Efteråt är allting för sent…

Före pepparkaksbaket läser jag dagens debattartikel i SvD, där Gun Heimer och Henrik Befrage påminner om hur julhelgen inte bara är en helg av glädje och ledighet, utan också en helg då våldet mot kvinnor trappas upp.  Mycket har gjorts för att stärka skyddet för de kvinnor som är hotade, men långt ifrån tillräckligt. Socialstyrelsen har sedan den 1 januari i år i uppdrag att granska och utreda fall där kvinnor och än har dött till följd av våld från närstående. Men ännu har inga fall utretts. Det är viktigt att så sker!

Och som en förfärande påminnelse om kvinnors utsatthet, når oss rapporterna från Indien (SVT). Det är väl känt att Indien är ett av de länder i världen där kvinnor är som mest underordnade.  Men vidden av våldet mot kvinnor i Indien, med ett växande antal våldtäkter, är ändock chockerande att ta del av. Jag hoppas att den vrede som nu väcks ska bli början till något nytt; och att det kan ske i konstruktiva banor. Kvinnorättsaktivister vill se utbildning av polis och ett rättssystem som fungerar.

År 2012 var året då vi på allvar fick se en backlash i världen när det gäller kvinnors rättigheter. Jag hoppas att åren framöver ska bli år, då denna backlash möts av en ny mobilisering. Feminismen i dess mest grundläggande betydelse, kamp för kvinnors lika rättigheter, behöver en renässans.

 

Annonser

17 kommentarer

Filed under Uncategorized

17 responses to “Efteråt är allting för sent…

  1. Här är ett par på hur man kan stävja hatbrott (varför inkluderas inte denna sorten, och även sk ”heders” -mord, under hatlagen? för sällan är väl mer hat inblandat än i denna typen av brott?)

    När besöksförbud utfärdas bör besöks och kontaktförbudet gälla båda parter. Det är ett välkänt faktum att kvinnor ofta går med på att träffas ”en sista gång” och inte sällan blir det sista gången. Man måste skydda kvinnan från sig själv. Då kan ett kontaktförbud vara ett sätt.

    Varför är det kvinnan som ska gömma sig och leva rädd så länge galningen är i livet?
    Jag anser att om en kvinna blir utsatt för en galen anhörig så ska det inte vara hennes problem hur galningens integritet hanteras, galningen väljer själv hur hans integritet är. Om han så behöver kedjas fast för att kvinnan ska känna trygghet, so be it. Han väljer själv. Hon ska skyddas av samhället, sen om samhället tycker att galningen är värd integritet, då får samhället lösa det hur det vill – så länge den ger kvinnan sinnesfrid och frånvaro av rädsla

  2. Äntligen! Jag har ofta undrat varför svenskar har varit så bekymrade av förtrycket av kvinnor i islamländerna men totalt struntat i förtrycket i Indien där ett av landets viktigaste politiska partier t.o.m. slåss för rätten att bränna änkor…

    • lenasommestad

      Ja Jan, förtryck av kvinnor finns i olika former i olika kulturer; på vissa håll värre än på andra. Kvinnors frigörelse är en del i en moderniseringsprocess, som förändrar alla religioner, kulturer och samhällen, steg för steg. Få skadar kvinnosaken mer än de, som tar förtryck av kvinnor i andra länder som utgångspunkt för islamofobi och annan främlingsfientlighet.

  3. Trots det allvarliga du lyfer fram i texten dristar jag mig till att knyta an till pepparkaksbaket önskar dig en god jul!

  4. Håkan Olsson

    Lena, efter nära en månad av öronbedövande tystnad sökte jag på din sida på ”Tutu”. Ingen träff. Desmond Tutu bad i svenska media din ordförande, tidigare vapenlobbyisten Löfvén lägga korten på bordet i jasaffären. Inget att säga?

    • lenasommestad

      Hej Håkan.
      Tyvärr är det många viktiga frågor som jag inte har hunnit skriva om på min blogg under senare tid.
      Som S-kvinnors ordförande vill jag se en utfasning av svensk vapenexport och en utfasning av vapenproduktionen i Sverige, i ett längre perspektiv. Jag har uttryckt kraftfull kritik mot beslutet att bygga nya JAS-plan och jag har i S-gruppen i riksdagen reserverat mig mot beslutet. Försäljningen av JAS-plan till Sydafrika är ett av många exempel på de problem som vapenhandeln skapar och hur de undergräver förtroendet för Sverige internationellt.

      • Håkan Olsson

        Tack Lena, ditt svar ger mig lite hopp- och du har ju stolta traditioner att försvara från föregångare som Inga Thorsson och Maj Britt Theorin. Jag inser att alla vill hantera Löfvén med silkesvantar av ”omsorg om partiet”, men tror att många med mig längtar efter ett kraftfullt agerande av S-kvinnorna i kärnfrågorna social rättvisa och ansvar för kommande generationer. Thorsson och kvinnoförbundet knäckte den militärindustriella lobbyn i frågan om svenskt kärnvapen, men vi fick ärva en stark intressegruppering kring kärnkraften. Även där har ju din ordförande en bakgrund som aktiv lobbyist för en förlängning av ”parentesen” med ytterligare sjuttio -åttio år- och en mångdubbling av de volymer avfall som vi lämnar åt våra barnbarn.
        Men tack, Lena för din tydliga kommentar. Och jag ser fram emot ett lika tydligt agerande i frågan om vapenexporten.

