Ska den som är bäst på att välja få bästa skolan och vården?

I gårdagens Aftonbladet gav Mikael Damberg och Lena Hallengren sin syn på framtidens välfärdsmarknader.

De vill ha kvar privata alternativ men med förbättrad insyn. Därför föreslår de en offentlighetsprincip för välfärdsbolagen, liksom meddelarfrihet för de anställda.

Jag delar uppfattningen att bättre insyn krävs i välfärdsbolagen. Det vore utmärkt om vi hade både offentlighetsprincip och meddelarfrihet. Men jag delar inte uppfattningen att en ökad insyn är en tillräcklig åtgärd för att lösa de problem som skapas på de konkurrensutsatta välfärdsmarknaderna.

Med ökad insyn ska det bli möjligt för skattebetalare och de som använder välfärden att få fram grundläggande uppgifter kring hur bolagen använder sina resurser, enligt Damberg och Hallengren. ”Öppenheten gagnar alla och kommer att förbättra kvaliteten, inflytandet och människors valfrihet.” ”Alla skolor ska delta i öppna jämförelser, så att elever och föräldrar på ett lätt sätt kan jämföra kvaliteten mellan olika skolor.”

Min fråga är: ska kvaliteten på välfärdstjänsterna avgöras av den enskildes förmåga att kontrollera verksamheterna och deras kvalitet? Är det verkligen den som är bäst på att välja som ska få den bästa skolan och vården?

Min uppfattning är att medborgare i Sverige ska erbjudas utbildning, vård och omsorg som är likvärdig och av god kvalitet, oavsett vilka resurser och vilken kompetens som den enskilde medborgaren besitter. Välfärden är en social rättighet, inte en tjänst vars kvalitet ska bero på hur duktig och välinformerad du är som kund på välfärdsmarknaden.

Mer bloggat: Ola Möller, Björn Andersson, m fl.

Annonser

43 kommentarer

Filed under Välfärd

43 responses to “Ska den som är bäst på att välja få bästa skolan och vården?

  1. Bra Lena! Vi är många som delar dina åsikter i detta! Länkar till artikeln på Gräsrötterna

  2. Suveränt Lena!
    Vi måste börja angripa det så kallade valfrihetsbegreppet! Valfrihet som det presenteras idag innebär ju enbart att individer får ännu mer tvång att veta exakt vad som är bäst alltid! Om man inte vet det då? Om man går på reklambluffen? Är det schysst?

    Valfrihet ska med all önskvärd tydlighet ersätta demokratin. Det känns inte så bra för mig som är ung och tvingas leva med detta marknadsanarkistiska system.

  3. Det där tramset får väl stå för Mikael Damberg och Lena Hallengren själva. I ena änden säger dom att ”mångfalden har inneburit att nya idéer kunnat växa sig starka och förbättra kvaliteten i både offentlig och privat verksamhet”. Värre tramsretorik får man ju leta efter. Vore bra om dom också förklarade innebörden i detta! I nästa andetag förespråkar dom marknadens lösningar på skola och hemtjänst! Och detta har förbättrat kvaliten för många människor säger man. På vilket sätt? Att den privata är sämre och ger vinster till ägarna? Sedan förespråkar man den socialistiska tanken att dom måste redogöra för vad dom gör med sina vinster. Det går liksom inte riktigt ihop. Ingenting blir väl bättre av att dom visar sina vinster. Om vi inte har tänkt att konfiskera dom förståss. Det är ganska mycket politiska floskler i detta. Det finns bara en väg att garantera alla människor en bra basservice. Det är när stat eller kommun står för den. Sålänge det finns privata intressen i det så kommer detta alltid att handla om att maximera vinsten och detta på bekostnad av kvaliteten! Socialdemokraterna borde gå till val på en bastrygghet för alla och i det blocket skall rymmas en samhällelig garanti för alla om t e x skola, vård och omsorg som vi tar på skatten. Därefter kan man ha ett block där man till viss del släpper in privat verksamhet. Även medelklassen skulle vilja ha denna trygghet särskilt nu då finanskriser härjar och kommer så att fortsätta. Ett sådant koncept kommer att vara attraktivt för nästan alla och utgör ett klart besked var Socialdemokraterna står till skillnad mot idag då man inte vet vilken politik som gäller och när man velar än hit och än dit.

