Den kommersialiserade skolan: Verkligheten talar ett tydligt språk

För snart två år sedan, i februari 2011, debatterade jag Stockholms skolmarknad med skolborgarrådet Lotta Edholm i Agenda (se här). Jag hävdade att den kommersiella skolmarknaden skapade segregation och sämre skolresultat.

Min fråga till Lotta Edholm den gånger var: Marknad i skolan till vilket pris?

I dagens DN presenteras nu de förödande resultaten av Lotta Edholms skolpolitik. ”Skillnaderna mellan skolorna växer – och sämst går det för skolor i fattiga områden” (DN Stockholm, papperstidningen; samt DN). Lotta Edholm ställs till svars, med rätta.

Verkligheten talar ett tydligt språk. Den kommersialiserade skolan sviker de elever, som allra bäst behöver skolan.

Jag menar att det är hög tid att ta strid för de värden, som vi vill ska bära svensk skola. För ett par veckor sedan ställde sig Uppsala Arbetarekommun bakom en motion till Socialdemokraternas partikongress, med kravet på att vinst inte längre ska accepteras som det övergripande målet för skolverksamhet. Det centrala argumentet för detta är skolans centrala roll i ett samhälle präglat av demokrati, jämlikhet och tankens frihet.

Så hör inleds motionen:

Den gemensamma skolan för barn och ungdomar, oberoende av av ursprung, har alltid varit en av socialdemokratins mest grundläggande idéer. I skolan skulle den uppväxande generationen få kunskaper inte bara i traditionella skolämnen utan även få kunskaper om sina kamraters olika uppväxtvillkor. Den skolan skulle bidra till att kompensera för de orättvisa livsvillkor som deras skilda bakgrund kunde ge upphov till. Genom den skolan skulle eleverna få möta nya idéer och utveckla självständiga uppfattningar, till och med oberoende av dem, som den egna familjen gav uttryck för.

Idag skiktas samhället inte bara efter klasslinjer, utan också efter etnicitet. Forskning har visat hur den kommersiella skolmarknaden resulterar i ökad segregation efter etniska linjer, se Skolvalet används för att undvika underprivilegierade. Forskarna John Östh, Bo Malmberg och Eva Andersson beskriver, från projektet ”Den nya skolans geografi”, hur skolmarknaden skapar en allt djupare segregation:

När vi jämför elever som bor på samma ställe visar det sig att elever med högutbildade, svenskfödda, icke ensamstående, och icke socialbidragsberoende föräldrar är de som åker längst när de ska till skolan. Elever som tillhör synliga minoriteter, som har ensamstående föräldrar, föräldrar utan högre utbildning eller föräldrar med socialbidrag, är i större utsträckning hänvisade till den skola som ligger närmast hemmet. Skolvalet kan alltså framför allt utnyttjas av de mer privilegierade.

Samtidigt visar vår studie att privilegierade grupper framför allt utnyttjar skolvalet när det finns ökad risk för närvaro av underprivilegierade grupper i den närmaste skolan. Skolpendlingsavstånden ökar nämligen när andelen elever från synliga minoriteter och andelen elever från familjer med socialbidrag ökar i närområdet. Däremot minskar skolpendlingsavstånden när andelen barn med högutbildade familjer ökar i närområdet.

Det är viktigt att Socialdemokraterna nu gör klart vilka värden som vi vill ska bära vårt samhälle. Skolpolitiken formar framtiden. Om vi vill ha en stark demokrati  och jämlika livschanser, så måste vinstintressena bort från skolan.

Mer bloggat: Krönika av Jasenko Omanovic , Alliansfritt Sverige om pengar till barn och konsulter.

Annonser

35 kommentarer

Filed under Demokrati

35 responses to “Den kommersialiserade skolan: Verkligheten talar ett tydligt språk

  1. Lysande Lena! Det är sällan jag som forskare blir begeistrad av att läsa vad svenska politiker skriver. Du är ett av få undantag.

  2. Michael Rosengren

    Du har verkligen rätt och det är alltid fint att läsa det du skriver.
    Jag skrev en insändare i GP för någon vecka sedan som ett svar på vad skolchefen Robert Hammarstrand påstått, som jag kopierar in här så du får se hur illa det är i det ”rödgröna” Göteborg. Kan du påverka våra politiker här nere att ta ett större ansvar för skolan vore det bra, just nu monteras skolan ner åtminstone här i SDN Majorn-Linné.