  5. olle ljungbeck

    Jag förundrar mig ständigt över hur man totalt kan utelämna förtrycket mot invandrarkvinnor från deras egna landsmän här i Sverige. Därför är det hyckleri när du så starkt pläderar för utländska kvinnor (det behövs givetvis) men glömmer att ca 70000 ungdomar mest flickor går i ständig oro för att bli bortgifta. Överhuvudtaget är en stor del av invandrarkvinnorna lika förtryckta här – av sina egna landsmän – som i det forna hemlandet. Ni är fruktansvärt fega som av ren opportunism och politisk korrekthet inte vågar ta i detta. Hade det varit någon ryggrad i er skulle ni krävt skadestånd för flickorna på Römosseskolan i Göteborg. Ni borde också kräva att riksdagsledamoten Waberi lämnar sin plats. Ni är en samling hycklare så länge detta får fortgå.
    Men så länge ni uppträder politiskt korrekt får ni behålla er riksdagsplats.
    Olle Ljungbeck

    • Olle: Det smartaste att göra är förstås att börja rekrytera invandrade kvinnor och skapa ett personligt och politiskt nätverk som de kan agera genom, och våga stå emot familjens tryck. Sist och slutligen kan inget befria någon annan, man kan bara befria sig själv. Lättast förstås om man gör det tillsammans.

      Det är jävligt lätt att tycka en massa. Svårare att agera praktiskt.

  6. Boxer

    Visst är det hemskt med våld i relationer. Men tyvärr kan inte dagens debattklimat lösa problemet. Debatten börjar långt in i misslyckade förhållanden där verkar som om kvinnor alltid är oskyldiga till det våld de drabbas av. Sedan diskuteras våld, skiljsmässor, vårdnadstvister, umgängesrätt, etc. Många män har tröttnat på detta eviga tjat eftersom de inte kan tänka sig att använda våld i en relation, därför bryr de sig inte.
    Men tänk efter. Våldsutsatta kvinnor har ju själva valt att leva med mannen. Många av dessa kvinnor vet från början att mannen de valt att leva med är våldsbenägen. Men ingen säger någonsin att kvinnorna borde välja snälla män. Ingen säger att kvinnor bör lära känna sin man innan de börjar leva med honom. Om vi skall minska på våldet mot kvinnor måste vi börja tidigare än då kvinnan knackar på hos kvinnojouren. Vi måste börja innan hon väljer att leva med en våldsbenägen man! Därför anser jag att vi bör lära unga flickor att välja bort våldsbenägna pojkar. I unga år vet ju ”alla” vilka killar som är våldsbenägna och om dessa väljs bort kommer efterföljande kullar av killar att bli mindre våldsbenägna. På samma sätt vet unga kvinnor vilka män på orten som är våldsbenägna, varför skall vi då tycka synd om dem när de väljer en sådan man. Ingen tycker väl synd om de som frivilligt går på en mörk moterväg utan reflexer och råkar bli påkörd, vi tycker synd om bilföraren.

  7. Vidi

    Ljungbecks inlägg är uppriktigt och sant.

  8. Jag vill nog påstå att 2012 var en Backlash för mänskliga rättigheter generellt. Jag tänker på de stulna stålrören, att ordet ”hora” föll (riksdagsmän i Sverige). Att ingen uteslöts. Att media och andra partier tycks acceptera, sätter grannsämjan och köttgrytan främst. Livet går vidare. Viktigt blev då rätten att få hyra ut en bostadsrätt i andra hand, ett politiskt förslag så dumt så man rodnar. Nej, civilisationens fernissa är snart avskavd. Löfven kan ta sin affärsplan och…kan väl rådfråga HSB.

  9. Olof Johansson-Stenman

    Jag ifrågasätter om det är rimligt att säga att ”2012 var året då vi på allvar fick se en backlash i världen när det gäller kvinnors rättigheter”.

    Att vi nås om reaktionerna i t ex Indien tycker jag tyder på motsatsen, d v s att kvinnor (och män) på många håll säger att det som brukade vara om inte ok så i alla fall något som tystades ned helt enkelt inte längre accepteras.

    Obama vann i USA i strid mot abortmotståndare och på Irland tar man myrsteg i positiv riktning i abortfrågan. Det finns naurligtvis sådant som blivit sämre också, och det är så klart viktigt att påpeka detta liksom allt som fortfarande är långtifrån bra, eller t o m fullständigt oacceptabelt, men min bild är nog ändå att även 2012 var ett år då mycket i världen blev en aning bättre, snarare än motsatsen.

    • lenasommestad

      Tack för din kommentar.
      Jag ser som du också positiva tecken. Kanske ser vi främst en polarisering; en polarisering mellan stora grupper människor i många länder som vill ta steg framåt, mot ökad jämlikhet och tolerans, och de som vill gå bakåt, och som nu mobiliserar och även tar segrar. Så här i årets början hoppas jag att 2013 blir det år då vi, som i Indien, ser ännu fler män stå upp till försvar för kvinnors rättigheter.

  10. Pingback: Tankar i jultid – skjut inte på pianisten! | LO Bloggen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s