta till finansiella spekulationsbubblor som inte genererar reala investeringar är befängt. Man blir lätt beklämd när våra partier tycker att sk offentligt sparande är att trygga pensioner, dött finansiellt sparande samtidigt som landets skolor och infrastruktur eftersätts grovt.

    • Självklart är det bättre att investera resurserna i internationella papper än att satsa dom på något produktivt. Det var ju exakt vad Spanien sysslade med på 1500-talet, och som på hundra år förvandlade ett av världens ledande industriländer (toledostål, bl.a.) till ett uland.

  3. Mikael

    Lena du glömmer att man kan välja att ”ickevälja” i ppm-valet. Ett alternativ som faktiskt gett rätt så bra avkastning. Så modellen är ju perfekt och speglar även hur resten av samhället borde se ut, genom att bara ”glida med och inte ta något eget ansvar alls” får du en dräglig överlevnads-nivå på den statliga servicen. Engagerar du dig, söker information, bildar dig en egen uppfattning och agerar därefter kan du öka din inkomst och service-nivå rätt rejält. Precis så vill jag att samhället ska fungera på alla plan.

    • HM

      Även där har man dock velat börjat ändra på det. Mats Odell pratade med pannan i djupa veck om vilket problem det var att folk inte valde tillräckligt, och man ville börja skapa möjligheter att gå ut och in i ”icke-välja”-valet vilket skulle minska dess föredömligt låga förvaltningsavgifter. Dessutom gäller det inte i elvalet, där man missgynnas om man inte väljer.

    • Mikael:
      Så var det ja. Men du har tydligen inte noterat att Alliansen ändrat reglerna för att bestraffa dem som inte väljer, genom att sätta unga icke-väljande människors pensionspengar i högriskfonder, för att tvinga dem att börja ägna tid åt aktiemarknaden i rädsla för att förlora alla sina pensionspengar.
      Detta är snarare ”valtvång” än valfrihet.

      Tjohej, tjohopp, spela på mina vänner, somliga kommer att vinna, andra att förlora. Sanningen är förstås att det är fondförvaltarna och bankerna som är de enda säkra och stora vinnarna och det oavsett hur det går på börsen.

  4. Pingback: Röda hjärtan i en iskall tid « Ett hjärta RÖTT

  5. Dan

    Det kan väl inte vara för mycket begärt att ägna sig en timme per kvartal åt sin privatekonomi? Följa upp sitt sparande och eventuellt göra vissa justeringar. Ingen kan säga att man inte har tid med det. En prioriteringsfråga som mycket annat.

    • Nebbiolo

      Jag vill ha el ur uttaget som fungerar (dvs där investeringar går till att röja elgator isf bygga ut kolkraft i Tyskland), till ett pris i relation till produktionskostnaden och där jag kan sänka kostnaden genom att köra tvättmaskinen sent på kvällen/natten men av någon anledning finns inte detta val.

  6. Ola Frithiofson

    Pensionsreformen är bra för statsfinanserina men dålig för pensionärerna. I alla fall för dem som inte haft ett arbete ett helt liv utan fått perioder av arbetslöshet, sjukskrivning eller annat som hållit den blivande pensionären från lönearbete, där är det nya reformerade pensionssystemet sämre än det gamla.

    Reformen kommer att skapa fler fattigpensionärer, den är underfinansierad och de som valt att spekulera med pensionen och hamnat på minus blir det heller inte så kul för.

    Ingela Thalén och Anna Hedborg har lett socialdemokratin in i en återvändsgränd. Det som är nödvändigt för att anpassa välfärdssystem efter tillgängliga resurser är inget att säga om. Men det nya pensionssystemet kommer att skapa ny och oänskade sociala problem helt enkelt för att fler pensionärer kommer att få det sämre ställt. Om det som i övrigt är med det nya pensionssytemet kan man konstatera att det allt är en hel del som socialdemokratin fått offra på valfrihetens altare.

