Ta ansvar för orden

Jag känner mig lättad över att näthatet mot kvinnor nu äntligen  börjar få den uppmärksamhet det kräver (kommentarer till Uppdrag Granskning i SvD m fl). Anonymiteten på nätet river sönder det civiliserade samhällets tunna fernissa. I spannet från förnedring till hot kringskärs människors trygghet och frihet.

Jag tror att vi behöver tala mer om språket och dess makt, inte bara i dess mest extrema uttryck. Yttrandefriheten är ett av vårt samhälles främsta värden och fundament, men med denna frihet som utgångspunkt har vi också ansvar för hur vi använder orden.

Orden som är sagda finns där, och de skapar en ny verklighet. Ord kan främja kärlek, förståelse och kunskap, men ord kan också skapa vrede, rädsla och utanförskap. Ord kan förstärka och förvärra kvinnors underordning. Med orden vi väljer bygger vi framtidens samtal och samhälle.

Socialdemokraterna betonar vikten av att polisen prioriterar dessa frågor, se pressmeddelande.

Annonser

25 kommentarer

Filed under Demokrati

25 responses to “Ta ansvar för orden

  1. Tanken är god, men begreppet ”yttrandefrihet” har ingen mening om man inte får uttrycka sig på ett sätt som upprör många eller alla. Så länge det finns saker på nätet som är rasistiska, sexistiska, homofoba, pornografiska, etc, så kan vi vara säkra på att vi har yttrandefrihet. Dagen det bara finns respektfulla uttalanden på nätet är den dagen yttrandefriheten har dött.

    Det enda landet i världen som har sann yttrandefrihet är tyvärr USA med sitt First Amendment. Lagar om ”hat speech” bryter mot den amerikanska konstitutionen.

    Congress shall make no law respecting an establishment of religion, or prohibiting the free exercise thereof; or abridging the freedom of speech, or of the press; or the right of the people peaceably to assemble, and to petition the Government for a redress of grievances.

  2. Det ÄR problematiskt när man inte behöver ta ansvar för vad man gör, eller säger. Problemet är i princip detsamma som med oansvariga makthavare, typ BP i Nigeria, eller en militärdiktatur, som inte heller kan ställas till ansvar och därför kan bära sig åt hur som helst.

    Personligen ser jag till att allt jag skriver på internet är spårbart till mig. Det vore önskvärt om detta var obligatoriskt. Åtminstone vore det rimligen lösbart för den enskilde bloggaren att inte släppa in oidentifierbara inlägg. Eller vad säger bloggprogramtillverkarna?

    • Under upplysningen, och långt innan dess trycktes skrifter avsedda för Frankrike, av många av de främsta förespråkarna för yttrandefrihet, som vi hyllar idag, i Holland, med anonyma författarnamn. De smugglades sedan in i Frankrike.
      Samisdat i Sovjet satte folk i Gulag-arkipelagen om det kunde spåras tillbaka till författarna.
      Så att kunna spåra är en god tanke, men bara i fall vi kan lita på att den regering vi har, och den regering vi kommer att ha om 20 år, eller när våra barn lever, är ”snäll”. Och ingen kan veta det.

      • Det är väl ingen som säger att dom måste publicera sig på min blogg? Det torde vara tekniskt omöjligt att hindra anonym publicering över huvud taget. Men ansvarige utgivaren måste kunna kontrollera vad som skrivs på den egna publikationen, och kunna identifiera skribenter där.

      • Jan, du verkar skriva att det vore önskvärt att det vore obligatoriskt att allt på internet kan spåras. I så fall talar du inte bara det som angår din blogg. Har jag missförstått dig? I så fall, hur menar du? Att man ska kunna slå på en flagga för att allt som kommer fram till just min eller din blogg kan spåras?
        Anthony Watts på den skeptiska klimatbloggen Wattsupwiththat.com accepterar alla kommentarer utom de som är rent kriminella och han driver världens största klimatblogg:
        http://wattsupwiththat.com/2013/01/26/and-they-wonder-why-skeptic-blogs-get-more-traffic/

      • Om någon öppnar en egen blogg och sprider hat där spelar det ingen roll. Redan tidigare har man kunnat, som du säger, trycka hatiska pamfletter utan problem.
        Däremot är det destruktivt med alla hatiska personer som lägger sig i sansad diskussion i kommentarsfälten. Om bloggens ägare snabbt kunde identifiera dem skulle de förmodligen hålla sig borta. Och vi skulle få ett bättre debattklimat. Utan att nödvändigtvis ge SÄPO ett övertag i politiken.

