Finns det skillnader mellan välfärdsmarknaden och andra marknader?

Jag har haft ett meningsutbyte med Hans Åberg med anledning av hans blogg ”Mångfalden, inte vinsterna är problemet”. Vår diskussion berör ett principiellt problem, som kan vara värt att lyfta på denna blogg. Är informationsassymetri och brist på likvärdighet ett problem på offentligt finansierade välfärdsmarknader? Eller fungerar välfärdsmarknaderna som andra marknader?

I ett svar till Hans ställde jag mig positiv till hans idéer om att ge non-profit aktörer större utrymme. Men jag vände mig mot hans påstående att Alla är nog överens om att konkurrens gynnar ”kunderna” .

Jag menar att det finns tunga argument för att konkurrensmodellen inte fungerar i välfärdssektorn, dels därför att medborgarna inte har någon rimlig chans att bedöma olika alternativ (informationsassymetri), dels därför att konkurrensmodellen i sig skapar skillnader i kvalitet mellan verksamheter på ett sätt som inte är förenligt med den generella välfärdsstatens grundprincip: att alla medborgare ska bemötas med samma omtanke och respekt. Jag brukar ställa frågan så här: Ska de medborgare som lyckas välja bäst få den bästa vården och skolan?

Jag anser att vi, om vi vill bygga en demokrati som baseras på alla människors lika värde, behöver organisera välfärdssektorn på ett sätt som inte systematiskt gynnar de privilegierade på de mindre privilegierades bekostnad. Jag tror att ideella aktörer i den tredje sektorn kan vara intresserade och beredda att delta i ett sådant projekt.

Hans har i ett svar framfört följande argument:

Det finns tunga argument för att konkurrensmodellen inte fungerar, skriver du. Nja, det du pekar på – informationsassymmetrin och likaavärdesprincipen – är inte invändningar som jag tycker håller.

Det finns mängder av branscher där konsumenten, kunden, brukaren eller vad du vill sätta för namn inte har fullständig information om vare sig varan eller alternativen. Om du ska anlita en revisor, arkitekt, jurist, trädgårdsmästare, snickare, elektriker m fl så är det inte särskilt lätt att veta om den du anlitar verkligen håller vad den lovar. Likväl så fattar du ett beslut och jag tror att du skulle tycka det vore mycket märkligt om någon annan än du själv skulle fatta det beslutet. Varför skulle detta vara ett större problem i välfärdssektorn?

Mitt svar, Hans, är att det är större problem i välfärdssektorn av flera skäl. Ett skäl är att välfärdstjänster är mer komplexa än revisors- eller arkitekttjänster. De köps därtill på kvasimarknader som finansieras enbart med skattemedel. Dessa marknader saknar de starka professionella aktörer som normalt agerar på t.ex. arkitekt- eller juristmarknaderna. Du handlar därtill inte med dina egna pengar utan med en check utställd av det allmänna.

På välfärdmarknaderna har vi en avtalssituation, där företaget du väljer inte är ytterst ansvarig för sin verksamhet. Det yttersta ansvaret ligger inom ramen för demokratin. När du gör  ett val av utförare i välfärdssektorn gör du också val som ofta gäller för en mycket lång period, t.ex. hela gymnasiet, vilket generellt i alla avtalssammanhang innebär stora problem när det gäller att bevaka att avtalet uppfylls och att eventuellt vidta sanktioner när så inte sker.

Valen har också ofta en karaktär som gör att du inte kan välja om. När du en gång har gått högstadiet i en skola, finns det ingen chans att ändra det valet.

Många välfärdstjänster har därtill en egenskap, som vi kan benämna ”samproduktion”. Resultaten i en skola, t.ex. beror inte bara på kvaliteten i undervisningen utan också på insatserna från dem som deltar i verksamheten: elever, föräldrar, anhöriga. Därmed är det inte likgiltigt hur brukare fördelas mellan olika välfärdsaktörer.

En ytterligare dimension handlar om att de tjänster som erbjuds inom välfärden inte är tjänster riktade enbart mot enskilda köpare. Välfärdens institutioner har byggts upp även för att säkerställa gemensamma värden som god folkhälsa, social sammanhållning och en fungerande demokrati.

Hans Åberg vänder sig också mot min argumentation för likvärdighet, med följande inlägg:

När det gäller risken för att tjänsten kan få olika utformning så är det i min värld bara bra. Förutsättningen är självfallet att det finns alternativ att tillgå så man kan byta om man inte är nöjd. Likformighet är inte svaret på rättvisekravet.

Vad som behövs är en mycket mer utbyggd kvalitetsuppföljning men det pekar ju Shekarabis rapport också på. Det kan mycket väl göras i offentlig regi. I andra branscher så görs det mest avgörande kvalitetsuppföljningsjobbet av allmänheten, kunderna. Genom att vara lyhörda mot sina intresssentgrupper så utvecklas verksamheterna.

Jag vill påminna om att likformighet inte är detsamma som likvärdighet. Jag talar om att det är oacceptabelt att en välfärd som finansieras solidariskt av alla medborgare, inte ger alla medborgare samma goda kvalitet i välfärdstjänsterna. Borde vi inte kunna enas om detta?

När det till sist gäller kvalitetsuppföljning visar Ardalan Shekarabis rapport, liksom många andra inlägg i denna debatt, på de stora problem som är förknippade med  kvalitetsuppföljning av verksamhet där ansvariga aktörer har andra mål med verksamheten än de offentliga uppdragsgivare, som finansierar verksamheten. För en inblick i de problem som följer när politiker genom kvalitetsuppföljning ska styra verksamheter rekommenderar jag Jonas Vlachos artikel om skolan, Är vinst och konkurrens en bra modell för skolan?

Jag vill hävda att demokratisk styrning genom avtal skapar en formaliserad och konfliktfylld relation mellan demokratins företrädare, politikerna, och leverantörerna i form av vinstdrivande företag. Jag tycker att det är dags att vi på allvar diskuterar fördelarna med alternativa styrmodeller, som t.ex. att styra via delegation till professioner, som med kunskap och yrkesetik utvecklar verksamheterna med direkt ansvar inför sina uppdragsgivare.

