Grekland går mot bankrutt och i svenska media förmedlas dagligen berättelsen om hur Grekland genom korruption och inkompetens har försatt sig i en omöjlig situation som man nu måste ta sig ur. Rubrikerna talar ett tydligt språk: ” Mentaliteten Greklands problem”, ”Misstro och kortsynthet bakom Greklands kris”…
Den historia som inte berättas i svenska media är den historia som borde berättas: historien om hur euro-projektet skapade den grekiska krisen och nu förhindrar Grekland att ta sig ur den. Grekland är förvisso ett land som brottas med stora interna problem i form av korruption och en illa fungerande statsförvaltning, men det är inte dessa problem som har drivit den grekiska nationen mot konkursens rand. Det är dags för svenska media och svenska politiker att lyfta den fråga som nu måste diskuteras: hur ska Europa ta sig ur ett penningpolitiskt system som driver enskilda länder in i social och politisk kris och som skapar allt skarpare konflikt mellan unionens medlemmar?
När euron infördes i medlemsländer med låg produktivitet innebar detta att miljontals européer plötsligt fick tillgång till en valuta som var långt högre värderad än deras tidigare nationella valutor. Därtill fick man en lägre ränta. Resultatet blev ekonomisk boom och ökad skuldsättning i länder som Grekland, Spanien, Portugal och Irland. Inflationen låg stadigt en god bit över de två procent, som ECB hade som mål för valutaunionen som helhet. Se diagrammet nedan. ECB:s räntepolitik passade Tyskland, men den skapade överhettning i Irland, Grekland och Spanien:
När den finansiella krisen till sist slog till, då föll korthuset. De länder som genom euron hade drivits in i en ekonomisk boom som saknade realekonomisk förankring stod nu förnedrade och skuldsatta. Därtill kom att medlemskapet i euron berövade dem den enda rimliga vägen till återhämtning: devalvering via växelkursen. Det var genom devalvering i kombination med besparingar som Sverige kunde komma igen efter 1990-talskrisen. Det är genom en kombination av devalvering och besparingar som både Island och Storbritannien nu är på god väg att återställa omvärldens ekonomiska förtroende. Men när Grekland sparar drivs man bara allt djupare ner i ekonomisk kris, eftersom landet på grund av sin låga produktivitet i kombination men en högt värderadevaluta inte kan konkurrera på exportmarknaderna. Alternativet, ”intern devalvering”, kräver sänkta löner – en svår och plågsam process. Jag mötte häromveckan en ledande fransk ekonom som utan att blinka förkunnade att en intern devalvering av det slag som nu Grekland förväntas genomföra vore socialt och politiskt omöjlig i Frankrike.
I dagens DN är det intressant nog en grekisk ekonom som hävdar att grekernas problem är mentaliteten – inte euron. Hans uttalande pekar på de europeiska ekonomernas stora ansvar för den djupa politiska kris som nu hotar det europeiska samarbetet. Ända sedan euro-projektet startade har ekonomiskt-historiskt kunniga amerikanska ekonomer som Paul Krugman och Barry Eichengreen varnat för euro-projektet, men tyvärr för döva öron. Inte ens idag, när euro-projektet är på väg att falla samman inför våra ögon, tycks Europas ledande ekonomer ha kurage nog att ta avstånd från euron.
Som ekonom-historiker vill jag rekommendera den bok som min kollega Jonas Ljungberg gav ut inför EMU-omröstningen, antologin Eurons pris. I förlagets presentation kunde man då bl.a. läsa följande:
Den europeiska integrationen sätts på spel därför att EMU skärper de ekonomiska skillnaderna. Tas EU:s nya medlemmar i öst även in i EMU kommer deras tillväxt att bromsas – och euron ställs på hårda prov. De enda hållbara valutaunioner historien sett har utvecklats till politiskt enade nationalstater. ”Harmoniseringen” inom EU pekar i den riktningen – men blir det så harmoniskt?
Nej, det blev inte så harmoniskt.
Jonas Ljungberg och andra EMU-kritiker gjorde en historiskt avgörande insats när de med sin kunskap bidrog till att svenska folket sa nej till EMU år 2003, trots att nästan hela den svenska politiska eliten drev på för en svensk anslutning.
