Små, få och fattiga

Små, få och fattiga . Det är namnet på en bok om barn och folkhälsa av Vibeke Bing. Titeln dyker osökt upp när jag idag tar del av Tapio Salonens läsvärda artikel ”Avskaffa barnfattigdomen!”  (Socialpolitik, nr 2 2011).

Hon har ju så rätt, Vibeke Bing. De mest utsatta barnen i Sverige är inte bara små och fattiga. De är också få, trots allt. Andelen fattiga barn ökar, men de utgör fortfarande en minoritet. Ska det vara så förtvivlat svårt att avskaffa den svenska barnfattigdomen?

Nej, det borde inte vara förtvivlat svårt. Kostnaden, enligt Tapio Salonen, är 15 miljarder, eller o,4 procent av BNP. Högre är inte priset för att lyfta alla barnhushåll upp till en nivå på 60 procent av medianinkomsten.

15 miljarder. Det är en siffra som ger skäl till eftertanke. De senaste årens skattesänkningar uppgår till 70 miljarder. Att avskaffa fattigdomen kostar alltså cirka en femtedel.

Vi kan konstatera att bestående – och växande – barnfattigdom är en prioritering i regeringens ekonomiska politik.  SCB:s statistik visar att den tiondel av befolkningen som hade det allra sämst år 2006, bland dem de mest utsatta barnhushållen, fick se sin inkomst sjunka med fem procent under perioden 2006-2008, mitt under brinnande högkonjunktur. Samtidigt ökade inkomsterna för den högsta decilen av de svenska inkomsttagarna med drygt 7 procent, över 35000 kronor om året.

Många barn har under senare år fått bättre ekonomiska villkor än någonsin tidigare. Ska vi då inte ha råd också med dem som är små, få och fattiga?

Dagens standardsvar är att barnhushållen inte ska lyftas ur fattigdom genom bidrag utan genom jobb. Ett annat sätt att se på saken är att bidrag och jobb kan komplettera varandra. Det borde vara självklart att betrakta bidrag till barnfamiljer inte som en kostnad, utan som en social investering. Varje krona som kan bidra till en bättre uppväxt för de mest utsatta barnen, kan ge samhället mångfalt tilbaka under decennier framöver.

Håkan Juholt har lanserat sociala investeringar som ett av tre prioriterade områden i socialdemokratins framtidsstrategi. Det är dags att låta lyfta denna prioritering och göra den till utgångspunkt också för den ekonomiska politiken!

Missa inte Marika Lindgrens inlägg: Fattigdom är inte något oskyldigt.

12 kommentarer

Filed under Ekonomi, Välfärd

12 responses to “Små, få och fattiga

  1. Helt utmärkt ! men jag kan inte hjälpa att jag hakar mig fast vid den näst sista meningen. ”Varje krona som kan bidra till en bättre uppväxt för de mest utsatta barnen.”
    Är ett penningbidrag lösningen på en dålig uppväxt? Jag ställer frågan därför att jag tror det behövs något mer för att uppväxten ska bli tillfredställande. Här bör socialdemokratin komma med djärva förslag. Kanske bör det i kommunerna finnas syyselsättningspersoner anställda som kan inträda och hjäpa. Endast ett förslag för att påvisa vad jag menar.

    • lenasommestad

      Visst har du rätt i att pengar inte är allt. Jobb för alla behövs i grunden, och barn behöver mer än penningbidrag.
      Samtidigt är det tveklöst så att alltför små materiella resurser innebär stora inskränkningar i människor liv. Pengar är en av flera resurser som ger frihet och välfärd. Vi vet att låg ekonomisk standard har direkta effekter till exempel på människors hälsa. Därför är det viktigt att se till att inga medborgare, och framförallt inte barn, tvingas leva på så låg inkomst att det undergräver deras välfärd och möjligheter att delta i samhällslivet på rimliga villkor.
      Just för dem som har allra sämst inkomster betyder varje extra krona ett verkligt tillskott i välfärd och valfrihet. Ju högre inkomst vi har, desto mindre betyder varje extra tillskott. Just därför bör vi omfördela och ge alla en chans.

  2. Inga-Lisa Sangregorio

    Det femte jobbskatteavdraget beräknas kosta just 15 miljarder. Att införa det, och ytterligare öka skillnaderna mellan dem som har arbete och dem som är sjuka, arbetslösa eller bara gamla, är enligt min mening rent obscent. Oppositionen har vad jag förstått möjlighet att hindra regeringen från att genomföra det, utan att röra de mycket stora förmåner som de s k aktiva redan har fått. Låt oss hoppas att de utnyttjar den möjligheten, gärna med argumentet att det är just så mycket som behövs för att utrota barnfattigdomen.

