Monthly Archives: mars 2012

En jämställd föräldraförsäkring behövs

Media rapporterar att ”S tvekar om föräldraförsäkringen” (även SVT, SvD, m.fl.). Nyheten bygger på en intervju med Magdalena Andersson.

Vad betyder detta? När jag själv har talat med Magdalena Andersson har hon tydligt stått bakom Socialdemokraternas kongressbeslut. Jag utgår från att detta gäller. Det är viktigt! Sällan har argumenten för en reform av föräldraförsäkringen varit starkare än nu.

Socialdemokraternas kongressbeslut säger följande:

”Barn har rätt till båda föräldrarna. För att öka jämställdheten i samhället behöver föräldraförsäkringen delas lika mellan föräldrarna. Som ett steg på vägen vill vi att föräldraförsäkringen delas i tre lika delar. En tredjedel för vardera vårdnadshavaren, och en tredjedel som båda vårdnadshavarna har möjlighet att ta ut.

Detta ska ske genom att ytterligare månader knyts till respektive vårdnadshavare inom ramen för dagens försäkring. Självklart ska genomförandet ske med respekt för att enskilda familjer ska ha rimliga planeringsförutsättningar. Barn har rätt till båda sina föräldrar. Kvinnor och män har samma rätt till nära relationer till sina barn. Jämställdheten i både hem och arbetsliv kan på så vis också öka.”

Den viktigaste uppgiften just nu är att enas om hur nästa steg ska tas. Det är tio år sedan den andra ”pappamånaden” infördes i föräldraförsäkringen. Sedan dess har inte mycket hänt. Alliansregeringen införde en jämställdhetsbonus, som har haft liten effekt, och därtill ett vårdnadsbidrag, som motverkar både jämställdhet och integration.

Det vi idag säkert vet är att modellen med vikta dagar i föräldraförsäkringen är det som faktiskt ger resultat. Sedan de två pappamånaderna infördes har mäns uttag av föräldradagar ökat till 23%. Nu behövs nästa steg.

Det finns starka argument för en mer jämställd föräldraförsäkring. Den behövs för att stärka kvinnors  ställning på arbetsmarknaden. Den behövs för att stärka mäns rättigheter som föräldrar. Och den behövs för att samhället på ett bättre sätt ska kunna ta till vara på kvinnors utbildning och kompetens i arbetslivet.

Vi ser ett Sverige där ojämlikheten mellan män och kvinnor cementeras. Kvinnor finns på en arbetsmarknad med med lägre löner och sämre karriärmöjligheter än män. Kvinnor arbetar mer deltid, och kvinnor har oftare visstidsanställning än män. Lönegapet mellan kvinnor och män består och kvinnors livsinkomst är genomsnittligt betydligt lägre än mäns. Situationen för ensamstående kvinnor har försämrats påtagligt, i jämförelse med andra samhällsgrupper.

Läget för kvinnor på arbetsmarknaden har fått de fackliga organisationerna att reagera. Såväl LO som TCO föreslår nu att fyra månader bör vikas för vardera föräldern i föräldraförsäkringen. ”Bara politikerna kan få pappa att stanna hemma” skriver Gertrud Sigurdsen, Ulla Lindqvist och Joa Bergold i Aftonbladet  De argumenterar för att familjerna vill vara jämställda, men behöver samhällets stöd.

TCO argumenterar på samma sätt kraftfullt för att fyra månader bör vikas för vardera förälder. Deras argumentation är värd att presentera. Så här beskriver TCO situationen i rapporten Pappaindex 2011:

”Det finns två huvudsakliga skäl till att vi har så svårt att nå fram till ett jämställt samhälle och arbetsliv:

  • Föreställningen om barn som ett hinder för ansvarstagande på jobbet.
  • De traditionella förväntningarna på att kvinnor ska bära huvudansvaret för hem och familj…  Motsvarande förvänt­ning finns inte på män, snarare tvärtom – en man förväntas jobba mer än någonsin just under den fas då han bildar familj…
Detta leder sammantaget till följande:
  • Kvinnor har i genomsnitt högre frånvaro från arbetslivet än män.
  • Arbetsgivare betraktar kvinnor som grupp som mindre pålitlig arbets­ kraft än män, vilket bland annat resulterar till att kvinnor generellt har sämre möjligheter till löneutveckling och karriär.
För män är det faktiskt tvärtom. Föräldraskap och familj blir en ren bonus. Mannen anses bli en mer pålitlig medarbetare när han bildar familj.
För män är det faktiskt tvärtom. Föräldraskap och familj blir en ren bonus. Mannen anses bli en mer pålitlig medarbetare när han bildar familj.