    • ”Anpassa välfärdssystem efter tillgängliga resurser”? Vad är det för trams? Sverige är dubbelt så rikt som när det gamla systemet användes. Det är bara det att den övre medelklass som dominerar den politiska debatten hellre vill använda pengarna till privatkonsumtion av det slag som kan beskådas i alla livsstilsmagasin. Problemet är med andra ord politiskt, inte ekonomiskt.

      • Ola Frithiofson

        Trams är det inte, möjligen otydligt uttryckt. Vad jag syftade till med min kommentar kanske framgår ändå?

  7. Sixten Andréasson

    Underbart, Lena. Så välformulerat och du träffar verkligen hammaren på spiken. Bort med alla dessa dumma spöken som sprider dimridåer om självklart enkla saker.
    Varför ska vi matas med mer information och ägna vår värdefulla tid att inhämta sånt. När inte ens apor kan göra placeringarna optimala!

  8. Kjell Arvedson

    En bra kommentar till Peter Malmqvists artikel, Lena! Och ett par insiktsfulla kommentarer, särskilt ”lasses”. Du har inget att skämmas för, uppträd gärna under öppet namn lasse!
    Ingen utbildning i världen kan ge en genomsnittlig kapitalavkastning som ger större utdelning än genomsnittet. Någon enstaka spelare kanske kan lyckas, och någon fondmäklare kan slå index på kortare sikt. Men drömmen (den blå dunsten) att alla kan få bättre pension genom att placera bättre än snittet är naturligtvis falsk, vilket sansade ekonomer vet.
    Utfallet kommer att variera, förvisso, men det gör det på Lotto också. Och visst, med en nyliberal retorik kan man ju hävda att alla väljer sina siffror själv, och därför kan vinna högsta vinsten genom att helt enkelt välja rätt siffror. Den som väljer fel får förstås ta ansvar för det och inte försöka skylla på spelets konstruktion.
    Och precis som i Lotto, så kommer pensionssystemet att se några vinnare och många förlorare. Och precis som i andra lotterier så är det arrangören, fondmäklarna, som gör de största vinsterna.
    ATP-systemets verkliga styrka var ju att pensionskapitalet förvaltades rationellt i kollektiva fonder under demokratisk kontroll och användes för att bygga upp vårt lands produktiva kapacitet. Utan dagliga, ängsliga avstämningar mot aktiebörser världen runt. Varför kastade vi ut detta barn med badvattnet?

  9. Om ”En annan värld är möjlig”.

    Fantastiskt inlägg i dagens panel! Du sa några extremt viktiga saker i ditt inlägg, alla vi som haft socialdemokratisk politik att tacka för våra utbildningar och positioner i dag (trots att många likt mig hade föräldrar som alltid röstade borgerligt), ÄR extremt tacksamma för detta. Varje dag skänker jag det en tanke. Men det du ju också har rätt i att många av oss inte valde Socialdemokratin som hemvist när vi blev politiskt mogna under 90-talet och fortfarande inte ser varför dagens budskap från Socialdemokratin skulle beröra oss. Jag håller med Erik Berg i hans citat (förutom att jag själv inte valde vänstern?:

    ”Mina kamrater från tiden i Ung Vänster har idag fortsatt ut i yrkeslivet inom olika sektorer. De är begåvade och de kommer att uträtta stordåd i sina liv. Socialdemokratin gick miste om deras energi, deras skärpa och intelligens och deras vilja till att uppoffra sig och arbeta för de idéer de tror på, det samhälle de älskar och den morgondag de vill vara med och bygga. De kunde ha burit socialdemokraterna dit. Nu kommer de inte göra det.

    Detta är något som socialdemokratin måste förstå om den någonsin vill komma tillbaka som dominerande politiskt och idémässigt kraftfällt. Det var inte skattepolitiken eller, för den delen, Ilja Batljans katastrofala butlerutspel, som sänkte socialdemokraterna i valet 2010. Det var att ni misslyckats med att få en återväxt i den rörelse som allting utgår från. Att ni glömt bort vilken bränsleblandning en folkrörelse drivs med: förtroende och en brinnande längtan.”

    http://approximationer.blogspot.com/2010/12/nar-slemmet-tar-over.html

    Men de som faktiskt finns, i t.ex. S-studentförbundet, bortses ju ifrån när övriga riktningar i partiet tar till orda…

    Tack för att du lyfte det så tydligt att det är ett svek mot kommande generationer att inte ta in omvärlden och vad som händer i den.

