Hur länge består förtroendet för regeringens ekonomiska politik?

Ett av regeringens starkaste kort är har varit den ekonomiska politiken. Men den skarpa frågan är hur länge förtroendet för regeringens ekonomiska politik kommer att bestå. Mycket talar för att tiden börjar rinna ut för Anders Borg.

Anders Borg har vunnit förtroende för en politik med fokus på starka statsfinanser. I den europeiska debatten har han förordat en en fortsatt strikt åtstramningspolitik. Nu växer emellertid kritiken.

Det är intressant att se hur till och med Dagens Nyheters Peter Wolodarski i sin söndagskrönika instämmer med de internationella ekonomer, som sedan länge har kritiserat åtstramningspolitiken i EU. Den kompromisslösa politik som förordas av Tyskland, med starkt stöd av Sverige, är förödande, konstaterar Wolodarski. EU har slagit in på en kamikazekurs som ser ut att leda till att eurosystemet bryts sönder. ”Att Sverige, med regeringen och ­Socialdemokraterna i armkrok, fort­farande håller fast vid det tyska nedskärningstänkandet är sorgligt.”

När det gäller den strama politiken på hemmaplan växer kritiken, på liknande sätt.

”Oh why can’t Europe have better finance ministers? Sweden’s Anders Borg does not understand the situation”, utropade den amerikanske ekonomen Brad de Long i en krönika tidigare i vår. Brad de Long konstaterade att Borg påstår att Sveriges relativt sett hyggliga ekonomiska utveckling under finanskrisen var ett resultat av en stram budgetpolitik. I själva verket var den ett resultat av en försvagad växelkurs, som expanderade efterfrågan.

Allt fler noterar att det för Sverige, liksom för Tyskland,  i dagsläget inte heller är ansvarsfullt att bedriva en stram ekonomisk politik, i ljuset av den allt djupare recessionen i eurozonen.  Tvärtom bör Sverige och Tyskland ta ansvar genom att expandera efterfrågan. I dagens SvD skriver Per Lindvall om  att ”Borgs överskottsmål är absurt”.  Han har alldeles rätt. ”Regeringen prioriterar att nå ett överskott i statsbudgeten, trots att arbetslösheten fortfarande är mycket hög och trots stora eftersatta investeringsbehov i vår infrastruktur där vi kan låna till en negativ realränta.”

Jag möter ofta socialdemokrater som hävdar att  partiet aldrig kan få förtroende i den ekonomiska politiken, om vi avviker från regeringens kategoriska åtstramningspolitik. Jag tror att det förhåller sig precis tvärtom.

Jag är övertygad om att Socialdemokraterna aldrig kan få förtroende i den ekonomiska politiken om inte partiet utvecklar en självständig ekonomisk-politisk linje, med målet att förena ekonomisk tillväxt med full sysselsättning, god miljö och social rättvisa. Genom att alltför okritiskt ställa upp på Anders Borgs ekonomiska program, försummar  Socialdemokraterna en möjlighet att skapa en nödvändig debatt kring den ekonomiska politiken. I ett läge, då Europas framtid ligger i vågskålen, måste arbetarrörelsen ta initiativet till att forma framtidens ekonomisk-politiska ramverk.

Mer om krisen: Jonas Sjöstedt. Hur ska S vinna makten? Martin Moberg. Eric Sundström om kampanjen ”Nedskärningarna fungerar inte”, se Dagens Arena. Positiva siffror för Socialdemokraterna idag, se SCB, Expressen, Aftonbladet. Kan det ge mod att bedriva en mer självständig ekonomisk politik? Några tidigare bloggar i ämnet: Ska Socialdemokraterna bli sist med att ompröva den ekonomiska politiken? Sverige bör ta ansvar genom en mer expansiv ekonomisk politik, Borgs politik förvärrar eurokrisen.

42 kommentarer

Filed under Uncategorized

42 responses to “Hur länge består förtroendet för regeringens ekonomiska politik?

  1. Kerstin Eldh

    AP-fonderna borde användas till samhälleligt hållbara investeringar I Sverige, i stället för att valsa omkring på internationella börser. Satsningar på bostäder, järnvägar och förnybar energi ger konkreta resultat som består även om börsen faller.

    • Mikael

      Det blir dock ett litet problem när pensionärsskaran växer och de vill ha sin pension. Vad säger ni till dem då? ”Du fick ju en bättre järnväg för 10 år sen, så din pension är redan slut”?

      • Det är därför vi måste investera i sådant som långsiktigt driver tillväxt såsom utbildning (och minskad social utslagning) men också radikal teknologisk utveckling vilket är något helt annat än den typ av den småputtriga visionslöshet som idag utmärker forskningspolitiken.

