Socialdemokraternas Tommy Waidelich har idag presenterat ett program för urban tillväxt, tillsammans med Helene Hellmark Knutsson och Anders Ygeman (Socialdemokraternas hemsida, SvD). Det är ett program som lanserar stora projekt: en ny fast förbindelse över Öresund, en utbyggnad av Stockholms tunnelbana, järnvägsinvesteringar och nya studentbostäder. Programmet, som ska bli en del av skuggbudgeten, presenteras som ”en ny urban tillväxtpolitik”. Under åren 2012-2015 ska 18 miljarder kronor investeras ”i tillväxtskapande åtgärder i våra största städer”.
Jag är glad över att Socialdemokraterna vill investera i framtiden. Utan bra kommunikationer fungerar inte våra storstäder. Studentbostäder är en viktig prioritering. Underhållet av vår fysiska infrastruktur har länge varit eftersatt.
Men jag är besviken på ett urbant tillväxtprogram som rakt igenom försummar de för framtiden allra viktigaste investeringarna: investeringarna i miljö och välfärd. Detta kan inte betecknas som någon ”ny urban tillväxtpolitik”. Tvärtom. Programmet vrider klockan tillbaka.
Jag frågar mig hur det är möjligt att presentera ett urbant tillväxtprogram utan ett ord om miljö och klimat? Det är nu femton år sedan Göran Persson lanserade det gröna folkhemmet. Då, på 1990-talet, var det gröna folkhemmet en socialdemokratisk pionjärinsats. Tusentals besökare har kommit till Sverige för att på plats studera hur urban tillväxt kan bli grön och hållbar. Varför tar vi inte nästa steg i denna framgångsrika politik?
Jag frågar mig också hur det är möjligt att lansera en ny urban tillväxtpolitik utan att med ett ord beröra urbana, sociala investeringar? Här finns ju nyckeln till social sammanhållning, framgångsrik integration och jämlika, jämställda livschanser. Håkan Juholt har pläderat för sociala investeringar och jämlika livschanser med samma starka glöd som när Göran Perssons talade om det gröna folkhemmet. Varför utvecklas inte Juholts viktiga idé om sociala investeringar i den urbana tillväxtpolitiken?
Om vi vill skapa en hållbar ekonomisk tillväxt är ingenting viktigare än investeringar i utbildning, hälsa och social sammanhållning. Det betyder, konkret i Sverige idag, att framtidens välstånd beror på kraftfulla investeringar i familjepolitik, förskola, skola, fritidshem, idrott och kultur.
Sådana investeringar behövs inte minst i storstadsregionerna, som präglas av boendesegregation och stor ekonomisk ojämlikhet. Men de behövs också i landet i stort. Många av de människor som i vuxen ålder bidrar till storstadsregionernas höga produktivitet har vuxit upp på mindre orter eller på landsbygden. En modern urban tillväxtpolitik måste därför innefatta hela landet. Det leder tanken fel att sätta likhetstecken mellan storstäder och ekonomisk tillväxt.
Sammantaget bidrar Socialdemokraternas nya urbana politik tyvärr till att befästa en förlegad föreställning om hur ekonomisk tillväxt skapas. Visst är det viktigt att utveckla den stora potential som finns i våra storstäder, genom till exempel goda transporter, men socialdemokratisk urban tillväxtpolitik måste handla om mer än järnvägar och byggande, och den måste inbegripa större delar av kunskapsekonomin än högproduktiva jobb och högre utbildning. En socialdemokratisk urban tillväxtpolitik måste handla om människors hälsa, eftersom hälsa är en av de viktigaste faktorerna bakom ekonomisk tillväxt. Och den måste handla om förskola, skola och fritids, eftersom investeringar i barns omsorg och utbildning har en avgörande betydelse för samhällsekonomin. Jämställdhet främjar en framgångsrik ekonomi!
Så har socialdemokratisk tillväxtpolitik än en gång blivit en berättelse om hur tillväxt skapas i samhällssektorer där män dominerar. Det känns tråkigt.
