Kriskommissionen anvisar rätt

Socialdemokraternas kriskommission har fått stor och berättigad uppmärksamhet med rapporten Omstart för socialdemokratin. I debatten hörs nu många välförtjänta lovord men också en del ifrågasättanden och kritik. Eric Sundström i Arena, till exempel, målar bilden av en rapport som saknar skarpa politiska förslag för att istället diskutera organisation: ”Här levereras en önskelista på 35 punkter som innehåller krav på ökat medlemsinflytande och transparens, betydande organisatoriska förändringar, samt satsningar på idé- och politikutveckling. Bilden av att partier gärna diskuterar sin egen organisation besannas. Att en självklar önskelista återigen måste skrivas är dock oroande.”

Själv tycker har jag ännu bara hunnit läsa rekommendationerna men tycker att Kriskommissionen har alldeles rätt när man lägger skarpa förslag på organisation. Politikens utveckling kräver ett nytt arbetssätt. Skarpa politiska förslag hör inte hemma i en krisrapport som författats på några månader. De kräver mer analys och diskussion än så.

Jag tycker också att författarna är befriande tydliga när det gäller den ideologiska kompass som partiet bör följa. Det handlar om full sysselsättning och en tilltro till demokratin. Det handlar om grunden för den ekonomiska politiken: att god välfärd och ekonomiskt välstånd går hand i hand. Det handlar om jämlikhet.

En tydlig idémässig grund och en väl utvecklad modell för hur partiet ska arbeta – det är det två utgångspunkter som partiet nu behöver. Med idégrund och arbetssätt på plats har vi alla chansen att utveckla också de politikområden och förslag som vi själva kan sakna i den nu liggande rapporten. För egen del ser jag fram emot att Socialdemokraterna kommer att driva debatt på de politikområden som vi själva värderar högt, men som alliansen inte har velat tala om. Kriskommissionen lyfter ett par av dem: bostadspolitiken och politiken om ”det goda arbetet”. Jag skulle själv vilja se mer debatt om ett annat försummat område: jämställdheten och kvinnors och barns villkor.

Många som kommenterar är båda besvikna över att kommissionen inte har kommit längre i samhällsanalys och förslag och varnar för att locket därtill läggs på (debatt av Westerholm m fl i Aftonbladet, Ner kommer man alltid). Det är en oro jag kan dela. Men bara vi själva kan avgöra om vi, som Olof Palme en gång formulerade det, kommer att få fortsatt nedgång för partiet eller ”underbara dagar framför oss”… Kriskommissionen är ett första steg.

Debatten är förstås intensiv: SvDDN, Kikki Liljeblads blogg, Tusen tankar, Rebella, m fl.,

Annonser

39 kommentarer

Filed under Demokrati

39 responses to “Kriskommissionen anvisar rätt

  1. I read the readers comments on political issues in the newspaper Aftonbladet. I find most of these comments with a racist approach. If these comments are correct, this means that racism in Sweden are a large majority.

    • lenasommestad

      Comments of this type are often prejudiced. Even if there are indeed people in this country who you can call racist, I do not think that your should judge Swedish people in general on the basis of these Aftonbladet comments.

  2. Pingback: Med rädslan som drivkraft « Ett hjärta RÖTT

  3. UM

    Efter att ha läst rapporten i sin helhet får jag intrycket av att det på många sätt är ett osammanhängande dokument, men med många goda ansatser. Den stora frågan för mig är: vad skall socialdemokraternas reformpolitik leda till i det långa loppet? Vad är själva meningen med reformerna? Är det individen som är utgångspunkten, medborgaren eller medmänniskan? Jag hör inte till de som tror att man kan eller skall genomföra en ideologi till punkt och pricka (och därmed infaller paradiset). Men, kan man hoppa över de ideologiska resonemangen som man gör i rapporten och ända kunna ha någon säkerhet i att man vet vad man gör? Frågan blir om hur analysverktygen ser ut för att förändra världen, men också för att kunna följa upp de förändringar man gör. Marknaden är kanske ingen uppfinning, med modellen eller modellerna för att begripa den är det definitivt. Frågan är då är det demokratin som är det viktiga skälet till att förändra marknaden eller är det ett okränkbart människovärde eller solidariteten i form av erkännandet av den andres existens? Hegel formulerade detta fint (fritt citerat): ”Människan har ett medvetande, men endast genom att erkänna den andres medvetande kan människan få ett självmedvetande.” I den nyliberala filosofin verkar det inte existera något självmedvetande, bara medvetande.

