Dags för en ny ekonomisk politik

Vi är många som i förtvivlan har undrat hur länge ledande svenska ekonomer, debattörer och politiker ska fortsätta att bejaka  idéer om normpolitik, budgetbalans och en gemensam europeisk valuta, trots att Europa är på väg mot en katastrof, och trots tjugo år av massarbetslöshet i Sverige.

Och äntligen, äntligen tycks nu vinden vända.

Peter Wolodarski har under de senaste veckorna förvånat genom att lyfta skarpa argument mot dagens ortodoxi. Han refererar gång på gång till de ledande ekonomer som länge har varnat för den stelbenta åtstramningspolitik som vår regering hyllar. Hittills har budskapet från dessa ekonomer närmast systematiskt tigits ihjäl i svensk press. Nu är det som om täckelset faller.

I dagens krönika, Dags att skingra myterna om det svenska 1990-talet, går Wolodarski ett steg längre. Han tar ställning för en  alternativ berättelse om det svenska 1980-talet och 1990-talet; en berättelse som inte lägger skulden för krisen på välfärdsstaten. Det var skuldsättning i den privata sektorn, inte i den offentliga, som lade grunden för krisen, och vägen ur krisen gick inte genom en massiv åtstramningspolitik, utan genom devalvering av valutan. Först när ekonomin hade rullat igång, kunde saneringspolitiken börja.

Den svenska regeringen har en i grunden felaktig analys av krisen. Regeringen har fått beröm för att Sverige inte är lika illa ute som länder i euro-zonen; trots att Borgs politik har försämrat återhämtningen i övriga Europa och befäst en skyhög arbetslöshet i Sverige.

Det är intressant att se att Wolodarski nu vågar skriva det självklara – men i Sverige hittills förbjudna: att en budget i balans inte alltid är det yttersta beviset på en klok ekonomisk politik. Det kan vara alldeles tvärtom.

Jag förväntar mig inte annat än att Anders Borg även i fortsättningen slår dövörat till. Mantrat om att staten ska spendera minimalt är en utmärkt förevändning för den, som ytterst efter maximala skattesänkningar åt den egna samhällsklassen, inte efter alla medborgares bästa.

För Socialdemokraterna är läget ett helt annat. Därför hoppas jag innerligt att höstens budgetmotion från Socialdemokraterna ska bjuda på en mer radikal ekonomisk analys än årets vårmotion, som ensidigt fokuserade på vikten av ”sunda” offentliga finanser.

Socialdemokraterna förklarade i vårmotionen att  ”En solid offentligfinansiell ställning är en förutsättning för uthållig tillväxt och stabil välfärd.” Men faktum är att en solid, offentligfinansiell ställning varken är en nödvändig eller en tillräcklig förutsättning för en långsiktigt uthållig  tillväxt eller för en stabil välfärd.

Sveriges framgångsrika ekonomiska utveckling under 1900-talet, till exempel, föregick av en gigantisk offentlig skuldsättning. Självklart ska politiker ta ansvar för att inte driva in staten i en ohållbar skuldsättning, men politiker måste också ta ansvar för att göra de investeringar som krävs för att värna sysselsättning och produktivitet. Politiker måste ta ansvar för att upprätthålla efterfrågan. En långsiktigt stabil offentlig ekonomi kan bara uppnås genom att framgångsrikt reproducera nationens skattebas.

Som Peter Wolodarski korrekt påpekar är det heller inte tillräckligt att hålla ordning på statsfinanserna. Sverige hade överskott i de offentliga finanserna före den stora 1990-talskrisen – inte underskott. Som många har påpekat gäller samma förhållande för flera av de europeiska länder, som nu är djupt skuldsatta (till exempel Spanien och Irland).

Normpolitikens enkla idé om eviga regler som inte får brytas är för länge sedan överspelad. Sverige behöver en socialdemokratisk regering med mod att tänka nytt; för en modern politik med full sysselsättning och hållbara offentliga investeringar.

Annonser

28 kommentarer

Filed under Ekonomi, EU, EMU, euron

28 responses to “Dags för en ny ekonomisk politik

  1. Ola Frithiofson

    Jag hoppas verkligen vi får se en socialdemokratisk ekonomisk politik som tar sikte på vår tids stora utmaningar som massarbetslösheten, de eftersatta investeringarna i miljö, energieffektivisering, bostäder och infrastruktur – och i våra företag! Ytterligt frustrerande om en förnyelse av partiets ekonomiska politik kommer först efter att DN:s ledarsida angett tonen!

  2. Olof Johansson-Stenman

    Normpolitik som en balansering av statsbudgeten över konjunkturen, så att det är överskott i goda tider och underskott i dåliga i linje med vad Keynes rekommenderade, synes mig sunt och rimligt. Att återgå till vad Sverige hade under senare tid av 70-talet och stora delar av 80-talet, en budget ungefär i balans på toppen av konjunkturen och olika grader av underskott däremellan ser jag inte så stora fördelar med.

    Wolodarskis krönika handlade dock mest om Europroblematiken, och visst vöre det nog bra för resten av världen om Sverige skulle bedriva en expansiv politik just nu, men denna effekt skulle naturligtvis vara tämligen liten. Utan att vara expert på dessa frågor har jag dock svårt att se Euron överleva i alla medlemsstater, och jag tror därför att man måste planera för förändringar; Europas länder är för olika för en gemensam valuta och en mycket starkt harmoniserad ekonomisk politik vill ju många av oss inte ha.

