Hur ska välfärdsvinster försvaras utan hållbara argument?

För ett par veckor sedan hade jag förmånen att lyssna till Ardalan Shekarabi när han i Uppsala presenterade sin kommande rapport Vinst och den offentliga tjänstemarknaden – en rättslig analys. Det var en minnesvärd kväll. Ardalan Shekarabi bidrar genom sin rapport med ny, mycket viktig kunskap. Hans inspel kompletterar också på ett utmärkt sätt de mer sociologiskt och ekonomiskt inriktade analyser av välfärdsmarknaderna som tidigare har presenterats, t.ex. SNS-rapporten Konkurrensens konsekvenser.  

Det gläder mig verkligen att rapporten nu får berättigad uppmärksamhet, bland annat genom Shekarabis debattartikel i DN, Så kan vinsterna begränsas i den svenska välfärden. Jag är inte fullt ut enig med Ardalan Shekarabi om de politiska slutsatser som han drar av sin rapport. Här tvekar han; eller vill kanske lägga fram förslag som kan uppfattas som en möjlig kompromiss.

Men det som är så viktigt med Shekarabis bidrag är att han hjälper oss att bygga politik på en gedigen kunskapsgrund. Framgångsrika reformer måste alltid börja med att vi – så långt möjligt är – enas om verklighetsbilden.

I sak är det särskilt intressant att Shekarabi visar att valet av driftsform – vinst-drivande eller icke-vinstdrivande – har stor betydelse för hur verksamheter styrs och fungerar. Shekarabi konstaterar också att det ur rättslig synvinkel är fullt möjligt att både begränsa vinster och att ställa krav på att verksamheter drivs utan vinstmotiv. Flertalet länder i Europa har redan valt att i huvudsak bedriva välfärdsverksamheter på detta sätt.

Argumenten mot den svagt reglerade och internationellt unika svenska marknadsmodellen i välfärden växer sig uppenbart allt starkare. Det är därför knappast förvånande att både DN och SvD idag rycker ut till försvar för vinster i välfärden. DN skriver om ett ”förföriskt vinstförbud”. Svenska Dagbladets Per Gudmundson förklarar att ”det är ditt och mitt dagis som är hotat”.

Men det som är mest slående för den som läser dessa ledare, det är ändå hur defensiv och svag argumentationen till förmån för vinst i välfärden nu har blivit. I takt med att kunskapen om den vinstdrivna välfärdsmodellen växer, pressas vinstintressets försvarare tillbaka.

”Vad vinstförnekarna inte begriper är att företagen tillför kapital till välfärden”, skriver Gudmundson. ”Konkurrerande aktörer tvingar dessutom fram effektiviseringar hos alla”.

Men tyvärr, Per Gudmundson, vad SNS-rapporten Konkurrensens konsekvenser slår fast är just att konkurrensmodellen inte – som många hoppades – har resulterat i bättre effektivitet. En sådan effekt kan inte påvisas.

Vad argumentet ”bättre tillgång till kapital” beträffar är det svårt att se på vilken grund detta argument överhuvudtaget lanseras.

Frågan om tillgång till kapital var inte något viktigt argument när marknadsmodellen en gång infördes, av uppenbara skäl. Kommuner har normalt inte svårt att få tillgång till kapital. Det är heller ingenting som talar för att kapitalförsörjningen till välfärden skulle bli mindre kostsam genom privata aktörer. Tvärtom. Kommuner är låntagare med låg risk. Till skillnad från privata företag har kommuner heller inte som mål att göra vinst. De privata aktörer som tillför kapital till välfärden gör det med målet att ta tillbaka ännu mera.

I brist på tunga, sakliga argument väljer både DN och SvD att stärka upp sitt försvar av vinstintressena med svepande påståenden om att det var ännu sämre förr och med anspelningar om att den som inte försvarar vinstintressen hör till en socialdemokratisk ”partivänster” utan förmåga att ta ansvar för landet.  Om Socialdemokraterna vill fullfölja en tradition som ”ansvarsbärare” kan partiet inte förbjuda vinst.

Det är en märklig argumentation. Hur är det möjligt för partier som CDU i Tyskland eller Tories i Storbritannien att företräda idén om välfärd utan vinstintressen, om denna idé är ett uttryck för vänsterism och brist på regeringsduglighet?  Är det inte snarare de som försvarar vinstintresset som bör förklara varför Sverige ska avvika från vad som uppfattas som rimligt och ansvarsfullt i andra länder?

DN landar i den slutsats som de flesta debattörer brukar landa i, när deras egna argument visar sig  ohållbara. Den här frågan är minsann så komplex att ingen kan säga att det finns några tydliga slutsatser som vi kan förhålla oss till. Med denna till synes pragmatiska hållning som utgångspunkt, lanseras därefter det skarpa rådet till Socialdemokraterna: förbjud inte vinster i välfärden!

