Guldkorn i ”affärsplanen”

En spännande debatt om politiskt språk har tagit fart efter gårdagens debattartikel i DN, då Stefan Löfven, Carin Jämtin, Mikael Damberg och Magdalena Andersson lanserade begreppet ”affärsplan”. Ord vi väljer berättar om hur vi ser och tolkar världen. Demokratin har en logik och en mening, som bär lång bortom marknadens begrepp.

Om vi istället ser till innehållet, hittar jag som s-kvinna några guldkorn i denna ”affärsplan”:

Nu har vi chansen att att, under de kommande 20 åren, ta nästa steg och bygga ett framgångsrikt, jämlikt och hållbart samhälle. —

En fungerande välfärd och bra omställningsförsäkringar är avgörande för Sveriges framtid. Ingen tjänar på ökade orättvisor. Därför vill vi överbrygga inkomstklyftor, minska skillnader mellan kvinnor och män, och istället för ett segregerat samhälle bygga ett sammanhållet samhälle.

Jag skrev nyligen om ökad jämlikhet som vår tids mest brännande och aktuella politiska utmaning. Över hela världen pekar ekonomisk expertis på hur ojämlikhet skadar samhällsekonomin.

Människan är ekonomins dyrbaraste resurs, och människans välfärd och lycka är politikens mål och mening.

Annonser

20 kommentarer

Filed under Uncategorized

20 responses to “Guldkorn i ”affärsplanen”

  1. Per-Albin var före min tid, men att Erlander eller Palme hade några ‘affärsplaner’ kan jag inte minnas. De hade väl partiprogram och liknande, men så var det ju inga som röstade på dem heller …

  2. Lassalle

    Den minnesgode vet utan att behöva anstränga sig att både Tage Erlander och Olof Palme inhöstade gedigna majoriteter.
    Att förhålla sig till rubriken och undvika innehållet torde vara nog så flyktigt.

    • Jag glömde tillägget ”(obs, ironi)” – eller trodde att det inte behövdes.

      • Morgan S

        bloggarbjorn:
        Det borde inte behöva läggas till, men med den blandade grupp som skriver här; Allt från olika Janne-personer som är tydligt marknadsliberala och bekämpar HELA socialdemokratin och mer välmenta sympatisörer, så är det lätt att man missuppfattas.

        Missuppfattade själv vem du var som avsändare, men orkade turligt nog inte skriva en replik.

        Ironin är övertydlig.

        Problemet är att budskapet (att ge en felaktig historisk bild) även ligger precis i linje med det högermänniskor skriver här inne på allvar.

        Så skev är deras verklighet att man förvillas att tro att tom. en övertydlig ironi, blir till ett ”seriöst” inlägg från en motståndare som bara vill sabotera (eller i värsta fall inte vet bättre, men är fullständigt övertygad att den vet överlägset bäst.)

        Därför förstår jag Lassalle´s replik… (Perfekt ironi dock, nu när man väl förstod den.) 🙂

  3. Morgan S

    Pärlor för svin (eller snarare motsatsen) när det är så illa genomtänkt att man inte inser sitt eget kardinalfel, som gör dessa goda pärlor värdelösa.

    Det att man i samma andetag anger att METODEN som man skall hålla sig till är den marknadsekonomiska! (Som om den någonsin givit det du annonserar vara deras målsättning i ovanstående inlägg?!)

    Det finns tre ben som måste hålla ihop (med vår ideologi) för att deras inlägg och partiet skall klara en verklig prövning!

    1. Målsättning.
    Om den i huvudsak är som det som du beskriver i ovan, så blir resultat rimligen vid en ideologisk prövning, godkänd, eller hur?!

    2. Metod.
    Denna analyseras fram ur förslag och ”beteenden” och vägs mot hur dessa håller när de prövas mot vår ideologi.

    Här blir det genast mer problematiskt. Tomma ord mäts mot (nu, tidigare och möjliga framtida) vald väg till praktisk handling.

    Metoden tycks då (ha varit, vara och i framtiden fortsätta vara) mera av marknadsekonomlösningar trots att det inte klarar en ideologisk analys.

    Varför och hur kan detta undgå att upptäckas?!

    3. Genomförande.
    Rent historiskt så visar de senaste 30 årens förda politik att nästan inget (snarare tvärtom) gjorts för att leva upp till ovanstående målsättningar, varken i den resultatmässiga praktiken eller i den ideologiskt valda metoden. (När ”vi” haft makten.)

    Knappt ens i retoriken när vi varit i opposition.

