Ta strid för en jämlik, kunskapsbaserad demokrati

Jag gläds när jag läser dagens DN, där sju ledamöter i SNS högsta beslutande organ kräver respekt för den fria samhällsforskningen. Forskningsrapporten Konkurrensens konsekvenser ledde till att SNS forskningschef Laura Harmans tvingades lämna sitt uppdrag. Det är en skandal som sätter ljuset mot den för demokratin centrala dialogen mellan forskare, näringsliv och politiker.

Sverige har haft en lång historia av en jämlik, kunskapsbaserad demokrati. Saklig argumentation har i hög utsträckning beaktats i den politiska processen. Detta har kommit till uttryck inte minst i ett väl utvecklat utredningsväsende, där politiker, forskare och expertis har tagit tid på sig att utforma genomtänkta och förankrade reformförslag. Även Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, som just nu står under debatt, har varit en del av denna historiska tradition. Det svenska näringslivet har lagt sig vinn om att argumentera sakligt, med underbyggda argument.

Jag har i tidigare blogginlägg och artiklar varnat för att den kunskapsbaserade demokratin under senare år har blivit alltmer försvagad i Sverige (Lyssna på expertisen, Politik ska bygga på kunskapForcerade beslut ger dåligt resultat, Slarvig reformpolitik har ett högt pris, m fl.) Utredningsväsendet har försvagats. De stora parlamentatiska utredningarna, med starkt kunskapsfokus och en ambition att förankra förslagen brett i samhället, anses numera passé. Avgörande politiska beslut fattas allt oftare i snabbt tempo, och det sker  mer på ideologiska grunder och med teoretiska resonemang än på basis av empiriskt baserad kunskap och beprövad erfarenhet.

Det finns självklart flera förklaringar till denna utveckling, men en viktig faktor är tveklöst framväxten av en expansiv, teoribaserad nationalekonomisk forskning med anspråk på att kunna förstå och förklara alla samhällsfenomen.  Sedan 1990-talets början har en förenklad ekonomisk konkurrensmodell utgjort grunden för storskaliga och illa genomtänkta reformer inom en rad sektorer i Sverige, från skola och sjukvård till järnvägar och energiförsörjning.

Det nationalekonomiska konkurrensparadigmet har haft stark medvind i stora delar av världen och har sedan lång tid tillbaka präglat internationella och europeiska institutioner som IMF, OECD och EU. Dock är det få länder som på ett så dramatiskt sätt har påverkats av  konkurrensparadigmet som Sverige. Idén att omvandla skolsystemet till en konkurrensmarknad finns till exempel inte någon annanstans i världen. Inte heller finns det någon annanstans i världen än i Sverige förslag på något så absurt som att omvandla ett naturligt monopol som fjärrvärme till en konkurrensmarknad.

I en politisk miljö där en majoritet lätt kan genomdriva politiska beslut, och där människor i gemen har en stark tilltro till både experters kunskap och till politiken, fanns det få spärrar när de nya idéerna lanserades som vägen till en mer frihetligt och effektivt samhälle. Näringslivets massiva satsningar på tankesmedjor och opinionsbildning, från 1980-talet och framåt, är väl känd. Framgången blev magnifik – i takt med att nyordningen sattes på plats, från universitetens grundutbildningar till konsultbyråernas rådgivning.

SNS’ rapport om Konkurrensens konsekvenser är oändligt välkommen, därför att den äntligen gör klart vad som länge har behövt sägas: att ”det råder en anmärkningsvärd brist på kunskap om effekterna av konkurrens i den svenska välfärdssektorn”. Storskaliga reformer har genomförts utan kunskap om effekterna. Allt fler forskare ser gapet mellan de ekonomiska teoriernas anspråk och utfallet i det verkliga samhället.

SNS har gjort något som Arbetarrörelsens forskningsinstitut borde ha gjort för länge sedan – om det hade funnits några Arbetarrörelsens forskningsinstitut.  Bristen på mobilisering inom arbetarrörelsen för en kunskapsbaserad politik är ett av de största och värsta politiska missgreppen under de senaste 20 åren. Konkurrensparadigmen hade aldrig kunnat få det genomslag som det har fått i Sverige, om arbetarrörelsen hade haft kraft att stötta en oberoende empirisk forskning om konkurrensparadigmets effekter.

