Våga tänka nytt om samhällsekonomin!

Krisen fördjupas i både USA och Europa. Samtidigt fördjupas också en politisk kris. Den svenska regeringen, liksom EU:s ledarskap, tycks inte se någon annan lösning än mer av en redan misslyckad medicin: mer åtstramningar för löntagare och medborgare, mer avregleringar och privatiseringar, och mer insatser för att rädda ett illa fungerande euro-projekt. Åtgärder för att ställa finansmarknaden till svars för krisen och dess konsekvenser är påtagligt försiktiga. Samtidigt har alla andra stora och avgörande politiska frågor skjutits i bakgrunden: den växande sociala ojämlikheten, bristen på investeringar i hälsa och utbildning, klimatkrisen.

Det borde vara dags för en mer djupgående diskussion om hur vi vill utforma framtidens samhällsekonomi, globalt, inom EU och lokalt. Här har Socialdemokraterna en viktig roll att spela. Vi bör lyfta alternativen och visa på möjligheterna.

Inspiration och kunskap finns redan att hämta i övermått i den internationella debatten. Ekonomen Jeffrey Sachs bidrog igår med en lysande artikel i Financial Times. Han efterfrågar just det som behövs: en strategi mot krisen som bärs av sociala värderingar. För Socialdemokraterna bör det vara självklart att ställa frågan hur den ekonomiska krisen bör mötas på ett sätt som främjar löntagarna. Varje dag får vi i dagspressen veta vad bankekonomerna anser om krisåtgärderna. Var finns en progressiv röst, som vågar göra annat än lyssna till marknaden?

På besök i Stockholm är nobelpristagaren Paul Krugman tydlig när det gäller euro-krisen (TT, Dagens Industri, Expressen).

”Det handlar inte så mycket om dålig krishantering, även om vi har sett en del av det. Det vi ser är snarare effekterna av de fundamentala felen i eurosystemets struktur.”

Krugman är också tydlig när det gäller den inom högern vitt spridda uppfattningen att starka välfärdssystem skadar samhällsekonomin.

”Krisen har inget med välfärdspolitik att göra. Bland länderna som klarat krisen bäst, som Sverige, finns flera starka välfärdsstater. Och Grekland har ju knappast bättre välfärdsvillkor än till exempel Tyskland”.

I Europa mobiliserar allt fler för att stärka medborgarnas och löntagarnas röst i debatten om den ekonomiska krisen. Ett exempel är Finance Watch; en viktig resurs också för oss i den svenska socialdemokratin. Finance Watch har bildats som motvikt till de privata lobbyintressen som idag har ett oproportionerligt inflytande på europeisk politik i syfte att bättre reglera finanssektorn.

Det är dags att våga tänka nytt om samhällsekonomin. Vi vet att långsiktig ekonomisk utveckling i grunden bygger på människors kompetens och förmåga: hälsa, utbildning, graden av social tillit. Alla dessa resurser fördärvas nu i kampen för att rädda euro-projektet och bankerna. Formulera alternativet!

Om krisen: DN, DN – Borg, SvD, Financial Times, Anna Hellgren i Arena. Klokt bloggat: Kulturbloggen. Värdefull debatt pågår ständigt på Ekonomistas och Eurointelligence.

Annonser

30 kommentarer

Filed under Ekonomi, EU, EMU, euron

30 responses to “Våga tänka nytt om samhällsekonomin!

  1. Alternativet?

    Steg 1: Stadsägd centralbank som har möjlighet att skapa skuldfria krediter.

    Steg 2: Sänkt inkomstskatt, moms och sociala avgifter (arbetsskatt). Motsvarande höjning av skatt på land och naturresurser. Utan detta kan du inte komma åt de ökande klyftorna i samhället.

    Steg 3: Basinkomst (medborgarlön) ersätter många (men inte alla) av socialförsäkringssystemen.

    Setg 4: Införandet av representativ direktdemokrati som främjar varje medborgares rätt att representera sig själv i Riksdagen.