  4. Jag tror att den bästa vägen vore att behålla möjligheten för andra aktörer att bedriva skola, vård och omsorg, MEN att begränsa det till aktörer som inte driver verksamheten i vinstsyfte.

    I andra länder är det ganska vanligt att ideella organisationer, stiftelser eller kooperativ driver den här typen av verksamhet. Med den modellen får medborgarna en viss valfrihet samtidigt som man tar bort den stora drivkraften bakom vårdskandalerna: Vinstintresset.

    (Se också: http://www.dagensarena.se/debatt/dahlberg-lofquist-”kooperativ-och-stiftelser-bor-ersatta-vinstmaximerande-bolag-inom-valfarden”/)

    • Chris B

      Jag tror att du har rätt i att det bästa vore att förbjuda vinst i välfärden, inte att förbjuda ”valfriheten”. Förbjuder man folk att välja kommer de som faktiskt lyckats med sitt skolval eller dylikt att gå i tacket och skrika hysteriskt. För det finns folk som anser sig tjäna på att de får välja. Även om det stora flertalet knappast gör det. Sen har vi ju detta med att det krävs information och kunskap för att klara av att göra ett rationellt val och alla människor har uppenbarligen inte det, vilket gör systemet ojämlikt. Tar man bort vinstintresset från ekvationen behåller man samtidigt folks rätt att välja. Det finns precis lika mycket valfrihet. Men utbudet kommer förhoppningsvis att tippa över från lycksökande riskkapitalister till långsiktiga satsningar av eldsjälar o dyl. Vilket kanske också gör det lättare att dimensionera och planera den kommunala skolan, vilken annars brukar få agera buffert och ta kostnaden och konsekvenserna när lycksökarna inte finner det lönsamt att driva skola eller dylikt som utlovat.

      Det sagt, tycker jag att det är jättebra att Lena lyfter denna fråga. Damberg och Hallengren verkar tro att ökade kontrollmekanismer är rätt väg att gå. Då skall de veta att de institutioner som måste byggas upp för att kontrollera kanske tiotusentals välfärdsleverantörer i Sverige, även de kommer att kosta pengar. Vem skall betala för detta? Skattebetalarna? Då är det bättre att säga till så att det inte finns något incitament att fuska från början. Om målet är att effektivisera välfärden, varför då välja en linje som, om vi menar allvar, måste föra med sig en ytterligare utbyggnad av byråkratin?

      • lenasommestad

        Tack Chris. Jag tror som du att behovet av kontrollmekanismer är ett avgörande problem. Damberg och Hallengren skriver i sin artikel framförallt om hur medborgarna/ brukarna själva kan styra upp kvaliteten genom ökad insyn. Men parallellt ser vi ju hur det också krävs ökad kontroll från uppdragsgivarna; kontroll i form av allt striktare upphandlingar och kontroll i efterhand, t.ex. genom tillsyn. Detta blir dyrt, inte minst i ljuset av att välfärdsmarknader måste rymma en överkapacitet, som det ska vara möjligt för kunder att överhuvudtaget välja.

      • Chris B

        Ökad öppenhet är säkert bra. Det behöver vi. Självklart skall alla organisationer som bedriver skattefinansierad välfärd, med eller utan tillåten vinst, ha medlarfrihet etc. Men det räcker inte när man dessutom har vinstincitamentet som per automatik verkar för att tysta ned negativ publicitet. Med vinst incitament vill man främst gå med vinst, även om det säkert inte känns fel att leverera bra vård också, så länge det inte äventyrar vinsten.