    Varje steg som har tagits under dessa år i denna ovanstående nämnda (hypotetiska) kamp för ett jämlikt sammanhållet samhälle har ju i praktiken varit motsatsen!

    En medveten omdaning (eller medvetet passivt godkännande) av en omvandling från ett fungerande blandekonomiskt sammanhållet samhälle till ett tydligt marknadsekonomiskt samhälle som vilar på individens frihet som grund!

    Räcker verkligen några till intet förpliktande ord för att sudda ut att de styrande i praktiken inte ändrat från sin ”nya” marknadsekonomiska kurs, de följer i daglig praktisk politik?

    Särskilt när vi vet historiskt att metoden alltid skapat motsatsen till den målsättning vi anges ha i det ovanstående inlägget…

    Det hänger helt enkelt inte ihop.

    Målsättning, ideologi, metod och genomförande!

    Metod och genomförande brister vid en prövning mot ideologi och målsättning!

    Ser du verkligen inte det, Lena?

    Eller är det så enkelt att om de bara klär paketet i ett tillräckligt rött omslag så skall ”vi” köpa innehållet utan övrig prövning?

    Prövas inte paketens innehåll annars med alla sinnen?!

    Känner ”vi” inte på den, granskar storleken, luktar på den för att se om den i praktiken också lever upp till de fina ord ”reklamen” påstår att den består av?!

    Ord är ord, Lena!

    – Metod och handling det är facit på den verkliga ideologin!
    – Ideologin är det som ger ord, rätt metod och handling och skapar ett sammanhållet, godkänt paket.
    – Fel metod och/eller fel genomförande gör orden till en ideologisk luftpastej.

    Tillverkad för att dölja, för att inte avslöja ens verkliga (medvetna eller omedvetna) ideologiska hemvist.

    Granska verkligheten också, Lena… för ord är trots allt bara ord…

    Håller de ärligt talat för en verklig prövning om du ser djupt in i ditt hjärta och ser dig själv i spegeln?!

    Krävs det inte mer? En tydlig ideologisk kurskorrigering både i metod och genomförande också?!

    • Janne

      Aha ja Morgan du är en affärsplan på spåren! Läs på vilket multinationellt företags hemsida som helst så ser du nedan struktur (kanske för att det håller ihop).

      1. Vision – Vad vill vi uppnå. Svara på frågan VARFÖR finns vi?

      2. Strategi – Svara på frågan VAD ska vi ägna oss åt och VEM gör vi det för?
      a) Segmentering – vilken är vår målgrupp
      b) Positionering – hur vill vi uppfattas av våra intressenter
      c) Produkter/paketering/tjänster

      3. Core values – 3-5 värdeladdade ord som ska genomsyra organisationen och hur folk agerar i olika situationer. Volvo har tex Kvalitet, Säkerhet, Miljö. McDonalds har tex Kvalitet, Service, Renlighet och Värde.

      4. Genomförande (affärsplan) – målsättningar för de följande åren, dvs de små stegen i rätt riktning. Mätbara delmål. Svara på fråga HUR ska vi nå våra mål?
      a) Organisation
      b) Styrmodell – belöningssystem
      c) Uppföljning
      d) Finansiering

      Lövet verkar ha gått rakt på punkt 4. Kanske behöver punkt 1-3 förtydligas lite… Men inom politiken såväl som på marknaden är förtroende det viktigaste. Förtroende måste förtjänas, det finns inga genvägar. Man måste säga vad man gör och göra vad man säger. Så fort man avviker från detta urholkas förtroendet. Ganska basic, men det verkar som s behöver påminnas om detta.

    • lenasommestad

      Hej Janne.
      Jag ser vad du ser och kan i varje ord skriva under på den kritiska analys som bl.a. Ulf Bjereld har formulerat om valet av ordet ”affärsplan”.

      Min poäng här i detta inlägg är en annan: att visa att det i denna artikel ändå finns en och annan referens till det som är verkligen väsentligt och som borde stå överst på vår agenda. Efter den debatt som har varit finns inte mycket att tillägga om ordval. Jag är socialdemokrat och ser att vi trots allt säger oss vara eniga om det som för mig är kärnan: jämlikhet och hållbar utveckling. Om detta måste vi formulera en trovärdig politik, som leder till målet. Jag har ännu inte gett upp.

      • Janne

        Säga vad man vill om affärsplan som ord och kopplingen till marknadsekonomi. Det är också ett väldigt vedertaget arbetssätt som följer en logik och talar till människors inre drivkrafter och motivation. Så ja fortsätt att skala löken tills ni hittar kärnan, eller skorstenen på huset om du så vill, sen så bygger ni upp lagren (rummen) igen med en cement som följer alla stegen ovan.

