Rätt och fel om abort kan inte avgöras av moralfilosofer

Två filosofer, Nicolas Espinoza och Martin Peterson, hävdar på DN Debatt att det är dags att ”nyansera synen på aborter”. Jag måste säga att jag häpnar inför denna artikel, som inte på något som helst rimligt sätt kan argumentera för det förslag som läggs fram: en radikal försvagning av svenska kvinnors rätt till abort.

De två filosoferna argumenterar som om de hade något nytt att komma med, som skulle ge oss skäl att ompröva kvinnors aborträtt. Men deras argument är varken nya eller övertygande.

Det är självklart att en fråga som abort rymmer en målkonflikt. Det är just för att lösa denna målkonflikt som abortlagen finns. Kvinnan har starka rättigheter i abortlagstiftningen – inte av moralfilosofiska skäl utan därför att det svenska folket i gällande lagstiftning har gett uttryck för denna värdering.

Det är heller inte någonting nytt att en fråga kan rymma en konflikt mellan samtid och framtid. Därför framstår det också som svårbegripligt varför hänsyn till kommande generationer när det gäller klimatfrågan kan bli en motivering till att fostrets rätt ska ges större tyngd än tidigare i svensk abortlagstiftning. Hur samtidens intressen ska vägas mot framtidens måste avgöras från fall till fall. Det framstår som närmast absurt att jämföra en enskild kvinnas skyldighet att föda barn (för det ofödda barnets skull) med allas vår skyldighet att värna ekosystem och klimat (så att planeten inte fördärvas och blir obeboelig för framtida generationer).

Espinoza och Peterson gör ett stort nummer av att ”abort inte är en moraliskt binär fråga”. Abort kan inte reduceras till något som antingen är rätt eller eller fel utan kan ses som både rätt och fel. Det finns i en gråzon. Efter denna observation, som inte känns särskilt revolutionerande för oss som aldrig har uppfattat rätt och fel som något binärt, kommer förslaget till lösning: eftersom abort inte är en moraliskt binär fråga så bör lagstiftningen dela in aborträtten i tre kategorier istället för två.

Här hamnar filosoferna på ett gungfly. För det första har jag svårt att se varför vi inte kan välja att ha två kategorier i abortlagstiftningen, tillåtet eller inte tillåtet med abort, bara därför att abort inte är en moraliskt binär fråga utan rymmer en gråzon. Det faktum att lagstiftningen inte måste vara binär kan ju inte betyda att vi inte kan välja att ha den binär.

Om vi nu trots allt väljer att dela in abortlagen i tre kategorier, som författarna vill, så finns det, för det andra, inte något självklart sätt att dra gränser mellan dessa tre kategorier. Vi kan helt enkelt inte veta hur vi skiljer det som är rätt när det gäller abort från det som är fel eller det som ligger i ”gråzonen”. Men detta tycks inte bekomma Espinoza och Peterson.  I artikeln går de raskt till verket och talar om var gränserna går mellan det som är fel, det som är gråzon, och det som är rätt. Här finns inte tillstymmelse till argument. Det enda man hänvisar till är vad som är ”rimligt” och vad många ”nog skulle acceptera”. Jag konstaterar att Espinoza och Petersen helt enkelt tycks anse att det fanns något essentiellt rätt eller fel, som de som filosofer kan resonera sig fram till.

Avslutningsvis noterar Espinosa och Pedersen att det förvisso kan vara obehagligt för en kvinna i ”gråzonen” att sakna moralisk uppbackning när hon gör abort, men det SKA inte heller kännas bra för henne att göra abort. Det viktiga är nämligen att lagstiftningen ”speglar hela den komplexa problematiken”. Espinosa och Pedersen gör helt enkelt anspråk på att  sitta inne med sanningen om vad som utgör den vetenskapligt rätta utformningen av abortlagstiftningen, och denna sanning ska implementeras – oberoende av effekterna.

Sammanfattningsvis kan jag bara konstatera att Espinoza och Petersen tycks sakna alla begrepp om vad abortfrågan i grunden handlar om: kvinnors makt över sina egna liv. De tycks också sakna all insikt om att hundra års kamp för kvinnors emancipation har handlat om att slippa just den typen av moraliserande mansperspektiv som de ger uttryck för.

Ja – det är som om vi drivits  femtio år tillbaka i tiden. Kvinnor ska straffas genom att samhället tar sin hand ifrån dem när livet är som svårast. Män, däremot, kommer självklart som alltid att kunna njuta sin moraliska förträfflighet, eftersom de i egenskap av män aldrig kommer att ställas inför barnafödandets ”hela komplexa problematik”. Jag råder Espinoza och Peterson att fördjupa sig i ett annat intressant område för filosofin: frågan om kvinnors frihet – som individer och mödrar. Simone de Beauvoir, Det andra könet, kanske kan vara en början.

Mer bloggat: Ylva Johansson.

61 kommentarer

Filed under Uncategorized

61 responses to “Rätt och fel om abort kan inte avgöras av moralfilosofer

  1. Inga-Lisa Sangregorio

    Härligt att läsa något så tydligt och välskrivet! När jag läste de båda filosofernas (jag frestas att skriva ”filosofernas”) pretentiösa funderingar kom jag att tänka på abortpanelen som bestod av fjorton män och en nunna. Om deras text är representativ för svenska filosofers förmåga till logiskt tänkande är vi verkligen illa ute!
    Deras jämförelse med klimatfrågan är absurd i flera avseenden. Inte bara för att det, som du skriver, är ”svårbegripligt varför hänsyn till kommande generationer när det gäller klimatfrågan kan bli en motivering till att fostrets rätt ska ges större tyngd än tidigare i svensk abortlagstiftning”, utan också för att det just av klimatskäl om något ligger i kommande generationers intresse att de inte blir alltför talrika.
    De ganska få sena aborter som görs i Sverige görs nästan alltid av mycket speciella skäl och är svåra nog för alla inblandade utan kvinnorna ska skuldbeläggas ytterligare.

  2. Pingback: Ytterliggare bloggtips | VERKLIGHETENS SMOLK

  3. tips på ett annat blogginlägg i frågan som tycker ungefär som du men med lite vildvuxnare språk: http://andersholmstrom.se/wtf-is-this-shit/

  4. Bra Lena! Sedan har de ju fel rent filosofiskt eftersom abort är en handling som medför att det inte kommer att finnas någon framtida person mot vilken aborten skulle ha varit fel. Framtida generationer kommer dock att finnas (oavsett vilka faktiska personer de kommer att vara), så handlingar som försämrar deras livsmiljö kan vara fel mot dem.

    Men min misstanke är att DN-filosoferna inte i första hand vägleds av sin sanningslidelse i det här fallet…

  5. Emma Holten

    Som ung tjej kunde man inte annat än att bli upprörd över det här, eftersom en oönskad graviditet hos tonåringar enligt dessa två män skulle anses som en gråzon, där man helst borde skämmas om inte man vill ha barnet. Tanken om att vi, efter decennier, ska kämpa sida om sida med Wollstonecraft och våra mormöder (som gjorde ett fantastiskt jobb för att säkra de framtida generationer av kvinnor; säkra dem makt över sitt eget liv. Denna säkerhet och prioritering i framtiden sitter tydligen i baksätet i DN artikeln.) för nånting så basalt som vår egen kropp och framtid.
    Bra inlägg som alltid!

