Sverige bör värna om de generella barnbidragen!

De nordiska ländernas stora framgångar, både ifråga om ekonomiskt välstånd, social välfärd och befolkningsutveckling, bottnar i förmågan att avsätta generösa resurser för gemensamma ändamål. Viljan att bidra till det gemensamma, i sin tur,  bottnar i den generella välfärdspolitik som behandlar människor lika och säkerställer att alla medborgare – också de mest välbeställda – får del av välfärdsstatens sociala rättigheter.

Detta är en insikt som är svår att ta till sig för konservativa och liberala debattörer, som ständigt pläderar för ökad ojämlikhet, selektiv socialpolitik och sänkta skatter.

Dagens krönika av Maria Ludvigsson i SvD är ett exempel. Sverige och Danmark ska enligt Ludvigsson bli internationella föredömen med en skattesänkarpolitik, som undergräver den starka välfärdssstat som har gjort oss till internationella föredömen…

Framförallt pläderar Maria Ludvigsson för att barnbidrag inte längre ska vara generella. Hon applåderar det faktum att Danmark vill ta bort barnbidragen för de högst avlönade.

Min slutsats är den omvända. Här tar Danmark ytterligare ett olyckligt steg bort från en generell välfärdsmodell. Istället går man  mot en selektiv välfärdspolitik som långsiktigt undergräver viljan att bidra till det gemensamma.

När barnbidragen infördes var det inte bara för att stötta barnfamiljer med låg inkomst. Syftet var också att omfördela mellan inkomsttagare utan barn och inkomsttagare med barn, i alla inkomstskikt.

Barnbidragen främjar intresset för familjebildning i alla samhällsklasser genom att ekonomiskt  stötta de medborgare som tar på sig de kostnader och det arbete som det innebär att uppfostra barn. Föräldrar ska ha förutsättningar att leva på ungefär samma levnadsstandard som de som inte väljer att skaffa barn.

Genom att alla får barnbidrag stärks också viljan att bidra till en generös och generell familjepolitik. En politik som går ut på att förmåner inte fördelas generellt, utan endast till grupper under en viss inkomstnivå, kommer långsiktigt att tappa stöd från höginkomsttagarna.

En familjepolitik som bara stöttar vissa grupper riskerar också att skapa en situation med kraftigt sjunkande födelsetal. För par i karriären blir kostnaden för barn mycket hög. Kvinnor tvingas välja mellan karriär eller familj. Detta ser vi idag i de flesta moderna industriländer – med undantag av det fåtal länder som har valt att bedriva en offensiv och generös familjepolitik.

Ur välfärdssynpunkt är det beklagligt att Danmark väljer att gå mot selektiva barnbidrag. Danmark har tidigare i historien gjort liknande vägval, bort från en generell politik som syftar att skapa stöd i alla samhällsklasser. Detta brukar framhållas som ett viktigt skäl till att de danska socialdemokraterna inte lyckades etablera det starka stöd också bland tjänstemän, som länge utmärkte svensk socialdemokrati.

Nu förvånar det självklart inte att Maria Ludvigsson applåderar politiska vägval, som undergräver en stark och jämlik välfärdsmodell. För alla oss som hoppas på en framtid i jämlikhet och social rättvisa, finns det dock skäl att välja en annan väg än den som danska socialdemokrater nu slår in på.

Vi bör värna de generella barnbidragen, och vi bör värna en välfärdsmodell där alla bidrar och där alla får del av förmånerna.

För många medborgare med ett starkt social rättvisepatos  känns egendomligt att alla – till och med kungafamiljen – ska ha barnbidrag. Ett exempel på hur man då kan argumentera ges här,  i  Arbetarbladet. Just därför är det så viktigt att vi lyfter fram de starka argument som finns för en generell välfärdspolitik. I välfärdssystem som är generella blir omfördelningen störst till dem som har det svårast.

16 kommentarer

Filed under Välfärd

16 responses to “Sverige bör värna om de generella barnbidragen!

  1. Gör det ännu bättre, räkna inte barnbidrag och barndelen i bostadsbidraget som inkomst för barnfamiljer som lever längre tid med enbart försörjningsstöd. Det skulle minska den stora utsattheten barn i dessa familjer lever i.