    • lenasommestad

      Tack Olof för din kommentar.
      När det gäller att balansera budgeten över konjunkturen finns här mer dynamik än att spara i goda tider för att kunna spendera under sämre konjunktur. I en situation då ekonomin ligger under ett fullt resursutnyttjande kan en underbalansering av budgeten bidra till att dra igång ekonomin så att produktionen blir större än vad den annars skulle ha varit. Underskotten blir därmed långsiktigt mindre än om man försöker spara sig ur en recession, på det sätt som många EU-länder nu tvingas göra.
      Jag håller med dig om att den kvantitativa effekten av svensk politik på Europa blir tämligen liten. Likväl vore det ett viktigt exempel om Sverige vågade driva en mer expansiv politik. Även Tyskland borde bidra till efterfrågan i den situation som nu råder, och om Tyskland ändrar ekonomisk-politisk linje får det mycket stor betydelse.

      • Olof Johansson-Stenman

        Håller med om det mesta Lena. Dock befinner sig ju så gott som alltid en ekonomi under fullt resursutnyttjande (om man inte definierar bort en del av det på förhand, så att fullt resursutnyttjande definieras som resursutnyttjande vid en jämviktsarbetslöshet, eller liknande), vilket ju dock knappast innebär att det är klokt att ha ett budgetunderskott för jämnan.

        Emellertid är jag helt enig om att såväl Sverige som Tyskland borde bedriva en mer expansiv politik än vad man gör; hade vi haft ett strukturellt underskott som vid 1990-krisen hade jag varit mycket mer tveksam.

        F ö anser jag att även penningpolitiken borde vara mer expansiv, eftersom vi ju konsekvent ligger under inflationsmålet som ju är tänkt att vara styrande, som påpekas av de båda akademiska nationalekonomerna i Riksbankens styrelse, Svensson och Ekholm.

        Övriga ledamöter inkl Ingves håller en linje med en högre räntenivå utan att egentligen argumentera (i alla fall offentligt) för varför, och utan att svara på framförallt Svenssons omfattande och pedagogiska kritik.

    • Så sprids myten om att det var ett strukturellt underskott vid 1990-krisen vidare, något som redan år 2000 togs upp i en artikelserie i Affärsvärlden.
      http://www.affarsvarlden.se/hem/nyheter/article2563378.ece

      Om man hävdar att vi hade ett strukturellt underskott vid 1990-krisen, ja då har vi haft ett strukturellt överskott i mer än ett decennium.

      Strukturellt överskott är att betrakta som minst lika skadligt för ekonomin, så vilka tuffa åtgärder behöver vidtas för att få bukt med det?

  3. Other Opinion

    Fastighetsbubblan1985-90 skapades av den låga realräntan i Sverige.
    Denna skapades av inflationen som i sin tur skapades av
    facket och välfärdsstaten. Fråga Feldt som skrivit om det.
    Deprecieringen räddade sysselsättningen och den statliga upp-
    låningen räddade levnadsstandarden.

  4. Lars-Erik

    Den sedan länge skickligt regisserade politiska attacken från Timbro-håll mot statens roll som utjämnare av sociala och ekonomiska skillnader har anammats av socialdemokratisk och borgerlig höger. I kombination med tankar om att ge marknaden fria händer har demokratin i praktiken blivit väldigt tunn. Allt på marknadens villkor. Tankar om ett ”civilsamhälle” fyllt av lyckliga entreprenörer ”fria” från statens tvång. En socialdemokrati ständigt bevakande vad borgerligheten lockar med för friheter och beredda att ligga så nära som möjligt för att vinna röster. Röstfiske istället för ideologisk skärpa och visioner.
    Har Löfven uttalat något i grunden annat än borgerligheten? Inget förutom tomma ord utan egentligt innehåll. Inget skall i grunden förändras annat än att socialdemokratin skall vara mer ”social”. Ord idag tomma liksom ordet arbetarparti.
    Talande är att mycket av kritiken mot den förda politiken just kommer från liberalt borgerligt håll.
    Inte från en socialdemokrati som fortfarande håller på med någon slags eftervalsanalys och tvekar om man ska trampa vidare in mot mitten eller stå kvar i sitt sökande efter nya ”sexiga” förslag som ska locka förmögen medelklass. En ny variant av ”en butler i tunnelbanan” kanske?
    Allvarligt. Det finns utrymme för en seriös vänstersocialdemokrati att ta plats! Om den finns kvar.
    Ekonomkåren håller på att fatta. Flera borgerliga skribenter förstår att den förda ekonomiska politiken är ohållbar.
    Är socialdemokratin den som tar steget sist av alla av rädsla att inte vara tillräckligt attraktiv som parti där röster fiskas?
    Man tar sig för pannan när man hör partiets talespersoner i dessa frågor!