      • lenasommestad

        Svaret är att framtidens pensioner kommer att bero på vår förmåga att upprätthålla en produktiv ekonomi. Om vi investerar i järnvägar ger detta en samhällsekonomisk avkastning som hjälper oss att betala framtidens pensioner. Därtill är det klokt att investera, så länge det finns arbetskraft. Varför vänta tills dagens arbetslösa har blivit pensionärer?

      • Samtidigt är marignalnyttan av ytterligare investeringar i infrastruktur förmodligen lägre än om vi investerar samma resurser i människor, särskilt de som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden.

        En av anledningarna att Sverige har haft en så bra ekonomisk utveckling är att vi haft ett relativ sammanhållet samhälle, inte minst genom satsningar på regionala högskolor etc. Dessa kanske inte producerar de skarpaste knivarna i lådan men de lyfter människor som annars skulle haft betydligt lägre produktivitet.

        När man införde friskolereformen och skolpengen borde det ju varit uppenbart att bra skolor skulle kunna fortsätta att attrahera de bästa lärarna och därmed över tid bli än mer attraktiva. Likaså borde det ju varit uppenbart att redan ”starka” föräldrar (ofta med akademisk bakgrund) skulle ta ett större ansvar för sina barns skolgång och därför sätta dem just i de bästa skolorna. Mycket riktigt har vi också sett hur Södra Latin, Östra Real eller om man så vill S:t Petri i Malmö har fått än mer homogena elevgrupper med de allra mest motiverade eleverna. Samtidigt har vi sett hur de skolor som fungerar sämst har svårt att rekrytera bra ledare och lärare vilket i förlängningen såklart leder till att alla barn vars föräldrar bryr sig väljer bort dessa skolor. Anledningen att jag tar upp detta är att jag är allvarligt oroad för hur vi ska kunna bryta dessa effekter och återupprätta en sammanhållen likvärdig skola. Om vi misslyckas med detta kan vi definitivt se oss i stjärnorna om några pensionspengar i framtiden. Nyckeln både för dagens och framtidens samhälle är därför att bryta den utslagning av människor som ”valfriheten” skapat, inte minst genom att göra de investeringar som krävs för att få fram kompetetenta lärare (vilket i sin tur för oss in på det intellektuella moras som utgör lärarutbildningen men det får bli en annat inlägg). Problemet är just att medelklassen kortsiktigt tjänat oerhört mycket på skolvalet och inte förstår de ansvar de har för att föra hela samhället framåt. Samtidigt vet vi sedan tidigare att moraliska argument biter väldigt dåligt, därför tror jag att enda hoppet just är att visa hur sociala investeringar kommer att leda till ännu högre ekonomisk tillväxt och avkastning även för dem som redan har.

      • Mikael

        Jag förstår att ni kanske tycker det är smartare att investera pensionärernas pengar i infrastruktur istället för på börsen. Men det kan ju leda till ett litet likviditetsproblem när pensionärerna faktiskt vill ha pengar i plånboken när de slutar jobba. Kanske inte så lätt för AP-fonden att då sälja bron man byggt för att få loss likvida medel.

      • Nej, men om vi med smarta sociala investeringar kan få upp tillväxttakten till kanske 3-4% per år, kraftiga sänka kostnaderna för kriminalvård och missbruk samtidigt som vi kan skapa en social modell som resten av världen tar efter och därmed indirekt skapa ny starka exportmarknader kommer också de generalla skatteintäkterna att öka så att vi enklare kan finansiera pensioner, om så direkt ur statskassan. Om vi däremot står kvar att stampa med kanske en miljon människor långt under sin potentiella produktivitet och med stora kostnader för social utslagning så räcker inga börser i världen. Om något så har väl de senaste åren visat det långsiktigt ohållbara i att premiera privat konsumtion framför sociala investeringar…

      • Mikael

        Ok det låter fint men vad har du för belägg för att tillväxten faktiskt kommer igång så pass att din ”sociala”investering betalar tillbaka sig i reda pengar? Det låter som moderaterna på 90-talet när de trodde skatteintäkterna skulle öka bara man sänkte skatterna…. Jag vill se kalkylen, inte bara fina ord.

  2. Jan Hagberg

    Der förvånande är att också socialdemokrater på ledande poster som Magdalena Andersson och Mikael Damberg uttalar förtroende för Anders Borg i så motto, att de berömt hans ordning-och-reda-politik i den ekonomiska bokföringen – utan att se eller förstå att det är fråga om samma gamla moderatpolitik.

    Åren 1976 – 1982 hade Sverige fyra borgerliga regeringar, som sammantaget lämnande efter sig ett gigantiskt budgetunderskott, efter stora skattesänkningar och subventionspolitik men i stort sett oförändrade utgifter på välfärdsområdet.

    Åren 1991 – 1994 blev det samma visa igen med efterlämnade underskott. Så skyllde man på den inhemska finanskrisen som hängde samman med tidigare ogenomtänkta avregleringar på finansområdet, trots att (m) just i avregleringsfrågor dessförinnan önskat gå ännu längre.