Jag hade hoppats på något nytt . Jag hade hoppats på en berättelse där miljön är grunden för ekonomiskt välstånd. Jag hade hoppats på en berättelse där arbete i vård och omsorg bidrar till ekonomisk tillväxt. Så hallå Tommy, ta nya tag! Glöm inte miljön och de sociala investeringarna! Glöm inte de stora kvinnliga yrkesgruppernas insatser i samhällsekonomin!
Till sist, några ord om tillväxten och livet. Jag hade, som s-kvinna, också hoppats på en berättelse bortom de monetära värdena; en berättelse som handlar om mer än bara ekonomisk tillväxt. Också här har ju Håkan Juholt visat vägen, med sitt fokus på kulturen och människovärdet. Jag vill att svenska städer, stora som små, ska vara konkurrenskraftiga i den globala ekonomin, men jag vill också att de ska vara härliga platser att leva på, med barn, jobb och familj. Jag tror att även byggare Bob drömmar om annat än att bidra till den ekonomiska tillväxten… Kanske drömmer han, som s-kvinnor, om Kvarteret Framtiden?
Mer skrivet om skuggmotion och debatt: Högbergs tankar, Martin Moberg, Olas tankar, Arbetarbladet, Expressen, SVT Nyheter.
Lena Sommestad 
Kloka ord Lena som faktiskt kräver svar, från oss alla. Vård och omsorg, skola och fritid har varit och är förutsättningar för tillväxt, i dag skulle dessa sektorer kunna vara de som leder miljöarbetet men regler, stelbent och bristen på insikt att det finns nya och även gamla vägar som leder framåt hindrar. Växelbruk är för mig ett ord och en bild på hur vi borde se på tillväxt, dagens effektivitet och stordrift skadar i förlägningen både människor och miljö vare sig det handlar om åldringsvård,grisfarmar eller bebyggelse. Ser framemot ditt nästa inlägg.
Ping: Hwad vilja Socialdemokraterna med a-kassan? « Görans tankar och bagateller
Ja du Lena! En oförändrad A-kassa, och Rut med smärre justeringar? Och femtio kronor i skattelättnad för Pensionärer är vad Juholt o Waidelich kunde klämma fram… Med andra ord slopa någon seger 2014!
Och nu har de varit med och förstört sjunde AP-fonden också. Jag trodde faktiskt att det skulle bli bättring med Socialdemokraterna när Juholt tog över, men förfallet ser ut att fortskrida i än högre takt.
Som det ser ut nu så kommer S att förlora massvis av väljare till Vänsterpartiet, förutsatt att Jonas Sjöstedt tar över där. Det är helt välförtjänt!
Bra, skrivet Lena! Kul att se att det fortfarande finns Socialdemokrater som, grundade i vetenskap och värderingar, förmår beskriva vägar framåt. Nu är det bara hoppas att din linje får mer inflytande över Socialdemokraterna framöver.
Oenigheten inom S är ljuv musik.
Tycker du att det är bättre när alla håller tyst och knyter näven i fickan? Skulle det var mer demokrati?
Oenighet kan också föda något gott; debatt, kunskapsintresse, en enighet som växer ur meningsutbyte. Värderingarna bär.
Nej då jag välkomnar alltid diskussioner. Men de flesta andra partier brukar ha diskussionerna INNAN de presenterar ett förslag offentligt, och sedan sluta upp kring den interna överenskommelse/kompromiss man gjort. Men så är alltså inte fallet här. Jag är lite chockad över att Juholtarn inte stämt av sin budget med Lena som är ordförande för S kvinnorna och borde sitta ”ledningsgruppen”. Det blir lite rörigt för väljarna. Lena representerar en politik som hon skulle vilja att S förde, Juholt representerar den politik S verkligen för. Ska man inte rösta S bara för att man gillar Lenas åsikter? Då kanske det är bättre att rösta på vänsterpartiet eller miljöpartiet som verkar ligga närmare Lena i många frågor.
Tror inte det handlar om oenighet, utan om olika grader av mod. Ju mer förslagen avviker från den nyliberala synen på vad vi har råd med desto hårdare blir angreppen från borgerliga politiker och media. Då gäller det att stå pall och ha hållbara argument och kunna framföra dem på ett genomtänkt, klart och tydligt sätt. Om inte partiledningen klarar det sviker väljarna, och de ska de göra under de omständigheterna.