  5. Mikael

    Wolodarski hit och Wolodarski dit, Lena skriver hans namn oftare än en kärlekskrank tonårstjej numera 🙂

    Men jag förstår inte riktigt vad han är ute efter. Det är väl korrekt att det var privatpersoner och företag som lånade sig feta under slutet av 80-talet. Sen kom krisen och staten fick ta över skulderna, Sveriges statsskuld toppade på ca 75% av BNP 1998 och har bantats ner sedan dess. Precis likt som hänt i Europa under denna krisens första våg 2008. Men den här gången är det helt andra nivåer, Greklands statsskuld började på 97% av BNP i brinnande högkonjunktur 2007. När krisen kom åkte de snabbt upp till 170%.. Nu står det klart att de inte ens kan betala räntorna på skulden och därför ökar skulderna lavinartat. Vad göra?`

    Jo det första man måste göra är att stoppa blodflödet och säkra andningsvägarna, likt när man finner en skadad person. Dvs budgeten måste tillbaka till balans eller så nära balans som möjligt innan läkeprocessen kan starta. När blodflödet är stoppat kan man börja fundera på hur man ska rehabilitera sig för att bli frisk och stark igen, och diskutera eventuella blodtransfusioner. När blodflödet är stoppat kan man ta tid på sig och ta genomtänkta beslut för framtiden. Som alla vet så är det meningslöst att börja med sjukgymnastik om pulsådern ligger öppen i vänster handled.

    Det blir inte heller bättre för Grekerna om Sverige skär sig i handleden av ren sympati.

    Som det beskrivs ovan, kan alltså statsskulden öka med ca 100% av BNP på bara ett par år när det vill sig illa i världsekonomin. Det är alltså oerhörda risker inbyggda i statens ekonomi. Därför ska ett normalläge vara att ha så liten skuld som möjligt så att man inte går under när krisen slår till. Vad jag har förstått så växer fortfarande Sveriges ekonomi i år, arbetslösheten ligger still, medan statsskulden ökar något. Alltså ingen kris värd att skuldsätta sig mer än nödvändigt för.

    • lenasommestad

      Frågan är hur man stillar blödflödet.
      Sverige gjorde det i första hand genom att släppa den fasta växelkursen. När kronan hade börjat flyta gick det inte längre att spekulera i en värdesänkning; det skedde en depreciering som hjälpte ekonomin att komma igång, och därefter inleddes saneringen av statsfinanserna.
      Detta var en långt mer skonsam process än vad som nu genomförs i en rad europeiska länder, som inte har möjlighet att depreciera valutan eftersom de är fastbundna i euron.
      Dock är det värt att påminna om att även den svenska besparingspolitiken slog mycket hårt. Kvaliteten på de sociala investeringarna sänktes drastiskt och tusentals människor slogs permanent ut från arbetslivet. I efterhand finns det goda skäl att fråga sig om inte även Sverige gick för hårt fram med nedskärningarna. Priset blev högt, också ekonomiskt.
      Vad Wolodarski beträffar bedömer jag argument, inte person. Dyker de låga argumenten upp när de skarpa tryter?

      • Mikael

        Ja hur man stillar blodflödet är av största vikt. Som du vet är det absolut lättast för en organisation att kontrollera sina kostnader. Intäkterna är alltid mer osäkra. Sverige hade god draghjälp av deprecieringen, har man ingen flytande växelkurs måste man höja sin konkurrenskraft på något annat sätt, dvs anpassa löner och andra kostnader som företagen har mot omvärlden på ett annat sätt än genom depreciering. Du måste helt enkelt sänka löner och pensioner, samt anpassa välfärdsapparaten till vad du har råd med. Sverige deprecierade ca 25% har jag för mig. Grekland är än värre däran. Men det positiva är att det går att göra, se på Lettland och Litauen, de är tillbaka efter bara ca 3 år på avbytarbänken.

        En viktig sak inom nationalekonomi är ju förtroendet för statens ekonomi, och för att vinna förtroende finns inga genvägar, man måste bara genomföra det. En politiker blir bedömd efter sina handlingar, inte efter vad som sägs.

        Man måste säga vad man gör och göra vad man säger. Efter ett tag med positiva budgetsaldon så har man återförtjänat förtroendet, räntorna börjar sjunka, framtidstron gror, ekonomin börjar åter växa. Men det initiala stålbadet kommer du inte ifrån, det är en del av ceremonin att återvinna förtroendet.

        Jag vet att vänstern så gärna skulle vilja att det fanns genvägar, att man kunde spendera pengar man inte har och sen slippa betala tillbaka. Men tyvärr. Den dagen ni inser att en budget i balans är en förutsättning och inkommer med bättre välfärdslösningar än alliansen inom den ramen så blir ni farliga, helst också utan att höja skatten för andra än de 10% rikaste. Då först kommer folket ta er på allvar. Innan dess är ni bara den bortskämda dottern i familjen som gråtande pekar på godishyllan i affären, som får mindre respons ju högre hon skriker.

      • Peter

        #Mikael
        För en suverän nation med en egen valuta eller för Grekland och övriga Euroländer tillsammans finns det inget egenvärde i att balansera budgetar. En utgivare av en valuta är inte beroende av hur mycket euro eller kronor som den kan få in via skatter för att kunna spendera. Pengarna kan inte ta slut. En stat eller en union med en egen valuta som har en flytande växelkurs och inte backas av guld eller någon annan tillgång behöver inte ta hänsyn till någonting annat än hur den reala ekonomin fungerar för tillfället. Frågor som hur ser resursutnyttjandet ut i ekonomin? Närmar vi oss full sysselsättning? Hur ser fördelningen i ekonomin ut? Klarar vi miljömålen? Penningvärdet? Bytesbalansen? osv.