    Så har vi den Reinfeldtska regeringen och Anders Borg, som i den vägen inte upprepat de tidigare borgerliga regeringarnas extrema försyndelser. Fint, eller hur?

    Ingen tycks observera att det är samma gamla moderatpolitik med stora skattesänkningar de till mest välbeställda – i och för sig har alla, utom pensionärerna, fått del i skattesänkningarna men dessa har i regel mer än väl slagits ut av stora avgiftshöjningar. I stället för att ordna till budgetunderskott har sjuka, arbetsskadade och arbetslösa fått stå för notan. Från dem har det direkt tagits 50 – 60 miljarder per år, efter 2006! Detta syns i överflyttningen av den allmänna löneavgiften från cirka 4% till över 9%, alltså från specifika ändamål som fackföreningsrörelsen accepterat i löneförhandlingarna tidigare år till ospecifik användning som mer kommer andra till del!

    Dessutom har Borg oförskämdheten att kalla de allmänna försäkringarna för bidrag i stället för vad de är, nämligen försäkringar. Han skulle aldrig opåtalat tillåtas att kalla ersättningar från Skandia eller Folksam för bidrag!

  3. Samtidigt är det viktigt att eventuellt ökade offentliga utgifter används på ett smart sätt, framförallt till sociala investeringar i barn och ungdomar för att på sikt motverka kostsamma sociala problem men också för att långsiktigt höja produktiviteten i samhället (genom att vi gör saker smartare, inte genom att fler arbetade timmar). Ökad offentlig upplånging eller expansion av penningmängden kan aldrig vara lösningen på krisen utan detta borde vara det tillfälle då vänstern i Europa äntligen konfronterar alla de särintressen (jordbrukssubventioner, rustningsindustri och bilindustri) som alltför länge har fått sätta agendan. Jag vet att jag sagt det tidigare både här och på andra ställen men vänstern måste ha en fungerande social teori och en idé om hur ekonomisk välstånd skapas, det räcker inte att bara vara emot nyliberalismen.

    • lenasommestad

      Hej Rasmus! Jag håller helt med dig om att sociala investeringar ska prioriteras. Men som läget nu är ska vi ha klart för oss att även investeringar i infrastruktur och fastigheter har försummats under långt tid. Investeringsnivån i svensk ekonomi är historiskt låg. Samtidigt är räntan också historiskt låg. Vi har råd att investera i både infrastruktur och i sociala investeringar. Jag anser att det vore viktigt om vi kunde få en investeringsbudget för de fysiska investeringarna.

      • Absolut! Men jag tror att just sociala investeringar, om de kallas just det, kan vara ett utmärkt för socialdemokratin att komma in i matchen och utmana Reinfeldt och c:o syn på välfärdsstaten som en form av konsumtion. Apropå allt detta har jag precis undervisat färdigt min kurs ”Globalization and the welfare state” här i Korea som varit grymt uppskattad av studenterna.

      • Lika viktigt är att vända vår bild av globaliseringen från att vara ett hot till att bli en möjlighet och därigenom också föra in fantasin i politken. Vi kan inte fortsätta att backa in i framtiden utan vi måste ha en verklig idé om hur alla människor på jorden en dag ska kunna åtnjuta minst samma materiella standard som vi har i Sverige idag. Även om det såklart alltid är bra med livsstilsförändringar och att människor till exempel väljer att äta mer vegetariskt eller vad det nu må vara så måste vi framförallt utgå från de verkliga människor som finns idag (till exempel i USA eller Kina) och arbeta för att ta fram lösningar som gör även en sådan pluralistisk värld ekologiskt hållbar. Det är därför jag tror att vi i Sverige lurar oss själva om vi bara ser t.ex. till våra egna klimatmål och satsar på teknik (exempelvis vindkraft) som aldrig kommer att kunna räcka för att täcka världens energibehov. Istället måste vi satsa på radikal teknologisk utveckling och ta vara på de unika resurser vi har i form av ett öppet samhälle och en utbildad befolkning.

  4. Kerstin Eldh

    Ordet ekonomi kommer från grekiskan och betyder ungefär hushållning, försörjning. Anders Borgs hushållning handlar om skattesänkningar som mest gynnar de som redan har mycket. Men själva samhället förfaller. Rekordårens bostäder behöver underhållas för att kunna fortsätta att var beboliga. När vi åker tåg leder det försummade underhållet till att vi drabbas vi stängda toaletter, dörrar som inte kan öppnas och förseningar p.g.a. nerfallna kontaktledningar, rälsbrott m.m. Ju längre vi dröjer med underhållet av dessa sektorer desto dyrare blir det.

    Sedan är det naturligtvis viktigt att satsa på barn och ungdomar. Jag hörde en gång någon säga att näringslivet tror att, oavsett hur man behandlar barnen ,kommer de att kläckas som färdiga civilingenjörer vid 23 års ålder. När man hör om de ständiga nerskärningarna inom skolans område verkar det vara den synen som dominerar bland beslutsfattarna.