Socialdemokratin måste klara av att analysera och ifrågasätta den nyliberala synen på ekonomi för att kunna formulera trovärdiga alternativ. Dit tycks vi tyvärr ännu ha några år kvar.
Jag blev också mycket besviken när jag hörde om vårt budgetförslag. Håkan, Du får inte gå i högerfällan där tydligen Tommy Waidelich huserar.
Bara för att Tommys fru använder RUT-avdraget (inte Tommy) så bör det inte bibehållas. A-kassan är också ett område där vi inte skall vika ner oss.
Byt ut i stället Tommy Waidelich och sätt dit någon kompetent person. Lena Sommestad är en sådan men jag vill behålla henne som ordförande i S-kvinnor
Det stora problemeet med våra städer är att de kräver så förbannat mycket dyr infrastruktur. Det drar ner hela ekonomin.
Skälet är att de under 1900-talet har tillåtits bre ut sig över stora ytor; man har struntat i den gamla principen att städer finns för att folk som har med varandra att göra ska ha nära till varandra. Istället har man trott att billig olja räcker.
En ekonomisk stadssatsning skulle ta fasta på att göra avstånden kortare. Ett långsiktigt projekt förvisso, som handlar om att lägga ner perifera stadsdelar som inte kan bära sig som självständiga småstäder. Att istället bygga täta städer där man klarar det mesta till fots.
Sånt kommer Waidelich och hans bröder inom traditionell socialdemokratisk betongpolitik aldrig att förstå.
Jan, mycket bra idéer om tätare, mer hållbara men också mänskliga städer finns där – att utnyttja och utveckla. För mig som bor i Mälardalen är detta en ödesfråga. Ska vi alla snabbt och enkelt kunna ta oss mellan städer och samhällen med bra kollektivtrafit, och gå till våra arbeten, eller ska vi drivas in i ett motorvägslandskap utformat för bil?
Lena, det är inte i första hand så att det drabbar oss privat. Jag kan inte se annat än att dagens infrastrukturberoende städer är ett gigantiskt sänke för hela samhällets ekonomi. Göteborgs stadsbyggnadskontor räknade redan för tretti år sen ut att det kostade dubbelt så mycket för samhället att bygga i periferin som i centrum, om man räknade in infrastrukturen (Utbyggnadsekonomisk utredning, 1978, citerat i Staden och ekonomin, Stadsförnyelsekommittén 1980). Och de var bara byggkostnaden, sen ska ju allt hållas igång också, och transporter kostar.
Sen kan man ju undra vart serendipiteten i samhället tar vägen när vi alla delas upp på enklaver omgivna av så stora avstånd att vi helst sitter hemma om kvällarna. Och vad detta kostar.
Konstigt ändå att man måste komma till kommentarerna innan det nämns något om problemet med vad S nu föreslår i a-kassa och när det gäller rut.
Överhuvudtaget känns det som jag hade rätt i förhållande till S. Samtidigt ska man inte se bort från att Juholt blir statsminister. Det vore inte första gången någon med dålig politik kommer till makten innan folket gör uppror. Det kan till och med vara så att flera dåliga politiska linjer hamnar vid makten innan folket fattar och förstår.
Det skulle heller inte förvåna mig om Juholt med energisamarbetet med M vill värna kärnkraften.
Men som sagt, när det gäller de stora linjerna i historien tror jag vi kan räkna med att S, Juholt osv så småningom kommer att förpassas till någon form av metaforisk sophög. Därför synd att så mycket av våran uppmärksamhet måste riktas ditåt. Men det är ju bara temporärt. Gudskelov.
Hej Lena, kan hålla med om flera av dina poänger men vänder mig ändå lite mot resonemanget att massiva investeringar i kollektivtrafik på något sätt skulle vara att missa behovet av klimatomställning. Vill vi åstadkomma en hållbar tillväxt så har jag svårt att se att det vi inte kommer att behöva ställa om till mindre miljöbelastande transporter. Utifrån ett stortstadsperspektiv åtminstone kanske detta till och med är det mest centrala. Investeringar i kapacitetsstarka kollektivtrafiklösningar som Stockholms tunnelbana torde då vara något ytterst angeläget.