    • Janne

      Jag håller i princip med, men vad har hänt med socialdemokraternas gamla käpphäst att kollektivet är den ansvarige? På 70-talet, som är sossarnas älsklingsårtionde så sänkte man ju många straff, gjorde alla sina egna politiker oansvariga mm. Det var ju egentligen samhällets fel om någon råkade bli kriminell. Hur tänker ni i denna fråga? Är det samhällets fel, och vem är samhället numera?

      • U_M

        En yttrandefrihet som inte kan acceptera anonymitet är snart inte mycket värd. Det kan ju faktiskt också vara så att det redan idag kan vara komplicerat att uttrycka allmänna demokratiska värderingar i olika nätforum.

        Naturligtvis anser jag att om man begår brott med anonymiteten som skydd så bör naturligtvis personernas identitet efterforskas, fastställas och därpå lagföras. Självfallet finns det redan nu effektiva metoder för detta.

        Ps. Janne – jag tror att det inte skulle skada om du efterforskade lite mera fakta om 1970-talet innan du häver ur dig mer sådant som det blir svårt att backa upp. När du pratar om politiker och att de blev ”oansvariga” tror jag till exempel att du syftar på borttagandet av tjänstemannaansvaret. Dessutom kommer det att visa sig att en del av det som gick snett under 1970-talet dessutom går att hänföra till den rad borgerliga regeringar som styrde landet mellan 1976-82.

    • PS Och visst går det att spåra folk redan, om man har kunskap om det. Se http://www.guardian.co.uk/commentisfree/2012/sep/26/day-confronted-troll

  3. Robert

    Jag har som man fått flera direkta hot via mail. Har även fått anonyma telefonsamtal och brev i lådan som nån gått förbi med. Min snopp är avskuren i dussintal vid det här laget. Bara för att jag som man ifrågasatt feminismen. Sakligt och i god ton. Så dela gärna offerkoftan med mig. Jag kommer fortsätta kritisera feminismen iallafall.

    • Verkligen intressant. Det här ”feministiska” hatet tycks utbrett, men pågår så obemärkt och syns inte alls till i några kommentarslängor. Dela gärna med dig av några länkar, så jag kan förstå vad det handlar om.

  4. Också jag har, på min blogg, skrivit om det näthat som riktas mot kvinnor. Jag håller i princip med Jan Wiklund om att det inte borde gå att gömma sig bakom psudonymer och falska namn – också jag uppger själv alltid namn och korrekt nätadress – men alla servrar finns väl inte ens i Sverige. Så man får fortsätta att själv rensa bort inlägg som överskrider alla gränser, till exempel den moraliska anständighetens.

  5. Den här Robert Persson (om han nu heter så i verkligheten) har publoicerat exakt samma kommentar på min blogg. Så kanske är det en synvilla att antifeministerna på nätet skulle vara så många som det i förstone verkar.

    • Jag lämnade en kommentar här i morse, (först!), men den inväntar fortfarande granskning. Jag bodde i Frankrike när jag började blogga. Lade den på en server i USA av logistiska skäl, men det är också så att USA är det enda land som har ”The First Amendment”. I Europa har vi lagar om ”hate speech” som bryter mot den amerikanska grundlagen.
      Angående att vara för eller emot feminismen så trodde jag till för kanske tio år sedan att jag var för, men vad begreppet innebär är tydligen inte ”lika behandling” längre, utan ”lika utfall”. Och när män och kvinnor skiljer på sig så mycket biologiskt sett (1-2 procent ungefär), så kan de två jämställdhetsbegreppen inte förenas.
      Rent generellt så tycker jag att det här med ”näthatet” är ett tecken på väl mycket blödighet. När Benjamin Franklin publicerade

      ”Those who would give up Essential Liberty to purchase a little Temporary Safety, deserve neither Liberty nor Safety”

      så riskerade man faktiskt livet för frihet. Numera talar vi om känslor av obehag som om det vore jämförbart.
      Och Erik heter jag. Född i Kiruna, uppvuxen i Sollefteå.