  2. Jag glömde avskaffandet av fraktionella bankreserver under punkt 1.

  3. Mikael

    Först och främst, den nuvarande krisen är inte ”finansmarknadens” fel. Krisen beror på att regeringar har lånat upp sig över öronen och nu inte kan betala tillbaka. Vissa har köpt ”välfärd” för de lånade pengarna, vissa inte. Men det är inte välfärdens fel att det är kris, utan det är för att man lånat för mycket. Detta tillsammans med ett som du säger illa genomfört Euro-projekt, eller iallafall inte färdigt projekt. Min gissning är att ECB kommer utfärda Euro-bonds inom ett år.

    För det andra, Jeffrey Sachs är amerikan, det han menar med sociala värderingar är endast att han förespråkar den progressiva skatteskalan som vi redan har i Europa. Men det är klart att fler länder som sitter i skuldkrisen borde införa värnskatt.

    Jag välkomnar satsningar på utbildning, så länge de inte blir som den gamla socialdemokratiska ”flumskolan” á la Baylan. Där ungarna kan gå igenom ett helt skolliv utan krav och faktiskt utan att lära sig läsa. Det ska också vara utbildningar som stärker Sveriges konkurrenskraft utomlands.

    Men vi måste också satsa på lågkvalificerade jobb, det är faktiskt inte alla som kan bli raketforskare. I socialdemokraternas Sverige så vill de inte kännas vid de lågutbildade, de vill att de ska sitta hemma med nerdragna persienner och kolla på Oprah. Ni kan tro vad ni vill men RUT, ROT och sänkt restaurangmoms kommer ge jobb. Riktiga jobb.

    • Borgs recept är att vi ska apa efter Kongo och leva på att putsa varandras skor. Sånt är ett generalrecept på fattigdom. Välstånd bygger på hög arbetsproduktivitet dvs så mycket högkvalificerade jobb som möjligt. Det är alldeles riktigt att alla inte kommer att hamna där, men det bör vara så många som möjligt. Och så få lågkvalificerade som möjligt. Då blir slutresultatet bra.
      Tidigare i historien har utvecklingspolitik handlat om att subventionera hög kvalificering. Borg är den första som gör motsatsen. Uppenbarligen vill han att vi ska konkurrera med Kongo.

      • Mikael

        Problemet är att sossarnas image ”att stå upp för de svaga” och de obefintliga satsningarna på lågkvalificerade jobb rimmar riktigt illa. Borg GÖR iallafall något. Och det ena behöver väl inte utesluta det andra? Dessutom tycker jag ditt inlägg om att i Kongo putsar alla svarta varandras skor, luktar lite gammal unken rasism. Det visar att många sossar fortfarande anser sig lite för fiiina för att få skit under naglarna och UTRÄTTA något.

      • Fattiga länder är fattiga för att de har hög andel lågproduktiva jobb, så enkelt är det. Ju högre andel lågproduktiva jobb vi har, desto fattigare blir vi. Och det är dit subvention av lågproduktiva jobb leder.

    • Chris B

      Trots att det inte är finansmarknaden som lånat kan man inte säga att de inte har ett ansvar. Det är finansmarknadens ansvar att värdera sina kunder t.ex. och avgöra om de kommer att få tillbaka pengarna. Går inte det eller om det är för komplicerat att göra värderingen, då borde man inte låna ut eller höja räntan. Båda parterna som ingår ett avtal har ett ansvar.

      En analogi skulle kunna vara att jag säljer mitt arbete till ett företag. Om jag inte levererar dvs. inte kommer till jobbet eller inte gör vad jag blir tillsagd, får jag förr eller senare sparken. Är jobbet å andra sidan inte vad jag förväntat mig, om jag blivit missledd av anställningsintervjun eller dylikt så slutar jag kanske själv. Har företaget inte pengar till min lön, tvingas det i konkurs etc. Hur som helst. Den som ingått ett avtal på marknaden får ta sitt ansvar.

      Problemet med bankerna är att de i de flesta fall inte behöver göra detta. Varje gång de hamnar i kris och det ser ut som om de skall få ta konsekvenserna av sina egna handlingar går staten eller dyl. in och ändrar förutsättningarna under vilka de verkar så att de klarar sig. Vinnarna blir förstås ägarna som i praktiken inte behöver ta någon risk alls. Det för förstås också med sig att bankerna i sig blir allt mer våghalsiga i sin utlåning.