Det enda starka argument som nu tycks kvarstå för vinstens försvarare, det  är att vinst ska få finnas därför att den redan finns. Det går med andra ord inte att ändra riktning – oavsett hur starka argumenten är.

Jag hoppas att Socialdemokraterna, i linje med de flesta ansvarskännande regeringar i Europa, snart ska ta beslut om att Sverige bör definiera välfärden som tjänster i allmänhetens intresse (som de så vackert heter på EU-språket), inte som tjänster riggade för privata vinstintressen. Det vore en seger inte bara för den historiskt framgångsrika svenska välfärdsmodellen, utan också för demokratin. Framtiden rymmer alternativ. Vi väljer själva framtid.

Mer bloggat: Röda Berget, LO-bloggen

Knut Lindelöf bloggar om mötet med Ardalan Shekarabi i Uppsala. Robert Noord uttrycker sig positivt om Ardalans Shekarabis inlägg men verkar inte ha förstått innebörden. Han upprepar istället att om vi vill ha privata alternativ så kan vi inte förbjuda vinst… Jo, det är fullt möjligt. Läs på!

Annonser

47 kommentarer

Filed under Hållbar samhällsutveckling, Kunskap och demokrati, Välfärd

47 responses to “Hur ska välfärdsvinster försvaras utan hållbara argument?

  1. Martin

    Vinst i välfärd = bidrag.
    Jobbskatteavdrag = bidrag.
    Sjukförsäkring = försäkring.
    Arbetslöshetsförsäkring = försäkring.

    Hur länge skall bidragslinjen gå? Skall vi fortsätta vräka ut bidrag över riskkapitalister eller skall vi se om våra socialförsäkringar. Det är faktiskt så jäkla enkelt.

    • Morgan S

      LYSANDE ANALYS I ALL SIN ENKELHET!

      Men retorikexperterna bland högersossarna i toppen klarar inte av det ”stora” intellektuella steget (att vända på steken).

  2. Kan övriga verksamheter föras över i kommunal eller statlig regi – så borde det gå lika bra med välfärdssektorn!

    ”Kommuner runt om i Europa tar över driften från privata entreprenörer för att spara pengar och höja kvalitén.
    Flera av de städer som först inledde omfattande privatiseringar av offentlig service går nu också först i vad som ser ut att vara en ny trend i Europa. Återkommunalisering.
    Det rör sig om bland annat London, Paris och München men pågår, enligt en rapport från EPSU (europeisk facklig samarbetsorganisation för offentligt anställda) som publicerades i maj i år. rna kan innebära merkostnader på 10 procent för kommunerna.
    Rapporten visar att återkommunaliseringen pågår på bred front även i ett land som Storbritannien där regeringen snarare förespråkar nya privatiseringar. Detta eftersom det helt enkelt blir billigare för kommunerna. I Storbritannien har 80 av 140 kommuner tagit tillbaka ansvaret för bland annat fastighetsförvaltning, återvinning, gaturenhållning och sophämtning.
    I Tysklands energisektor är trenden tydlig: Sedan 2007 har över 100 kontrakt som tidigare utförts av privata utövare återtagits i offentlig regi. Två tredjedelar av de tyska kommunerna överväger nu att köpa tillbaka såväl generatoranläggningar som distributionsavtal från de privata bolagen. Kommunerna har på nytt tagit över driften av kollektivtrafik och entreprenörer.avfallshantering på flera platser. Ett av huvudskälen i Tyskland är att kommunerna anser att de mer specifikt får vad de efterlyser när tjänsterna utförs i offentlig regi och att man får ”ett mer effektivt tillvaratagande av allmänintresset”.
    Bara under det första året sparade Paris in 350 miljoner kronor genom att kommunen togs över vattenförsörjningen. Priserna kunde samtidigt sänkas med 8 procent. I takt med att ett antal upphandlingskontrakt löper ut väntas ytterligare 40 franska städer ta över vattenförsörjningen från de privata ägarna.
    Även i Finland syns en liknande trend. EPSU-rapporten visar att entreprenörer i flera olika branscher blir av med sina kontrakt i var femte kommun – där driften nu i stället ska skötas av det offentliga, rapporterar Kommunalarbetaren. Orsaken är att man anser sig kunna både spara pengar och höja kvalitén.”

  3. Resonemanget om det privatas kapitaltillskott är svårbegripligt intellektuellt. För dels tar ju precis som Lena påpekat det privata tillbaka pengarna med råge i offentliga bidrag, och dela består en del av kapitaltillskottet av överetablering av exempelvis vårdcentraler och skolor.

  4. Maths

    Vilket kapital bidrar riskkapitalisterna med? Bidrar de med ”sina” pengar för att göra skola, vård och omsorg bättre? Knappast! En riskkapitalist vill plocka ut pengar ur systemet. Och det blir ju väldigt lättförtjänta slantar och inflödet är förutsägbart.

    Nej, det finns inga vettiga argument för vinst inom välfärdstjänster. Det är bra att det börjar kunna föras fram nu.

