Jämlikhet är den brännande frågan

Borgerliga ledarskribenter och kommersiella lobbyister tävlar nu om att ge goda råd till Socialdemokraterna. Det bärande temat är att Socialdemokraterna bör värna borgerlighetens samhällsbygge, från kommers i välfärden till sänkt skatt. Ett illustrativt exempel är dagens ledare i SvD, ”Är Löfven beredd att ta fighten med LO?” Här ger sig Claes Arvidsson i kast med själva den brännande kärnpunkten: ska vi bygga ett samhälle på jämlika livschanser eller på växande ojämlikhet?

För Claes Arvidsson är svaret självklart. En modern socialdemokrati har en skattepolitik som inte har jämlikhet utan tillväxt i fokus. Hans resonemang är intressant på flera sätt.

Jämlikhet är ett kärnvärde för Socialdemokraterna. Om Socialdemokraterna ska lämna jämlikheten därhän, varför behövs det då alls någon socialdemokrati?

Jämlikhet innebär jämlika livschanser. Det innebär att samhället har en inkomstfördelning, som gör det möjligt för alla – trots olika inkomst – att delta i samhällslivet och demokratin. Jämlikhet främjar social sammanhållning. Jämlikhet handlar inte om att alla människor ska vara lika, utan om att alla människor har samma värde och ska bemötas med samma omsorg och respekt. Det vet Claes Arvidsson. Ändå påstår han utan att blinka att socialdemokratisk jämlikhetspolitik betyder att ”likhet och inte liv är målet”. Vems liv talar du om, Claes Arvidsson, i det samhälle där jämlikheten inte längre värderas?

Anfall är ofta bästa försvar. Det är en välkänd insikt som troligen leder Claes Arvidsson, när han nu ska försöka vinna över Stefan Löfven för ojämlikhetens samhälle. Faktum är ju att ojämlikhetens problem sällan har fått så mycket uppmärksamhet som under senare år.

Det stora intresset för ojämlikheten och dess effekter är inte svårt att förstå. Växande ojämlikhet inom länder är ett av världens stora problem idag; ett problem som nu uppmärksammas inte bara av progressiva politiker utan också av tunga, internationella expertorgan som Internationella Valutafonden.

Om Claes Arvidsson tycker att tillväxt bör prioriteras framför jämlikhet, borde han kanske titta närmare på den internationella debatt som pekar på att just jämlikhet är något som främjar det ekonomiska välståndet (t.ex. Washington Post, ”Income inequality is bad för economic growth”).

Ja, sällan har frågan om ökad ekonomisk jämlikhet varit så viktig och aktuell som nu. Just därför behövs Socialdemokraterna – med ett starkt program för ökad jämlikhet, till gagn för ekonomiskt vålstånd, jämställda livsvillkor, social sammanhållning och demokrati.

Mer om S och ideologin, Ulf Bjereld.

Annonser

19 kommentarer

Filed under Demokrati, Hållbar samhällsutveckling, Välfärd

19 responses to “Jämlikhet är den brännande frågan

  1. Åke Norrman

    Det är naturligtvis helt rätt vad Lena skriver, men ordet jämlikhet är förbrukat eller förstört i den svenska debatten. det översätts direkt av den svenske läsaren till exakt ”ekonomisk jämlikhet” vilket ingen är intresserad av. År inte ”rättfärdigt samhälle” som Olof Palme talade om ett bättre uttryck? Det kan ju inte vara lätt att rättfärdiga ett accelererande klassamhälle! Borgerligheten , egoismen har vridit ”jämlikheten” till sin fördel.

  2. Dessvärre har jämlikhetsbegreppet ibland missbrukats i nån sorts Jantebetydelse att alla ska ha det absolut likadant. Samma stuk på kläderna, lika stor lägenhet vare sig man har råd eller ej, och samma preferenser för mat, musik och öl. Tyvärr finns det väl en del som rider på denna vrångbild mer än vad ärligheten kräver, bland annat Arvidsson.

    Jämlikhet betyder samma nivå, sen får folk använda utrymmet som de gitter. Det är nog inte så svårt att sälja in till svenska folket. Vi lär ska ha den mest egalitära kulturen i världen, i alla fall utanför Amazonas klansamhällen. Lita fakta från Wilkinson & Pickett bara, så kan vi nog slå tillbaka SvD.