    Med dig som S-ledare tror jag verkligen på en förnyelse av Socialdemokratin, men dett krävs att ni lyfter upp ”jämlikhet och solidaritet” sedan 1899 i stället för ”tillväxt” i er partislogan…

    Och Tim Jacksons ”Välfärd utan tillväxt” måste bli obligatorisk även i partidistrikten ute i landet där många inte ens tagit orden i sin mun ännu. I Tyskland där jag bodde under en tid är dessa diskussioner på en helt annan nivå, man diskuterar inte om – utan hur. Olika lokalradiostationer hade paneler av forskare och vanligt folk som diskuterade detta på bästa sändningstid, åkte ut till marknadsstånden på lördagen och diskuterade frågan med medel-Möller. I Sverige sker denna diskussion i skymundan bland intellektuella – inte ute i ljuset.

    Jag håller tummarna!

    • Anso: ”Inlägg i dagens panel”? Vad då för panel? Finns det någon länk?

    • lenasommestad

      Så spännande det du berättar om den tyska debatten. Min erfarenhet som miljöminister var också att Tyskland hade kommit långt, och de gröna hade ju också under många år stora möjligheter att utforma politiken. För inte länge sedan stoppade aktivister transporter av kärnavfall… Ja nog behöver debatten lyftas även här.

  10. tips på ingångar till att förhålla sig mer vetenskapligt och mindre fundamentalistiskt till tillväxtbegreppet:

    http://schlaug.blogspot.com/2011/02/fran-tillvaxt-till-utveckling-del-1.html

  11. Pingback: Det donar uti rättens krater – allt fler kräver mänskligare sjukregler! | LO Bloggen

  12. Mikael

    Tyvärr så måste människor göra sina egna livsval till alla sossars stora förtret. Det gäller val av utbildning, val av karriär, val av bostad, val av regering val val val. Det verkar som vänstern helst vill att man som människa ska slippa göra någonting alls, bara glida med, låta någon annan göra ens dagliga val. För tänk om någon stackare väljer fel och får lite mindre än ”median-inkomsten” som är ett så kärt sossebegrepp. Eller ännu värre om någon väljer rätt och råkar tjäna lite mer! HU!

    Eller är det så att samhället utvecklas av att olika individer gör olika val? Kan det vara så att individen ser en utmaning och blir engagerad av att söka information och göra val för att förbättre sin situation (och faktiskt därmed för samhället som helhet, eftersom BNP är den aggregerade inkomsten)? Det KAN vara så.

    • Chris B

      I den värld du beskriver måste alla vara experter. Annars går det inte att göra alla de aktiva och förhoppningsvis rationella val du förordar. Är det dit du vill?

      Blir verkligen BNP högre för att folk väljer allt själva? Bara för att jag lyckas sko mig en smula på en annan människas bekostnad betyder det inte att Sveriges BNP ökar. Det betyder att min personliga inkomst ökar och sannolikt att någon annans minskar. Vore det inte bättre att samhället tillhandahöll vissa funktioner och att människor sysslade med det de är bra på och intresserade av?

      • Mikael

        Alla måste inte vara experter, jag skriver ju klart och tydligt att man får en dräglig nivå även om man väljer att sitta hemma och spela dataspel hela dagarna. Däremot så kan man belönas om man engagerar sig och tar risker, men att ta risker och välja något annat än mainstream kan också leda till att man misslyckas. Därför måste man ha en chans att tjäna mer om man tar en risk, annars är det ingen som tar risken.

        Angående BNP-diskussionen så, ja börsen är ett nollsummespel eftersom när någon köper ett papper så är det samtidigt någon som säljer det, går värdet upp så vinner den som köpte och den som sålde kan tolka det som sin förlust. Däremot, om någon tjänar pengar på att teckna rätt elavtal så går han/hon förmodligen ut och spenderar de pengarna på stan istället, och då ökar ju BNP.