        De således mycket som staterna i och euroområdet som helhet behöver oroa sig för. Just nu är det närmare 50 % ungdomsarbetslöshe och närmare 30 % total arbetslöshet t i bland annat Spanien och Grekland. I Grekland får dom sjuka inte sina livsnödvändiga mediciner, barnen går hungriga i skolan och självmorden har aldrig varit så många. Det är enorma förluster både sociala och ekonomiska som dessa länder aldrig kommer att få tillbaka. Dessa människors liv är förstörda och de ges ingen möjlighet att ha någon förhoppning om en bättre framtid. Det är precis där som ekonomin blöder, det är där som resurserna måste sättas in, det är där som framtiden avgörs.

        Huruvida plus och minus går ihop på någon dataskärm på finansdepartementet som du lägger så stor vikt vid är kattskit i jämförelse.

        Som jag ser det har länderna i euroområdet att snabbt ta ställning till om man gemensamt är villiga att ta ansvar för det valutaområde man infört eller om det bör ske en ordnad avveckling av detta. Väljer man det förra alternativet måste man finansiera en gemensam budget genom ECB möjligen beslutad genom europaparlamentet som i vart fall har någon demokratisk legitimitet som är tillräckligt stor för att få ekonomin och framförallt människorna i den att sluta blöda. Återupprätta värdighet, medmänsklighet och arbete. Väljer man det senare alternativt måste krisländerna istället göra samma sak fast på egen hand genom sina egna centralbanker.

      • Mikael

        @ Peter. Säg det till Ingves som jag anser borde agerat för länge sedan angående den svenska penningpolitiken. Men Ingves problem är ju hushållens stora skuldsättning, han kan inte sänka räntan mer utan att bobubblan efter ett tag spricker och skickar oss söderut.

        Angående Grekland så har man ju ett moraliskt dilemma. Om lillasyster i familjen käkar upp allt sitt lördagsgodis långt före storebror som är lite sparsam, så tar du ju inte ifrån storebror hans godis och ger till lillasystern. Å andra sidan, får hon ont i magen av att ha käkat det för snabbt så kommer du ju trots det köra henne till sjukhuset. Precis som trojkan nu gör genom att öppna för omförhandlingar.

        Sedan vidhåller jag att plus och minus på dataskärmarna är precis vad som avgör om det ska uppstå några sociala förluster eller ej. Ska Grekland ha en chans måste deras räntor börja sjunka, och det kommer de inte göra förrän dataskärmarna visar ett litet plus. Det går inte att komma runt att fallet måste avstanna innan de kan börja klättra upp igen.

      • U_M

        RE: Mikael

        ”En viktig sak inom nationalekonomi är ju förtroendet för statens ekonomi, och för att vinna förtroende finns inga genvägar, man måste bara genomföra det. En politiker blir bedömd efter sina handlingar, inte efter vad som sägs.”

        Handlar man så att man skär ner offentliga investeringar samtidigt som det privata minskar sina investeringar ner ökar knappast förtroendet. T.o.m. ”marknaden” får spader av en så ogenomtänkt politik, eftersom man fattar ett efterfrågan kommer att minska ytterligare.

  6. Olof Johansson-Stenman

    Det är ju fö iofs korrekt att Sverige hade ett litet budgetöverskott strax innan 90-krisen, d v s när högkonjunkturen peakade, men dessförrinnan var det väldigt länge sedan det fanns ett överskott, och mönstret var ju alltså att Sverige hade ett strukturellt underskott i meningen att vi hade varierande storlek på underskotten förutom när vi var på toppen av en extrem högkonjunktur. Därför kan man ju absolut inte säga att Sverige hade en ordnad statsfinansiell situation strax innan 90-krisen.

    Det är fö mycket märkligt, som somliga debattörer gör, att hävda eller antyda att budgetbalans (eller överskott), eller mer allmänt ”sunda statsfinanser”, skulle vara höger och en mer lättsinnig ekonomisk politik vänster. I så fall skulle ju Gunnar Sträng vara långt till höger och Gösta Bohman långt till vänster.

    • lenasommestad

      Jag håller med dig om att det är synnerligen märkligt att hävda att lättsinnig ekonomisk politik skulle vara vänster. Det är mer lättsinnigt att som Anders Borg sänka skatt efter skatt samtidigt som de offentliga investeringarna sjunker och infrastrukturen förfaller.
      Vad 1980-talet beträffar finns det många aspekter att diskutera. En sådan är att 1980-talet var ett decennium då Sverige – till skillnad från 1990-talet och 2000-talet – hade ett besvärligt demografiskt läge. Från 1970-talet och framåt skedde ett snabbt åldrande i befolkningen; faktum är att Sverige var det första land i världen som drabbades av en ”ålderschock”. Ålderschocken innebar ett högre inflationstryck och växande kostnader för offentlig vård och omsorg. En liknande process väntar nu under 2010-talet, då 40-talisterna går i pension. Under 1980-talet lyckades dock Sverige med något som vi har tycks ha svårt att klara nu: full sysselsättning.