    Valfriheten är svårare att argumentera mot. Men då ska det vara icke-vinstdrivande organisationer. En del av de ursprungliga tankarna kring valfriheten för en tro på att det skulle vara personalen eller ”brukarna” som skulle starta eget. Och delvis blev det så. Men har det bidragit till några egentliga ”valmöjligheter”? Det kanske nästa rapport skulle försöka belysa.

    • Kerstin Eldh

      Att vi skulle ha så mycket större valfrihet nu än förr är en bluff. Vilka möjligheter har äldre personer att välja omsorgsform? Hur många som vill, får överhuvudtaget plats på äldreboende? Det är så mycket billigare att de bor ensamma med besök av stressad hemtjänstpersonal som inte har tid att prata.

      När det gäller dagis så finns det köer nu också precis som när jag hade småbarn i början av 80-talet. Jag hade möjlighet att välja var jag ville placera mitt barn. Min väninna bytte dagis när hon var missnöjd med det gamla.

  5. En del av oss var vakna när muren föll; vi såg vad som fanns där bakom. Jag var en av dem och föreslår därför att tillverkning och försäljning av godis, sprit, bakverk, glass, cigaretter, pornografi mm sköts statligt, så det blir köer, dålig tillgänglighet, en enda oinspirerande kvalitetsnivå och höga kostnader.

    Föreslår också att vi lämnar välfärden och andra viktiga saker till marknaden, så vi får hög tillgänglighet och successivt ökande effektivitet där kvalitet och kostnader anpassas till olika människors olika preferenser. Vi ska alltså inte ha en pseudomarknad där staten ”upphandlar” utan en verklig marknad där man betalar ur egen ficka direkt till företag.

    Det är väldigt märkligt, men ändå väldigt lättförklarligt, att man kan få bröstförstoringar och hundkirurgi mer eller mindre omedelbart, men har man som människa ett handikappande höftproblem får man vänta månader innan de pengar som man faktiskt betalat hela sitt liv skattevägen för används för att ordna en lösning.

    • Kerstin Eldh

      Mycket av bristerna i dagens samhälle sägs bero på att “vi inte har råd”, vilket inte är konstigt när vi tänker på hur medvetet den offentliga sektorns inkomster har sänkts. Bo Lundgren intervjuas idag i Sydsvenskan http://www.sydsvenskan.se/ekonomi/s-budget-far-berom-av-bo-lundgren/
      där det framgår att ”Borg är snart uppe i en total skattesänkning på 130 miljarder kronor, exakt den summa som Bo Lundgren angav som ”en långsiktig ambition” i 2002 års valrörelse”. Bo Lundgrens krav på dessa skattesänkningar i valet 2002 ledde till Moderaternas värsta valförlust sedan den allmänna rösträtten infördes. Borg har lyckats genomföra dessa sänkningar genom att kalla dem jobbskatteavdrag och inte ge dem till pensionärerna som därigenom gått i fällan och krävt fler skattesänkningar.

      • Ja, så varför inte befria välfärdstjänsterna från politikernas manipulationer, både från höger och vänster? Folk kan ju få precis den nivå de vill ha genom att tillåtas behålla pengarna och sen använda dem fritt.

      • Chris B

        @Jeppen: Med tanke på vad vård egentligen kostar är det ju uppenbart att väldigt många personer i Sverige kommer att få problem att få fram de pengarna när de behöver vård. Bara instrument och engångsartiklarna till en operation går på flera tusen kr, sen skall man ha personal ( 5 – 6 personer normalt i 3 – 5 timmar), läkarens förberedelser och undersökning, sängplats på sjukhuset med personal, eftervård och rehabilitering etc. För dem som inte har råd med detta återstår, om man gör på ditt sätt, bara en plågsam död. Men det ser du inte som ett problem??

      • @Cris B: Att det är lite dyrt med vård beror delvis på att staten inte släppt loss marknadskrafterna. Sen är det inte SÅ blodigt dyrt heller, kolla vad en bröstoperation kostar exempelvis, är det 30,000? Om staten låter folk behålla pengarna vården kostar – tusentals kronor i månaden för en normalfamilj, så kan de väl betala ur egen plånbok istället. Försäkringar finns ju också, för de som inte vill försäkra sig själva.

        Sen kan ju folk låna, panta familjejuvelerna, be släkt och vänner om pengar eller utnyttja någon form av välgörenhet om de har problem med kassaflödet. Och till syvende och sist måste vi inse att vi inte kan förhindra allt lidande.

    • Gunnar Johansson

      Jeppen, Från var och en efter förmåga, till var och en efter behov!

      • Du menar ”straffa förmåga och belöna behov”. Folk svarar på incitament – så resultatet är att folk döljer eller krymper sin förmåga och istället lär sig att gapa större.

        Jag betackar mig för att bli påtvingad ditt ideal. Men i en liberal värld är du förstås fri att samla likasinnade i en socialistisk subkultur som via kontrakt eller bara ren godhet lever efter din devis. (I en socialistisk värld så hamnar förstås liberala subkulturer i fängelse för skattebrott.)