    Gunnar Myrdal frågade en gång varför kostnaderna för utbildningsektorn var uppställda under rubriken driftskostnader i stället för under investeringar i statsbudgeten. Utbildning måste betraktas som en investering som det är viktigt att satsa i. Naturligtvis är det viktigt att de som ska sköta samhället i framtiden är välutbildade och mår bra.

  5. Förtroendet för Borg skulle otvivelaktigt sjunka om S la fram något radikalt annorlunda förslag, och vågade slåss för det.

    Men om det inte presenteras något alternativ, varför skulle man då inte ha förtroende för det enda som presenteras?

    Sahlin bevisade att det går att få kortsiktigt fina opinionssiffror utan att presentera någon egen politik. Då tolkar nämligen alla in vad de önskar i S-politiken. Men så snart det blir allvar av, dvs valrörelse, dunstar de fina siffrorna och folk röstar på det beprövade – om det inte finns något annat att rösta på.

  6. Martin svensson

    Jag tror du har rätt Lena. Vill först kommentera att jag har svårt att ta en amerikansk forskares rapport om Europa på allvar. Om deras ekonomer var fantastiska och bra och hade något inflytande borde de rikta sina utspel mot sin hemmaplan. Låg trovärdighet i mina ögon. För varje sådant utspel är jag säker på att jag om jag letar lite kan hitta minst en annan amerikansk forskare som påstår motsatsen och dessutom tycker vi helt ska nedmontera vår välfärd.

    Men du har rätt. S måste våga driva en annan linje. Det är problematiskt att först protestera mot alla jobbskatteavdrag och hävda att det kör våra finanser i botten, för att sedan nu inte vara nämnvärt intresserade av att ta bort dem. Vad hände? Var de rätt? Hade S fel? Det är så väljarna funderar.

    Jag tror tyvärr för S att M håller i pengarna en stund till. Men snart börjar de satsa ordentligt i god tid och precis inför valet vilket gör att de kan ”köpa” röster de inte har idag.

    S måste driva en tydlig och egen linje. Prat om järnvägar intresserar dock få väljare. Prata om jobben det ger och visa på en realistisk återbäring på investeringen. Satsa pengarna på sådant som verkligen är bra och mätbara investeringar och/eller som påverkar väljarna.

  7. Janne

    Jag sätter min mössa på att i höstbudgeten 2012 kommer breda satsningar så att 90 % av befolkningen får ganska mycket mer i plånboken, från moderaterna. De kommer köra klassisk socialdemokratisk valårsbudget. Ni kan börja fundera redan nu på vilka argument ni ska komma med då för att såga den, och behålla en gnutta förtroende, när ni nu har skrikit efter utgiftsökningar i ett års tid. Ni har målat in er i ett hörn, för att få tillbaka några väljare kommer ni vara tvungna att bjuda över, och då framstår ni som oansvariga och inkonsekventa. Lycka till!

  8. Morgan S

    Janne…
    Du tillhör de 10 % vi inte direkt strävar efter att vinna förtroende hos. (Övertygade marknadsliberaler som av någon anledning använder all er kraft att gå in på socialdemokratiska forum och tala om vilken politik socialdemokraterna bör föra.)

    Är det Per Schlingmann som betalar direkt eller sköts det av ngn mer obskyr intresseorganisation?! (Detta då det uppenbarligen är organiserat krypskytte i form av en massiv kampanj av folk som inte alls delar de åsikter som avses diskuteras som sker på flera socialdemokratiska forum.)

    Jag menar; Detta är inte direkt aftonbladet där vem som helst oavsett åsikt normalt söker sig till utan en socialdemokratisk sida där kvinnoförbundets ordförande som också är en av de ledande ideologerna inom partiet som förmedlar sin syn på vilken politik vi bör föra (till medlemmarna och sympatisörerna samt till de inom partiet som inte fullt ut delar hennes tolkning.)

    Jag vet; Den är öppen för alla…

    Men vad är egentligen syftet med att ”ni” hela tiden vid varje inlägg dyker upp och dränker sidan med olika marknadsliberala eller tom. liberianska politiska idéer som svårligen hör hemma på en sida för socialdemokratisk extern information och (intern) ideologisk och sakpolitisk debatt?!

    Nu är det inte min sak att sätta gränserna vilka som bör skriva här och vad, men det skulle ibland uppskattas om socialdemokrater (eller de som i vart fall har likartad ideologisk uppfattning) fick föra sin ideologiska debatt ostört från ständiga ”råd” från dess fiender!

    Känns lite grann som du tillsammans med andra medvetet vill förstöra de plattformar som finns för en fri öppen socialdemokratisk ideologisk debatt och se till att söndra inifrån genom dessinformation, avledning och rent sabotage?!