    En bättre skola dröjer i Göteborg

    Jag är ordförande i Haga Föräldraförening och när jag läser artikeln ”Centraliserad skola dröjer i Göteborg” i GP den 21/9 måste jag reagera. Robert Hammarstrand (S), som är politiskt ansvarig för skolorna i Göteborg, säger att ¬”(…) det är bra med politiker som följer skolan väldigt nära och anpassar skolan till lokala förhållanden” och han ger sken av att man i Göteborg följer Skolinspektionens rekommendationer. Men detta är falskt, åtminstone i SDF Majorna-Linné som Haga är en del av.

    Sanningen är att man åtminstone för Hagaskolan under de senaste tio åren har minskat budgeten för skolan med 2-3 % per år samtidigt som kostnaden för skollokalerna (som kommunen själv äger) ökat med ca 2-3 % per år. De senaste 10 åren har inte heller läromedelsbudgeten höjts. Inflationen är visserligen låg, men detta innebär att Hagaskolan inte ens har en klassuppsättning med datorer.

    När Skolinspektionen kommit med sin kritik, som varit ganska omfattande för hela Majorna-Linné så svarar SDN med att skära i budgeten med ytterligare 9 millijoner kronor. Pengarna är slut i SDN Majorna-Linné och det finns inga möjligheter att begära mer pengar till skolan centralt där Robert Hammarstrand (och hans partikamrater) sitter på plånboken. Nej, budget i balans är det budskap som genomsyrar hela organisationen. Detta är inskrivet i kommunallagen, men skollagen kräver något annat enligt Skolinspektionen. Vi i Haga Föräldraförening har tröttnat på att ingen tar ansvar för skolan och har anmält SDN Majorna-Linné till Förvaltningsrätten för att ta reda på vilken lag som gäller – står skollagen över kommunlagen? Om det inte är så kan man bara undra varför man har en skollag över huvud taget.

  3. Utvecklingen var lätt att förutse. Det tragiska i sammanhanget är att ett medelklassifierat S agerar möjliggörare till fortsatt nedmontering av likvärdighet och gemensam välfärd. Som verksam i skolmiljöer helt dominerade av S traditionella väljarbas ser jag nu hur stödet för S snabbt eroderar till förmån för krafter långt höger ut på den politiska skalan. Vi kan som verksamma i skolan, oavsett vad läroplanerna säger, oavsett hur mycket Skolinspektionen smäller med sina pekpinnar, inte hejda denna utveckling om den politiska verkligheten talar ett annat språk. Historien upprepar sig.

    • Till saken hör är att vi alla står som förlorare, medelklass såväl som arbetare, om utvecklingen fortsätter med nedmomnteringen av den ALLMÄNNA välfärden. Ett jämlikt samhälle är friskare, mindre brottsbenäget, mer lyckligt, mer öppet och dessutom mer effektivt med att fullt ut använda hela sitt humankapital!

    • U_M

      Det verkar som om att de ekonomiska villkoren starkt tycks forma medvetandet hos de som utsätts för dessa villkor.

      Eftersom detta uppenbart är av Marxismens grundtankar måste det ju vara fel. Annars är man kommunist, Stalin, DDR, etc.

      Dock är det är ju möjligt att denna tanke kan äga sin relevans utifrån sina egna meriter.

  4. Lena, det du står för har du stöd bland de breda lagren i rörelsen. Stå på dig och se till att vinna stöd även inför kongressen för att vinster skall bort ur den gemensamt bekostade välfärden. Lyckas du kommer du ta S till nya höjder, därom är jag helt övertygad!