Vad jag fortfarande saknar är en omprövning inom socialdemokratin, i ljuset av den katastrofala utveckling som vi nu bevittnar. Jag kan förstå att många socialdemokrater ville tro på euro-projektet 2003, som ett sätt att fördjupa det europeiska samarbetet, men det är för mig obegripligt hur partiets ekonomiske talesperson år 2011 fortfarande står upp till försvar för euron (DI).
Det är socialdemokraternas ansvar att förklara vad som händer i Europa och plädera för en ekonomisk politik som skapar jämlikhet, välstånd och social sammanhållning, inte ojämlikhet, fattigdom och konflikt. Idén om ett gemensamt valutasystem är ett stort misslyckande för alla Europas medborgare, men framförallt är det ett gigantiskt bakslag för Europas löntagare. Euro-krisen ökar fattigdomen och ojämlikheten. Eurokrisen förhindrar sociala investeringar i framtidens välfärd, den drabbar mödrar och barn, den slår på sjuka och arbetslösa. Arbetarrörelsen får inte längre tiga.
Mer om Greklandskrisen: Stort folkligt motstånd enligt SvD. ”Historien visar att våld ibland krävs för att få tillstånd viktiga förändringar”, säger en 35-årig ingenjör till reportern. Ingvar Persson har rätt analys när han konstaterar att Europas kris inte handlar om bristande moral (Aftonbladet: Det är kris i hela Europa). Röda Berget pekar på risken men de växande sociala spänningarna: finns det risk för att de sociala motsättningarna i Grekland slutar med militärkupp? Läs också Jonas Sjöstedts kloka analys (även i Aftonbladet).
Lena Sommestad 
Det ”visionärer” som stod bakom EU-projektet drömde inte bara om ekonomiska framgångar för hela Europa, utan hade en dröm om skapa en maktfaktor för att balansera mot USA och Sovjet.
Och USA var förebilden för dessa, dess ekonomiska överlägsenhet.
Så skulle man skapa Europas Förenta Stater i förlängningen.
Det man inte förstod var att USA har i stort en homogen kultur med likvärdiga värderingar och ett gemensamt språk, dessutom.
I Europa har vi totalt olika värderingar, kulturer, prioriteringar om vad som är viktigt i livet och viktig för samhället – och sedan språken.
Därför är EU ett katastrofprojekt som aldrig kommer att fungera som tänkt.
Europa borde gå till baka till gamla EFTA, där varje land behåller sin suvärenitet och tar själv konsekvenserna av sitt agerande.
EU har även starkt bidragit till ökade nationalistiska strömmar, för att många känner att de håller på att förlora sin identitet.
Och de ”duktiga” länderna straffas ekonomiskt när de ”likgiltiga” in sköter sig.
Detta allt bidrar inte till fred i längden utan till motsättningar.
Som jag sade tidigt: EU och Euro-projektet är ett SGN-projekt (SGN = sämsta gemensamma nämnare). Jag ser dessutom inget demokratiskt i en union med det politiska system som EU har. Till och med gamla Sovjet var mer demokratiskt – på papperet.
Dessutom har jag kallat det ett krigsprojekt och bara undrat om det skulle ta 10 eller 70 år innan det rasade samman med dunder och brak.
En kommentar lite vid sidan av:
begreppet harmonisering är förledande. Tjusigt, smekande. Historien vet emellertid att berätta om en mycket framgångsrik harmoniserare, den förste av dem alla dessutom, nämligen Prokrustes i den antika mytologin. Han var rövare och lockade in sina offer i sin grotta där han placerade dem i den s k Prokrustesbädden. Alla passade perfekt i den. Var de för långa, kapade av benen så att de passade, var de för korta, tänjde han ut deras kroppar så de fyllde bädden.
Det är harmonisering det! Och märk väl: någon plats för individualitet gav den inte.
Bengt Göransson
Tack Bengt för detta bidrag till insikt och bildning!
Jag sitter vid bordet med din bok Tankar om politik bredvid mig och jag läser dina kloka ord:
”…Jag hoppas att en eller annan gång kunna förmå den som har att fatta beslut att tänka en stund till och att nyansera beslutet. Det är farligt om beslutspotens får ersätta tankeverksamhet. Tänkandet – och det egna skrivandet – är förutsättningen för varje ledarskap.”
