Regeringen sviker de visstidsanställda kvinnorna

Sveriges Radio P3 rapporterar idag om att unga män oftare får fasta jobb än unga kvinnor (P3). Nyheten kommer från TCO, som länge på ett föredömligt sätt har drivit kampen mot otrygga visstidsanställningar.

Det är sedan länge väl känt att visstidsanställningar är ett problem som framförallt drabbar ungdomar och kvinnor. Kvinnors dominans bland de visstidsanställda framgår tydligt av bifogat diagram,  från SCB:s jämställdhetsstatistik. Kvinnor har vikariat i högre utsträckning än män och kvinnor kallas i högre utsträckning än män vid behov.

Varför är då kvinnor så ofta visstidsanställda?

Det enkla svaret är att kvinnor överlag har en svagare koppling till arbetsmarknaden än män och ett sämre förhandlingsläge gentemot arbetsgivarna.

Kvinnors svagare koppling till arbetsmarknaden har historiskt sin förklaring i att kvinnor i högre grad än män har tagit ansvar för hem och familj. Under första hälften av 1900-talet betraktades män  som primära familjeförsörjare, medan kvinnors förvärvsinkomster ansågs vara komplementära.

I dagens Sverige, där jämställdhet mellan könen är norm, är det få som hävdar att män ska ha mer betalt eller tryggare anställningar därför att det är män. Problemet är att traditioner och normer i praktiken består på arbetsmarknaden, de moderna idéerna om jämställdhet till trots.

Detta beror delvis på att kvinnor fortfarande tar mer ansvar för hem och familj än män. Kvinnor tar till exempel ut 80 procent av föräldraledigheten, trots att lagstiftningen ger utrymme för en helt jämlik fördelning, och många kvinnor med barn jobbar deltid.

Men kvinnors svagare ställning på arbetsmarknaden är inte bara ett problem för de kvinnor som själva väljer att prioritera hem och familj. Det är ett problem som drabbar alla kvinnor på arbetsmarknaden – och ett problem som i sig bidrar till att konservera traditionella familjemönster.

När unga kvinnor utan barn inte kan få heltidsjobb och inte kan få fast anställning, medan unga män får bådadera, då ligger det nära till hands att mamma stannar hemma längre än pappa när det blir dags att bilda familj. Deltidsjobb och temporära anställningar riskerar att bli följeslagare för livet.

Det ligger också nära till hands att både män och kvinnor börjar betrakta kvinnors svagare koppling till arbetsmarknaden som något självklart och naturligt – något att leva med och anpassa sig till. Den risker är stor inte minst i dagens arbetsmarknadsläge, när unga har svårt att överhuvudtaget  få jobb, när arbetslösheten är hög och när de tillfälliga jobben har blivit allt vanligare.

Vad bör göras?

Om unga kvinnor ska ha en chans att etablera sig på arbetsmarknaden, då krävs en aktiv arbetsmarknadspolitik som stärker löntagarnas förhandlingsläge i allmänhet och värnar kvinnors möjlighet till försörjning i synnerhet. Den politik som bedrivs av dagens borgerliga regering sviker de visstidsanställda kvinnorna på båda dessa punkter.

Permanent hög arbetslöshet, en arbetsmarknad där hela branscher bygger på deltidsjobb, och ett svagt legalt skydd för de visstidsanställda – allt detta bidrar till att kvinnor tvingas acceptera orimliga anställningsvillkor.  Företagarnas intresse av flexibel arbetskraft främjas på bekostnad av kvinnors ekonomiska oberoende och sociala trygghet.

Ett stort ansvar vilar på den borgerliga regeringen.

När det gäller regler för visstidsanställning driver regeringen en linje som ignorerar krav från såväl fackliga organisationer som EU-kommissionen (se TCO).

I mars 2010 fick regeringen en formell underrättelse från EU-kommissionen, med innebörden att det i Sverige inte finns något effektivt skydd mot upprepade tidsbegränsade anställningar och att Sverige därmed bryter mot EU:s direktiv om visstidsarbete. Denna formella underrättelse har regeringen valt att inte följa. Detta är ett svek mot svenska löntagare, men framförallt ett svek mot Sveriges visstidsanställda kvinnor.

Moderaterna har under senare tid gjort sitt bästa för att framställa partiets som jämställdhetens försvarare (SvD: ”En mer jämställd jul med M och alliansen”). Vad har Moderatkvinnornas ordförande Saila Quicklund att säga om sveket mot de visstidsanställda?