    • Morgan S

      Bra sagt!
      Tyvärr så värnar inte socialdemokraterna de sämst ställda utan de generellt ställda…

      Blev tyvärr ganska deprimerad när jag tog del av Åsa Linderborgs inlägg där hon svarar Olle Svenning på aftonbladet kultur angående klasskampen/klasshatet (socialdemokratins långa tradition som ett liberalt parti) och den historieförfalskning vi alla levt med där socialdemokraterna länge seglat under falsk flagg och numera (sedan länge) tydligt bara är ett av många liberala partier inom svensk politik.

      http://www.aftonbladet.se/kultur/article14883057.ab

      Jag lånar hennes inledning (då det fångar de som borde ha varit våra kärntrupper, och tolkar reporten i beskrivningen som en perfekt analogi över hur socialdemokratin ställt sig i klasskampen.) Hela hennes inlägg är värt att läsa, då denna ger en betydligt bättre historisk beskrivning över utvecklingen… (så läs den gärna efteråt.)

      ”I mitten av 80-talet var jag kompis med en boxare. Vi kan kalla honom Göran. När Göran som sjuttonåring vann SM-guld i flugvikt blev han uppsökt av Lilla Sportspegeln för en bandad intervju. Reportern frågade:

      – Kraften i dina slag, Göran, var kommer den ifrån?

      – Det är mitt klasshat.

      – Vi tar om det där. Göran, du är pigg i ringen! Varifrån får du energin?

      – Från klassamhället.

      – Okej Göran, du vet, det här är ju ett teveprogram som väldigt många kommer att titta på, särskilt barn. Bara så du tänker på det. Vi börjar om: Hur förbereder du dig inför en match?

      – Jag tittar i morsans lönekuvert och sen vill jag slåss.

      Reportern ger upp och stänger av mikrofonen. Det blev ingen intervju. Vissa saker får man bara inte säga.

      De längst ner i pyramiden ges aldrig möjlighet att uttrycka sina livserfarenheter och känslor. Och vi som en gång varit där får inte verbalisera vårt alltjämt pulserande hat mot klasskrankorna, för då påminner vi om att klassamhället är en struktur och inte en fråga om den enskilda individens fria val.”

      Konklusionen jag drar är att socialdemokraterna sedan länge inte brytt sig om klassamhället, de klyftor som uppstår eller de som befinner sig på botten av pyramiden, utan koncentrerar sig på en generell välfärdspolitik som ökar den stora medelklassen, där man vill öka deras möjlighet som enskilda individer att göra fria val.

      Deras mål har alltid varit ett generellt välfärdssystem, med mittenväljarna som målgrupp där både de sämst ställda och de bäst ställda kan offras. (Fast på olika sätt…)

      Dess värre har förskjutningen i den ”socialdemokratiska” politiken gått ännu ett steg till höger där numera bara de sämst ställda offras då de rika (numera) inte ens drabbas av förmögenhetsskatt eller särskilt hög progressiv inkomstskatt eller dyl.

      Tvärtom gynnas de rika av den politik socialdemokraterna vill föra samtidigt som de fattigaste fortfarande är en ickefråga inom partiet.

      Självklart borde tankegången varit så som du (Inger) uttrycker det; Att även de sämst ställda inte skall få en sämre ekonomi av att skaffa barn, men denna fråga har aldrig varit aktuell för socialdemokratin att ta tag i.

      De sämst ställda får skylla sig själva eller i vart fall bör de vara nöjda att de får en grundtrygghet via den generella välfärdspolitiken, även om den för just dem (som enda grupp i samhället) innebär en stor försämring om de skaffar barn.

      Antar att slutsatsen från socialdemokratisk håll är att om man inte skall skaffa barn om man inte har råd (för samhället kommer inte att ge samma generella utjämning för dem som för de som jobbar).

      Hade jag inte vetat bättre, skulle jag trott att detta var en klockren allianspolitik!

      Tyvärr är sanningen grymmare än så…

      Det är ren äkta (SAP-politik) som stått för dessa reglers utformning och som blundat för den klassorättvisa dessa regler inneburit!

      Klasskampen inom socialdemokratin är död, om den ens någon gång funnits. Läs Åsa Linderborgs artikel (ovan) och begrunda…

      Tycker hennes analys är lika klockren som djupt deprimerande!

