Tänk nytt i klimatpolitiken!

Idag skriver jag på Göteborgspostens webb om varför S måste  våga tänka nytt i klimatpolitiken! Artikeln bygger på rapporten Klimatpolitik och full sysselsättning, som finns att beställa på Arbetarrörelsens tankesmedja.

Jag vill att socialdemokratisk klimatpolitik tydligare än idag ska främja socialdemokratiska mål som jämlikhet, social trygghet och full sysselsättning!

Rapporten presenteras idag på ett seminarium på ABF-huset i Stockholm, klockan 13. Alla välkomna.

Annonser

15 kommentarer

Filed under Miljö

15 responses to “Tänk nytt i klimatpolitiken!

  1. sossemannen

    Klimatpolitik måste kopplas till klass och kön. En marknadsekonomi har helt andra drivkrafter inbyggda en än offentlig ekonomi med övergripande planering på väsentliga områden.
    Med samordning av forskning och utveckling och industriell verksamhet skulle mycket av det offentlig sektor behöver kunna tillverkas i Sverige: läkemedel, bussar, tåg, energisnåla och koldioxidnetruala drivmedel (som elmotorer med hög energieffektivitet).

    Planhushållning var på tapeten på 40-talet. Det borde göras aktuellt igen

    • Mikael B

      Gonatt. Hela Sveriges välfärd bygger på exporten. På vilket sätt skulle det offentliga bli billigare och bättre genom att uppfinna hjulet igen?

      • lenasommestad

        Svensk exportindustri är av mycket stor betydelse, men att ”hela Sveriges välfärd bygger på exporten” är ett påstående fullständigt utan grund. Det finns finget entydigt samband mellan export och tillväxt. Detta skriver jag om i den rapport som presenteras ovan. Avgörande faktorer bakom långsiktig ekonomisk tillvät är hälsa och utbildning.

      • sossemannen

        @Mikael B. Visst har exportföretagen en stor andel av BNP. Men sådant kan ställas om. En av flera anledningar är miljöskäl då transporter kan minskas. Ett annat är att det är farligt att bygga exportinkomster indirekt (via den europeiska marknaden) och direkt (till USA) på inkomster från en ohållbar ekonomi i USA. Grekland har betydligt lindrigare statsskuld mätt i % av BNP än USA.

        Hur stor andel av efterfrågan av svensk export på EUs inre marknad som indirekt kommer från USAs efterfrågan på världsmarknaden har jag dock ingen susning om.

        Med offentligt monopol på produktion av flera olika produkter skulle vi kunna få långsiktighet och ett borttaget eller kraftigt reducerat vinstmål. Det vore bra om vi kunde få så stora batcher att vi kunde bli självförsörjande på krigsmateriel och ta oss ur NATO-blocket.

        Det finns mycket att skriva om export, import, miljöhänsyn och ekonomisk självständighet. Men jag stannar här

      • Exporten betalar importen, that’s it. Även om behovet av att “betala” importen med export förändrats när världen lämnade typ guldmyntfot/konvertibla valutor när Breton Woods slutgiltigt föll 1972 är det sunt att ha en relativ balans i utrikesaffärerna för ett litet land.

        Självklart hade vår konsumtion blivit magrare om vi inte kunnat importera men att varat a en välfärdsstat skulle hänga på exporten är nonsens.

        Ju mer vi har exporterat desto mer arbetslöshet har vi fått, speciellt när vi har stora exportöverskott.

  2. Pingback: Det finns en annan väg – om sjukförsäkringen « Ett hjärta RÖTT

  3. Mikael B

    För övrigt tror jag att när Lena skriver att jämlika samhällen klarar omställningen bättre än ojämlika egentligen menar att välbeställda samhällen klarar det bättre? Har det inte mer att göra med BNP-nivå än jämlikhet?

    • Lena Sommesta

      Svar: nej. Sambandet gäller jämlikhet. Sambandet är signifikant. Dock finns det självklart fler faktorer som kan bidra. Att ett samhälle är välbeställt förklarar inte framgång i klimatpolitiken. USA till exempel har bland de sämsta resultaten.

      Lena Sommestad Skogsbergsvägen 20 752 41 Uppsala +46702168945

  4. Ronny Olsson

    Nu när vi fått en ny partiledning; hur lyhörd är Super Mario inför dina inlägg? När det gäller klimatet; Jag förvånas ständigt över kommunalpolitikerna – de planerar fortfarande för strandnära tomter, men, vad händer med vattennivån under de sextio – hundra år som husen ska stå där?