S-kvinnor kräver en skärpt politik för att främja kvinnor ställning på svensk arbetsmarknad; krav som nu också drivs med kraft av det socialdemokratiska partiet.

Socialdemokraterna aviserade i den senaste höstbudgeten att en socialdemokratisk regering kommer att införa ett tak för allmänna visstidsanställning. Socialdemokraterna kommer också att lagstifta om rätt till heltid – en viktig fråga för tusentals kvinnor som idag förnekas ett heltidsjobb.

Kvinnor ska ha samma rätt som män att forma samhället och sina egna liv. Om detta ska bli möjligt måste vi våga utmana traditioner och normer på en arbetsmarknad, där kvinnor fortfarande har rollen som en andra klassens arbetskraft.

Annonser

23 kommentarer

Filed under Jämställdhet

23 responses to “Regeringen sviker de visstidsanställda kvinnorna

  1. sossemannen

    Om vi ska diskutera lösningar på att det är så kallt i huset räcker det inte med att prata elementtyper. Vi måste komma ihåg att ytterdörren är öppen och stänga den.
    En s-regering bör hålla tassarna borta från lagstiftning på arbetsmarknaden. Den bör skrota Medlingsinsititutet och de hot om böter som facken lever under idag om de integör som antistrejk-institutet säger. Fackliga ledare bör bytas ut mot stridbara dugliga ledare.

    Visserligen står det inte någonstans i ditt inlägg idag, Lena, att lagstiftningsvägen visat sig oanvändbar. Men du föreslår ändå lagstiftning på ett område som sköts bäst genom avtal. jag blir då och då frustrerad över den okunskap som gör att folk föreslår mer statligt ingripande för att komma till rätta med långa arbetstider och ottrygghet. I själva verket är det för mycket statligt ingripande som gjort att vi r där vi är idag.

    • lenasommestad

      Du lyfter en stor principiell fråga om statens roll på arbetsmarknaden.

      Självklart har du rätt i att den svenska modellen framgångsrikt har byggt på avtal och att det finns skäl att iaktta stor försiktighet ifråga om statliga inspel.

      Likväl finns det också från fackligt håll krav på en lagstiftning, som värnar löntagarna. Det socialdemokratiska partiet grundades en gång just därför att facklig kamp inte är tillräcklig för att säkerställa löntagarnas och medborgarnas sociala trygghet. Vad kvinnors ställning beträffar är det uppenbart så att lagstiftning har varit synnerligen betydelsefull. Socialdemokraterna som parti tog steget mot tydligare lagstiftning för arbetsmarknaden redan på 1970-talet. För min del tycker jag inte att man kan dra slutsatsen att lagstiftningsvägen generellt sett är ”oanvändbar”. För kvinnor har t.ex. Jämställdhetslagen varit synnerligen betydelsefull.

      Det riktigt stora problemet idag handlar om löntagarnas ställning i samhället i stort, och den valda ekonomisk-politiska samhällsmodellen -som du antyder med din hänvisning till Medlingsinstitutet. Men inte heller Medlingsinstitutet finns i ett vakuum. Den ekonomiska politiken, som prioriterar låg inflation framför full sysselsättning, är det bredare normativa regelverket – och det beslutas politiskt.

      Till sist: jag skulle gärna se att kvinnors ställning på arbetsmarknaden säkrades via avtal i högre utsträckning än genom lag. Men framgångarna för facken hittills visar att det inte alltid är så enkelt. LO har i den senaste avtalsrörelsen med kraft drivit jämställdhetsfrågan, vilket är oerhört positivt. Men det har också funnits hårt motstånd, som du vet. Kvinnors fortsatt svaga ställning på arbetsmarknaden har en så stor betydelse för kvinnors liv, rättigheter och möjligheter i stort, att frågorna inte kan föras bort från den politiska agendan.

    • U_M

      Jag instämmer i att medlingsinstitutet är en skrämmande instans. Om jag inte missminner mig var det en av Ingvar Carlssons bidrag till dagens dystra läge. Å andra sidan tror jag inte att man avskaffa lagstiftning och satsa på enbart avtal, då avtal i princip alltid gynnar den starkare parten på lite längre sikt.

      Fackföreningsrörelsen verkar vara ett annat nyckelproblem för en svensk vänster. Dagens orimliga lönespridning skadar facken eftersom den är ett grundskott emot solidariteten; det kärnvärde dessa organisationer bygger på. Att kämpa emot orimliga löneskillnader blir svårt när man har byggt in liknande löneskillnader i den egna organisationen. Kanske bidrar detta till den letargi som tycks ha drabbat de centrala delarna av den Svenska fackföreningsrörelsen. Att dessutom valsa runt i lite olika styrelser med oklara uppdrag och generösa ersättningar har tyvärr inte gjort saken bättre.

