Popper åter i politiken?

Som universitetslärare under 1990-talet lyfte jag in filosofen Karl Popper i min undervisning. Hans böcker The Poverty of Historicism och The Open Society and its Enemies skrevs en gång till försvar av liberal demokrati i mötet med auktoritära ideologier. Hans analys har emellertid en uppenbar relevans även för vår tid.

Det nyliberala systemskifte, som lanserades världen över från 1980-talet och framåt, rymmer många av de problem och risker som Karl Popper med skärpa förkastar i sin politiska filosofi. Nyliberalerna drev – och driver – en storskalig samhällsomvandling, ett utopiskt samhällsprojekt. Popper argumenterade istället för de små stegens reformer, som han benämnde ”social engineering”.

Jag noterar med intresse att Karl Popper nu allt oftare dyker upp i samhällsdebatten. Idag skriver Per Lindvall klokt i SvD om europrojektet som ett visionärt systemskifte som fått ”vad filosofen Karl Popper benämnde oavsiktliga konsekvenser”.

Lindvall noterar också att den nyliberala konkurrensidén har nått vägs ände.

”Idén om att konkurrens driver utvecklingen framåt håller på att överges till förmån för insikten om att symbios, ömsesidigt beroende och samarbete i många fall är en minst lika framgångsrik strategi såväl i naturen som i samhällsutvecklingen.”

Jag undrar när samma insikt ska lyftas i den ekonomisk-politiska debatten? När ska Socialdemokraterna utmana regeringalliansen kring de bärande idéerna i samhällsprojektet?

Socialdemokraterna har i alla tider varit reformismens parti. Socialdemokraterna genomförde 1900-talets stora samhällsomvandling genom stegvisa reformer, som var möjliga att debattera, utvärdera och utveckla. Socialdemokraternas framgång bottnade i denna ”de stegvisa reformernas politik”;  den stärkte förtroendet för demokratin och gjorde det möjligt att öka räckvidden för demokratin.

Borgarnas utopiska projekt är på väg mot kollaps. Dags för S att sträcka ut handen och greppa rodret.

Annonser

25 kommentarer

Filed under Demokrati

25 responses to “Popper åter i politiken?

  1. helge Westman

    Jättebra Lena också jag efterlyser en kampanda för våra socialdemokratiska värderingar om vi inte profilerar oss är vi ju bara en stödtrupp åt sittande regering.

  2. ”Systemskifte” – det är de alliansen håller på med. Och precis det begrepp som Reinfeldt, Borg och Schlingmann för liv och pina absolut inte vill bli förknippade med. Så varför använder inte (S) just precis begreppet ”systemskifte” i sin retorik? Det är sakligt korrekt, pedagogiskt klargörande och retoriskt effektivt.

  3. Pingback: Facklig förnyelse bör hämta sin näring ur medlemmarnas vardag! | LO Bloggen

  4. Problemet är väl att de som sitter i nuvarande S-ledning och den tidigare under GP inte är så mycket sossar längre. Hade de varit lika kloka som dig Lena så hade det besparat det svenska samhället mycket av det elände vi ser utvecklas idag.

  5. Ove: Just! Frågan är vad man ska dra för slutsatser av detta. Att Lena och andra seriösa sossar bemödar sig förgäves med att täta en gammal skorv, och hellre borde satsa på något nytt? Eller att det är bra att de ägnar sig åt riskminimering?

  6. Det finns dock en viktig skillnad och det är att lika mycket som av pragmatiska små steg drevs och socialdemokratins samhällsomvandling om en långsiktig vision. Det är den visionen som helt saknas idag, i synnerhet när det gäller hur man t.ex. ska förstå globaliseringen eller vårt eget ansvar för att skapa förutsättningar för global hållbaret (genom verkliga satsningar på innovation etc). Trial-and-error må vara bra när det gäller implementering men är förödande som övergripande samhällsfilosofi då man just riskerar hamna i sådant som kanslihushögerns experimenterande med olika drivsformer utan förståelse för vart helheten riskerar leda till…

  7. ”Det finns dock en viktig skillnad och det är att lika mycket som av pragmatiska små steg drevs den socialdemokratiska samhällsomvandlingen av en långsiktig vision av ett bättre samhälle” ska det vara. Ursäkta.

