Dagens viktigaste artikel finns i Svenska Dagbladet och signeras Nalin Pekgul och Carina Ohlson, S-kvinnor. De skriver om den djupa krisen i svensk sjukvård och anger vad som nu krävs av den socialdemokratiska partikongressen: beslut om politikens framtida inriktning, med sjukvården som en central del (Förskräckande små marginaler i Stockholmssjukvården).
Pekguls och Ohlsons artikel bygger på Dan Anderssons rapport Mer vård för pengarna och mer pengar till vård. Läs den! Andersson visar att Sveriges tidigare mycket starka position ifråga om folkhälsan har försvagats. Sjukvårdens andel av BNP ligger nu bara på en mellannivå i Europa. Han diskuterar grundläggande frågor för sjukvårdens organisation som finansieringsmodeller, effektivitet och rättvisa, marknadsintressen och professionell etik. Han drar slutsatsen att svensk sjukvård kommer att drivas mot privatisering, om inte mer resurser tillförs. Han pekar på risker med marknadslösningar och försäkringsmodeller och rekommenderar en grundläggande översyn av sjukvårdspolitiken för att säkerställa en stabil finansiering, god effektivitet och prioritering efter behov.
Dan Anderssons rapport är ett utomordentligt exempel på den typ av grundläggande analyser som det Socialdemokratiska partiet nu behöver. Samtidigt ska vi komma ihåg att sjukvården bara är ett av de områden, där den svenska modellen är på väg att undergrävas. Jag har under den senaste veckan diskuterat svensk skola, där vi på samma sätt kan se hur en tidigare generös finansiering, väl genomtänkta institutionella lösningar, likvärdighet och goda resultat har ersatts av resursbrist, svåröverskådliga marknadsexperiment och kvalitetsförsämring. Liksom ifråga om sjukvården har det i Sverige länge funnits en uppfattning om att vi ligger långt framme ifråga om resurser och resultat i skolan, men tyvärr stämmer detta inte längre med fakta (se t.ex. Bo Malmbergs blogg). Under en period kan man leva på gamla meriter, men inte hur länge som helst.
För oss som socialdemokrater handlar det nu om att sätta utvecklingen i sjukvård och skola i relation till de grundläggande värderingar, som bär vårt parti. Om vi menar allvar med vår tro på jämlikhet och social rättivisa så måste detta också få konsekvenser för hur vi utformar vår politik. Vi måste ta ställning till den växande ojämlikhet som vi ser och till de kvalitetsförsämringar som hotar vår gemensamma framtid.
I dagens DN läser jag att ”S-kongressen rundar frågorna som splittrar”. Jag hoppas att DN övertolkar och att partistyrelsen önskar någonting annat: en öppen diskussion just om de kontroversiella frågor där vi måste ange vägen framåt. Kriskommissionen har pekat ut ett antal viktiga områden där Socialdemokraterna måste tänka nytt för att nå ökad jämlikhet och full sysselsättning. Kriskommissionen har också pekat på vikten av att värna den svenska generella välfärdsmodellen. Med sin bas i likvärdighet, riskspridning och förebyggande insatser har den svenska modellen varit en framgång inte bara för den sociala välfärden utan också för samhällsekonomin. I insikt om detta måste förnyelsen börja. S-kvinnor visar vägen genom att begära en kongress som inte bara diskuterar allmänpolitik i ett antal timmar utan också tar vassa beslut om riktningen framåt.
Viktigt om systemskiftet: Ett hjärta rött. Mer bloggat om S: Rasmus Lenefors, Björn Andersson, Högbergs tankar om kandidater och förnyelse, Röda berget.
Carina Ohlson och Nalin Pekgul, artikelförfattare, i förgrunden, tillsammans med Carina Hägg.