      • Nebbiolo

        1. Finansmarknadsföretagen hade senast jag kollade en total skuld i storleksordningen 100% av BNP (dvs lika mkt som hushållen)…så helt oskyldiga är de ju inte ur det hänseendet.

        2. Nu är det ju en gång för alla inte så att tex bankerna lånar ut pengar de faktiskt har, i stället ligger det ju till på det viset att de skapar ”krediter” från luft i samband med att ett lån skapas. I andra kulturer är detta inte bara brottsligt utan dessutom omoraliskt, dvs att hitta på pengar som man sedan skuldsätter andra med.

    • PS det enda flum jag har lagt märke till i fråga om skolan är föreställningen att eleverna ska vara kunder som konsumerar valfri utbildning. Om inte detta är vanskötsel av det framtida humankapitalet så vet inte jag vad det skulle vara.

    • lenasommestad

      Mikael du skriver om behovet av ”lågkvalificerade jobb”. Det som framförallt utmärker borgerlig politik är att öka andelen lågbetalda jobb, och att konsekvent benämna allt som inte kräver teoretiskt utbildning som okvalificerat. Vad menar du för övrigt med riktiga jobb? Är det jobb i privat sektor? Om jobb i offentlig sektor inte skulle vara ”riktiga” därför att de finansieras med skatter – varför är det mer riktigt att subventionera privata jobb på skattekollektivets bekostnad?

    • UM

      Det är väl finansmarknadens fel i allra högsta grad att det blev en kris från början. Att sedan politikerna nöjde sig med att skjuta till nytt kapital (skattepengar och lånat kapital) utan att ändra på reglerna för hur finansmarknaden fungerar är otvivelaktigt ett fatalt misstag. Men att påstå att den andra krisen är politikernas fel är ändå att hoppa galen tunna. Dessa människor som utgör finansmarknaden, har de inget ansvar för sina handlingar över huvud taget? Om man har spelat bort ett avsevärt antal miljarder, bör man inte revidera sitt sätt att arbeta på? Tyvärr har man fortsatt som förut och skyller nu sitt misslyckande på de regeringar som har säkrat dessas fortsatta existens. Nu säger vissa att det är de ekonomiska regleringarnas fel – men om man inte klarar av att ta ansvar, när det finns regler att förhålla sig till (om än ofullständiga) hur mycket bättre skulle det bli med mindre regler?
      Utan regler skulle alltså dessa institut börja reagera ansvarsfullt, tror man. Det verkar inte så värst sannolikt.

  4. Samtidigt är det viktigt att komma igång med produktiva investeringar istället för att rulla vidare med den ena finansbubblan efter den andra. Socialdemokraterna är ju litegrann inne på det, men frågan är vilken modell man vill ha i framtiden. 30-talets modell som byggde på bilism och hushållsapparater är knappast gångbar längre.
    Carlota Pérez, som väl är den som har skrivit bäst om det här, föreslår att man skulle göra råvaru-oberoende till nästa bärande idé för en investeringsvåg. Alltså investera bort behovet av såväl energitillförsel som tunga material. Vet inte om det är möjligt, men försöka går väl, även en halv framgång verkar bättre än ingen alls.
    Hur som helst är vägar helt fel, vad än S säger; det är 30-tal.

    • therealbanten

      Ja. Även en ‘misslyckad’ statlig satsning på något som råvaru-oberoende vore i dagsläget en succé då det ger folk ett alternativ till långtidsarbetslöshet och ger dem pengar att spendera.

    • lenasommestad

      En hållbar infrastruktur är helt klart rätt. Jag har inte läst Pérez, men har svårt att se att allt råvaruoberoende skulle vara prioriterat. Däremot måste vi bli långt bättre på att återvinna och återanvända material i kretsloppen. Något som uppenbart försummas idag är underhåll av befintlig infrastruktur inom såväl järnväg som t.ex. vattenförsörjning.