    Håller naturligtvis med Lena i allt ovanstående. Mycket bra sagt. Hoppas du får med dig partiet. Avgör mycket när det gäller mitt eget ställnin gstagande i framtiden!

    • Janne

      Hej Morgan! Jag kan säga att jag gör det för mitt eget privata nöje, det är klart att det är roligare att diskutera med någon som har en helt annan uppfattning än en själv. Hellre ett argt svar tillbaka än 17 likes på SvD!

      Dessutom har jag tyckt att oppositionen har varit för dålig helt enkelt, framförallt under Juholt. Så jag ville hjälpa er att vässa era argument, och eftersom jag är en medelklassväljare i storstad så tänkte jag att ni kanske var lite intresserade av hur jag tänkte. Men visst, jag kan sluta komma med inlägg, så kan ni tjoa och nicka till varandra här inne, utan mothugg.

      • Morgan S

        Janne… Dina inlägg tillhör kanske inte de jag mest avsåg (även om jag ville påpeka trenden) att konstigt många som inte är sossar nu har börjat dyka upp på sossesidor och tala om vilken politik de borde föra.

        Tycker i själva verket du för din debatt (som motståndare) öppet och med ett ok tonläge, så kör du på… (Frågan var som sagt var bredare…) Varför är det så många just nu? Är det en kampanj?!

        Nu vet jag dock att du precis som jag är vanlig privatperson och visst kan det vara kul att vässa våra argument mot varandra, men då krävs att vi alla vågar vara öppna och lyssna på motsidans argument istället för att bara propagera våra egna åsikter, eller hur?! (Det är väl det som är svårast i en debatt att våga ifrågasätta sina egna ingrodda tankemönster om rätt och fel?!)

      • Janne

        Jag vet inte om du börjar bli paranoid på gamla dar Morgan, eller börjar du inse att socialdemokratisk ideologi inte hänger ihop och är rädd för att det ska komma ut..🙂 Närå, men det är faktiskt lika mycket rabiata sossar på moderatbloggar, jag rekommenderar dig att kliva in på några och debattera loss. Det blir kul!

        Håller med om att det är svårt att bryta attityder, eller tankevanor som jag brukar kalla det. Hjärnan fungerar ju likadant med tankar som med andra vanor, förmodligen en mekanism för att spara energi genom att slippa gå igenom hela tankekedjan en gång till. Samma mekanism som skapar fördomar genom att överförenkla.

      • Morgan S

        Har fullt upp att rensa framför egen dörr Janne…

        Har därför inte orkat med att pröva att övertyga mina motståndare att de tänkt fel hela livet…

        Räcker med att behöva ”slåss” mot de sossar som vinglar hit och dit i jakt på makt snarare än i fast övertygelse att den ideologi de skall företräda också är rätt. (Vilket jag ju vet den är)😉

        Tror du också kommer upptäcka (om du stödjer ett stort parti) att en del opportunister söker sig dit för att de bedömer att partiet är den bästa karriärstegen och sedan inifrån försöker förändra partiet till något det aldrig varit (till något som passar dem bättre när de kommit till toppen.)

        Det är jobb nog att hålla dem i schack😉

        Men visst, har du någon trevlig, debattglad allianssida som för en saklig och kul debatt så är jag idel öra. (Alltid kan man få en liten ögonöppnare…)

        Håller förövrigt med dig om det sista…

        Många av mina bästa kamrater är just moderater, men vi vet ju sedan barnsben var vi har varandra och för vår diskussion med både glimten i ögat och full respekt om den andras fulla ideologiska övertygelse. (Då är det också kul att debattera…)

        En debatt där man försöker att finna sprickor i den andras resonemang, samtidigt som man accepterar att de premisser man utgår från och därmed den analys man gör aldrig kan vara exakt densamma just pga. att man har olika utgångspunkt och olika ingångsvinklar, det är att visa respekt för varandras olika verklighetstolkning, trots att vi lever i samma verklighet.

        Där någonstans tror jag vi alla kan mötas oavsett åsikt.

        Problemt som jag ser det är när dessa sprickor finns inom samma parti… (Då är det mer besvärande) då min uppfattning är klar att man hamnar i det parti som ligger närmast ens egen övertygelse istället för som vissa gör, att först väljer parti och sedan försöka förändra partiet inifrån.