    • lenasommestad

      Svåra frågor. Jag tänker mig ofta att tillvaron har en existentiell eller värdemässig och demokratisk sida, som handlar om frihet och din rätt att utvecklas som människa, och en ekonomisk sida, som handlar om att vi som människor måste försörja oss, överleva, samarbeta i liv, familjebildning och samhälle. Vad handlar politik om? Att bygga samhällen, att samarbete – just med respekt för vars och ens liv och människovärde.

      • UM

        Jag menar att om man skall formulera en politik blir det viktigt att de existentiella målen i någon mån syns i praktiken. Inte för att jag tror att man kan förverkliga dessa mål fullständigt, utan för att dessa mål skapar mening åt verksamheten. Det är inte otänkbart att dessa mål kan behöva förklaras, och i någon mån rangordnas. Vad är viktigast? Solidariteten? Demokratin? Finns det till exempel en reell motsättning mellan politisk demokrati och frihet som har varit ett underliggande budskap hos de flesta politiska parter under de senaste tjugo åren?

  4. Jag har på min blogg – http://enn.kokk.se/?p=13706 – publicerat en annalys av Kriskommissionens rapport ”Omstart för socialdemokratin”.

  5. Hans Östensson

    I en utmärkt debattartikel i gårdagens SVT.se/debatt kommenterar Göran Greider krisrapporten. Hans huvudsakliga invändning är att rapporten inte gå på djupet när det gäller att beskriva tillståndet i partiet och hur man ska komma ur krisen. Jag är övertygad om att hans beskrivning i det stora hela är riktig
    Själv har jag i några kommentarer till debatten ”Vilken verklighetsbild ska bära socialdemokratisk politik” (dec. 2010) på Lenas blogg bl.a. ställt frågan hur den socialdemokratiska basen, de vanliga medlemmarna som ofta inte har någon förtroendepost, ska kunna mobilseras . Lena svarar som vanligt klokt men litet svävande . Hon menar att partiet måste bli mer öppet och ta till sig kunskaper och erfarenheter utifrån. Jag tror också att det är nödvändigt men att det inte räcker .
    Till syvende och sist är det de vanliga medlemmarna som måste vara bärare av de grundläggande socialdemokratiska ideerna. Jag försöker beskriva en möjlig väg att komma dit. En viktig del , jag skulle vilja säga avgörande, är valet av en ny partiledare och partiledning som måste kunna ingjuta hopp och framtidstro. I dagsläget ser jag ingen annan än Lena som skulle göra en sådan radikal förnyelse möjlig. Jag pekar också på att partimedlemmarna på det lokala planet måste känna att de ingår i ett ärligt samspel mellan bas och ledning. Att studiearbetet om de grundläggande socialdemokratiska ideerna måste återupptas. Endast genom att de många medlemmarna omfattar berättelsen om socialdemokratin som ett parti för att annat mer solidariskt och jämlikt samhälle kommer en förändring att inträffa.

  6. Pingback: Kriskommissionen är det första steget på vägen ur krisen, inte det sista « Rebella unga S-kvinnor

  7. Pingback: Sjukförsäkringen – en viktig framtid(s)fråga | LO Bloggen

  8. I den på det stora hela välkomna återgång till klassiska S-ideal som kriskommissionen lägger fram gäller det samtidigt att inte ”hämta tillbaka badvattnet med barnet”. Allt var definitivt inte bra med gamla tiders socialdemokrati. Det finns till exempel en intressant artikel i DI i dag (kanske inte S husorgan :)) om hur 70-talets skatter och löntagarfonder drev IKEA ur landet, och hur Rudolf Meidner skall ha sagt:”Den typen av företag, de familjeägda, ska vi inte ha i det framtida Sverige”. Det har också kommit in många intressanta läsarkommentarer till artikeln. (Sortera på ”högst betyg” och läs bara några sidor av kommentarer. Det räcker för att få en tydlig bild av stämningarna. Det skrivs oerhört mycket strunt i DI:s kommentarsfält…) Skall S kunna bli ett statsbärande parti igen så kan man inte bara ignorera den typen av massivt missnöje från ena halvan av befolkningen.

