Låt oss kämpa vidare för barnen

Det är sorgligt att i Dagens Eko höra att Sverige än en gång får kritik från FN för att skyddet av våra barn brister. Regeringen har inte tagit till sig tidigare kritik – inte ens när det gäller den grundläggande frågan att göra Barnkonventionen till lag.

Så sent som i början av oktober lämnade socialdemokrater i riksdagen in motioner med krav på att barnperspektivet ska stärkas och att barnkonventionen blir lag. Det sker i ett läge då barns villkor i Sverige försämras på många områden, på grund av växande ojämlikhet, försämringar i sjukförsäkring och a-kassa, och överlag sänkta ambitioner när det gäller barnfamiljers levnadsvillkor.

Det är dags att mobilisera ännu hårdare för kravet på att barnkonventionen införlivas i svensk lag. Allt annat är oacceptabelt.

Som Hillevi Larsson visar i sin motion Gör barnkonventionen till lag är kravet på förändrad lagstiftning inte någon fråga om formaliteter. Det handlar om att kraftigt förstärka barnens ställning i Sverige:

I barnkonventionen står det: ”Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftningsorgan, skall barnets bästa komma i främsta rummet”.
I svensk lag står det: ”barnets bästa ska särskilt beaktas”. Det är en väsentlig skillnad mellan denna skrivning och barnkonventionens starkare skrivning:”...skall barnets bästa komma i främsta rummet.”. 

Jag skäms idag för att Sverige inte ens kan stå upp för sina allra minsta medborgare.  Låt oss kämpa vidare i politiken!!

Annonser

13 kommentarer

Filed under Välfärd

13 responses to “Låt oss kämpa vidare för barnen

  1. Tror inte att dom vågar göra Barnkonventionen till lag. De har säkert för många kompisar och bekanta som jobbar just inom det område som konventionen belyser, nämligen…;….”Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftningsorgan, skall barnets bästa komma i främsta rummet”…
    Det finns Familjerätter som då skulle ligga illa till – med tanke på vad de presterat hittills i några fall…
    För det är väl ändock så, om nu Barnkonventionen vore svensk lag, så skulle människor kunna ställas till ansvar, eller…?
    Läs gärna följande, länkar…;
    http://www.minpappa.nu/?page_id=129
    http://www.minpappa.nu/wp-content/uploads/2010/05/MinPappa.nu-Lund-Staden-dar-barnen-forlorar-sina-pappor.pdf

    • lenasommestad

      Tack Bo för inlägg och länkar.
      Du har naturligtvis rätt i att all lagstiftning handlar inte bara om vad som formellt stadgas utan också hur lagar tillämpas. Vad som är ”barnets bästa” är också möjligt att tolka på olika sätt, vilket vi också har sett historiskt.
      Kunskap kan leda oss framåt, men också goda resurser till analys och utredning. Sverige banade en gång väg med idén om gemensam vårdnad. Utan att kunna bedöma alla aspekter av de frågor som behandlas under dina länkar, har jag en stark övertygelse om pappors betydelse för sina barn och en stark önskan att män, i sin roll som föräldrar, ska ha starka rättigheter. Det är ju ena sidan av den process mot ett jämställt samhälle, som vi just nu kämpar för.

      • Tack för svaret Lena!

        Markus på pappamamualen.se kommer i år, lika som ifjol, att sammanställa de motioner som rör det område jag beskriver.
        http://pappamanualen.se/valspecial/index.html
        Nämnas kan att riksdagen i vår på ”traditionsenligt” sätt avslog samtliga.
        Men de som varit verksamma något år i gebitet menar på att förståelsen blir bättre efterhand.
        Själv, så ”tvingades” jag mer eller mindre in på området för ett år sedan – jag har lärt mig mycket – samt upptäckt ett stycke Sverige jag inte trodde fanns….