  6. Peter

    ”Sammanfattningsvis kan jag bara konstatera att Espinoza och Petersen tycks sakna alla begrepp om vad abortfrågan i grunden handlar om: kvinnors makt över sina egna liv.”
    Ok… Vad sägs om barnets rätt till liv? Vad sägs om att behöva stå sitt kast? Det är ju ingen direkt brist på preventivmedel idag. Skapar man ett barn har man en skyldighet att ta hand om det också.

    • lenasommestad

      Bäste Peter,
      om du tog del av kvinnors historiska erfarenheter skulle du kanske vara mindre tvärsäker i denna fråga.
      ”Skapar man ett barn har man en skyldighet att ta hand om det också.” Om män hade levt efter den devisen skulle världen sannerligen ha sett annorlunda ut.

      Historien igenom har kvinnor fått ge upp yrkesdrömmar, frihet och inkomster för att ta hand om sina barn, inte sällan övergivna av sina män.
      Moraliserandet har alltid riktats mot kvinnor – precis som du gör i ditt inlägg.

      Faktum är att ingen förändring har varit viktigare för kvinnor än möjligheten att själv välja när man kan och vill bli mamma. I länder där abort är förbjuden genomför kvinnor i förtvivlan illegala aborter, därför att de inte ser någon annan utväg.
      Kvinnor har i Sverige idag ingen skyldighet att föda barn som de inte kan eller vill ta hand om. Detta är sannerligen en fråga om frihet.

      Världen är full av redan födda barn att rädda till livet.

      • UM

        Jag är absolut för aborter och anser att det är kvinnan som skall ha rätten att ta det beslutet eftersom fostret växer i kvinnans kropp.
        Föreställningen att man som man skiter i vilket tror jag är ett allvarligt missförstånd. Det är få saker i livet som har varit lika smärtsamma som att medverka till en abort. Jag har oerhört svårt att förhålla mig rationell till det. I det möjliga barnet som växer i någons mage finns en latent identifikation för de flesta föräldrar. Att ge upp denna är också att tappa tron på sig själv. Jag inser visserligen att de fall jag har varit inblandad i aborter har det varit absolut nödvändigt. Jag har gjort mitt bästa för att vara ett stöd, men det har inte hindrat mig från att uppleva en stark smärta över att tvingas inse att det inte har varit möjligt för detta barn att födas.

        Detta har aldrig någonsin varit en fråga om frihet, snarare har dessa situationer sprungit ur en reell brist på frihet.

      • Peter

        (”Skapar man ett barn har man en skyldighet att ta hand om det också.”)
        ”Om män hade levt efter den devisen skulle världen sannerligen ha sett annorlunda ut.”
        Vart skriver jag att endast kvinnan ska ta hand om barnet? Det bör naturligtvis mannen göra också. I precis lika hög grad som kvinnan.

        ”Faktum är att ingen förändring har varit viktigare för kvinnor än möjligheten att själv välja när man kan och vill bli mamma.”
        Och det kan man ju …med hjälp av preventivmedel. Idag finns sexundervisning i skolan och gratis preventivmedel på ungdomsmottagningar.

        ”I länder där abort är förbjuden genomför kvinnor i förtvivlan illegala aborter, därför att de inte ser någon annan utväg.”
        Fast nu gäller väl debatten Sverige?

        ”Kvinnor har i Sverige idag ingen skyldighet att föda barn som de inte kan eller vill ta hand om.”
        Kanske borde man kunna lämna bort sitt barn efter att det är fött? Jag menar ifall att ens omständigheter förändras och man inte längre kan eller vill ta hand om barnet?

        Jag vill inte ha ett abortförbud. Om kvinnan eller barnet är sjukt, eller om kvinnan blivit våldtagen så måste möjligheten finnas till abort. Utöver det skulle jag helst se ett totalt abortförbud, men skulle vara nöjd om Sverige fick lagar i paritet med övriga Europa.

  7. Proffsfilosofers begrepp om filosofi tycks stå på samma nivå som proffsekonomers begrepp om ekonomi – som fackidiotens som har förlorat sinne för proportioner. (De närvarande givetvis undantagna, som det heter i Sydamerika).

    För om det är något som slår en så är det parallellen med ekonomer som hänvisande till sina matematiska modeller har styrt oss in i ett ekonomiskt system som krisar vart tionde år. Samma förväxlande av modellen med sanningen höjd över mänskliga avgöranden.

  8. Kerstin

    jag storknade över DN-artikeln, tack Lena för att du orkar argumentera för varför jag gjorde det! Å tack Marta för länken.

    • Bengt Johansson

      Trist att du tog så illa vid dig av den här debattartikeln. Men du kan ju i alla fall trösta dig med att du klarade livhanken – till skillnad mot de cirka 38.000 ofödda barn som dödas varje år i Sverige på feminismens oheliga altare. De hade nog varit väldigt glada och tacksamma över bara behöva storkna.

      • Jag hade kunnat bli aborterad som foster. Nu valde min mamma att behålla mig, och på ett sätt kan jag förstås säga att jag är tacksam för det. Men å andra sidan – om hon hade aborterat den cellklump som sedan blev jag, hade det inte spelat mig någon roll alls. Eftersom jag i en sådan situation inte funnits att ha någon åsikt om något alls.

  9. Pingback: Ett okritiskt förhållningssätt till abort ger bränsle åt bilden av kvinnan som sexobjekt | Bitte Assarmo

  10. Si

    Bra replik. Jag blir ibland rädd i dessa tider när så många av de rättigheter ifrågasätts runt om i världen. Nya generationer tillkommer hela tiden och de framsteg tidigare generationer gjort måste återerövras och göras synliga. Mänskliga rättigheter, rätten till sin kropp, rätten till lika värde på människor oavsett ursprung – ständigt till diskussion och ständigt ifrågasatt.

    Gillar din saklighet.

    • Daniel

      Det ofödda barnets rättigheter då?? En abort tar ett mänskligt liv och det kan aldrig vara en människas rättighet att av vilket skäl som helst få ta en annan människas liv. Det är en logisk och moralisk omöjlighet.

      • lenasommestad

        Liksom flera andra i detta kommentarsfält betecknar du abort som ett mord. Det är en syn på abort som jag inte accepterar.
        Det är heller inte frågan om att abort görs av ”vilket skäl som helst”.
        När du betecknar abort som ”en logisk och moralisk omöjlighet” visar du din brist på insikt om kvinnors villkor – som mödrar och som människor.

  11. Ludde

    Så bra skrivet! Tack!

  12. Ida

    Tack Lena!
    Mycket bra skrivet. Du sätter ord på mina tankar. Har svårt att begripa att artikelförfattarna faktiskt är verksamma vid Stockholms universitet och avlönade med statsbidrag. Bekymrande att DN väljer att publicera en så spekulativ och ihålig debattartikel.

    • Bengt Johansson

      En märklig kommentar av dig. Har du verkligen så svårt att begripa de här artikelförfattarnas tankegångar? De gör det visserligen lite svårare än nödvändigt för sig, men de har i alla fall den goda avsikten att i någon mån uppvärdera de ofödda barnens värde och rätt att få leva.

      Är det ”spekulativt”? Kanske beror dina svårigheter att begripa det syftet på att du helt enkelt inte vill förstå?

