Kunskap och politik: finns hopp om framsteg?

Jag har med fascination och glädje följt hur DN:s Peter Wolodarski har tagit steget från rollen som en tämligen traditionell och förutsägbar borgerlig debattör till att bli en skarp kritiker av den borgerliga regeringens marknadsliberala åtstramningspolitik.

Wolodarski öppnar dörren till den internationella ekonomisk-politiska debatten. Framförallt visar han – som i dagens krönika – hur betydelsefullt det är att beakta historisk kunskap vid utformningen av framtidens politik. Historien upprepar sig aldrig på exakt samma sätt, men historien rymmer en samlad erfarenhet av en lång rad ekonomisk-politiska strategier. Och den som tar sig tid att förstå den moderna världens ekonomiska historia inser snart den förfärande vidden av vår egen tids politiska misstag.

För mig väcker Wolodarskis inlägg en strimma av  hopp. Den påminner om den kraft som ligger i kunskap som grund för ekonomisk-politiska ställningstaganden. I mötet med den ekonomiska historien och tyngden i de argument, som kritiker av dagens ekonomisk-politiska ortodoxi för fram, ser Wolodarski ingen annan utväg än att  ända ståndpunkt. Han citerar till stöd den gamla nestorn John Maynard Keynes: ”När mitt faktaunderlag förändras anpassar jag mina slutsatser. Vad gör ni, min herre?”

Jag hoppas att Wolodarskis vilja till omprövning ska smitta av sig. Jag hoppas också att den katastrof, som euro-krisen innebär, ska bidra till att svenska samhällsdebattörer och politiker funderar över hur man år 2003 kunde välja att driva en ja-linje i folkomröstningen, trots de tunga argument som redan då fördes fram mot eurosystemets konstruktion. Hur är det möjligt att vi med öppna ögon väljer att upprepa fatala ekonomisk-politiska misstag, trots att vi kan läsa i historien som en öppen bok?

Peter Wolodarski skriver i sin krönika idag om mellankrigstidens Europa, då åtstramningspolitik av marknadsliberal modell fick fatala konsekvenser inte minst i Storbritannien – en gång världens ledande ekonomi.

Det är en välkänd historia för varje ekonom-historiker. Därför är det heller inte överraskande att vi var många ekonom-historiker – och historiskt intresserade ekonomer – som år 2003 drev kampanj för ett nej till euron.

Gemensamt bars vi av övertygelsen om att eurosystemet saknade förutsättningar att fungera. Vi visste att liknande valutasystem, som guldmyntfoten, historiskt hade drivit europeiska ekonomier in i fördärvet. Vi visste att valutasystsem av eurons typ, som kräver anpassning via priser och löner, slår hårt mot löntagarna när ett lands konkurrenskraft försämras. Vi varnade för att valutasystemet inte skulle främja fred och sammanhållning i Europa utan tvärtom bidra till konflikt och splittring.

Den gången var det få i den svenska politiska eliten som ville lyssna. Finns det nu en chans till förändring? Ja eller nej till euron är en debatt, som för länge sedan är förbi. Nu handlar det om att enas om en strategi, som kan återskapa ett ekonomiskt fungerande och socialt sammanhållet Europa.

Annonser

22 kommentarer

Filed under EU, EMU, euron

22 responses to “Kunskap och politik: finns hopp om framsteg?

  1. Jag gläds också åt Wolodarski begynnande insikter. Däremot håller jag inte alls med om din syn på euron. Tänk istället om både Sverige och Norge hade varit med och drivit en aktiv politik för snabbare strukturomvandling, jämställdhet på arbetsmarkanden och sociala investeringar på bred front. I kombination med ett avskaffande av jordbrukssubventionerna (en annan fråga som ett gemensamt nordeuropeiskt block hade kunnat driva med framgång om t.ex. socialdemokratin hade haft visioner för europapolitiken) så hade vi varit betydligt bättre rustade när finanskrisen drabbade världen 2007-2008. Det är sorgligt att se bristen på fantasi bland många politiker idag. Vi kan aldrig gå tillbaka till tillverkningssamhället utan ska istället vara glada för att vi äntligen har en ekonomi som kräver att vi tar vara på människors kreativitet och gör det möjligt för dem att skapa nya bestående värden. Vi kan aldrig fly från världen och inte heller för Europa. Tänk om alla svenskar med beröringsskräck för Europa skulle inse att de själva, genom att kritisera allt och inte själva ha några framåtsyftande idéer, har ett stort ansvar för det som nu händer. Om EU/euron fallerar kommer det vara ett oerhört allvarligt slag för alla progressiva ambitioner på ett globalt plan och kanske helt omöjliga alla steg mot världsfederalism under många decennier framöver….