    • Kommentarsspalterna är långt ifrån representativa för det svenska folket. Skulle S börja ta dessa som ett uttryck för folkvilja och seriösa opinioner skulle man vara ute på djupt vatten.

      Men som en SD ”strateg” försökte förklara för sina lite vilsna kompisar på nätet, ”det är inte den som ni för tillfället knabbas med i något forum eller kommentarsfält som ska övertygas, det är för alla de som läser men aldrig deltar aktivt ni ska skriva för”.

      Om man skulle tro kommentarsfälten i alla tidningar under förra mandatperioden och speciellt i upptakten till valet så skulle SD fått egen majoritet. En mycket framgångsrik kampanj även om många av de frivilliga av dessa som flitigt kommenterade för att stödja SD hade nog SD kanske helst sluppit då de var alltför rabiata. Men som det ser ut en oerhört framgångsrik kampanj.

      Sionisterna har liknande nätaktivitet, så fort det skrivs om Israel och Palestina någonstans internationellt så är där omedelbart ett antal som pratar för Israel, en omröstning av något slag och de röstar där. Det behövs nog inte så mycket organisation, en knapptryckning och hur många som helst kan ha adressen till den aktuella sidan och lägga några minuter på att klippa in ett inlägg, debattera lite eller bara trycka på omröstningsknappen.

      Lite förvånande på olika kommentarsfält är ”vänsterns” dåliga representation, det verkar finnas en ovilja att ge sig ut i nätets skyttegravar på fientligt territorium.

      Angående IKEA kan man notera att de växte till den nivån att de kunde ta språnget till det globala företaget via inte minst att möblera miljonprogrammet i ett land där tillväxt och produktivitetsökning spreds jämt över befolkningen som såg statigt stigande köpkraft (i motsats till som det blev att tillväxten hamnade hos typ <10%). Liknande som Mc Donalds i USA som växte sig stora i de amerikanska förorterna när välståndet stadigt växte hos de breda folklagren under rekordåren under efterkrigstiden.

      • Så kontentan av ditt budskap är alltså att:
        1) Det fanns inga som helst problem med S näringspolitik på 1970-talet, den var optimal och fulländad.
        2) Det finns ingen oro för S framtida näringspolitik hos en stor del av den i dag icke-S-röstande väljarkåren, utan det är bara ett litet fåtal professionella näthäcklare som breder ut sig.
        OK, då vet jag.

      • UM

        Instämmer i detta. Klokt resonerat!

      • UM

        Ett litet förtydligande:
        Det var signaturen ”Lasse” jag instämde i. Inte Börjessons kommentar.
        Tack.

    • Björn

      Samtidigt är det djupt problematiskt att en liten grupp individer kan ha sådan makt att de kan utöva utpressning mot hela samhället.

      Storkapitalet är ett pyttelitet särintresse sett till antalet människor det representerar men det kan förstöra hela ekonomier och göra otaliga människor arbetslösa om samhället inte tillmötesgår deras krav.

      Det är ett de facto diktatur och faktiskt någonting som vi måste lösa om vi vill leva i ett demokratiskt samhälle där allmänviljan bestämmer hur samhället ska organiseras. Ytterst få vågar dock ens diskutera frågan…

    • Nebbiolo

      Det skulle vara intressant att utreda vad IKEA egentligen betytt för miljön och samhällsekonomin i stort…

      Jag kan tänka mig att IKEA konkurrerat ut ett och annat lokalt möbelsnickeri som gav jobb ute i det lokala samhället och närde den lokala ekonomin.

      Jag kan även tänka mig att vi numera, pga IKEA, köper och slänger möbler allt mer frekvent än vad vi gjorde med de lite mer robusta och dyrare möblerna (som man hellre renoverade än slängde) från de lokala möbelsnickerierna.