Sedan är det sant att vi även om vi faktiskt för det mesta inte befinner oss i en nordamerikansk situation behöver bygga ihop våra stora städer. Men även där är kapacitetsstarka kollektivtrafiklösningar centrala, inte minst för att det också gör det möjligt att förtäta bebyggelsen än mer. Dessutom är det ju så att oavsett vad vi av klimatskäl tycker om det folk kommer att vilja/behöva bo på andra ställen än de arbetar inom överskådlig framtid. Så återigen tycker jag att det talar för att investeringar i kollektivtrafik inte är att se som någon sorts gammaldags traditionell grå tillväxtpolitik utan en rätt central del i en modern utvecklingspolitik.
Sedan förstår jag också att vad du skrev kritiserade inte vad som ingick utan vad som inte ingick i den senaste överenskommelsen. Men jag undrar ändå om man inte gör debatten något av en tjänst när man beskriver progressiva förslag som betydligt mindre progressiva än de egentligen är.
Johan, visst har du rätt i att kollektivtrafik är bra ur miljösynpunkt. Jag tycker att det är utmärkt att tunnelbanan byggs ut – och jag började ju också min blogg med att understryka att jag tycker att det är bra att partiet vill satsa på infrastrukturen. Förslagen om att bygga ut järnvägen har ju också ursprungligen diskuterats ur miljösynpunkt, så visst finns dold miljöpolitik i förslaget.
Problemet är att de fördelar som förslagen kan ha ur miljösynpunkt överhuvudtaget inte analyseras eller ens nämns i den rapport om urban tillväxtpolitik som presenteras. Miljösaspekterna är också helt frånvarande i förslag där det krävs större tydlighet för att man ska veta om effekterna för miljön verkligen blir positiva om förslagen genomförs, t.ex. när det gäller renoveringen av miljonprogramsområden. Ifråga om byggande och renovering krävs en medveten satsning för att husen verkligen ska renoveras på ett miljöeffektivt sätt, och om detta finns inte ett ord i rapporten – trots att bostäderna utgör en central fråga i svensk klimat- och miljöpolitik.
Men visst Johan – jag vill också gärna se det positiva och vet att i grunden har en bra miljöpolitik. Men signalen från denna rapport är tyvärr isande tydlig för alla miljövänner som läser den: bättre miljö är inget centralt mål för socialdemokratisk stadspolitik. Visst bygger vi järnväg och tunnelbana, men det viktiga för oss är ändå tillväxt.en Miljön i städerna kan någon annan tala om.
otjänst, menade jag…
”Ska vi alla snabbt och enkelt kunna ta oss mellan städer och samhällen med bra kollektivtrafit, och gå till våra arbeten, eller ska vi drivas in i ett motorvägslandskap utformat för bil?”
Jag håller med om att detta förstås är aktuellt, men på ett skrämmande sätt, för det tyder på att dagens politiska och ekonomiska system, nu som förr, gör att man ställer samma frågor som för femtio år sen.
Sedan vill jag komma med en eloge till Mona Sahlin som i alla fall inte vurmade för kärnkraften. Nu har ju Juholt börja göra precis det hon sa och kritiserades för efter valförlusten + att han vurmar för kärnkraft. Sen tyckar han om kultur också, vackert så, men lite kosmetika kan tyckas, kulturens villkår är ju införlivade med samhällets.
Det vi ser nu är helt enkelt den sista delen i att S visar sig som det maktparti det har blivit. Makt på kort sikt är viktigare än allt annat helt enkelt. Is i magen finns inte. Reflektionsförmågan är det också si sådär med när makt på kort sikt är allt man har i huvet. S är fortfarande ett parti där man kan leka demokrati osv. Men tyvärr är det just det, en lek, medan det som i verkligheten betyder något i partiet är makten på kort sikt. Tyvärr, därför att det fortfarande finns ett antal människor inom S som verkligen brinner för något och verkligen tror att det ska löna sig inom S.