    • Åke Norrman

      NJa , blir det inte allt svårare att ”sälja in” när motargumentet är , den arbetslöse , den som inte vill arbeta, ska väl imte ha samma ekonomi som den som arbetar, Jämlikhet tycks endast fungera i könsdebatten som ett fungerande element.

      • Morgan S

        Kritiken mot begreppet jämlikhet, bygger på ett missförstånd och en för grund analys av dess relevans för vår totala politik.

        Själv så blev min första reflektion, jämställdhet mellan könen. (Men det var fel) då det självklart innebar så mycket mer!

        Exempelvis; Att en rättvis likvärdig verklighet för alla tillskapas oavsett om det är utifrån klass, kön, etnicitet eller annan social bakgrund etc.

        Annars…
        Social rättvisa, ett väl sammanhållet samhälle, jämställdhet och solidaritet, det är en rättfärdig politik som bygger på socialdemokratisk ideologi.

        Detta är till synes mer centralt än en debatt om vad som menas med jämlikhet, eller är det verkligen det?!

        Nyckeln till svaret är förståelsen hur tillit och jämlikhet hänger samman och hur det påverkar vår politik i övrigt!

        Det krävs en tillit som bygger på att vi upplever samhället som jämlikt (utifrån våra specifika förutsättningar) för att den kollektiva viljan att bidra skall finnas.

        Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. (Inget av detta fungerar utan tillit och ingen tillit uppstår inte utan en fungerande jämlikhet vi ser och litar på.)

        Samtidigt; måste vi lämna det kvantifierbara, numerära tänkandet och förstå det dialektiska förhållandet mellan den absoluta, den relativa och den relationella rummets sfär.

        Mer konkret, vi måste lära oss att resultatet inte alltid är kvantifierbart utan är snarare produkten av det vi subjektivt upplever, tycker oss uppfatta, utifrån den verklighet vi lever i och de erfarenheter vi drar, där det mätbara eller tolkbara endast utgör två av tre viktiga pelare för att förstå samhället.

        Vi måste därför lära oss kontrollera det tredje benet för att kunna segra.

        Det osynliga benet är nyckeln!

        Strävan efter jämlikhet är därför inte bara en symbolfråga för socialdemokratin utan själva nyckeln till hur ett funktionellt sammanhållet samhälle skapas. (Det är verkligen inte absoluta kronor och ören eller exakta 50 %) utan tilliten på vår strävan.

        Folks subjektiva uppfattning om detta, hur vi påverkar och hindrar andra att ge fel bild om oss kring detta etc. Där står slaget om framtidens samhälle!

        Begreppet får därför inte slarvas bort eller sammanblandas utifrån olika särintressens vilja att lägga beslag på ordet och få tolkningsföreträde på det.

        Jämlikhet och tillit förutsätter varann och där måste vi och vår ideologi stå upp som en garant, samtidigt som vi alltid måst handla med just detta som rättesnöre både i vår politiska gärning och vid våra egna individuella beslut, inte minst i vardagen via de som är våra politiska företrädare. Men också alla vi andra sympatisörer… (Bli/vara goda exempel!)

        De som vill skapa ett individuellt samhälle vill trasa sönder den kollektiva tilliten till ett funktionellt jämlikt samhälle genom att angripa och misstolka vad jämlikhet är.

        Därför måste vi vårda och placera begreppet i dess rätta sammanhang.

        Först då når vi möjligheten att skapa ett samhälle som bygger på tillit; Av var och en efter förmåga åt var och en efter behov, då har vi lyckats.

        Då men först då, har vi de förutsättningar vi behöver för att skapa det allomfattande jämlika goda rättvisa gröna samhälle vi alla eftersträvar!

      • Det är väl skräp till jämlikhet om en del inte ska arbeta? Vi ska väl dela på arbetet, eller?

      • Morgan S

        Jan Wiklund:
        Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.

        Trodde inte det gick att missförstå detta, men tydligen går det, eller?!