  7. Kerstin Eldh

    Lättsinnig hantering av våra gemensamma tillgångar är utmärkande för vissa högre statliga tjänstemän. De som lever loppan på våra sparade pensionspengar investerar knappast ansvarsfullt.
    http://www.dn.se/ekonomi/tjansteman-lever-lyxliv-for-dina-pengar

    Systemet med AP-fonderna måste göras om. Pengarna måste satsas på att bygga ett långsiktigt hållbart samhälle.

  8. Morgan S

    Lena…
    Hoppas verkligen att du lyckas få med dig riksdagsgruppen, VU och de som styr inriktningen socialdemokraternas höstbudget på din linje…

    För mig är den garanterat den sista chansen för socialdemokraterna att behålla mig som sympatisör.

    Satt idag och tog del av den budgetpolitiska debatten och jag blev inte direkt lugnad när jag hörde hur lite det skilde sig mellan socialdemokraternas offentliga linje och alliansens linje med ett ansvarsfullt ekonomiskt ramverk (där socialdemokraterna med samma ord om ansvarsfullt ekonomiskt ramverk och ord som ”budgetdisciplin som vi ska slå vakt om, och vara glada och stolta över) knappast talar i linje med den politik du och jag eftersträvar, eller?!

    Punkterna…
    1. Stabila offentliga finanser…

    2. Aktiv näringspolitik (där det skall bli lättare att starta företag och där befintliga företag skall kunna växa.) M.a.o. inget tal som helst tal om offensiv offentlig ekonomisk investeringspolitik.

    3. Investera i kunskapsbaserade samhället (inte störst och billigast utan först och bäst…) Men hur då?! (när orden inte följs av någon sammanhållen idéförklaring hur en utveckling av vår bredd mot hög spetskompetens skall skapas.)

    Underpunkterna…
    Förbättra villkor för riskvilligt kapital?! (Låter som en perfekt formulering ur vilket Moderat ekonomiskt motion som helst?!) Men vad menar socialdemokraterna?!

    Skattelättnader?!

    Eller finns en tydlig idé om en politisk styrning mot det vi ser är viktigt för att vi skall nå dit vi vill som ett högutvecklat samhälle med spetskompetens?! (Eller ska kapitalet bara släppas fritt enligt känd liberal dogm och ”lösa” problemen åt oss?!)

    Investera i lärarna, så duktiga lärare kan växa och utvecklas. (samma politik som Fp, men nyanser i val av ord…?!) Men var är nytänkandet som skall utveckla vår spetskompetens?!

    Bättre lärare, javisst, men i vilka institutioner skall de arbeta och vilka skall vara deras huvudmän och med vilka skall vara dessas mål?!

    Utbildningskontrakt (den enda skillnaden, eller?!) men ger det verkligen en utveckling mot spetskompetens?!

    Missuppfatta mig inte, självklart behöver vi en reform som ger alla minst gymnasiekompetens, men det är väl inte här vi löser vår internationella konkurrenskraft.?!

    Vi bromsar kanske inte ens upp den systematiska lönedumpning som pågår då de sämst utbildade i en övergångsperiod kommer ha sämre utbildning än de som pga. ”rätt” ålder fått ett utbildningskontrakt, då vi utöver denna befolkningsgrupp ungdomar/unga vuxna som får utbildningskontraktet, kommer nu dessutom kommer få/ha en stor befolkningsgrupp som är ytterligare en underklass, även om skillnaden mellan dem och de gymnasieutbildade (under ”tvång”) inte kommer vara så stor då även de som tillslut genomgått utbildningen inte kommer erbjudas andra arbeten/löner än de med sämst ersättning (om de inte väljer att utbildar sig vidare ytterligare ett steg)..

    Överhuvudtaget känns skillnaden mellan alliansen och (S) idag minimal, där det ideologiska limbo som socialdemokraterna fortfarande befinner sig i, inte klarar av att visa på en tydlig ekonomisk politik, för fler bättre och tryggare arbeten och för en politik som tydligt leder till en bättre, mer flexibel (trygg) utbildningsbas, som också ger ett livslångt föränderligt lärande samt ger en utveckling av den specifika framtidsinriktade spetskompetens vi behöver för att vara ständigt ledande där vi måste för att ha en framtida roll i det globala gröna tekniksamhälle vi kommer verka i.

    Tyvärr klarar de ju inte ens av att tala om det som vore självklart för ett normalt socialdemokratisk parti (när statsfinanserna inte är i fritt fall) att vi borde föra en expansiv politik med satsning på den offentliga ekonomin, infrastruktur, vård, skola och omsorg (i offentlig regi) för att vara den nödvändiga motor ekonomin behöver både den svenska ekonomin men också delvis den europeiska, då de länder med en betydligt sämre ekonomisk ställning än vi som inte kan välja tvingas införa kraftiga ekonomiska åtstramningar av de offentliga finanserna, vilket bromsar och försämrar den globala ekonomin ytterligare. (Något som även drabbar oss, om vi inte motverkar detta.)