      Och vad är så hemskt med att de här skribenterna avlönas av staten? De tar i alla fall inte livet av de ofödda barnen. Det gör däremot barnmorskor och läkare på landets abortkliniker. Även de får betalt av staten – för att döda.

  13. Kerstin Svanberg

    Fy vad känslokallt man ser på de ofödda barnen och jag häpnar över kvinnor som själva burit barn som har känt och vet så väl att det är små människor som sprattlar och rör på sig därinne, hur kan man så nonchalant bortse från dessa små människor som lever vilka nyss har börjat sitt liv, jag förstår att män kan ha svårt för att leva sig in i den nya människans liv, men kvinnor, hur kan ni ??? Kvinnan har rätt till sin kropp men det innebär inte att hon med sin rätt ska döda sitt eget barn en annan människa, det är inte bara kvinnan som lever, hennes barn lever också, föräldrar ska skydda sina barn, inte döda dem !!!!

    • lenasommestad

      Nej Kerstin, det handlar inte om nonchalans och känslokyla. Det handlar om att avbryta en graviditet innan ett sprattlande barn har vuxit fram. Abort är en sista utväg – ingenting som någon kvinna önskar sig. För att göra antalet aborter så få som möjligt bör vi dels stärka unga kvinnors kunskap och självkänsla, göra preventivmedel lättillgängliga och stärka mödrars och barns ställning i samhället, så att alla kvinnor kan känna trygghet i sin roll som mödrar och kombinera moderskapet med andra mål i livet. Det är ingen slump att länder där motståndet mot abort är starkt, som i USA, också är länder med många tonårsmödrar och stora grupper fattiga, utsatta barn. Hatiska utfall om att abort innebär att döda sitt barn är ingen positiv väg framåt om vi vill värna goda liv för kvinnor och barn.

      • Bengt Johansson

        Kerstin Svanberg har helt rätt i sin iakttagelse. Att avsiktligt döda en annan människa, inklusive ett ofött barn, måste rimligen kräva en rejäl portion av känslokyla och nonchalans. Det ofödda barnet är ett barn oavsett hur mycket eller lite det sprattlar.

        Dina recept för att minska antalet aborter har jag i sig inga invändningar emot. Däremot bortser du från den allra viktigaste delen i det abortförebyggande arbetet. Det är givetvis att uppvärdera värdet hos det ofödda barnet – från en ”cellklump” till den fullvärdiga människa det är från tillblivelsen. Eller gäller inte ”jämställdheten” de här små liven?

        En sådan uppvärdering av de ofödda barnens värde ger per automatik en kraftig sänkning av antalet aborter. De gravida kvinnorna kommer då att i kärlek göra allt i sin makt för att låta sina ofödda barn få födas. Det vore mycket effektivare än de förslag som du ger här.

        Du har säkert rätt i att USA har många tonårsmödrar och stora grupper av fattiga barn. Men är de här omständigheterna ett skäl till att döda de ofödda barnen? Jag tycker inte det. Deras värde ska inte stå och falla med sådana yttre omständigheter. Där måste den svenska staten i så fall ta ett ansvar för att på olika sätt stötta de här mödrarna och familjerna.

  14. Johan Walan

    Tack för en mkt välskriven kommentar. Även jag baxnade inför DN-artikeln, utifrån ungefär samma aspekter , även om jag inte kunde reda ut det lika tydligt som du gjort..

  15. Yosh

    Det är bra att du Lena påpekar det som filosoferna (och ”Peter”) lyckas missa….. Männens ansvar. Männens ansvar lyckas på något märkligt vis inte nämnas utan det är kvinnan som ska ”stå sitt kast”.

  16. Abortfrågan väcker alltid känslor, vilket grumlar sikten ibland. Kvinnans rätt till abort tycker jag är ett stort framsteg. Idag aborteras kring 30 tusen friska foster årligen utan att så många höjer på ögonbrynen. Dagens moderna fosterdiagnostik gör emellertid att abortfrågan tillförts ytterligare en dimension – den selektiva aborten. Skillnaden är då att mamman vet något om fostret som gör att mamman vill göra abort. Det har främst handlat om att fostret skulle han ”fel” kön eller ha en defekt av något slag. Även här kan man tycka att staten inte ska lägga sig i mammans rätt till abort.
    Men riktigt så enkelt kanske det inte är?

    • lenasommestad

      Den selektiva aborten är ett moraliskt dilemma. Konsekvenserna är ju synliga inte minst i länder som Kina, där antalet män i befolkningen klart överstiger antalet kvinnor. Än svårare är frågan om abort på grund av kunskap om handikapp och sjukdom hos fostret. Det finns inga enkla svar på dessa frågor, men en kraftfull strategi är att verka för samhällen präglade av jämlikhet och respekt för alla människor, oberoende av kön, ursprung, sjukdom eller handikapp. I den mån som de selektiva aborterna är ett uttryck för ojämlikhet, diskriminering eller brister i våra samhällen kan de bara motverkas effektivt genom reformer som värnar alla människors lika värde.

      • Bengt Johansson

        Du skriver här i väldigt positiva ordalag om jämlikhet, respekt för alla människor deras lika värde. Jag instämmer. Men du har förbisett en mycket viktig aspekt här: De ofödda barnen och deras lika värde. I din värld räknas de tydligen inte.

        De här små värnlösa och utsatta mänskliga liven är inte bara utsatt för ojämlikhet och diskriminering. I abortliberalernas och feministernas namn dödas ungefär 38.000 ofödda barn varje år i Sverige. Och de allra flesta är sannolikt helt friska när de avlivas.

        Lena, du silar mygg och sväljer kameler i ditt värnande av jämlikhet och ”respekt för alla människor”. Hur kan du så konsekvent bortse eller blunda för de ofödda barnen i de här sammanhangen? Din haltande hållning på den här punkten framstår som totalt inkonsekvent, absurd och ologisk.

    • Bengt Johansson

      Ditt inlägg är till vissa delar sympatiskt. Däremot delar jag inte oförbehållslöst ditt påstående att ”kvinnans rätt till abort är ett stort framsteg”. För vem är det ett ”stort framsteg”? För kvinnan? I vissa fall, ja. För det ofödda barnet? Definitivt inte. De aborterade barnen har inga som helst rättigheter.

      Jag är ingen förbudsivrare i abortfrågan. Däremot ser jag det som självklart att de ofödda barnens rätt till liv och människovärde ska uppvärderas rejält. Deras rättigheter och värde ska ställas i relation till föräldrarnas ”rättigheter” att döda de här oskyldiga små människoliven.

      Med en bättre information om vad ett ofött barn är och den konkreta innebörden av en abort skulle antalet aborter säkerligen kunna minskas rejält. Föräldrarna måste bli medvetna om aborter alltid är en fråga om liv och död i relation till. För den gravida kvinnan har aborterna sällan den aspekten.

      För övrigt vill jag korrigera dig på en annan viktig punkt: Det var länge sedan som aborterna uppgick till ”bara” cirka 30.000 om året. På senare handlar det om ungefär 38.000 barn som dödas varje år på de svenska abortklinikerna.

  17. Bengt Johansson

    Lena Sommestad och andra feminister gör sig i abortfrågan skyldiga till ett rejält självbedrägeri. De upprepar som ett mantra att kvinnor ska ha ”makt över sina egna kroppar och liv” – utan den minsta synbara reflektion över att det ofödda barnet också har en egen kropp.