        Jag tänker som så att om vi nu vill behålla eller öka valfriheten i välfärden, måste vi då också vara för vinstuttag? Borde man inte kunna hävda att vi vill ha ”valfrihet och kvalitet i välfärden”. Där fri etablering utan vinst ger valfrihet och vinstförbud fungerar som en garant mot rovdrift och därmed för kvalitén.

  5. Hela skolsystemet känns fel. Kommunerna har ansvaret för skolan och upprättar själva mål- och styrdokument som inte ens följs lika inom den enskilda kommunens skolor. Skolornas rätt att frångå principer i överensstämmelse med nationella prov för betygssättning skapar en kategori av problem.

    Vi har idag kännedom om att barn med särskilda behov felaktigt placerats i särskolan. De barnen har extremt svårt att senare rätta till problemen, som de själva inte har skapat. När inte ens mätverktygen för barn med särskilda behov fungerat så tror inte jag att något annat inom skolans område fungerar med god kvalitet.

    Så länge vi saknar ett nationellt sammanhållet värderingssystem tycker jag att det är omöjligt att diskutera i termer av valfrihet. Termen ”valfrihet” bygger på en norm som valfriheten utgår från. Men det är normen som inte fungerar. Det finns ingen norm, alternativt alltför många normer att ta hänsyn till.

  6. Lena Nilsson

    Mycket bra! Det behövs fler som du som vågar gå emot den mittenström – eller rentav högerström – som pågått och alltjämt pågår inom socialdemokratin. Tyvärr tror jag inte nye partiledaren är den som kommer att bryta med den här linjen. Tror inte att ett ”moderaterna light” är någon framgångsväg. Våga stå för en traditionell socialdemokratisk politik. Våga avskaffa privatiseringarna inom skola, vård och omsorg. Våga hävda skattehöjningar. S måste väl för sjutton kunna argumentera för höjda skatter! Sambandet är ju tydligt mellan sänkta skatter och en sämre välfärd. Hur kan man kritisera den borgerliga politiken och sen inte våga genomföra en kursändring? Uppmuntra den solidaritet och humanitet som människor en gång hade. Förklara och argumentera för medelklassen, som idag har det ganska välbeställt, hur viktigt det är med ett sammanhållet samhälle. Varför denna feghet?

  7. Vad jag förstår kan den syn som Damberg och Hallengren har delas av
    all borgerliga partier och kommer inte att förändra mycket i praktiken, möjligen slösa ännu mer med skattemedel. Om ramarna för de privata välfärdsbolagen görs så snäva att de inte kan manipulera penningflödet
    kan det fungera och det är väl den väg som är möjlig i dagens situation.
    Mycket bra Lena
    Om man spottar på en sten tillräckligt länge blir den våt!

  8. sb

    Ja, detta förslag verkar ju komma från moderathåll. Vad ska socialdemokraterna syssla med? Kopiera moderaterna?

  9. U_M

    Jag instämmer i detta. Vad är solidaritet om man inte önskar sina medmänniskor det bästa som man själv unnar sig?

  10. Pingback: En tydligare definition gör inte helvetet till en trevligare plats att besöka… | LO Bloggen

  11. Lena – din grundläggande inställning är mycket lovvärd och var en gång socialdemokratins generallinje. Så är det tyvärr inte längre. Vi vet att i takt med att de offentliga systemen förfaller och i takt med att segregationen tilltar och att klyftorna i samhället har ökat, så har privatiseringarna tvingats fram för att tillgodose medelklassens krav. Detta har kunnat ske under valfrihetens täckmantel. Vi vet också att socialdemokratin bär ett stort ansvar för denna utveckling.

    Här finns förstås mycket att göra och det är rätt att driva frågan om en återgång till en likvärdig skola och omsorg, fri från privata vinstintressen. Försvarslinjen från privatiseringskramarna är förstås att ägandeformen inte spelar någon roll, det är innehållet i verksamheten som räknas.