Annonser

38 kommentarer

Filed under Uncategorized

38 responses to “Finns det skillnader mellan välfärdsmarknaden och andra marknader?

  1. Bosse Bergkvist

    Jan Guillou vevar vilt i gla(s)huset, och han har förfärande plågsamt rätt. Jag både (s)käm(s) att kalla mig socialdemokrat och förtvivlar.
    Hur vrider vi rätt allt som blev så fel? Hur har dom mage? Vem i hela friden ska kunna lita på os(s)?
    ”Affär(s)plan”! Pft!
    http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/janguillou/article15566148.ab

  2. Bosse Bergkvist

    Men Lena, nu börjar du få ordning på tankegångarna! STORT TACK för texten ovan! :))

    Guuuuuuuu, vad jag hatar idén om valfrihet! Och att vi inte omgående och direkt såg vart det barkade när högerkrafterna sparkade igång systemskiftet. Hur har (s) kunnat jamsa med så länge?

    Vi talar verkligen om ett paradigmskifte, med nya sätt att tänka. Visst, den mänskliga individen ÄR bokstavligen ett ego, med en alldeles egen och naturlig agenda, (och i det finns inget nytt) men MORAL kan inte få vara vad man kommer undan med. ”Gör vad som helst! Bli bara inte ertappad!”

    SAMHÄLLET måste tillhandahålla motkraft mot den ohöljda egoism, som för tillfället inte ens behöver dras med några som helst samvetsbetänkligheter. Det är bokstavligen bara att ta för sig. Precis som ”alla dom andra”!

    Men det är ju inte bara för moralens skull vi behöver SOLIDARITET som ledstjärna, det ÄR ju också bevisligen den mest framgångsrika samhällsmodellen.

  3. Lassalle

    ”Nihilism” är om man så önskar en ideologi som argumenterar för att moral inte existerar,alltså finns inga ”moraliska” värden med vilka man kan upprätthålla en regel eller logiskt föredra en handling framför en annan.
    Egendomligt nog har uppfattningen sina tillskyndare.

  4. Janne

    Alltså Lena, dina argument blir mer och mer genomskinliga och ihåliga.

    Argumentet att den som är bäst på att välja får bäst utbildning faller, eftersom det som är bra för en elev kan vara dåligt för en annan och tvärtom. Då är det väl bättre att man själv valt än att en sosse som knappt gått ut grundskolan valt åt mig.

    Samproduktion kommer uppstå oavsett om det är privat eller kommunal regi.

    Likformighet och likvärdighet kan aldrig uppnås helt, av den enkla anledningen att det är olika lärare, olika människor som är lärare på olika skolor. Vissa kommer alltid vara bättre än andra.

    Inte ens argumentet om konflikt står sig. Naturligtvis kommer det uppstå konflikter mellan rektorer och politiker även i kommunal regi.

    Det är dags att släppa diskussionen om vinst i välfärden. I de flesta situationer uppstår precis samma problem vare sig det är kommunal regi eller privat.

    • U_M

      Om man inte lyckas välja det som bäst för en ändå faller ju hela idén med ”valfrihet”. Då är det ju bara helt bortkastat och lika bra att inte ha det.

      Om systemet med vinstdrivande skolor inte ens lyckas vaska fram skolor som är bättre än andra blir det ju mycket svårt att förstå varför man skulle ha ett sådant system. I så fall kan man ju lika återgå till att driva skolorna i offentlig regi. Resultaten lär ju inte bli sämre, det kan man ju konstatera att historien visar.

      Att skolan inte var sämre förr är de flesta högerdebattörer överens om; alla tycker att den är sämre nu. Det tragikomiska är att den svenska skolan har antagligen aldrig varit sämre än nu, då den har marknadiserats precis just på det sättet som de som gnäller över kunskapsbristen vill att den skall vara.

  5. Tack Lena för att du öppnar för en fördjupad diskussion i frågan.

    Visst finns det skillnader mellan marknaden för välfärdstjänster och andra marknader. Till att börja med är välfärdsmarknaden i det närmaste helt outvecklad. Det finns för få köpare och det finns f a för få utförare. Därför är mångfalden så viktig. Det måste till många fler utförare och av olika karaktär. Införandet av LOV (lagen om vårdval) och olika pengsystem är ju ett sätt att försöka skapa mer marknadsmässiga förutsättningar och är i mina ögon inget annat än en revolution. Inget kommer få en så stor betydelse för omdaningen av vår offentliga sektor som införandet av LOV:en. Det kommer alla vinna på.

    Att välfärdstjänster är mer komplexa än andra tjänster håller jag inte med om. Att beställa och bygga en skola är mer komplext än att välja skola eller utbildningslinje. Att beställa och bygga ett nytt sjukhus är garanterat mer komplext än att välja vårdcentral. Det som är besvärligt är att marknaden inte mognat ut, processerna är inte identifierade och definierade, rollspelet är inte klart vare sig för beställare, utförare eller brukare. Du kallar det kvasimarknader, det ligger mycket i det. Det som saknas är mognad. Men i längden tror jag att marknadsmodellen är mycket mer effektiv än andra modeller.

    Likformighet är inte, som du mycket riktigt påpekar, detsamma som likvärdighet. Vi är nog helt överens vad gäller likvärdigheten. Men det finns inte EN sanning om vad som är god kvalitet. Människor är olika och alltså kommer det florera många olika versioner av vad som är god kvalitet. Om man inte kan acceptera många olika versioner i utförande och verksamheter – den mångfald som jag efterlyser – så blir min slutsats att kvalitetsbegreppet därmed blir liktydigt med likformighet.