    Detta är därför något de länder som har möjlighet att motverka närmast har en skyldighet att göra genom att föra just en expansiv ekonomisk offentlig politik om inte krisen som har inletts skall övergå i en dominoeffekt av kollapsande ekonomier, där ingen åtstramning i världen kommer kunna rädda den krympande ekonomi som då kommer återstå att slåss om…

    • Mikael

      Morgan, vad är det med retoriken att budgetdisciplin skulle vara ett skällsord? Du vet lika väl som jag att en låg statsskuld är en förutsättning för ekonomisk stabilitet och tillväxt! Du minns likaväl som jag hur finansmarknaderna var nära att krossa Sverige i början av 90-talet, just på grund av vår höga skuldsättning. Höga skulder är lika med stor risk. Sen kan man tycka att det är förkastligt men du måste likväl inse att det är så världen ser ut. För att behålla en gnutta trovärdighet måste man visa att man delar befolkningens verklighetsbild.

      För att skilja sig från alliansen måste man inte vara emot allt de säger, utan bara det som är grundläggande ideologiska skillnader. Det ni borde fokusera på är sossarnas varumärke, utjämning av inkomster, och då fokusera på att lyfta de mindre bemedlade, inte på att dra ner de mer bemedlade. Vi vill inte att alla ska ha det lika dåligt, vi vill inte att alla ska ha det lika bra, vi vill att alla ska ha det bästa! Jag lägger till att var och en ska få bestämma själv vad som är bäst för dem, men det kan ni skita i om ni vill 😉

      Hur lyfter vi de mindre bemedlade? Det första är att se till att alla har ett jobb. Alla jobb är bättre än inget jobb, kan vi enas om det? De flesta som är arbetslösa saknar utbildning idag, alltså är det allra snabbaste att se till att det finns jobb som inte kräver särskilt mycket utbildning. Tex restauranger, tex rehållning, tex enkel produktion. Vad behövs då för att det ska bli dels fler sådana företag, dels att de företag som finns i dessa branscher anställer fler? Jo man sänker företagens kostnader så tjänar de mer pengar och anställer fler. Man tillhandahåller eller underlättar för kapital att flöda till dessa företag, riskkapital. Det pratade väl till och med Marx om, att kapital behövs för att producera nåt? Man underlättar för konsumenter att välja dessa företag, kan man sänka priset för dem, då köper man mer, det är basic mikroekonomi. Är det något i denna logiska kedja du inte ställer upp på?

      Det andra är att se till att de har ett så bra jobb som möjligt. Här kommer utbildningen in, det är tydligt att ju bättre utbildning man har desto mer pengar tjänar man. Här vill både alliansen och s samma sak. Men så samarbeta då! Men ni får väl först bestämma om det får finnas privata eller inte…

      • Morgan S

        Mikael…
        Vi gör inte samma ekonomiska analys.

        90-talskrisen en händelse med väldigt specifika komponenter som fungerar sällsynt dåligt som exempel för Sveriges situation nu!

        Den uppkom pga. att den borgerliga regeringen i början på 90-talet dels orsakade och sedan gjorde ett antal fatala misstag när den OFFENTLIGA ekonomin pga. deras felbeslut kom att hamna i fritt fall.

        Deras val att föra en expansiv offentlig ekonomisk politik (när de skulle införa den enda vägens politik) var en ren katastrof från början.

        Parar man det med den stora grundbulten i deras politik (den du helt missar?!) då har man en fatal ekonomisk kris på halsen.

        Problemet, att; Bildt vägrade överge tanken på att vi skulle ha en fast valuta, knuten till Ecun (föregångare till Euron) vilket bokstavligt talat skar av kroppspulsådern på den svenska ekonomin.

        Konsekvensen blev att Bildt i ett slag slog undan benen på vår industris konkurrenskraft samtidigt som han gjorde stora fördyrande expansiva förändringar inom den offentliga sektorn och i samma andetag lät utländska spekulanter (läs; George Soros) få fritt spelrum att tömma den svenska valutareserven.

        Allt detta för att föra ”den enda vägens politik” han ansåg var den rätta, vilken stod i direkt kollisionskurs med den ekonomiska modell vi här debatterar ( Keynes, Ernst Wigfoors och Stockholmsskolans modell) med en låg ränta under kristider satsningar på offentlig verksamhet, överbryggning av konjunkturnedgångar genom ökade offentliga investeringar med mera, alltså en aktiv statlig politik för att hålla arbetslösheten nere och samtidigt hålla prisnivån stabil. (Mot din neoklassiska, spara oavsett ekonomiskt läge…)

        Bildt politik gav oss en extremt hög ränta, en omöjlig konkurrenssituation för vår industri, en skenande prisnivå samtidigt som han med alla medel (med riktad expansiv politik) försökte införa sitt ”den enda vägens politik”

        Inget av detta har något att göra med att föra en expansiv offentlig ekonomisk politik om man har sunda statsfinanser.

        Vi befann oss då (de facto) i en likartad situation som Grekland gör idag.

        De behöver verkligen införa synnerligen kraftiga åtstramningar av sina offentliga finanser då de just har OSUNDA finanser i kristid!

        Vi däremot har sunda statsfinanser har ett helt annat utrymme att överbrygga krisen med.

        Rent ekonomiskt är det dessutom sundast att göra det just nu. Varför?!