Därför är fördelningen av föräldraledigheten avgörande för ökad jämställd­ het i arbetslivet. Det faktum att mamman tar ut merparten av föräldra­ ledigheten bidrar med största sannolikhet till den fortsatt ojämna fördel­ningen av det betalda respektive obetalda arbetet inom familjen. Det är i samband med att barnen kommer som vi lägger grunden för den framtida ansvarsfördelningen i familjen.”

Fackens ställningstagande är en tydligt uppmaning till Socialdemokraterna att ta initiativ i fråga om föräldraförsäkringen. Det finns olika sätt att gå vidare i frågan om en jämställd föräldraförsäkring, men fortsatt passivitet är inte ett alternativ.

Valåret 2014 är det 40 år sedan Sverige införde en föräldraförsäkring som gav pappor möjlighet att  vara föräldralediga. Det skedde som en del av ett stort paket av jämställdhetsreformer, däribland särbeskattning, vars övergripande syfte var att skapa ett jämställt samhälle, både i hem och arbetsliv. Idén om hemmafrufamiljen ersattes av iden om en tvåförsörjarfamilj, som delade ansvar för förvärvsarbete och hemarbete lika.

Sedan dess har kvinnor gått ut i arbetslivet, och tagit en stor del av familjernas försörjningsansvar, men män har inte på samma sätt axlat sitt ansvar för det obetalda hemarbetet. Detta är i längden ohållbart. Pressen på kvinnor syns i en lång rad välärdsindikatorer, som psykisk ohälsa, sjukskrivningar och dödlighetstal. En jämställd föräldraförsäkring är en av flera insatser som nu krävs, för att stärka kvinnors ställning i arbetsliv och samhälle.

Mer bloggat om Magdalena Anderssons inlägg: Martin Moberg, HBT-sossen. Idag kan vi för övrigt notera att även centerkvinnorna vill ha en reform av föräldraförsäkringen. Man föreslår ytterligare en månad vikt för vardera föräldern, se Brännpunkt.
Annonser

9 kommentarer

Filed under Jämställdhet

Den internationella kampen för kvinnors rättigheter måste stärkas!

I månadsskiftet februari-mars hölls årets FN-session för Kvinokommissionen, Commission on the Status of Women. Temat var Landsbygdens kvinnor. Fyra tusen aktivister mötte upp i New York, med hopp om att stärka kvinnors rättigheter. För en vecka sedan kom det sorgliga beskedet: förhandlingarna kollapsade efter tre veckor, ingen enighet kunde nås.

Som så många gånger tidigare var det frågan om kvinnors reproduktiva rättigheter, som vållade strid mellan progressiva och konservativa krafter. Förhandlare på plats i New York berättar om hur konservativa länder, med Vatikanen och Iran i spetsen, nu ifrågasätter rättigheter för kvinnor som världens länder sedan länge har enats om. Vi befinner oss i ett läge då förhandlingar om kvinnors ställning inte längre går framåt, utan bakåt. ”Jag kan inte dölja min stora besvikelse” skriver UN Women’s ordförande Michelle Bachelet (UN).

Jag tänker på denna förfärliga backlash i FN, när jag läser om Amina Filali från den lilla staden Larache nära Tanger i Marocko. 16 år gammal har hon tagit sitt liv, efter att ha tvingats att gifta sig med en man som våldtagit henne (BBC News). En lokal domstol pressade  henne att gifta sig med sin våldtäktsman – och detta trots att Amina inte hade uppnått äktenskapsåldern, 18 år. Äktenskapet ingicks i enlighet med en speciell bestämmelse i marockansk strafflag.

Bild BBC

Bild BBC

Flera hundra kvinnorättsaktivister har demonstrerat utanför parlamentet i Rabat, och vreden växer världen över. Också i Sverige anordnas en demonstration: imorgon kl 15.00. Plats: Marockanska ambassaden, Kungsholms Torg 16.

Aminas öde påminner oss om vårt ansvar för att säkra kvinnors rättigheter, världen över. När inte ens vunna framsteg är självklara, krävs än mer av gränsöverskridande kvinnosolidaritet.

10 kommentarer

Filed under Jämställdhet

Nya Tiden inspirerar

Med växande intresse har jag läst årets första nummer av Tiden. Daniel Suhonen och Kristin Lindroth bjuder in till en helt ny tidning som vill provocera och väcka debatt. Därtill bjuder man på fördjupande analyser kring ett väl valt tema: ”de asociala ingenjörerna”.