      • Tyvärr är det nog så att många idag viktiga råvaror inte räcker till om alla människor ska ha samma levnadsstandard som vi. Detta kartlades av nederländska Jordens Vänner redan för tjugo år sen. I princip är det bara järn och aluminium som det finns obegränsade tillgångar av om jag minns rätt. Se t.ex. http://www.foei.org/en/resources/sustainability/sustain.html

        Att skära ner behovet är i många fall nödvändigt. Även av ekonomiska skäl, säger Pérez – en ekonomisk uppgång baserad på produktion och inte på spekulation behövs överallt och det finns inte utrymme för det om tekniken är så råvaruberoende som nu. Då kommer vi att få krig om råvaror, och det är ingen hälsosam bas tycker jag.

  5. ett samhälle som är så inkapslat i det kapitalistiska systemet och tron på de fria marknadskrafternas överlägsenhet som det svenska inte stora möjligheter att agera . Socialdemokraterna måste formulera en trovärdig politik som befriar oss till stor delta spektakel. . Wensman går så långt ,att det blir politiskt omöjligt .men jag vill föreslå att man ”återgår” till blandekonomin,
    där en statlig bank naturligtvis ingår. Då skulle man på ett radikalt sätt kunna angripa ungdomsarbetslösheten och stabilisera det krakelerande samhället. Men den oro som med rätta sprider sig i samhället kan ”detta trygghetssystem” , om det framförs på rätt sätt säkert få ett stort gehör.

  6. Pingback: Var finns socialdemokratin som vågar tänka nytt mot framtiden? | Claeskrantz.se - En personlig politisk blogg om Sverige och omvärlden

  7. Att ”våga tänka nytt om krisen” är att inte följa euron ner i avgrunden, som Waidelich föreslår. Hans förslag om euroobligationer rimmar synnerligen illa med Håkan Juholts linjetal som därför faller platt till marken. Snarare undrar man om han är i harmoni med agendan som drivs av Svenskt Näringslivs-finansierade Primehögern och Göran Perssons lobbande för regeringen via JKL istället. Senast häromdagen såg jag Aftonbladets ledarskribent hänvisa vänligt till Niklas Nordström, man trodde han skämt ut sig vid det här laget genom att dölja vem som finansierat Primespektaklet. Vad som krävs nu är en snabb exit för PIIGS-länderna – eller Tyskland – ut ur euron, som är en tvångströja. Merkel och Sarkozy står och dikterar villkor för PIIGS-länderna som det var längesen ens de själva följde, nämligen just de ”konvergenskrav” för budgetdisciplin som ingen av länderna har hållit. Att tro att länder som alla har skuldberg och där ingen följt budgetdisciplinen vad gäller budgetunderskott någon gång ska kunna hålla varandra i handen för att komma ur krisen är som att tro att man kan simma med flera som har ett klippblock runt foten, det leder till att alla sjunker, säger sig självt. Vad som istället behövs är som sagt att PIIGS-länderna släpps ur eurozonens tvångströja fortare än kvickt innan recessionen förbyts i 1929 upphöjt till 100 för hela världsekonomin. Redan granskar Fed de europeiska bankernas finansiering och ruvar på reglering så att inte europeiska bankfilialer i USA ska ta hem pengar den vägen. Att kasta ner mer pengar i det svarta hål som eurozonen utgör är rena rama vansinnet. EU:s ”inre marknad” är ett totalt misslyckande, liksom globaliseringen. För det första talar vi inte samma språk i Europa vilket omöjliggör rörlighet på arbetsmarknaden i den skala som skulle krävas för ”integration”. Inte ens i Sverige finns det någon rörlighet på arbetsmarknaden att tala om, och de Nya Moderaternas Arbetslinje har sannerligen inte förbättrat saken, den låser istället in stora antal människor i permanent fattigdom och ”utanförskap”. Moderaterna kan vi därför kalla för Utanförskaparna och eurobondsivrarna för de Nya Galenskaparna. Den politiska och därmed demokratiska kontrollen måste återtas över marknaden, det fungerar inte på det globala planet utan måste föras på nationell nivå, för det är där folkviljan – och därmed de demokratiska krafterna finns. Om inte annat är det det vi kommer att få se från USA snart, när Fed ruvar på regleringar och lånerestriktioner, och då kommer det att bli omöjligt att få loss några pengar för bankerna. Lars Frisell varnade senast häromdagen – och han är ändå Finansinspektionens chefsekonom och borde därmed ha viss insyn – att lånemöjligheterna snabbt kan sjunka drastiskt och då faller de svenska storbankerna och så ska skattebetalarna punga ut med pengar som vi inte har. Valutareserven i dollar (300 miljarder) täcker inte på långt när vad de lånat upp i dollar för högriskspekulation på gangsterekonomiska emerging market. Då blir inte bara Saab utan hela Sverige en enda stor skalbolagsaffär om vi inte redan är det. Spekulationsekonomin måste få ett stopp, eurozonen upplösas och valutarestriktioner införas. Svenska banker bör nog redan nu göra upp en avbetalningsplan för att kunna behålla sin kreditvärdighet på interbanklånemarknaden. Vad som i övrigt behövs är fokus på realekonomin och det betyder skapa jobb, och då offentliga sådana, eftersom vad vi sett av den enorma utlåning som bankerna har så går inte en bråkdel till jobb i Sverige. De tyska ”bjässarna” som ruvar på triljonvinster – t ex Siemens – investerar inte i jobb i Europa utan 40 % av deras investeringar går till Kina och annat till andra ”emerging markets”. Vi kan inte hålla på och konsumera på kredit och flytta alla jobb till ”emerging market” och Kina. För övrigt är det inte säkert att alla pengar som lånas ut till ”emerging markets” av svenska banker ens går till produktiva investeringar och jobb där på de marknaderna, de kanske bara slinker ner i fickorna på giriga bankdirektörer och riskkapitalisterna i form av ständigt höjda miljonlöner, bonus och hundramiljoners pensionsavtal och ”entreprenörer” i Baltikum och annorstädes som oligarkiskt bygger luftslott samtidigt som de flyttar de lånade pengarna till skatteparadis, ungefär på samma som riskkapitalet skott sig på avregleringen och flyttat vinsterna till skatteparadis. Kvar finns spökstäder i Kina och halvbyggda rekreationsanläggningar som det aldrig var tänkt att någon ens skulle använda och som till och med på sina håll kanske bara fungerar som penningtvättmaskiner.