  5. Pingback: Vinst hör inte hemma i svensk skola « LARS P SYLL

  6. Hans Kilsved

    Här känns det som att du blandar ihop flera saker i en enda smet. Om man ska diskutera skolresultat och segregation måste enligt min mening hålla isär flera olika saker.
    1. Skolans resurstilldelning i stort. Om resurserna är för knappa spelar det ingen roll hur man organiserar sig. De svaga drabbas.
    2. Hur pengarna fördelas till skolorna. Får skolor som tar emot barn med särskilda behov mer pengar? Finns det någon socioekonomisk faktor i ersättningen som gör att barn från socioekonomiskt svaga områden genererar högre anslag?
    3. Kraven på speciallärare och skolhälsovård. I Finland får hälften av barnen hjälp av speciallärare, trots att andelen neuropsykiatriska diagnoser inte alls är lika hög som i Sverige. Där är insatserna från speciallärare avdramatiserade och inte stigmatiserande.
    4 Hur den förberedelseklasser och extra stöd fungerar för invandrade elever.
    5. Synen på det fria skolvalet. Det är framför allt detta som lett till att dåliga skolor i de segregerade områdena valts bort och att bra skolor fått många sökande och höga intagningspoäng. Många av de skolor som blivit attraktiva är kommunala. I Stockholm domineras naturvetarklasserna på Östra Real totalt av ungdomar från förorterna. Få Östermalmsungdomar har betyg som räcker för att komma in.
    6. Synen på förekomst av fristående skolor i allmänhet och de som drivs i bolagsform i synnerhet. Om jag förstår saken rätt går 200 000 ungdomar i skolor som drivs av aktiebolag.
    7. Förhoppningen att ett utdelningsförbud skulle stoppa vinstmotivet från att spela en roll i de privata skolorna. Denna symbolfråga verkar nu splittra partiet. Det är märkligt att diskussionen om verkningsgraden i en sådan åtgärd ges så litet utrymme. Några personer har ju antytt att det finns ett femtiotal olika sätt att kringgå vinstförbud och förbud mot aktiebolagsformen. Jag tycker det är tråkigt att detta påpekande inte tas på allvar.

    • lenasommestad

      Tack för din kommentar.
      Förvisso finns många olika frågor som kan ha betydelse i fråga om segregation och skolresultat. Mitt fokus är dock inte att räkna upp allt som kan spela roll utan att renodla analysen av en faktor; på vilket sätt påverkas segregation och skolresultat av marknadsmodellen?

      Vad vi idag kan se är att marknadsmodellen, genom sin egen inbyggda logik, driver fram segregation och ökade skillnader mellan skolor. Data från internationella jämförelser visar i sin tur att ökade skillnader mellan skolor leder till sjunkande totalresultat för skolan. Detta är just den process som vi nu kan bevittna i Sverige.

      Det är självklart viktigt att skolor t.ex. får tilldelning efter socioekonomisk sammansättning, men detta kan inte mer än motverka den starka trend mot segregation och differentiering som själva marknadsmodellen skapar.

      På samma sätt med resursfördelning. Du skriver att om resurserna är för knappa spelar det ingen roll hur man organiserar sig. Det påståendet är inte sant. Det spelar en stor roll hur man organiserar sig. Inte minst är det viktigt att beakta att marknadsmodellen skapar stora ekonomiska förluster i form av överkapacitet och kontrollkostnader.

      Frågan om vinst är inte en symbolfråga. Däremot är det viktigt att våga ta steget mot en tydlig reglering. Att behålla vinstdrivande aktörer och tro att de ska kunna kontrolleras är enligt min bedömning en väg som inte kommer att leda till framgång. Regleringen måste gå ut på att aktörer i välfärden inte drivs av vinstintressen, dvs. krav måste – som i andra länder – ställas på huvudmannen.

  7. Och man kan lägga till:
    8. Det enklaviserade stadsbyggande som har pågått sen 30-talet, med långa avstånd mellan olika townships riktade till olika målgrupper. Är stadsdelarna segregerade blir naturligtvis skolorna det också.

    Men givetvis hjälper skolpengen och den marknadiserade, vinstmaximerande skolan till. Man bör tillägga att det inte bara är privata aktörer som ägnar sig åt vinstmaximering, det gör även kommuner även om de kallar det för ”budgetstyrning”.

    • lenasommestad

      Boendesegregationen har ökat under senare år, men det är i första hand det fria skolvalet som nu driver segregationen i skolan. De flesta svenska städer har nämligen byggts för att främja social integration; bostadsområden har haft blandade upplåtelseformer och skolor har placerats så att upptagningsområdet rymmer bostadsområden av olika karaktär.
      Du har rätt i att idén om vinstmaximering idag också ligger i de kommunala styrmodellerna, som New Public Management. Fördelen i den kommunala organisationen är dock att denna styrmodell är en möjlighet, men ingen nödvändighet.