Svenskt Näringsliv väljer nu att försöka tysta den oberoende forskningen inom SNS. Det är oklokt, men paniken är begriplig.  Många av Svenskt Näringslivs medlemsföretag har under åren gjort miljonvinster på tilltron till konkurrensparadigmet. Vinsterna har strömmat till näringslivet och lönerna har ökat för de anställda cheferna, i takt med att allt större delar av det offentliga har blivit en del av marknadsekonomin.

Jag är glad över att svenska forskare nu säger ifrån. Jag hoppas att det betyder att vi fortfarande lever i ett land, där demokratin är så jämlik och okorrumperad att förnuftet trots allt kan ligga till grund för politiken. Men det är dags att vi sätter foten i. Och det är dags för arbetarrörelsen att inse att man har ett eget ansvar för att stötta en oberoende forskning. Vad vet vi till exempel om konkurrensens effekter på arbetsmiljö och hälsa?

Ju mer ojämlikt vårt samhälle blir, och ju större rikedomar som samlas hos en elit av befolkningen, desto mindre blir utrymmet för en jämlik, kunskapsbaserad demokrati.

Mer skrivet: ArenaDN.

Annonser

19 kommentarer

Filed under Kunskap och demokrati

19 responses to “Ta strid för en jämlik, kunskapsbaserad demokrati

  1. sossemannen

    just socialdemokratisk(a) forskningsinstitut skull behövas. Sådana bör drivas på ideell basis så att forskarna är ekonomiskt oberoende av folk i partiledning och LO-ledning, som annars kan tänkas göra vad de gjorde mot Olle Sahlström på LO Idédebatt, om någon är obekväm.

    För att kunna skapa sådana forum behövs dessutom en rejäl upprustning av grundnivån på folkbildningen i rörelsen. Det offentliga skolsystemet har en långt gången standardisering: alla lär sig läsa, skriva och räkna; olika nivåer i kunskaperna introduceras i olika åldrar o s v.

    För att socialdemokratin och facket ska fungera bra måste vi också standardisera vilken kunskap vi sprider. Hur, vilken och i vilken utsträckning är dock inte givet på förhand.

  2. Demokrati?

    Efter 35 års massinvandring har 1,3 miljoner fått PUT och 1,2 miljoner är i utanförskap.

    Senaste 5 åren har 450.000 nya invandrare fått PUT! Då säger vissa…. det är ingen massinvandring?

    Skyhög arbetslöshet med minst 218.000 arbetslösa invandrare…. Då är senaste förslaget, jobba mot socialbidrag

    Detta jag skrivit här… vad tiger man ned det med? Jo rasist och främlingsfientlighet

    Är det ”demokrati”? När får vi folkomröstning av er ”mångkultur” som betyder konkurrera om ekonomin?

    Klaga inte om att ”tysta” det gör ni så bra själva med ”näthat”

    • lenasommestad

      Invandring ökar inte arbetslösheten. Se t.ex. bloggen Vi i Sverige
      Det som utmärker Sverige idag, jämförtt med perioden före 1990, är att vi idag bedriver en låginflationspolitik som leder till högre arbetslöshet än vad som annars hade varit fallet, både bland
      Sedan låginflationspolitiken infördes har arbetslösheten konstant legat högt. Här är den viktigaste f förklaring till den ökade arbetslösheten.

      Att anklaga invandrare för en arbetslöshet som inte har skapats av invandringen utan av den egna, inhemska politiken, innebär att blåsa under främlingfientlighet.

      Tänk på USA, smältdegeln. Hur blev USA en dynamisk ekonomi, om invandring skulle ha haft negativa effekter på jobben?

      • Invandring ökar inte arbetsösheten? Menar du allvar? Jag har fakta!

        1,3 miljoner på 30 år och 1,2 miljoner i utanförskap existerar alltså inte? Utanförskapet hade alltså inte varit mindre med mindre massinvandring?

        Jag anklagar inte jag anklagar er politiker att skapa arbetslösheten! För att dumpa lönerna med överskott av arbetskraft!

        Varför ska unga arbetslösa tvingas till lägre löner parallellt som en asylsökande är subventionerat i 2 år och sedan förbrukas? Där finns det minsann oändliga resurser?

        Jag har varit arbetslösa i 3 år, varför får inte jag lots? Varför får inte jag instegsjobb?