      Jag kan även tänka mig att IKEA bedriver viss rovdrift på människor (kanske tom barn) i de avlägsna länder där de förlagt produktionen (oavsett skattenivåer i Sverige – dessutom är svenska företagsskatter väldigt konkurrenskraftiga).

      Jag kan även tänka mig att vissa av IKEA:s underleverantörer varit mindre nogräknade med att hushålla med det begränsade rena vattnet eller att ta reda på eventuellt kemiskt avfall vid produktionen.

      Jag skulle tro att IKEA står för just det slit och släng-samhälle som vi nu måste arbeta oss bort från, för våra barn och barnbarns skull!

      • Jodå, studerar man IKEA:s framfart närmare så inser man raskt att företaget ingalunda var Guds gåva till svenska folket, och inte är det nu heller. Inte bara så att man slog ut mindre svenska möbelföretag genom konkurrens, man pressade sina underleverantör å det skändligaste och skickade somliga av dem i konkurs. IKEA:s produktion i andra länder är inte heller någon välgörenhet, ja rent och ordentligt oetisk för det mesta.

        Men bortsett från Kamprad så är det dessvärre så att nästan hela svenska folket har dragits vid näsan om svensk ekonomi alltsedan 70-talet. Sven Grassman som försökte kämpa emot lögnerna frös man ut. I stort sett alla gjorde det, SAf (numer SN) ekonomer, S, facken, trots att han hade rätt och lite sådär i hemlighet gavs rätt till slut.

        Det är dessvärre så att den som har tillräckligt med resurser kan lura precis hur många människor som helst och tysta dem som inte låter sig luras.

      • Mikael

        Det är uppenbart att iallafall åsikterna från 70-talet lever kvar. Storföretag är dåligt. Framgång för enskilda är dåligt. Helst vill vi att alla ska leva av sin egen jordplätt och de dåliga åren äta barkbröd. Varför inte lära sig Marx kommunistiska manifest utantill i skolan? Påminner om ett brödraskap vi alla känner till.

      • Björn

        Mikael: ”Det är uppenbart att iallafall åsikterna från 70-talet lever kvar. Storföretag är dåligt. Framgång för enskilda är dåligt. Helst vill vi att alla ska leva av sin egen jordplätt och de dåliga åren äta barkbröd. Varför inte lära sig Marx kommunistiska manifest utantill i skolan? Påminner om ett brödraskap vi alla känner till.”

        Vurm för småskalighet är väl ändå ingenting som utmärker traditionell marxism?

        Hur som helst så är ditt inlägg raljant. Varför får man inte kritisera storföretagen och det faktum att somliga individer tillåts tjäna miljarder?

        Jag har sällan känt ett sådant obehag som jag gjorde när jag läste reaktionerna på Uppdrag Gransknings reportage om IKEA, här fanns alltså massvis med människor som inte var direktörer utan i många fall vanliga knegare som ansåg att IKEA och Ingvar Kamprad inte hade gjort något fel eftersom de inte brutit mot någon lag!

        Än värre än denna avskyvärda rättspositivism var att många därtill ansåg att man inte skulle granska IKEA och Kamprad eftersom IKEA är ett stort företag med väldigt många anställda. Varför inte lika gärna säga att journalister inte ska granska någon makt i samhället ö.h.t. eftersom makten gör viktiga saker (vilket är definitionen på en makt)?

        En gång i tiden så talade man i det här landet om arbetets värde, att det var arbetarna som byggde landet och att vi alltså hade rätt till åtminstone en större del av kakan. I dag är tonen en helt annan, nu talar ingen om arbetet som grunden för samhället. Grunden för samhället är istället Kapitalet och det är Kapitalet som ser till att vi ö.h.t. har ett arbete (i verkligheten så är det ju tvärt om, det är arbetet som ser till att vi har ett kapital).

        Nu predikar maktens alla mullor i kör: Fall på knä inför de driftiga entreprenörerna som skänker välstånd och lycka åt en sådan skit som dig! Blidka dem villkorslöst med offergåvor så att krisens stormar inte slår in över detta land!