    Samtidigt är jag övertygad om att det är tämligen utsiktslöst att vinna denna strid. All politik handlar om att vinna medelklassväljarna i mitten. Dessa marginalväljare vill självklart ha kvar möjligheten att välja skola för sina barn. De vill inte sätta sina ungar i skolor där det finns för mycket invandrar- och underklassbarn.
    Grundfrågan är givetvis att avskaffa rätten till det fria skolvalet. Inom vården och omsorgen tror jag inte att motsättningarna är lika utbredda.

    • Struntsnack. Enligt Stefan Svallfors’ årliga undersökningar ligger stödet för offentlig vård och skola stabilt runt 75%. Större majoritet än så behöver socialdemokraterna inte ha!

      men då måste dom förstås klart deklarera att det är det dom vll ha. Vilket kan bli svårt efter Perssons vanstyre!

      • Jan – Svallfors´ undersökningar i all ära, men jag tror man ska vara försiktig med att dra alltför långtgående slutsatser av dem. Om de stämde skulle socialdemokratin fortfarande vara ett 40-procentsparti!
        Politik är en helhet där man som väljare måste väga samman olika politikområden.
        Alliansen har under två val kunna köpa sig medelklassens röster genom det så kallade ”jobbskatteavdraget”, borttagande av arvs-, förmögenhets- och fastighetsskatt, låga räntor, amorteringsfria lån och införande av RUT, ROT och KROG. Det har gjort att denna medelklass kunnat festa loss, köpa fina villan eller bostadsrätten för dyra pengar och fått illusionen av att vara ”rik”. Trots att banken äger bolånetorsken.
        Detta faktum hindrar inte att 75 procent av väljarna vill ha en ”offentlig vård och skola”. Då slipper ju Svallfors´ 75 procent att betala för dessa tjänster ur den egna plånboken. Svårare än så tror jag inte att det är.
        Men – så som utvecklingen i opinionen nu ser ut, så blir jag inte förvånad om det blir en ny regering 2014. Borg vet att sötebrödsdagarna för medelklassen snart är till ända när krisen rullar in över landets gränser.

  12. Uppsala AK gick på sitt senaste möte emot partiledning och riksdagsgrupp i frågan om Sverige ska delta i USA/Nator-kriget i Afghanistan. Kanske kan vi gå emot Damberg, Hallengren & Co i välfärd-valfrihetsfrågan också. Vem formulerar den motionen till partikongressen?

  13. Maths

    Bengt Silfverstrand skriver i Aftonbladet om att driva ut månglarna ur välfärden. Jag kan inte annat än hålla med.

  14. Gudrun Ryman

    Apropå tillgång till bra skolor – för alla:
    Har ni sett den långa artikeln av Sven-Eric Liedman på DN/kultur idag, utifrån Pasi Sahlbergs bok ”Finnish lessons. What can the world learn from educational change in Finland?”.
    Boken är “ en ögonöppnare för den okunnige”, skriver Liedman. ”Den gör det klart varför utvecklingen i Sverige (och i USA, Storbritannien …) är så eländig på skolans område.” . . . ”I Finland har skolan varit förskonad från drastiska reformer och står fri från marknadens logik”. . . . ”Sedan grundskolans genomförande 1970 har Finland haft en lugn utveckling. Skolledarna, lärarna och lärarutbildarna har varit de viktigaste aktörerna i arbetet för att hela tiden bli bättre.”
    http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/pasi-sahlberg-finnish-lessons-what-can-the-world-learn-from-educational-change-i
    (Boken uppmärksammades också i The Atlantic, för ett par månader sedan, under rubriken ”What Americans Keep Ignoring About Finland’s School Success”
    http://www.theatlantic.com/national/archive/2011/12/what-americans-keep-ignoring-about-finlands-school-success/250564/ )
    Finns det ingen medelklass i Finland då, kan man ju undra, som måste mutas med privatiseringar och utförsäljningar? 🙂

  15. Martin

    Till er som är helt emot privata friskolor och förvånas över Dambergs artikel och skriver att detta är en tydlig borgerlig linje. Kom igen. S har haft möjligheten att ta bort friskolorna under flera mandatperioder utan att göra det. Hur kan ni vara förvånade eller skylla allt på M?