    Vad gäller kvalitetsuppföljning på politikernivå så är jag nog, som du, rätt skeptisk. Att sitta i stora parlament och göra en adekvat kvalitetsuppföljning fungerar inte. Det är för storskaligt och för lite personligt ansvar. Det hänger trots allt på enskilda människors förmåga att använda sunda förnuftet. Jag tror t ex att små kommuner är mycket duktigare på att följa upp kvaliteten än stora. Det personliga ansvaret är större. Min slutsats är att försöka decentralisera besluten så mycket som möjligt. Varje beslut bör åtföljas av en klar koppling till det personliga ansvaret hos dem som fattar besluten. Med LOV har besluten hamnat ute hos medborgarna själva.

    mvh/Hans

  6. Pingback: Mångfalden, inte vinsterna problemet | Hans Åberg

  7. Janne: Det finns empirisk forskning som visar att Lenas synpunkter är helt relevanta. Ett exempel gavs faktiskt ut av SNS på 90-talet – John Donahue: Den svåra konsten att privatisera, http://www.expressen.se/debatt/bo-rothstein-forskare-har-varnat-for-vinstdriven-vard/. Och nya exempel kommer varje dag. Här är ytterligare en: http://gemensamvalfard.se/wp-content/uploads/2012/10/Competition-in-a-publicly-funded-healthcare-system.pdf

    Men nyliberaler är som bekant inte intresserade av empiri. Bara deras skenvärld tickar runt är de nöjda.

    Till Lena skulle jag vilja kommentera så här: De socialdemokrater som har varit skeptiska till vinst i vården har ytterst sällan tagit upp sådana argument. För dom handlar det om att de inte vill att pengar ska läcka ut, och inget annat. Vilket gör mig orolig. Tycker de att det är ok att vinst- eller budgetskäl ska styra utformningen bara det är kommun, landsting och stat som står för verksamheten? Är det ok för dem om t.ex. två statliga, vinstdrivande bolag står för vården? Eller vet de inte vad de pratar om?

    • lenasommestad

      Tack Jan för kommentaren.
      Du har en viktig poäng. Det stora problemet med vinster är inte att pengar går förlorade, utan att konkurrensmodellen gör det omöjligt att säkerställa viktiga demokratiska värden som god samhällsstyrning, likvärdighet och jämlikhet. SNS-rapporten är bra därför att det sätter fokus på konkurrensmodellen, snarare än de vinster som utgör en av modellens förutsättningar.

      • Men frågan är om de skeptiska socialdemokraterna, dvs de som har motionerat till kongressen, förstår detta. Eller om dom tycker att det inte spelar någon roll.

        Detta berör kärnan av den s.k. New Public Management, där hela den offentliga sektorn styrs genom vinstliknande arrangemang, och även kommunala skolor och sjukvårdsinrättningar tvingas maximera vinsten i första hand. Jag är orolig att de skeptiska socialdemokraterna i Göteborg och Malmö m.fl. platser tycker att denna ordning är ok, så länge kommuner, landsting och stat lägger beslag på pengarna. Men jobbet blir ju lika mycket fusk för det.

  8. Morgan S

    Glöm diskussioner med liberaler om deras idéers svaghet. (slöseri med tid och kraft.)

    Det vi behöver är istället bara en gemensam strävan efter bästa möjliga kvalité, där självklart många olika pedagogiska och/eller behandlingsmetodiska blommor skall blomma, men där ingen som växtincitament skall ha annat än sin modells utveckling och högsta möjliga kvalité för brukarna som sitt mål.

    Självklart skall då forskning, samt kanske småskaliga försöksprojekt kunna tjäna som vägledning till vilka modeller som skall få finansiering etc. Kvalitén och behovet av mångfald inom vissa områden skall styra, men inte vinstintresset.

    Ser t.ex. varje individs möjlighet att själv söka vård, skola, omsorg inom denna ram (på viss nivå) inom hela landet, som betydligt bättre styrinstrument än att den som ger dem möjlighet att göra det inom de privata aktörernas sfär, där pengarna aldrig återförs till forskning och utveckling utan bara används till vinstmaximering inom den lilla del av helheten just den verksamheten verkar.

    Som patient är det inte speciellt svårt att få reda på att de inom en region är vida överlägsen att göra en viss typ av operationer, varför de kanske blir ledande i Sverige och drar patienter dit för det, medan en annan region kan välja att bli bättre på annat. (Om inte annat kanske det tom. är dit vi skall sträva att vissa regioner skall ha vissa specialistområden, varför patienter i behov av specialist alltid skall styras dit.)

    Man konkurrerar med specialistkvalitén och slåss med den om att utveckla svensk vård i världsklass.

    M.a.o. Sett till vårdsektorn. Naturligtvis måste akutvården vara likvärdig och på högsta möjliga världsnivå inom hela landet. Likaså med primärvården!

    En helt annan sak är det med specialistvården som sannolikt mår bäst av olika specialistcentra som är utspridda på olika håll vilka är ledande på sitt område både inom landet och internationellt, och då både på behandling och forskning.

    Så att utveckling knyts till dessa centra, men drivs av patienters valfrihet att välja vård i övriga världen om dessa specialistcentra inte hänger med i den internationella utvecklingen och har utvecklat samma, bättre eller likvärdiga metoder. (För bedömning om de är likvärdiga eller ej, utgör det hypotetiska resultatet i det enskilda patientfallet mallen.)

    Huvudmakten skall finnas hos patienten, men stoppmöjligheten skall finnas om vi verkligen bedriver minst lika god vård själva. Dock skall inte ett skyndsamt behov kunna stoppas, utan då har vård utomlands företräde, om inte ett beslutsunderlag och vård kunnat sättas in direkt här hemma.

    Självklart skall det därmed om det finns olika former av behandling kunna finnas en konkurrens antingen inom landet eller på respektive centra om vald metod i det enskilda fallet.

    Tror mest på att det sker inom respektive centra, då de skall ha spetsforskningen knuten till sig också.

    Men då nya metoder inte bara har en rätt att få en plats, utan en direkt skyldighet att prövas av läkare och forskare som har dessa metoder som sin drivkraft, så att inte de nya metoderna motarbetas av motsträviga läkare och forskare till konkurrerande metoder, kan de även ha sitt ursprung på andra håll i landet.

    De skall dock om de håller ha rätt att få utrymme inom både forskning och vård som bedrivs på det vårdcentrum som har hand om huvudområdet. (Särskilt som annars resurser hamnar utomlands då patienter skall ha ovillkorlig rätt att vända sig dit och få sin vård där om den är bättre och dessa nya metoder negligeras!)