Lena Sommestad 
Först har man en kriskommission som skriver en rapport som är kritisk åt höger. Sen kör man över den totalt genom att säga, att det istället blir den nya partiledaren som ska sätta agendan för ”omorienteringen”. När det gäller partiledarvalet, så är det ju styrt av Prime som på betalt uppdrag av Svenskt Näringsliv åkte runt i partidistrikten och indoktrinerade för SN:s (van)tolkning av valresultatet, därmed också ett val av partiledare i kongruens med den (van)tolkningen. Hela processen är således köpt till reapris av Svenskt Näringsliv och på de här premisserna kommer partiets ”förändrade” politik i fortsättningen vara skriven av Svenskt Näringsliv. Om demokratin skulle kunna göra sig gällande så ska det ju åtminstone vara kriskommissionens rapport som ska ligga till grund för den fortsatta politiken men så kommer det alltså inte att bli: ”Partistyrelsen kommer att föreslå att kongressen tillsätter en programkommission, ledd av den nya partiordföranden, för att modernisera partiprogrammet. ”
Och vi vet ju alla för övrigt vad ”modernisering” betyder, i dessa nyliberalismens yttersta av dagar. Man håller krampaktigt fast vid sin redan globalekonomiskt havererande politik, revolutionerna i Nordafrika kan direkt härledas till den nyliberala politiken, likaså Wisconsinupproret. Men i EU – trots Merkels förlorade val i Hamburg med omnejd – håller man fast vid den högerpopulistiska agendan – lönesänkningar, lagstadgad minimalminilönebildning, upphävd förhandlingsrätt, upphävd arbetsrätt – det är inte en politik för de som ”har jobb”, utan raka motsatsen.
Men vad bryr väl sig S-politrukerna om det. Göran Färm beklagar sig högljutt samtidigt som han fortsätter försvara euron och samtidigt som det var S som ratificerade Lissabonfördraget som grundlagsfäster politiken som avskaffar löntagarnas rättigheter.
Ping: Svenskt Näringsliv skriver S ”Nya” politik | Nemokrati
Ping: Erik Laakso | På Uppstuds » Jultomten är faktiskt död
Ping: Från Stenmark, Palme och Borg till… « Under den lugna korkeken
Även om det förekommer små ljusglimtar i den process som skall leda till en förnyelse av socialdemokratisk politik så är det just denna ”förnyelse” som har en historia som förskräcker, precis som Nemokrati påpekar har den nyliberala våg av förstörelse av samhällsnytta som drabbat världen anammats av socialdemokratin och den reaktion på denna politik som funnits har inte på något sätt fått genomslag, vare sig i tänkta kandidater till partiledare eller den berättelse som skall forma framtiden. Du Lena är väl ett undantag men ett av undantagen som tydligt bekräftar den styrka med vilken S fortsätter sin vandring utan egentlig kontakt med sin historia och där det övergripande målet blir det kortsiktiga; tävla med moderaterna på deras planhalva och vinn de ekonomiskt starka medelklassväljarna i storstad med en borgerlig politik ”bättre” än moderaternas. Den uppenbara fråga som borde kunna vara en framgångsfråga, den om att mota nyliberalismen, inte ens den verkar finnas på bordet rent konkret, i stället talas om förnyelse i termer som har starka högerinslag. Det är en uppenbar risk att den politiska rörelse som förknippats med välfärd för alla blir omsprungen av en verklighet som på alla sätt måste ta avstånd från den nyliberala vägen på grund av alla dess avigsidor, innan man själva insett att man klivit på fel tåg. Men då är man redan misskrediterad och historia. Oavsett personer som Lena Sommestad.
L-E, jag hoppas att du inte ger upp än. Det finns en progressiv rörelse i Sverige, men den behöver människor som talar och argumenterar. Tack för ditt inlägg!
Med tanke på att det här är frågor som rör det socialdemokratiska partiets relevans över huvud taget, så är det mycket viktiga frågor. Det behövs inte ett femte Alliansparti, kan jag tycka. En viktig tanke inom arbetarrörelsen har tidigare varit att ta bort skola, vård och omsorg från marknaden och göra det till en gemensam angelägenhet. Men som det ser ut sedan mitten på 90-talet så har vinstintressen trängt in på alla dessa områden. Borde inte det här vara viktiga frågor på dagordningen?
Ja Maths, precis dessa frågor tycker jag hör till de viktigaste på vår dagordning.
Detta måste ses som logisk konsekvens av att regeringen vill att Sverige ska bli mer som Europa, det ska harmoniseras helt enkelt.