  5. Magnus Nilsson

    Lena!
    Jag har beställt din klimatrapport och ska läsa den innan jag har någon bestämd uppfattning. Intuitivt är jag dock skeptisk till att du i GP-artikeln vill distansera dig från marknadsekonomiska instrument i klimatpolitiken. För några månader sedan skrev jag själv i Stockholmstidningen och efterlyste en politik som vågade säga att om vi inte i botten för klimatpolitiken lägger en stabil och löpande höjning av priserna på fossil energi, så blir politiken vare sig trovärdig eller realistisk (http://www.stockholmstidningen.se/default.aspx?page=3&site=stock&debattstock=98 ). Det socialdemokratiska svaret kan sannerligen inte enbart vara koldioxdiskatter och utsläppshandel, men om vi inte tar dessa redskap i vår tjänst så kommer klimatomställningen att bli orimligt dyr och ta alltför lång tid.
    Magnus Nilsson, medlem i S-föreningen Reimersholme

    • Magnus Nilsson

      Nu har jag läst din rapport och konstaterar att din GP-artikel väl sammanfattade innehållet. Konstaterar återigen att om klimatarbetet ska lyckas måste vi utnyttja prismekanismerna, vare sig dessa luktar nyliberalism eller ej.
      Man kan teoretiskt tänka sig fantastiska teknikgenombrott som gör energitillförseln så fantastiskt billig att priset på fossila bränslen rasar ned mot motsvarande en dollar fatet eller därunder och att de fossila bränslena därför konkurreras ut prismässigt – oljefält och kolgruvor stängs, gaskranarna skurvas åt, Saudiarabien går i konkurs. Då – i en sådan situation – skulle vi inte behöva utnyttja koldioxidskatter och utsläppsbubblor.
      Men då skulle det väl strängt taget heller inte alls behövas någon klimatpolitik? Och då blir både dina och mina pamfletter i ämnet ointressanta.
      Jag tror inte att vare sig du eller jag vågar förlita oss på en sådan utveckling utan att vi tvärtom är övertygade om att en målmedveten politik är helt avgörande för framgång.
      Ett huvudelement i en framgångsruik klimatpolitik måste, tror jag, vara att man med politiska medel successivt höjer konsumentpriset på fossila bränslen, rimligen genom höjda koldioxidskatter eller genom allt snävare utsläppsbubblor. Dilemmat är att en sådan politik ju syftar till att minska efterfrågan på fossila bränslen vilket i sin tur rimligen leder till att marknadspriset på t ex olja sjunker. För att buffra effekterna av ett sådant prisfall måste politiken möta en sådan framgång med ”even more of the same”, dvs ännu högre koldioxidskatter! Har skrivit om detta i SvD för ett tag sedan – http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/hojt-oljepris-hotar-klimatmalen_6002641.svd
      Stora samhällsinvesteringar i energisystem, energihushållning etc är absolut nödvändiga, men kommer inte i sig att pressa ut de fossila bränslena från marknaden.
      Jag hittar inga resonemang om den här typen av utmaningar och dilemman i din skrift. Och förstår inte riktigt varför.