      Socialdemokraterna finns inte längre som ett socialdemokratiskt parti och resan från ett parti som arbetade mot klassorättvisor till att bli ett parti som arbetar för liberala ideal, den inleddes tidigare än man kunnat tro…

      Idag finns bara liket av en sedan länge död röd ros kvar… så gammal att tom. de frön som en gång fanns sedan länge skrumpnat ihop och förlorat förmågan att föda nya plantor.

      Vi behöver ett nytt, tydligt demokratiskt rött arbetarparti igen som slåss för de svaga i samhället.

      Detta partiet är inte längre socialdemokraterna…

      Om inte annat kommer det bli tydligt när väl ett vettigt alternativ växer fram… eller om detta inte sker så märks det när den nuvarande generation dör ut.

      Då, om inte förr, kommer de bli ett litet liberalt parti bland alla andra utan historiskt stöd från de väljare som trodde på den socialdemokratiska ideologin och hoppades få se politiken någon gång i framtiden.

      Då ser de som är kvar att H.C. Andersen verkligen hade rätt; Kejsaren är naken…

      • Mikael

        Jag tycker det är tråkigt att du pratar om hat och klasskamp och till och med en analogi till våld mot överklassen… Mycket trevligare att prata hela samhället som en helhet. Kanske var det annorlunda för 50 år sen när de allra flesta hade det knapert och en majoritet kände att livet var orättvist. Idag upplever ju majoriteten i Sverige att de har det ganska bra och att alla har nästan samma möjligheter till utbildning och karriär. Då får nog majoriteten känslan av att de som har det svårt kanske har sig själva att skylla, om man inte har tagit de chanser som bjudits genom livet.

        Sen lever vi ju i en demokrati, vilket innebär att ska man få något gjort så måste man ha stöd av majoriteten. Det är inte svårt att förstå att s-politiken försöker gynna de 93% som du kallar rika. Så jag tror knappast att det är rätt väg att lägga bränsle på hatbrasan hos de 7% som är arbetslösa och upplever orättvisa. Det kommer knappast göra majoriteten mer välvilligt inställd till större allmosor åt de fattiga.

        Tror alliansen har en bättre berättelse när de pratar om utanförskap. Hur ska vi få de 7%en att komma in i värmen? Det handlar inte bara om pengar, har man inget jobb så känner man att man inte bidrar, man känner sig utanför även om man skulle få oskäligt mycket pengar för att ligga hemma.

      • Morgan S

        Det du missar Mikael är att de 7 % inte är en statisk grupp utan en dynamisk grupp där de 50-60 % som befinner sig längst ner i pyramiden, med lite otur i livet fortfarande riskerar att hamna just bland de 7 % ngn gång i livet.

        Förövrigt, läs länken innan du övertolkar betydelsen av orden klasshat. (De facto) innebär det bara ett hat mot orättvisor som är strukturella beroende på klass (men även) etnicitet, kön eller t.ex. sexuell läggning.

        Att just analysen och medvetenheten saknas att dessa orättvisor som är klassbaserade på intet sätt bara drabbar t.ex. 7 % utan snarare drabbar 50-60 % ngn gång i livet, visar förövrigt ditt (precis som många andra i ditt inlägg.)

        Det är i.o.f.s. förståeligt när alliansens mål är att demonisera gruppen och måla dem som andra än dig själv som är där bara för att de är sämre människor. (Inget kan dock bara längre från sanningen!)

        Hur många kvinnor arbetar inte i påtvingade deltidsarbeten med väsentligt lägre lön än män med motsvarande ”manliga” jobb. (Klart mer än 7 % i alla fall.) Det är en klassfråga!

        Hur många människor drabbas inte av svår sjukdom i livet och riskerar att utförsäkrad och tvingas sälja allt de äger och har innan de kan få socialbidrag? (Klart mer än 7 % i alla fall.) Det är en klassfråga!

        Hur många ensamstående föräldrar har aldrig råd att åka på semester med sina barn? (Klart mer än 7 % i alla fall.) Det är en klassfråga!

        Hur många barn tvingas hitta på svepskäl för att inte kunna följa med på olika skolaktiviteter som kostar pengar? (Säkert minst 7 % i alla fall.) Det är en klassfråga!