      Egentligen borde facken ha mycket att kämpa för med tanke på hur landet ser ut: hög och bestående arbetslöshet, låga löner, dåliga villkor samt ständiga ledläggningar och utlandsflyttar av företag – en enorm kapitalförstöring och en kontinuerlig utplåning av kunnande och kompetens.

  2. Jag kan inte annat än hålla med ”sossemannen” här. Den enda styrka en socialdemokratisk regering kan ha gentemot ”marknaden” och kapitalägarna är den som kommer ur en självständig arbetarrörelse. Och då måste dess fotbojor tas bort!

  3. B.

    Håller inte med herrarna ovan beträffande lagstiftning. Lagen om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft 91/93 under Bildtregeringen bör ersättas. Vilka tjänar och vilka förlorar på att det finns bemanningsföretag? Den nyliberala önskedrömmen om maximal flexibilitet blev verklighet i arbetslivet – för många – speciellt för många kvinnor – i.o.m. bemanningsföretagen.
    LO, TCO och SAP borde kanske kunna stå upp för god arbetslagstiftning -tillsammans. Osäkert dock om ämnesområdesansvariga tant Ylva tilltalas av denna ide´.

  4. anne sofie höij

    att få försörja sig själv? När blir det en ”rättightet”? även för kvinnor.. och unga? och oss låg-och kortutbildade som dyxlektiger ..rättar jag och rättar..och rättar.. helt rätt blir aldrig alla orden stavade,ändå,, är trött att betarkta som en människa med sämmre värde för ovalda funktionsnedsättnigar, vilket många av oss ovalt har i skola och arbetsliv.. även kungen och hans barn kan inte stava.. varför ska vi straffas med sämmre lön, anställnigsvillkor, och utbildigsmöjlighter och utvecklingsmöjligter,, gång efter gång! och därvid sämmre möjlighter at tex få en bostad mm.. ja jag är kvinna också,, då har man alltid sämre möjlighter än en man till bra jobb, ekonomi och egen frihet,, funktionsnedsättnigar har dock inget specikt kön- där är vi jämställda-ovalt..och ja pappa var också ordblind,, liksom vi tre helsyskon och ja en del av våra barn också.. pappa fick sin hörsel förstörd i skolan när läran slog för att han inte kunde stava. jag mobbades, liksom syskon och en del syskobarn,, för vi inte kan stava.. låginkmstagare och låginkomstpesion,, ja visst, tyvärr,sociala arvet lever och förstärks,byggs på nytt av sveriges nuvande leding.. för det är mennat så.. tyvärr .ha så bra ni kan anne sofie

    • sossemannen

      Att visa sina svagheter är en styrka. Just problem med läsande och skrivande är en förbannelse för många. Då kan jag passa på att göra rreklam för studiecirkeln ”Socialism i praktiken”. Den är anpassad för dyslektiker.
      Som du ser byter jag rad för att göra läsning lättare. Det du skriver om skulle företagen tvingas ta hänsyn till om facken var mer stridbara. Det skulle avra lättare för dem med lagar som gjorde strejker, blockader med mera lättare.
      Visste du att de anti-fackliga förändringar som trädde i kraft år 2000 var en del av EU-anpassning? ”Löntagarnas Europa” heter det i talen. Antifacklig lagförändring blev det i praktiken.

  5. Martin

    Är inte en enklare förklaring att kvinnor i mycket högre utsträckning arbetar inom vård, omsorg och handel där tillfälliga arbeten och deltider är vanligare? Eller är det en lika stor snedfördelning även inom respektive yrkesgrupper?

    Vad gäller kommuner och landsting är väl en stor del styrda av S och jag undrar om någon vet om de föregår med gott exempel, eller hänvisar de också till att en regering skall lagstifta om rätten till fasta heltidsjobb?

    • lenasommestad

      Hej Martin. Ja svaret är att det ÄR en snedfördelning inom områden, så kvinnor deltider och tillfälliga jobb kan inte bara förklaras med vilka branscher de tillhör. Detta syns till exempel tydligt inom handeln.
      Du har alldeles rätt i att kommunerna har stor möjlighet att föregå med gott exempel. Så sker också i många fall – men långt ifrån alltid. Tidningen Kommunalarbetaren kartlade i höstas hur väl kommuner i Sverige lyckas med att organisera jobb som heltid (önskad arbetstid). Det visade att socialdemokratiska kommuner var bättre än borgerliga men att fortfarande knappt hälften av de socialdemokratiska kommunerna kan erbjuda heltid. Så mycket jobb återstår!