  9. Mikael

    Naturligtvis var jag raljant, men den sortens verklighetsfrånvändhet som du står för måste ju provoceras lite. 🙂

    Det är roligt att du nämner Uppdrag granskning. Jag satt och mådde illa av den raka motsatsen mot vad du mådde illa av 🙂 Det där småaktiga, missunnsamma samhället vi lever i. Tack och lov att större delen av befolkningen har vuxit ur jantesandlådan som du fortfarande sitter kvar i med sand runt munnen och blöta byxor. Det faktum att så många ansåg sig ha rätt till de pengar Kamprad dragit in får mig att må illa. Gör nånting själva istället! ville jag skrika. Han har alltså byggt ett av världens största företag från botten med två tomma händer, han har skapat jobb åt hundratusentals människor världen över, och även betalat x antal miljoner i skatt i Sverige genom åren, och du har mage att komma och KRÄVA allmosor. Be om dem är en sak, men att sen bli arg för att du inte får nåt, precis som den ouppfostrade ungen i kassakön i mataffären som pekar på kexchokladen och skriker, det gör mig illa till mods.

    Han har alltså inte brutit mot någon lag och alltså inte gjort fel. Han har jobbat ihop sina pengar, vill du ha pengar får du jobba ihop dem själv. Sen att du kanske skulle ge bort lite om du hade några miljarder på banken, men det är ditt val, precis som det är Ingvars val att inte göra det. Respektera det.

    • Björn

      Mikael, du verkar ha en idealistisk syn på hur rikedomar tillkommer. Att kapitalisten, eller ”entreprenören” om man så vill, besitter någon övernaturlig egenskap som frammanar värden ur tomma intet genom att vara en så fantastisk personlighet.

      Men faktum är att alla värden som existerar här i världen endast kan komma från två källor. Den första källan är naturen, den andra källan är det mänskliga arbete som bearbetar och förädlar de värden som naturen givit oss.

      IKEA är ingenting naturligt, hyllan IVAR växer inte på träd. Den är produkten av mänskligt arbete. Ingvar Kamprad står för en del av detta arbete, men står han för ett arbete till värde av de hundra miljarder som han har på ett bankkonto i något skatteparadis?

      Låt mig utreda saken. Ponera att Ingvar Kamprad är synnerligen flitig, han arbetar extremt hårt och intensivt och får ut hela 300:- i timmen. Därtill arbetar han synnerligen mycket, ja hela 80 timmars arbetsvecka! Men även med detta enorma bidrag till IKEA:s verksamhet så skulle det ta honom ungefär hundra tusen år att tjäna ihop dessa hundra miljarder – före skatt!

      Dessa hundra miljarder måste alltså ha någon annan grund än Ingvar Kamprads personliga ansträngningar. Den främsta grunden för dessa rikedomar är att de som arbetar för IKEA helt enkelt producerar värden som är betydligt större än vad de får tillbaka i form av lön. Men därutöver så erhåller företag som IKEA en mängd olika tjänster från samhället, t.ex. utbildning för sin arbetskraft samt infrastruktur. Tjänster som de nu inte längre vill vara med att finansiera.

      En kapitalist som t.ex. Ingvar Kamprad försörjer sig inte genom att arbeta. Han lever de facto på andras arbete. Därmed inte sagt att han inte utför något arbete, de flesta kapitalister utför antagligen ett arbete i varierande grad, ofta administrativa sysslor av olika slag även om de i huvudsak delegeras till anställda chefer.

      Kapitalisten har dock makten över kapitalet och ingen förnekar att det är viktigt att investera resurser så att ekonomier kan växa. Detta är en väldigt viktig makt, den formar samhället på ett mer avgörande sätt än den makt som ex. politiker besitter. Politiker har ju ingen direkt makt över produktionen utan kan på sin höjd försöka skapa strukturer som främjar vissa sorters verksamhet och missgynnar annan.

      Jag ifrågasätter om det verkligen är rimligt att ett faktiskt väldigt fåtaligt antal kapitalister ska ha den här makten, oavsett om deras kapital tillfallit dem genom arv eller genom tur eller genom hårt arbete.