      • I små städer spelar det kanske ingen roll, där är avstånden hur som helst små.
        Men åtminstone de större städerna har byggts för segregation – villaområden för övre medelklassen, hyreshusområden för underklassen och ett stadscentrum som i allt högre grad vänder sig till övre medelklassen även den. Det senare helt enkelt för att ingen har lust att kosta på sig de avstånd som det alltför glesa stadsbyggandet har orsakat, och det är bara i det alltför lilla centrum man slipper sånt.
        Avsikten har säkert inte varit segregation, men resultatet.
        Det var väl en av era professorer i Uppsala – Roger Andersson – som påtalade att svenska storstäder är de mest segregerade i Europa?

  8. Någon gång måste väl S förstå att det inte går att bli en politisk vinnare om man har som målsättning att i princip göra som moderaterna, men med någon liten tvist här och där. Jag förstår inte varför, men kan väl ana att det finns någon rädsla för att ifrågasätta de grundläggande samhällssanningar som alliansen så starkt lyckats etablera. Istället lägger man sig i de stora trygga hjulspåren efter moderaterna och tutar eller blinkar lite när moderaterna kör för snabbt eller långsamt.

    När ska ni sossar inse att ni måste hitta tillbaka till ett eget spår?

    Skolfrågan, eller mer generellt, inte så framgångsrika marknadsavregleringar är ju en självklar profilfråga där det både finns mycket forskning men också ryggmärgsreflexer hos medborgarna som talar för att allt inte står rätt till. Dessutom skulle det ge garanterad medieuppmärksamhet!

    Varför, varför, varför? Det är öppet mål, passa på att peta till bollen nu då!

  9. Bosse Bergkvist

    Texten publicerad i DN den 20 maj av forskarna John Östh, Bo Malmberg och Eva Andersson är omistlig! Läs! http://www.dn.se/debatt/skolvalet-anvands-for-att-undvika-underprivilegierade
    Och låt oss sen sätta ner ‘foten’!

    Lena! TACK! Du är ett ljus i mörkret.

  10. Hans Kilsved

    Jag tycker att du förenklar. 1994 fick privata friskolor rätt till full skolpeng. Samtidigt fick de avstå från att ta ut elevavgifter. Som ett av få länder i Europa har vi därför fritt tillträde till alla skolor. Inga segregerande elevavgifter. I Storbritannien går 7 procent av eleverna i privatskolor där man betalar avgifter. Då kan man verkligen tala om klassamhälle. Hur stor är risken att beslutet om stopp för vinstdrivna skolor leder till att vi återgår till förhållandena före 1994, men med den skillnaden att den avgiftsbelagda sektorn är så mycket större. Var den avgiftsfria skolan inget värd?

    • Kjell Arvedson

      Hans: Fritt tillträde kan ses som en formell eller en reell rättighet. När ett fritt skolval förutsätter kunskap om vad som karaktäriserar en bra skola och god tillgång till information om vilka skolor som motsvarar en sådan beskrivning, har högutbildade ett stort informationsövertag. När ett fritt skolval förutsätter en privatekonomi som medger höga reskostnader eller rentav att föräldrarna bekostar boende på annan ort, är det givet att föräldrarnas inkomst är helt avgörande. När skolvalet innebär en förväntan om att föräldrarna finanserar dyrbar utrustning eller ”helt frivilliga” studieresor till t ex Kina, är föräldrarnas inkomst lika avgörande.
      Men Hans, du bortser från det grundläggande i Lenas (och andras) resonemang: ett marknadsstyrt skolsystem med ”fritt skolval” är kraftfullt segregerande. Föräldrar som gör ett medvetet val väljer framför allt bort oönskade skolkamrater till sina barn. Som extra bonus kan de dessutom se fram emot att deras barn redan i låg ålder grundlägger ett kontaktnät som är väldigt värdefullt när de senare ska få tillgång till samhällets topp-poster. Det är skillnad på att känna till rättssamhällets grunder efter bra undervisning i skolan, och att själv ha en kompis som är advokat.
      Om det är möjligt att fortfarande se det avsnitt av ”Agenda” som Lena refererar till finns i det ett utmärkt reportage om Jordbromalmsskolans fall och villaföräldrarnas sätt att resonera. Ett liknande reportage om hur det fria skolvalet styr bostadspriserna i en del av Malmö finns i serien ”Världens bästa skitskola”.
      Självklart kan en privatskola inte åläggas att ta emot alla elever som söker till den. Har man plats till 120 elever och får 500 sökande kan man givetvis inte över en sommar öka sin kapacitet, man säger nej till de flesta.
      Privatskolor har vissa möjligheter att själva välja vilka elever de vill ta emot. De har rätt att säga nej till särskilt resurskrävande elever, som skulle behöva t ex en kostsam ombyggnad av lokalerna. De har rätt att ge så kallad syskonförtur till yngre syskon om storasyster redan är elev.
      Vilka andra kriterier en privatskola kan använda har jag försökt ta reda på, men aldrig lyckats få svar. Det vanligaste svaret är ”ja du, det vet jag inte.” De som faktiskt vet verkar inte vara så intresserade av att dela med sig av sin kunskap. Någon läsare här som kan komma till min hjälp?
      Det finns förstås också informella vägar att slippa besvärliga elever. Som en friskolerektor berättade inom skål och vägg: ”Om vi har problem med en elev kallar vi föräldrarna till ett samtal. Och ett till. Det behövs som regel inte så många samtal innan de väljer en annan skola”.