    • U_M

      Din föreställning om att marknaden skulle kunna lösa detta problem är helt enkelt fel, eftersom vilka som behöver en höftledsoperation inte nödvändigtvis samvarierar med vilka som har råd till det enligt din modell.

      • Det är väl samma sak med mat? Alla har inte råd med detta. Det betyder inte att vi slutar använda marknaden och därmed slutar låta innovationskraft och förbättringstryck verka i denna sektor. Vet du att ”åldringshushåll” betalade 27% av sina inkomster för livsmedel år 1985 – år 2006 bara 15%. Barnfamiljers matutgifter (med två försörjare) har gått från 20% till 13%. Osv.

        Men välfärdstjänster ska tydligen av någon anledning stängas in i statens statiska hägn och inte få utvecklas på liknande sätt. Det är hål-i-huvet. Vill vi ha en god utveckling så måste målet vara att nästan alla betalar ur egen ficka till marknadsaktörer, och några eventuellt får lite riktat köpkraftsstöd via socialbidraget.

      • Maths

        jeppen, din människosyn känns lite beklämmande. Det är inte någon inkluderande hållning direkt. ”Låt fattighjonen få lite allmosor till en egen sunkig skola och sjukvård. Jag vill inte betala för dem.”, verkar budskapet vara.

        Nej, skola, vård och omsorg ska inte vara utsatta för marknadskrafterna. Dessa krafter har nämligen inte mina behov som sitt centrala mål, utan vinst. Det var därför man tidigare valde att lyfta ut dessa områden från marknaden och lägga dem i ett för oss alla gemensamt hägn. Syftet var att ge alla, även ”fattighjonen”, en värdig skola, vård och omsorg. Alla skulle få lika möjligheter när det gällde utbildning, hälsa och ålderdom.

        Nu håller det samhället på att raseras. Det kallades för välfärd, men ordet har kidnappats av andra aktörer som snarast vill ta bort den. Vi har återigen ”fattighjon” som marginaliseras, som man brukar kalla det.

      • Chris B

        @Jeppen: Du har förstås USAs sjukvårdssystem som ideal att döma av dina kommentarer? Ett system som kostar 14% av bnp (Sverige ca 8,5% av bnp) och där bnp dessutom är högre så i praktiken är det ungefär dubbelt så dyrt. Medellivslängden är Sverige är ju dessutom klart högre än i USA så någonstans får man ju anta att vår sjukvård dessutom är effektivare. Sådan ser verkligheten ut. Men att döma av dina kommentarer här är din sk ”ideologi” viktigare än verkligheten. Detta trots att verkligheten i detta fall lämnar ytterst lite utrymme för tvivel.

      • @Maths, ChrisB, lasselalle, lite tidspressad, men ändå:
        Maths, att jag inte älskar tvångs-välgörenhet innebär inte att jag har någon särskild människosyn. Om något har liberaler en väldigt positiv och optimistisk människosyn jämfört med socialisterna. Sen är det oklart varför just välfärdstjänster ska undantas från marknaden när dina skäl skulle duga lika bra för mat, kläder eller annat. Varför ska inte hela ekonomin organiseras sovjetiskt?

        ChrisB: Nej, USA har ett skitsystem. De har avdrag för arbetsgivar-fixade försäkringar, och de har ett stort lapptäcke av olika delstatliga och federala krav på vad som ska ingå i försäkringarna. Dessutom medicaid, medicare och obamacare. Sjukvårdssystemet är faktiskt genomreglerat i USA, tvärtemot vad du kanske tror. De borde ta bort allt det där. Föredömet ligger i ”retail clinics” som fixar vård lättillgängligt och billigt.

        Lasselalle: Jag försöker få någon av er att motivera varför välfärdssektorn är annorlunda. Är det ineffektivt med vinst så är det. Är det omöjligt för folk att hosta upp pengar för livets nödtorft så är det. Då ska vi sovjetisera hela ekonomin, inklusive mat, kläder, boende. Inte bara vård-skola-omsorg.

    • Lassalle

      jeppen försöker säga något,oklart vad.En utgångspunkt tycks vara att han inte ser någon skillnad på prylar och människor samt förutsätter att alla i livets alla skeenden har obegränsad tillgång till likvida medel.
      En lödig plädering för en påtaglig selekteringspolitik.