Tänkande, ja, och omprövning. Vi gör inte alltid rätt och vi förstår inte alltid vad vi gör, men om vi i efterhand inser misstagen, är det viktigt att stanna upp. Hur ska vi annars kunna göra rätt nästa gång?
Det är intressant att man försöker få det till långivarnas fel att någon lånar mycket mer än de har råd att betala tillbaka och bränner pengarna på dumheter.
Det är ju så det borde fungera på en finansmarknad.. Gör man dåliga kreditbeslut och lånar ut till verksamheter som inte investerar pengarna väl uppstår kreditförluster. Vad är så intressant med det, det är ju helt elementärt.
Ja, lånar man ut dumt kanske man inte får tillbaka sina pengar… men den som lånat dumt går ju inte skuldfri ur det och det är hans eget fel, inte kreditinstitutets.
Grekland har haft en rejäl dos av korruption också. Det har övertagits och är nu på väg att slaktas precis som Wall Street tar över och slaktar företag, för att sälja ut dem bit för bit. Detta är vad som sker med Grekland… ett land vars ekonomi är av ungefär samma storlek som Wal-Mart. Ett tacksamt offer för Goldman Sachs och JP Morgan m. fl.
Här rapporteras om frågan närmast varje vecka: http://www.maxkeiser.com
EU har inga möjligheter att leda till något gott längre. Det är dags för Sverige att lämna detta totalitära elände, innan vi stängs in ett nytt sovjet med KGB 2.0.
Lena Sommestad konstaterar helt korrekt: ”När euron infördes i medlemsländer med låg produktivitet innebar detta att miljontals européer plötsligt fick tillgång till en valuta som var långt högre värderad än deras tidigare nationella valuto…r. Därtill fick man en lägre ränta. Resultatet blev ekonomisk boom och ökad skuldsättning…”
Ett lands valuta kan bara stärkas av egen produktivitetsutveckling över lång tid, och aldrig genom s.k. ”valutareformer” som inte är förankrade i den lokala, reala, ekonomin. Det spelar ingen roll om vi pratar om träpatronernas era i mitt Ångermanland eller om uppblåsningen av Irlands, eller även i viss mån Greklands, ekonomin. Det handlar i båda fallen om en extern överfinansiering av en lokal marknad (landskap eller land spelar inte så stor roll) som driver upp priser på den lokala marknaden som inte kan försvaras vid en senare ekonomisk nedgång.
För mig har EURO projektet alltid framstått mera som ett politiskt projekt än ett ekonomiskt. En politisk dröm om likartad levnadsstandard inom Europa och en motvikt till USA och den dollar dominerade världsekonomin. Tyvärr blev resultatet mycket mera missriktad ”harmonisering” än en ökad öppenhet och förståelse mellan folk och nationer.
Det är dags för Socialdemokratin att ta sin nyformulerade ideologi om Social Demokrati på mycket djupare allvar! Social Demokrati kan uppnås genom samverkan mellan Europas Socialdemokratiska partier, på helt andra grunder än ett påtvingande av en för högt värderad valuta på medlemsländer som inte kan bära upp den i den lokala ekonomin.
Ping: En ärlig, intelligent och bra politiker – Lena Sommestad – socialdemokraterna « SOLIDARITETSTANKEN
Tack för kloka ord. Jag har på senare tid känt att Grekernas kris inte behandlas rätt, men eftersom jag inte är annat än egenekonom blir det bara en känsla av att något är fel. Nu vet jag mera och har dessutom fått rätt fast jag inte kunnat formulera det så bra så jag själv förstått. Ännu ett tack!!!!!!
Eftersom Europa bestâr av olika länder med olika sprâk,Olika värderingar,olika prioriteringar:Olika ekonomiska förutsättningar kan aldrig en gemensam valuta fungera..I Europa mâste alla länder ha frihet att styra sin ekonomi och prioritera det som behövs prioriteras i varje enskilt land.I ett demokratiskt Europa ska inte Bryssel fâ bestämma vad varje enskilt ska göra med sin ekonomi.Ha’r de olika länderna sin egen valuta och eget ansvar över sin ekonomi kan de anpassa ekonomin efter de landets förusättningar. Om Euro ska fungera mâste alla varor ha liknande priser i alla länder som har EUROS.Det innebär att t.ex el-priser ska liigga pâ liknande nivâ i Grekland ,Belgien Tyskland ,Frankrike och alla andra länder med Euro.Detta gäller alla andra varor och tjänster ocksâ.Om Disel kostar 1.35 Euro i Belgien ska det vara ungefär samma pris i alla andra länder med EURO.