    Behöver egentligen inte ge samma exempel inom skolan. (Där har det funnits länge även om vi inte tänkt på det) med t.ex. riksidrottsgymnasium, musikskolor etc.

    M.a.o. bara att fortsätta på samma linje och välja nya områden att specialisera inom samtidigt som en basgrundskola utifrån elever senare kan välja specialitet utvecklas och blir ännu bättre på att utbilda alla i kärnämnena.

    Skolan är (om man tänker efter det minsta) verkligen inget område som tjänar på att konkurrensutsättas. Tvärtom!

    Det utarmar den verkliga utbildningen och tar bort fokus från kvalité till en chimär en (onödig) mångfald i basutbildningsstadiet.

    Vi skall ha bra klasser, bra lärare, bra skolmiljöer, trygga elever som ges maximala förutsättningar att nå sin fulla potential. (Inget annat skall styra) och en analys utifrån detta, skall styra de insatser som görs. (Kommuner styrda av staten, skall ha en skyldighet att leva upp till detta och sanktionsinstitutet skall vara hårt både direkt via böter och vitesförelägganden men också via utökade möjligheter för enskilda elever att välja bort dessa skolor till dess de uppfyller kraven.)

    Behöver vi bättre, lärare. Ge dem utbildning! (eller byt ut dem om de ändå inte fungerar.)

    Behöver eleven mer tid att lära sig, ge den en individuell utbildningsplan med mer studietid. Varför inte utnyttja tidiga mornar, eftermiddagar, kvällar och helger både för dem som behöver och dem som vill?! (Efter behov eller efter vilja om basbehovet redan uppfyllts.)

    Behövs bättre lokaler, satsa på det! (Finns det olika pedagogiska lösningar, ge dem plats och låt dessa finnas sida vid sida.)

    Likaså. Låt de elever som vill specialisera sig tidigt på ngt. de är intresserade av få möjlighet till det på den övriga tid jag nämner ovan, tidiga mornar, sena eftermiddagar, kvällar och helger etc.

    Vi har ju dessutom internet. Utnyttja möjligheten till distansutbildning där denna möjlighet finns för specialistutbildning utöver basutbildningen, till dem som bor avsides etc.

    Även mindre kommuner bör klara av ett visst utökat basutbud, medan andra större kommuner, kanske kan erbjuda framförallt de specialiseringar jag nämner både för sina elever och för elever från närområdet etc.

    På gymnasienivåerna kan alla blommor blomma. Där torde även en liten kommun om den vill kunna hitta en egen nisch att bli Sverigeledande på.

    Budgetmässigt.
    Alla elever skall i sitt absoluta närområde kunna få perfekt utbildning oavsett var de bor. Utöver det, skall extrapengar för de elever som behöver få extrautbildning ges till skolorna (kommunen som driver dem) respektive de som bedriver frivillig utbildning på elevernas fritid. (Kommunen som bedriver den verksamheten.) Naturligtvis samma sak med specialistutbildningen.

    Skolpengen skall m.a.o. vara utökad, där en del är delvis individuell, men där inte full valfrihet råder om närområdet kan erbjuda likvärdig utbildning på samma kvalitetsnivå. Där övriga delar knyts till elevens behov och eventuella intresse och kan äskas från centralt håll i varje enskilt fall. (Skall beviljas per automatik!)

    Så höjer vi kvaliteten inom den gemensamma sektorn. Genom att fokusera på det som är viktigt. Kvalitetsutveckling, där forskning, verksamhet och utveckling av den hänger ihop.

    Där målet är att vara världsledande och tom. kanske längre fram kan locka patienter och elever?! från andra delar av världen? (Borde i vart fall vara ett självklart delmål) då bästa möjliga kvalité torde ge det som bieffekt. Vi skulle m.a.o. med rätt satsning på sikt kunna bli så internationellt attraktiva och vi tom. kanske delvis skulle kunna bli självfinansierande om vi lyckades. (Dock inte ett självändamål.) Bästa möjliga vård inom alla i Sverige är baskravet!

    Att det inte är gratis säger sig själv, men valet står mellan att vi inte blir världsledande inom en rad sektorer på den privata sektorn för att vi har för dåligt utbildat arbetskraft varpå både den lågteknologiska och högteknologiska industrin flyr Sverige eller så ser vi till att vara bäst inom den gemensamma välfärdssektorn och samordnar resurserna på smartast möjliga sätt så att inga pengar läcker i onödan, utan där vi (varje individ och vi som kollektiv) får ut maximalt av varje investerad krona, där vi har den bästa utbildningen, de kunnigaste spetseleverna och den mest utvecklade breddutbildningen och når längst per capita i världen.

    Denna satsning leder förutom till bästa möjliga utbildning och forskning också till ett spetsutbildningsklimatet och innovationsklimatet inom en rad områden som gör att vi har den bäst förberedda arbetskåren att möta dessa sektorers framtida behov.

    Vi kan m.a.o. med rätt mått och steg bli världsledande inom vård, bioteknik, skola, den framtida gröna tekniken (strävan efter ett miljömässigt hållbart samhälle) men också en rad andra områden där vi som ständigt framåtblickande kvalitetssträvande nation kan nå längre än dem som drivs nästan enbart av kortsiktig vinstmaximering.

    De privata företagen kommer finnas där, men de växer fram ur den rika myllan från det gemensammas kollektiva strävan efter kvalité inom hela gemenskapssektorn och ger dem förutsättningar att skapa något nytt och växa och frodas, snarare än tvärtom. Där de privata intressenterna dränerar de gemensamma resurserna så att inga förutsättningar finns kvar för de som senare vill skapa framtidsinriktade företag inom landet.

    Det faktum att vi är bäst håller dem också kvar!