        Du har helt rätt i att samhället ska tillhandahålla vissa basfunktioner med en dräglig nivå så att en individ kan bedöma om han tycker det är effektivare att lägga sin tid på att scanna elmarknaden eller jobba med något annat där han får bättre avkastning för sin tid. Men så är det ju idag. Jag förstår inte problemet.

      • Chris B

        Mikael: Visst alla måste inte göra ”rationella och informerade val”. Men om de väljer att låta bli kommer de garanterat på efterkälken. Ditt problem är att du förbiser att ”inget val” också är ett val som får konsekvenser.

        Sen tycker att din människosyn skiner igenom lite väl mycket i inlägget. Bara för att man inte vill välja t.ex. elbolag betyder det inte att ”man väljer att sitta hemma och spela dataspel hela dagarna” som du skriver. Det kan mycket väl vara så att man jobbar häcken av sig och helt enkelt inte hinner göra ett rationellt val vad gäller just elbolaget. Vad jag menar är att människor inte behöver vara lata bara för att de inte vill göra alla de aktiva val som krävs bara för att de inte skall missgynnas på marknaden. Det tycks du tro.

    • Nebbiolo

      BNP kan sägas mäta många saker men inte har jag hört att den skulle mäta aggregerad inkomst.

      En bättre beskrivning som framförts är att BNP står för den årliga kostnaden för en viss nivå av välfärd. I en annan relevant beskrivning står BNP för den hastighet med vilken vi suger ut ändliga resurser ur marken, använder dessa för produktion för att sedan antingen bränna upp eller slänga dem på tippen. Tillväxt (ofta pratar man om procentuell, dvs exponentiell sådan) innebär att vi accelererar denna process. På en ändlig jord kan detta tyckas lite osunt! Om fler val ökar BNP och därmed utsugningen av ändliga resurser och utarmningen av ekosystemen så måste vi därför minska antalet val, då de kostar för mkt!

      BNP mäter varken mängden barnfattigdom, vilken livslängd eller hälsa vi uppnår, vilken lycka vi känner eller hur väl vi bevarar ekosystemen för kommande generationer och bör därför bytas ut mot ett för mänskligheten mer relevant mått.

      • BNP kan också uttryckas i BNI bruttonationalinkomst men då tas också hänsyn till flödet av inkomster in och ut ur landet.

        Sen 1993 har offentlig konsumtion haft i närmast noll tillväxt per capita, endast några procent vilket över så lång tid är försumbart hade vi låtit detta växa ungefär med BNP hade vi haft högre tillväxt, vi kanske rent av haft lika hög BNP som Danmark som låtit detta växa mer än vad vi gjort, då hade kanske även svenska åldringar haft lika generös äldrevård med högre personaltäthet och ingen ransonering av gamlingarnas möjlighet att få träffa en läkare när de själva känner ett behov. Kommunpolitiker hade inte behövt stå och ransonera frukostägg och lankigt kommunalkaffe.

        Varför är de som kallar sig vänster och miljövänner motståndare till denna tillväxt?

      • Chris B

        Lasse: Förhoppningsvis ligger någon form av produktion till grund för våra inkomster. I det fallet handlar det om att omsätta ändliga resurser i produktion. Vilket för med sig att de ändliga resurserna förbrukas.

        Poängen är att man inte bör titta helt okritiskt på BNP tillväxt som något bra. Det är inte tillväxt som är det viktiga utan snarare vilken typ av tillväxt man har i ett samhälle.

      • Chis B:

        Vad menar du med någon form av produktion? Är inte att tillgodose behov hos gamla produktion? Förvisso kan inga sådana tjänster utföras utan att det också kräver någon sorts resursförbrukning men det är relativt sett lite.

        Som jag ser det är tillväxt förmågan att med tidens gång tillgodose mänskliga behov med mindre ansträngning det kan innebära att en större volym av mänskliga behov kan tillfredställas. Vilka behov som ska vara möjliga att tillgodose kan man diskutera. Tillväxten kommer tillstånd genom ökad kunskap och organisation av mänskligt arbete. Det finns ingen anledning att vara negativ till möjligheten att vi ökar kunskapen så vi lättare kan tillfredställa mänskliga behov, inte heller att fler behov kan tillfredställas.