    • Lassalle

      Månne är det så att Jeppen inte är så förtrogen med den evidens och empiri som föreligger härvidlag.
      Enl. Novus så är åtta av tio Svenskar mot vinstuttag inom välfärdssektorn.
      AKF (Danska forskningsinstitutet) har gått igenom ca. 4000 olika studier och inte funnit belägg för att privat vård och omsorg har några fördelar vare sig effektivitetsmässigt eller kvalitetsmässigt.
      SNS kom fram till samma resultat till vårdexploatörernas förtret vilket ledde till att den forskningsansvarige avgick.
      Socialstyrelsens undersökning visar ävenledes på samma resultat.
      Harvardprofessorn John D Donahaue kom redan för tjugo år sedan fram till samma resultat.
      Professor i Statskunskap Bo Rothstein med god koll på det nationella och internationella forskningsläget kommer även han fram till samma resultat.
      Naturligtvis är det så att vård och omsorg skall bedrivas efter medicinska kriterier och inte efter ekonomiska kriterier.
      Marknaden är en god tjänare men en usel Herre och insikten om att det föreligger en fundamental skillnad mellan ”prylar” och människor borde vara oomtvistlig.
      Vi har en Statsminister som hävdar att ”Välfärdsstaten är 2000-talets farligaste och dödligaste epidemi,fullt jämförbar med pest,smittkoppor och aids” och vi kan dagligen se påtagliga bevis för denna färdriktning.
      Det handlar inte om effektivitet eller kvalitet,det handlar om politisk ideologi som strävar efter att göra oss medborgare till kunder på en marknad i livets alla skeenden.I sammanhanget kan man tycka att Jeppens lite ”förvirrade” stickspår om Sovjet är ett resonemang i samma anda.

      • Har Novus fått ett sådant resultat så kan man fundera på exakt vilken fråga de ställt och i vilken kontext. Riksdagsvalen visar på en annan verklighet – 80% står INTE till vänster om sossarnas mitt.

        När det gäller ”privat vård och omsorg” så kan man konstatera att det är svårt att del-privatisera på ett meningsfullt sätt. Lena pratade i nästa bloggpostning om ”kvasimarknad” och det stämmer rätt bra det – en normalt funtad reaktion på det inlägget borde vara ”men så privatisera helt, då”. Dina 4000 studier (länka gärna) tycks ju ändå inte visat att offentlig vård ger fördelar, eller?

        ”Naturligtvis är det så att vård och omsorg skall bedrivas efter medicinska kriterier och inte efter ekonomiska kriterier.”

        Ovanstående är ett typexempel på socialistisk retorik. Slagordsmässigt, populistiskt, men renons på intellektuellt innehåll.

        ”insikten om att det föreligger en fundamental skillnad mellan “prylar” och människor borde vara oomtvistlig.”

        Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta… Men du menar alltså att tjänstesektorn ska sovjetiseras och varusektorn ska köras på marknadsvillkor?

        ”Det handlar inte om effektivitet eller kvalitet,det handlar om politisk ideologi”

        Där slog du verkligen huvudet på spiken. Ni socialister försvarar resterna av planekonomin med näbbar och klor – hyresreglering, arbetsrätt, offentlig vårdskolaomsorg. Vad som ger bättre utfall struntar ni i.

    • Lassalle

      Jeppen har uppenbara svårigheter att förhålla sig till evidens och empiri.
      När inte hans karta stämmer överens med verkligheten så gör han om verkligheten och hänger sig till tungomålstal om Sovjet.

      • Ja, de planekonomiska experiment vi sett formar förstås varken empiri eller evidens i sig själva. Bara de rapporter som godkänts av högsta Sovjet utgör empiri!

  6. Länken till Noord funkar inte.

    • lenasommestad

      Tack Knut för denna länk med din rapport från mötet i Uppsala. Jag lägger den också bland mina referenser i bloggen.

  7. Martin Svensson

    Men Lena. Att lyfta fram en rapport som är beställd av en socialdemokratisk tankesmedjan och levererad av en socialdemokrat med förflutet i toppen av SSU, och antyda att den är opartisk och i princip bevisar att vinster i välfärden är dåligt. Kom igen. Jag trodde mer om dig och din akademiska bakgrund. Du har kanske blivit en vanlig politiker och tittar bara på de analyser som faller din politik i smaken?

    Jag kan ge dig att rapporten lyfter fram möjligheter att upphandla med begränsning av vinstuttaget. Men ditt inlägg fokuserade inte enbart på det.

    • Martin

      Tja, samtidigt är de vanvårdade fortfarande vanvårdade till god förtjänst. Vet inte hur en rapport skall göra de vanvårdade ovanvårdade, men det vet kanske du?

    • Lassalle

      Det torde tillhöra debattens elementa att olika åsiktsriktningar kommer till tals.Så långt jag kan överblicka så är Lena Sommestad en Socialdemokratisk politiker som debatterar från Socialdemokratiska utgångspunkter,vad annars.Skall det förstås som att Borgerliga partsinlagor
      härvidlag faller dig mer i smaken?

    • lenasommestad

      Hej Martin.
      Ardalan Shekarabi är förvisso socialdemokrat. Men han är också doktorand i juridik.
      Vid seminariet i Uppsala visade han en förmåga att skilja på fakta, vetenskaplig analys och egna politiska slutsatser. Det gör han också i sin artikel. Debatten på seminariet i Uppsala visade också att hans rapport kan ligga till grund för olika bedömningar om framtidens handlingslinje.
      Jag är själv inte enig med Ardalan Shekarabi om den ”mix av åtgärder” som han föreslår som lösning med vinstproblematiken. Vår skillnad i slutsatser beror på att vi gör olika bedömning på hur olika argument för/ emot ska värderas.