      • Hans Kilsved

        Kjell blandar grundskola och gymnasieskola på ett olyckligt sätt. Intagningen till gymnasieskolan sker idag på grundval av betyg – inte på skolans godtycke. Intagningen administreras av en intagningsnämnd och hanteringen skiljer sig inte åt mellan privata och offentliga skolor.

        Vid intagning till grundskola har vanligtvis eleverna i närområdet företräde. Det är självfallet lättare att komma in i en skola som ligger i moget område där det lokala antalet elever minskat sedan skolan byggdes.

        Jag vet inte vad du har för privatekonomi, men redan avgifter på 1 000 kronor per månad skulle definitivt ha betydelse för elevsammansättningen. Det elevavgifter som togs ut före 1994 i privata skolor låg på ungefär denna nivå. Helt avvecklade offentliga bidrag skulle givetvis leda till ännu högre avgifter. Fri avgiftssättning skulle också kunna leda till att skolorna väljer vilka inkomstsegment man vill vända sig till. Enskilda Gymnasiet i Stockholm, där kronprinsessan Victoria gick, skulle säkert lägga sig i ett högre segment igen.

        Den segregation som Lena skriver om har i första hand sin grund i det fria skolvalet och i detta ingår även valet mellan olika kommunala skolor. Den vill angripa rätten för barn och föräldrar att välja en skola utanför det egna bostadsområdet kommer att komma i konflikt med en majoritet av elever och föräldrar. Några är säkert solidariska med ett högre ändamål, men jag vågar hävda att många inte vill befinna sig i maktlöshet; de vill ha kvar möjligheten att knycka på nacken åt en rektor och ett lärarkollegium som struntar i mobbning, har svårt att hålla ordning, inte beviljar ledigt på Eid-al-Fitr och till och med lägger viktiga prov den dagen för att markera att eleverna går i en svensk skola.

        Enligt min uppfattning är det långt viktigare att se till att undervisningens kvalitet är jämlikt fördelad. Det kan handla om förordnanden med högre lön för lärare som arbetar i socioekonomiskt svaga områden eller med elever som kommer från sådana områden. Det kan handla om att lära av Finland, där hälften av alla elever någon gång under sin skoltid får undervisning av speciallärare.

      • Kjell Arvedson

        Hans – jag ser inte vad i mitt inlägg som är en sammanblandning av grund- och gymnasieskola. Kan du vara lite mer specifik?
        Det är mycket vanligt med intagning till gymnasieskolan på grundval av betyg – men det avgör faktiskt kommunen. Så vitt jag vet tillämpade Stockholm till för några år sedan en närhetsprincip även för gymnasieskolan. För en del gymnasieprogram kan även olika talang- och färdighetstester användas.
        Om du lever i tron att betyg inte har med socioekonomisk status att göra hälsar jag dig välkommen på ett studiebesök i vekligheten. De betygskriterier som ska tillämpas är synnerligen väl avpassade för att passa en välutbildad medelklass, och betygssättning är långtifrån någon objektiv vetenskap. Det vet jag efter att ha satt betyg på tusentals elever i tre olika betygssystem.
        Och grundfrågan gällde som Lena sagt och upprepat inte privat kontra kommunalt, utan marknadsstyrning a la New Public Management kontra en skola som allmänintresse med en behovsstyrd finansiering. Jag bor inte i Stockholm. Där jag verkar är privatskolorna få och har en svag ställning. Där är kampen istället hård mellan de olika kommunala skolorna, och konkurrensen bedrivs på ett sätt som knappast gynnar den samlade kvaliteten. Personligen har jag inget att skämmas för, och skolan där jag arbetar tillhör vinnarna liksom de elever som får en av de eftertraktade platserna hos oss. Men jag kan ändå se det destruktiva och ineffektiva i systemet.