    Precis som en storkoncern skapar bäst förutsättningar för maximering av sina varors kvalité och världsherravälde skapar en stor gemensam sektor för de gemensamma välfärdssektorerna bästa möjliga förutsättningar för att dessa skall nå så långt som möjligt så att de privata företag som kommer senare skall ha bästa möjliga ”material” (arbetskraft) och bästa möjliga ”specialistkunskap” (egen och utbildad arbetskrafts sådan, på tillräckligt hög nivå) för att Sverige som nation skall utvecklas bäst framöver.

    Liberaler missar det, då de är så låsta i två fixeringar.

    1. Kollektivt är fel (ALLTID!)
    2. Fritt företagande ger konkurrens som ger bättre produkt (ALLTID!)

    Båda premisserna är lika fel, så sluta diskutera med liberaler och försök istället utveckla den bästa möjliga modellen enligt vår idé. (Den är faktiskt betydligt bättre!)

  9. Henrik

    Vi alla lever i värld där information och kunskap är asymmetrisk dvs att någon vet mer än jag. Det är ett stort problem när vi handlar bilar, hus, mat, kläder mm. Samhället/företag försöker lösa detta problem med garantier, innehållsförteckningar, häva köp, ångerrätt, informationsplikt mm. Det värsta som kan hända är att vi förlorar pengar. Vilket självklart är jobbigt

    I en skola, vård och omsorg finns också den asymmetriska relationen. Vi litar på att läraren skolan är bra för våra barn. Vad annat kan vi göra? Hur många är fysiker, kemister, spansk -kunniga mm. Nej vi litar på läraren. Likadant är det med vården. Tillit är grunden för den här verksamheten. För hur reklamerar vi dålig undervisning? Även om skolan får stänga efter en inspektion har ju barnen kanske gått där i flera år! Åren är till spillo! Kunskap måste hämtas igen. Vilket är urjobbigt och kanske påverkar barnet resten av livet!

    Hur reklamerar men ett äldreboende? När personen har sina liggsår, sina blöta blöjor och kanske är död, vad gör vi då? Ja, det går inte. Vi kan inte ha ett system där vi ska välja bort dåliga skolor, usla äldreboenden, dålig vård mm, det är direkt ovärdigt och fientligt mot människovärdet. Vi måste ha system där skola, vård och omsorg fungerar även om informationen är asymmetrisk. Vi måste kunna lita på den vi möter! Alla skolor måste vara bra. All vård måste vara bra. Alla äldreboenden måste vara bra. Vinst och omsorg har inget med varandra att göra. Vad jag vet kan vi inte reklamera våra liv!!!!!?

    • Janne

      Naturligtvis har du rätt. Mot en privat aktör kan du såklart driva en skadeståndsprocess. Men vad gör du om en kommunal skola eller äldreboende misskött sig? Det enda du kan göra är att efter 4 år visa ditt missnöje genom att rösta bort politikern som förstört för ditt barn eller mamma. Det verkar som om alla här förutsätter att den kommunala skolan/omsorgen alltid kommer fungera tillfredsställande. Så är naturligtvis inte fallet.

      • U_M

        Det går alldeles utmärkt att stämma kommunala skolor till exempel – mobbingfall är till exempel inte helt ovanliga.

      • Henrik

        Själva poängen är vi INTE ska behöva ha en skola, vård osv som vi ska driva process mot. För vad som händer just nu är att tilliten till systemet håller på att försvinna – privata aktörer vill bara tjäna pengar, och politiker bli omvalda. Vidare tror jag kapitalism är dåliga på värd osv. För drivkraften i kapitalismen är inte ansvar, utan profit. Kapitalister är duktiga på profit/entreprenörskap men usla på samhällsansvar. Och det är inte heller deras uppdrag att ta ansvar. Det är här politiken kommer in. Politik är ett samtal om hur vi ska organisera vår värld. Och i det samtalet ska alla deltaga i. Men det ansvaret,besluten, ska ligga på riksdagen, kommunen osv dvs demokratin. Inte på ett möte för akiteägare.

        Utbildningen är idag lika viktig som järnvägsrälsen en gång var. Utbildning är idag ”infrastruktur”. För individen är den enda vägen in på en arbetsmarknad. För landet vägen till tillväxt. Det ansvaret kan man inte lägga på några som har profit som drivkraft. En utbildningen ska hålla i nästan 50-år om inte mer! Det ansvaret måste ligga på oss alla, inte på någon enskilt företag.

      • @Henrik: Tror du verkligen att besluten i marknadsekonomin tas i styrelserummen? Nokias frihet, exempelvis, är att vara ungdomarna till lags och försöka förutsäga vad de vill ha. När de misslyckas med att tjäna konsumenterna bäst så går det fort utför.

        Din argumentation håller inte nånstans. Att utbildning är viktigt är ett starkt argument för att vi ska låta profiten styra. Då får vi iallafall tydligt fokus, utveckling och engagemang från de som betalar. Alternativen är att låta lärares bekvämlighet, politikers populism, byråkraters fyrkantighet eller elevers lättja styra. Eller, vanligare, en ohelig kombination med det sämsta av allt.

      • Henrik

        Jeppen! Du får nog förtydliga dig om vad som inte håller. Inte bara anta att det är så.

        Vart beslut tas är en svår fråga – stort forskningsfält. Men, vi vet att företag inte gärna berättar hur beslut tas eller vilka strategier som gäller i framtiden! Företag har ju vinstkrav så det gäller att hålla på sina affärshemligheter . Insyn i privata företag är ju dåligt, och så ska det vara. Skolan mm måste vara transparant. För skolan är inte till för bara eleven och dess förälder utan för alla.

      • @Henrik: Varför är är skolan till för ”alla”? Varför har du ett sånt kontrollbehov när det gäller andras göranden och låtanden?

    • ”Vi måste göra något. Detta är något. Alltså gör vi det.”

      Den mer renodlat socialistiska varianten är: Det måste bli bra. Alltså måste ”vi” säkerställa det. Alltså lägger ”vi” beslag på verksamheten och driver den.

      Det kombinerar en form av hybris (tron att man själv, politikerna, kan lägga tillrätta och fixa genomgående ”bra” vård-skola-omsorg), von oben-perspektiv (att individer inte själva är kompetenta att ta beslut i det som rör dem, och inte heller ska ha något att säga till om vilka värderingar som är viktiga) och logiskt felslut (att ett godtyckligt lösningsförslag på en problemställning verkligen löser problemet). Förutom det självklara att man inte begripit hur vårt välstånd skapas.