    Utifrån den här krassa människosynen är barnet bara ett barn så länge det är önskat. De oönskade barnen blir bara en sjukdom eller en cysta som ska opereras bort. Indirekt straffas med döden de för att kvinnan minsann inte ska backa från hundra års kämpande mot ”moraliserande mansperspektiv”.

    Lena, hör du inte själv hur ihåligt, kallt och cyniskt ditt resonemang är? Hur är det möjligt att du använder de ofödda barnen som slagträn för att försvara din självpåtagna kamp mot männen och för kvinnornas ”rätt till sina egna kroppar”? Har det aldrig slagit dig att de närmare 40.000 barn som aborteras på löpande band varje år i Sverige också har egna kroppar? Vad ger dig och andra abortliberaler rätten att döda dem?

    Såväl vänstern som liberalerna och feministerna står förenade bakom den här mycket subjektiva och obehagliga människosynen. Märkligt nog talar de i alla andra sammanhang om alla människors lika värde och rättigheter. Men de ofödda barnen har tydligen inget värde och rättigheter alls.

    Hyckleri och dubbelmoral? Visst är det så. Det är bara förnamnet för den här industriella dödsmaskinen som kallas abortkliniker.

    • lenasommestad

      Bäste Bengt,
      det finns ett stort stöd i Sverige för att kvinnor ska ha fri abort. Ditt inlägg om min krassa människosyn, min cynism och min dubbelmoral till stöd för ”industriella dödsmaskiner” är alltså riktat mot de flesta kvinnor och mammor i Sverige.

      Ditt problem är att du väljer att ensidigt förfäkta rätten för varje koncipierat foster att utvecklas utan att med ett ord reflektera över vad det innebär för kvinnors och barns liv. Vad blir konsekvenserna om kvinnor ska tvingas att föda sina barn oavsett omständigheter?

      Erfarenheten talar sitt tydliga språk. Resultatet när kvinnor tvingas föda barn i svåra situationer, som t.ex när de är mycket unga, när de saknar utbildning, när de saknar en partner som kan stötta, eller när de helt enkelt känner att de inte orkar fler barn, det blir för det första en stor mängd illegala aborter. I sin förtvivlan ser kvinnor ofta ingen annan utväg. Resultatet blir också att kvinnors och mödrar ställning i samhället försvagas och med detta också barnens ställning och livschanser.

      I samhällen där kvinnor tvingas att bli mödrar är kvinnor fattigare och mer maktlösa än i samhällen där de själva kan bestämma om sitt moderskap. När mödrar är fattiga och utsatta då blir också barnen fattiga och utsatta. Kvinnor försvarar rätten till abort just därför att det är kvinnor som i praktiken får ta det yttersta ansvaret för sina barn. Så ser det som bekant också ut i Sverige.

      Ja, om du ser dig omkring inser du att kvinnors ställning i samhället rakt igenom präglas av det faktum att det är kvinnor och inte män som föder barnen. Kvinnor har lägre inkomster, de jobbar mer med obetalt arbete i hemmen, de är oftare ensamma föräldrar och lider av sämre hälsa än män. Kvinnor som grupp ger kort sagt redan idag upp mer än nog av sin frihet och samhällsställning i egenskap av mödrar. Jag skulle uppskatta om fler män engagerade sig i att stötta kvinnor i den stora uppgiften att fostra det uppväxande släktet istället för att moralisera över att tusentals kvinnor i Sverige varje år ställs inför det smärtsamma beslutet om de ska ta emot ett barn eller inte.

      Kort sagt: Kvinnor vill ha möjlighet till abort därför att kvinnor älskar sina barn och vill ge dem allt. Det handlar inte om att trivialisera det svåra beslut som det innebär att avbryta ett liv i vardande, utan det handlar om att varje barn ska vara ett önskat barn med goda livschanser.

      Det vore intressant att veta Bengt vad du tycker om alla de fäder som går vidare i livet mot nya projekt, utan att fullt ut ta ansvar för de barn som de har satt till världen. Om den möjligheten finns är det ju inte svårt att driva tesen att alla barn ska födas, oavsett omständigheter. Om du däremot vill att alla barn ska få ett gott liv, och att alla mammor i samhället ska ha en stark ställning och kunna försvara sina barns rättigheter, då ska du tillåta abort som en sista utväg. Ingen kvinna väljer att utnyttja denna möjlighet, om det kan undvikas.

      Jag är så glad att se att det är många män, här i kommentarsfältet och överallt i samhället, som förstår att stötta kvinnor som mödrar och livskamrater. Om män och kvinnor hjälps åt med barnen och stöttar varandra blir det lättare för oss alla att välkomna barn till världen. För att minska antalet aborter bör vi också stötta unga kvinnor i deras liv, så att de vågar sätta gränser och utveckla sin sexualitet på egna villkor, och vi bör underlätta tillgång till preventivmedel för alla.

      • Bengt Johansson

        Bästa Lena,

        Ja, du har helt rätt i att den fria aborten har ett stort stöd i Sverige. I annat fall vore det nog otänkbart att de låter cirka 38.000 ofödda barn dödas varje år på dödsfabriker som med ett finare namn kallas för abortmottagningar.

        Men du bortser nog från orsaken till den höga acceptansen för aborterna. I den offentliga är det fortfarande tabu att förklara vad en abort är, hur den går till, vad ett ofött barn är och hur de reagerar i livmodern under själva abortfasen.

        Den här typen av fakta är inte tillåten, åtminstone inte i praktiken. Medierna vågar inte. Förmodligen passar sådan kunskap inte alls in i den politiskt korrekta feminismen. Därför blir också informationen till de gravida kvinnorna väldigt skev, materialistisk och ensidig. Det är ett konkret exempel på uttrycket ”som man ropar i skogen får man svar”.

        Enligt min utgångspunkt har de ofödda barnen ett oinskränkt människovärde och därmed rätt att få leva. Det värdet står och faller inte med andra yttre omständigheter. Den åsikten bygger jag bland annat på ren logik och biologiska fakta om vad ett ofött barn är.

        I konsekvens med fakta och logik anser jag mycket riktigt att du och andra abortliberaler vittnar om en krass och cynisk människosyn. Inom ditt parti får det också betecknas som dubbelmoral, eftersom vänstern i andra sammanhang talar så högt om ”alla människors lika värde och rättigheter”. Men de ofödda barnen räknar ni tydligen inte dit.

        Nästan hela ditt svar till mig består av en undanglidande resonemang om de gravida kvinnornas inkomster, sociala ställning i samhället och deras hälsa. För mig låter det helt irrelevant i den här frågan. Men du ser uppenbarligen de här omständigheterna som ursäkter för att kvinnor låter döda sina ofödda barn.

        Allra tydligast haltar din logik i den här meningen: Kvinnor vill ha möjlighet till abort därför att kvinnor älskar sina barn och vill ge dem allt”. De här barnälskande mödrarna älskar alltså sina barn till döds – i ordets bokstavliga bemärkelse.

        Jag vågar faktiskt inte ens tänka tanken på hur de här kvinnorna beter sig mot barn som de är fullt så förtjusta i. Vad blir deras öde? Uttrycket ”den man älskar agar man”, har definitivt fått en ny innebörd i abortliberalernas förljugna fantasivärld.

        Den här typen av falsk retorik är dessvärre mycket vanlig i vårt svenska samhälle, och särskilt då bland abortliberaler och feminister. Inför valet i höstas gav Miljöpartiet bland annat det här svaret: ”Varje barn har rätt att födas an någon som önskar det”.