      • lenasommestad

        Hej Magnus.
        Problemet med din kommentar är att du helt bortser från vad som är politiskt möjligt att genomföra. Du bortser också från de ekonomska framtidsscenarion som ligger framför oss.
        Världens befolkning ökar med ca tre miljarder under de kommande årtiondena. En stor del av världens befolkning saknar redan idag modern energi. I din SvD-artikel skriver du om att ”Enerdata uppskattar att EU:s nya lagstiftning om snålare bilar långsiktigt kommer att sänka det globala oljepriset med 1–2 procent”. Du diskuterar hur detta skulle kunna leda till att fortsatt expansion av oljekällor, oljeskiffer etc. skulle kunna hejdas. I ljuset av den kraftigt ökade efterfrågan som följer på den industrialiseringsprocess som nu sveper över världen, är det dock tveksamt att tänka sig att Europa på sikt skulle kunna ha den tyngd som krävs för att pressa oljepriset till de nivåer du skulle önska dig.
        Vi tycks vara eniga om att politiken är central för att vända trenden mot ökad global uppvärmning. Det som diskussionen då måst handla om vilka politiska medel som är mest effektiva: att enas om att genomföra investeringar eller att försöka påverka marknadspriset genom utsläppsrättshandel (eller skatter).
        Jag har inte i min skrift lagt tyngdpunkten på att lyfta argument om att höjd skatt kan sänka utsläppen. Att det fungerar så vet vi redan och inte minst den svenska koldioxidskatten visar hur effektivt det kan vara. Huvudpoängen i min skrift är att strategin med prissignaler har visat sig ha stora brister i praktiken, bl.a. på grund av att utsläppshandeln rymmer risker och problem som innebär att politiker inte i praktiken förmår sätta det pris på utsläpp som skulle vara nödvändigt. Sverige är ett av få länder som verkligen har lyckats använda prisinstrumentet, och skälet till detta är vår jämna inkomstfördelning. (Själv nämner du de facto inte alls fördelningsproblematiken som är central i mitt resonemang. Med stora inkomstskillnader blir det politiskt omöjligt att höja skatterna (eller pressa taken) till nivåer som ger effekt.)
        Man kan upprepa hur många gånger som helst vad politiker borde göra. Till sist handlar det om att se vad som fungerar. Fler tänker i samma banor som jag; t.ex. Björn-Ola Linnér som föreslår ett globalt avtal om investeringar istället för det nuvarande Kyotoprotokollet.
        Du skriver att stora samhällsinvesteringar är absolut nödvändiga men inte i sig kommer att pressa ut de fossila bränslena från marknaderna. Varför inte? Om t.ex. EU lyckas visa att en energiförsörjning utan fossila bränslen är möjlig, blir detta en förebild för andra som kan våga ta samma steg. Klimatproblemet handlar till sist om att bestämma sig. Inte bara olja utan också kol ger utsläpp, liksom vårdslös markanvändning, etc. Med nio eller tio miljarder människor på jorden handlar det om att ställa om hela produktions- och konsumtionssystemen så att miljöpåverkan minimeras. Prissignaler över marknaden är ett sätt och kommer förhoppningsvis ha en plats i klimatstrategin, men erfarenheten hittills visar att marknadsmodellen hittills har levererat långt mindre än vad de teoretiska resonemangen en gång lovade.
        Om Björn-Olas idéer, se min gårdagsblogg.

  6. Roger Dahl

    Hej
    Jag träffade dig när vi gick genom din bok om klimatfrågor på ABF-huset. Jag berättade för dig att jag skriver en bok om Globaliseringen 3.0. Jag har läst din bok. Mycket bra. Jag skrev upp din mailadress i boken. Nu hittar jag den inte. Jag kan få tag i den igen på arbetarrörelsens tankesmedja. Men mailadressen din mailadress är borta. Kan du svara på min mailadress så får jag den. Du sa att vi skulle kunna träffas och samtala under juni, om vackert väder kunde vi sitta ute.
    Mvh
    Roger Dahl
    070-3777509

  7. Magnus Nilsson

    Hej Lena!
    Tack för replik. Du hade inte lagt in någon repliklänk till ditt senaste inlägg, så därför blir det ett separat inspel.
    Lena, förklara: Hur får det ihop det när du hävdar att stora investeringsprogram i klimateffektiva system kommer att pressa ut de fossila bränslena från marknaden och att ekonomiska styrmedel har en biroll i sammanhanget? Dilemmat är ju att om investeringarna effektivt sänker efterfrågan på fossila bränslen, så sjunker världsmarknadspriset på olja och kol sjunker vilket inte bara ger en rekyl och en återhämtning av efterfrågan på fossila bränslen utan också dels försämrar eller i varje fall skapar osäkerhet kring ekonomin för ytterligare stora klimatsatsningarna försämras.
    Jag får faktiskt inte ihop detta, med mindre än att man i handlingsplanen för in politiska åtgärder som antingen innebär att användning av fossila bränslen helt enkelt förbjuds eller att man via politiskt beslutade prissignaler (koldioxidskatter, utsläppsbubblor etc) trycker ut de fossila bränslena från marknaden och därmed förstörker marknaden för effektiva klimatsatsningar.
    Naturligtvis har kraftfulla ekonomiska styrmedel fördelningspolitiska konsekvenser, vilket jag sannerligen inte försökt dölja. En huvudpoäng i min artikel i Stockholmstidningen är ju att detta är den stora socialdemokratiska utmaningen: Hur tar vi hand om de från fördelnings- och regionalpolitisk synpunkt negativa effekterna av en kostnadseffektiv klimatpolitik?
    Jag har själv lite svårt att uppfatta poängen med att polarisera ståndpunkterna och ser inte motsättningen mellan kraven på å ena sidan stora offentliga satsningar och, å andra sidan, allt kraftfullare ekonomiska styrmedel.
    Synergieffekterna förefaller tvärtom uppenbara: Högre priser på fossil energi gör det lättare att försvara de stora investeringarna, och de stora investeringarna ökar acceptansen för de normalt impopulära skärpningarna av de ekonomiska styrmedlen och kan mildra (men verkligen inte eliminera) styrmedlens negativa fördelningspolitiska effekter.
    Magnus Nilsson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s