      • Mikael

        Chris, jag skrev tydligt att människor som väljer att lägga sin tid på annat än att välja elavtal har gjort ett aktivt val, de kanske kommer lite på efterkälken som du säger, men har de valt att jobba med sitt stora intresse istället så har de ju kommit längre fram inom det området istället. Man lägger ju sin tid där man får bäst avkastning. Varför tror du att man inte får betalt om man lägger sin tid på jobbet?

        Min människosyn ska du inte hoppa på, det är ju jag som tror på människan! Det finns en inneboende kraft i varje människa, kallad motivation, alla vill vara lyckliga, alla vill förverkliga sina drömmar. De flesta är beredda att jobba, att uppoffra sig lite och älskar en utmaning. Utmaningar får en att växa som människa. Politikens uppgift är att ge förutsättningarna, verktygen i lådan, så att alla kan göra det de är bra på, som ger den där kicken att lyckas med något man föresatt sig. Om du tar bort elvalet så gör du en massa människor besvikna, alla de som såg utmaningen i att jaga och utmana elbolagen att pressa sig själva. Du tar bort drivkraften för alla som jobbar inom olika elbolag att söka förbättra bolaget. Du dödar livsgnistan hos dem!

        Jag ifrågasätter istället vänstermänniskornas människosyn. Är alla utom elitpolitikerna boskap i era ögon? Så sinnessvaga att en översosse måste ta alla deras beslut, eftersom de inte klarar det själva!

      • lenasommestad

        Mikael, jag tror att vi som är socialdemokrater i mycket delar din människosyn, din tro på människan och hennes motivation. Jag har inte alls något emot att ta egna beslut, men jag känner mig kränkt när jag tvingas ta en lång rad beslut som inte är meningsfulla utan som bara ödelägger min tid. Min tid ska användas till meningsfulla beslut. Jag har själv jobbat i energibranschen och har sett hur priser sätts och vilket marginellt inflytande konsumenterna har. All den tid som jag lägger ner på att byta bolag eller avtal hindrar inte bolagen från att ta ut enorma övervinster genom en smart marginalprissättning på en oligopolmarknad som de själva i långa stycken kontrollerar. För dem som har kunskap om marknader och teknik finns här spännande och utmanande beslut att fatta, men konsumenten längst ner får jobba mycket för ingenting. Detta om något tror jag dödar en livsgnista – vilket märks i att missnöjet hos Europas energikonsumenter är gigantiskt. Frågorna om konsumentskyddet växer och blir större och större i takt med att avregleringar genomförs och alltmer av ansvaret överförs till konsumenterna.
        Stressforskare brukar säga att stress uppstår när vi inte kan svara på de utmaningar och problem som vi ställs inför. Just detta kännetecknar konsumentens ställning på många marknader. Att motsätta sig detta visar inte någon misstro mot människors inre motivation och drivkraft. Tvärtom.

      • Om du tar bort elvalet så gör du en massa människor besvikna, alla de som såg utmaningen i att jaga och utmana elbolagen att pressa sig själva.

        Utmana elbolagen att pressa sig själva, du skojar lite med oss, va?

        Kommer att tänka på när SCA sålde Båkab till EON när elpriserna var relativt låga, Sverker Martin-Lööf fick frågan om det var så klokt att göra sig av med denna stabila och billiga elförsörjning, Martin-Lööf svarade då att SCA var så stora att de talade om för EON vad de skulle betala för elen, jo men visst blev det så? 🙂

        Det mesta av de stora inom papper och massa hade förr egen kraftförsörjning men sen kom de överbetalda direktörerna med sina olika idéer om kärnverksamheter, outsourcing och gud vet allt. Så gjorde man sig av med denna råvarutillgång för att förlita sig på ”marknaden”. Detta visade sig bli dyra äventyr och sedermera har tungviktarna inom detta inte gjort annat än gnällt om att samhället borde subventionera deras el för nationens bästa, inte minst den nämnde Martin-Lööf.