  8. Janne

    Själv förstår jag inte vilken kollaps Lena pratar om. Det är ju Socialdemokraternas utopiska projekt som kollapsat, de körde sitt race ända in i väggen. Ända tills företagen slutade anställa, ända tills folk slutade söka jobb, körde socialdemokraterna i 180 rakt mot bergväggen. Som tur är tog alliansen över innan det var försent. I Grekland och Spanien fick de fortsätta och se vad som hände. Så det är tur att systemskiftet infann sig i tid, man kunde vända skutan och köra tillbaka en bit till t-vägskorsningen och ta höger istället. Som alla vet, tar man vänster i varenda vägkorsning så är man till slut tillbaka där man började, så det är bra att alternera lite. Nu verkar ju alliansen ta vänster i och med denna budget och på så sätt hålla kursen framåt.

    • Hej Janne! Jag delar inte din analys. Grekland och Spanien gjorde inte vad Sverige gjorde, de byggde t.ex. inte ut dagis och satsade på att kvinnor skulle komma ut i arbetslivet på det sätt vi gjorde i Sverige. Deras misslyckande säger väldigt lite om Sveriges eventuella problem. Tvärtom har de borgerliga kunnat skörda frukterna av årtionden av sociala investeringar (t.ex. utbyggnaden av de regionala högskolorna). Du har möjligen rätt i att socialdemokratin (t.ex. genom löntagarfonderna) inte förstod hur det skulle driva sitt eget projekt vidare utan kom att fastna i lite halvtråkig kritik av kapitalismen snarare än en förnyad analys av hur kapitalismens ska kunna användas för progressiva ändamål. Höga lönekostnader är för övrigt utmärkt då det tvingar ut lågproduktiva jobb ur ekonomin (även om de borgerliga ivrigt försöker återinföra sådana genom t.ex. RUT). För att en sådan höglöne och högskattepolitik ska fungera krävs dock verkliga sociala investeringar som förmår lyfta människor uppåt och det är till viss del fantasin för sådana som socialdemokratin saknat. Sen har vi en massa andra frågor, som t.ex. skillnader i värderingar mellan stad och land och annat som gjort att Sverige inte riktigt förmått leverera vad man kanske kunde ha hoppats på under säg 50-talet.

      • Janne

        Hej Rasmus, precis som du säger fastnade S i gammalt klet och förmådde inte förnya sin vision och politik när många gamla krav plötsligt var uppfyllda. Ett feltänk är det där med att de sk lågproduktiva jobben skulle tynga ner ekonomin. De lågproduktiva stödjer ju de högproduktiva, dvs båda måste finnas! Tex så måste någon renovera badrum när de blir för gamla, någon måste passa barn, någon måste städa för att de högproduktiva jobben ska fungera! Det säger sig självt att det inte är produktivt att en IT-arkitekt går tidigare från jobbet för att han har tvättid, eller sjukskriver sig för att renovera lägenheten. Det säger sig självt att det är bättre att en person utför något sådant jobb, än att den ligger hemma och spelar dataspel och får lika mycket betalt.

  9. Pingback: Alliansen förvirrade valjakt « Ett hjärta RÖTT

  10. Morgan S

    Det ironiska när du efterlyser samma insikt inom socialdemokratin är att Karl Popper var stark företrädare för marknadsliberalismen, att staten skulle blanda sig så lite som möjligt i människornas liv, även om det i vissa extremfall kunde vara acceptabelt/nödvändigt för samhället att reglera vissa saker, men då i så små steg som möjligt.

    Dagens socialdemokrati står m.a.o. klart till höger om dessa åsikter… (Ja herre gud…) inte konstigt att man inte känner igen sig i partiet.

    Vi skall m.a.o. bara välja mellan olika marknadsliberala företrädare?! Karl Popper: Den som i huvudsak delade samma marknadsliberala åsikter som sina nära vänner: Friedrich August von Hayek och Milton Friedman. Eller någon av de andra två?