    Sen kan jag inte låta bli att upprepa det jag skrev i en tidigare kommentar. Enligt Salonen har den fattigaste femtedelen av barnhushållen fått 22 procent högre inkomster under den studerade tioårsperioden, medan den femtedel av barnfamiljerna som har högst inkomster har sett dem öka med 59 procent. Men under de senaste tio åren har pensionerna faktiskt MINSKAT, i realt penningvärde, och många många gamla som har förvärvsarbetat i hela sitt liv kan bara drömma om att nå upp till 60 eller ens 50 procent av medianinkomsten.

    Kanske någon ljusstråle kunde riktas även mot andra grupper än just barnfamiljerna. Om politikerna hade haft samma villkor som vanliga dödliga skulle detta säkert redan ha skett.

  3. Allt vad du säger är helt rätt, men låt mig ta exempel för att påvisa . En ensamstående låginkomstagande mamma med två barn. hon har inte en chans att lära dessa barn vad föräldrar normalt bör lära sina barn Hon har inte tid , hon orkar inte. Mer pengar är naturligtvis bra, men krävs det inte mer för att barnen inte ska hamna i okunskapens utanförskap. Jag menar så. och det är här vi måste ta fram hjäpmedel som kan lyfta dessa familjer.

  4. Vet hut rodtorpetman! Vad är det en ensamstående låginkomsttagande mamma inte kan
    lära sina barn som ”föräldrar normalt bör lära sina barn”? Om vi ska tala om okunskapens
    utanförskap så får vi vidga målgruppen kraftigt – utanför ensamstående mammor.

  5. Kerstin! jag skrev inte, inte kan! jag skrev, inte hinner ,inte orkar. Jag har själv 2 st döttrar som är ensamstående mammor, Det är möjligt jag ska veta hut, därför att jag vet vad jag talar om ,och vi talade om de fattiga barnen. Den ena av mina döttrar är höginkomsttagare med ett barn, hon har tills i dag klarat uppgiften i 13 år , nu gick hon , som de säga in i väggen. Hon är inte fattig, men kan snabbt bli det. Hennes son kommer dock aldrig att komma i okunskapens utanförskap, där min andra dotters 2 söner redan är , och därmed riskerar hamna på mycket otrevliga vägar.Den fråga jag i min första kommentar ställde var: Hur ska vi , kunde vi, hjälpa dessa ifrån okunskapens utanförskap . Hade ett bidrag hjälpt hennes söner? Det är här jag vill ha djärva ideer, jag föreslog kommunala kunskapshjälpare som ett kanske illa genomtänkt exempel, men ändå exempel.

    • lenasommestad

      Jag tror som du Rödtorpet att det behövs mer än bara pengar i plånboken – även om en rimlig levnadsstandard i botten är en viktig förutsättning för varje familj.
      Något viktigt som vi inte talar så mycket om idag är en väl fungerande förskola, skola och fritidsverksamhet med bra personal och goda resurser. Detta är ett område där ambitionerna är långt lägre idag än för 25 år sedan. När mina barn började skolan på 1990-talet var det 10-15 barn på fritids. Efter några år var det 40 barn på samma fritids, utan fler anställda. Fritids förvandlades från en lugn och pedagogisk verksamhet till en förvaring. Vi som kunde tog hem barnen och ett antal grannfamiljer turades om att vara hemma på eftermiddagarna. Det gick därför att vi var flera som hade jobb där vi kunde flexa och därför att vi var två föräldrar i familjerna.
      Vad som krävs är att vi börjar tänka på barnen som en högsta prioritet för hela samhället. Skola och barnomsorg får inte ständigt betraktas utifrån kortsiktigt budgetperspektiv i politiken; vi måste tänka vad som kan göras för att stötta föräldrar och barn så att alla får MAXIMALA möjligheter att utveckla sina livschanser.

  6. Rodtorpet, jasså du skrev ”hinner inte och orkar inte”. Men då är det väl vara att använda
    RUT-bidrag till barnvakt och läxhjälp och lite annat. Så gör man i höginkomstorterna
    runt Stockholm. För inte har vi väl bidrag /subventioner som bara gäller höginkomsttagare
    – eller?