      Jag föreslår inte att vi i ett svep ska expropriera alla kapitalister och ge staten makt över företagen. Men jag föreslår att vi genom stegvisa reformer av olika slag ska flytta makt över företag och investeringar dels till demokratiska arbetskooperativ, dels till offentlig sektor.

      Det är inte bara principiellt rätt att demokratisera samhället, jag menar också att det är bättre. Jag tror att ett ökat folkligt deltagande i samhället är nyckeln till att lösa vår tids största politiska utmaningar, till exempel vad beträffar miljön. Jag tror också att en successiv demokratisering av ekonomin skulle frigöra enorma produktivkrafter som behövs för att ta samhället till en högre utvecklingsnivå.

      På medeltiden så var människornas beteenden och tänkanden fjättrade av klasstrukturerna i samhället. I och med franska revolutionen så fick många människor mer makt över sitt eget liv och en möjlighet att handla och tänka på sätt som tidigare inte varit möjligt. Det var denna kraft som möjliggjorde den explosionsartade utveckling som följde.

      Jag menar att vi står inför samma problem i dag. Människorna är mer fria i dag än på medeltiden, men de flesta av oss har fortfarande inget stort inflytande över vår vardag, vårt arbete och vårt samhälle . Även den borgarklass som har makten är fjättrad av en systemlogik som kräver av dem att handla enligt givna mönster, då det överordnade syftet alltid måste vara dels att behålla makten, dels att öka profiterna.

      Demokrati är inte oproblematiskt, men min övertygelse är att det i regel ändå förefaller sig så att ju fler som får vara med och bestämma desto bättre blir utfallet. Om alla anställda får säga till om företaget de arbetar på så kommer verksamheten att fungera bättre än om det är en VD som bestämmer. Visst kan man säga att VD:n har en bättre överblick, är mer lämpad för uppgiften osv. men det är att förutsätta att andra människor inte har förmågan att utvecklas. Det är egentligen samma sak om att säga att ett kungligt envälde är bättre än politisk demokrati eftersom kungen trots allt är fostrad sedan barnsben till att bestämma.

      • 1:40 in i detta klipp:

        diskuteras entrepenörens roll i ett ekonomiskt demokratiskt system. De har en ärofylld roll att spela som byggare av företag. När de är färdiga med företaget så säljs det till staten som i sin tur hyr ut företaget till arbetarna som får sköta företaget demokratiskt.

        Vad som inte behövs i ekonomisk demokrati är kapitalisten qua kapitalist, d.v.s. den som bara sitter på kapitalet och makten över produktionsmedlen utan att utföra något produktivt arbete.

      • Mikael

        Ja du har ju rätt i att ”Den första källan är naturen, den andra källan är det mänskliga arbete som bearbetar och förädlar de värden som naturen givit oss. IKEA är ingenting naturligt, hyllan IVAR växer inte på träd. Den är produkten av mänskligt arbete.” Men här måste du också lägga till kapital. Bara mänskligt arbete hade aldrig gjort en IVAR.

        Människan föds naken och hjälplös. Det enda alla har när de föds är sin kropp. När de växer upp har de sitt arbete. I och med bla franska revolutionen fick människan rätten att äga sin egen kropp och sitt eget arbete. Det kan man numera sälja till vem man vill. Vad är då värdet på arbetet? Jo det är vad någon är beredd att betala för det. Eftersom IKEA inte bedriver slavarbete så har arbetarna fått exakt värdet av vad de åstadkommit, de har sålt sitt arbete frivilligt mot en förhandlad lön som båda parter accepterat. Arbetaren väljer sen om han vill spara pengar för att bygga eget kapital eller spendera dem på annat som ger honom/henne större nöje.

        Den andra delen är som sagt kapital, Ingvar har köpt träet och skruvarna samt verktygen för att göra hyllan, han har köpt transporter, marknadsföring, lokaler mm. Alla dessa delar har han fogat samman på ett snillrikt och sjukt effektivt sätt så att du som konsument tycker att det är mer värt att betala för IVAR på IKEA än att själv köpa alla delarna och tillverka den hemma. Ett klassiskt exempel på hur alla i kedjan fått det bättre tack vare Ingvar. Det är också detta som är tillväxt.