Juholt och hans ekonomiske talesman har helt säkert sina idéer om varför det går trögt för S. Tyvärr tror de nog att en anpassning till M kommer att ordna saker i Stockholm och därmed leda till seger i nästa val. Dock tror jag att det har gått trögt för S efter att Juholt blev vald eftersom han inte känns trovärdig. Väljarna har lärt sig att inte ta S på allvar när de lovar guld och gröna skogar, utan se vad som ligger där konkret. Och konkret förstår varje väljare att den ekonomiska politiken till S är ungefär som M. Detta har de förstått mer och mer efterhand som S sedan 90-talet mer och mer blivit ett högerparti. Juholts och hans ekonomiske talesmans goda humör minner nog ganska många om hur de lät sig luras ganska länge på 90-talet och även en bit in på nästa årtionde. De känns nog för många som för mig som clowner. Och clowner ska vara just det. Man vill inte se clowner i sådana positioner. Så är det bara. Det som kan vara kul show i en cirkus, blir inte så kul när det handlar om att förnedra de som röstat på en.
Sett i ett större perspektiv tillhör S helt enkelt denna elit (och alla de som följer den) som tror att dagens ekonomiska system på något sätt är slutstationen. Tittar man på historien, kan man få ett intryck av vad som kan efterfölja sådan hybris. Det känns som att vi har intressanta saker framför oss. Nixon och Reagan satte stöten in för att dagens ekonomiska system skulle utbredas vidare. Kanske satte de därmed också stöten in för dess sammanbrott? Dominans och monopol brukar följas av annat… Kanske ett jämlikt samhälle?
Ping: Nationalekonomin och den förlorade historiska kunskapen | LO Bloggen
När Stefan Fölster ville ge humanister lägre studiebidrag än teknologer så roade jag mig att kolla lite BNP-statistik.
I USA så står kultursektorn för dubbelt så stor andel av BNP som bilindustrin i detta bilarnas förlovade land. Relationen är den samma i EU och i Sverige.
Så om man vore krass så skulle man kunna säga att ge fem miljarder till Göteborgssymfonikerna och Film i Väst i stället för SAAB och du skulle få en bättre välfärdsutveckling här i landet.
och vad ingår i ”kultursektorn”?
Bibliotek, museer, filmproduktion, musikproduktion, teater, dans, opera, bildkonst, utsmyckningar av offentliga rummet, litteraturuppläsningar på folkets hus i Malmköping, Göteborgssymfikernas unggdomssatsningar i Göteborgs invandrarstadsdelar och så vidare.
nånting säger mig att reklamen utgör en ganska viktig komponent i den där ”kultursektorn”. jag är helt klart för att humanisterna ska ges större inflytande än vad fallet är nu, det är mycket kunskap där som tyvärr ignoreras osv. som det nu är, prioriterar man teknologerna och ett samarbete näringsliv-högre utbildning som urholkar den högre utbildningens autonomi och tyvärr kan påminna lite om det dyrkandet av samarbete mellan arbetar-, överklass, högre utbildning och den politiska eliten som man såg i nazi-tyskland. ett mer och mer totalitärt och monotont samhälle skulle jag vilja säga.
denna utveckling har ju gått ännu längre i USA, och jag ställer mig därför lite undrande till vad man kan betrakta som ingående i kultursektorn. vi vet ju att bergman gjorde reklam, vi vet att kameramän gör såväl reklam som film osv, så jag kan tänka mig att den stora ”kultursektor” du pratar om är en ganska bred användning av begreppet ”kultur”. därför skulle det i och för sig vara intressant att veta ännu mer i detalj hur det det har lagts ihop.
Sedan finns det mycket skitkultur också, jag tycker alla filmer jag sett med Jennifer Aniston är sådana (detta blir förstås subjektivt från min sida). Den ekonomiska bas vi har i vårat samhälle förutsätter en avsevärd kulturproduktion för att folk ska konsumera, men inte minst för att folk ska underhållas och få utlopp för den frustration de känner och lugna ner sig på ett ej subversivt sätt. Den ”kultursektor” du benämner bidrar nog en hel del till den globala uppvärmningen, kulturproduktion och -konsumtion är ingalunda lika med noll prosent avfall eller noll prosent bensin. Därför tycker jag det är viktigt med kvalité hellre än kvantité när det gäller ”kultursektorn”, vilket nog tyvärr inte är den proritering som råder i dagens samhälle rent generellt. Och humanister är ju alltså inte bara kultur. Det vore bra om de kunde bidra mer i samhällsutformingen och -upplysningen också. Och även om de kunde tjäna en samhällskritisk funktion. Det börjar hasta nu att få ordning på det moderna samhället, einstein insåg detta för mer än femtio år sen, fortfarande har så gott som inget skett, sammantaget är vi närmare katastrof nu än då, kapitalismen hålls ej längre i schack.