    Jag håller med Lena och flera kommentarer om att det finns problem. Skolan ska inte vara en vinstmaskin

  16. Lars Baron

    Ännu ett bra inlägg från dig Lena!
    Ända sedan Pisa-undersökningen startade den 4 december 2001 har Finland legat i topp bland de allra bästa länderna. Finland har de minsta skillnaderna i resultat mellan olika skolor av alla deltagande länder. Denna information går att läsa i lärarnas riksförbunds tidning. Jag rekommenderar alla att läsa intervjun med Pasi Sahlberg. http://www.lararnasnyheter.se/node/71033
    Den stora skillnaden och som jag anser vara bidragande orsak till att Finland har en bättre skola än den svenska är att Finland saknar vår friskolereform, även att staten har huvudansvaret för skolan. Är det någon i vårt parti som borde läsa intervjun är Mikael Damberg. De uttalanden han har gjort om skolan är alldeles för snarlik den skolpolitik som alliansen har.

    • lenasommestad

      Så roligt att läsa om en skola som ger professionella lärare stor frihet istället för att försöka driva verksamheten uppifrån genom ständiga utvärderingar och kontroller. I Sverige ökar nu kontrollbehovet, i takt med att förtroendet för friskolorna minskar. Det är fatalt.

  17. Ingemar Bengtsson

    Den svenska skolan var i många år misskött. Kraven på skolpeng och
    friskolor blev en reaktion på detta. Tyvärr medförde friskolorna en ytterligare utarmning av den kommunala skolan. På något sätt måste vi sträva efter att återgå till den gamla modellen. För det måste en kraftig upprustning ske av den kommunala skolan (eller ännu hellre en statlig sådan), då minskar behovet av privatskolor. Friskolorna har tagit för stora resurser från den offentliga skolan. Det måste bli slut på det!

  18. Sara S

    En bra kommentar på artikeln:

    ”Valfrihet på ålderdomen är:

    att välja mellan sitta inne och spela tevespel, äta glass i parlen, ligga och sova, läsa en god bok, simma en runda, hänga på nätet, gå på konsert och ta en öl.

    Valfrihet på ålderdomen är INTE:

    välja mellan ligga i sin egen överfulla blöja på Carema eller Attendo.

    Hur svårt kan det vara att få i skallen? Frihet i vardagen har INGET med antal utövare att göra. Om så väl staten ägde vartenda ett kan man organisera ett oräkneligt antal val i vardagen. Men även om så vartenda kontrollerades av kooperativ där både anhöriga, personal och boende styrde”

    —————

    Apropå skolan så tycker jag att Lars Pålsson-Sylls tankar om skolan som ”god annorlundahet” är värda att diskutera närmare:

    http://larspsyll.files.wordpress.com/2011/03/skolan-som-god-annorlundahet2.pdf

  19. Pingback: (S)triden fortsätter | Knut Lindelöf

  20. Valfrihetsbegreppet har överlevt sig själv. Det handlar ju inte om valfrihet för dem som skolan, vården, omsorgen är till för, utan för kommunerna.

  21. Stiftelse eller ekonomisk förening är väl de två driftsformer som är förenliga med en kvalitetssäkrad valfrihet vad gäller tjänster inom välfärden. De skulle då också enkelt kunna inlemmas i en övergripande planering så att det inte drälls med offentliga resurser i onödan, de smådriftsnackdelar som hela tiden i onödan (av konkurrensskäl) uppstår i dessa verksamheters komplicerade logistik, t.ex alla de pyttesmå skolbibliotek som nu pliktskyldigast hafsas ihop.

  22. Vadå en valfrihet mellan sådant vars kvalitet man inte kan bedöma förrän i efterskott? Det kallar jag Lotteri, inte valfrihet.

  23. Det är hemskt att de som skriker högst får precis som de vill
    Alla är faktiskt lika mycket värda

  24. Karin K

    Att Mikael Damberg och Lena Hallengren skrev den artikeln betyder det att det är s inriktning? Vad hände med tanken att jämföra våra grannländers system?