      Det är självklart så att även en faktagenomgång kan präglas av dina grundläggande värderingar; du kan välja att lyfta upp vissa frågor och gå förbi andra; du kan välja att fokusera på olika frågeställningar, mm. Ifråga om vinst i välfärden, t.ex. kan du intressera dig för allt från effekter på effektivitet och kvalitet till effekter på personalens villkor, demokrati och jämlikhet. Det som är väsentligt är att du i de analyser du gör respekterar grunderna i den vetenskapliga metodiken. Detta är för forskaren en fråga om yrkesetik.

      Hur hanterar du värderingar? Gunnar Myrdal, forskare och politiker, föreslog en gång att varje forskare bör klargöra sina egna värdepremisser, i syfte att skapa transparens. Jag hör till dem som tycker att detta är ett bra sätt att hantera värderingsdimensionen i samhällsforskningen. Ingen samhällsforskare är utan värderingar i sina val av teorier, forskningsproblem etc. Just därför ska vi heller inte låtsas som att värderingar inte existerar.

      ”Du kanske har bivit en vanlig politiker och tittar bara på de analyser som faller din politik i smaken”? skriver du. Jag föreslår att du läser rapporten. Som politiker med akademisk bakgrund ser jag det som min uppgift att främja en kunskapsbaserad politik, vilket är till gagn för oss alla oberoende av partihemvist. Men jag är också socialdemokrat och har därför skäl att lyfta fram de vetenskapliga resultat som ger oss goda sakliga argument för en politik i linje med våra grundläggande värderingar. Under lång tid har Socialdemokraterna varit på defensiven, i mötet med en akademisk forskning som kritiserat välfärdsstat och jämlikhetspolitik med ekonomiska argument. Det har hävdats att ett framgångsrikt samhälle kräver mindre av jämlikhet och demokrati och mer av marknad och konkurrensutsättning. Idag finns tunga argument som pekar på motsatsen. Det är för mig en självklarhet att jag som politiker med akademisk bakgrund tar som mitt ansvar att lyfta dessa slutsatser.

      Moderaterna och Svenskt Näringsliv har nu under tre decennier lagt miljoner och åter miljoner på att lyfta forskningsresultat som stöder deras politiska program. Såväl Moderaterna som Svenskt Näringsliv har självklart valt forskningsområden som är särskilt viktiga för den egna saken, t.ex. företagande snarare än folkhälsa, vilket är fullt legitimt.
      Deras problem just nu är dock att forskningen inte längre ger samma starka stöd för deras program, som för tio eller femton år sen. Ny empirisk forskning, som utvärderar effekter av t.ex. avregleringar och privatisering och offentlig sektor, visar att teorierna inte stämde: utfallet i verkligheten blev ett annat än förväntat. Jag är en vanlig socialdemokratisk politiker såtillvida att jag står upp för våra grundläggande värderingar om jämlikhet och rättvisa och tar varje tillfälle att försvara dem. Vad jag tar med mig från min akademiska bakgrund är respekten inför kunskap och vetenskaplig metod. Socialdemokratins stora historiska framgångar bygger på en förmåga att förena politiska värderingar med respekt för kunskap och hållbart samhällsbyggande. Det är meningslöst att plädera för reformer som inte fungerar.

  8. Pingback: Mångfalden, inte vinsterna problemet | Hans Åberg

    • lenasommestad

      Hej Hans,
      jag har med intresse läst ditt blogginlägg.
      Jag tror som du att det är viktigt att ta upp en diskussion om hur vi gynnar en mångfald där non-profit aktörer har en starkare roll. Min bedömning är att ett system med non-profit aktörer ger möjligheter till en mångfald, samtidigt som non-profit aktörer bör vara mottagliga för en diskussion om hur vi i ett system med valfrihet gemensamt kan motverka negativa konsekvenser, som segregering och bristande likvärdighet mellan skolor.
      En fråga där vi är oeniga gäller konkurrensmodellen. Du skriver att ‘Alla är nog överens om att konkurrens gynnar ”kunderna” ‘. Jag menar att det finns tunga argument för att konkurrensmodellen inte fungerar i välfärdssektorn, dels därför att medborgarna inte har någon rimlig chans att bedöma olika alternativ (informationsassymetri), dels därför att konkurrensmodellen i sig skapar skillnader i kvalitet mellan verksamheter på ett sätt som inte är förenligt med den generella välfärdsstatens grundprincip: att alla medborgare ska bemötas med samma omtanke och respekt. Jag brukar ställa frågan så här: Ska de medborgare som lyckas välja bäst få den bästa vården och skolan?
      Om vi vill bygga en demokrati som baseras på alla människors lika värde behöver vi organisera välfärdssektorn på ett sätt som inte systematiskt gynnar de privilegierade på de mindre privilegierades bekostnad. Jag tror att ideella aktörer i den tredje sektorn kan vara intresserade och bereda att delta i ett sådant projekt.