        Nu har detta snillrika system som Ingvar uppfunnit genererat enorma överskott av kapital, och då gett Ingvar en viss makt anser du. Makt att göra vaddå? ….öppna fler IKEA-varuhus så fler arbetare får det bättre och fler konsumenter får det bättre kanske. Och det är dåligt för att..?

        Det fina med systemet är att även om han håller 100 miljarder på ett bankkonto så jobbar pengarna. Banken lånar ju ut hans pengar till andra företag som i sin tur förhoppningsvis gör samma resa för pengarna. Det påverkar förmodligen även räntorna för vanliga husägare så att det blir billigare att låna pengar.

  10. Jag vill gärna ställa en fråga till Mikael. Om nu alla skulle betala skatt efter Kampradsmetoden ,skulle du och det svenska samhället fungera bra då?
    Man kan i SRTV märka en sakta glidning mot borgerligheten och jag skulle tro att uppdrag granskning kommer att tystas med hjälp av skrikhalsar som du,’
    Girigheten är ett gissel som totalt förblindar individer . visserligen använder man slagträ som avundsjuka och jantelagen i sitt erbarmerliga försvar .Har vi inte kommit längre?

  11. IKEA är en typisk produkt av rekordårens välfärdspolitik där det växande välståndet spreds jämnt över befolkningen. Det är nu inte så att den arme svensken hade fått sitta på golvet i sina moderna miljonprogramsbostäder (en kraftig höjning av bostadsstandarden här i landet) om inte IKEA funnits, det hade utanvidare funnits många andra villiga producenter som velat tillgodose och slå mynt av denna efterfrågan som skapades av de nya större bostäderna som svensken nu kunde bo i. Det är förstås bortom tvivel att IKEA på ett skickligt sätt slog mynt av denna efterfrågan på möbler till nytta både för IKEA och konsumenterna.

    Men hade inte efterfrågan funnits där hade inte heller IKEA växt. Det är något som helt saknas i debatten om arbete och företagande – efterfrågan – i den ”nya” ekonomiska föreställningsvärden härskar den redan på 30-talet diskrediterade Says lag, utbud skapar sin egen efterfrågan, vilket förstås är rent nonsens.

  12. Lars Fex

    Hej!
    Jag såg dig tillsammans med Göran på svt-forum.
    Jag hoppas du blir S nya partiledare igen, då kommer jag tillbaka till S direkt.
    Härligt med visionära sossar!

  13. Pingback: Kan dialog med forskarna rädda Socialdemokraterna? : Vetenskap & Allmänhet

  14. Hej igen Lena,

    Läs gärna följande kommentar till krisrapporten (samt gärna kommentarsfältet, där bl.a. du diskuteras):

    http://schlaug.blogspot.com/2011/02/sossarnas-kriskommission-ar-dalig-pa.html

    I det kommande numret av samhälls- och klimatmagasinet Effekt (om någon vecka) har jag en krönika om mitt allra tydligaste skolminne. En hyllning till pedagogiken i den socialdemokratiska skola jag gick i och vad den fick för betydelse för mig. Långt från Björklunds batongpolitik. Hoppas du läser den!

    http://www.effektmagasin.se/kop-losnummer

  15. Birger Schlaug, denne ständige tillväxtkritiker, framhöll först Lena Sommestad som bästa valet till ny S-ledare. Men sedan såg han en färsk intervju med Lena där hon enligt honom ”backar” och låter lika tillväxtvurmande som alla andra. Schlaug har numera ingen favorit i S-ledarracet…
    http://schlaug.blogspot.com/2011/02/sossarnas-kriskommission-ar-dalig-pa.html

    • M. E.