  8. Det vi måste investera i är naturligtvis för det första skola, vård, omsorg, infrastruktur, men även göra Sverige mer självförsörjande, både vad gäller livsmedel som vi importerar alldeles för mkt – där ska satsas på småskaligt närproducerat och minska risk för sjukdomar och smittor att förstöra mer dyrbar åkermark med vansinnesprojekt som ESS är otänkbart vi måste istället ta tillvara varenda plätt, även mkt mer underlätta egenodling och kompostera allt hushållsavfall, bli mer självförsörjande också på textil och möbler. Sverige har blivit ett rovdrivet råvaruproducerande (E)U-land, vi behöver förädla mycket mer själva, och så massiva satsningar på forskning så att vi äntligen får fram slutna miljösnåla processer i industrin, en miljövänlig bil och se till så att tågen går, bygga dubbelspår och göra järnvägarna farbara, absolut inga satsningar på höghastighetståg då det är stora risker med olyckor, se till att energin produceras i landet miljövänligt, att återreglera rekommenderas. Det är skandal att detta inte är gjort för länge sen, för det behöver både människorna och miljön. Som skolan ser ut utbildar vi inte längre utan analfabetiserar i stor skala, rena vansinnet. Det stora europeiska projekt som vi alla länder i Europa borde satsa gemensamt på är snabb, högteknologisk utveckling av solkraften genom såna projekt som Desertec och Mena grid genom sådana lysande ingenjörer som Gunnar Asplund på ABB i Ludvika.

  9. K2

    Gällande problemformuleringen är min uppfattning att detta ännu är ett exempel på hur ohållbart det är med ett system där privatbanker har marknadsmonopol på att skapa merparten av samhällets betalningsmedel och allokera detta för största möjliga vinst åt sig själva.