Nä, kultursektorn är inte reklam och marknadsföring, när Bergman eller Roy Andrssson gör reklamfilm så räknas det inte in i kultursektorn. Sedan tror jag att i ett nationalekonomiskt resonemang missar poängen om man blandar in tycke och smak. Jag menar att även om jag tycker att Subaro är en skitbil , så bör den och dess tilverkningsprocess nog hänföras til bilsektorn snarare än till avfallshanteringen eller konstgödselindustrin
” Sedan tror jag att i ett nationalekonomiskt resonemang missar poängen om man blandar in tycke och smak. Jag menar att även om jag tycker att Subaro är en skitbil , så bör den och dess tilverkningsprocess nog hänföras til bilsektorn snarare än till avfallshanteringen eller konstgödselindustrin”
För S är det alltså inte viktigt om i vilken grad jakt på profit och kommersiell logik begränsar individens frihet och bidrar till global uppvärmning och kvantité snarare än kvalité till exempel? Klargörande… Fast jag hoppas förstås att det bland de unga i S kan finnas de som kan vara lite kritiska till detta sätt att ge lite fan i vilka incitament som uppmuntras inom till exempel bilsektorn, alltså miljövänlig bilsektor eller inte, frihetlig kultursektor eller inte. För egen del skulle jag tro att kulturlandskapet skulle se ganska annorlunda ut i ett samhälle där individens frihet i skapandet inte begränsades av kommersiell logik. Då skulle det nog vara mindre filmer av den typen Jennifer Aniston har deltagit i (det är förstås svårt att säga hur det som ännu inte är skulle vara, men helt klart skulle kulturlandskapet se annorlunda ut utan dessa begränsningar och utövandet av press på kulturproduktionen).
Jag förundras dock inte över detta sätt att reconera ”forsla in lite pengar i kultursektorn vet ja, så går det bättre” inom S, det reflekterar just den bristande förmåga att sätta sig in i vad som faktiskt sker konkret i verkligheten och villkoren folk lever under som leder till partiets nedåtgående kurva. Ni förändrar inte strukturer längre, ni bara fördelar pengar.
Sedan kanske du kunde klargöra kopplingen mellan humanister och kultursektor, om det indikerar att du betraktar humanister mest som kultur- och konsumtionsproducenter, eller om S faktiskt vill använda humanisterans arbete till att omforma samhället, både för samhällets och kulturens skull? Fast svaret på det har jag väl redan fått…
De som är verksamma inom kultursektorn är i huvudsak individer men en humanistisk utbildning, alltså den kategori av människor som Stefan Fölster vill degradera till en sorts b-studenter. Dessa bidrar alltså enligt gängse beräkningar till dubbelt så mycket av värdet av varor och tjänster, bruttonationalprodukten, än bilindustrin, oavsett om du tittar på USA, EU eller Sverige. Att so ME bland in stt privata tyckande om innehållet i den kultur som produceras faller s.a.s utanför mitt påståendes ramar. Jag har också mina åsikter om filmer, skådespelare och för den delen bloggare utan att det förändrar kulturens status eller bloggosfärens. Basta.
Okej, jag tycker väl att bruttonationalprodukten i sig kanske behöver att kvalitativt ändras snarare än att kvantitativt ökas. Jag tror jag förstår poängen du vill göra, dock ges ju humaniora i mångt och mycket redan en B-status, så det skulle väl kanske vara C-status då som Alliansen vill. Sedan vet jag inte hur mycket väljarna bryr sig om B-status eller C-status. Och i logikens namn borde man nog dra ner på humaniora om man vill vara konsekvent med dagens system.
Det är också ett löjets skimmer över vissa utvecklingar. Till exempel att förut kunde man bli regissör utan att ha gjort särskilda studier. Flera kända regissörer har helt enkelt haft talang och förmåga utan att behöva göra studier. I dag fungerar tyvärr studier som en form för barriär för personer som skulle kunna göra riktigt bra filmer, men inte har lust på det akademiska.