      Den offentliga skolan svek er, uppenbarligen, men ni har ännu inte upptäckt det! Ni har tydligen heller inga anhöriga eller vänner som svikits av den offentliga vården/omsorgen. Ni lever i en bubbla.

      • Simsalablunder

        Von oben-perspektiv (att individer inte själva är kompetenta att ta beslut i det som rör dem) är det vi ser från Jeppen. Människor ogillar dagens ordning, men Jeppen tycker de människorna inte begriper sitt eget bästa.

        Kanske tror Jeppen att ”von oben” betyder någonting annat?

        Jeppen har tydligen heller inga anhöriga eller vänner som svikits av den privatiserade vården/omsorgen/skolan. Då vet vi det.
        Vi får hoppas att Jeppen förstår att väldigt lite välstånd skapas genom att skatt skickas till skatteparadis. Speciellt i detta land.

      • Att bara vända på ett resonemang och säga ”kan du va’ själv då” är dagisretorik, käre Simsa. Hoppas du kan bättre.

        Det är uppenbart att folkets preferenser uttrycks tydligare i deras dagliga, detaljerade livsval än i deras röster på luddiga politiska paket vart fjärde år. Den som vill slippa vinstintressen kan välja non-profit-alternativ på en fri marknad. Finns efterfrågan kommer tillgången uppstå.

        När vänster-eliten misstror folkets förmåga att samlas i sådan efterfrågan; när eliten är övertygad om att folk väljer ”fel” för att deras egentliga vilja inte kunnat kanaliseras via sagda elit, så är det just precis hybrisen och von-oben-perspektivet som talar.

      • Simsalablunder

        Jag återanvände Jeppens innehållslösa von oben-pladder och riktade det direkt mot Jeppen själv. Genom det förfarandet fyllde jag det innehållslösa med ett innehåll. Det är något helt annat än “kan du va’ själv då”.

        Det väntade, att Jeppen inte skulle tycka om att bli påmind om sina egna tillkortakommanden, sitt stora pekfinger, sin egen ack så tydliga von oben-attityd, och inte minst, sin totala oförmåga till självrannsakan, infriades helt och hållet. Tack för det!

        Ja, folkets dagliga preferenser uttrycks mer än tydligt i deras dagliga detaljerade livsval, såsom när de blir tillfrågade och _väljer_ att uttrycka sitt ogillande angående rådande ordning inom vård/skola och omsorg, och till råga på allt gör det baserat på den verklighet de lever i.
        Hör och häpna, det har skett flera gånger, allt sedan fuskprivatiseringens införande, mellan valen, fram till idag och redovisats bl.a. i flertal olika opinionsundersökningar.

        Men när elitister som Jeppen är övertygade om att en majoritet av folket tycker “fel”, för att folkets egentliga vilja inte alls stämmer överens med viljan hos elitister som Jeppen, ja då är det just precis den hybris och det von-oben-perspektiv som Jeppen anklagar andra för att besitta, som taffligt dolt återfinns och lyser igenom hos buffliga elitister som Jeppen.

      • @Simsa: Jag försöker hitta något intressant innehåll att svara på i ditt inlägg. Det skulle väl möjligen vara det där om att folk väljer att ”uttrycka sitt missnöje”. I min värld så är det intressantare vad folk faktiskt gör än vad de svarar på vinklade frågeställningar. Dessutom, om några vänstertokar eller konservativa är missnöjda med andras livsföring, så får de gärna gnissla tänder gemensamt på första maj eller uppröras tillsammans över kyrk-kaffet – jag missunnar dem absolut inte detta. Men varför er intolerans skulle tillåtas likrikta samhället, däremot, det förstår jag inte.

        De föräldrar som älskar kommunal skolgång kan förstås härma den genom att gå samman i en förening med en vald styrelse och sen kanalisera X% av sin inkomst till en anställd skolbyråkrati. Skolbyråkratin kan sedan tillhandahålla helt vanlig politiskt korrekt skolgång med genuspedagogik och allt. Övriga föräldrar kan välja det som passar dem och deras barn, antingen en annan sorts förening med lite annat fokus än kommun-härmning, eller helt enkelt köpa tjänsten från ett företag de litar på.

        Jag förstår nog inte problemet. Är det bara det att du hatar att driftiga entreprenörer tjänar stålar på att erbjuda bra tjänster? Eller är du en betong-socialist som tror att det blir större stordriftsfördelar utan mångfald och onödig frihet? Eller vill du att dina arbetarbarn ska ha nog med nördiga plugghästar att spöa på rasterna? Vad är det du vill?

  10. Pingback: Kan marknaden tillhandahålla välfärd? « LARS P SYLL

  11. Lite kul också med skillnaden mellan amatörnyliberaler som Jeppen och Janne, och mer professionella sådana som Magnus Henrekson. Den sistnämnde är inte alls övertygad om poängen med vinstdriven vård, eftersom vård inte uppfyller kriterierna för marknadsdrift. Se t.ex. hans artikel (tillsammans med Henrik Jordahl) Vinster och privatiseringar i landet Lagom på http://www.ifn.se/publikationer_1/policy_papers/2012_1/55?UsePrintableVersion=true

    ”Dagens välfärdstjänster handlas på så kallade kvasimarknader (Le Grand och Bartlett 1993) med en räcka problem som måste hanteras: tjänsterna ifråga är komplexa och svåra att upphandla, formaliserade upphandlingsprocesser gynnar stora aktörer och begränsar konkurrensen, kvalitetsförbättringar belönas inte, onödig överkapacitet kan uppstå, informationsbrister försvårar brukarnas beslutsfattande, uppföljning och kontroll är kompetens- och resurskrävande, det finns segregerande krafter och enskilda brukare tar inte hänsyn till hur samhället i stort påverkas. Det kräver ingen större eftertanke för att inse att manipulation och slöseri kan förekomma när en anonym och frånvarande tredje part (skattebetalarna) går in som mellanhand och finansierar alla transaktioner mellan producent och konsument.
    Problemen med kvasimarknader är som störst för s.k. trovärdighetsvaror. De utmärks av att producenten vet mer än konsumenten om den senares behov. Konsumenten har alltså svårt att själv bedöma om hon behöver en viss tjänst, till exempel en viss typ av behandling inom specialistvården.”