  11. Hans Kilsved

    Storstäderna består till stor del av personer som övergivit brukssamhällen och byar till förmån för de möjligheter till jobb och utbildning för barnen som finns i storstaden. Många invandrare har flytt från klansamhällen där de blivit utsatta för förföljelser för att de tillhör fel klan. De har sökt sig till Sverige för att de vet att detta är en anständig demokrati, som inte frågar vem man är släkt med. Socialdemokratin byggde den offentliga sektorn i brukssamhällena – vårdcentralen, skolan och gymnasiet, äldreboendet.

    Men i storstaden finns det fler arbetsplatser att välja på än bruket. Det upplever de flesta som attraktivt, för många var det rentav skälet att komma hit. Är det så konstigt att många storstadsbor också vill ha fler vårdcentraler, skolor och gymnasier att välja på? Istället för att motarbeta detta borde man söka efter den socialdemokratiska linjen i en sådan mångfald. Att ge egenmakt till medborgarna, men slåss för solidarisk finansiering och anpassning av insatserna efter individernas behov, känns inte borgerligt för mig. Att slåss för möjligheter till en ny chans när man misslyckas är också viktigt.

  12. Vidi

    Låt föräldrarna välja de skolor som sätter de högsta betygen
    och alla elever och föräldrar blir nöjda. I nästa steg avstår vi från deltagande i Pisa- resp. TIMSS-undersökningarna och så finns det inget
    som kan oroa våra utbildningspolitiker.

    • Hans Kilsved

      En elev kommer i konflikt med en lärare. Läraren är känd för att välja ut vissa elever som gullegrisar och att förödmjuka andra elever. Eleven vänder sig till föräldrarna som tar upp detta med elevens mentor. Mentorn lovar att föra frågan vidare till studierektor. Inget händer. Föräldern skriver brev till studierektorn och ber om ett samtal med studierektor och läraren. Inget händer. Föräldern hotar efter en månads tystnad från skolan och lidande från eleven med att byta skola. Helt plötsligt ordnas mötet med en veckas varsel. Eleven får byta grupp och lärare i matematik. Trakasserierna upphör och eleven får MVG i matematik. Man måste vara både döv och blind om man inte ska uppfatta att rätten av välja skola, och rätten att välja bort, förändrat maktförhållandena i skolans värld till elevernas och föräldrarnas förmån.

      • Hypotetiska exempel visar sällan något annat än avsändarens intentioner. Det är lite för övertydligt i ditt exempel. Om du tror på ditt eget exempel bör ju dagens svenska skola vara galet bra, ”the sky” i PISA osv. Men…nej, verkligheten är sällan ett hypotetiskt exempel. Svenska elevers prestationer FALLER ungefär i samma utsträckning som de tillåts välja och välja bort. Sådan är själva realian, högst egendomligt efter 20 år av världsunik valfrihet.

  13. Kjell Arvedson

    En elev kommer i konflikt med en lärare. Eleven är känd för att ha curlats genom livet av sina föräldrar, och aldrig förstått att resultat kommer efter ansträngning. Läraren är känd för att med oväld sätta betyg efter bästa förmåga och de kunskapskrav skolverket meddelat. Eleven vill ha ett högre betyg än läraren tänkt sätta och vänder sig till föräldrarna som tar upp detta med elevens mentor. Mentorn lovar att föra frågan vidare till studierektor. Föräldern, som uppmärksammades i lokaltidningen efter att ha hotat en fotbollsdomare i knattefotbollen med stryk då sonens lag förlorat, skriver brev till rektorn och ber om ett samtal med rektor och läraren. Föräldern hotar med att byta skola. Läraren får i samband med sitt lönesamtal veta att det inte är bra för skolans rykte om föräldrar är missnöjda, dessutom behöver skolans betygsmedelvärde förbättras efter lokaltidningens jämförelseartikel. Eleven får MVG i matematik. Läraren, med många års pedagogisk erfarenhet, börjar läsa Platsjournalen och får efter ett par månader jobb som busschaufför. Hon får då både nattsömn och självrespekt åter. Man måste vara både döv och blind om man inte ska uppfatta att rätten av välja skola, och rätten att välja bort, förändrat maktförhållandena i skolans värld till elevernas och föräldrarnas förmån.