      • Hej Lena,
        Upptäckte av en slump ditt svar till mig när jag läste igenom kommentarerna till din blogg. Hur hade du tänkt att kopplingen skulle ske? 
        Det finns tunga argument för att konkurrensmodellen inte fungerar, skriver du. Nja, det du pekar på – informationsassymmetrin och likaavärdesprincipen – är inte invändningar som jag tycker håller.

        Det finns mängder av branscher där konsumenten, kunden, brukaren eller vad du vill sätta för namn inte har fullständig information om vare sig varan eller alternativen. Om du ska anlita en revisor, arkitekt, jurist, trädgårdsmästare, snickare, elektriker m fl så är det inte särskilt lätt att veta om den du anlitar verkligen håller vad den lovar. Likväl så fattar du ett beslut och jag tror att du skulle tycka det vore mycket märkligt om någon annan än du själv skulle fatta det beslutet. Varför skulle detta vara ett större problem i välfärdssektorn?

        När det gäller risken för att tjänsten kan få olika utformning så är det i min värld bara bra. Förutsättningen är självfallet att det finns alternativ att tillgå så man kan byta om man inte är nöjd. Likformighet är inte svaret på rättvisekravet.

        Vad som behövs är en mycket mer utbyggd kvalitetsuppföljning men det pekar ju Shekarabis rapport också på. Det kan mycket väl göras i offentlig regi. I andra branscher så görs det mest avgörande kvalitetsuppföljningsjobbet av allmänheten, kunderna. Genom att vara lyhörda mot sina intresssentgrupper så utvecklas verksamheterna.

        mvh/Hans

      • lenasommestad

        Tack Hans, tack för ditt svar. Nu har du ett svar från mig på min blogg.

      • Lena, du skriver: ”Om vi vill bygga en demokrati som baseras på alla människors lika värde behöver vi organisera välfärdssektorn på ett sätt som inte systematiskt gynnar de privilegierade på de mindre privilegierades bekostnad.”

        Detta är en ohederlig retorik. Det är inte att ”gynna någon” på någon annans ”bekostnad” att låta en person använda sina pengar. Marknaden är inget nollsummespel. Att du kan köpa dig god vård innebär inte att jag inte kan göra det. Tvärtom är det precis som för teknikprylar – ”first adopters” röjer väg för andra genom att kunna betala mycket för innovation och genom att börja skapa en massmarknad.

        Det finns ingen vettig anledning till att alla ska ha samma kvalitet och sort på vård-skola-omsorg, lika lite som för mat, kläder, datorer, telefoner eller bostäder. Däremot finns det enormt starka skäl till motsatsen. Att välja ut just välfärdstjänster till måltavla för slagordet om ”alla människors lika värde” låter sig bara göras för att folk är vana vid den statliga våta filt som ligger över sektorn och har lite svårt att föreställa sig hur det vore annars. I övrigt är det godtycke.

      • Chris B

        @Jeppen: ”Det är inte att “gynna någon” på någon annans “bekostnad” att låta en person använda sina pengar.” Utifrån detta perspektiv kan man förstås diskutera hur en person kommit över ”sina pengar”. Värdet på pengar är relativt resten av marknaden och om man förändra förutsättningarna för marknaden genom att t.ex. privatisera all sjukvård, då kan man även diskutera fördelningen av pengar. Om jag går med på att jobba för en viss summa under vissa förutsättningar, säg med fri statlig sjukvård, betyder det inte att jag går med på att arbeta för samma summa om jag måste betala för sjukvården själv. Faktum är att jag skulle känna mig ”lurad” om man bara ändrar förutsättningarna. Därför är det inte så enkelt att man bara kan hävda att folk skall ”skita i hur jag använder mina pengar”.

        Till detta får man förstås ta i beaktande att Svensk sjukvård är förhållandevis effektiv och bra mycket billigare i drift än de privata lösningar av samma klass som finns i andra länder.

      • Kjell Arvedson

        Till detta kan läggas att vars och ens val inte alltid är vars och ens ensak. Som den kloke Bengt Göransson uttrycker det: även en barnlös sjuttioåring har legitima skäl att ha åsikter om skolan. Den är en samhällsangelägenhet, inte en privatsak. Varför har vi annars skolplikt?
        Av egen erfarenhet kan jag se hur destruktiv konkurrensen mellan skolor kan vara. Förutom att ganska avsevärda resurser går åt till marknadsföring istället för till utbildning, siktar gymnasieskolor in sig på att tillhandahålla lockbeten som attraherar femtonåringar. Det är inte alltid detsamma som utbildning av hög kvalitet.