      • lenasommestad

        Jaha Janne – eller som INTE talar till människors inre drivkrafter. För vilken människosyn bär vår politik? Idén om egenintressets primat eller idén om människans förmåga att agera bortom egenintresset, till gagn för det gemensamma?

      • Janne

        Det ena behöver väl inte utesluta det andra. Jag menar att människan har flera drivkrafter. En är att skapa mening, varför gör jag detta? Så länge visionen i den organisation jag jobbar för sammanfaller med mina egna personliga mål så är jag motiverad att arbeta. Det är när det blir diskrepans dem emellan som motivationen tryter. Jag tror att även du skriver under på följande prioritetsordning.
        1. Jag och min familj
        2. Jobbet/Samhället
        Jag tror inte att ens du skulle offra ditt barn för socialdemokraterna om du tvingades välja?

        När basbehoven i punkt ett är uppfyllda blir det ju en avvägning mellan resurser man stoppar in i punkt två och resurser man stoppar in i punkt ett. Där vill man att båda ska tillfredsställas och helst att de förstärker varandra. Börjar du tvivla på att punkt två är på rätt spår eller att det förstör för punkt ett, alternativt att de resurser du stoppar in inte ger motsvarande resultat, så tryter motivationen och du petar in mindre resurser där och fokuserar mer på din familj.

      • lenasommestad

        Du har en poäng; vi kan drivas av olika krafter.
        Och som politiker kan vi också välja att locka fram olika sidor hos människan – egoismen eller altruismen. Det tror jag är viktigt att tänka på.

  4. Bosse Bergkvist

    Jovisst, Morgan. Helt rätt! Men för Lena och många, många fler gäller:
    ”Sitt still i båten!”

    Tyvärr! Äntligen vågar vi ju tro på nåt annat än den förfärande smärtsamma ödeläggelse vi åser. Men då må(s)te vi väl hålla ihop bakom vår partiledare?

    Jag var själv med ”på barrikaderna” (som lokal (s)kolpolitiker) fram till 2000, och slogs länge mot alla väderkvarnar från höger som satsade allt på att privatisera skolan, medan Uschan Persson med anhang jamsade med för att inte hamna på förlorarnas sida. Jag var il(s)ken. Jag slogs. Och jag grät. För ”vem som helst” kunde ju se vart det skulle leda.

    Där sitter vi nu, och inte bara med skolan, utan hela välfärdsskutan läcker som det episka sållet.

    Led(s)en är jag fortfarande. Och il(s)ken. Och det är ingen hemlighet att jag hellre sett Lena som partiordförande. Nu är dessvärre hennes position inte stark nog att tillåta annat än i-och-för-sig välmenande medjamsande som texten ovan.

    En helt annan och angelägen radikalism tror jag är MÖJLIG, för den är ju så uppenbart djupt (s)aknad. Tänk om vi återigen kunde få sätta etiketten SOLIDARITET på partiet!

    • Morgan S

      Bos(s)e:

      Kan bara instämma.

      Jag vet att vi finns, men vi tar aldrig chansen att kasta ut eliten ur partitoppen, dels pga. den tröghet som finns organisatoriskt vilket gör det svårt att nominera rätt personer till kongressen men också dels pga. att vi är dåligt organiserade och tror att vi är ensammare än vi är.

      Vad som krävs är en tydligt organiserad oberoende motståndsrörelse, vilken kunde peka ut riktningen, men själva aldrig ta plats i partiet, pga. de begränsningsregler som finns i stadgarna.

      M.a.o. en liten öppen organisation riktiga medlemmar och med en stor kader stödtrupper (ickemedlemmar) som såg till att bli socialdemokratiska medlemmar och återföra (S) politiken på rätt spår igen.

      Varför inte en blandning av gamla centrala (vänster)figurer inom socialdemokraterna som kunde ge organisationen större legitimitet (även om de fick lämna partiet) och nya oberoende tänkare + gräsrötter som är villiga att offra sin politiska karriär för partiets bästa. Journalister, författare stora kulturpersonligheter etc.

      Om dessa tillsammans pekade ut en tänkbar väg för socialdemokraterna och medlemmarna såg deras föredöme, och följde den plogade vägen, då skulle vi kunna lyckas.

      Kravet är dock att ngn. stor känd socialdemokratiskt vänsterperson är villig att ta första steget och starta organisationen, samtidigt som den samlade rätt personer omkring sig för att få rätt utveckling och genomslag.