    Sen återgår Henrekson & Jordahl till att kräva mer byråkrati och kontroller. Men sånt behöver man ju mindre av om man bedriver vård som offentlig institution.

    • Kerstin Eldh

      Intressant att i Lars Pålsson Sylls blogg (länk se ovan!) bli påmind om hur tongångarna en gång lät i kampanjerna för privatisering av vård och omsorg. Jag hade glömt bort hur det påstods att det var alltför mycket byråkrati och regleringar i den offentliga sektorn och hur enkelt man skulle slippa det på den fria marknaden. Visst är det lustigt att de som var så mot byråkrati då är så angelägna om kvalitetskontroll, regelverk och uppföljningar nu!

  12. Det är väl självklart att det är en skillnad. På de flesta andra marknader så kan kunden lätt byta leverantör om tjänsten inte fungerar, reklamera produkten om den inte håller måttet. Hur skall en döende som inte får en skälig omvård under livets sista minuter kunna reklamera? Hur skall vi reklamera en ungdom som inte fått sig en adekvat utbildning? Hur skall vi reklamera en person död av strok för att räddningstjänsten inte hade rätt bemanning och inte svarade i tid? Det är självklart att dessa typer av produkter (omvårdnad, personlig utveckling/utbildning och sjukvård) inte kan utsättas för marknadskrafterna på samma sätt som offentlig upphandling av en lekplats, en sjukhusbyggnad, rullstol.

    I offentlig regi är patient/elev både ägare och kund – inga konkurrerande intressen finns. I privat regi är patienten/eleven endast ett produktionsmedel för ägaren av välfärdsbolaget (som agerar leverantör) medans kunden är tjänstemän i kommuner, landsting och stat. För den anställde och dess incitament är ägarförhållandena av enorm betydelse – i ena fallet (privat) så är syftet att generera vinst för ägarna, vilket alltid är överordnat alla andra mål för en anställd i ett privat bolag. I andra fallet (offentlig) så är syftet att utbilda/vårda/läka en elev/patient där samma elev/patient också är ägare och beställare. Där är alltid målet att ge bästa möjliga utbildning/vård/omsorg givet befintliga resurser (som är demokratiskt bestämda).

    Exemplen på hur privat regi kan ha helt felaktiga incitament kan man lätt finna i tex USA där en ortoped hellre rekommenderar en operation som egentligen inte behövs (som som innebär onödiga risker) för att på så sätt ”sälja” in ytterligare ett lönsamt ingrepp. I offentlig verksamhet skulle detta inte ske då det är samhällsekonomiskt olönsamt att lägga resurser på något som kostar mer än det smakar.

    Att tro att man kan komma runt dessa problem genom att snatälla kadrar av jurister och kvalitetsgranskare är….rent naivt. Detaljreglering på den nivån som krävs är oerhört kostsamt…och leder inte till bättre välfärd!!!!

    • Janne

      Vad snackar du om. De privata har precis samma incitament, iallafall om de är smarta och långsiktiga som de flesta kapitalister är. Om det blir känt att något vårdhem eller skola inte håller måttet kommer den att slås ut. Min gissning är att det går mycket fortare att få bort en dålig privat aktör än att förändra en dålig kommunal sådan.

      Problemen är exakt desamma inom det kommunala, vad ska en döende stackare göra om den får en klåpare till läkare på den kommunala akuten? Ringa sin sossepolitiker som sitter på porrklubben och festar upp skattepengar?

      Och ursäkta mig men har du varit på en kommunal akutmottagning?sköterskorna står och tjattrar i pentryt, läkarna ger dig fem minuter, men lyckas ändå bara hinna med två sjuklingar i timmen. Incitamenten inom det kommunala är ju nämligen att göra så lite som möjligt för de pengar man får tilldelat, för då kanske man får mer nästa år. Speciellt om man drar den kommunala stående frasen: ”ja vi kan inte göra mer med de resurser vi får.”

      • Jag har inte varit på så många kommunala akutmottagningar däremot landstingsdrivna (och det kanske säger lite om din kännedom om dessa verksamheter?) och det jag möter är hårt arbetande människor som bokstavligen sliter ut sig för att även sådana som du skall få en vård efter behov.

        Att motsvarande problem (med att slutkunden har svårt att reklamera) kan finnas i offentlig regi är inget konstigt (och också det starkaste argumentet emot en marknadsanpassning), det är därför man som skattebetalare och beställare måste vara övertygad om att det inte finns några andra incitament som kan hindra skolan från att anställa specialpedagoger, sjukhuset att anställa nattpersonal som kan hålla handen eller SOS-operatören att skicka iväg en uttryckning – det är då och endast då man kan minimera dessa problem – för det måste alltid jobbas på, oavsett aktör!

        Förresten, hur vet du att sköterskorna inte står i pentryt och diskuterar var i h-e de skall ställa in den nyanlända på den redan överfulla avdelningen? Din tolkning säger nog mer om din människosyn än något annat…

  13. Karin K

    Ann-Marie Lindgren har många bra synpunkter i artikeln ” Syna vinstförespråkarnas argument”
    http://www.nytid.se/default.aspx?page=3&ideologi=158
    Hon skriver bland annat: ”Men valfriheten då? Om den hotas av vinstbegränsande regler som får många aktörer att lämna scenen, då hotas den väl lika mycket av att ekonomiskt starkare företag slår ut de mindre starka?”
    Och de, som liksom jag anser att en sammanhållen skola är det bästa för flertalet, skulle nu inte ha något val. Jag gick i skolan innan grundskolan genomfördes och minns hur eleverna delades upp efter familjen och inte efter annat. Det mest cyniska tycker jag är synpunkten att det ska finnas så dåliga skolor och vård att de ska väljas bort. Den skada de kan ha hunnit göra kan inte göras ogjord.