        Dock över partigränserna…

        Nu vinner vi gruppen i EM (fotbollen) och slår Europa med häpnad när vi sedan tar medalj…🙂 (Det om ngt kan vi bäl enas om)😉

  9. Det senaste utstuderat välplanerade utspelet från högerfalangen är ju, att S signalerar att man vill införa euron. Knappast en ”självständig” ekonomisk politik i förhållande till det undergångsmärkta triumviratet Borg, Bildt och Reinfeldt (=Schlingmann). Med andra ord vill man rasera välfärden ännu snabbare än vad det triumviratet hittills lyckats med. http://svt.se/nyheter/sverige/wallstrom-sverige-borde-gatt-med-i-euron

  10. Det är märkligt, en massa människor, inklusive de styrande, tycks tro att pensioner får vi om vi lägger pengar i en kista tills det är dags betala ut dem vid pensioneringen. När det i själva verkat är så att frågan handlar om två ting, dels hur rikt ett samhälle är totalt sett, hur mycket det producerar alltså, dels om hur man vill fördela denna samhälleliga produktion. Mina föräldrars pensioner betalades av oss (och jag kan inte minnas att jag någons hört någon av oss klaga över att vi tvingades avstå så mycket till pensionärerna), min generations pensioner betalas av dem som arbetar nu, framtidens pensioner betalas av dem som producerar då. Fördelningsprinciperna, pensionsrelger etc. är sedan bara (dimbildande) överbyggnad, komplicerade visserligen men ändå i grunden en fråga om ”vilja”, som Palme skulle sagt (kanske).
    Eller och förenklat: Vill jag, som potatisodlare, att mina gamla föräldrar ska få tre potatisar om dagen, eller föredrar jag att bara ge dem en var, för att sälja de övriga fyra och konsumera upp inkomsterna för dessa själv.

    • Mikael

      Jag vet inte hur du sparar till din pension, men jag sätter in pengar varje månad. Så gör staten också. Jag skulle bli fly förbannad om någon finansvalp sa till mig på min pensionsdag att han spenderat mina pengar på att bygga en bro i Norrland. Han trodde det skulle ge pengar på kontot, men det bidde inga.

      Jag förstår att du tror att tillväxten kommer fortsätta för evigt, att det alltid finns mer pengar i framtiden. Men hur kommer det sig? Jo hittills har befolkningen vuxit stadigt, vilket ökar efterfrågan på produkter. Vad händer om befolkningen krymper tror du? Vad händer om människor blir miljövänliga och slutar köpa nya soffor var femte år utan lagar dem istället? Det är högst osäkert om det kommer nya pengar i framtiden. Men den som spar han har.

      Så ska du öka staten utgifter utan att höja skatterna så är det schystast att låna. Men det kommer ju innebära att räntorna för privatpersoner går upp, då totala efterfrågan på pengar ökar, vilket gör att privatpersoner har mindre pengar att konsumera för. Räntorna för företagen går också upp, vilket gör att företagen investerar mindre. Så nettot på BNP blir mer eller mindre plus minus noll om staten sätter igång att låna för att spendera. Det enda som funkar i ett land med flytande växelkurs är att trycka pengar. Och Ingves kan ingen politiker påverka.

      • Staten lånar mkt billigare än hushållen och då offentliga skulder och privata skulder enligt forskningen fungerar som kommunicerande kärl så är det bättre att staten än hushållen tar skuldbördan. Dessutom har jag aldrig sett en pensionsfond byta blöjor på gamla dementa, däremot är det ett flertal av dagens ungdomar som kommer göra det om vi satsar på dem idag genom att erbjuda en framåtblickande politik som investerar för framtiden, med riktiga jobb.

      • Mikael: Är det mig du svarar så förstår jag inte ditt svar. Jag har inte talat om tillväxt alls exempelvis. Sen, du sparar själv, skriver du. Jaha, och var tror att dessa pengar finns? I en kassakista? Och vidare, hur mycket tror du att du får för de där pengarna när du pensioneras om det inte finns några yngre människor som producerar de varor du behöver för att överleva när den dagen kommer?

        Du kommer inte ifrån det jag skriver. Vad pensionärer får beror på hur mycket samhället (läs politiker) anser att de ska ha med av det som produceras just då de pensioneras, och det har mycket lite att göra med hur mycket du som person har sparat för din ålderdom, på ena eller andra sättet.

        Pengar är inte, som många bringas tro, något slags mystiskt/magiskt väsen. De är bara medel för att fördela produktionen. Hur systemet för denna fördelning ser ut är en politisk fråga.

        Om samhället inte satsar på att bygga ut och/eller underhålla infrastrukturen, då blir samhället fattigare och då får du sämre levnadsstandard som pensionär alldeles oavsett var eller hur mycket du har sparat till din pension.

        Kerstin Eldh säger en hel del förnuftigt om saken.

      • Mikael

        Mmmm men om staten lånar billigt så innebär det ändå att räntorna går upp för hushållen och företagen vilket minskar deras konsumtion med exakt lika mycket som staten ökat sin, dessutom om staten lånar utomlands så drivs svenska växelkursen upp eftersom staten måste växla de utländska pengarna till svenska, vilket i sin tur medför att svensk export minskar. Så den kortsiktiga effekten på BNP blir aldrig positiv av att staten lånar mer och spenderar mer. Det blir samma effekt om du höjer skatten och spenderar mer. Då har du ju tagit in samma pengar från hushållen och företagen som du spenderar, alltså blir BNP-effekten 0. Däremot som du säger kan den framtida BNP utvecklingen bli bättre om lånen eller skatterna används till investeringar som man kan räkna hem senare tex utbildning och infrastruktur.