        Den parollen kan ju vid första anblicken te sig positiv, ja rent av självklar. Man skulle kunna tolka den som ett krav att ställa på föräldrarna för de barn som de sätter till världen. Men i själva verket syftar de på något helt annat – en rättighet för kvinnan att utföra en abort om hon inte vill behålla barnet.

        Här går gränsen vad som är möjligt för ett förnuftigt samtal. De ofödda barnens rätt till liv ställs här i relation till föräldrarnas inställning till huruvida de ska få leva eller inte. I de fall graviditeten är ovälkommen betraktas abort som den bästa lösningen – för barnet! Det är en absurd argumenation.

        Debattören och bloggaren Pelle Poluha uttrycker det så här träffande i en bloggpost i ämnet ”Aborter för de ofödda barnens skull” (http://basun.poluha.se/2010/08/29/aborter-for-de-ofodda-barnens-skull/):

        ”’Jag är ledsen, min lilla krabat. Men jag vill inte bli mamma nu så för din skull kommer jag att ta en tablett som förgiftar dig. Det är det bästa att göra, det förstår du väl? Visst skulle jag kanske kunna ändra mig om jag skulle få se dig. Och visst skulle någon annan kunna ta hand om dig. Men man vet ju aldrig och jag vill inte att du ska bli ledsen. Och sedan har jag några grejor jag vill göra först, innan jag blir mamma. Och din pappa är inte direkt jättesugen på att bli förälder han heller. Så det blir verkligen för det bästa. Farväl, vännen!’ Det är sann moderskärlek, det.”

  18. Inga-Lisa Sangregorio

    Som vanligt väcker de ofödda barnen mycket hetare känslor än de snorungar som faktiskt existerar. Men visst kan man beklaga att naturen inte är så vist inrättad som en del naturfolk lär ha trott. Enligt den föreställningen skapades ett barn genom träget arbete från de blivande föräldrarnas sida: i dag gör vi öronen, i morgon fötterna, och så vidare. Säkert är historien påhittad, vilket inte gör den sämre.

    Men nu är det som det är, och vi är lyckliga nog att leva i ett land där ett barn inte ses som ett rättvist straff för den som syndat eller slarvat eller hur man nu vill se på det (hon bör få ”stå sitt kast” tycker Peter).

    OBS att de båda ”filosofer” som Lenas artikel kritiserade inte är motståndare till abort utan bara av skäl som de inte lyckades förklara ville införa en ny kategori, där kvinnan visserligen skulle ha rätt att göra abort men fick betala den själv och förutsattes skämmas lite extra.

    Den som är utan synd kaste första stenen.

  19. Annika

    Tack Lena för din text. De här filosofiska killarna är ute på mycket grumligt vatten. De skrapar lite som i förbifarten på traumatiserande, svåra och kränkande företeelser som våldtäkt, sexuellt våld och övergrepp. ”Graviditet till följd av brott”. Den debatten i sig är enorm och så viktig. Hela ”Prata om det” debatten visar att här finns gråzoner som ännu inte kan regleras av svensk lag och rätts praxis och att det även inom ramen för fasta eller tillfälliga relationer kan vara svårt att sätta gränser för både kvinnor och män. Hur ska man då avgöra vilken kvinna som har varit utsatt för ett övergrepp, oönskad sexuell kontakt, ett ofrivilligt samlag som resulterar i en ofrivillig graviditet? Av den anledningen bland fler bör samhället och svensk lag vara glasklar, kvinnor har rätt till sin egen kropp och till fri abort.

  20. Anna Nordfjell

    Tre saker som dessa män inte har förstått;
    1. En kvinna har rätt till sin egen kropp och kan aldrig reduceras till en container för andras intressen
    2. En kvinna har rätt att avgöra om hon vill fullfölja en graviditet och axla ansvaret som mor
    3. Alla barn har rätt att födas till livet i ett sammanhang där det blir önskat och älskat.
    Att dessa män försöker dölja sina kvinnofientliga = människofientliga åsikter bakom en slöja av sk filosofiska argument visar mest på att abortmotståndarna känner att de måste finns nya vägar för att få inflytande.
    De avslöjar sig själva!!! Det handlar om mänskliga rättigheter – och varje enskild kvinnas rätt att själv avgöra vad hon vill med sitt eget liv.
    Barnmorska sedan 35 år

    • Bengt Johansson

      @Anna Nordfjell:

      Tre viktiga argument som du och många andra kvinnor inte verkar ha förstått:

      1. Ett ofött barn har rätt till sin egen kropp, sitt eget liv och har ett eget människovärde. Därför kan det ofödda barnet aldrig reduceras till en värdelös bricka för dess föräldrar.

      2. Den gravida kvinnan har ingen självklar ”rätt” att bestämma över sitt eget ofödda barns liv eller död. Modern har i princip ett ansvar för det ofödda barnet från dess tillblivelse.

      3. Alla barn har en oinskränkt rätt att inte dödas. De har en rätt att få födas och leva – även om de inte är ”önskat och älskat”. I annat fall reducerar och relativiserar vi deras människovärde utifrån kriterier som vi aldrig i något sammanhang skulle kunna tänka oss.

      För övrigt har du och dina likasinnade feminister helt fel i påståendet att män som försvarar de ofödda barnens rätt skulle vara ”kvinnofientliga och människofientliga”. Din argumentering är helt orimlig. Jag argumenterar för de här barnens rätt att få födas utifrån en omtanke om både kvinnorna och barnen.

      Du tillämpar här en vulgärretorik. Enligt ditt synsätt är det alltså ”människofientligt” att försvara de ofödda barnens rätt att leva! Märker du inte själv hur totalt bakvänt ditt resonemang låter? Du vänder totalt upp och ner på ordens betydelse. Den blindheten är tyvärr alltför vanlig hos dagens feminister.

      Givetvis kan det aldrig vara en ”mänsklig rättighet” att döda ofödda barn, som du hävdar. Det är lika cyniskt som att det skulle vara en mänsklig rättighet att få döda de redan födda barnen.

      Visst, du har all rätt att göra vad du vill med ditt ”eget liv”. Men blanda ihop ditt liv med det ofödda barnet. Det har också ett liv och en egen kropp som du har ett moraliskt ansvar för i egenskap av moder.

      För övrigt är det anmärkningsvärt att du som gammal barnmorska inte verkar se människovärdet hos de ofödda barnen. Min ursprungliga bild av barnmorskor är att de försvarar de här små livens människovärde och rätt att få leva. Feminismen har tydligen tagit över både förnuft och moral.

      • Anna

        bra rutet, lena!