    Dessa två (ursäkta det rättframma språket) idioter som ligger bakom av den totalitära marknadsliberala omsvängning vi nu befinner oss mitt under.

    Är det verkligen rätt person att lyfta fram när det funnits så många bättre?! (Att de två ovanstående stod för ngt ännu sämre är, ju i sammanhanget en ringa tröst.)

    Klart alarmerande att vänsterfronten inom partiet väljer en marknadsliberal som portalfigur för den ekonomiska samhällssyn vi borde sträva efter.

    De små stegens ingenjörskonst, visst låter det bra… Men han skrev faktiskt inte mycket i sakfrågan och med tanke på umgänget han hade är det svårt att tro att han stod för ngt väsensskilt än de katastrofåsikter hans vänner stod för!

    Tycker förövrigt det är tragikomisk hur man samma år kan utse både Friedrich August von Hayek och Gunnar Myrdal till ekonomipristagare. Två totala motpoler och ideologiska motståndare!

    Snacka om att bevisa hur dåligt man har på fötterna när man inte kan välja…

    Sedan är det jag beskriver ovan djupt tragiskt.

    Vänstern befinner sig nu vid Popper inom partiet.
    (En klok vetenskapsteoretiker men också en blodigt övertygad marknadsliberal!)

    Vad är det för fel på Gunnar Myrdals ekonomiska teorier, Keynes etc.?! (Bättre att peka på dem som i vart fall var socialliberala än att glorifiera en fullfjädrad marknadsliberal företrädare!)

    Ser ingen som helst anledning att Socialdemokraterna indirekt skall legitimera den samhällsomdaning som skett och bara eftersträva små justeringar av den framöver.

    Vi borde stå för något eget!

    Vår egen klassisk socialdemokratiska blandekonomi, där en tydlig gräns dras mellan det samhällsnyttiga och det privata.

    Inte stödja de marknadsliberala förändringar som skett och bara reglera upp dem lite i marginalen!

    Detta borde ju vara självklart, inte minst i ljuset av det totala misslyckande på alla fronter privatiseringen av den offentliga sektorn visat sig vara! (Allt blev sämre, hurra!)

    Bara att justera lite så blir det nog bra, eller?!

    • Henrik

      Popper, Hayek mfl ur den generationen är djupt präglade av det totalitära samhällsutvecklingen under 20-30-talet. Mycket av deras politiska tänkande handlar om att till varje pris undvika ett Italien, Tyskland, Sovjet osv. Lösningen för många ur denna generation var att staten inte skulle lägga sig i – att sedan inte Hayek mfl inte hade förmågan att se skillnad mellan ett välfärdssamhälle och det totalitära är ju ett problem för Hayek och hans gäng. Välfärdssamhället var ju den andra lösningen för undvika ett totalitärtsamhälle. Idag samtalar vi sällan utifrån den totalitära bakgrunden, demokratins försvar osv, hos dessa ”filosofer”, utan allt handlar om effektivitet, produktion, tillväxt mm.

      Jag tycker precis som andra att Popper har fortfarande en del att säga, men man måste ha kriget, det totalitära i bakgrunden när man läser Popper mfl. Det handlar ju om demokratins försvar och inte om effektivitet och tillväxt. Och jag delar till fullo att ny-liberalismen är ett utopiskt projekt som faktiskt till en del hotar demokratin. Så Popper har något att säga, med små steg hinner vi alla med att förstå vad som händer, och vara med att påverka samhällsutvecklingen!

      • Morgan S

        Bra sagt. (Egentligen mina egna argument) väntade bara på att ngn skulle slå in den öppna dörren för att öppna debatten.

        Samtidigt ville jag naturligtvis också påpeka att socialdemokratin trots denna fullt rimliga förklaring till deras högeringång i frågan NU borde kunna se fler filosofer/ideologer/ekonomer än dem som (om än välment och med en god bakgrundsförklaring) kom från höger och tolkade samhällets möjliga framtida utveckling.