        VAR anklagar jag invandrarna? Lägg ner er misslyckade mångkultur som betyder konkurrera!

        Den som blåser upp främlingsfientlighet är ju ni? Insatser för en nyanländ och en arbetslös svensk är ju GLASKLAR?

        Jag får inte instegsjobb, då kallar du mig främlingsfientlighet? OK Då är du svenskfientlighet mot mig då?

        Tänk på USA? Ja dom är snart bankrutt, det verkar ni vilja göra med massinvandringen med?

        Nu är det där dynamisk igen… men du glömde ”utmaning” och den utmaningen är ”ekonomi” Lena!

        Som bekämpa barnfattigdom med socialbidrag hos invandrare som är Ullenhags senaste förslag!

        Hur bekämpar socialbidrag barnfattigdom hos invandrarna Lena? För ni sossar har TIGIT om förslaget!

        Sluta säg anklaga invandrarna, för du saknar argument att försvara 35 års massinvandring!

      • lenasommestad

        Du har all rätt att vara förbannad på arbetslösheten och bristen på åtgärder. Vad jag säger är att du ska rikta vreden åt rätt håll. Det finns helt enkelt inget enkelt samband mellan arbetslöshet och invandring. En bra förklaring till detta ges av Lars Persson här Vad du har rätt i ära att politiker har ett ansvar för att arbetslösheten har ökat.

        Vad som har hänt i Sverige de senaste 20 åren är att arbetslösheten har stigit från en rekordlåg nivå kring 1990 till en permanent nivå mellan 5 och 10 procent. Det är enligt min uppfattning ett resultat av att politiken för full sysselsättning har ersatts av en politik för låg inflation. Efterfrågan på arbetskraft hålls tillbaka. Detta är ett systemskifte som har gått hand i hand med dramatiskt ökade inkomstskillnader i Sverige. Arbetslösheten förvärras just nu av att den borgerliga regeringen struntar i att satsa kraftfullt på utbildning för dem som är arbetslösa. De satsar inte heller på att investera i barnomsorg, byggande, infrastruktur etc, trots att det finns många som behöver jobb och trots att behoven är stora.

        Socialdemokraterna driver en mycket mer kraftfull politik för att skapa jobb än vad borgarna gör, och vi satsar också mycket mer arbetsmarknadsåtgärder och utbildning. Platser i arbetsmarknadsutbildningarna, Komvux etc. skars enr direkt när borgarna tog makten. Men Socialdemokraterna har också ett stort ansvar för att arbetslösheten har varit så hög under en så lång period, eftersom vi har accepterar idén om att låg inflation ska sättas före full sysselsättning. Det är dags för oss att tänka nytt. Det är helt oacceptabelt med de arbetslöshetsnivåer vi har idag.

  3. Sven-Eric Forsén

    Det är helt underbart, då till och med forskningen framhåller det osannolika i att privata bolag på omsorgsområdet – med vinstintresse – skulle fungera bättre än samhällsägda. På högersidan fortsätter man med att odla myter. Inte mer än rätt att SNS vd tillrättavisas och måste be om ursäkt. Helt riktigt så måste man beklaga avsaknaden av ett Arbetarrörelsens forskningsinstitut. Som väl är äger du kunskap och förmåga att bevaka sådan här frågor. Men det skulle behövas mer av uppbackning.

  4. U_M

    Tack för ett klokt resonemang. Man kan ana att det finns en morgondag, trots allt.

  5. Lars Wetterström

    Det är något som är konstigt med Laura Hartmans rapport. Hon fokuserar väldigt mycket på kvaliteten något som – det är ett känt faktum – är svårmätbart. Men besparingarna för skattbetalarna, dvs att en bolagiserad vårdcentral kan drivas för 25 miljoner om året i stället för 30 miljoner i kommunal regi verkar på något sätt bortglömt. Det är väl effektivitet om något, förutsatt att vårdmängden är densamma. Jag känner mig klart förvirrad när jag läser Laura Hartmans DN-artikel.

    • Lars: Du känner dig kanske förvirrad för att Hartman har gått igenom alla privatiseringar medan du bara har tittat på en. Visst kan en privatisering ibland leda till lägre kostnad – men det är lika vanligt att den leder till högre. Uppenbarligen. Eller att den lägre kostnaden köps till priset av lägre kvalitet.