  6. Olof Johansson-Stenman

    Ogillar starkt nedlåtande tillmälen av typen ”ämnesområdesansvariga tant Ylva”, och tycker att man bör kunna debattera politiska frågor sansat och sakligt, utan personangrepp. Detta behövs inte minst i dagens S-läge, när partiet riskerar att spricka sönder av inre strider.

    • U_M

      Ylva Johansson angrep Håkan Juholt offentligt och på ett kompromisslöst sätt – kunde hon inte luftat sina tvivel internt, som antagligen hade varit mer konstruktivt?

      För mig, som inte ens är medlem i S, är detta ett mycket obehagligt beteende. Jag blir illa berörd av att man det rådande läget försöker ytterligare försämra Håkan Juholts ställning.

      Att angripa partiledaren offentligt på detta sätt är svårt att överträffa i illojalitet.

      Det är som om hon tänker: ”Om jag och mina allierade inte skall få styra, så skall ingen annan heller få göra det.” Man får intrycket att dessa personer hellre splittrar partiet än låter det ändra politik.

      • Solveig Abrahamsson

        Läs Ylva Johanssons blogg – svar på frågor!
        http://www.ylvajohansson.se/2012/01/svar-pa-fragor.html
        Mycket bra o klargörande inlägg – Ylva är en tillgång för S!

      • U_M

        RE: Soveig Abrahamsson

        Först säger hon att hon skall klargöra sina ståndpunkter och sedan går hon
        till förnyat angrepp på Juholt genom att skriva följande: ”Men partiets ordförande har självklart ett särskilt och stort ansvar.”

        Hon har nu klargjort sina ståndpunkter vad gäller Juholt och din egen förmåga vad gäller att ta kritik. Faktum är att hon har varit med och medverkat till en politik som lagt grunden för dagens nyliberala vanvett.

        Skrivningen ”Sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen skall vara pålitliga, ge inkomstrelaterad trygghet och bidra till snabb återgång till arbete.” är mycket problematiska då S har medverkat till att införa ett ekonomiskt system som som har byggt in en mycket hög arbetslöshet, den sk ”jämviktsarbetslösheten”.

        Det har inte funnits full sysselsättning i Sverige sedan slutet av 1980-talet. Det är över 20 år av hög arbetslöshet. En ansenlig del av denna arbetslöshet beror på uppfattningen att de arbeten som utförs inom stat och kommun inte är några ”riktiga” arbeten.

        Nedskärningarna under nittiotalet var enligt min mening det början av det systemskifte vi ser pågå för fullt idag. Jag tror att den svenska ekonomin inte hämtade sig främst för att vi skar ner den offentliga konsumtionen, den hämtade sig därför att vi kunde exportera till länder som inte inte hade skurit ner sin konsumtion lika kraftigt som Sverige. Denna nyliberala politik lämnade Sverige med en strukturell arbetslöshet, som har gjort det stora flertalet av medborgarna fattigare och skapat ett mänskligt lidande som, till stor del i onödan i form av hundratusentals arbetslösa människor.

        Vad skall hända med dessa människor när de inte kan få arbete, men inte heller få någon långsiktig ersättning för att de är systemets gisslan? Att indiviualisera skulden för arbetslösheten är ett enormt svek som till stor del tyvärr kommer ifrån S.

        Vad skall hända med de som faktiskt är sjuka på ett sådant sätt att de inte kan återgå till en arbetsmarknad som inte heller vill veta av dessa lågproduktiva personer?

  7. Solveig Abrahamsson

    Fackföreningarna bildades efter Industrialismens genombrott, för att inte stå ensamma mot Arbetsgivare/Kapitalist, som ville ha största möjliga vinst att stoppa i ”egen ficka”:
    Organisationen blev viktig: ”Enade vi stå söndrade vi falla” – därför ligger det i Kapitalismens intresse att ”söndra” både fackförening och SAP, som Facket bildade för att politiskt kunna komplettera även med lagar, vilka varit mycket viktiga när det gäller både laglig rätt till trygg arbetsmiljö och rimlig arbetstid, medan Facket främst stått för höjda löner.