      • @ChrisB: Fortfarande finns det knappast mycket till privata lösningar i andra länder. Sjukvårdssektorn är universellt genomreglerad med tung statlig inblandning. Och visst är det så att skatten bör sänkas när staten slutar finansiera vård, det håller jag med om.

        @Kjell: Skolan är en samhällsangelägenhet, men jag tycker inte att den bör vara det. Detta kommer vi aldrig bli ense om – och jag är fullt medveten om att min åsikt i detta är ”extrem”.

        Hursomhelst: Du tycker konkurrensen styr fel, och här är det också så att skolan bara är extremt ytligt konkurrensutsatt. Forskning har visat att en av de absolut starkaste faktorerna som avgör hur elever presterar är ”exit exams”. Om externt administrerade, meningsfulla, student-examina genomförs, så ger den motsvarande en betygsgrad bättre resultat i genomsnitt. Vem bryr sig om detta resultat? Vad ska vi med en sovjetiskt administrerad skola till om den inte vågar använda forskningsresultaten? Nä, släpp fritt istället – på riktigt – annars tar folk inte ansvar.

        Ett av de stora mysterierna under min skolgång var hur folk kunde välja inriktningar själva, plugga i åratal, men ändå försöka komma undan med minimalt med jobb och inlärning. Jag har därför sedermera fastnat vid signaleringsmodellen – folk vill bli civilingenjörer för att signalera för arbetsgivaren att de är duktiga, inte för att lära sig något. Folk vill bli läkare för att få status och hög lön, men att rutinoperera starr lär man sig ändå senare, inte under grundutbildningen. Vi överutbildar oss kraftigt, utan att lära oss särskilt mycket. I början är det mest förvaring och äldres drömmar som driver. Mot slutet är det studenterna som driver enligt devisen ”jag ställer mig upp på bion, så jag ser bättre”. Med resultatet att alla andra också måste ställa sig upp för att kunna se.

  9. ale

    En varning för det mycket bedrägliga begreppet effektivitet.. Iallafall när det gäller välfärd och välfärdstjänster!

    All välfärd KAN inte utföras effektivt, och begreppet blir därför i dessa sammanhang ointressant, icke-beskrivande och irrelevant. Ja, rentav farligt.

    Begreppet effektivitet är lånat från industrin och näringslivet, och ibland kan begreppet vara användbart för att mäta mer ”maskinella” välfärdstjänster, t..ex. antal operationer per månad och anställd.

    Man sedan börjar, så att säga, problemen…

    Hur bedriver man t.ex. ”effektiv” barnomsorg? Hur läser man en saga ”effektivt”? Betyder det att väldigt många barn (låt oss säga 30 stycken) lyssnar på sagan samtidigt? Eller betyder det att bara några få barn (låt oss säga 5 stycken) lyssnar på sagan, så att de har möjlighet att ställa frågor och peka i boken?

    Andra exempel kan hämtas från äldrevården. Kan man ta hand om en gammal människa ”effektivt”? Hur tröstar man en gammal människa ”effektivt”? Hur tar man sig tid för någon ”effektivt”?

    Till syvende och sist är omsorg en slags subjektiv upplevelse av vänskaplighet, kärleksfullhet och samhörighet, som ligger utanför, bortom, det industriella effektivitetsbegreppet. De två är inte förenliga.

    Att tala om effektiv omsorg är som att tala om effektiv musik, effektiv teater, effektiv konst, eller effektiv samhörighet.

    Av detta enkla skäl lämpar sig välfärdstjänster sällsynt DÅLIGT för vinstdrivande företag, som ju alltid strävar efter att effektivisera och rationalisera.

    Bör man spela Shakespeare med endast en skådespelare i ensemblen? Bör vi alltid sträva mot detta, inom all teater? Är det effektivitet?

    Det är dags att avslöja effektivitetsbegreppet!

  10. Pingback: Uttag av vinster kan bara skapas genom att ta av våra skattemedel « Görans tankar och bagateller

  11. Pingback: Regeringen ger noll kronor « Nidskrivare

  12. Karin K

    En bit in i en för övrigt ganska intressant artikel kommer en mening som får mig att haja till.
    http://www.fokus.se/2012/10/vem-tar-hem-vinsten/
    ”Frågan är om de inte redan har bestämt sig. Sållar man bort BRÅKSTAKARNA och lyssnar noggrant på de -ledande politikerna hör man mycket.”
    Är mer än halva svenska befolkningen bråkstakar? LO, S i Skåne, Göteborg och Stockholm? Flera debattörer och ledarskribenter, flertalet länder och så vidare . .Räcker det att de ledande politikerna har bestämt sig? Stämmer denna bild?

  13. Min artikel på newsmill idag, kan delvis ses som en senkommen kommentar/komplettering till Ardalan Shekarabis rapport: http://www.newsmill.se/artikel/2012/10/26/s-kan-vinstfr-gan-l-sas

  14. Pingback: Svenskt näringsliv kan man lita på… | Högbergs Tankar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s