    • Rasmus Karlssons åsikt är faktiskt obegriplig. Den svenska regeringen representerar inte alls något alternativ till eurozonens åtstramning, tvärtom, den stödjer aktivt de depressiva åtgärderna i Sydeuropa och för på hemmaplan en fortsatt alldeles för stram finanspolitik för att arbetslösheten ska ge med sig. Tyvärr instämmer S-ledningen i stort sett i denna destruktiva ekonomiska politik, den som Wolodarski nu börjat kritisera. Om Sverige varit euroland hade alltså situationen varit oförändrad för eurozonen och värre för Sverige.

      • Hej Mats, jag ber om ursäkt om mitt inlägg ovan var lite obegripligt, jag skrev det med en tvåmånaders bebis i famnen så det var inte alldeles enkelt att få det rätt. Vad jag försökte säga var att OM Sverige drivit en framåtsyftande europapolitik från att vi blev medlemmar 1995 så hade saker kunnat se annorlunda ut. Nu gjorde vi ju inte det och då kan man fråga vad poängen är med sådana hypotetiska resonemang? Jo, att istället för att bara skylla allt på ”lata sydeuropeer” som många gör handlar det om att se vårt eget ansvar. Beträffande arbetslösheten är min grundinställning inte att denna beror på brist på arbete per se (en i grunden mycket märklig syn) utan brist på kompetens hos arbetstagarna (och ett visst mått rasism). Lösningen är varken låglönejobb eller devalveringar utan tvärtom att göra arbetstagarna så kompetenta att företagen inte har råd att *inte* anställa dem, alternativt att de själva kan starta egna företag med hög produktivitet. Givetvis spelar makroekonomiska förutsättningar en viss roll men i en global ekonomi handlar det framförallt om att vara investera i människor så att de kan skapa nya bestående värden. Det var i min mening bristen på sådana investeringar, i kombination med för låg strukturomvandlingstakt, som successivt gröpte ur Sveriges styrkeposition under 80-talet.

    • lenasommestad

      Rasmus, vår olika syn på euron tror jag beror på att vi har olika uppfattning om hur euron i praktiken fungerar. Det du önskar är ett nära och konstruktivt ekonomiskt samarbete. Du vill se en kreativ och progressiv ekonomisk politik och tänker dig att länder som Sverige och Norge hade kunnat bidra till detta.
      Men problemet med euron är att den har skadat den europeiska ekonomin på ett sätt, som just nu gör det svårare än någonsin att driva en progressiv och kreativ ekonomisk politik. Och de grundläggande brister i eurons funktionssätt hade inte blivit mindre, om t.ex Sverige eller Norge hade varit medlemmar.
      Idén med euron var att driva på den ekonomiska integrationen. Men den idén var feltänkt. De facto har euron inte skapat konvergens mellan euroländerna. Istället har de divergerat.
      När detta är sagt tror jag, liksom som du, att Sverige kan spela en mer konstruktiv roll i EU, både ifråga om ekonomisk politik och på andra politikområden. Men detta kräver att vi också ägnar tid åt att förstå vad som händer i eurozonen, och varför.

      • Som jag just skrev får jag be om ursäkt om mitt inlägg ovan var lite trubbigt, jag skrev det med en tvåmånaders Eddie i famnen 🙂 Nåväl, jag förstår hur du tänker men vad jag försökt kommunicera i detta och andra inlägg är att eurons brister inte beror på valutaunionen i sig utan just på bristen av visioner hos bland annat de nordiska länderna. Tvärtom innebar de låga räntor som Spanien, Italien och Grekland fick genom eurosamarbetet en unik möjlighet att äntligen bekosta de gravt eftersatta sociala investeringar som krävdes i dessa länder i fråga om allt från grundläggande reformer av utbildningsväsendet (t.ex. genom att ta in amerikanska liberal arts-lärare för att förvandla universiteten från passiva storföreläsningar till aktivt lärande) till utbyggnaden av dagis för att möjliggöra för kvinnor att komma in på arbetsmarknaden. Istället valde man att spekulera i fastigheter som på den spanska solkusten eller att på olika sätt försöka skjuta upp den nödvändiga strukturomvandlingen genom subventioner inom t.ex. jordbruksområdet. Som stora nettogivare tror jag att Sverige och Norge (om de hade varit med i unionen) hade kunnat ställa betydande krav på reformer om man bara hade haft en tydlig politisk berättelse om varför de behövs.