      • Nebbiolo

        @Lasse:

        Problemet med en än så liten tillväxt är det faktum att vi sedan en tid tillbaka redan passerat en konsumtion som är hållbar. Tillväxt (i procent, dvs exponentiell tillväxt) innebär att vi ACCELERERAR konsumtionen av ändliga resurser när vi i själva verket inte bara behöver ha nolltilväxt (dvs konstant hastighet) utan dessutom behöver uppnå en negativ tillväxt (dvs bromsa ner hastigheten i vår konsumtion).

        I nuvarande ekonomi så innebär konsumtion alltid produktion av produkter (dessutom ofta utomlands vilket kräver mer transporter) och följdaktligen konsumtion av ändliga resurser som sällsynta metaller, åkermark, regnskog, rent vatten och olja. Om vi styrde om ekonomin till att ta hand om varandra i stället (tex utbilda, vårda och umgås) så skulle inte bara vi må bättre utan även naturen. I en sådan ekonomi skulle kanske tillväxt vara möjlig…men inte så länge ökade inkomster mm innebär att vi konsumerar fler flyg-/bilresor, spelkonsoler/datorer, plastförpackad importerad mat osv. Det håller inte!

      • Nebbiolo.

        Jag argumenterade inte minst för att saker som äldrevård gott kunde få ha mer tillväxt. Menar du att vi inte kan ha sådan tillväxt därför att där finns ett litet inslag av konsumtion av produkter i detta, som tex en högre personaltäthet genererar förstås mer konsumtion av transportmedel. Så om det inte är politiskt möjligt att skifta denna ökning inom äldrevård mot konsumtionsminskning någon annanstans ska vi avstå från att ge äldre bästa möjliga vård?

        Själv skulle jag omöjligen kunna ta det moraliska ansvaret för detta att som vi sett av och till att tex vanvårda gamla försvarslösa dementa människor för att jag inte skulle tillåta denna tillväxt. Mänskliga resurser för detta finns det ingen brist på i landet som permanent arbetsmarknads recession de senaste 18 åren. Och den politiker som säger sig ha det moraliska mandatet får aldrig min röst.

      • @Nebbiolo

        Hur ställer du dig till det faktum att vi år efter år producerar långt mer än vi konsumerar själva?

        Vi skulle kunna dra ner på produktionen och resursförbrukning här ganska mycket utan att svensken skulle behöva konsumera mindre. Det är ganska mycket som vi överproducerar, omkring 6-8% per år de senaste typ 16 åren. I pengar räknat inflationsjusterat mellan tummen och pekfingret ca 3000 miljarder över den nämnda perioden i nivå med hela BNP 2009. Jag har aldrig hört det minsta knyst om detta från de som är kritiska till konsumtion hos Mp eller på vänstersidan, inte ett knyst. Tvärtom förespråkar man inte sällan direkt eller indirekt att vi ska överproducera än mer.

        Jag får inte ihop detta.

  13. Pingback: Pensionsutmaningen « Görans tankar och bagateller

  14. Martin

    Mycket bra inlägg. Det är precis så här en socialdemokratisk partiledare ska argumentera! Jag fylls av framtidstro varje gång du pratar om grundläggande värderingar och ideologi. Att en del av de som kommenterar antingen inte läst inlägget ordentligt eller saknar förmåga att sätta sig in i hur en stor del av Sveriges befolkning har det är en annan sak.

    Kom igen Lena! 🙂

  15. Lena Källman

    Jag tycker att styrkan i inlägget är att Lena för fram sakligt grundade argument istället för ideologiska. Det är ett faktum att som enskilda människor kan vi omöjligen ha den överblick över marknaderna som krävs för att fatta de optimala besluten. Det kallas för valfrihet, men är egentligen en omöjlig uppgift eftersom perfekt information om alla möjliga alternativ inte är möjlig för den enskilde. Så mycket mer effektivt att vi sköter dessa frågor som Lena tar upp gemensamt istället.