Det är inte bara euron som har lett till löjligt billiga krediter. Vi har ju haft samma sak i Sverige, trots att vi har kvar kronan. Räntan har varit så låg att det närmast varit gratis att ta stora lån för konsumtion eller spekulation. Grundproblemet är väl att långivarna inte riskerar något. På en sund marknad får långivarna själva ta smällen om låntagaren inte kan betala tillbaka. Då håller de självmant igen på utlåningen.
Men att översvämma marknaden med billiga krediter tycks ju ha varit ett högst medvetet sätt från de som bestämmer (vilka det nu är i verkligheten) att hålla i gång ”tillväxten”. (Inom citationstecken, för någon riktig tillväxt handlar det knappast om när pengarna bara går till hysteriskt stigande huspriser eller till lyxkonsumtion.)
Ligger en del i detta. Men givetvis är det grekiska problemet större och mera komplicerat.
Visst blir det även riktigt tillväxt av inte minst skuldsättningen för de stigande huspriserna. Här har sen år 2000 så där en 70 till av bostadskrediterna till uttag ur den ständigt påfyllda bostadssparbössan. Endast en mindre del går till köp av bostad, men även det kan förstås gå till konsumtion hos säljaren då det mesta är andrahandsköp av bostad. Den magra nybyggnationen har förstås hjälpt till att driva upp priserna.
Utan denna tillväxt baserad på hushållens lånande hade tillväxten varit betydligt magrare och våra regimer hade inte kunnat skryta med stora offentliga överskott och en låg bruttoskuld relativt BNP. Ett dött finansiellt överskott som beräknas uppgå till över en biljon SEK 2014. Alltså hushållen lånar så det offentliga kan ha överskott hade vi inte haft stora överskott mot utlandet hade detta varit ohållbart och allt annat lika hade vi förmodligen även vi befunnit oss i ett läge där den privata skuldbördan behövt socialiseras.
Problemet är att hela EU de facto alltid varit ett sätt för politikerna att slippa acceptera de begränsningar de hade på nationell nivå. Personer som tror att en vunnen omröstning upphäver grundläggande ekonomi, ignorerar fysiska förutsättningar, förändrar mentaliteten hos alla eller har någon verkan utanför det egna landet.
Grekland är bara en av många logiska konsekvenser av EU-arbetet. Den självstyrande byråkratin där ingen vet vad som egentligen beslutas en annan, borttagandet av de nationella demokratiska systemen en annan, den ständiga expansionen av EUs uppgifter och budget ett tredje.
Under ett kort tag på 90-talet verkade det som att EU var en bra idé, men nu har vi facit i hand. Det gäller att ta sig ur EU så snabbt som möjligt. Kostnaderna för utträdet är minimala i förhållande till de framtida kostnaderna för ett EU-medlemsskap.
Ping: Förs ”stupstocken” till slaktbänken denna vecka? | LO Bloggen
Tack för dina skriverier och helt rätt att lyfta frågan till den nivå där den hör hemma – euronivån!! Spekulationer om grekers moral, arbetsovilja etc etc som media vältrat sig i sista månaderna bidrar bara till att kringgå de viktigatse proplemet just nu -knytningen till euron – men månntro tiden börjar rinna ut och en frikoppling inte ens hjälper…
Skinkar en länk på ett tal som håller ännu – tio år efteråt! (Tycker jag i allafall.)
Tack Åsa, så roligt att du kommenterar och intressant att höra ett ta av Sören, det hade jag aldrig tillfälle till under den tid då EMU-kampanjen drevs. Han är verkligen skarp i sin kritik, och analysen är riktig: det behövs solidaritet och samarbete över gränser, men EU-projektet har valt fel väg, en väg som nu söndrar istället för att ena. Det jag nu upplever är att vi skulle behöva en alternativ vision för hur ett europeiskt samarbete bör se ut. Problemet i Europa är att så många socialdemokrater i parlamentet är inbitna federalister. Vi skulle behöva tänka nytt på riktigt.