  6. Kjell Arvedson

    Ett missförstånd, som utgivarna av många bloggar och publikationer tycks ledas av, är att yttrandefriheten innebär att man måste släppa fram i princip alla kommentarer.
    Den ”yttrandefriheten” leder, förutom att näthatet får utrymme, att högern i vid mening kan trasa sönder varje försök till meningsfullt samtal i kommentarspåren.
    Jag tycker att varje utgivare ska ta ansvar för kommentarerna i sin publikation, och ta bort inte bara de hatiska spyorna utan även de som uppenbart vill motverka det goda samtalet och syftet med bloggen.
    Marika Lindgren Åsbrink formulerar det väl i en disclaimer på sin blogg ”Jag tror på det politiska samtalet. Därför godkänner jag bara kommentarer som befrämjar det. Alltså: Din kommentar måste ha en hyfsat trevlig ton, ha substans, hålla sig till ämnet och inte bryta mot lagen. Du får gärna ha en annan åsikt än jag men om du bara är ute efter att spy galla kan du vända dig nån annanstans.”
    Det borde vara ett rättesnöre även för Aftonbladet och Arena, med flera.
    Timbro, SD, kvinnohatare och rasister kan utnyttja yttrandefriheten genom att ge ut egna publikationer.
    När får vi en justitieminister som orkar och vågar ta tag i rättsrötorna med sexistiskt och rasistiskt hat inom polis och rättsapparat, med de allvarliga följder detta har för rättssäkerheten?

    • U_M

      Kloka ord! Det är onekligen störande med till exempel SVD:s flathet emot närmast rent nazistiska kommentarer som florerar deras kommentarspår. Dessutom tycks man acceptera olika sorters hot som i en artikel igår (http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/reinfeldt-bollar-tillbaka-till-maud-olofsson_7896912.svd) där en kommentator skriver:

      ”Ibland önskar man att man hade tillgång till Obamas drönare. 97 miljarder är en kriminellt hög summa att slänga iväg från svenska skattebetalare!”

      Jag anmälde kommentaren igår, men den står kvar – den är tydligen ok för SVD:s moderatorer.

      • Ett typiskt exempel på ett hot som inte är ”omedelbart”, ”imminent”, och som därmed är tillåtet enligt den amerikanska grundlagen. Däremot får SvD radera vad de vill, de är ett privat företag och man kan surfa någon annanstans om man vill.

        Sedan använder i alla fall amerikanska domare kriteriet i fall ”en normalt funtad människa kan uppfatta ett hot som allvarligt menat”. I detta fall uppfattar i alla fall jag att detta ”hot” mer är ett retoriskt grepp. Men som klassisk liberal är jag väl inte normalt funtad…

        Vad jag gissar är att skribenten jämför vad som skulle ha hänt om en privatperson rånar ett företag eller farbror staten på 97 miljarder kronor (20 år i fängelse), med vad som händer om politiker ”stimulerar ekonomin” genom att förstöra eller skicka iväg 97 miljarder kronor. Omval…

      • U_M

        Käre undertallen,
        tycker du att det är ok att skriva så? För enligt min mening går det att tolka som att författaren önskar att han kunde döda Reinfeldt. Hör det hemma i en demokratisk diskussion, tycker du? Är det liberalt för dig?

      • Dels så slinter munnen och tangentbordet ibland, dels så tar man ibland till lite överord. Korkat valt, men jag ser hellre att överord accepteras än att vi får det standardiserade demokratiska samtalet, godkänt av socialstyrelsen.

        I detta fall, tror du på fullt allvar att denna person mordhotar Reinfeldt? I så fall är det ”olaga hot” och ett polisärende.

        Vaga resonemang om ”tidsanda” etc som skulle påverka beteenden är så vaga att de skulle kunna användas för att förbjuda hart när vad som helst.

      • U_M

        Ja, vad skall han annars med en drönare till? Koka té? Jag uppfattar det som så att kärnan i den här diskussionen inte handlar om exakt vem som säger vad utan vad som sägs. Det går ju alltid att banalisera angrepp bara för att man håller med om vad man uppfattar som innebörden i vad som sägs. Det är ju faktiskt rent konkret hur orden faller som är frågan: Jag kan formulera mig som så att jag tycker att R. har fel; eller så kan jag säga att man borde skicka en missil, i ja ni vet var. Innebörden på ett plan är den samma, men det ena är i någon mån mer kränkande än det andra. Och det är det som är problemet. Att kalla det för att slinta med tangenten (eller kanske t.o.m. ett ”pojkstreck”) demonstrerar att man inte riktigt förstår eller vill förstå innebörden av den diskussion som förs.