    • Så minoriteten ska offras för majoritetens bästa, om nu en ”sammanhållen skola är det bästa för flertalet”? Är det dina barn som ska offras?

      Och vadå ”ekonomiskt starkare företag slår ut de mindre starka”? Tror du att marknaden är en sumo-match där de stora knuffar ut andra? Så är det förstås inte – efterfrågas dina tjänster så har du underlag för att driva din verksamhet.

      Cyniskt att det ”ska” finnas så dåliga skolor och vårdinrättningar att de ska väljas bort? Vadå ”ska” finnas? Det finns! Det du gör är bara att stoppa huvudet i sanden inför dysfunktionalitet (framförallt inför offentlig sådan) och samtidigt peka finger och skälla på de som erkänner verkligheten och föreslår ett system som kan evolvera fram allt bättre och bättre service.

      • Men snälla jeppen, det finns ju empiri på det här, som jag har hänvisat till ovan. Vinstdriven vård tenderar att leda till vanvård och höga kostnader – av någon anledning.

        Nyliberaler är som stalinister, fungerar teorin internt logiskt så måste ALLTSÅ också praktiken fungera. Rent teoretiskt BORDE marknaden fungera perfekt liksom planekonomin borde fungera perfekt. Det ser ju så snyggt ut på pappret.

        Det kanske de skulle göra också om det inte funnes transaktionskostnader som trasslar till det. Samt att förutsättningarna sällan ser ut som i de nyklassiska läroböckerna. Kanske en av anledningarna till att nyklassiska dogmerär på väg ut i ekonomkretsar, även om de fortfarande härjar fritt i buskagitationen.

      • Du talar som du har förstånd till, Jan, och läser forskning som fan läser bibeln. Om vinstdriven service fungerar bättre än offentlig service beror förstås på hur de offentliga regleringarna och styrningen ser ut i övrigt i respektive fall. Det finns liksom inte möjligheten att hålla allt lika eller renodlat. Att något är vinstdrivet betyder inte att det verkar på en fri marknad.

        Det går alldeles utmärkt för politiker att reglera sönder privat sektor så att allt blir skit och pannkaka. Det finns skäl till att vissa avregleringar lyckas och att andra misslyckas. Det finns skäl till att privat marknad i Zimbabwe inte funkar lika bra som i Sverige. Det finns också skäl till att offentlig sektor fungerar bättre i Sverige än i många andra länder. Vi har ett rätt bra system (ett sorts lokalt max) som evolverat fram under lång tid. Att sträva mot ett globalt max kräver mod, visioner och en viss radikalitet, och en tolerans mot att saker inte sätter sig och blir perfekt direkt.

      • Jan Wiklund: Nu talar iofs modern ekonomisk forskning om att det dels finns inkonsistenser och rena felaktigheter i den marknadsliberala teorin, dels ny teori och empiri som tvärtom visar att kapitalismen av idag har inbyggd instabilitet och därmed inte på något sätt garanterar att vi överlag går mot jämvikt eller ett bättre samhälle för den delen. Läs gärna Steve Keens forskning på området, särskilt hans senaste bok ”Debunking Economics II – The naked emperor dethroned”.

        För mig kan nyklassisk teori (och även nykeynesiansk som i praktiken är en dialekt av nyklassikernas teori) därför mer liknas vid astrologi i jämförelse med astronomi, dvs baseras på någon slags ideologiskt förankrad tro där man försöker klistra samman bristerna i modellen med det ena hastverket efter det andra, ungefär som ptolemaios…

        http://econintersect.com/wordpress/?p=20895

      • @nebbiolo71: Din kommentar är obegriplig. Du blandar ekonomisk forskning, marknadsliberal teori, kapitalism, nyklassisk teori och nykeynesiansk teori.

        Hur ska du egentligen ha det? Det nationalekonomiska forskningsfältet är precis som andra forskningsfält – det justerar teoribygget i stort och smått när saker upptäcks som är ”inkonsistenta och felaktiga”. Om ekonomisk forskning har visat att något var felaktigt så är den delen av teorin justerad.

        Och någon egen ”marknadsliberal teori” finns knappast. Du är uppenbart en lekman som gått vilse bland vänsterdemagogernas angrepp på nationalekonomisk forskning och liberal ideologi (vilket är olika saker, men som vänsterdemagogerna blandar ihop för att kunna angripa det ena med argument mot det andra). Läs något annat än den typen av propagandapamfletter är du snäll.

      • Lassalle

        Jeppen företräder sin egen ”verkighet” som inte i någon empirisk studie och evidens baserat underlag kan hävda att hans s.k. ”verklighet” har några fördelar vare sig effektivitetsmässgt och kvalitetsmässigt.
        Detta vet Jeppen,han agerar mot bättre vetande och hävdar att hans egen ”hemmagjorda” ”verklighet” har tolkningsföreträde,det behöver inte styrkas på något som helst sätt att det bär sannorlikhetens prägel.
        Invändningar avfärdar Jeppen med klassisk Högerdemagoi genom tillvitelser och förklenanden.Det är fel på allt och alla som inte emanerar från honom själv.

      • @Lasselalle: Att du varken kan stava till sannolikhet eller göra en rättvisande bedömning av forskningsläget må vara ursäktligt, men din argumentationsstil och sättet du går på verkar inte riktigt friskt.

      • jeppen: med marknadsliberal ekonomi innefattar jag såväl den österrikiska skolan som både nyklassisk och nykeynesians makroteori. Har du annan uppdelning? Det finns en anledning varför särskilt de två senare (österrikarna utgör undantag) totalt missat att förutspå, förklara och ha relevanta åtgärder för innevarande finanskris – deras modeller saknar helt banker och pengar (dvs deras skapande)! De bygger på uppskalad mikroteori trots att både deras egna forskare och andra visat att detta inte låter sig göras (och empirin starkt motbevisat) – ungefär som att ett ekosystem inte kan förklaras av biokemi – ändå vidhåller de alltjämt. Det är inte seriös forskning!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s