        Frågan är ju nu hur mycket BNP då ökar pga dessa investeringar, och hur många skattekronor extra det ger? Nu ligger statsbudgeten på ca 800 miljarder och BNP på 3500 miljarder, kanske? En tillväxt på 3-4% på BNP kanske ger samma ökning av statens intäkter, dvs 24-32 miljarder. Men alla anställda inom offentligt vill väl ha en löneökning på 2%, så utrymmet är alltså 8-16 miljarder som vi skulle kunna använda till att betala räntor och amortera på de nya lånen. Men när man lånar mer så går ju räntan upp på hela statsskulden som är 1000 miljarder redan. Säg att räntan på de andra skulderna går upp 1%. Då försvinner 10 miljarder till. Säg att tillväxten bara blir 3%, då innebär det att staten går back på sina investeringar. Sen brukar det ju komma en lågkonjunktur efter 4-5 år då tillväxten krymper till 1% eller i värsta fall negativ i ett år. Då står du där med dina räntebetalningar.

      • Mikael

        Alltså Kerstin. Tror du att vi lever i en planekonomi eller? Vad kommer först, hönan eller ägget, produktionen eller behovet? I min värld så finns ett behov och en betalningsvilja, då anpassar sig produktionen efter det, om man anser att det är värt att producera för de pengar man tror att man kommer få. Du verkar tro att folk producerar det som politikerna sagt att de ska producera, sen får folk rätta sig efter det som finns. Låt mig upplysa dig om något du verkar ha missat, vi bor inte i nordkorea och jag tror inte kommunisterna kommer vinna något val innan jag går i pension.

        Du har dock rätt i att pengar är det smartaste sättet att fördela produktion och andra tillgångar. Så tro mig, om jag har tillräckligt med pengar så kommer folk producera det jag vill köpa när jag blir pensionär. Oavsett om det finns en bro i Norrland eller ej. Men jag håller med om att blåbären kommer vara billigare om den däringa bron finns, å andra sidan kommer min pension vara lägre. Och om pengarna har blivit värdelösa så hoppas jag att min finansvalp köpt något för dem som nån annan tycker är värdefullt, som jag kan byta mot mina älskade blåbär.

      • @Mikael: du kan omöjligt jämföra skattebaserade investeringar med skuldfinansierade dito få de har helt skilda makroekonomiska effekter. Kredittillväxt ökar till skillnad från skatter mängden pengar som cirkulerar och göder därför ekonomin på ett helt annat sätt. Skatter liksom ränta är bara transfereringar mellan sektorer respektive klasser medans kredittillväxt är både en förutsättning för och en effekt av tillväxt. Problemet är att svenska hushåll har skulder motsvarande 170% av lönen medan staten runt 30% av BNP vilket varken är sunt eller makroekonomiskt stabilt och liknar situationen i Japan innan deras bobubbla brast och landet slungades in i en mer än decennielång deflationsspiral – det är detta vi riskerar och som du verkar blunda för!

  11. Kerstin Eldh

    ”Jag skulle bli fly förbannad om någon finansvalp sa till mig på min pensionsdag att han spenderat mina pengar på att bygga en bro i Norrland. Han trodde det skulle ge pengar på kontot, men det bidde inga.”, skriver Mikael.
    Men om AP-fondernas välavlönade direktörer och fondchefer spenderar våra pengar på grekiska statsobligationer, som Andra AP-fonden gjort, hur mycket tror du att de miljarderna är värda, när du går i pension?

    Och vad säger du om Sjätte AP-fonden, som skrev ner värdet på sina fonder med 1.5 miljarder?
    http://www.svd.se/naringsliv/miljardsmall-for-sjatte-ap-fonden_6481268.svd
    http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/ap-fonderna-gar-helt-snett_6999007.svd

    • Mikael

      Då säger jag gungor och karuseller, inom finans måste du ta risk för att kunna få bra avkastning, då är det naturligt att vissa investeringar går åt pepparn, förhoppningsvis vägs det upp av andra investeringar som gått bra. Tänk på att alla investeringar medför risk att förlora pengarna, att avkastningen inte blir som man tänkt, naturligtvis även ”sociala investeringar”.

      Obligationer är iallafall finansiella investeringar som är likvida, dvs de går att sälja och få in pengar på kontot, ända tills de är totalt värdelösa. Betänk att du kan vara ”rik” genom att ha massa tillgångar i antal poliser, sjuksköterskor, broar och motorvägar, välutbildade människor mm. Men har du inga pengar i kassan när pensionen ska betalas ut hjälper det föga att säga till pensionärerna att ”se, alla unga är jättesmarta, så du får ingen pension”.