    • Hans Kilsved

      Jag är en vanlig medlem i socialdemokraterna. Jag vill bli tagen på allvar – varför skulle jag sitta och konstruera fall. Jag fejkar inte. Exemplet bygger på mina egna personliga erfarenheter. Jag är föräldern i berättelsen ovan. Min yngsta dotter är eleven. Läraren behandlade min dotter illa med gliringar om att hon var en dum blondin. Frågan togs upp vid utvecklingssamtalet och mentorn erkände att flera elever framfört liknande klagomål om lärarens särbehandling av olika elever. Mentorn lovade fixa ett möte men gjorde inte det. När dottern vägrade gå på hennes lektioner var måttet rågat. Skolan ligger i ett snobbigt vitt medelklassområde intill vårt och har inte haft svårt att få elever. De invandrarelever som sökt sig till skolan har mött motstånd. Skolan anses vara ”fin”. Dottern färgade sedan håret brunt för att slippa kommentarer om dumma blondiner. Inte fick läraren gå eller sänkt lön. Kårandan på den skolan var stark. Precis som du gör ovan raljerade man nog hellre över curlingföräldrar än tog till sig av allvarlig kritik.

      I styrelsen för vår lokala s-förening sitter en muslimsk kvinna med fyra barn. Hon är akademiker och har tidigare suttit i Stockholms kommunfullmäktige. Hon flyttade sina barn från samma skola till Kunskapsskolan, sedan hennes dotter fått nej på ledighetsansökan för att fira Eid-al-Fitr (Ramadans avslutning). Inte nog med att hon nekades ledigt för barnet, skolan hade avsiktligt lagt ett viktigt prov den dagen för att ”markera att barnen gick i en svensk skola där man respekterar svenska regler”. Hon tröttnade på att argumentera med skolans ledning.

      En annan medlem i föreningen har en konstnärligt begåvad dotter, utan minsta intresse för bollsporter och tävlingsidrott. Hon flyttade sin dotter till Walldorfskolan, som inte frambringat en enda elitidrottare, men åtskilliga begåvade personer till kreativa yrken.

      Kan inte låta bli att också hänvisa till Zeth Höglund, ledande vänsterman och socialdemokrat i Stockholm under 1900-talet. Sedan han fällts för majestätsbrott 1916 var hans barn inte välkomna till folkskolan. Den republikanska franska skolan hade dock inte några problem med någon som ogillade en krigshetsande kung.

  14. Vidi

    Här några systemfel i svensk skola:
    1) Betygen är målrationella. Det betyder att vi har tolkningsbara,
    otydliga, betygskriterier. Det kan man ha om de högre
    utbildningarna har egna intagningsprov. Men:
    2) Betygen, satta på detta sätt, fungerar som urvalsinstrument.
    3) Sedan lärarna först mist ordinarieskapet och sedan fått
    individuellt satta löner är betyg ofta en förhandlingsfråga
    mellan intressenterna: lärare, rektor, elev/föräldrar.
    4) Betyg sätts ofta på grundval av s k inlämningsarbeten.
    Det betyder att det för eleven är tillåtet att skaffa experthjälp.
    4) Lärarstudenterna rekryteras numera från de kognitivt svagaste
    decilerna av studentkullarna.
    5) Utbildningen håller låg kvalitet. Lärarstudenterna har
    24-timmarsvecka. Civilingenjörer, t ex, arbetar heltid med
    sina studier.

  15. Pingback: Uttag av vinster kan bara skapas genom att ta av våra skattemedel « Görans tankar och bagateller

  16. Martin Svensson

    Du och Uppsala har i grunden rätt. Vinstintresset skall inte komma först. Jag tror att ni får alla partier att skriva under på det.

