Skuggor över Pakistan

Få regioner i världen präglas av ett så hårt kvinnoförtryck som norra Indien, Pakistan och Afghanistan. När jag för en vecka sedan möter en grupp pakistanska kvinnor från organisationen Bonded Labor Liberation Frontpå besök i Riksdagen, är det med växande förfäran jag lyssnar på deras berättelser från den pakistanska landsbygden. Det är värre än jag har förstått. Mycket värre.

Kvinnor i Pakistan har enligt författning och lagar rätt till frihet och utbildning. Men på landsbygden kan andelen flickor i skolan vara så låg som tio procent.

Mina besökare berättar om våld och förtryck mot de flickor, som trots hårt motstånd ändå går till skolan. Många flickor får inte ens gå ut. Den kvinna  som har utbildning anses vara en dålig kvinna.

De berättar om de skolor som de driver för flickor, och om de hot som skolorna och flickorna utsätts för. Och de berättar om små men viktiga segrar, som ger hopp. En mulla som slutligen inser att även kvinnor behöver kunskap, för att klara sitt hem och sin familj. Män som till sist förstår att kvinnors jobb utanför hemmet behövs i ett samhälle, som är drabbat av krig,  arbetslöshet, fattigdom och naturkatastrofer.

Malala Yousufzai

Malala Yousufzai

Den 11 oktober, bara några dagar efter de pakistanska kvinnornas besök i riksdagen, möts jag av nyheten om skotten mot Malala Yousafzai, den pakistanska flicka som så tappert kämpat för kvinnors rätt till utbildning. Det är FN:s första internationella dag för flickor. Talibanska grupper tar på sig dådet (DNSVT).

Jag känner sorg och förtvivlan.

När ska denna förfärande terror ta slut? Pakistan är ett land med starka allierade. Hur högt på deras agenda står jämställdheten? När ska alla flickor i Pakistan få gå till skolan?

Annonser

8 kommentarer

Filed under Jämställdhet

8 responses to “Skuggor över Pakistan

  1. lassethn

    Jag skulle tro att om USA med allierade någon gång anser sig behöva invadera Pakistan, så kommer nog argumentet med flickor som ska få gå i skolan fram. Om inte annat för bombvurmarna här i Sverige.

  2. För varje drönare USA sänder ut över Pakistan skapas tjugo nya talibaner som hatar allt västerländskt. Med all rätt, det de har sett är värt att hata.

  3. Morgan S

    Bara att konstatera. Ringar på vattnet fungerar åt båda hållen.

    USA har under en längre tid haft en utrikespolitik som satt deras intressen främst och därför skapat en grogrund där elever växer upp med religiösa skolor (rekryteringsläger för talibaner) där de lär sig en kvinnosyn som är extrem och där de utbildas att hata USA och tro på en förvriden syn av Islam, som har som mål att bedriva Jihad mot alla som bekämpar deras syn på verkligheten.

    Lägg dr till att även de vuxna männen på olika sätt upplever/lär sig att USA är den stora fienden mot deras liv så befinner man sig mitt i ett minfält.

    Situationen är därför komplex.

    Fienden är inte bara talibanerna (utan även USA:s felaktiga utrikespolitik) samtidigt som det inte bara går att backa bandet för att det just nu eventuellt sitter en president i USA som har viljan att skapa en bättre sociologisk förändringsbar verklighet i de länder de tidigare bedrivit en kontraproduktiv politik.

    Vad gäller USA:s vilja är den ännu mer komplex. Inte minst den sista presidentperioden bevisar detta.

    Är själv övertygad om att Barack Obama har en personlig syn som om den gick att genomföra inte bara skulle göra honom förtjänt av ett utan flera fredspris, samtidigt som jag med förfärande tydlighet ser hur han är fast i ett system där hans personliga syn, snarare styrs av hänsynstagande till stora, starka lobbygrupper, där ett defekt politiskt system ger dessa grupper större makt över ”folkstyret” än befolkningen själv har, via de som sitter i styrande befattningar (de som vill bli omvalda) till (senaten och representanthuset) och behöver starka allierade för att lyckas.

    Priset för deras system är därför högt.

    Även den godaste presidenten tvingas fatta beslut som gynnar de starkaste lobbygrupperna..

    I mina ögon är västvärldens förtroende i dessa länder därför närmast helt förbrukat och USA:s förtroende inte bara förbrukat utan befinner sig så långt på minus att vad de än gör numera så tjänar de bara talibanernas sak. (All reklam är bra reklam, fast tvärtom för USA:s räkning.)

    Talibanerna tjänar m.a.o. på allt USA gör, bra som dåligt…

    Vad kan vi då göra?!

    Först och främst måste vi se till att övriga västvärlden distanserar oss från USA och på sikt blir en tredje kraft som kan fungera som katalysator för för de starka krafter som är i rörelse.

    Här ser jag en kraftfull reformering av FN som en tänkbar lösning.

