Jag hoppas på en kraftfull social investeringspolitik

Idag skriver jag i Aftonbladet om hur kostnadsjakten i välfärden har slagit knut på sig själv. Snäva budgetar skapar orimliga arbetsvillkor, inte minst för kvinnor. Men bristen på resurser skapar också fattigdom och utsatthet, som kan skada Sverige för decennier framåt.

Jag hoppas att Socialdemokraterna nu tar chansen att utmana moderaterna med en kraftfull social investeringspolitik. Ingenting är viktigare för framtiden än att satsa på barn och unga. Människan är ekonomins dyrbaraste resurs.

Annonser

20 kommentarer

Filed under Jämställdhet, Välfärd

20 responses to “Jag hoppas på en kraftfull social investeringspolitik

  1. Jag kommer att tänka på en av Krugmans senaste kolumner, och tycker gott att du skulle kunna skruva upp retoriken ytterligare ett par snäpp: Nyliberalismen är helt enkelt skamlös!

    ”How could the economy thrive when unemployment was already high, and government policies were directly reducing employment even further? Confidence! “I firmly believe,” declared Jean-Claude Trichet — at the time the president of the European Central Bank, and a strong advocate of the doctrine of expansionary austerity — “that in the current circumstances confidence-inspiring policies will foster and not hamper economic recovery, because confidence is the key factor today.”

    Such invocations of the confidence fairy were never plausible; researchers at the International Monetary Fund and elsewhere quickly debunked the supposed evidence that spending cuts create jobs. Yet influential people on both sides of the Atlantic heaped praise on the prophets of austerity, Mr. Cameron in particular, because the doctrine of expansionary austerity dovetailed with their ideological agendas.

    Thus in October 2010 David Broder, who virtually embodied conventional wisdom, praised Mr. Cameron for his boldness, and in particular for “brushing aside the warnings of economists that the sudden, severe medicine could cut short Britain’s economic recovery and throw the nation back into recession.” He then called on President Obama to “do a Cameron” and pursue “a radical rollback of the welfare state now.”

    http://www.nytimes.com/2012/01/30/opinion/krugman-the-austerity-debacle.html

  2. Maths

    Kostnadseffektivitet? Inom vård och omsorg? Det är väl när vi som jobbar där har samma arbetsvillkor som dom har på Foxconn i Kina. (New York Times)

    Jag minns en professor i nationalekonomi och tillika socialdemokrat som under 90-talet hävdade att vi vår en tärande gren i samhället och att barngrupperna inom barnomsorgen visst kunde ha 25 barn. Kostnadseffektivt?

  3. Kerstin Eldh

    Jag tycker att Finland har ett inslag av social investering som är intressant nämligen babyboxen. Där får nyfödda en låda med babykläder, lakan, filt, åkpåse med mera. Lådan är formad så att den kan användas som säng.
    Den här artikeln kopplar boxen till omsorg om barnen, låg spädbarnsdödlighet och ett av världens bästa skolsystem:
    [ http://www.theatlantic.com/international/archive/2011/04/finlands-baby-box-gift-from-santa-claus-or-socialist-hell/237240/ ]http://www.theatlantic.com/international/archive/2011/04/finlands-baby-box-gift-from-santa-claus-or-socialist-hell/237240/
    Den finska försäkringskassan har listan på vad babyboxen innehåller:
    [ http://www.kela.fi/in/internet/svenska.nsf/NET/010403100821MP ]http://www.kela.fi/in/internet/svenska.nsf/NET/010403100821MP

    Lägg märke till vad artikeln i The Atlantic skrev, att kvalité och design var värdiga ett land som är känt för Marimekko. Som Gustav Möller en gång sa: ”Endast det bästa är gott nog åt folket”!

    • lenasommestad

      Intressant, tack för detta. I familjepolitiken har det ju alltid funnits en debatt om förmåner i pengar eller natura. Jag visste inte att Finland hade valt denna modell.