  7. Pingback: Det är ju bara text! « Görans tankar och bagateller

  8. Pingback: Dagens självmordsalstrande sjukförsäkring riskerar att bli alliansens stupstock | LO Bloggen

  9. Man ska för all del inte glömma att de åsikter som uttrycks i form av näthat är äldre än själva möjligheten att ge dem digital tillgänglighet. Prefix ”nät-” är möjligen överflödigt. Återstår ”hat”. Jo, där finns onekligen ett problem som inte får reduceras till en fråga om teknikens möjligheter. Där blir den systematiska avvecklingen av våra folkrörelser ett reellt problem. Där blir sannerligen professionaliseringen av politiken ett akut problem. Jag hoppas att inte någon någonsin bortser från att även utvecklandet av en näthatande attityd är en process, aggregerad över tid, ett resultat av individuella ackumulerade händelser, som, sannolikt, inbegriper beslut, konsekventuella av professionella politiker. Solidaritet, jämlikhet. . .åter såna dära främmande ord som jag mest planterar för att de alls ska existera i cyberrymden, i våra respektive samtider.

  10. Lennart Emilsson

    Vi bör vara mer rädda om både ord och människor.
    Ingen ska naturligtvis behöva utsättas för kränkande behandling varken med ord eller fysiskt, varken på Internet eller i verkligheten. Ingen ska behöva känna sig eller sin familj hotad och vara rädd.
    Vi måste ställa krav på de ansvariga inom rättsapparaten. De skall se till att det finns effektiva lagar och regler, så att dessa kriminella eller sjuka människor tas om hand. Det verkar som polisen, åklagare och andra inte en ids göra utredningar i helt uppenbara fall. Det lär finnas människor som tvingas leva under sk skyddad identitet, och den som hotar dem går fri. För mig är det helt obegripligt. Polisen och de som skriver lagarna måste göra sitt jobb. Att skylla på yttrandefrihet och konstnärlig frihet går naturligtvis inte, det är något helt annat.
    Sätt press på beslutsfattarna det är de som måste få ordning på detta !!
    Och så det här med USA, frihetens drömland för många, men inte för dom sitter år ut och år in, utan rättegång i olika fångläger runt om i världen (Guantanamo m fl). Julian Assange har säkert en hel del att anmärka på USAs yttrandefrihet.

  11. I Danmark där jag bor får man inte demonstrera maskerad. Men man får kommentera på de flesta bloggar maskerad under en synonym.
    Att tala under sitt eget namn leder till en spontan disciplin. Vi har alla upplevt driften att ta till hårda ord. Man blir helt enkelt upphetsad och skriver. I vårt eget liv har vi dock lärt oss, att det är smart att lägga de hårda orden till sidan att mogna och modereras. Vi måste ju med eget namn och person ta ansvar för konsekvenserna. Inlägg man själv ska stå inne för leder alltså helt naturligt till en annan debattstil. (Sen kan det förstås finnas grund till vara anonym av speciella skäl – som whistleblower t.ex., men det är särfall)

    Kan man föreställa sig en demonstration med alla maskerade? Som Ku Klux Klan? Hur skulle vi reagera då? Eller om någon reste sig upp på ett föreningsmöte och gjorde sitt inlägg med mask på?
    Om man vill sprida sina åsikter till en bredare offentlighet bör man också tordas stå för dem. Annars blir den offentliga demokratiska arenan full med spöken som vi inte vet vem är. Det anonyma hatet är nämligen speciellt farligt för demokratin.
    Dom som påtar sig ett demokratiskt ansvar, som t.ex. politker, och offentligt står för sina åsikter, trakasseras systematiskt med hat, hot och tillmälen av människor som gömmer sig bakom masker. De kloka sensibla personer vi behöver till att ta ansvar för världen och framtiden, varken vill eller orkar kliva in på denna smutsiga arena – bara för att bli spottade på av en maskerad pöbel.
    Den grova anonyma ”debatten” på nätet är en återuppstånden Ku Klux Klan, bara på en ny plattform. Maskerad och hatisk.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s