        Av var och en efter förmåga innebär ju just det! Att alla skall bidra med det de kan. Dvs. att de självklart skall arbeta! Den enda begränsningen är förmågan!

        Det borde ju knappast kunna skapa det frågetecken du ser… (Svaret är ju glasklart!)

        Den andra delen handlar om de som inte kan arbeta eller inte kan arbeta tillräckligt!

        Åt var och en efter behov!

        Dessa skall vi alla ta ett gemensamt ansvar för (inte minst därför att det en dag kan vara vi själva som sitter där med bristande förmågor.)

        Skall dessa personer hellre dö då eller?! (Därför att de inte kan arbeta?!)

        Är det jämlikhet enligt dig?! (En retorisk förhoppningsvis dum fråga) som jag antar att du inser att du inte behöver svara på då den ståndpunkten både vore barbarisk och djupt ojämlik. (Förväntar mig att ditt svar är lika uppenbart som mitt angående arbete.)

        Att du självklart inser att det finns ett kollektivt ansvar för de som inte själva kan klara sig i dagens samhälle.

        Frågan får dock ett visst berättigande, när du tycks se ett motsatsförhållande mellan jämlikhet och att arbeta, när det är tvärtom. Att arbeta efter bästa förmåga utgör ju grunden för jämlikhet vilket är grunden till tesen!

        Hela mitt inlägg bygger ju på tesen att tilliten att alla verkligen bidrar efter bästa förmåga (arbetar) utgör grunden till ett jämlikt samhälle och gör så att individen tycker det är rättfärdigt att bidra till detta… även bidra till ett drägligt liv åt de som själva inte (längre) eller aldrig har kunnat bidra pga. sin oförmåga.

        Förstår därför ärligt talat inte hur detta kan missuppfattas:

        Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.

        Det är ju glasklart, som det är!

  3. Janne

    Det man vill ha är väl en vettig lägsta-nivå. En nivå som innebär tak över huvudet, mat på bordet, kläder på kroppen, vård, skola, omsorg, rättssäkerhet mm. Dvs verktyg och möjligheter att förverkliga sig själv. Vill man sedan ha mer måste man anstränga sig lite själv och faktiskt använda de verktyg samhället ställer upp med. Frågan är bara var lägstanivån ska ligga, ska man ”ha rätt till” lägenhet centralt i Stockholm, designer jeans, iPhone, oxfilé på fredagar, en vecka på Kanarieöarna per år, eller vad? Eller ska man ha rätt till en viss procent av medelinkomsten? Vad är egentligen rättvist? Ska S verkligen alltid kämpa för att de arbetslösa ska få mer pengar eller finns det en optimal nivå?

    • U_M

      Så du menar att bara rika människor skall få lov att bo i Stockholms innerstad?

      • Janne

        Jag frågar dig, vad är det egentligen man ska ”ha rätt till”? Vad är rättvisa för en socialdemokrat? Rättvisa kallade ni det förut, nu kallas det jämlikhet. Det är ju en av era paroller, men vad innebär det egentligen? Lena själv säger ju att vissa ska ha större lägenheter i huset, men ska man förtjäna dem på nåt sätt, ska de gå till den politiska eliten i partiet, eller ska de lottas ut?

  4. Karin K

    Läser man detta verkar S ha lämnar alla tankar på jämlikhet och låtit en stockholmsk minoritet styra S mot att bli ett kortsiktigt affärsbolag.

    http://www.dagensarena.se/innehall/damberg-vi-har-skapat-en-helt-ny-politisk-ledning/

    Är de utsedda av Stefan Lövén eller hur har denna gruppering uppstått?

    • Morgan S

      Tack för länken….

      Läste skiten och insåg med oerhörd avsmak att de redan har lämnat socialdemokratin och styr skutan rakt ut på marknadsliberala vatten med samma stolta arrogans som bara den mest obildbara dåre skulle kunna göra (mot bättre vetande) när samtidigt de fakta som räknas upp talar emot hans egen tes.