Läs…
Visst kan Euroreformen skyllas för att ha medfört vissa oönskade effekter. Men till sist är det ändå Greklands regering och parlament som har förbundit sig att följa vissa gemensamma regler för att sedan bryta mot desamma och sedan ska vi andra städa upp smutsen efter dem. Grekland och dess befolkning har konsumerat för pengar de inte hade. Ska de då verkligen skylla ansvaret på någon annan?
Gör man dåliga affärer får man stå sitt kast, men det verkar inte gälla banker. Varför ska banker kunna bete sig som vettvillingar och fullständigt strunta i om motparten kommer att kunna klara sina åtaganden. Jag antar att det var i Grekland som det var här efter kreditavregleringen 1985, man kunde inte gå in på en bank utan att de med lock och pock försökte pracka på en så mycket lån som möjligt. Det blir ju så när de som säljer lånen har bonus på hur mycket de lånar ut och sen lämnar över fordran till någon annan. Vi köpte hus då och bankkamreren försökte pracka på oss sk checkkredit på 50 – 100 tusen så vi skulle kunna köpa nya gardiner som han sa.
Konkursförfarande är en väsentlig del i marknadsekonomin, det är bra för hela samhället att gamla surdegar clearas och de olika parterna får stå sitt kast. Banker bör inte vara befriade från detta, varför jämställa dem med staten som där fodringar inte skrivs av mot enskilda medborgare.
Vill de ha detta privilegium ska de också vara reglerade så ingen skada för folkhushållet uppstår. Dvs kredit och valuta regleringar. Vi har nu lärt oss, eller borde ha gjort, att ingen osynlig hand som ställer allt till rätta finns eller att banker skulle vara självreglerande så allt fungerar till folkhushållets bästa.
Än värre blir det av att både Socialdemokraterna och facken (som tidigare ställde sig kritiska) just (i mediaskuggan från Greklandskrisen) sa ja till lagstiftningspaketet med sex förslag som försämrar villkoren för Europas löntagare ytterligare.
Det är Europa2020 – strategin, på diktat av Ungern.
30-talets totalitära historia återupprepar sig och S mjäkar med – nu som då. En svensk tiger fortfarande. När sen invandrarhatet slår ut i full blom, i takt med att Europa2020-strategins följder blir tydliga, då kommer SD:s siffror skjuta i höjden.
Genom att säga ja till drastiska försämringar för löntagarna hjälper S SD att komma till makten 2014. Ska vi gissa på 20%?
Lena Sommerstad gör en bra analys av Europrojektet, ett huvudlöst sådant, allför många politiker och ekonomer går i ledband till EMU-templet! Dags för mer rakryggade politiker – varför är man så rädd för radikala synpunkter? Det behövs fler som Sommerstad ……
Ping: EU spelar högt at Jonas Sjöstedt
På tal om vad media inte vill rapportera om:
KKE, Greklands kommunistiska parti leder protesterna mot slakten av jobb och social välfärd. KKE har tagit initiativ till den fackliga front PAME som dominerar vågen av strejker och demonstrationer som den välorganiserade arbetarklassen använder som moteld mot det grekiska kapitalet och EU och IMF.
Socialdemokraterna Pasok, däremot, är också ledande, men på den anti-folkliga sidan. Det är socialdemokraterna, precis som i Sverige, som hand i hand med kapitalet går i fronten för attackerna mot välfärd och jobb.
Folk är fän. När ska vanliga svenskar sluta agera lydiga valboskap åt S och V, trots att de som tack bara får högerpolitik och nya imperialistiska utlandsäventyr?
Grekland och det socialdemokratiska stödet för EU/EMU borde vara ett avskräckande exempel.
Hej Nils, jag delar din besvikelse över att Europas socialdemokrater inte har kunnat stå upp mot euro-projektet, men jag är samtidigt djupt övertygad om att vi behöver en demokratisk socialism och att det är denna kraft som måste mobiliseras. Det krävs insikt, kunskap, mod. Detta är ibland svårare för partier som ger makt att regera, men där finns också möjlighet att göra skillnad. Vi ser säkert olika på dessa frågor men kan förhoppningsvis enas om att väcka insikt om europrojektet och EU:s problem. Till sist: Folk är inte fän, enligt min uppfattning. Om vi ska komma någon vart i demokratin måste vi ha utgångspunkten att folk har förutsättningar att begripa.