        Jo för de offentliga satsningar vi alltid måste göra (förr eller senare) nu skulle skapa en stabil prisnivå och en lägre arbetslöshet samt ge mer intäkter till statskassan (just för de görs i en kristid) medan samma (förr eller senare) nödvändiga offentliga satsningar under en konjunkturuppgång skulle skapa en ökad prisspiral då det i den situationen redan föreligger en överhettad ekonomi med låg ytterligare produktions- och investeringspotential inom landet.

        Tanken på sunda statsfinanser är m.a.o. inte fel, men felet att spara under kristid istället för att investera när man redan har sunda statsfinanser, den är rejält feltänkt!

      • Mikael

        Ja att Bildt & Co. var ute och cyklade skriver jag gärna under på. Men du står ju för liknande tankegångar nu. Fantasiföreställningar som de hade var ju att ”minskar vi skatterna så kommer BNP öka så mycket att det vägs upp”. Du säger istället ”ökar vi utgifterna så kommer BNP öka så mycket att det väger upp”. Det är samma resonemang och bygger på önsketänkande.

        Du säger även att riskkapital är förkastligt, ändå resonerar du precis som hajarna på kontoren runt Östermalm. ”alltså, om vi lånar 85% av värdet på bolaget istället för 30% som är normalt, så blir ju avkastningen på de egensatsade kapitalet dubbelt så hög”. Anledningen till att avkastningen ökar är ju att risken ökat lika mycket. Vad det egentligen innebär att låna till diverse investeringar är ju att du spekulerar med skattebetalarnas pengar.

        Men jag ska sluta hugga, för jag håller delvis med. Ska man investera ska man göra det i lågkonjunktur. Men jag ser bara byggen vart jag än vänder blicken i Sthlm, det finns inte en byggarbetare att uppbringa, det går inte att komma fram på en enda motorväg. Det sprutar ut vindkraftverk, 4g nätet är på g. Vad mer ska vi bygga? Har du hört talas om nån arbetslös sjuksköterska?

        Det skulle vara utbildning då, jag tycker det borde finnas yrkescenter där invandrare kan skaffa sig ett certifikat som hantverkare tex. Där ungdomar kan bli certifierade ekonomiassistenter mm på kort tid med bra kvalitet.

      • Morgan S

        Mikael…

        Angående sjuksköterskor.

        Halva sjukvården är stängd nu under sommaren för att arbetsgivaren inte vill betala det i sammanhanget (särskilt med byggarbetare) synnerligen modesta kravet på 24 000kr i lön. (Detta för personer som läst 3-5 är på gymnasiet och 3-4 år på universitet/högskola (där de i vart fall har studieskulder för högskoletidens studier.)

        Jämför man med den lön man får på ett bygge (kring 30 000kr per månad) efter en kort utbildning, så är det naturligtvis fel att det anses att vi inte har råd till en rimlig ingångslön inom vården till en yrkesgrupp som mest består av kvinnor samtidigt som samma landsting kan ha 100-tals (ofta manliga) stafettläkare år ut och år in som kostar mer än en miljon per person. trots att det finns pengar i ladorna.

        En märklig prioritering, inte minst könsmässigt.

        Därför, så jo, jag känner till många arbetslösa sjuksköterskor som tom. väljer att arbeta som undersköterskor eller inom andra yrken eftersom de kan få högre lön där.

        Att vården på grund av selektivt sparande och slösande politikers beslut blir kraftigt försämrad är tydligen ointressant då det politiskt tycks vara särskilt viktigt att inte ge sköterskorna en rimlig lön, även om man kan slösa större belopp på den manligt dominerande läkargruppen.

        Vad gäller investeringarna du talar om så är m.a.o. nästan inga OFFENTLIGA investeringar utan privata och dessutom så är behovet störst för stora offentliga investeringar ute i landet (och där ligger de nästan helt på is.)

        Så det finns ett stort utrymme för ytterligare investeringar.Vi har ju trots allt en högre arbetslöshet nu än när den borgerliga regeringen tillträdde.

        Då min bror arbetar inom byggsektorn vet jag dessutom att det inte finns trygga arbeten där heller, då många får konkurrera om färre jobb än det ser ut (även i Stockholm) även om de just nu har jobb. (Vänta till vintern så kommer du se en ganska stor arbetslöshet även inom den sektorn.)

        I övrigt, när det gäller din värdering om de åtgärder jag förespråkar (din kritik): Vi gör helt uppenbart inte samma analys av den ekonomiska politiken, dess funktion och möjligheter samt olika besluts konsekvenser 🙂

        Delar m.a.o. inte din värdebedömning om fantasier etc. utan anser den som bäst möjligen är raljant, i brist på bättre sakargument. 😉

      • Mikael

        Morgan, du blandar ihop investeringar med konsumtion och slänger dessutom in något svammel om prioriteringar. Och vi ska förstås låna till allt detta. Titta i bokföringslagen vad som kan räknas som en tillgång, eller investering. Det är fasta tillgångar som genererar intäkter framöver, som alltså har ett värde som kan beräknas. Utbildning räknas alltid som kostnad direkt eftersom den man utbildat kan välja att göra något annat. Löneökning för en sjuksköterska kan aldrig räknas som investering. Till sist förstår jag inte vad det spelar för roll VEM som gör en investering, det viktiga är väl att den görs?