        Gillar egentligen Poppers grundsyn inom vetenskapsteorin och kan mycket väl utifrån det lilla han skrev kring sin politiska filosofi/ekonomisk teori; från hans totala produktion extrapolera vad han tänkt och tyckt om han nu med facit i hand idag, skulle ha skrivit en ny bok kring den framtida samhällsutvecklingen.

        Dvs. Jag inser att han förmodligen förkastat det vi ser idag lika hårt som han förkastade alla andra totalitära system. Kapitalets totala frihet är och förblir individernas slaveri… (Är uppenbart att han hade insett detta om han tittat på dagens samhälle) enligt mig…

        Tycker bara det fanns samtida filosofer/ekonomer etc. som insåg detta redan då och som är minst lika viktiga att lyfta fram som motpol till det som pågår. (Det är ju trots allt inte alla förunnat att kunna extrapolera vad en filosof skulle tyckt om denna hade haft dagens samhällsfacit i hand.)

        Hans/deras idéer går ju lika bra att använda som rena försvar till det som sker om man inte vill förstå bättre.

        Tycker därför trots ovanstående att han som socialdemokratiskt ideologiskt vapen är och förblir ett tveeggat svärd.

        Vi lever ju trots allt i en demokrati (jo det är bra) men på minussidan har vi att det alltid kommer vara den mediokra massans åsikt, möjlighet att förstå och tolka som tillslut segrar.

        Kanske därför lite väl mycket begärt att dessa skall kunna extrapolera och se skillnad mellan det utskrivna och det han idag rimligen hade tänkt?!

        Tror (tyvärr) helt enkelt det krävs mer, större tydlighet och påtagligare motpoler för att denna majoritet idag skall klara av att se skillnad.

  11. Olof Johansson-Stenman

    Lena, jag håller med om att Popper har mycket att säga även om dagens samhällen. Däremot tror jag inte att det är rimligt att kalla Euron för ett nyliberalt projekt; de som kallar sig själva för nyliberaler (eller liknande) har väl alltid tyckt genuint illa om att försöka styra växelkurser politiskt på detta sätt.

    Begreppet social ingenjörskonst har väl för många en negativ värdeladdning idag, och symboliserar en övertro på samhällets förmåga att detaljstyra samhällen, men kanske kan detta förändras.

    Sedan anser jag personligen inte att man bör kalla de som sker i Sverige idag för ett systemskifte. Snarare finns ett allt starkare stöd för den svenska socialdemokratiska/socialliberala linjen att det är i grunden klokt med ett öppet, ganska oreglerat näringsliv, frihandel, samt en stor offentlig sektor som sätter gränser, omfördelar, tillhandahåller rett starkt socialt skyddsnät och tillhandahåller kollektiva varor. Sedan finns naturligtvis olika syn på exakt hur dessa system skall utformas, nivån på olika ersättningsnivåer etc.

  12. Pingback: Titta på grafiken och fundera varför? « miniblogg

  13. Olof: Systemskifte eller inte är väl en smaksak. Vad som däremot sker är att man överger ett pragmatiskt synsätt på vad som ska styras av politik och vad som ska styras av marknaden, och tjyvhåller på marknadsmekanismer vad som än händer.
    Exempelvis fenomenet vinstdriven vård, utdömt av SNS på 90-talet och avfärdat med en fnysning av Douglass North som alldeles för dyrt att hålla på med, men infört/behållet av något som utifrån ser ut som ideologiska skäl.
    I verklighet har det förstås inget med ideologi att göra, utan med den politiska klassens allt större avskillnad från folk i gemen. Under det svenska välfärdssystemets glanstid, fram till ca 1970, var det ganska liten skillnad på politiker/högre statstjänstemän och folk. Det är det inte längre.
    Och, som John Ralston Saul har försökt förklara marknadiseringsvansinnet: det är mycket roligare att vara kapitalist för andras pengar än att vara gråmelerad offentlig byråkrat. Inte för inte inleddes det hela av byråkrater som Kjell-Olof Feldt och Ulf Dahlsten, idag väletablerade inom det privata näringslivet. Liksom för övrigt Göran Persson.