        Hur många äldre upptäcker att de knappt ens kan överleva på sin pension när de slutat arbeta? (Klart mer än 7 % i alla fall.) Det är en klassfråga!

        Hur många barn tvingas gå i undermåliga skolor därför att de inte har förmåga/möjlighet eller kraft att söka ngn annan skola längre från hemmet och därmed få en väsentligt sämre start i livet? (Klart mer än 7 % i alla fall.) Det är en klassfråga!

        Hur många människor kommer under sitt arbetsliv slita ut sig så mycket att de inte har någon glädje av pensionen då kroppen redan är slut? (Klart mer än 7 % i alla fall.) Det är en klassfråga!

        Listan kan göras lång (tro mig) jag kan hålla på ett bra tag till, poängen borde dock ha gått fram varför jag slutar nu…

        Vi har i själva verket ett tudelat samhälle där många i stunden identifierar sig med medelklassen men någon gång under livet kommer uppleva att de hade fel. De är fattiga, utbytbara och kommer få nöja sig med just det livsrum de 7 % som just för stunden har det sämst måste acceptera.

        Där ligger socialdemokratins kärnverksamhet att utplåna de orättvisor som gör att nästan alla som är (vanligt folk) kan hamna fel i samhället drabbas av de orättvisor ingen borde drabbas av.

        Att kämpa för ett samhälle där även den som fått det allra sämst kan leva ett värdigt liv står inte i motsatsförhållande till att ge de med bättre livsförhållanden ett större livsrum att forma sin egen vardag i. Allt handlar om solidaritet och en förståelse att vi lever i ett klassamhälle (där vi alla under livet gång kan trilla ner till botten av klassamhället, om vi har minsta otur).

        Insikten att om vi behandlar de sämst ställda på samma sått som vi själva skulle vilja bli behandlade om vi hamnade där parat med insikten att vi (även om vi just nu har det bra) är långt över 50 % som någon gång under livet kommer hamna på samhällets botten och personligen uppleva orättvisorna, om vi inte kämpar för ett jämlikt rättvist samhälle där även de sämst ställda har de bra, den är inte svår att nå om man studerar ett genomsnittligt livsförlopp.

        Din tolkning att jag gör en analogi om våld mot överklassen får stå helt för dig själv (gick det att missuppfatta, så hoppas jag det berodde mer på mottagaren än avsändaren) annars får jag väl förtydliga att berättelsen handlade om hat mot orättvisor inte våld mot dem som har det bättre!

        Frågan var ju; Var får du din glöd ifrån och svaret var hatet mot klassamhället (strukturerna) inte jag hatar de rika individerna och glöden kommer från viljan att bruka våld mot dem!

        Håller m.a.o. inte alls med dig om att alliansen har en bättre analys, tvärtom har de en endimensionell analys som bygger på att folk inte skall inse att nästan alla av oss någon gång i framtiden kan hamna på botten.

        Nästan alla blir, sjuka, gamla, slitna, förlorar jobbet eller hamnar i annan krissituation när deras egen kraft inte räcker till för att hantera de svårigheter de möter.

        Denna sanning låtsas inte alliansen om, istället demoniserar de alla som är i behov av hjälp och menar att de i själva verket är lata etc. (Detta budskap går hem bland folk som fortfarande är friska och krya) men det genomskådas snart, så fort ngn av dessa f.d. krya människor själv hamnar i fritt fall ner mot samhällets botten pga. alliansens politik.

        Genom att värna de sämsta värnar vi i själva verket oss själva i det länga loppet.

        Det är för mig den enda rätta socialdemokratiska politiken! (En politik jag är helt övertygad om minst 50 % av befolkningen stödjer om de bara får chansen!)

      • Mikael

        Vilken energi! Dina inlägg är alltid längre än artikeln de kommenterar🙂 Jag tror iallafall inte att det finns något att hämta i att prata om klasser längre. Till och med ordet ”orättvisa” börjar mista sin klang. Exakt hur orättvist är det egentligen att, de som tagit tillvara det som bjudits i utbildningsväg från barnsben och gått på universitet och högskola, ofta jobbar 50-60 tim per vecka, tjänar mer än de som inte gör det?