    Kapitalismen överlistade dock Karl Marx mål ”produktionsmedlen till folket”, genom att ”osynliggöra sig” genom att lägga kapitalet i aktier, och tvinga folk till att bli små aktieägare utan makt – så tvingas vi nu ex via vår pension vara små ”förlorande” aktieägare – så kunde Kapitalisterna nu på detta sätt ”spela med våra aktiepengar” på Börsen, samt som största ägare med monopol på ”företagshemligheter” själva sitta i ”slutna styrelserum” – och utöva ”osynlig makt” med mutor o utpressning på världens politiker, folk o stater – åberopande frihet till konkurrens att lägga ner fabriker och tom. flytta den till annat land om de inte fick nog stor vinst.

    Fackföreningarnas Centrala avtal – som tidigare åberopande solidaritet, jämlikhet – påstod Arbetsgivaren nu via Media vara helt omodernt – och ersattes därför med förödande RAMAVTAL, som innebär: Nu står helt plötsligt löntagare ex. lärare i konkurrens med varandra, som innebär att de SJÄLVA öga mot öga inför chefen tvingas motivera varför man är duktigare än andre lärare och borde får bättre lön och anställningsvillkor!
    Man hade då tagit bort måttstocken USK (undervisningstimmar/vecka) – och därmed hade Arbetsgivaren all makt och rätt att ”effektivisera” genom att ”plocka bort” tid man tidigare hade för ”omkringjobb” och man tvingades att förutom egna ämnet, också ingå i olika Arbetslag, som ökade arbetsbördorna helt okontrollerbart. Ingen övertidsersättning utgår eftersom arbetsgivaren av besparingsskäl inte anser att man inte behöver förbereda egna lektioner utan måste prioritera att utan betalning vicka i andra ämnen. Så blev facket uddlöst!
    Så fick vi snabbt världens bästa Skitskola!
    Högeralliansen tog av ideologiska skäl bort Bidrag till Fattiga kommuner som idag varken har råd att betala lärare, sjukvård eller äldreomsorg!

    Att betala till A-kassan Alfa blev dyrt, eftersom Högeralliansen höjde avgiften dramatiskt gm lagstiftning, så att massor inte längre fick råd att betala, men har nu sänkts till 298 kr/mån.
    De lagstiftade också bort rätten till avdrag för A-kasseavgift från deklarationen. De som inte orkar betala A-kassan idag, kan nästan omöjligt komma in igen, när de står där utan jobb.

    Lagstiftade gjorde SAP för att få igenom 8-timmars arbetsdag för alla. Trots att höginkomsttagare som redan hade det – påstod då att vi inte hade råd till 8 tim/dag för alla!
    Idag är det dags att lagstifta om 6-timmars arbetsdag för alla, vilket jag föreslog för Fridolin (MP) som påstod att man inte behövde lagstifta om detta eftersom ”alla” redan hade det! Kanske då alla han känner?

    Världens bästa Heltidsförskola införde man för barnens bästa, och inte för förvaring – nu ”effektiviserar” man genom att maximera barngrupper och införa Nuddisar/Stämpelklocka ur kostnads synvinkel – förödande, fördyrande och stressande för speciellt kvinnor med låg lön o lång arbetstid.

    Högeralliansen håller på att ”söndra” all den Organisation som Facket o SAP ansett vara viktig för jämlikhet, allas rätt till kunskap och kritiskt tänkande och där elever fostras till empati och glädjen att samarbeta. Konkurrens, betygshets olika status är dess motsats!

    Högeralliansen har pga. uppköpt Media lyckats i tysthet införa nya hjärtlösa lagar.
    TV ger sken av att Aftonbladet talar för SAP o Facken men har Global Multinationell ÄGARE http://sv.wikipedia.org/wiki/Aftonbladet som allt mer i Vinstintresse prioriterar säljande rubriker, där de speciellt inriktat sig på att splittra Facket och SAP.

    Juholt är en speciellt trovärdig och bra ledare för SAP, därför har Högerkrafter speciellt inriktat sig på att krossa SAP genom att sprida lögner o förtal av våra ledare, vilket tyvärr många människor tror på. Och inom SAP:s topp finns kanske också infiltratörer (?) som vill splittra inifrån, och som har högerns konkurrensideologi, och som INTE lyssnar på Juholt.
    På Ylvas Facebook kan jag bara hitta, att en annan person påstår, att Ylva har gjort negativt uttalande om Juholt – ger Aftonbladet säljande rubriker!

    Juholt har vunnit våra hjärtan genom att i sina utmärkta tal glasklart ta ställning för de svagaste i vårt samhälle och hur han vill genomföra detta genom ökad jämlikhet, kärleksfull politik med öppenhet, demokrati, solidaritet och fred. Sådana tal som tyvärr snart tas bort från Internet eller redigeras om så att enbart lösryckta citat ryckt ur sitt sammanhang, används och refereras felaktigt i Media o TV!