Hej Lena. Föredrar du alltså Pasoks välfärdsslakt framför KKE:s och PAME:s motståndskamp? Är det så jag ska tolka ditt svar?
Att europas socialdemokrater inte ”lyckats stå emot” EU torde vara sommarens understatement! Utan socialdemokraternas och LO:s löften/lögner och hot i valkampanjen för EU hade det varit omöjligt för JA-sidan att vinna. Faktum är att S följer sin historiska roll som kapitalismens försvarare och partner, i Sverige men just nu kanske allra tydligast i Grekland.
Ja, folk kan begripa. Folket kan träda in på historiens arena och göra uppror mot orättvisor och förtryck. Det är just dessa folkliga krafter som nu mobiliseras i Grekland – av kommunister och radikala fackkämpar.
Men folk kan också bete sig som fän. Eller som en liten lort, för att tala med Astrid Lindgren.
Just nu skulle jag nog vilja påstå att en majoritet svenskar borde sluta bete sig som små lortar och bara titta i den egna plånboken och istället uppträda solidariskt och ”modigt” som du efterlyser.
Nils
”The real problem is that no one can explain well why the euro zone is in the epicenter of a global financial challenge at a moment, at which the fundamental indicators of the euro zone are substantially better than those of the U.S. or Japanese economy.”
Jean-Claude Juncker
Det beror nog på om man vill höra eller väljer att slå dövörat till förblindad av ideologi.
“You might expect the head of the group of countries that use the euro to understand the common currency better than anyone. You would be wrong.”
Stephanie Kelton
Ph.D. Associate Professor
Her research expertise is in: Federal Reserve operations, fiscal policy, social security, health care, international finance and employment policy.
Några diagram på den Grekiska utvecklingen:
länk 1
lank 2
Nja, din historieskrivning må i delar vara riktig Lena, men du går alltför snabbt förbi de andra faktorerna. Tex landets tradition av att ligga på bankruttens rand. http://www.facebook.com/l.php?u=http%3A%2F%2Fwp.me%2Fpcbq2-2A0&h=dcdac
Men kort sagt. Det är inte eurons fel att Grekland ligger risigt till. Problemet är att Grekland släpptes in av politiska skäl, trots att landet inte fyllde de ekonomiska villkoren. (Och den lögnaktiga statistiken).
Drivkraften för politikerna i Grekland har varit att köpa röster med att lova reformer och utgifter som det inte funnits real täckning för. Det går inte i längden. En lärdom för politiker i andra länder att ta till sig. Folket var alltför lättlurat, om vem kan klanka dem för det? De har ju – en tid – tendens att trots allt tro på politikers löften.
Men desto större blir besvikelsen när det visar sig att de var orealistiska. Nu MÅSTE ekonomin saneras. Det svider rejält. Och konststycket nu blir att fördela piskrappen så att de känns rättvisa. Dvs att de rika och de mest korrumperade inte kommer undan.
Men tyvärr räcker det inte att bara piska de rika och de korrumperade i toppen.
Att låna sig ur en kris som beror på för stor upplåning, det är snart sagt omöjligt. I vart fall är det ingen sinekur. Men nu är vi där (inte vara Grekland), landets kris måste lösas.
Fråga mig bara inte hur, eftersom mitt svar inte är röstvinnande.
Det må vara att både grekiska regeringar och EU har gjort fel i det förgångna, men vad är bästa sättet att hantera krisen nu? Att göra en massa greker arbetslösa så att Greklands ekonomi försämras ytterligare? Eller att låta de banker som har gjort dåliga affärer gå i konkurs, som man gjorde på Island?
Det upphör aldrig att förvåna mig hur Wigforss insikt – ”det är dårskap att tro att man kan vara för fattig för att arbeta” – har försvunnit från de socialdemokratiska partierna. , där m,an nu tycks se arbetslöshet som en lösning på problem istället för ”problemet”. Rimligtvis har det att göra med den sociala basen för dem som idag sitter i ledningen för de socialdemokratiska partierna. I första hand i länder som Frankrike men i allt högre grad även i Sverige.