  16. Niklas Bengtsson

    ”Vad händer med effektivitet och tillväxt om jag och alla andra yrkesutövare, som har specialiserat oss på ett av många nischområden, ska ägna mer och mer av vår tid åt finansiell ekonomi, skolsystemets kvalitet och uppbyggnad, olika vårdföretags kvalitet och allt annat som vi behöver veta för att inte blir lurade när det gäller för vårt liv grundläggande frågor som pension, sjukvård och skola?”

    Och nu vill du gå till val på att du ska diktera detta inte bara för dig själv utan även för andra? Bra där, Lena.

    • lenasommestad

      Hej Niklas – skulle detta vara en dräpande kommentar!? Även politiker är specialiserade, som du kanske vet.

      • Hej Lena,

        Jag vet inte hur ”dräpande” det var tänkt att vara. Men frågan kvarstår vad som egentligen menas med att reformera politiken utifrån andra premisser än ”marknadsparadigmet”?

        Ta pensionssystemet som exempel. Idag väljer en politisk tillsatt ”specialist” på sjunde AP-fonden sparandet åt alla som inte aktivt väljer premiepensionsfond. Ska vi förstå din sista kommentar som att du vill utse en bättre specialist i det här fallet? Någon som investerar i räntepapper istället för aktier? Eller vill du skrota den (ganska lilla) fonderade delen av pensionssystemet och gå tillbaka till ett fullständigt pay-as-you-go-system? Eller vill du frikoppla poängsystemet i den allmänna pensionen från BNPs utveckling?

        Vi famlar i blindo här. Du verkar mer intresserad av att sätta fingret på en känsla som just nu hemsöker många vänstersympatisörer, nämligen den att någonting fint har monterats ned utan att vanligt folk har märkt något — många tror till och med att de har fått det bättre! Och visst, valet handlar om att ta tillbaka några av de gamla väljarna. Men jag tror många av oss potentiella sympatisörer inte har något behov av ideologisk terapi i vetenskaplig språkdräkt. Däremot är vi i behov av en intellektuell och vetenskaplig diskussion om faktiska reformförslag.

        Härvidlag gör din blogg mig lite besviken. Dina referenser till samhällsvetenskaplig forskning är alltför diffusa för att vara vägledande för oss väljare. Du slänger dig ganska hafsigt med termer som ”imperfekt information” och ”transaktionskostnader” utan att redogöra för under vilka antaganden du tror att marknadens aktörer faktiskt har bättre information om sina preferenser, alternativ och tillgångar än en politiskt vald planerare. Kan de ta egna beslut i snabbköpet? På tunnelbaneperrongen? I valstugorna?

        Även jag tror att marknadsmisslyckanden existerar. Den pedagogiska utmaningen för dig är att många väljare även tror att politikmisslyckanden existerar. Du skriver att ”social tillit möjliggör en långtgående specialisering och minskar transaktionskostnaderna. De får vårt samhälle att fungera väl” och sedan avslöjar du att det är politikerna som är de specialister vi ska hysa tillit till. Detta vittnar om en ganska skev tolkning av Fukuyama-litteraturen, dels för att den i lika stor utsträckning betonar social tillit mellan privata marknadsaktörer, men också för att den framhåller att tilliten mellan individ och stat är en two-way-street. På vilket sätt odlar du denna tillit genom att antyda att konsumenter — dvs. väljarna — inte kan välja fondförvaltare annat än på valdagen?

  17. Ante Johansson

    Jag såg dig Lena i ett program på SVT-play som hette ”Fullt upp”. Det var du Göran Persson och två ekonomer. Fantastikt intressant diskussion om finans, penningpolitik och arbetslöshet. Det jag möjligen saknar när full sysselsättning debatteras är en diskussion om hur vi ska få en lönebildning som ska fungera vid full sysselsättning. Där har du något att bita i.

    Jag hoppas verkligen att du Lena får starkt inflytande på (s) framtida politik.