  2. B.

    Bra motioner, men när man i svenska förskolor inte kan förhindra att ”elakhetskulturer” uppstår – då är vi i Sverige ute på ett sluttande plan. Kulturen barn emellan på förskolor är viktig för barnen och för framtidens Sverige. Igår rapporterades det f.ö. om slavkulturer i skolvärlden. Vilket visar att vi inte ens har implementerat barnens lika värde bland alla barn.

    • lenasommestad

      Barn behöver många vuxna omkring sig; vuxna med olika erfarenhet och kunskaper. I vårt rika samhälle har vi oändliga möjligheter att utveckla pedagogik och omsorg för barn. Tyvärr tycks budgetrestriktionerna nu sätta en så stark hämsko på tanken, att vi knappt törs drömma om andra prioriteringar. Jag skrev häromdagen om hur svenskar i övre medelåldern har ökat sina inkomster med över 40 procent sedan början av 1990-talet. Hur kommer det sig att det samtidigt inte finns resurser till barnen?

  3. Maths

    Det handlar kanske om att kommunerna måste inse att de resurser de lägger på barnomsorgen idag inte räcker för att klara av det mest elementära, nämligen omsorgen än mindre att leva upp till de vackra orden om normer och värden. Det behövs mer resurser och färre barn i barngrupperna! Lite drastiskt skulle man kunna uttrycka det som jag har gjort.

    Jag vill påstå att de barn som nu lekar maktlekar gick på dagis under eller efter de nedskärningar som skedde inom barnomsorgen på 90-talet. Även om inte allt kan skyllas på det, så är det slående att vi inte hade det i början av 90-talet. Och det är bara nedskärningarna i kommunerna och de nyliberala credot som är skillnaden.

    Livet inom det som nu officiellt kallas för förskola är tufft! Och med den rådande barnsynen, där barnen i princip inte behöver några vuxna, kan det bli annat än problem?

    Men idag vill ingen kommun höja skatten för att få ens en vettig barnomsorg. Istället får vi höra att det inte handlar om barngruppernas storlek, utan om hur utbildad personalen är. Som om inte också vi förskollärare har mänskliga känslor.

    Så vad ska barnkonventionen göra åt det här? Ingenting!

    • lenasommestad

      Jag håller med dig om att Barnkonventionen inte är någon universallösning. Konventionerna i världen blir allt fler utan att det på något enkelt sätt resulterar i en bättre politik.
      Detta var något som för mig blev tydligt inte minst under min tid som miljöpolitiker. Det räcker inte att driva igenom formella krav på miljöhänsyn; det måste också finna en politisk vilja och en politisk kultur som stöttar upp. Annars blir förhållningssättet minimalistiskt; att klara formella krav snarare än att själv forma en politik för framsteg.

      Jag vill häva att Sverige ägnade större politiskt intresse åt barn innan Barnkonventionen kom på plats än vad som nu är fallet. Likväl ser jag Barnkonventionen som ett hjälpmedel i en politisk strid för barns rättigheter. Den gör tydligt att vi inte kan ta det som så självklart, att vår politik ens är ok på miniminivå. Vi behöver perspektiv på det faktum, att barn har marginaliserats i samhället i takt med att marknadsidéerna har vuxit sig starkare.

  4. Ja det är verkligen skamligt. Det är självklart att vi skall värna om barnen och deras rättigheter och även lagstifta om detta.

  5. Tog du bort mitt svar Lena…?

  6. Pingback: Vad ska Socialdemokraterna göra nu? » HumanLabRat bloggar

  7. Själv undrar jag mycket över varför det inte blir några lagförslag av den så kallade Barnskyddsutredningen som lades fram redan 2009. Där finns massor av bra förslag, men det verkar hända alldeles för lite just på det övergripande planet.

  8. 5000 ”ensamkommande” kostar 5,3 miljarder
    Socialbidrag ska lösa barnfatigdomen

    Det ni menar med ”kämpa för barnen”?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s