    Jag vet att du driver en hård linje mot vinst i skolan. Du tycker inte heller om fritt val då det ökar segregeringen. Enligt klassisk S-modell ska man bli fast i den form man är stöpt, dvs gå i närmsta skolan och helst inte få möjligheter att göra någon klassresa. Undantaget antar jag är när man fyllt 19 år. Då får man välja universitet över hela landet, men absolut inte före dess. Uppsala – där du är fostrad – har ett av landets mest ansedda universitet och får därmed gräddan av eleverna från hela Sverige. Är det rätt? Om jag är född i Värmland borde jag väl i rättvisans tecken tvingas gå i Karlstads Högskola/Universitet, eller?

    Vinst i skolan ska inte komma först. Om det tillåts göra det är det för att kommunerna har upphandlat som klåpare. Handla upp med rätt riktlinjer så blir det inget problem.

    Valfrihet är utmanande – men bra för många.

    Ja vi ska ta ett solidariskt ansvar och ge extra stöd till de som väljer att gå i skolor i områden med extra behov.

    Kommuner måste bli mycket bättre på att upphandla välfärd av företag.

    Vinst är inte av ondo, utan ett tecken på en kombination av 1) Dålig upphandling av kommunen samt 2) Signal om att effektivisering relativt hur en kommunal verksamhet bedrivs är möjlig.

  17. Jag håller absolut med Lena. Det är oerhört viktigt att ”privilegierade” barn används för att späda ut eleverna i bråkiga skolor. Det finns faktiskt inget annat rimligt sätt för politikerna att förbättra skolorna i underprivilegierade områden. Att kälkborgerliga föräldrar vill lägga tid och kraft på att förbättra barnens skolgång är något man absolut ska motarbeta för jämlikhetens skull, inte bara när det gäller läxläsning, utan ännu viktigare när det gäller skolval.

    Här måste det vara kollektivets väl som är vägledande, och framförallt måste man inse att övre medelklass och uppåt har det bra även om de och deras barn används som medel för en progressiv, avsegregerande skolpolitik. Man kan inte göra omelett utan att trampa på någon liten plugghästs glasögon!

    • Jag tror inte alla fattar ironin och tyvärr visar mkt på att det du framför är fel – alla tjänar på ett mer jämlikt samhälle! Det man vet (och vetat sedan länge) vad gäller lärande är att högsta formen av inlärnaing (dvs där man lär sig mest) är faktiskt när man hjälper andra (som har det svårare) att förstå. Dessutom så är det ofta så att de som har lätt för sig i verkliga livet kommer möta många som inte haft det lika förspänt, om inte annnat i form av chef, projektledare osv – där kommer förmågan att vara pedagog och ha förståelse för våra olikheter verkligen till pass. Ökad jämlikhet är därför något som alla, inte bara underpriviligierade tjänar på – detta vet vi genom forskningen, nu handlar det om att också agera på dessa kunskaper!

      • @Nebbiolo71: Jag tycker att det är guld att folk på den här bloggen hänvisar till forskning. Låt vara ett väldigt tendentiöst urval, men ändå är det en ljuspunkt i en i övrigt så ytligt populistisk vänstervärld. Så hatten av för det! Nu är tankarna du framför, från exempelvis boken ”jämlikhetsanden”, motbevisade, exempelvis kan du se detta:
        http://www.dagensps.se/opinionen/artiklar/2010/08/19/97008101/index.xml

        Det här med att ”högsta formen av inlärning” skulle vara att förklara för andra låter ju gulligt, men har förstås inte mycket berättigande det heller. Visst har man nytta av att möta olika sorters människor, men det är varken ett godtagbart skäl till militärtjänstgöring eller till särskild skoltjänstgöring. Friheten och de framstegen som följer i dess spår är mer värd.

      • ”In 2010, three critiques of The Spirit Level claimed that the evidence does not support the book’s conclusion that more equal societies do better. The Spirit Level’s authors welcome an open debate of their findings, but point out that none of these critiques are peer-reviewed and that the methodology in all three is seriously flawed.”
        http://www.equalitytrust.org.uk/resources/other/response-to-questions

        http://en.wikipedia.org/wiki/Peer_review

      • jeppen

        Man måste vara en väldigt önsketänkande vänstermänniska om man läst kritiken och ändå tror på boken och dess författare. Boken är inte peer-reviewed och det är självklart inte kritiken heller. Rätt absurt att kräva det.

  18. Pingback: S vinstförslag – ytterligare ett i raden av politiska självmål « LARS P SYLL

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s