        Att sen också kalla det orättvist att S under det sista århundradet hållit nere lönerna för kvinnorna i offentlig sektor och på så sätt skapat en ”underklass”..? Det är väl lite märkligt att man först trycker ner dem och sen vill få dem att rösta S igen för att man ska dra upp dem.

        Men det ju en strategi som fungerat tidigare, plocka bort så många som möjligt från arbetsmarknaden, höj trösklarna så att de inte kan ta sig tillbaka, sätt dem i bidragsberoende, så har vi garanterat deras röster i nästa och nästa och nästa val. Tack och lov börjar folk vakna upp och lämna partiet som ger med ena handen och tar tillbaka med den andra.

      • Morgan S

        Sorry för längden på mina inlägg Mikael, men sanningen är att förenkling och förkortning bara tjänar ett syfte; Att sälja en lögn, som inte går att genomskåda då man inte redovisar detaljer.

        Tänker inte vara långrandig denna gång, mer än att påpeka att jag mycket väl skulle kunna ha skrivit ett mycket långt motinlägg till den enkla osanning du presenterar om att socialdemokraternas strävan efter ett tryggt samhälle (de facto) skulle vara en strategi för att få röster från de som (för stunden) behöver hjälp.

        Eller än värre att det var socialdemokraterna som hållit tillbaka kvinnolönerna.

        Tvärtom är det ju de borgerliga partierna som kallat de jobben kvinnor gör för ”den tärande sektorn” och hävdat att de inte förtjänar hög lön då de inte bidrar till att öka nationens intäkter, medan mer manliga jobb tillhör ”den närande sektorn” som förtjänar att få högre lön då de tjänar pengar åt nationen.

        Som du ser, vill man diskutera FAKTA, krävs en viss mängd detaljer, medan om man bara vill sälja en lögn så räcker det med svepande generaliseringar för att föra fram sitt budskap (då det inte tål detaljgranskning.)

        Kanske därför du är så kortfattad😉

        Vad gäller din tanke att alla haft samma chans till utbildning etc. så kommer den så uppenbart från ett medelklassperspektiv.

        I själva verket så krävs individuell styrka, kunskap och/eller förebilder i närmiljön för att den klassresa du menar alla kan göra skall vara möjlig.

        Lever du i en fattig familj, kan du nästan vara säker på att du knappt ens känner någon som studerat på högskolan och att du tvärtom bara har förebilder som antingen börjat arbeta direkt efter grundskolan/gymnasiet eller som är arbetslösa.

        Din livsmiljö är helt enkelt så snäv att du inte ser några andra möjligheter än att så fort som möjligt skaffa dig en inkomst, så ditt akuta trångmål för stunden får en lösning.

        Köper inte heller din beskrivning om att de som utbildat sig dessutom arbetat 50-60 timmar per vecka. (I själva verket är min erfarenhet att mina kamrater när jag läste oftast hade rika föräldrar som bidrog samt att de möjligen arbetade 6-10 timmar per vecka.)

        Dessutom var det inte möjligt att arbeta 50-60 timmar per vecka och ta studielån, då man i så fall blev av med lånet.

        Jag ifrågasätter heller inte att de som utbildat sig skall ha högre lön, vad jag reagerar mot är att de som utbildar sig lika länge till ett kvinnoyrke får 20 000 kr i månadslön medan den som väljer ett mansyrke lätt kan få det dubbla.

        Sedan ifrågasätter jag också din analys av lika möjligheter.

        Utsikten (förståelsen för vilka möjligheter man har) är olika beroende på ar man befinner sig på samhällspyramiden.

        De starkaste lyckas klättra från botten, det är sant, medan även en relativt svag person som befinner sig högre upp i pyramiden lyckas klättra sig upp pga. sin bättre utgångspunkt från början. (Den bättre utsikten gör att man har fler verktyg att hantera sin livssituation med än de som finns längst ner.)

        Detta är, hur gärna du än vill undvika att se det, en konsekvens av att vi har ett klassamhälle.😉

        Sorry igen Mikael! Inlägget blev visst lite långt ändå…😉

      • Mikael

        Pratar man klass så pratar man motsättningar, och det menar jag inte finns på det sätt du beskriver. Det som saknas hos många fattiga är som sagt inte verktyg eller pengar, utan självförtroende och förebilder. Det löses inte med större allmosor, utan bättre skolor och erkännande för de jobb man ändå utför. Att S föraktar alla jobb inom tjänstesektorn hjälper alltså inte.