  2. pairis

    Jag som varken är ekonom eller historiker, utan en vanlig medborgare med den fördelen att också är finsk från början kan undra vad Rasmus menar med att det skulle ha gjort för skillnad att Sverige och Norge hade varit med i EMU. Norge är inte ens med i EU fast de ger fredspris till EU. Lite lustigt! De europeiska länderna är så olika sinsemellan vad gäller skatter till exempel(andel befolkningen som i arbete, kvinnors del i lönearbete , jordbruk osv) att det är svårt att driva en gemensam politik.
    Min undran är, och jag hoppas att någon vill svara på det hur mycket av det vi ser i dag i ekonomin i Europa handlar om att vi måste ge plats åt de stora växande ekonomierna i öst? Det är många i Sverige som inte gillar uttrycket ”ge plats” men att tillväxten sker någonannanstans i världen bidrar till Europas tillbakagång. Hur länge kan vi blunda för det? Europa som enhet/block kan inte vara den rätta vägen då utan det är bättre att varje land har sina tentakler utåt, utanfär Europa. Det var väl det som både Reinfeldt och Löven poängterade i sina tal i sensommaren.
    Jag har hört att Europas ekonomi motsvarar en tredjedel av världens. Är det så fortfarande?
    Skall vi dra ner varandra eller skall varje land för sig fortsätta framåt?
    Jag har också lite svårt att jämföra historiska händelser med nutiden. Det är mycket som har spelat in hur det blev till exempel från 1930-talet till 1940-talet. Vi har överhuvudtaget inte det samhället längre. Däremot är extremhöga på frammarch och utnyttjar den ekonomiska nedgången för att få stöd för sin invandrarfientliga politik. Kanske inte här i Norden så mycket men till ex i öst-Europa.
    Päivi Rissanen Nilsson

  3. Solidus

    En gemensam valuta hade varit fantastisk men eftersom idén var orealistisk i alla fall som den genomfördes så röstade jag nej. Vi bör nu göra som den tyske ekonomen Heiner Flassbeck föreslår:
    http://www.tagesanzeiger.ch/wirtschaft/konjunktur/Die-Eurolaender-muessen-sich-trennen/story/27124507

  4. Mycket i EUs krishantering kunde alldeles uppenbart ha gjorts mycket bättre. EU utvecklas i många avseenden inte på det sätt man kunde önska. men mer och mer utvecklas en situation där Sverige genom att vara avvaktande eller skeptiskt i praktiken ställer sig vid sidan av EU. Rolf Gustvsson skriver idag i SvD om detta förfärligt besvärliga dilemma. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/sverige-blottar-hybris-och-hjalploshet-i-eu_7580730.svd
    EUs centrum – eurozonen – utvecklar nu i, som det verkar, hög takt ett mycket tätare samarbete. Vi närmar oss en situation där Sverige marginaliseras och tappar inflytande över centrala frågor för vårt eget samhälle, ett läge som liknar EES där vi tvingas att acceptera nya regler som vi inte har något formellt inflytande över samtidigt som klivet in vid de bord där besluten fattas blir allt längre och alltmera dramatiskt eftersom den tillkommande lagstiftning vi skulle tvingas acceptera vid ett inträde i eurozonen blir alltmera omfattande.
    Sverige är i praktiken på väg att kliva ur EU. Detta är möjligen en väldigt hoppfull och lovande utveckling, men varje demokrat borde känna olust över att detta steg tas utan en offentlig debatt och utan formella demokratiska beslut.

    • U_M

      Att Sverige skulle vara på väg ut ur EU är påstående som verkar sakna verklighetsförankring, hur lockande det än är som fantasi. Men tyvärr talar både Mastricht, Lissabon och ESM ett helt annat språk.