    När en helt annan inriktning för s förordas i både DN och Helsingborgs Dagblad är det tragiskt att företrädare för s inte bryr sig om forskning och verklighet.

    I DN skriver Henrik Berggren under rubriken ”Löven bör lära av moderaterna” att ”Socialdemokratin bör profilera sig som partiet som står för en högkvalitativ offentlig sektor som alla medborgare har lika tillgång till.”
    http://www.dn.se/nyheter/henrik-berggren-lofven-bor-lara-av-moderaterna?a=
    Och han fortsätter: ” Regeringen inser att den har problem. Men man saknar lösningar. Folkpartiet får inget gehör för sitt krav på att återförstatliga skolan. Caremaskandalen har bara resulterat i löften om mer kontroll och utvärderingar. Men det är att hälla bensin på brasan; övertron på att styra verksamheter genom extern granskning är i själva verket en del av problemet.”

  25. Vi har fått en pseudodebatt, speciellt när det gäller skolan men även ifråga om äldreomsorg. Kvalitetsbegreppet som används är mycket diffust egentligen. En viss personaltärhet är givervis en förutsättning för att det ska bli bra. Men frågan är egentligen hur den används, vilket innehåll har verksamheten. Ett problem inom S är att flera har påverkats av det sätt som speciellt moderaterna har när de talar om kvalitet och ser det enbart som en kostnadsfråga. Detta gäller speciellt de som är från Storstockkholm om som kan kallas S-moderat light. Det vore beklagligt om det är deras uppfatning som ska styra partiet. Därför Lena, stå på dig, det är just sådana som du som måste vara vägledande i debatten.

  26. Dordi Westerlund

    I USA finns det en debatt om en viktig intressekonflikt som kan uppstå i vinstdriven vård, en diskussion som verkar saknas i Sverige(?), och som skulle behöva spridas här!

    Å ena sidan ska läkare och sjukvårdens personal följa den hippokratiska eden (att inte skada, att hjälpa etc), och å andra sidan ska ett aktiebolag, enligt (aktiebolags-) lagen, tillgodose aktieägarnas intressen. Hur ska detta hanteras? Om vårdpersonalen själva har aktier eller genom olika system som bonusar o.d. har ett direkt ekonomiskt intresse i verksamheten, förstärks den här konflikten ytterligare. Även forskningen påverkas, då många forskare är knutna till stora läkemedelsföretag.

    Här är en text om några aspekter på detta i QJM, Oxford Journals (en vetenskaplig tidskrift). http://qjmed.oxfordjournals.org/content/95/11/713.full

    “When the boundary between commercial and academic environments is blurred, motivations become mixed, and there is an inherent conflict of interest.”
    “While it is easy to point the finger at the FDA, deficiencies in regulation are not the root causes of these problems. Regulatory agencies cannot accompany physicians on every visit to ensure that their actions are in the best interest of their patients, and that their purpose is beneficent.”
    (FDA: US Food and Drug Administration, myndighet som reglerar dessa verksamheter).

  27. Pingback: Vilja, vinst och välfärd | Tiden

  28. Lars-Göran Ahlström

    Vi har fått tillräckligt med kunskap om hur de privata bolagen fungerar. De gör vad de ska göra, arbetar stenhårt på att öka aktieägarnas avkastning. Hur kunde vi gå på att de skulle vara intresserade av något annat? Ett AB är inte någon demokratisk organisation, och vi behöver inte mindre demokrati i vårt samhälle, vi behöver mer.
    På den blandekonomiska marknad som vi har accepterat behövs bolagen, men inom välfärden hör de inte hemma. Jag vill ha en skattefinansierad välfärd med den bästa skolan, sjukvården och omsorgen i offentlig regi. Det tycker jag att vi ska gå till val på nästa gång.
    Lars-Göran Ahlström

  29. Morgan S

    Lena…
    Först av allt… Bra skrivet 🙂
    Sedan tyvärr… kritiken.