      Tyvärr kan man lugnt konstatera att om ngt. parti/del av detta (t.ex.) MUF på slutet av 80-talet hade kommit på den genialiska idén att de skulle gå in i socialdemokraterna och kidnappa parti inifrån och sedan snabbt se till att styra om politiken till den marknadsliberala ideologi de själva stod för, så hade planeringen inte kunna genomföras mer perfekt än den dessa ”Moderater” i socialdemokratisk kostym nu lyckats genomföra.

      Det finns inte ett uns av socialdemokrati kvar!

      Självklart att de nu också är äckligt stolta.

      De har tagit världens mest jämlika och rättvisa samhälle och snabbt omvandlat det till världens största marknadsliberala och orättvisa sociala experiment, med åtskilliga hundratusental (tom. miljoner) som förlorare (de flesta dock långt från Stockholm) bara för att de eventuellt tror?! att de marknadsliberala lösningarna skall göra dem till ett större parti i Stockholmsområdet… (Samtidigt som de personligen räknar med att tjäna på det, oavsett.)

      Till vilken nytta? Det finns ju redan flera borgerliga marknadsliberala partier? Vad gör ni inom socialdemokratin?!

      Mår fysiskt illa och tackar min lyckliga stjärna att jag inte är frisk nog att behöva genomlida detta hela vägen ner…

      Antingen lägger kroppen eller jag av…. Spelar i stort sätt ingen roll… Vem fan vill ha med detta skitsamhälle att göra egentligen?!

      Hade det inte varit för alla som kom före och min dotter som är kvar, hade valet varit lätt…

      Men efter att ha läst länkar som den ovan förlorar jag både bokstavligt och bildligt viljan att kämpa.

      Motvinden är för stark, det har redan gått för långt och inget som görs kan längre ändra på det som kommer hända.

      Tror ärligt talat den sista unsen kärlek till socialdemokratin dog i och med detta… (Räknar inte ens vänstersossar till partiet längre) utan ser dem/oss mer som en motståndsrörelse.

      Vill inte överge de goda krafterna men snart måste jag bort… Orkar helt enkelt inte med mer svek!

      Hellre en fiende att hata än en ”vän” som ständigt hugger en i ryggen.

      Säger som jag sagt tidigare. Partikongressen avgör, men just nu känns även denna väntan hopplös…

  5. Jan-Ivar Johansson

    Vad har hänt med den socialdemokratiska ideologin de senaste trettio åren. Under de första 80 åren av nittonhundratalet var vi alla överens om att det fanns en samhällsekonomi som var till för att utan konkurrens och vinstintresse se till att friheten, jämlikheten och solidariteten präglade förhållandet mellan människor i vårt samhälle. Det var ena benet vi stod på . Det andra var att vi till skillnad från revolutionärer såg att samhället behövde en marknadsekonomi för att finansiera jämlikhetssträvandena. Därför stöttade vi svensk industri som skapade jobb åt en arbetarklass som sakta men säkert gjorde en klassresa in i framtiden. Samhället präglades av bildningssträvanden som gav medborgarna en kulturell identitet och stolthet över att leva i världens mest jämställda land. Det präglades också av folkbildningsideal som skapade samhällsmedborgare villiga att ta ansvar för andra än sig själv. Naturligtvis utbildades människor också till ett framtida yrkesliv och fick kompetenser att tillämpa både i samhällstjänst och i det privata näringslivet. Låt oss fortsätta stå på två ben och inte hoppa på ett ben in i triangulering in absurdum för att tillfredsställla marknadsekonomiska positivistiska talibaner.

  6. Pingback: På väg mot ett 2/3-delssamhälle? « Görans tankar och bagateller

  7. Pingback: Vår värld – de 85 rikaste personerna äger lika mycket som de 3 500 000 000 fattigaste | Anders Romelsjö på jinge.se

  8. Pingback: Aftonbladet och ”den arabiska våren”. | Anders Romelsjö på jinge.se

  9. Pingback: Matchen Kina-USA | Anders Romelsjö på jinge.se

  10. Pingback: Det amerikanska århundradet är över och det eurasiatiska har börjat | Anders Romelsjö på jinge.se

  11. Pingback: Stoppa TTIP-dagen 18 april. | Anders Romelsjö på jinge.se

  12. Pingback: Korruption i USA:s ledning | Anders Romelsjö på jinge.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s