      • Lars Wetterström

        Jan: Nej en bolagisering genomförs inte om den blir dyrare. Tanken för poltikerna är alltid att verksamheten ska bli billigare. Och effektivare i den meningen. Om den blir bättre är en annan sak. Den kan bli sämre kvalitetsmässigt, visst. Pressas priset för hårt kan personaltätheten sjunka så mycket att kvaliteten bli dålig. Många sjukhem ligger på gränsen. Många friskolor kan nog ha dålig kvalitet också. Och ägarna kan håva in vinster – säkert. Men om man sätter likhetstecken mellan kvalitet och effektivitet och räknas bort kostnaden i kronor och ören i effektivitetsekvationen undrar jag om man inte är fel ute.

  6. Olle Nilsson

    Mycket bra Lena!
    Ett Arbetarrörelsens forskningsinstitut vore bra men måste nog kompletteras med en stor satsning på massmedia, i första hand dagstidningar, som kan föra fram arbetarrörelsens värderingar. I dag domineras massmedia nästan helt av företrädare för borgerliga och nyliberala värderingar. Genom att nyliberalisternas teser därigenom har fått stå i stort sett oemotsagda har de kommit att uppfattas som etablerade sanningar. Arbetarrörelsens kapitulation i detta sammanhang har varit ett ödesdigert strategiskt misstag.
    Olle Nilsson

  7. Pingback: Svenskt Näringsliv är ett samhällshot « Röda Berget

  8. Vidi

    Instämmer. Problemet uppstår under alla politiska regimer.
    Vem minns inte nedläggningen av Låginkomstutredningen 1971
    och socialdemokratins kamp mot en oberoende riksrevision?
    Hur hittar vi forskningsfinansiering som gör det svårt för politiker
    och intresseorganisationer att strypa oönskad forskning?

  9. Klokt skrivet Lena
    En sak som förvånar mig är att på departementet tillsätts sk politiskt sakkunniga som i regel helt saknar sakkunskap i det området de ska arbeta. Politisk broiler vore ett mer rättvisande ord.

    Wikipedia som jag sällan citerar säger: ”Den politiskt sakkunnige är dock inte med nödvändighet expert inom området och titeln sakkunnig är i sin bokstavliga mening därför något missvisande.”

    Det tycker jag är märkligt. Man kanske ska börja där

  10. Apropå forskningsinstitut med arbetarrörelsebakgrund finns den norska ResPublica, http://www.respublica.no, som vore värd mer uppmärksamhet i Sverige.
    Och apropå det dominerande nationalekonomiska paradigmet har ResPublicas seniorrådgiver Erik Reinert skrivit mycket fränt om detta, t.ex. här: http://icr.arcticportal.org/images/stories/documents/ealat_news_dox/2010/Reinert-Utddd_kriseforstelse.pdf

  11. Richard Jakobsson

    ”… en viktig faktor är tveklöst framväxten av en expansiv, teoribaserad nationalekonomisk forskning med anspråk på att kunna förstå och förklara alla samhällsfenomen”

    Ja, hur kan några forskare, bortsett från uttalade socialister och andra näringslivsfiender, vars projekt finansieras indirekt av det samlade näringslivet ha chutzpah att kritiskt undersöka det allra heligaste! Med den bakgrunden förstår man mer än väl varför näringslivets företrädare uppfattar saklig granskning, uteslutande av forskare inom sin egna favoritvetenskap där nyklassisk teori är norm, som en dolkstöt i ryggen från det annars så fogliga ledet av ‘nyttiga idioter’.

    ”Bristen på mobilisering inom arbetarrörelsen för en kunskapsbaserad politik är ett av de största och värsta politiska missgreppen under de senaste 20 åren.”

    Kunskap är makt och okunskap är vanmakt.

    Alternativet blir då för ledningen av en folkrörelse utan folkrörelse att närma sig diverse flashiga PR-byråer & opinionsinstitut, som i realiteten utgör en annan förlängd arm av vad som kan benämnas som ‘näringslivsrörelsen’, och då går det som det går!

  12. Pingback: C, MP och den Politiska Kameleontismen | Nemokrati

  13. Pingback: Makten och Media – Klarspråkets Motpoler | Nemokrati

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s