  18. Inga-Lisa Sangregorio

    Om premiepensionssystemet: ”Antalet valmöjligheter är 5 triljoner, 387 biljarder, 819 biljoner, 708 miljarder, 359 miljoner, 882 tusen, 641.” Siffrorna är från hösten 2005, då det fanns 705 fonder att välja mellan. Uppgifterna är från Dick Forslunds ”Hit med pengarna! Sparandets genealogi och den finansiella övertalningens vetandekonst” (Carlssons 2008). Bitvis fruktansvärt rolig doktorsavhandling. Läs gärna även ”Mellan folkbildning och fondrådgivning. Nya perspektiv på pensionssystemet” (Institutet för Framtidsstudier 2007). Där sammanfattar Anette Nyqvist i sin uppsats ”Inuti det orange kuvertet” det nya pensionssystemet så här: ”I det nya pensionssystemet lovar inte staten någonting och det går inte att veta hur mycket du får i pension förrän den dagen du går i pension.”
    (Inte ens då kan du veta hur mycket eller snarare hur lite du får i pension, kan jag upplysa om. Min egen pension är i dag lägre, i realt penningvärde, än för 10 år sen. Under sammat tid har riksdagsledamöternas arvoden ökat med 35 procent, fortfarande realt räknat. Alla djur är lika men somliga djur är mer lika än andra.)
    Men åter till frågan om specialisering. När är den av godo och när blir den farlig? Pigavdragets moder, nationalekonomen Anne-Marie Pålsson, sa en gång i en debatt att det är irrationellt att högutbildade jurister själva lämnar och hämtar sina barn på dagis. Det paradoxala med utvecklingen är att specialiseringen har minskat i arbetslivet, där den (oftast) är rationell, samtidigt som rut-avdraget fört in en skattesubventionerad specialisering i vardagslivet, där den inte hör hemma. Läkare, jurister, poliser, lärare ägnar i dag allt mer tid åt uppgifter som tidigare sköttes av kunniga sekreterare. I en del kommuner åläggs numera lärarna att sköta städningen av skolsalarna, detta för att spara pengar, samtidigt som de kan få skatteavdrag om de låter någon annan städa sina hem.

  19. Jonatan Sennai Larsson

    Niklas Bengtsson,
    Vikten av att ifrågasätta marknadsparadigmet utifrån rättvise och jämlikhetssynpunkt är stor. För det första beaktar mikroteorin ej verklighetens ojämlika förutsättningar. Därför kan den inte vara utgångspunkt för politiska policys likt alliansen idag verkar tro. Åtminstone inte om vi eftersträvar ett samhälle som utger sig för att vara rättvist: en rättvis fördelning måste nämligen vara förutsättnings-okänslig och möjligtvis ambitions-känslig. Således är mikroteorin ej en rättvis teori, varför marknaden ensam rimligtvis ej heller kan bli det.
    För det andra, marknadsteori kräver en mängd obscent orealistiska kriterier för att resursallokeringen ens skall bli fullkomligt proportionell till människors ambition. Perfekt information är bara ett av dessa. Erkännandet av ”externaliteter” anser jag öppnar för en lång mer fundamental kritik av marknadsekonomiska antaganden, en kritik som definitivt kräver en större kostym än en ad hoc justering likt ”marknadsmisslyckanden”. Visst har du en poäng i att man bör diskutera var gränsen grovt sett kan tänkas gå för var ”aktörers fria val” skall tänkas anses rimliga. Jag är dock övertygad att pensioner är en såpass viktig del av vår välfärd att det är värt att offra ”valets frihet” för ett kollektivt beslut som har långt bättre förutsättningar för ett gott utfall. Dessutom bidrar det ökade finansiella spekulationen till en omoralisk och alltför förödande volatilitet i människors liv. Jag är övertygad om att människor kan finna spänning och ”livsgnista” (som Mikael tidigare uttryckte det) i aktiviteter som inte innebär allvarliga konsekvenser för andras basala välfärd.
    Dessa insikter artikulerar Lena. Med dessa insikter skakar Lena de samtida ideologiska grundpelarna i den politiska debatten. Med dessa insikter bryter Lena den ”kognitiva låsningen” som präglar samhället. Med dessa insikter inspirerar Lena.
    Att kalla spridandet av dessa insikter för ideologisk terapi är att underkänna politisk idédebatt, att arbiträrt begränsa alternativen för samhällelig organisation. I frihetens namn?!?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s