  5. Har också kunnat konstatera att det för första gången på länge känns som om det finns något av intresse att läsa på DN:s ledarsida. Wolodarski har nu i år haft en rad riktigt läsvärda betraktelser över euromisslyckandet. Fakta sparkar, som Gunnar Myrdal brukade säga. Att då göra som Keynes – och Wolodarski – och ändra uppfattning när verkligheten och fakta ändras, är det ända anständiga.

  6. Maths

    Man kan väl bara hoppas att ekonomireportrarna på DN nu också gör en Wolodarski. Då kanske tidningen blir läsbar för annat innehåll än Karin Bojs. 🙂

  7. Pingback: Inlägg som berör – 14 oktober 2012 « Nattens bibliotek

  8. Erik

    Det är lätt att säga att man ska spendera sig ur krisen. Problemet är att det kostar en massa pengar som ”någon annan” förväntas ställa upp med.

    • Visst är det klurigt? Särskilt som alla pengar är just skuld, dvs skapas i privata banker när någon tar ett lån. Att betala av våra lån är alltså tekniskt omöjligt om vi fortfarande skall ha några pengar kvar efter skulderna amorterats (krediter ”dödas” nämligen när de används till att amortera skulder). Det du glömmer är att 1) skulderna är FÖR stora och 2) en suverän nation med egen valuta kan skapa denna utan att skapa den som skuld. Vart leder detta? Jo, vi kan när vi känner för det, ”trycka” nya pengar, amortera av skuldöverskottet och därefter kick-starta ekonomin. Vad är problemet med detta? Bankerna förlorar delar av sina intäkter. För resten av oss då? Ingen känd nersida!

      • Janne

        Bankerna kan bara skapa nya pengar när de får in pengar på sitt konto, och de kan inte skapa hur mycket som helst. De har kapitalkrav på sig.

        Tänk såhär, du tar ett lån på 100 000 för att köpa en bil. Banken sätter in pengarna på ditt konto, du tar ut dem och sätter in dem på bilhandlarens konto, säg att det är i samma bank. Då kan ju banken låna ut pengarna igen, till en annan kund, som i sin tur går och köper en bil av samma bilhandlare. Då har banken lånat ut 200.000 och bilhandlaren har 200.000 på sitt konto, trots att banken bara hade 100.000 från början. Nu gör ju kapital-kraven att banken bara kan låna ut 90.000 andra gången, men principen är ju densamma. Det är detta som är multiplikatoreffekt. Sen kan Riksbanken tillföra nya pengar till bankerna som de kan låna från Riksbanken och sedan låna ut till sina kunder ca 1,7 ggr i snitt.

  9. Janne

    Jag är kluven. Statens utgifter är ju en del av BNP, men de kommer ju från invånarna i form av skatt. Dvs sänker du skatten och utgifterna lika mycket, händer ingenting i ekonomin. Så för att med finanspolitik stimulera ekonomin måste man ju antingen trycka pengar eller låna utomlands. För grekland finns inte trycka-pengar alternativet. Lånar du av dina egna medborgare händer förstås ingenting eftersom det fortfarande är samma pengar i omlopp. Så rent logiskt, tar du in skattepengar från medborgarna för att betala ränta till utländska långivare så är det såklart dåligt för landet. Därav, för höga lån från utlandet kan naturligtvis sänka ett land. Jag börjar svänga och tror att ett Grexit är enda vettiga alternativet. De är alldeles för långt ut på tunn is för att kunna spara sig tillbaka, som Baltikum faktiskt gjorde. Tror dock inte att hela euron måste falla för det. Tycker inte heller att euron var en dålig idé, det gick ju skitbra ett tag, det var win win. Tyskland tjänade på att valutan var svagare än en egen skulle varit, Sydeuropa tjänade på att räntan var lägre än den skulle varit med egen valuta. Det är uppenbart att en valutaunion fungerar så länge det inte blir nån kris. Blir det megakris för någon så är det bäst att lämna, det visar också historien. Historien visar även att de flesta om har fast växelkurs gör allt de kan för att förvara den, innan de till slut tvingas släppa den, vilket i sin tur oftast är det bästa de gjort på århundraden.

    I övrigt tror jag nyckeln är att folk jobbar, vad de än gör, jobba vidare, även om de inte får nån lön. Bygg något, odla något, underhåll något. Det kommer bli värt något i framtiden.