  4. Hofer

    Varken kommer Socialdemokraterna vinna val eller ha ett existensberättigande om de bara accepterar den politik som Alliansen för. Skattesänkningarna gjorde ju Alliansen bar så de behåller vi. Stabilitets paketen vill ju Alliansen gå med i så då vill vi också. Rot och Rut gjorde ju Alliansen bar så de behåller vi också i någon form. Vinster i vården är ju också rätt käckt, det ska ju löna sig att jobba. Och nu ska Löfven samarbeta med näringslivet: ”Jag känner många företagsledare och beundrar många av dem”, och då är det uppenbarligen bara storföretagen som räknas. Var finns småföretagarna?
    Svårt att tro att Socialdemokraterna är ett oppositionsparti. Vem vill rösta på ett parti som till 90% av de stora frågorna bara nickar och tycker att den sittande regeringen gör allt rätt?

  5. Jag tror att Sverige behöver bli ett nytt demokratiskt socialistiskt parti.

    • Det finns ett till socialistiskt parti glöm inte det.

      • Partier kan göra nada om folket håller käften. Den socialdemokratiska reformpolitiken under 30-talet – liksom Roosevelts New Deal – drevs fram av en militant arbetarrörelse som inte drog sig för strejker och fabriksockupationer. Det var deras ilska som fick överheten att inse att eftergifter var bättre än krig.
        Med mindre går det inte!

      • Morgan S

        Jag vet inte hur ni andra ser på problemet (det känslomässiga gapet..) mellan den organisation som alltid haft demokratisk socialism högst upp på sin agenda (men nu inte längre tycks stå upp för denna när det blåser) och den organisation som tidigare haft samma mål men ansett att revolutionsmetoden var fullt acceptabel (och släppte denna idé först när kommunistdiktaturerna i östeuropa föll) och då istället blev fullblodsstödjare av den demokratiska socialist varianten (Dvs. som först blev det från början av 1990-talet…)

        För mig känns det i vart fall väldigt konstigt att bara byta fot från det som varit deras ideologiska särprägel, till den som varit vår… precis på samma sätt som jag har svårt att acceptera att socialdemokraterna inte är tydligt demokratiskt socialistiska eller att moderaterna tydligt är (det de verkligen är) marknadsliberalister med tydlig konservativ prägel.

        Skulle m.a.o. ha det betydligt lättare att stödja ett nytt demokratiskt socialistiskt parti (med tydlig DEMOKRATISK prägel).

        Självklart borde miljöpartiets begränsningsregel (8 år) + det faktum att de har ett jämlikt två partiledarsystem vara modell på hur organisationen skulle kunna byggas upp och göras vital. (Naturligtvis borde även samma princip också gälla för alla övriga delar av organisationen…)

        Det jag saknar kanske ännu mer är dock en organisation och ledning som lever som de lär.

        Skulle därför gärna se att det också fanns regler som styrde de som ville arbeta i organisationen att acceptera samma villkor som gäller för medianen av dem de är tänkta att företräda.

        Att vara politiker skall m.a.o. INTE vara en karriär utan ett hedersuppdrag, där man får RIMLIG ersättning som motsvarar det medianen av arbetarklassinvånare tjänar och inte mer…

        Köper helt enkelt inte tanken att man måste betala höga löner för att få komptetent folk…

        Tvärtom tror jag de bästa människorna är de som drivs av sina ideal, som engagerar sig för att förändra samhället till det bättre…

        Inga av dessa personer kräver enligt min analys hög lön för att kliva fram och erbjuda sina tjänster… De kräver bara en (god organisation) och en god sak de brinner för att de skall ställa sig upp och kämpa!

        En ny GOD organisation obefläckad av tidigare synder, uppbyggd för att tjäna dem organisationen bildas för istället för de som arbetar i organisationen, vore därför att föredra. (Nytt parti m.a.o.!)

  6. Morgan: Nya partier kan inte göra mer än de befintliga redan gör. Kraften kan aldrig ligga i riksdan, den ligger alltid i samhället som helhet.

    Socialdemokraternas kraft låg på arbetsplatserna, där arbetarna inte drog sig för att ta strid och inte sällan gå i strejk. På 20-talet – alltså strax innan socialdemokraterna tog makten i staten – var svenska arbetare de mest strejkbenägna i världen.