      • CarlSkog

        Det är väl knappt någon som menar att Sveriges offentliga belåning var problemet, men den privata. Som jag förstått avreglerades bankutlåningen i mitten av 80-talet i novemberrevolutionen, vilket tvingade Sverige (som då knappt hade arbetslöshet), att styra inflationen med en arbetslöshetsjämvikt istället för reglering av bankutlåningen. I sin tur ledde det till att inflationen steg till upp mot 10% i slutet av 80-talet. Sverige dränktes i pengar och företagen lånade enorma summor till fastighetsköp vilket skapade fastighetsbubblan som sen brast.

      • Morgan S

        Snacka om att kasta sten i glashus Mikael.

        Har själv haft flera egna företag, som jag drivit och sålt med vinst (och dessutom haft ett antal anställda etc.) så din fjantiga ”uppläxning blir bara pinsam.

        Vet m.a.o. mycket väl skillnaden (bokföringsmässigt) mellan investeringar, kapital och konsumtion, men uppenbarligen så inser du inte att debatten (här) är bredare.

        Det handlar inte om företag utan om politikens instrument och funktion i den offentliga sektorn där INVESTERINGAR i humankapital/utvecklingen av kompetensnivån/en förbättrad vårdkvalité tillhör det man (de facto) kan ange som investeringar när man diskuterar om/hur det politiska instrumentet skall användas under en lågkonjunktur för att förhindra de negativa effekter som försök att spara sig ur lågkonjunkturen orsakar.

        Dessutom trodde jag inte du var riktigt så fyrkantig att du inte insåg att en förbättrad produkt (vård/skola/omsorg etc.) även ger förbättrade intäkter framöver.

        Fasta tillgångar är m.a.o. inge förutsättning för ökade intäkter (du kanske borde läsa lite längre än komvux bokföring 1A?!)

        Att jag (lägger till) som en bisats att en del prioriteringar är märkliga (just på det område) där du uppenbart inte har en aning om verkligheten (din kommentar om sjuksköterskor) det blir i din motreplik till; att jag SVAMLAR om prioriteringar när huvudargumentet ”råkar” bevisa att du (som vanligt) är helt ute och cyklar och det övriga bara var en bisats i marginalen.

        Vill bara säga; (Bra jobbat Mikael!) Bara lite tröttsamt… (Då det sker i vare ”debatt” du för här.) Huvudfrågan förbigår du (som vanligt) helt!

        Om det är för att sabotera eller bara för att du inte har ngt bättre att komma med låter jag vara osagt. (Det blir i vart fall, ingen debatt då du sällan håller dig till sakfrågan.)

        Ditt sätt att missuppfatta, medvetet förvränga och att föra en fiktiv debatt om ngt som din opponent aldrig framfört/formulerat (alt. på sin höjd där frågan du svänger in ”debatten” på för din opponent bara varit en minimal bisats i förbigående) men som du förvränger så långt det går, samtidigt som du förbigår huvudfrågan (då du där uppenbarligen saknar argument) är tyvärr bara ett tröttsamt…

        Du borde kanske söka dig till Aftonbladet/Expressen/SVD eller något annat borgerligt forum där ditt konstanta ”svammel” (sorry, payback) utan grund kan falla platt till marken utan att folk lägger märke till det?!

        Men det kanske är meningen att störa?!

        Du vill kanske förhindra att progressiva motståndare får föra sin interna debatt ifred så att du/ni kan få bära den korrupta härskarringen ett tag till?! (Sanningen är tydligen inte så viktig, när makten står på spel, eller?!)

        Ge inte motståndaren tid och rum att formulera sin motattack så är halva segern vunnen?! (Att segra genom att söndra etc.) Kan riktigt se vilka böcker du har i bokhyllan…

        I vart fall; Ditt hemfallande åt retorik (ganska usel sådan) och felaktiga s.k. fakta, missuppfattningar och förvrängningar leder ingen vart här, då det ser ut som det gör… (Så varför fortsätta?)

        Återkom istället, när (om du någonsin) du har något positivt att komma med. När du stödjer/röstar på socialdemokraterna eller dyl. och tror på dess ideologi och har en åsikt hur den skall förändras och förbättras utifrån detta perspektiv.

        Annars är ju trots allt; allt du håller på med en blandning mellan trollfasoner och ett medvetet sabotage, på samma sätt som om en sosse skulle gå på ett Moderatmöte och framföra vänstersosse arguemt i fråga efter fråga bara för att störa mötet så mycket som möjligt!

  9. M. E.

    Det verkar på mig som Wolodarski gärna vill ha Stefan Löfven som statsminister. Antagligen eftersom han tycker om att det i Sverige är som andra ställen som Grekland där väljarna till varje pris ska rösta fram högerstyre. Juholt gick förstås inte – men kanske skrämdes Wolodarski av att man ersatte Sahlin med Juholt och vill nu att Stefan Löfven väljs som statsminister så att vänstern slutgiltigt dödas i (S). Fast kanske slutar det oavsett med att Syriza kommer till makten i Grekland och varför inte (V) i Sverige?

  10. Om jag förstått det hela rätt så utför de arbetslösa normpolitikens viktigaste arbete genom att bromsa lönekrav och prishöjningar. Vi borde därför vara tacksamma över att det finns gymnasieprogram som utbildar till arbetslöshet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s