    Högerkrafter vill släppa Kapitalismens girighet och anarki helt fritt, genom att ta bort de trygghetslagar vi haft. Och genom Högerkrafters uppköp av Media via aktieägande och patent och tvingande lagar, där de förbehåller sig rätten att ändra rubrik o innehåll även i små Insändare – och även på Internet har dessa Kapitalister (ex Carl Bildt) snart totalkoll på – så att kritiska journalister riskerar att dömas som terrorister! Krig som är en produkt av konkurrens o utslagning drabbar också barn o kvinnor värst.

    • sossemannen

      Det var mycket på en gång. Den som känner till historien vet att det fanns en facklig skepsis mot att lagstadgat skydd för anställning då det begav sig på 70-talet

  8. Pingback: Nymoderat förnyelse? – Att rulla in det gamla igen…? | LO Bloggen

  9. Lena Sommestad skriver på sin blogg om problemet med visstidsanställningar, ett problem som framförallt drabbar ungdomar och kvinnor. Lena Sommestad undrar vad jag har att säga om detta.

    Jag tar de problem som kan vara förknippade med att inte ha en fast anställning på största allvar. I den bästa av världar skulle jag vilja att alla hade en fast anställning med hög lön och goda villkor. Tyvärr är vi inte där ännu.

    Det ska vara lätt att anställa, men tillsvidareanställningar är och ska vara huvudregeln på den svenska arbetsmarknaden. Det vill jag vara klar med. Samtidigt kan en tidsbegränsad anställning vara en viktig bro in på arbetsmarknaden. Det är dock viktigt att detta inte missbrukas.

    Antalet sysselsatta i november 2011 ökade med 61 500, om vi jämför med samma period förra året. Antalet fast anställda ökade med 87 000 personer i november 2011 jämfört med november 2010 till 3 479 000. Antalet tidsbegränsat anställda visar ingen statistiskt säkerställd förändring och uppgick till 673 000 personer.

    Grunden för trygga levnadsförhållanden är att man har ett arbete. Alla som kan arbeta ska också kunna få ett jobb. Medan besparingspaketen avlöser varandra i många europeiska grannländer föreslår vår regering nu en arbetsmarknadssatsning på sammanlagt 8,1 miljarder kronor för åren 2012-2014, med åtgärder för jobb, aktivitet, utbildning och praktik samt insatser som gör anställningar billigare. Åtgärder som bidrar till att stärka vår gemensamma välfärd och ger goda förutsättningar för sysselsättning och tillväxt.

    Det är sedan tidigare känt att S-kvinnorna vill lagstifta om rätt till heltid, vilket Lena Sommestad också påminner om i sitt blogginlägg. Naturligtvis strävar vi efter att alla ska erbjudas heltid. Men en lag som ger alla deltidsarbetande rätt att gå upp till heltid är inte en bra lösning. Det skulle göra det ännu svårare för till exempel unga att ta sig in på arbetsmarknaden. Den största klyftan finns mellan de som har jobb och de som inte har det. Eftersom steget att anställa på heltid är betydligt större än att anställa på deltid kommer många jobb över huvud taget aldrig till stånd om heltidsanställning ska vara normen.

    Att stärka kvinnors ställning på arbetsmarknaden är en prioriterad fråga för Alliansen. Vi har öppnat vård och omsorgssektorn för fler aktörer. Många kvinnor har därmed fått en möjlighet att förverkliga sina idéer, förbättra sina arbetsvillkor och sin löneutveckling. Införandet av RUT-avdraget har också gett kvinnor möjlighet att starta eget och därmed tillgång till en större arbetsmarknad. Samtidigt satsar vi 100 miljoner kronor om året för att främja kvinnors företagande. Så tar vi ansvar för jobben och jämställdheten.

    Saila Quicklund (M)
    Ordförande Moderatkvinnorna

    • Chris B

      Att andelen fast anställda ökat något snabbare än antalet sysselsatta är bra och alla kan säkert skriva under på att alla borde ha en ”fast anställning med hög lön och goda villkor”. Jag tror till och med att vänsterpartiet kan skriva under på det. Frågan är ju inte om folk skall ha arbete och lön eller inte utan hur målet skall nås.