I norska valet var det en sak som sades av Frp faktiskt, att man behöver inte kunna Shakespeare för att vara rörmokare. Det var förstås ganska populistiskt, men sådana partier har ju också förmåga att rikta uppmärksamheten mot problem, utan att för den skull ha bra lösningar.
Så tyvärr, det känns om att S tror att det bara handlar om pengar. Så länge man fortsätter så, lär SD, Alliansen och så vidare kunne plocka billiga poäng även om deras tillvägagångssätt i förhållande till integrationsproblem osv. är skrämmande. För de vill renodla systemet. S har ej längre något socialistiskt mål, S har ej längre någon rörelse framåt, S har uppmuntrat den osunda Allians mellan elit och övriga samhället som lett ny demokrati och sverigedemokraterna in i parlamentet, Alliansen in i regeringen, S känns oklart, olustigt. S håller nog på att bli som centern. Det vill säga ett parti som folk inser ej längre styrs av de värden det en gång styrdes av, ett parti vars funktion blir svårare och svårare att åskådliggöra.
Ping: S måste våga ta den ekonomiska debatten « Ett hjärta RÖTT
Det nuvarande penningsystemet och bankernas skapande av pengar genom lån har under senare år alltmer ifrågasatts. Det har varit en spännande diskussion där den nuvarande ekonomiska krisen har förutsetts och alternativ har tagits fram. Tyvärr har inget av detta nått det socialdemokratiska partiet som fortsätter att tänka i nyliberala banor när det gäller ekonomi. De alternativ man tar fram kan därför aldrig bli något annat än Alliansen-ligth. Genom att till varje pris vara ”realistiska” blir man i stort sett handlingsförlamade.
Efter dagens turbulens i riksdagsgruppen finns det anledning att ta dina ord på största allvar. Det är dålig stil då denna typ av motsättningar demonstreras så öppet. Men det måste tyda på att budgetförslaget var dåligt förankrat. Och därför fanns det anledning för Carina Moberg att reagera. Men nu måste man ta sig samman och ena sig om huvuddragen i politiken. Först då så skett kan Håkan Juholt och Waidelich sätta ned foten och precisera utformningen av ett ”paket”. Man får inte förledas till att lova för mycket. Allas önskningar kan inte uppfyllas. Nu gäller det färdriktningen och att göra prioriteringar. Och då måste man begränsa sig till några få områden. Där bör naturligtvis miljön ingå, kopplad till infrastrukturen. Men på något sätt måste väl en tillväxtpolitik kunna ske – enligt en svensk modell – som är försvarbar för en socialdemokrat. En nog så svår balansgång men inte desto mindre en nödvändig sådan.
Lena, Tommy W har jag haft mina tvivel om från början, tror faktiskt det var ett stort misstag av Håkan J att ge honom den posten!
Du var/är min favorit till den posten och jag är övertygad om att han faktiskt behöver bytas ut om inte valet 2014 skall vara förlorat!
Han ger ärligt talat ett svagt intryck faktiskt!
S MÅSTE sluta spela på Alliansens höger/nyliberalistiska planhalva, S kommer inte att vinna ett val på att bli M light-parti!
Får faktiskt bli lite skärpning inom S nu, hade ett stort hopp om att Håkan kunde dra upp S ur dyn men jag börjar faktiskt bli lite tveksam!
Sverige BEHÖVER ett S som står starkt och driver SIN politik och ger väljarna någonting att välja mellan 2014!
Hej Lena och alla kommenterare! Jag fortsätter undra hur ska vi få energi till all infrastruktur…kommer studenterna ha råd att ha värme i sina nybyggda bostäder? Eva Borg
till Lena Sommestad: Hur ofta och på vilket sätt hanteras SAPs budgetpolitik i partiets verkställande utskott, där du sitter? Det jag tänker på är din möjlighet att bromsa eller sätta stopp för det elände vi ser nu med Tommy Waidelichs politik.
Ett förlorat år sedan partiledarbytet kanske går att leva med. Men Handelskammarens representant i partiet (läs: mr Waidelich) kan inte tillåtas göra dåligt ifrån sig hur länge som helst utan att det saboterr chanserna till valseger.