    Men deet långa socialdemokratiska maktinnehavet vande folk av från att ta strider själva. Och när man ändå försökte blev man slagen i skallen för det inte bara av sina opponenter (vilket ju var självklart) utan också av ”de egna”, fackliga ombudsmän och socialdemokratiska politiker. Så folk gav upp.

    Därmed försvann också socialdemokraternas ryggrad och förmåga att reformera samhället till folkmajoritetens fördel.

    Jag talar alltså inte om revolution i den ryska betydelsen, utan om en folkrörelsebaserad kulturrevolution som resulterar i demokratisering och offentliga reformer.

    • Morgan S

      Förstår din analys (även om jag inte delar alla dina uppfattningar om dess premisser).

      Anser nämligen ryggraden i vilket parti den än rör sig om är dess ideologi parat med ”syresättningen” av blodflödet som ger liv hos den demokratiska processen i partiet det berör. (Att helt enkelt alla som vill, men inte minst de som är mest engagerade och lämpliga får rätt plats att utveckla både sig själva och organisationen tillräckligt fort och lätt.)

      Vad jag menar är helt enkelt att parti måste organiseras så att vem som helst, som brinner för partiets idéer måste kunna gå in och få en plats som korresponderar med personens förutsättningar/engagemang.

      Som det är nu står en mängd strukturer i vägen som både hindrar de som är engagerade och tvingar fram ett oönskat beteende i form av ”kliar du min rygg så kliar jag din”.

      Denna svågerpolitik blir nästan undantagslöst den mest centrala vägen att ta sig fram i en organisation.

      På samma sätt måste det också finnas en lika snabb process att leda ut dem som inte delar partiets idéer utan utgör ett hinder för utvecklingen framgången för sagda parti.

      Ni säger att ett nytt parti inte är vägen?! Min fråga blir då; Hur får vi något befintligt parti att bli funktionellt?

      Socialdemokraterna är nu ett så brett parti att de ALDRIG kommer acceptera regler som innebär att politikerns ”arbete” och lönesättning i framtiden kommer bli ett att betrakta som ett hedersuppdrag vilket ersätts med en medianinkomst istället för en topplön.

      De kommer heller aldrig att acceptera begränsningsregler för hur länge man får ha vissa topp positioner inom partiet. (Finns för många karriärister för det.)

      De som skulle kunna dela partiets värderingar och ha viljan att engagera sig, måste därför acceptera myntets baksida som partiet för med sig. (Bete dig på ett visst sätt och ”smöra för rätt personer” ”säg aldrig fel saker vid fel tillfälle” etc.) Samtidigt som de endast svårligen inom organisationen kan få utlopp för sitt engagemang.

      Vad gäller vänstern så har de i mitt tycke aldrig gjort upp med sitt revolutionsförflutna varför inte heller de framstår som helt rumsrena.

      Tittar man på viljan till förnyelse så hade ju även de en effektiv broms som stoppade både begränsningsregler och två partiledare etc.

      Kvar finns miljöpartiet som har den obehagliga ovanan att lika gärna flörta åt höger som åt vänster… (Man kan m.a.o. aldrig helt säkert veta med vilka de går till sängs) vilket i vart fall jag tycker är obehagligt.

      Var finns partiet som säger; Vi står för den här ideologin! Vill du hjälpa till så har vi en politisk agenda för att stoppa t.ex. hemlösheten… (Under tiden driver vi också ideella hem för hemlösa där vi gärna tar emot er hjälp etc.)

      Vill man skapa ett bättre samhälle så måste man både göra det byråkratiskt (via politiken) och praktiskt via olika engagemang/insatser etc. i samhället. (Från partiet och dess medlemmars sida.)

      Jag saknar helt enkelt ett parti som står förhelheten. En engagerad idédriven organisation med många olika ben att ståpå som alla ärlika tillgängliga för den vanliga medlemmen.

      Var finns t.ex. sossar som går med barn från sämre bemedlade hem på fotboll, hockey, bio och teater etc.?

      Var finns helt enkelt vårt engagemang i parktiken?!