  14. fast som naturvetare vill jag rekommendera Poppers metodologi: att ingen kunskap är evig, utan bara tillsvidare. Och att man måste bygga ny kunskap genom att kasta fram DJÄRVA hypoteser. Och det är enligt mig vad som felas såväl oss som (m). Vi kan bara byta från ett fastlagt spår till ett annat. Från statsstyrd social ingenjörskonst till nyliberalism, visserligen lite rödsminkad.

    • Piotr Szybek:
      Fast riktigt så sade han inte. Han sade att vi aldrig kan bevisa något slutgiltigt. Men om vi hade den slutgiltiga sanningen någonstans så skulle vi aldrig lyckas falsifiera teorin ifråga. Det är inte riktigt samma sak.

  15. U_M

    Du talar om att borgarnas utopiska projekt är på väg att kollapsa; det är antagligen gott och väl, men det är onekligen väldigt otydligt vad som är S politiska projekt. Med Ylva Johanssons senaste uttalanden om privata arbetsförmedlingar verkar det onekligen som S utopiska politiska projekt verkar sammanfalla till nära nog 99% med den sittande regeringens politik, samtidigt som de två största privata vårdföretagen tar ut 7,2 MDR i vinst årligen och S officiella linje är att anse att vinster i vården inte är något verkligt problem. Det är inte utan att man kan oroa sig för att denna dödsdom över borgerlig politik mycket väl kan drabba S lika hårt, tyvärr.

    • U_M

      Pagrotskys vilja att behålla RUT-avdraget är närmast sensationellt idiotiskt! Man får känslan av att det finns ett groupthinkfenomen inom den socialdemokratiska ledningen.

      • Janne

        Ja eller verklighets-frånvändhet hos er andra. Som jag sagt tidigare, det var bara en tidsfråga. Skönt att ni nu släpper denna kvarnsten om er hals och sakta stiger mot ytan. Vore det inte skönt att andas in den friska luften och doften av kaffe på morgonen? En ny dag randas, kommer det en ny knopp under den förtorkade gamla rosen, kanske till och med några oskyldiga daggdroppar på rosenbladen? Lövet verkar i alla fall anamma Lenas uppmaning om små steg i taget.

      • U_M

        RE: Janne.
        Så talar en person som i stort sett har slutat hänga fast vid fakta, dessa kvarnstenar om halsen, som man bör släppa för att komma upp till en tillräckligt ytlig syn på verkligheten.

        Jag antar att du menar att det är bäst att inte tänka mer på de som har farit illa av en nyliberal politik som endast avsett att gynna en minoritet i samhället.

        Denna ”marknadsliberala” politik som har förts under de senaste 30 åren har störtat hela västvärlden i den värsta ekonomiska krisen sedan 1930-talet. Det verkar som om det är allt för lätt att glömma att det är avregleringarna och de sk liberaliseringarna som har skapat denna kris. Utöver detta är den totala politiska oförmågan att ändra kurs skulden till att krisen har fått en sådan enorm omfattning. Att försöka lösa problemen med mer av det vi kan konstatera har lett fram till krisen såsom avregleringar och konstiga subventioner åt de som redan har allt kommer bara att göra hela saken värre.

  16. Fler än Popper borde dammas av. Ekonomen Fred Hirsch, till exempel. I boken ”Limits to Growth” talar han om ”de aggregerade effekterna” som en konsekvens av social knapphet. ”På varje område, där samhället har en begränsad kapacitet att möta en ökad efterfrågan utan att försämra varorna eller tjänsternas kvalitet, gör sig sociala gränser för konsumtionen gällande. Dessa gränser för behovstillfredsställelse framtvingas inte av de berörda varorna och tjänsterna själva, utan är betingade av de villkor för varornas och tjänsternas utnyttjande som råder i samhället”. Den njutning individen får ut av en god måltid är ganska oavhängig av vad grannen råkar äta och omfattas alltså i liten utsträckning av den sociala knappheten. Däremot är den njutbara tystnaden en tillgång för vars nyttjande vi är nästan helt utelämnade till andra. Hirsch teoriram ger andra svar än nyliberalismen på frågan om hur vi kan planera för frihet och valfrihet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s