Alldles oavsett hur lösningen av den ekonomiska krisen i länder som Grekland, Portugal, Irland, Spanien mfl kommer att se ut så kommer det att drabba även oss. Det är inte Grekland som politikerna försöker rädda med sina ”stödpaket”. Det är främst banker i Frankrike, Tyskland och USA, som lånat ut hiskeliga krediter till Grekland som ”räddas” genom det föreslagna stödpaktet till Grekland. Om dessa banker havererar kommer finanskrisen 2008 att vara en västanfläkt mot vad vi då kommer att bli varse. Grekland kommer att drabbas hur som helst. De borde mäla sig ur EMU-samarbetet och försöka återta kontrollen över sitt eget hus.
Eller varför inte diskutera nyliberalismens kris? Som Aftonbladet skriver: varför talar man inte om Argentina? För det verkar vara i Grekland som här hos oss, att de rika blir rikare, men vi får också allt fler fattiga. Det är många som lyft barnfattigdomen, som ju egentligen är föräldrarnas fattigdom och arbetslöshet. Sånt hade vi inte på 80-talet före nyliberalismens maktövertagande.
Precis som här verkar de rika i Grekland vilja bli ett skattefrälse. Och det undergräver även resten av befolkningens vilja att betala skatt. För var finns trovärdigheten och rättvisan i systemet? Man snor åt sig. ”Sköt dig själv och skit i andra”. ”Satsa på dig själv”. Vad är det för ett samhälle? Här hemma kan vi tala om att glida förbi sjukvårdsköer och vad som verkar bli allt vanligare med mutor, precis som i Grekland.
Nyliberalismens idéer är själva kärnan i problemet. Argentinas kris är ett uppenbart exempel på problemet med att binda sin växelkurs till en valuta med högre värde än vad den egna ekonomin klarar.Den krisen borde ha fått alla ledande svenska ekonomer och politiker att avråda från euron redan vid den svenska folkomröstningen 2003.
Aftonbladets information om att Argentina har använt sitt eget pensionssystem för sina finansieringsbehov var ny för mig – och självklart intressant. I Sverige och andra länder var det tidigare en självklarhet att använda pensionskapitalet till samhällsnyttiga investeringar. Låt oss hoppas att Greklandskrisen kan få oss alla att lära oss mer och tänka nytt om vår egen och världens ekonomi. Annars växer de sociala konflikterna till ohanterliga proportioner.
Ni sossar höll på att skapa samma kris i Sverige genom att ni i förtid förbrukade de pensionspengar som hade betalats till det redan instabila ATP-systemet, som också var en sosseprodukt. Hade inte borgarna medverkat till 1994 års reform så hade ni avslöjats med att ha förskingrat arbetarnas pensionspengar och det vet du. http://danne-nordling.blogspot.com/2008/11/pensionsreformen-1994-en-liberal.html
Från Maths länk till Aftonbladet artikeln om Argentina:
”Innan det eventuellt kan bli tal om uppskov med betalningarna, är det ”viktigt att Grekland och krisländerna i eurozonen pressas till så hårda åtstramningar som möjligt”, förklarade exempelvis Sveriges vice riksbankschef Lars Nyberg för Svenska Dagbladet”
Det som nu rekommenderas grekland som Heinrich Brüning (ekonom) förde i Tyskland i början av 30-talet, en politik som förde Tyskland till den ekonomiska avgrundens rand med 40 % arbetslöshet och industrin stod stilla och företagen kursade på löpande band och kommuner och även en delstat fick ställa in betalningarna. Brüning trodde att bara han stramade åt mycket nog skulle ett under ske och aktiviteten i ekonomin ta fart. Men Hindenburgfick nog och avpolletterade Brüning. Detta jämnade vägen för ett litet populistiskt parti med få väljare som kunde få så mycket röster att de kunde ta makten i Tyskland. En desperat befolkning såg det som ”unsere letzte Hoffnung”.
Sen det tidigare åtstramningsreceptet skrevs ut av EU/ECB/IMF och satts i verket har 50 tusen företag kursat, ytterligare +400 tusen har blivit arbetslösa, +16% och +40% ungdomsarbetslöshet och man är nu inne i sitt 3:e år av recession i ekonomin. En förlust som de aldrig kan återhämta sig från, undersökningar visar att hög ungdomsarbetslöshet slår ut många från ett verkligt produktivt liv för alltid.