        @bengt – jag tycker det är intressant hur du bengt aldrig besvarat lenas mycket relevanta och intressanta svar på ditt inlägg här ovan…

        oavsett din ”idealbild” för hur samhället ska se ut är ju saken trots allt den att en man enkelt kan komma undan (om han vill) efter att ha avlat ett barn – oavsett om avlelsen skett med eller utan kvinnans medgivande. alltför många män gör också detta och då sitter kvinnan där med hela ansvaret tills barnet blir vuxet. vi pratar ge upp sin kropp, sin frihet, sin ekonomi, kanske sin sociala status och sina möjligheter. mannen däremot klarade sig undan med fem minuter under avlandet… det är alltså väldigt enkelt för en man att moralisera över en situation han aldrig någonsin kan komma att befinna sig i. att dessutom säga att modern har ansvaret…för återigen nämner du inte mannens ansvar med ett ord trots att det krävs två för att göra ett barn.

        visst kan man argumentera över vart gränsen går för när ett barn räknas som levande, men att säga att ta bort ett litet foster innan det ens lämnat mammas mage och hävda att det alltid är mord och alltid kränker barnets rätt till ett liv är ett väldigt onyanserat sätt att se saken. moderns rättigheter då? och varför är man automatiskt feminist (som också verkar vara ett skällsord för bengt) för att man vill att kvinnor ska ha samma rätt till sitt eget liv som mannen tagit för givet i århundraden? humanist vore mer rättvisande.

        vill man vara så krass som du kan man även säga att det är även väl dokumenterat, som lena och flera andra skriver ovan, att samhället i stort vinner på att ge kvinnan makt över sin egen kropp och livssituation. ska då intressena (som du och ”filosoferna” hävdar) hos några få ofödda få vinna över den stora massans?

        jag skulle också vilja påstå att det idag inte finns något väl utbyggt system för adoptioner av svenska barn. innan man börjar yla alltför högt om barnens rätt till ett liv kanske man skulle tänka på vilket slags liv de räddas till, de oönskade. är det liv till varje pris som helst som gäller? jag tänker på de stackars barn som föds som missbrukare eftersom deras föräldrar varit höga under hela graviditeten, barn som föds till svåra livsvillkor eftersom deras föräldrar har det fattigt och svårt utan jobb och kanske bostad, föräldrar som kanske inte ens orkar ägna sig åt barnet eftersom de har det så svårt. barn som föds till följd av incest och övergrepp och för alltid påminner mamman om detta svåra, barn till tonårsflickor som inte har något stöd hemma och inte är mogna för att ta hand om ett barn eftersom de själva är fjorton år gamla och bara barn ännu, trots att deras kroppar kan tillverka nya människor.

        jag tycker att det är absurt att du hävdar att ditt abortmotstånd skulle bero på vare sig omtanke om kvinnor eller barn när det så uppenbart är baserat på en ovilja att sätta sig in i andras situation – en situation du som man aldrig kan hamna i.

  21. En foster är lika mycket människa som min mobiltelefon. Det är varken medvetet om sig själv eller sin omvärld. Ett foster som inte lever, eller vet om att det kommer att leva, _vill_ inte leva. Det saknar därför rättigheter.

    Att reducera kvinnan till en container för detta potentiella liv är respektlöst, känslokallt och regelvidrigt. Människor med en sådan syn bör inte syssla med tillämpad etik.

    • Ett* foster, menade jag givetvis …

      • Mina herrar. Låt oss då, för argumentets skull, utgå från detta (mycket godtyckliga) påstående: ett foster är en person.

        (För saken skull tänker jag ändå bemöta argumentet som söker jämställa ett foster med en människa i koma, för det saknar substans. En människa i koma är en människa med intryck, med verklighetsuppfattning, och som är – även om den inte förstår sin nuvarande plats – medveten om sin omvärld, och livets egenskaper.)

        De argument ni ställer upp bejakar fostrets rätt till liv, därför att ett foster är en person, och alla människor ju har rätten att leva. Problemet med argumentet är att det a) oundvikligen leder till inkonsekvens, är b) etiskt ohållbart och c) medför praktiska svårigheter.

        Vad händer om, säg, fostret har tillkommit genom våldtäkt? De allra flesta menar att en kvinna i ett sådant fall har rätten att utföra abort, och därmed avsluta fostrets liv. Är alltså fostrets rätt till liv beroende av huruvida den är en produkt av våldtäkt? Vilken moralisk kod har applicerats här?

        Och vad händer om en kvinna, som har tagit till alla möjliga stående medel för att förhindra graviditet, ändå blir havande? Innebär det att kvinnan skulle kränka fostrets rätt till liv, om hon utförde abort? Detta trots att hennes partner har använt kondom, och hon själv har varit väldigt noggrann med sina P-piller?

        Om ni, å andra sidan, plötsligt menar att kvinnan i det sistnämnda fallet har rätten att utföra abort, vilken moralisk kod har då applicerats här? Och hur kan vi någonsin vara säkra på att en person som trillar in på sjukhuset talar sanning om hur denne har blivit gravid? Det finns alltså inte bara moraliska svårigheter med argumentet – problem uppstår även vid praktisk tillämpning.

        Låt oss ta ett annat exempel. Vad händer om en kvinna riskerar att mista sitt eget liv under förlossningen? Summerar man ihop kvinnans rätt till liv med hennes rätt att bestämma om vad som försiggår i hennes kropp, _och_ hennes rätt till självförsvar, för att väga upp kvinnans rättigheter gentemot fostrets?

        Graviditet innebär att någon är tvungen att offra nio månader av sitt liv. Denna uppoffring är inte relativ. Ponera att en graviditet varade i 20 år. Ponera därefter att en kvinna blev ofrivilligt gravid, trots preventivmedel. Skulle hon, enligt er, tvingas föda barnet? Eller är er slutsats också beroende av graden av uppoffring, och därmed ytterligare inkonsekvent?

        Rätten till liv medför inte rätten att utnyttja en annan människas kropp. Ingen är moraliskt skyldig att offra sin hälsa och alla eventuella aktiviteter, engagemang, och åtaganden under loppet av nio månader framåt, för att hålla en annan person vid liv. Det vore väldigt snällt, och är absolut lämpligt, men är likväl ingen moralisk skyldighet.

        Nu har vi dessutom utgått från att fostret är en person, något som absolut inte är en självklarhet. Att debattera emot abort, till och med under denna gynnsamma premiss, är alltså svårt.

    • Bengt Johansson

      @Toofan:

      Tydligen är du i stort behov av mer information om det ofödda barnet. Din cyniska jämförelse om värdet av en mobiltelefon respektive det ofödda barnet är visserligen betecknande för inställningen hos andra abortliberaler och feminister, men det är likafullt helt felaktigt. Jag har svårt att tro att ens Lena Sommestad instämmer i din skrämmande liknelse.

      Du pratar om att det är ”respektlöst att reducera kvinnan till en container för detta potentiella liv”. Uppenbarligen har du helt missat poängen med själva frågan om aborter. Varje abort innebär ju att det ofödda barnet reduceras till en värdelös cellklump. Det är den verkligen reduceringen i sammanhanget. Den materiella människosynen kostar de här barnen livet.

      Ordet ”foster” är gammal social konstruktion och är således inte medicinskt grundad. Det kännetecknar ett barn i livmodern, oavsett befruktningsdag. Likafullt är ”fostret” ett i högsta grad mänskligt liv. Därför passar begreppet ”ofödda barn” väldigt illa in i abortliberalernas retorik och argumentation.

      Är det ofödda barnet bara ett ”potentiellt liv”? Vilka medicinska fakta bygger du det här högst sensationella påståendet på? Är de ofödda barnen döda i livmodern fram till en viss vecka i graviditeten? Om så vore fallet – hur kan då de fullgångna barnen vara vid liv när de kommer till världen? Under vilken graviditetsvecka blir de ofödda barnen levande?

      Vidare skriver du om ett ”foster som inte lever”. Hör du verkligen inte själv hur dumt det låter? Ett foster som inte lever behöver inte aborteras. Det sköter naturen om. Resultatet blir missfall.