      Jag tyckerhelt enkelt det är dags för verkstad, men jag saknar strukturerna och viljan?! att bygga denna gräsrotsverksamhet som verkligen skulle kunna visa vår sanna identitet.

      Ngt som visar ”Detta är vi” Kom och hjälp oss om du delar vår samhällssyn!

  7. Kerstin Eldh

    När jag var fackligt aktiv på 1990-talet talade högt uppsatta socialdemokrater om facket som ett särintresse som man inte skulle ta hänsyn till. Det är inte konstigt att många passiviserades när de inte fick stöd.

  8. Kerstin Eldh

    Jag vet inte om Stefan Stern var en av dem som pratade om facket som särintresse. I så fall verkar han få belöning för det nu. Själv undrar jag: Kan en socialdemokrat precis som bofinken se ut hur som helst?
    http://tidenmagasin.se/tidenbloggen/ytterligare-en-sosse-som-vill-hjalpa-till/

  9. Sven-Eric Forsén

    Visst är det bra att Stefan Löfven kopplar vikten av ekonomisk tillväxt för att skapa utrymme för en social trygghet värd namnet. Men därmed får man inte missa betydelsen av en miljömässig satsning på vår infrastruktur. Där bör finnas stora möjligheter att nå fram till framgångar med hjälp av forskningen. Men som Lena framhåller, kan man aldrig upphöra med att satsa på den sociala sektorn, för att nå rationalieringsvinster, baserad på en människosyn, där vinsten är den prioriterade avsikten. Hur många är det inte som slits ut i förtur – genom för tunga lyft – och stressrelaterade sjukdomar? Och då är det i första hand kvinnor som berörs. Med tanke på Krugsmans internationella betydelse, inte minst genom ”nobelpriset”, bör detta kunna utnyttjas som en fingervisning på socialdemokratins internationella betydelse.

  10. Jag ser i bladen av Löfven vill hämnas på Alliansen för att de knyckte arbetslinjen ifrån S. Hämnden skulle bestå i att S ska bli det nya direktörspartiet. Personligen vet jag inte om det är så klokt att byta ut arbetarklassen och folket mot direktörsklassen. Kan man vinna val på det? Knappast. Men jag är å andra sidan ingen partistrateg 🙂

    • Hofer

      Som sagt: ”Jag känner många företagsledare och beundrar många av dem”, men detsamma gäller kanske inte dubbelarbetande kvinnor… Han har en del att bevisa. Samtidigt så tillhör han väl det segmentet med sin ”stadsministerlön”, det avlägsnar bara toppen inom Socialdemokratin från väljarna och den demokratiska socialismen.

    • Chris B

      Jag tolkar det som att han är emot att de pengar som investeras inte går till verksamheten. Men samtidigt tror han att det inte går att förbjuda vinst. Detta är förstås ett dilemma.

      Självfallet skall man inte förbjuda vinst på välfärdstjänster rent generellt. Men man borde iaf kunna kräva att offentligt subventionerade välfärdstjänster (skola, äldreomsorg, sjukvård etc) skall drivas utan vinstintresse. Om sen folk vill betala själv för de tjänster som går med vinst är det upp till dem. En sådan modell skulle förmodligen göra branschen relativt ointressant för rovkapitalister eftersom de som själv väljer att använda vinst drivna välfärdstjänster också är sådana som har bättre koll på resultatet och därmed är kapabla att använda sin konsumentmakt. Att fullt utnyttja sin konsumentmakt är något som Agda och Bertil, 93 på Caremas äldreboende knappast är fullt kapabla till. Hade de varit det hade de inte behövt vara där. Då hade de bott kvar hemma.

  11. Olof Johansson-Stenman

    Både S och (framförallt) V går fram nu i senaste opinionsundesäkningen, när båda partierna fått kompetenta partiledare. Många hade räknat bort vänsteralliansen 2014, men det var nog alldeles för tidigt…

  12. Det mest otäcka är den ström av debattörer som nu börjar framföra den högerkristna hållning som innebär att alla livsval är självvalda, m.a.o den som hamnar i en massgrav har själv valt sitt öde.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s