    Vi behöver 100% reservkrav på bankernas kreditgivning och staten måste ge ut skuldfria, och därmed såklart räntefria, pengar som kan cirkulera fritt i ekonomin för evigt (om staten inte beskattar tillbaka dem och förstör dem vid eventuellt hot om inflation). Idag skapas betalningsmedel i form av räntebelagda krediter när banker ger lån och förstörs när lånen amorteras. Det är ren och skär galenskap och ett privilegium som utgör parasitism på realekonomin (oss alla).

    Håller i övrigt med Robert Wensman, högst upp, om alla hans framlagda förslag på lösningar.

    • Mikael

      Låter lite naivt att tro att man löser alla problem bara man trycker lite mer pengar. Mugabe testade det i modern tid. Annars har vi ett bra exempel med Hitler också, och några finingar i Sydamerka som jag inte minns namnet på just nu..

      Eller så ser man bara till att betala tillbaka det man lånar, och rättar munnen efter matsäcken, men det är väl ingen vänsteraktivist som lyssnar på det örat?

      • Chris B

        Så du menar att hårt skuldsatta länder som USA och Italien är ”vänster”? De har då sannerligen inte visat någon nämnvärd vilja att rätta munnen efter matsäcken de senaste åren. Däremot har vi i socialdemokratiska Sverige sen 90-talskrisen varit bra på detta.

        Sanningen är nog den att det inte finns en lösning för alla scenarier. Utan snarare så att alla scenarier är unika. I en sådan värld blir det farligt att lyssna för mycket på ideologiska eller teoretiska profeter/dogmatiker som bara propagerar en lösning. Om de sen är nyliberaler eller socialister spelar mindre roll. Man bör istället använda sitt eget förnuftet.

        Jag tror själv på en balans mellan stimulans och åtstramning, mellan frihet och struktur. Hur den balansen bör se ut i ett givet fall varierar förstås med fallen. I Sveriges fall kan stimulans vara rätt väg att gå. Vi har mycket resurser kvar. I USAs fall är det förmodligen åtstramning som behövs. Men republikanerna motsätter sig ju detta så det går förmodligen åt skogen.

      • Nebbiolo

        Givetvis skall skapandet av färska och skuldfria fiat regleras, precis som vi idag har inflationsmål så kan man ha det i ett fiat-system. Den organisation som får stå för denna reglering bör vara ganska så oberoende från dagspolitiken. Nog skall detta vara möjligt, om bara den politiska viljan finns att stöta sig med de ekonomiskt starka krafter som hellre ser att vi behåller nuvarande ordning!