    Det räcker inte att bara tycka rätt (som du m.fl. oftast gör).
    Krävs det inte också en tydlig analys som handlar om var man verkar bäst för dessa idéer?

    För mig ser socialdemokratin ut att vara helt passé som framtidens farkost för progressiva idéer.

    Om ngt så fungerar bara ni med en god historisk socialdemokratisk förankring i era ställningstaganden som alibin för en typisk övre medklassinriktad politik, då partiet fortfarande rider på den historiska trovärdigheten och därför behöver personer med din goda samhällssyn (utan verklig makt inom organisationen att göra det till partiets politik) som döljer hur den faktiska politiska inriktningen ser ut.

    Att partiet (öppet eller dolt driver samarbete åt höger) genom aktiva eller passiva handlingar.

    Tycker dagens resultat där Öserberg lägger sig platt för en halvdålig ursäkt från Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) när det självklart vore befogat med en misstroendeförklaring (som både var taktisk och rent faktisk en korrekt åtgärd) var skrämmande talande…

    Märkligt att samma person (Österberg) som stod i ständigt SMS och telefonkontakt med media för att jagade livet ur Juholt inte hade någon jaktinstinkt nu när det gällde att jaga en som står för högeråsikter (som dessutom gjort ett uppenbart fel)?!

    Handling säger mer än ord och socialdemokratiska partiets handlingar är numera på punkt efter punkt inte längre ”socialdemokratiska”…

    De är istället handlingar med grogrund utifrån åsikter inriktat mot att gynna den övre medelklassen där den undre gränsen för partiets målgrupp är den genomsnittliga medelklasen och inga andra.

    Partiföreträdarnas klassresa är färdig och de tog partiet med sig. Företrädare som du Lena, som säger rätt saker, döljer därför bara detta.

    Min fråga blir därför återigen;

    Gör du verkligen bäst nytta som samvete inom partiet när det döljer det som pågår eller som en samvetsröst utanför partiet då det modet att påtala och agera utifrån sitt samvete (och göra offentligt uppror mot partiet) skulle öppna upp möjligheten att du tillsammans med andra skulle kunna skapa en ny politisk karta i Sverige?!

  30. Östen

    Efter att ha deltagit i diskussion om vinst inom skolan, inte minst på denna blogg, känns det på något sätt som vi kommit till vägs ände. Efter Jämtins, Hulthin och Reepalus försök att komma runt frågan om att förbjuda vinst i välfärden och Damberg och Hallengrens artikel i Aftonbladet ” valfriheten i välfärden har kommit för att stanna” känns det som om någon förändring inte är att vänta. Den socialdemokratiska ledningen har slagit igen dörren och kommer inte att kämpa för att förbjuda vinst i välfärden. Vad kan man då göra? Givetvis kan man lämna partiet och gå till vänsterpartiet som klart och entydigt klart säger att det inte ska vara någon vinst i välfärden. Men om nu inte helt gett upp hoppet om att en radikalisering av partiet tror jag att detta är möjligt endast genom att mobilisera utanför partiet. En sådan möjlighet finns nu genom att nätverket ”VÄLFÄRD UTAN VINST” har bildats. I nätverket ingår fackliga företrädare för bl.a. lärarförbundet och kommunal Genom att många deltar i demonstrationen i Stockholm 27 mars och genom att det folkliga motståndet mot vinst i välfärden sprids över landet kan partiledningen tvingas till en förändring.

  31. Östen

    Jag läste på Bengt Silverstrands blogg
    http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1427&blogg=54195 att det bildats en grupp som heter ”VÄLFÄRD UTAN VINST” på ABF i Stockholm den 15 februari. Jag vet därimot inte hur man kan komma i kontakt med gruppen.

  32. Pingback: Välfärd kan inte köpas « Lars Pålsson Syll

  33. Pingback: (M) försöker blanda bort korten – att gulla med de (super)rika, samt om avsaknaden av debatt kring politikens effekter på den sociala rörligheten … « reflektioner och speglingar II…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s