Ambitionen för temat ”de asociala ingenjörerna” är att frilägga den nya styrningskonst, som präglar dagens Sverige – en styrningskonst som bygger på den nyliberalismens ekonomiska och politiska idéer. Här analyseras de problem som präglar marknadsmodeller i offentlig sektor, en fråga som under senare tid har varit föremål för en intensiv debatt. Men här finns också spännande analyser kring ett tema som jag tror är mer okänt för det stora flertalet socialdemokrater: kritiken mot ”vår tids nya religion” – doktrinen om utvärdering, uppföljning och styrning.

När brister avslöjas hos privata eller offentliga välfärdsaktörer, blir svaret ofta att politikerna måste bli bättre på att upphandla och kontrollera kvalitet. Men just denna utvärderingsdoktrin är en del av problemet, hävdar statsvetaren Patrik Hall och ekonom-historikern Daniel Ankarloo. Offentlig sektor styrs i dag av management-modeller, där såväl politiker som professioner har förlorat ansvar och inflytande till förmån för de administratörer, som rattar styrsystemen.  Upphandlingar och resultatstyrning driver fram en ömsesidig misstro och en toppstyrd detaljkontroll av personal och verksamhet.  Det främjar inte en välfärd av hög kvalitet.

Numrets mest tänkvärda text är Jenny Anderssons essä, ”Vad kommer efter Eurotopin?” Hon efterfrågar en ny europapolitik, som kan möta ekonomisk kollaps och växande nationalism. Essän ger inga svar på hur detta ska gå till, men kanske är det just detta som gör mig berörd. Vi lever i en tid när EU-ledarnas kamp för att rädda valutan leder unionen bort från de centrala värden, som borde stå i fokus: arbete och välfärd. Var finns stigen som leder framåt?

Magasinet Tiden återfinns på nätet, här. Man kan också följa Tiden på Facebook.

6 kommentarer

Filed under Uncategorized

Barnen först!

Bild: Vårbys barn, Barnkonstmuseet (Familjecentralen i Vårby)

Bild: Vårbys barn, Barnkonstmuseet (Familjecentralen i Vårby)

Ojämlikheten växer bland barnfamiljerna, visar en ny undersökning från SCB.  Mest fattiga barn finns i storstäderna, rapporterar DN. I bostadsområden som Rosengård, Rinkeby/Kista och Angered lever mer än hälften av barnen i relativ fattigdom.

Barnen först! Det var parollen för Socialdemokraterna i Uppsala, när vi gick till val år 2010. Marlene Burwick,  kommunalråd, drev kravet på bättre villkor för stadens barn – i alla slags familjer.

Barnen först! är temat för min krönika i dagens Aftonbladet,  Anders Borg låter barnen betala sin egen framtid . Hemma i familjen är det självklart att sätta barnen först. Varför gäller det inte också i samhället och politiken?

Att prioritera barnen är en fråga om solidaritet och social rättvisa. Alla barn ska ha en chans. Men att prioritera barnen är också en fråga om jämställdhet. Kvinnor tar ofta huvudansvaret för barnen. När barns intressen skjuts åt sidan, blir också kvinnors villkor osynliga.

Mer bloggat: Marlene Burwick om jämställdhet och barns intressen – internationella kvinnodagen i Uppsala. Internationellt: UNICEF om barn i slummen (samt rapporten).

16 kommentarer

Filed under Jämställdhet, Välfärd

Vapenexporten: Dags för omprövning (S)

Svensk vapenproduktion och svensk vapenexport står återigen i centrum för debatten. I förra veckan fick vi veta att försvaret vill storsatsa på nya JAS. I går kom nyheten om hemliga avtal om militärteknik med Saudiarabien.

För socialdemokratiska kvinnor har fredsfrågan alltid stått högt på agendan. Så är det också idag. S-kvinnor har tagit beslut om att verka för nedläggning av svensk vapentillverkning och svensk vapenexport (förbundsmötet 2011). S-kvinnor vill se att Sverige i framtiden spelar en annan roll i global politik, än rollen som vapenproducent och vapenexportör.

Frågan om den svenska vapenexporten har sedan länge varit föremål för skarp debatt. Unga socialdemokrater ger idag sin syn på SvD Brännpunkt: ”Sverige måste göra upp med hyckleriet”.

De hemliga avtal som nu avslöjas är ytterligare en påminnelse om de risker och etiska problem som är förknippade med svensk vapenexport. För Socialdemokraterna bör tiden ha kommit att på ett mer förutsättningslöst sätt än hittills pröva frågan om Sveriges roll som vapenproducent och vapenexportör. Det finns gränser för hur långt realpolitik och ekonomiska intressen kan tillåtas övertrumfa grundläggande politiska mål och värderingar.

Mer bloggat: Svensson, Martin Moberg.