  5. Hur man än vänder och vrider på saken och finner ett och annat guldkorn i innehållet, så kan väl socialdemokratisk politik ändå aldrig inrymmas i en affärsplan?

    • lenasommestad

      Förvisso inte! Men låt oss peka på guldkornen – som i skuggan av marknadsretoriken påminner oss om var kärnan finns i socialdemokratisk politik.

      Skickat från min iPhone

  6. Sällan har en politik dolts så väl i dimmor och konstiga ord som den vår nuvarande S-ledning ska presentera.

  7. Peter

    Neoliberaliseringen av de socialdemokratiska partierna verkar vara en helt genomgånde internationell trend. Bill Mitchell tecknar utvecklingen från ett australienskt perspektiv i inlägget:

    The demise of social democratic parties – they are all neo-liberals now
    http://bilbo.economicoutlook.net/blog/?p=21091#more-21091

    Mycket, nästa allt tycker jag man kan känna igen från den svenska utvecklingen, exempelvis:

    ”meeting with a former minister soon after they lost an election in early 2000s. He told me that the day after the election (on the Sunday morning) the Labor party was out in Western Sydney polling to see why they lost. I said that he might have reflected on the fact that leadership is about shaping polls not reacting continuously to them. He stared at me with a blank expression as if I was speaking Dutch.

    ”Labor Party has moved from being “a party of initiative to a party that seeks power on the basis of managerial competence and arbitrating the competing claims of economic and social interest groups”.

    ”Social democratic parties … have become indistinguishable from the conservatives in the important area of economic policy”

    ”The Labor Party in the Netherlands, exemplifies this – they are pro-Euro and pro-austerity – which means they are pro unemployment, pro increased inequality and pro increased poverty. Left supporters will always desert parties that represent these things.”

    ”Social democratic parties have been eager to adopt the goal of full employability, significantly diminishing their responsibility for the optimum use of the nation’s labour resources. Accordingly, the aim of labour market policy has become limited to ensuring that individuals are employable.”

    ”As a result, successive governments in many countries began the relentless imposition of active labour market programs. These were designed to churn the unemployed through training programs and/or force participation in workfare compliance programs. The absurdity of requiring people to relentlessly search for work, and to engage in on-going training divorced of a paid-work context, seemed lost on government and their policy advisers. That the NAIRU approach seduced them at all is more difficult to understand given stark evidence that since 1975 there have never been enough jobs available to match the willing labour supply.”

    • lenasommestad

      Tack för ett intressant lästips. Dina citat är verkligen to the point. Det blir också tydligt att politiska initiativ som i grunden är bra, fallerar om det makro-ekonomiska ramverket inte fungerar.
      Aktiv arbetsmarknadspolitik är i grunden något bra. I den svenska modellen kan vi se detta som utbudssidan av den svenska modellen, en utbudssida som i långa stycken bygger på Gunnar Myrdals analyser av humankapitalets betydelse och som ibland brukar sammanfattas med begreppet ”produktiv socialpolitik”.
      Men utbudspolitik av detta slag blir inte meningsfull om vi inte bedriver en aktiv efterfrågepolitik, som säkerställer full sysselsättning. Över hela Europa har socialdemokrater under 2000-talets första decennium anammat idéer om produktiv socialpolitik, från aktiv arbetsmarknadspolitik till aktiv familjepolitik, utan att ifrågasätta den i grunden felaktiga ekonomisk-politiska analys som sätter ramarna för politiken.
      Låt mig tipsa om en intressant studie kring detta som jag själv har medverkat i, Towards a Social Investment Welfare State?, red Morel, Palier och Palme:

  8. Henrik

    Jag gillar verkligen inte kundbereppet mm, verkligen inte. Men, jag tycker att många ”missuppfattar” DN artikeln. Hela artikeln handlar om ekonomi, och ekonomi är bara en del av politiken. Vidare är det så att S måste förhålla sig till det språkbruk som finns – utbildning idag handlar om att få jobb och Sveriges konkurenskraft, inte utveckla ”sin personlighet” mm. Vi kan drömma om hur världen ska ut men det leder ingenstans. Så, hitta guldkornen och leta inte fel i orden. Det blir lite av skolatsik av det hela debatten och då händer ingenting!

    • Detta är ett ”språkbruk som finns” – i vissa kretsar. Vi som arbetar ”på golvet” brukar göra narr av det. Vi brukar kalla det ”corporate bullshit”. Men de som numera utgör ledningen för S umgås tydligen inte med oss, så dom märker inte detta. De umgås bara med den sortens folk som använder det språket, och tror därför att det är naturligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s