    Under tiden kan vi bara stödja de NGO som arbetar i området för att förbättra situationen. (Särskilt bör vi försöka finna icke europeiska organisationer som är värda att stödja.)

    Lyckligtvis är kunskap nyckeln till lösningen på många problem och jag tror därför att spridandet av kunskap på alla sätt det är möjligt, via utvecklandet av ny teknik, spridandet av denna, samtidigt som hjälp på andra områden ges kommer göra att det sociologiska klimat som just nu går mot ett mer polariserat samhälle tillslut kommer bryta den onda cirkel som just nu råder.

    Vi måste utveckla FN som organisation så att säkerhetsrådet inte styrs odemokratiskt (inga vetoröster eller permanenta medlemmar). Vi måste också skapa en ny generalförsamling i enlighet med nya stadgar som ger dem utökade beslutsbefogenheter som att direkt ingripa vid fel etc. (Beordra det, där säkerhetsrådet bara administrerar beslutet.)

    FN skall m.a.o. ingripa och alla länder har en skyldighet att hjälpa till, när fel som strider mot de nya stadgar FN har att följa.

    Ingripa direkt mot folkmord, mot förtryck av sitt folk, delar av befolkningen etc. (Oavsett om det är i Pakistan, USA, Sverige eller Ryssland etc.)

    Sättet att ingripa skall styras av behovet.

    Krävs snabba åtgärder skall FN snabbt kunna intervenera i länder som begår svåra brott. (Begås mindre svåra brott för de enskilda individerna räcker diplomatiska åtgärder!)

    Därmed sagt att FN först och främst skall vara fredsbevarande även i framtiden och inte bedriva aktivt krig (om det inte är nödvändigt.)

    Dock skall organisationen hädanefter kunna beordra olika länder att följa deras order med de trupper de behöver i en viss situation.

    Dessutom bör ALLA militära samarbetsorgan förbjudas, där länder enbart får ha arméer som kan försvara sitt eget territorium i ett första angreppsläge, där armén därefter bara skall ha lämpliga enheter för att kunna hjälpa FN i dess bekämpande av förtryck etc. i länder som bryter mot reglerna.

    Varför detta upplägg?!

    Tror helt enkelt att det är betydligt svårare (för terrorister etc.) att frodas och bekämpa världens beslut framför att bekämpa olika enskilda intressens (länders) beslut, samtidigt som legitimisten ökar och möjligheten för starka stater minskar att göra som de vill, då de i praktiken hamnar i valet att följa världens lagar eller att hamna i krig med övriga världen. (Anser i denna del att för stora arméer, vapen skall utgöra en brottsgrund som FN skall ingripa mot!)

    Kanske (eller snarare) helt säkert inte den bästa modellen, utan mer ett utkast hur jag ser att problemet borde tacklas.

    Först dock: Mer utbildning och spridning av all teknik som för detta möjligt (även till utvecklingsländer) vilket gör kunskap åtkomlig oavsett makthavares vilja och skapar ett gynnsamt klimat för förändringar inifrån.

    Detta naturligtvis samtidigt som större stöd ges till alla goda NGO som kan motverka det förtryck som pågår på olika platser i världen.

    Dessutom senare en starkare demokratiskt kontroll av FN utan de begränsningar som gynnar de som strävar efter att vara de stora militärmakterna och därmed vill kunna bromsa beslut inom FN som går emot deras egna intressen.

    Inser dock att problemet är för komplext för mig. Slänger därför ur mig en del tankar, som säkert har större brister än förtjänster. Tror ändå det är en början.

    Först när man diskuterar problemen kan kloka huvuden finna de bästa lösningarna.

  4. Olof Johansson-Stenman

    Bra Lena, dessa kvinnor behöver synliggöras!

    Sorgen och förtvivlan behöver även kompletteras med vrede över att detta gränlsösa förtryck, som ju är väl känt sedan länge, kan få fortgå år ut och år in!

  5. För övrigt finns en länk som kastar visst tvivel, inte över Malala, men väl över dom som använder henne i en politisk kampanj. Bl.a. hennes far, en ökänd godsägare som försöker behålla makten: http://www.craigmurray.org.uk/archives/2012/10/the-tragedy-of-malala/
    Artikeln har skrivits av Craig Murray, f.d. brittisk diplomat som fick sparken och utsattes för en förtalskampanj sen han avslöjat att en av Natos asiatiska allierade använde sig av systematisk tortyr av politiska fångar. Ett slags cv finns på wikipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/Craig_murray

  6. KarinBirgit Holst

    Skulle De fötrycktas Teater eller The oppressed teater vara en nyckel för de pakistanska flickorna?
    Små, enkla rollspel som tränar flickor i att våga ta plats.
    Augusto Boal bildade denna teater för att latinamerikaner skulle våga diskutera med löner med godsägarna. Där de oftast möttes av vapen istället för dialog.
    Augusto Boal var i Indien och spelade på indiska landsbygden, så att männen började förstå, att det är viktigt att kvinnor får kunskap.
    Många bäckar små kan kanske till slut ge resultat?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s