        Sen är det som sagt S som hållit lönerna nere för kvinnorna, alliansen gör iallafall ett försök att höja status och löner på dessa yrken. Med legitimationer och privatiseringar för att diversifiera lönediskussionen. Vad gör s förutom att prata klasshat som inte finns i verkligheten? Dags att vakna upp och fundera ut lite lösningar! OBS inte lösningar från 70-talet.

  2. Janne

    Nu har ju inte jag några barn själv, men har kompisar som har. ALLA jag känner sätter in hela barnbidraget som sparande till barnet. Dvs de behöver inte pengarna, det främjar ingenting, det var knappast så att de inte hade skaffat barnen om inte barnbidraget funnits. Nu är väl inte barnbidraget den största utgiftsposten i statskassan, men det känns ju som slöseri att subventionera barnens framtida lägenheter med skattepengar. Sen trenden att åka till Thailand en månad på barnledighet för skattepengar är ju ännu mer överdriven. Trevligt såklart, men är det verkligen till detta skattepengarna ska gå?

    • Janne!
      1. Dina kompisar tillhör uppenbarligen de mera välbeställda.
      2. Barnbidraget är även principiellt angeläget. Att ha barn är en ekonomisk uppoffring som inte ska vara större för rika än för fattiga.
      Magnus Nilsson

  3. Det är mycket viktigt att upprätthålla principen att barnbidragen ska fördelas lika till alla och inte efter behov. Kostnaderna för att ha barn är kännbara inte bara för föräldrar med mycket låga inkomster. Barnbidrag, lika för alla, bidrar också till att mobilisera mycket breda grupper av medborgare bakom tanken på en grundläggande medborgarrätt och därmed deras vilja att betala skatt, en grundläggande medborgarplikt.

    • Morgan S

      Hej Enn!
      Hur ser du på Ingers frågeställning ovan;

      Att det enbart är de som har de sämst som inte får ngt ekonomiskt tillskott när de får barnbidrag, då barnbidraget avräknas mot bostadsbidrag etc.?! (Lena verkar ju inte vilja ta den debatten) och du har ju ändå varit en av de mer tydligt ideologiska krafterna i rörelsen?

      Ditt svar på varför dessa skall offras vore därför intressant.

      Är det så enkelt att det faktum att de som skulle få bidrag ovanpå ett annat bidrag (felaktigt?!) skulle uppfattas som övergynnade vilket skulle vara kontraproduktivt för allmänhetens vilja att göra sin medborgarplikt, att betala skatt? (Varför denna grupp offras på den generella välfärdens altare?!)

  4. Det rör sig ju om två stöd, grundade på två helt olika principer: barnbidraget utgår alltid, lika för alla oavsett inkomst, medan bostadsbidraget utbetalas med hänsyn till alla inkomster av olika slag. Det gör att ibland människor som under årets lopp får större inkomster än när de ansökte kan bli återbetalningsskyldiga. Jag har svårt att se hur man, utan att ha någon reduceringsregel för bostadsbidragen, skulle kunna lägga de här två sytemen ovanpå varandra utan att det bland annat fick oönskade tröskeleffekter.

    • Morgan S

      Problemet är rimligen enkelt att lösa.

      Tanken med barnbidrag är att ingen skall få ökade utgifter för att skaffa barn (oavsett inkomster i övrigt) varför man ger alla barnbidrag.

      Den självklara analogin borde då också vara att barnbidrag inte är en inkomst utan en nollsummeersättning man får för att skaffa barn!

      På samma sätt som du t.ex. kan få ersättning för sveda och värk vid ett överfall, utan att det påverkar ditt bostadsbidrag etc. torde därför också barnbidraget tydligt kunna skiljas från kategorin inkomstslag och räknas som ersättning som ej skall avräknas som inkomst.

      Tanken är inte direkt svindlande eller teknisk svår att genomföra.

      Problemet är väl snarare att denna enkla och socialt mest rättvisa lösning inte förts fram från Sveriges största arbetarparti trots att orättvisan så tydligt missgynnar just den grupp som har det sämst i samhället.

      Varför frågar man sig?