Medias rapportering om Grekland inte sällan direkt felaktig och även kan man förmoda direkt lögnaktig.
Under europerioden hade Grekland t.ex. en tillväxt i exporten fram till krisen 2008 på 40%. Förstås inte samma absoluta nivå som tex Sverige men vi hade ungefär samma relativa tillväxt, Tyskland har jag för mig ungefär 57%.
Grekland hade under perioden mycket högre produktivitetstillväxt än Tyskland, de Grekiska lönerna ökade mindre än produktiviteten ökade. Om exporten ändå kan öka så pass har de förstås kunnat konkurrera. Men i europerspektivet hjälper det inte att lönerna ökar mindre än produktiviteten det är det relativa förhållandet till då inte minst Tyskland som är avgörande. Tyskland har liksom Sverige ägnat sig åt drakonisk interndevalvering i sin merkantilistiska strävan. I den inre marknaden och med Euron är det inte mycket Grekland kunnat göra för att värja sig mot en den försämrade bytesbalansen som var trots den ökande exporten. Det blir förstås politiskt orimligt att ögna sig åt drakonisk interndevalvering för att mota importen i ett av EU:s fattigaste länder. De är förbjudna att göra något åt det fria flödet av kapital och varor, EU:s grundpelare.
Någon explosion av statsskulden har det inte heller varit, före Euron var den redan så där en 120% relativt BNP. Problemet är att de i och med Euron i ett slag förvandlade den till en utlandsskuld och det är helt andra bullar än en statskuld i den egna valutan.
Som Alan Greenspan noterade en gång:
”[A] government cannot become insolvent with respect to obligations in its own currency. A fiat money system, like the ones we have today, can produce such claims without limit.
”Men när Grekland sparar drivs man bara allt djupare ner i ekonomisk kris, eftersom landet på grund av sin låga produktivitet i kombination men en högt värderad valuta inte kan konkurrera på exportmarknaderna.”
Grekland har kanske inte t.ex. Tysklands produktivitet, Grekland har inte den industriella basen. Men mellan 1997 till 2007 har Grekland haft en bra bit mer än dubbelt mot Tysklands produktivitetstillväxt. Lönerna har dessutom växt mindre än produktivitetstillväxten.
Exporten växte med 40% per capita (inflationsjusterat) från 2002 till toppåret 2008 när den globala krisen slog till och alla fick se minskad handel. Det är inte fråga om att Grekland inte kan konkurrera, då hade man inte kunnat öka sin export kraftigt, det problemet handlar om är att de inte kan värja sig mot import och medborgarnas utlandslån för denna import.
Grekland kanske skulle kunna ha haft mer exporttillväxt men trots det haft en relativt god ökning lika stor som den svenska ökningen i relativa tal, Tyskland ökade sin med 52%. Det är helt enkelt felaktigt att beskriva problemet med att t.ex. Grekland har bristande förmåga att konkurrera på exportmarknaderna, relativt sitt utgångsläge har de klarat sig hyggligt.
Grekland skulle förestås ha klättrat i förädlingskedjan och konkurrerat på samma nivå som Sverige och Tyskland, men det är lättare sagt än gjort om man inte kan ägna sig åt protektionistisk politik och skydda sin spirande industri, så som de som nu är längst upp i förädlingskedjan gjorde när de tog sig dit, i en annan tid, en annan värld.
Ping: Om orsak och verkan i eurokrisens spår | LO Bloggen
Ping: Grekland, Spanien och finanskapitalets diktatur « På jobbet!
Det är sorgligt att veta att du talar för helt döva öron i ditt eget parti. Primehögerstaffaget kommer aldrig ändra sig – de går i högerns ledband. Och där finns ju starka intressen att bevara skuldsättningen hos ”syndarstaterna” – de s k PIIGS-länderna. De måste fortsätta låna sig till döds. Annars blottläggs luftslottet Deutsche Banks underliggande struktur – luft och tomma intet. Historien upprepar sig och inte förrän världskriget och folkmordet återigen är ett faktum i Europa kommer de som trodde på storhetsvansinnet Nato-Neuropa att motvilligt erkänna att de kan ha haft lite fel. https://komigenuva.wordpress.com/2015/07/17/merkel-konfiskerar-medel-ur-var-statskassa-genom-skriftlig-procedur-pa-statssekreterarniva/