Idag debatterar jag klimatpolitik i Linköping tillsammans med Björn-Ola Linnér och Hanna Ohm, under ledning av Kajsa Borgnäs. Seminariet, som arrangeras av S-studenter och Socialdemokraterna, är ett i en serie av progressiva seminarier, se www.progressivekonomi.se. Det ska bli spännande! Björn-Ola Linnér har som forskare gett viktiga bidrag till klimatdebatten, inte minst genom att peka på vikten av klimatinvesteringar.
Det är viktigt att vi som socialdemokrater sätter in klimatpolitiken i ett större, politiskt sammanhang. Klimatpolitik handlar inte bara om grön teknik. Klimatpolitik handlar också om arbetsmarknad och social rättvisa. Om detta skriver jag och Magnus Nilsson i dagens Östgötakorrespondenten, Klimatpolitik kräver minskade klyftor.
Finns det så mycket för socialdemokrater att vara stolta över som du säger i artikeln?
Ja, det krävs mer jämlikhet för att bryta konsumtionshetsen, eftersom de rikaste måste gå först. Men ojämlikheten har ökat ända sen 1980, oberoende av regim.
Ja, det krävs offentliga investeringar för att gå över till minskade utsläpp. Men några av de viktigaste offentliga investeringarna består i a. kortare avstånd och b. överföring av transporter från väg till spår. Och några sådana initiativ såg vi inte under regeringen Persson – tvärtom gick utvecklingen mot långa avstånd snabbare än någonsin. Och S står fortfarande för att bygga motorvägar.
Det finns tveklöst utrymme för självkritik. Ojämlikheten har ökat under lång tid, också under socialdemokratiska regeringar. Dock finns det ändå väsentliga skillnader, och konstigt vore det väl annars, eftersom jämlikhet är ett uttalat mål för Socialdemokraterna. Under 1990-talet ökade ojämlikheten framförallt genom att de översta decilerna i inkomstfördelningen drog iväg. Nu, under borgerlig regim, har ökad ojämlikhet blivit ett uttalat mål och ojämlikheten ökar både genom att toppen drar i väg och genom att den lägsta decilen pressas ner. Detta är en uttalat cynisk politik.
Jag är socialdemokrat därför att jag anser att jämlikheten är ett värde som ska förverkligas. Ett av socialdemokratins stora problem idag är att frågan om hur och varför ojämlikheten har ökat, också under socialdemokratiska regeringar, inte analyseras och diskuteras i tillräcklig grad. Om ojämlikheten skrev jag i min blogg om barnfattigdom och ojämlikhet.
I transportpolitiken ställs frågan om hållbar utveckling på sin spets. Järnvägar är en prioriterad fråga för Socialdemokraterna, men mycket mer måste göras – också på ett grundläggande ideologiskt plan.
Det är svårt att förändra något utan att stora grupper socialdemokrater hjälper till. Så jag hoppas du har framgång. Men det finns mycket att göra upp med, inte bara i de sakfrågor som berörs ovan.
Exempelvis berodde ju mycket av den s.k. framgången i klimatpolitiken under den socialdemokratiska epoken på att en massa industri flyttade till Asien – varpå produkterna transporterades hit igen, med än värre utsläpp som följd. Vilket var en följd av frihandel och s.k. globalisering – företeelser som socialdemokraterna väl fortfarande stöder i vått och torrt. Det är en hel utvecklingsfilosofi som behöver förändras om man ska ta er på allvar.
Jag är beredd på att sådant tar tid. Men snälla socialdemokrater, kan ni inte börja åtminstone? Ställer ni fortfarande upp på Borgs diktat att det finns reformutrymme för högst 16 miljarder? Samtidigt som statsbudgeten går med mer än hundra miljarder i överskott varje år? Tror ni fortfarande att ett land kan spara i fiat-pengar? I så fall blir det svårt att investera allt det som behöver investeras för klimatkrisens skull. Och stöder ni EU:s fokus på att pressa ner realekonomin för att få pengar till finansspekulationen? Då blir det ännu svårare att investera!
Om du menar jämlikhet inkl. feminism så har du fel.
Jämlikhet i arbetet med utbyggnaden av vindkraften , JA ! Jämlik energi är en förutsättning för jämlikhet i ekonomiska termer!
Det finns en hel del att göra på miljöområdet. Därför ser jag det som lovande då du fått ansvaret att leda S-kvinnorna. Vi måste komma bort från Socialdemokraternas tidigare starka bindning vid bilsamhället och ytterligare framhålla värdet av spårbunden trafik. Miljöpartiets nya språkrör bör inbjuda till en en känsla av intressegemenskap mellan våra partier. Åsa Romson har – som jag ser det – visat en välgörande avvisande hållning visavi allianspolitiken . Hennes mer vänsterinriktade hållning – än företrädarna – bör kunna stimulera till en samsyn, i hur man kan uppnå en hållbar utveckling, som inbegriper en miljöanpassad utbyggnad av infrastrukturen.