  10. Hans östensson

    EMU-en felkonstruktion
    I en intresseväckande uppsats ”Myntunion utan fiskal union- hur är en sådan praktisk möjlig” beskriver statsvetaren professor Sverker Gustavsson hur han för mer än 10 år sedan konfronterades med amerikanska forskare som frågade om EMU var tänkt som en fiskal union. En myntunion utan en samtidig fiskal union kan inte fungera var deras slutsats. Ändå kastade sig Europas ledare in ”ett fullskaligt ekonomiskt experiment” utan tidigare historisk erfarenhet. För att kunna lyckas måste länderna lova varandra dels att inte låta underskottet i de offentliga finanserna överstiga 3 % av BNP samt att aldrig sätta sig i större skuld än 60% av landets samlade produktion.
    Idag står helt klart att konstruktionen av EMU var feltänkt och byggde på önsketänkande. Detta är uppenbart för allt fler. Det är många ledande politiker och ekonomer som borde sända en tacksamhetens tanke att det tröga svenska folket med sina ”bidragstagare, norrlänningar och andra bakåtsträvare” inte föll för den samlade elitens lockrop. Jag håller med dig Lena när Du skriver
    ” Euron har räddats, åtminstone för en tid. Europas ledare har nu enats om att satsa ytterligare miljarder på Grekland och andra skuldtyngda länder i eurozonen. Man lovar att göra allt för att rädda euron -”whatever is needed”. Angela Merkel förklarar för i Financial Times att det är ett historiskt uppdrag att rädda euron: “It is our historic task to protect the euro. Europe without the euro is unthinkable.”
    Det som förvånar är att ingen frågar: varför? Av vilket skäl är det Europas viktigaste fråga att värna valutaunionen? Varför är det överhuvudtaget viktigt för Europa att ha en gemensam valuta? Och till vilket pris ska euron i så fall värnas? Är vi verkligen beredda att göra ”whatever needed?”
    Ja frågan är varför alla ledande politiker i EU så hårdnackat håller fast vid euron. Det påminner mig om sovjetimperiets fall eller finanskrisen för några år sedan. Få politiker, ekonomer eller statsvetare ansåg 1988 att imperiet skulle kunna falla och även om många såg det ekonomiska och sociala förfallet i Sovjetunionen och dess sattelit staterna så ansåg de allra flesta experter att det var orimligt att systemet skulle kunna kollapsa. När sedan muren föll var det många, speciellt socialdemokrater, som ansåg att en reformerad socialism var möjlig.
    Tysklands dåvarande kansler Helmut Kohl förstod dock att den ”den reellt existerande socialismens dagar var räknade och att en återförening av de två tyska staterna var en högst rimlig strategi.
    Idag håller socialdemokratiska ledare envist fast vid euron. Att många inom partiet inte lyssnade på kritikerna inför folkomröstningen utan såg införandet av euron som ytterligare ett steg mot stärkandet av den europeiska freden kan kanske förstås. Men att idag med den socialdemokratiska ekonomiske talespersonen Weidelich i spetsen fortfarande anse att euron har en framtid är obegripligt och farligt.
    Nu gäller det att inte sitta still i båten och hoppas att allt kommer att lösas på något mirakulöst sätt. Istället måste partiet djärvt och kreativ delta i diskussionen om ett Europa utan euron. Det blir inte en lätt väg att gå men ju snabbare fler börjar argumentera för att euron var feltänkt från början ju större är chansen att åstadkomma en övergång till ett nytt och stabilare Europa.

    • Visst kan vi angripa valutaunionen men vi är faktiskt inte med i den och har knappast något inflytande över den, och det förändrar knappast vår samhällsekonomi. Det är vår samhällsekonomi det gäller! Vi mäste komma med ideer som kan lösa ungdomsarbetslösheten som tenderar att alltmer slita sönder samhällen med enorma kostnader, och otrygghet, men här verkar våra ekonomiprofessorer vara ganska tomhänta. Det amerikanska modellen , där staten endast lägger sig i lagstiftning ,bestraffning och krigsmaskinen kan väl knappast vara idealet ,och frågan är om den överlever utan ett fullskaligt krig utanför dess gränser. Vill vi ha ett tryggt samhälle med socialdemokratiska värderingar måste den totala marknadsdominansen förkastas och staten bli en mycket större spelare.
      Tyvärr har EU blivit finansens redskap och inte medborgarnas som i stället få betala för paragrafrytteri och subventionshysteri. Vi blir allt fattigare på vems bekostnad?

    • lenasommestad

      Jag är glad att du citerar Sverker Gustavsson. Hans analysera av EMU och EU är lysande.
      Du har rätt i att den avgörande frågan är just VARFÖR. Varför är det viktigt att rädda euron?

  11. UM

    Jag tror att det viktigaste att fokusera på är att få ner arbetslösheten till 2-3% maximalt i Sverige. För att nå denna nivå behöver resurser ställas till förfogande för staten och kommuner att anställa till rimliga löner. När arbetslösheten minskar och folk får råd att konsumera kommer även de privata företagen att anställa. Sverige är ett rikt land, men på många sätt ett eftersatt land. Man kan inte ostraffat minska de offentliga utgifterna konstant i 30 års tid utan att det får konsekvenser för samhället som är mycket negativa. Arbetslösheten har varit hög i 20 år. Tron på att inflationsbekämpningen i alla lägen skall vara viktigare än att se till att arbetslösheten hålls nere är en extremt destruktiv hållning i sin förlängning.

  12. Det parti, höger eller vänster spelar för mig ingen roll, som formulerar en trovärdig politik för arbete åt alla med en lön man kan leva på, kommer att gå segrande fram. Socialdemokratin, som just nu vet varken ut eller in, har långt kvar till att komma ens i närheten av en sådan politik. Vi vet alla varför. Men ingen vill säga det så att alla hör.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s