    På min gamla kulram har jag räknat ut att alla våra beljublade ”avdrag” (jobbskatte-, RUT-
    och ROT-, utnyttjas av högavlönade i och runt Stockholm – framför allt. Om det var möjligt
    för en lågavlönad mamma att använda RUT till läxhjälp så skulle hon kanske göra det.
    Men den ljuvliga tid vi lever i idag – där går samhällets bidrag till de rika. Fast man kallar det för ”avdrag”, vilket är i sak helt fel.

    Du kan ju försöka med din miniräknare eller flotta mobil med tusen funktioner och räkna ut
    ett annat resultat. Min kulram säger mig också att bostadslånet för mångmiljonvillan
    ger en räntesubvention år efter år på det amorteringsfria lånet. Om du bor i Täby eller
    Djursholm. Bor du i hyreslägenhet i Tensta är subventionerna avsevärt mindre – eller inga alls.

    Om din miniräknare inte funkar – ta fram dina barns avlagda kulram. Proportioner är mycket påtagligare än siffror.

    • Kerstin! Jag vet inte om jag ska uppfatta ditt svar som ironi.Jag har miniräknare men inte mobil, Jag är inte i behov av någon. Beträffande min åsikt om den nu förda politiken hänvisar jag till min sida (akenorrman.Wordpress.com)
      Tack Lena för ditt svar , Denna fråga är en av de viktigaste för socialdemokraterna att
      ta tag i med kraft, för att förhindra att värt samhälle totalt eroderar.

  7. Kerstin Martinson

    rodtorpet,

    nej jag är visst inte ironisk. Jag försöker bara komma med kalla fakta. Som du säkert vet är begreppet AVDRAG ett gammalt sådant i skattesammanhang med en vedertagen och
    begränsad innebörd: utgifter man haft för inkomstens förvärvande, som man får minska sin beskattningsbara inkomst med.
    Jobbskatteavdraget, ROT och RUT har inget med avdrag att göra. ROT och RUT
    minskar kostnaden för hantverk, läxläsning, städning och gud vet vad – med hälften.
    Men sen får man skatta för förmånen – helt riktigt. Emellertid är det inte vilken fattiglapp som helst som har råd att utnyttja dessa bidrag (statsbidrag), vilket betyder att det är
    bidrag till de mest välbeställda.
    Jobbskatteavdraget dras redan från preliminärskatten (syns på skattetabellerna).
    Men här uppstår ett problem. Vad du betalat in i skatt räcker inte för det du är skattskyldig
    din kommun. Det fixar emellertid skatteverket. Staten kompenserar nämligen luckorna
    i folks kommunalskatt. Statteverket har blivit växlingskontor.

    DN har de senaste dagarna börjat gräva i finansdepartementets användande av PR-
    byråer för att presentera sina budgetar de senaste fem åren. Om de hittar någon syndabock bland dessa är tveksamt. Borg himself måste ju veta vad han gör och
    godkänner.

    • Kerstin! Den 19 april skrev jag en insändare om RUTBIDRAGET i tidningen Ystad Allehanda, den finns på min hemsida som jag pekat på.
      Visst , allt inom politik hör i hopa men Lenas artikel handlade om de små fattiga,och jag ville lägga till okunskapens utanförskap.Lena pekade på den försämring som skett inom dagis , förskola och skola. Jag tror hon har i stort rätt, kanske kan dessa . om de väl fungerar, undanröja vad jag kallar , okunskapens utanförskap, men jag är inte helt säker, och för mig är det här en hjärtefråga.

  8. Kerstin Martinson

    Rodtorpet,
    jag har inget att invända mot det Lena skrivit. Om du skrivit i Ystad Allehanda om
    RUTBIDRAGET med betoning på bidraget, så kan jag bara applådera. Man måste
    kalla saker och ting vid dess rätta namn. Att kalla bidrag för avdrag är en genomgående lögn från regeringens sida. Och det är inte bara stackars ensamma mammor som gått på den och därför förblivit fattiga. Alla jobbare har också låtit sig luras. Men de har ju fått
    saftiga jobbskattebidrag i gengäld. Och då är det kanske lite motigt att ta reda på hur det
    förhåller sig. För drygt två år sedan ställde jag den enkla frågan til min kommuns ekonomichef: ”Hur är det möjligt att kommunerna kan avvara så mycket skattepengar?”
    Det stod ju i Dags att deklarera att jobbskatteavdraget endast påverkade kommunalskatten. ”Nej-nej,” svarade han. Kommunerna står skadeslösa. Vi blir kompenserade av staten.”
    Resten får du räkna ut själv. Möjligheter har säkert funnits med alla statliga tillgångar som sålts ut.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s