      Hela ditt resonemang visar på en lika skrämmande som okunnig inställning till de ofödda barnens rättigheter och värde. Givetvis har du ingen rätt att på förhand förneka dem deras rätt att födas och leva. Liksom du och jag har de rättigheter och människovärde. Men den rättigheten förnekar du här utan minsta betänkligheter. Det är verkligen cynism på hög nivå.

      Människovärdet står och faller inte med graden av medvetande hos det mänskliga embryot. I så fall skulle inte heller djupt medvetslös eller svårt dement människa ha något människovärde. Eller har vi rätt att döda en person i koma, även om vi skulle veta att han eller hon kommer att vakna upp om nio månader?

      Numera kan man mäta hjärnaktivitet hos de ofödda barnen redan cirka 40 dagar efter befruktningen. Ett fosters hela nervsystem (inklusive hjärnan) utvecklas mellan fostervecka 8 och 13,5. Därefter kan fostret med all sannolikhet känna smärta och har troligen någon form av medvetande.

      För dig och andra abortliberaler vill jag här passa på att informera om att även 12 veckor gamla foster har ett medvetande. Här nedan ger jag en länk till beviset. På en den videon visas ultraljudsbilder på hur ett ofött barn i tolfte veckan reagerar kraftigt och på olika sätt i samband med en abort. Bilderna är inte ett dugg blodiga men likväl väldigt avslöjande.

      Videon har namnet ”The Silent Scream”. Se den här:

      • Bengt Johansson

        Länkningen till videon ”The Silent Scream” fungerar tydligen inte på den här bloggen. Jag föreslår därför att man googlar på följande ord:

        THE SILENT SCREAM Part 3 High Resolution Pro-Life Anti-Abortion Video on Abortion

        Överst i träfflistan ser ni den här YouTube-videon.

    • Daniel

      ”En foster är lika mycket människa som min mobiltelefon”

      Detta minst sagt dumma och okunniga tilltal kan inte tolkas på något annat sätt än att du vill provocera. Om inte så är dina kunskaper om det ofödda barnets anatomiska och fysiologiska utveckling obefintlig. Läs på…gör om gör rätt.

      En människas liv börjar vid befruktningen (något annat påstående vore fullständigt godtyckligt) och slutar förhoppningsvis 75-80 år senare, om inte nu någon moralrelativist sätter käppar i hjulet.

      Sedan menar jag att det inte kan vara rimligt att människovärdet ska hänga på medvetandegrad. Skulle till exempel en djupt medvetslös person inte ha något människovärde? Har vi rätt att döda en person i koma även om vi skulle veta att personen kommer att vakna upp om nio månader? Det vore en grov kränkning av människovärdet även om offret i fråga var omedveten om vad som hände.

      Spädbarn är också oerhört beroende, men det minskar väl inte deras värde som människor? Om människovärdet hänger på beroendegrad, så bör man kunna vara konsekvent med den principen. Då är den starke och oberoende mer värd än den svage och beroende. Detta menar jag visar på ett stort förakt för svaghet.

    • Mina herrar. Låt oss då, för argumentets skull, utgå från detta (mycket godtyckliga) påstående: ett foster är en person.

      (För saken skull tänker jag ändå bemöta argumentet som söker jämställa ett foster med en människa i koma, för det saknar substans. En människa i koma är en människa med intryck, med verklighetsuppfattning, och som är – även om den inte förstår sin nuvarande plats – medveten om sin omvärld, och livets egenskaper.)

      De argument ni ställer upp bejakar fostrets rätt till liv, därför att ett foster är en person, och alla människor ju har rätten att leva. Problemet med argumentet är att det a) oundvikligen leder till inkonsekvens, är b) etiskt ohållbart och c) medför praktiska svårigheter.

      Vad händer om, säg, fostret har tillkommit genom våldtäkt? De allra flesta menar att en kvinna i ett sådant fall har rätten att utföra abort, och därmed avsluta fostrets liv. Är alltså fostrets rätt till liv beroende av huruvida den är en produkt av våldtäkt? Vilken moralisk kod har applicerats här?

      Och vad händer om en kvinna, som har tagit till alla möjliga stående medel för att förhindra graviditet, ändå blir havande? Innebär det att kvinnan skulle kränka fostrets rätt till liv, om hon utförde abort? Detta trots att hennes partner har använt kondom, och hon själv har varit väldigt noggrann med sina P-piller?

      Om ni, å andra sidan, plötsligt menar att kvinnan i det sistnämnda fallet har rätten att utföra abort, vilken moralisk kod har då applicerats här? Och hur kan vi någonsin vara säkra på att en person som trillar in på sjukhuset talar sanning om hur denne har blivit gravid? Det finns alltså inte bara moraliska svårigheter med argumentet – problem uppstår även vid praktisk tillämpning.

      Låt oss ta ett annat exempel. Vad händer om en kvinna riskerar att mista sitt eget liv under förlossningen? Summerar man ihop kvinnans rätt till liv med hennes rätt att bestämma om vad som försiggår i hennes kropp, _och_ hennes rätt till självförsvar, för att väga upp kvinnans rättigheter gentemot fostrets?

      Graviditet innebär att någon är tvungen att offra nio månader av sitt liv. Denna uppoffring är inte relativ. Ponera att en graviditet varade i 20 år. Ponera därefter att en kvinna blev ofrivilligt gravid, trots preventivmedel. Skulle hon, enligt er, tvingas föda barnet? Eller är er slutsats också beroende av graden av uppoffring, och därmed ytterligare inkonsekvent?

      Rätten till liv medför inte rätten att utnyttja en annan människas kropp. Ingen är moraliskt skyldig att offra sin hälsa och alla eventuella aktiviteter, engagemang, och åtaganden under loppet av nio månader framåt, för att hålla en annan person vid liv. Det vore väldigt snällt, och är absolut lämpligt, men är likväl ingen moralisk skyldighet.

      Nu har vi dessutom utgått från att fostret är en person, något som absolut inte är en självklarhet. Att debattera emot abort, till och med under denna gynnsamma premiss, är alltså svårt.

  22. Håller helt med om ditt inlägg, Lena, utom på en punkt – själva titeln. Med egen bakgrund just i praktisk filosofi skulle jag nog vilja hävda att det är i detta forskningsområde man hittar den nyktraste och mest genomarbetade synen på olika medicinsk-etiska frågeställningar. Att herrarna Espinoza och Peterson inte utgör några lysande exempel på detta gör inte att man kan sortera bort hela filosofiskrået.

    Bästa hälsningar,
    Henrik A Vogel

  23. Sigrid

    Så himla bra skrivet!

  24. Maria

    Var tredje graviditet slutar med missfall, ofta bara som en normal eller lite större blödning. Att tänka på dessa embryon som hamnar i en binda eller en toalett brukar återställa dimensionerna från en önsketänkt rätt till liv från det ögonblick celldelningen börjar. På det brukar religiösa tala om högre makters vilja och vill att vi ska acceptera religioner med patriarkala rötter. De som bygger på så många andra idéer som vi aldrig accepterar. Man kan mycket väl göra abort som ett uttryck för ansvarstagande och klokhet och omtanke om det liv som skulle blivit till.