      Håller inte med om att ”Grunden för trygga levnadsförhållanden är att man har ett arbete”. Människan blir inte automatiskt trygg bara för att man har ett skitjobb vilket som helst. Det är snarare så att grunden för trygga levnadsförhållanden är att man har en trygg försörjning som kan tillgodose ens basala behov under en överskådlig framtid. Lägg sen till det en meningsfull sysselsättning. Detta kan uppnås med ett arbete. Men det bör i så fall vara ett ”tryggt” och också gärna ett stimulerande arbete. Att vara timanställd är förvisso att ha ett arbete. Men att inte veta om man kommer bli inringd mer den kommande månaden och därför inte vet om man kommer att få några pengar till mat, blöjor och hyra nästa månad, är inte ”trygghet”. Liknande resonemang kan föras för visstidsanställningar och korta vikariat.

      Rent generellt om visstidsanställningar kan man ju säga att om moderaterna och alliansen vill satsa 8,1 miljarder under en treårsperiod på en arbetsmarknadssatsning är det bra. För det behövs resurser på det området. Men utslaget över tre år blir det inte så mycket pengar. Särskilt inte med tanke på att världsekonomin och därmed också den svenska sannolikt har några riktiga ”skit år” att vänta framöver. Detta trots Sveriges i nuläget goda statsfinanser, vi lever inte i en bubbla. Detta för med sig att det kommer att krävas mycket resurser för att stimulera på just arbetsmarknadsområdet. Arbetslösheten måste hållas tillbaka när världsekonomin går in i en lågkonjunktur igen. En annan mycket intressant fråga är ju vad man får för de pengarna som satsas. Vad betyder t.ex. ”åtgärder för jobb”? Är det en åtgärd för jobb att lägga över 5 miljarder om året på sänkt restaurangmoms som beräknas ge 3500 jobb? En åtgärd som alltså beräknas kosta 1,5 miljoner per arbetstillfälle. På tre år blir det ca dubbelt så mycket pengar som den arbetsmarknadssatsning som Saila Quicklund skriver om. Är det en effektiv åtgärd för jobb? Jag är själv hyfsat betald men 1,5 miljon om året kostar jag inte. Inte många andra jag känner heller för den delen. Det är väldigt svårt att bedöma så generella utsagor som lämnar så mycket utrymme för tolkning.

      Men Lenas inlägg handlar ju egentligen inte primärt om arbetslöshet eller visstidsanställningar generellt utan om strukturella problem som missgynnar kvinnor. Ingenstans i de siffror som Saila Quicklund presenterar framgår det hur kvinnornas situation har förändrats på grund av moderaternas politik. Andelen visstidsanställda har sjunkit något. Men vad har hänt med de visstidsanställda kvinnorna?

      Jag frågar mig också på vilket sätt ett ”öppnande av vård och omsorgs sektorn för fler aktörer” ledet till att fler kvinnor får fast anställning? Det är ju trots allt en bransch som sysselsätter väldigt många visstidsanställda kvinnor idag. Om den branschen växer och inget annat görs borde väl de visstidsanställda bli fler?

      Alla satsningar som stimulerar innovation och företagsamhet, som gör Sverige starkare och mer konkurrenskraftigt, är givetvis bra. Därför är en satsning på 100 miljoner på kvinnors företagande välkommen. Frågan är bara vilken typ av företag det rör sig om. Är det företag som har framtiden för sig? Som stärker de svensk export och industri? Återigen väldigt svårt att avgöra när så pass mycket utrymme lämnas för tolkning. Är det RUT-bolag inom städsektorn som åsyftas eller är det något annat??

      Det känns också lite lustigt att avreglering av vård och omsorgssektorn och bidrag till hushållsnära tjänster lyfts fram av moderaterna som ”satsningar” på kvinnorna. Båda branscher är traditionellt osäkra, lågavlönade kvinnobranscher. Att då uppmuntra kvinnor att söka sig till dessa branscher borde väl bara riskera att förstärka gamla könssegregerade mönster? Är det en satsning på jämställdhet?

    • lenasommestad

      Tack Saila Quicklund för en snabb respons.
      Det är bra att vi är eniga om att tillsvidareanställningar ska vara huvudregeln på svensk arbetsmarknad.
      Vad jag saknar i ditt inlägg är dock ett rakt svar på min fråga om hur regeringen har valt att hantera lagstiftningen kring visstidsanställningar. Jag noterade i mitt blogginlägg att regeringen redan i mars år 2010 fick en formell underrättelse från EU-kommissionen, med innebörden att det i Sverige inte finns något effektivt skydd mot upprepade tidsbegränsade anställningar. Sverige bryter därmed mot EU:s direktiv om visstidsarbete. Men regeringen har valt att inte följa denna underrättelse. Varför?
      Om Moderaterna vill att tillsvidareanställningar ska vara huvudregel på svensk arbetsmarknad, då bör väl Sverige leva upp till de krav som EU ställer på lagstiftningen?
      Du skriver vidare att en visstidsanställning kan vara en viktig bro in på arbetsmarknaden. Men varför ska unga kvinnor så mycket oftare än unga män behöva utnyttja denna otrygga bro?
      Bland unga kvinnor (16-24 år) är 59 procent visstidsanställda, mot 47 procent av de unga männen (enligt LO, Anställningsformer, 2011).
      Du skriver att det är en prioriterad fråga för alliansen att stärka kvinnors ställning på arbetsmarknaden. Hur kan ni då acceptera att unga kvinnor inte har samma chans till tillsvidareanställning som unga män?