      Jag begriper mig inte riktigt på Schlaug. Sommestad säger visserligen att hon ser tillväxt som en del av välfärdspolitiken, och även om jag själv anser att man måste gå över i ett system som inte kräver tillväxt, är det ju så att S precis som Mp nu för tiden inte vill byta ekonomiskt system. Och är man reformist så är det möjligen ganska rimligt att anse att tiden inte är mogen att byta ekonomiskt system (även om det förvisso ur ett miljöperspektiv kan verka rimligt, så är det ju så att reformister gradvis vill gå mot att byta system, och eftersom vi är ganska långt från slutet av en sådan process, torde reformister inte anse tiden mogen att byta system). Samtidigt är hon ju kritisk till marknadsutsättning och avreglering, hon vill ha ett större ansvar i utvecklingen, så nog är det konstigt om Schlaug har svårt att se skillnaden mellan henne och till exempel Damberg. Men vem tror ärligt talat att Schlaug är någon sorts opartisk kommentator? Vem tror att han inte är en typisk politiker, representant för Mp? Han måste vara ytterst obekant med Sommestads tankar när han ändrar åsikt baserat på något som hon alltid sagt, nämligen att hon stödjer en kombination av välfärd och tillväxt. Kanske han byter åsikt igen när han upptäcker vad för sorts samhällsutveckling hon knyter denna tillväxt till? För Sommestads tillväxt är inte Dambergs…

    • Prat om tillväxt blir meningslöst om man inte definierar vad man menar med tillväxt, begreppet tillväxt har blivit som ”arbetslinjen” en så kallad kvasitranscendental ett ord som skenbart för upp resonemang till en högre nivå, men som i själva verket inte säger något alls. Allmän verbal pajkastning med begrepp där de deltagande har olika definition och förmodligen vanligen väldigt luddig uppfattning om vad som menas kan förstås vara underhållande och slå ihjäl den del tid men leder oftast ingen vart.

    • M.E.: Nej, Schlaug är väl inte mer sanningsvittne än någon annan. Men det bör ändå påpekas att han inte är någon representant för MP. Han lämnade partiet för ett antal år sedan, då han tyckte att de avlägsnat sig för långt från sina tidigare värderingar.

      lasse: Instämmer. Det behövs något slags samförstånd om vad tillväxt egentligen är. Nu verkar alla prata förbi varandra och omhulda sin egen högst privata definition. En del tycks anta att tillväxt kräver ökat nyttjande av naturresurser. Andra funderar i termer av ökad tjänsteproduktion utan materiell ökning. Ytterligare andra tycks betrakta tillväxt som ett annat namn på teknisk och vetenskaplig utveckling. Det är inte frågan om vad som är ”rätt” eller ”fel” definition. Det måste bara finnas ett gemensamt språk om ämnet alls skall kunna diskuteras.

    • Schlaug för förresten ett intressant resonemang om tillväxtbegreppet i dagens bloggpost:
      http://schlaug.blogspot.com/2011/02/sondagsskola-fran-tillvaxt-till.html

  16. Daniel Frank

    Hej Lena.
    Hoppas på dig ang partiledare men inser att chansen är ringa eftersom du talar om saker som är känsliga för etablissemanget.

    Hur ser du på den rörelsen som oftare nu börjar höras gällande att vi nu måste börja titta på hur vi i framtiden kan lägga ner det monetära systemet helt?

    Man menar kort sagt att det största hindret att nyttja all teknik och kunskap är det monetära systemet – oavsett politiskt system som har makten över dagordningen.

    All lycka åt dig Lena. Du har min röst.

    /Daniel

    • lenasommestad

      Tack Daniel! Jag hör till dem som menar att vi behöver ett monetärt system, men sådana kan ju utformas på många olika sätt. Om vi ser tillbaka i historien ser vi de monetära systemen växa fram i alla samhällen – så de behövs…

  17. Jonas

    Hej Lena,

    jag skulle bara vilja tipsa om dagens ledarkrönika i Sydsvenskan (http://www.sydsvenskan.se/opinion/pertohlssonkronika/article1389778/Parti-i-spagat.html) där Per T. Ohlsson på mycket märkliga grunder avfärdar kriskommissionens rapport. Hans argumentation bygger nästan uteslutande på att han väljer att behandla liberala ideologiska antaganden som axiom. Det är med andra ord som upplagt för ett intellektuellt lustmord i replikform och om du har tid att utföra det tror jag inte att det finns någon som skulle göra det bättre än du.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s