      Om inte SAP försvarar de som har de sämst i samhället (utan gömmer sig bakom dåliga svepskäl av svårigheter att tillskapa regelverk etc.); Med vilken rättspatos skall jag kunna försvara socialdemokraterna när de inte längre står upp för de svagaste i samhället?!

      Mycket av det som utgjort socialdemokratisk politik förr kan ju betecknas som utlöpare från den gyllene regeln ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.” (Att vi m.a.o. alltid skall eftersträva den mest rättvisa och solidariska politiken även för de som har det sämst.)

      Den idén var ju lätt att försvara…

      Filosofin nuförtiden tycks dock ha fått tillägget; Men bara om du tillhör ungefär samma samhällsklass som den vi numera företräder… Medelklassen?!

      För mig som alltid varit socialdemokrat i själ och hjärta är denna realpolitiska verklighet omöjlig att försvara.

      Om detta är vi, vad utgör vi då för väsen?

      Anser du/ni verkligen att det är en rimlig socialdemokratisk politik att inte hitta en enkel lösning som löser en uppenbar orättvisa som bara drabbar de sämst ställda i samhället? När det (de facto) enbart handlar om att omdefiniera tolkningen av barnbidrag som inkomstslag till ersättning som ej skall beräknas som inkomst?

      Slutligen: När man inte ens på detta, lilla och enkla område, ser till att företräda de sämst ställda; Hur många andra områden anses de vara oviktiga på i övrigt?

  5. U_M

    Det hela tycks bli ännu dystrare: Magdalena Andersson tycker i SVD att Eurobonds ger fel signaler: ”Jag ser tydliga incitamentsproblem när länder som har goda statsfinanser ska betala högre räntor för att länder med dåliga statsfinanser ska ha lägre räntor, säger Magdalena Andersson till tidningen.”

    Solidaritet tycks vara ett helt avskaffat, bortglömt och olämpligt begrepp för ledningen i S som därmed lägger sig en bra bit till höger om övriga Socialdemokraterna i Europa. Låt mig gissa att det finns en risk att de kommer att tillämpa samma ideologiska argumentation om barnbidragen och skattesystemen i övrigt – en analogi som tyvärr låter sig göra allt för lätt.

    Jag som inte ens är förespråkare för EU tycker att denna hållning är extremt anmärkningsvärd. Man kan undra om det möjligtvis är så att man har en dold agenda om att man vill att EU skall implodera, men antagligen är det inte så. Tyvärr är det nog bara ren nyliberal ideologisk dumhet.

    (http://www.svd.se/naringsliv/s-byter-stallning-om-euroobligationerna_7246711.svd)

    • Morgan S

      Tror tyvärr du har rätt…

      Det blev än mer talande när Margot Wallström kom tillbaka och sade sig vara villig att ta en post inom socialdemokraterna men samtidigt konstaterade att hon såg det som problematiskt att det fanns så stora ideologiska spänningar inom partiet, där många inte tycktes vilja föra hennes nyliberala politiska linje utan hålla fast vid det hon inte längre menade var socialdemokratisk politik.

      Den socialdemokratiska tanken på ett solidariskt, jämlikt och rättvist samhälle där striden fortfarande i grunden står mellan arbetare – kapital och där lösningen (på sikt) ligger i att hitta en ickekapitalistisk fördelningsmodell samtidigt som man idag försöker finna de bästa lösningarna som går för att tillskapa ett globalt samhälle med maximal jämlikhet, solidaritet och rättvisa inom den rådande kapitalistiska modellen?!

      Hon och hennes gelikar vill inte sträva efter ett socialdemokratiskt blandekonomisk samhälle (vilket vore den bästa lösningen under rådande omständigheter) utan strävar istället helt öppet efter en mer liberal marknadsekonomiskt modell, där den negativa konsekvensen som denna lösning medför (utslagning) utgör ett rimligt pris för att lyfta den stora massan. (Bara utslagningen inte blir för stor/generell.)

      M.a.o. raka motsatsen till en solidarisk socialdemokratisk politik!

  6. Martin svensson

    Bra Lena. Tydlig inställning som grundar sig i din ideologi. Fokus på familjen, inte bara omfördelning av inkomster. Det kan man göra med skatten. Att ge alla föräldrar barnbidrag sänder ut rätt signaler.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s