      • sossemannen

        Lena, din ambition att vara lyssnande och tillmötesgående gör ibland att du framstår som något du inte är: naiv. Både du och jag vet mycket väl att Nya Moderaterna är politisk teater, att konflikten mellan förnyarna och tradiotionalister inom det partiet handlar om HUR välfärd och fack ska bekämpas, inte om de ska bekämpas.
        I den striden tillhör Reinfeldt o Co de pragmatiska som har insett grundläggande fakta om välfärdsopinion och annat i landet Sverige. Så självklart är det så att du och Sara Quicklund egentligen inte är överens om hur arbetsmarknaden ska organiseras.

  10. Kerstin Martinson

    Saila Quicklund,

    Du – och alla övriga medborgare förresten – måste lära dig att det är skillnad på AVDRAG, BIDRAG och ÅTERBÄRING!
    RUT- och ROT-avdrag är i sin nuvarande form inga avdrag. De är bidrag.
    Du behöver betala bara hälften av tjänsten till städerskan eller rörmockaren. Resten betalar staten. Du får visserligen skatta för bidraget,
    men fattas bara annat.
    Genom att använda en gammal term, nämligen AVDRAG, med klar och tydlig innebörd, minskning av de beskattningsbara inkomsten, för något helt annat, i detta fallet bidrag, så har Alliansen skapat en politik där man ger bidrag till de välbeställda, medan medborgare med små inkomster inte har möjlighet att utnyttja dem.
    Jobbskattebidraget får jag återkomma till. Men ett bidrag är det – eller kanske återbäring direkt i lönekuvertet?

    God fortsättning på det nya året förresten! Inklusive Saila.

  11. Kjell Arvedson

    En angelägen bloggartikel med många kloka, och några mindre klargörande, kommentarer.
    Jag saknar en synpunkt som jag själv försökt driva inom socialdemokratin i många år: Socialdemokratin borde ha ett arbetsgivarpolitiskt program, eller åtminstone ett avsnitt om detta i partiprogrammet. Med detta menar jag inte ett program om vad man ska kräva av andra. Jag menar ett program som beskriver hur man ska utnyttja sin arbetsgivarmakt i kommuner och statliga företag, liksom inom de egna organisationerna, för att främja socialdemokratins allmänna mål om ett jämlikt och jämställt samhälle.
    Tyvärr agerar ju socialdemokratiska politiker inte så värst annorlunda än borgerliga när de sitter på arbetsgivarsidan vid förhandlingsbordet. Se t ex SKL.

  12. Solveig Abrahamsson

    Det är en mycket viktig synpunkt som Kjell har
    och att Gemensam sektor borde gå före, när det gäller
    öppenhet, jämställdhet och medbestämmande
    samt att 6-timmars arbetstid för ALLA torde vara
    den allra viktigaste frågan som vi kvinnor driver!

    ”Jonas Sjöstedt sa det som Gustav Fridolin
    skulle sagt” – Kortare arbetstid nu!
    Kolla videoinslaget och läs argumenten!
    http://kortarearbetstid.nu/profiles/blogs/antligen-fick-jag-hora-det-i-svt?xg_source=msg_mes_network

    Kampen för kortare arbetstid är den viktigaste
    förutsättningen för kvinnors jämlikhet –
    för att vi ska kunna medverka i politik, jobb, familj osv.

    Gustav Fridolin påstod att lagförslag om 6-timmars
    arbetsdag inte behövs – för alla har det redan!
    Troligen i hans bekantskapskrets –
    men inte i ”typiska kvinnojobb” som verkligen
    behöver dessa lagförslag!

    När 8-timmars arbetsdag infördes på 70-talet
    påstod högern ”vi har inte råd” –
    ja den tiden jobbade vi även lördagar!
    Med rättvis omfördelnings politik
    så HAR vi råd – och ger arbete till fler.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s