      • Kerstin Eldh

        Har du hört om mannen som gick vilse i Sahara? Han hittade en hel säck med guldpengar men han törstade ihjäl. Pengar har inget värde om det inte finns något att köpa för dem. Men om vi satsar pengar från AP-fonderna på att se till bostäder underhålls och nya byggs, så har vi i alla fall någonstans att bo. Men det kan vi inte göra i de kontors- och butiksbyggnader i Tyskland, Frankrike och Storbritannien som Första och Andra AP-fonden satsade 10 miljarder på enligt en av de artiklar som jag länkade till ovan. Det finns stor risk att det går lika illa med de investeringarna som det gjorde med liknande investeringar under 1980-talet.

      • Mikael

        OK ett sista inlägg till Kerstin. Jag förstår att du vill spendera dina bröders och systrars pensioner, det är alltid ett lätt beslut för socialdemokrater att spendera andras pengar. Nackdelen är att andras pengar också tar slut efter ett tag, se Grekland. Men ska du spendera dem så hoppas jag att du inte konsumerar upp allting utan åtminstone tänker framåt. Utbildning, forskning, infrastruktur bör vara prioriterat. Och gör för guds skull en återbetalningsplan så att det finns pengar i kassakistan när din syster går i pension. Jag har förstått att du inte bryr dig om din egen pension.

  12. Kerstin Eldh

    Här finns ytterligare en intressant artikel:
    http://www.veteranen.se/nyheter/ap-fonderna-faller-pa-nytt/

  13. Det var intressant att lyssna på Peter Wolodarski i Hamamrby Sjöstad i Stockholm. Något håller på att hända inom FP. Hans analys av läget i Europa var snarlik Leif Pagrotskys. Han ser att tillväxtstimulans måste till och att det är länder som Tyskland och Sverige med balanserade budgetar som måste gå i spetsen för denna nyordning. Sparpolitiken leder till en ren katastrof för Europa. Han såg också en möjlig politisk allians mellan FP, S och MP efter valet 2014. Ett FP som blir mer socialliberala kan få en mycket positiv inverkan på hela den politiska spelplanen. Vad säger du om det? Roger Dahl medlem i Maria Södra Stations S-förening.

  14. Dessutom är det intressant det du kommenterar: ”Oh why can’t Europe have better finance ministers? Sweden’s Anders Borg does not understand the situation”, utropade den amerikanske ekonomen Brad de Long i en krönika tidigare i vår. Brad de Long konstaterade att Borg påstår att Sveriges relativt sett hyggliga ekonomiska utveckling under finanskrisen var ett resultat av en stram budgetpolitik. I själva verket var den ett resultat av en försvagad växelkurs, som expanderade efterfrågan.”

    Sverige har klarat sig bra under krisen för att vi står utanför eurosamarbetet och därigenom fått en försvagad valuta, som i sin tur gynnat svensk export och turism. Anders Borg har med andra ord fått. kredit för en politik som han var emot:

    Orsaken till att det varit så tyst om detta är att det var alltför många inom S som delade Anders Borgs eurovänliga linje, trots att den sjösattes, utan att förorda en nödvändig övrig integration i Europa, en fiskal union.

    En i stort sett enig amerikansk ekonomikör från P Krugman till M Friedman förutsåg de problem eurosamarbetet skulle förorsaka. Ekonomer på Bundesbank var också mycket skeptiska att blanda in länder med så annorlunda förutsättningar som Grekland, Spanien, Italien och Portugal i eurosamarbetet. Men enligt Leif P var det Frankrike som ville ha med dessa länder för maktbalansens skull. Rädsla fanns för att ett enat Tyskland skulle få för stor makt inom euroområdet.

    Men politikerna ville driva genom euron till alla pris. Att inte kunniga S ekonomer ville lyssna amerikanska ekonomer och Bundesbank är en gåta. Leif Pagrotsky, du och Nils Lundgren mfl möttes välj inte av ovationer inom den övriga svenska ekonomkåren vid den tiden?

  15. Lite intressantare tycker jag vore frågan om det finns förtroende för den socialdemokratiska ekonomiska politiken, när den i praktiken verkar lägga sig så nära den borgerliga som möjligt. Utan en självständig politik är den socialdemokratiska i praktiken ett skott i foten. Moderat politik light är inte ett vinnande recept annat än innan folket upptäcker sveket.Sedan kommer rekylen . Men det kanske är vad kanslihushögern räknar med? Med guldkantade kontrakt som efterspel. Som redan är praktik.
    Vem behöver ett ytterligare högerparti? Annat än de som redan skott sig. Ni vet vilka.

    • Ja det verkar inte bättre än att socialdemokratin blivit kapat av nyliberalerna och att det är nyklassisk ekonomi med smärre inslag av nykeynesiansk ekonomi som styr (båda orsaken till innevarande kris) – hoppas Lena kan få tåget på rätt spår igen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s