    Till sist så har jag aldrig hört Lenas åsikt om vad som borde göras i Grekland. Det enda hon sagt är att åtstramningar är dåligt. Då tänker jag ok, hon vill att de ska få de är nödlånen. Ok. Sen då? Vi i Sverige ska alltså betala deras trädgårdsmästare som inte har någon trädgård med våra skattepengar. Vi ska betala lyxyachterna som de grekiska skattesmitarna köper. Eller?

    • Ekonomin kan i dagsläget faktiskt stimuleras med finsnapolitik. Den översta decilens rikedomstillväxt på övriga samhällets bekostnad har kostat jobb, överfört pengar från realekonomin till finanssektorn och minskat tillväxten. Återinförande av förmögenhets-, fastighets- och högre progressiv inkomstskatt kan öppna upp för att sätta in pengar där vi vet att de dels behövs, dels garanterat sätter människor i arbete, dvs inom välfärdssektorn.

      När du hävdar att euron inte var så tokig och att det gick bra ett tag så beskriver du den period som brukar kallas för ”the great moderation” och som alla då beskrev just så, ”det går bra och vi har äntligen skapat en ekonomi utan kriser tack vare vårt marknadsliberala tänk”. Numera har man förstått att under ytan hände något under denna tid – ett enormt privat skuldberg byggdes upp (precis som under ”the roaring twenties”) som sedemera briserade och vi känner väl till effekterna, arbetslöshet, skenande offentliga skulder osv.

      • Janne

        Äsch det finns en ekonomi, där finanssektorn och din egenuppfunna ”realekonomi” ingår. Det går naturligtvis att ”optimera” skatterna mellan rika och fattiga, mellan fasta och flytande tillgångar mm. Men det är bara fine tuning. Dessutom vet du ju inte om statens investeringar är mer lönsamma än privatpersoners? Eller om det är lönsamt att ta investeringspengar från privatpersoner och bränna på vårdbiträden? Ska du påverka ekonomin med några procentenheter måste du ta ett grepp på hela ekonomin och totalt sett tillföra pengar antingen från tryckpressen eller från utlandet. Du måste även styra de pengarna mot rätt saker, saker som har ett beständigt värde och kanske till och med kan öka den ekonomiska aktiviteten framöver. Jag är ledsen, men vårdbiträden är lite som fyrverkeri på nyårsafton. De ökar värdet här och nu, sen är det slut. Brukar du ta SMS-lån till dina raketer?

  10. Mattias Johansson

    Hej Lena,
    Håller med dig till 100% om euron. Varför inte göra en liknande verklighetsbaserad analys av Sveriges misslyckade invandringspolitik och dess konsekvenser? Det har tydligen svenska folket så smått börja göra
    på egen hand med tanke Sd:s siffror i de senaste mätningarna.

    • lenasommestad

      Hej Mattias.
      Om du ser poängen med min analys av euron, så borde du också se att det inte går att göra en parallell analys av invandringspolitiken. Problemet är inte invandringen, utan arbetslösheten. Euron är en del av ett misslyckat valutasystem, vars resultat är recession och arbetslöshet. Den misslyckade ekonomiska politiken i Europa, dvs. oförmågan att skapa full sysselsättning, har lett till stor kritik och missnöje. Men tyvärr är det alltför många som riktar kritiken åt helt fel håll: invandringen. Migration mellan länder har pågått under hundratals år och kommer att pågå så länge som åldersstruktur och inkomster skiljer sig åt mellan länder. Problemet är inte invandringspolitiken, utan den misslyckade jobbpolitiken.

      • Mattias Johansson

        Tja både EMU och svensk invandringspolitik är exempel på korkade storskaliga samhällsexperiment genomförda utan tanke på konsekvenserna. Att som du förneka det kausala sambandet mellan invandringspolitiken och de sociala problem den orsakar gör inte saken bättre. Inte heller är det korrekt att implicera att migrationen varit lika under ”hundratals år” när det vi upplever nu saknar motstycke i historisk tid. Själv skäms jag över att tex att judar tvingas flytta från Malmö p g a importerad antisemitism från Mellanöstern. Och att politiker trots det bara fortsätter i samma spår. På detta område är det tydligen inte värt att föra en ”kunskapsbaserad politik”.

  11. Pingback: Wolodarski hoppas på förnuftet | Nemokrati

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s