    • Bengt Johansson

      Maria, slutet av din kommentar låter väldigt kryptisk. Vad menar du med orden ”det liv som skulle blivit till”? Jag utgick ifrån att den här debatten handlar om aborter, alltså om att döda ofödda barn. Eftersom de per definition är vid liv så är ditt ordval helt irrelevant i sammanhanget.

      Den mänskliga individen uppstår vid själva befruktningen. Därmed handlar frågan inte längre ”om det liv som skulle blivit till”. Det finns ju bevisligen redan. Med andra ord har du här missat en helt avgörande omständighet.

  25. Frida

    Det tycks som om ingen av de personer var agenda ligger någonstans i gråzonen mellan att göra kvinnor till bruksdjur för avel och värna den abstrakta rätten till potentiellt liv faktiskt anammar ett barnperspektiv. Jag är för barns rätt att födas önskade, efterlängtade och älskade – och när motsatsen till detta i praktiken är tvångsförlossningar och frihetsberövande verkar ingen abortmotståndare verka vilja tala om de praktiska konsekvenserna.
    Hur tänker ni till exempel med fysiskt eller psykiskt sjuka kvinnor – ska vi under nio månaders tid låsa in dem och tvinga dem ta sin medicin (där i fall som diabetes en mycket exakt och daglig reglering av medicinen är ett krav för att barnet inte föds svårt fysiskt och mentalt missbildat), eller frånhålla dem medicinen (där i fall som exempelvis antidepressiva läkemedel medicinen skadar fostret) – är det en rimlig lösning? Vem kontrollerar att kvinnor som inte är intresserade av att föda barnet varken röker eller dricker – när det är omöjligt att göra idag med en del som faktiskt önskar behålla graviditeten? Hur mår ett oönskat barn som aningen behålls i familjen eller sätts i fosterhem (vem vill ta hand om de barn som skadats av rökning, alkohol eller för kvinnan nödvändiga läkemedel)? Vem kompenserar kvinnan ekonomiskt för den tid hon mot sin vilja hålls ifrån arbetsmarknad och utbildning samt för de fysiska skador förlossning/kejsarsnitt orsakat? Och varför bemöter ingen abortmotståndare frågan om världens nu mycket akuta överbefolkning, och vikten av att ta hand om de barn som redan finns?

    Läs för övrigt gärna Regeringsformens 2 kap för att se hur inkompatibelt med de medborgerliga och mänskliga rättigheterna en inskränkning i rätten till abort skulle vara.

    • Daniel

      Varje barn bör födas önskat. Men alla graviditeter kommer inte att vara önskade eller planerade. Är det då rätt att eliminera barnets ”oönskhet” genom att eliminera det ofödda barnet självt. Lösningen kan inte vara att döda den oönskade.

      Genom historien har både stater och diktatorer rangordnat människor som önskvärda samt icke önskvärda, med fruktansvärda resultat.

      Slavägare sa på fullaste allvar att slaveri var bättre för slavarna än frihet. Det hade varit grymt att ge dem en frihet de inte skulle kunna behärska. De menade att slaveri i själva verket var en sorts barmhärtighet. Idag förvägrar vi ofödda rätten till liv under förevändningen att det är bättre för dem om vi dödar dem. Nu som då är det alltid lättare att kränka någons rätt (till liv eller frihet) om man intalar sig att ”jag gör det för dens bästa”.

  26. Frida

    Det bör dessutom tilläggas att vid ett eventuellt abortförbud (vilket givetvis aldrig kommer ske i Sverige) skulle kvinnan kunna kräva en igångsättning av förlossning eller kejsarsnitt från och med den vecka fostret är teoretiskt levnadsdugligt utanför livmodern och ej längre är beroende av hennes kropp – alltså i vecka 23 eller 24. De barn som räddas här växer ofta upp med bland annat inlärningssvårigheter och ADHD. Men allt för barnets bästa, eller hur…?

  27. Bengt Johansson

    Frida, inte heller jag tror eller hoppas på ett generellt abortförbud i Sverige. Och det är det nog också få abortkritiker som förespråkar. Däremot borde även de ofödda barnen omfattas av normen om ”alla människors lika värde” och de mänskliga rättigheterna.

    Men egentligen är din kommentar helt missriktad. I ett viktigt avseende har ju Sverige redan ”abortförbud”, och det gäller aborter senare än efter 22 fullgångna graviditetsveckor. Senare än så är aborter således allmänt sett inte tillåtna.

    I det avseendet antar jag att du redan har accepterat den här formen av förbud mot aborter. Den grundläggande diskussionen handlar i stället om när det ofödda barnet, med sin alldeles egen kropp, får ett människovärde. Där befinner sig abortförespråkarna hela tiden sig på hal is och på ett sluttande plan.
    En abort dödar en liten människa. Varje människa är – oavsett ålder eller utvecklingsgrad – lika värdefull som varje annan människa. Vi har ju alla blivit till som ett resultat av befruktningen. Och vi har inte vårt värde enbart utifrån vad vi kan göra, utan enbart utifrån att vi är just människor.

    De allra flesta aborter sker inte på grund av att kvinnans liv är hotat. Därför är de allra flesta aborter en kränkning av det ofödda barnets människovärde och principen om alla människors lika värde och rättigheter.

  28. Pingback: basun » Lena Sommestad om abort och moral

  29. Pingback: Abort och äktenskap - kontroversiella frågor där kyrkan utmanar det moderna samhället. - Bengts Blogg

    • lenasommestad

      Bengt Malmgren skräder inte orden. Lena Sommestad anser att abort ”enbart handlar om kvinnans rätt att bestämma över sin kropp”. Denna omsorg om kvinnors frihet jämställer Malmgren med Sverigedemokraternas rasistiska retorik.
      Men: Nej Bengt Malmgren. Jag hävdar inte att abort ”enbart” handlar om kvinnors frihet. Däremot hävdar jag att abort inte kan diskuteras utan att OCKSÅ beakta kvinnors frihet. Vad anser du? Har kvinnors frihet och möjlighet till makt över sina liv något värde?
      Abortlagstiftningen rymmer en avvägning mellan olika värden. Under den tidiga graviditeten går kvinnans rätt att bestämma över sitt liv före fostrets skyddsvärde. Därefter sätts fostret först. De som saknar förmåga att se frågan ur olika perspektiv är debattörer som du, Bengt Malmgren, som jämställer aborträttens försvarare med rasister.
      Som tur är finns det många kristna som har långt mer genomtänkta och kloka synpunkter om abort. Läs t.ex. Anna Ardin. Så här skriver Anna: ”Liv är heligt. Därför är jag emot abort. Men som vår värld och vårt samhälle ser ut i dag så kan vi aldrig, inte på någon plats, förbjuda enskilda kvinnor att göra abort. Det vi måste göra är att ta det politiska ansvaret för att göra det onödigt att abortera. Vi måste minska de oönskade graviditeterna och stärka kvinnors rättigheter. Abortförbud räddar inga liv, det förstör liv och det ökar klyftorna både mellan kvinnor och män och mellan fattiga och rika.”

  30. Om födandet och vården av barnen sågs som ett samhällsnyttigt arbete skulle det inte ses som en katastrof för kvinnan att det är hon och inte mannen som kan föda barn! Uppvärdering är bättre än nedvärdering! Gör om och gör rätt!

    • lenasommestad

      Ditt argument är besynnerligt. Anser du att kvinnan som människa och medborgare ska underordnas samhällsnyttan? Och att detta skulle vara en uppvärdering?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s