19 kommentarer

Filed under Global utveckling

Var finns Sverige i den europeiska jämställdhetsdebatten?

EU-kommissionären Viviane Reding driver i EU kampanj för att fler kvinnor ska få plats i europeiska bolagsstyrelser (SvD). Igår fick hon oväntat stöd av förre Volvochefen Pehr Gyllenhammar. Han föreslår liksom Viviane Reding kvotering, i ljuset av näringslivets långsamma framsteg.

Hittills har fem EU-länder infört kvotering. Det är Belgien, Frankrike, Italien, Nederländerna och Spanien.

Frågan är var Sverige finns i den europeiska jämställdhetsdebatten?

Svaret är att Sverige idag har en regering som bromsar, istället för att driva på. Sverige säger nej till kvotering i bolagsstyrelser. När EU:s kommissionär väljer att utmana, då väljer Sveriges regering att ducka. På samma sätt duckar Centerns, Folkpartiets och Kristdemokraternas kvinnoförbund.  De hävdar att kvotering inte alls behövs (DN 7/1 2012).

Frågan om kvotering är kontroversiell, men klart är att kvotering är en åtgärd som har förutsättningar att göra verklig skillnad. Erfarenheten från andra länder talar ett tydligt språk. Jag har tidigare tillsammans med Anna Hedh uppmanat Sveriges borgerliga feminister att våga ta ställning till kvotering (DN 9/1 2012). Jag gör det igen.

Tiden börjar rinna ut. Det är dags för Sverige att ta plats i den europeiska jämställdhetsdebatten!

7 kommentarer

Filed under Jämställdhet

LO visar vägen i eurodebatten

Veckans mest glädjande nyheter är att LO tydligt tar avstånd från europakten. På SvD Brännpunkt den 1 mars krävde man att Sverige skulle deklarera att man inte på några villkor låter sig bindas av pakten eller accepterar några inskränkningar i de fackliga rättigheterna (SvD Brännpunkt).

Regeringen undertecknade därefter pakten utan att tillmötesgå LO:s krav. Detta är knappast förvånande.Regeringen är tydlig och klar när det gäller synen på europakten. Regelfäst budgetdisciplin och stenhård åtstramningspolitik är bra för Europa, anser statsminister Fredrik Reinfeldt. Han försummar inte något tillfälle att uttrycka sitt stöd för den förda politiken. Den negativa spiral som skapas av lönesänkningar och nedskärningar ska mötas med fler avregleringar och mer frihandel, enligt statsministern (SvD 2 mars).

Den viktiga fråga, som nu bör besvaras, är hur Socialdemokraterna ser på LO:s krav och på LO:s analys av europakten. LO för fram en tydligt euro-kritisk analys av ett slag, som borde vara självklar även för Socialdemokraterna:

”Problemet med euron är att en gemensam monetär politik tillämpas på allt för heterogena ekonomier. De stora skillnaderna i bytesbalansen hos de nordliga och sydliga euroländerna har gett de förra konkurrens- och exportfördelar och de senare försvagad konkurrenskraft och ökad skuldsättning. Budgetdisciplinära regler behövs, men det är kontraproduktivt att rista dem i sten. Det är viktigt att behålla en viss flexibilitet och handlingsfrihet, samt att ta hänsyn till olika länders sysselsättningssituation. Pakten är dock alltför ensidigt fokuserad på budgetdisciplin och saknar en tydlig plan för hur Europa ska växa sig starkare ur krisen. Den riskerar att leda till en så snabb åtstramning av ekonomin att framtida möjligheter till jobb och tillväxt allvarligt hämmas.”

Inför valet 2014 har Socialdemokraterna chansen att formulera en egen idé om europeisk ekonomisk politik.

LO gör klart att fackliga rättigheter ska överordnas ekonomiska friheter. Detta är en mycket viktig del av en ekonomisk politik i löntagarnas intresse.

En annan viktig del, som Socialdemokraterna också bör driva, är att grundläggande sociala rättigheter – som hälsovård och utbildning – ska överordnas de ekonomiska friheterna. Det är inte acceptabelt att krispolitiken drivs igenom utan hänsyn till de långsiktiga konsekvenserna för befolkningens hälsa och utan att prioritera alla barns rätt till god utbildning.

Sociala rättigheter handlar om alla människors lika värde, men de handlar också om tillväxtpolitik. Grunden för ett hållbart nationellt välstånd är investeringar i hälsa och utbildning – inte avreglerade marknader. Europa har inte råd att rädda euron till priset av en stora förluster i socialt kapital.

12 kommentarer

Filed under EU, EMU, euron, Välfärd